# Kritik mot bl.a. Polismyndigheten i Uppsala län för långsam handläggning av förundersökningar där målsägandena var under 18 år

JO 2007-09-13 dnr 2585-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2007-09-13        2585-2006              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot bl.a. Polismyndigheten i Uppsala län för långsam hand-
                        läggning av förundersökningar där målsägandena var under 18 år

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 23 maj 2006, framförde AA kritik mot
                        Polismyndigheten i Uppsala län och Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Uppsala. Hon anförde bl.a. att flera förundersökningar där hon och hennes barn
                        varit målsägande tagit alltför lång tid att handlägga.

## Utredning

Handlingar infordrades från polismyndigheten och åklagarkammaren. Av dessa
                        framgick bl.a. följande.

                        K28962-03
                        Ärendet gällde misstanke om sexuellt utnyttjande av AA och hennes dotter BB,
                        född 1987, samt misshandel av AA och hennes tre barn: dottern BB och sönerna
                        CC, född 1993, och DD, född 1997. Polisanmälan gjordes den 6 oktober 2003.
                        Förundersökning inleddes påföljande dag, med en namngiven person antecknad
                        som skäligen misstänkt för de anmälda brotten. Efter att kammaråklagaren EE den
                        10 oktober 2003 lämnade inledande direktiv till polisen, övertogs förundersök-
                        ningen av vice chefsåklagaren FF. Hon lämnade kompletterande direktiv alternativt
                        påminde polisen om utredningen vid ett flertal tillfällen – den 5 december 2003,
                        under 2004 den 26 januari, den 20 april, den 27 juli, den 2 september, den 13
                        oktober, den 9 november och den 3 december samt den 16 februari 2005. Vid mer
                        än ett tillfälle påpekade hon att tidsfristen för beslut i åtalsfrågan hade löpt ut.
                        Förundersökningen beträffande sexuellt utnyttjande lades ned den 13 oktober 2004.
                        Den 2 maj 2005 lades förundersökningen beträffande misshandel ned.

                        K5866-05
                        Ärendet gällde misstanke om misshandel där AA:s yngste son DD var målsägande.
                        Polisanmälan gjordes den 3 mars 2005, och förundersökning inleddes den 6 mars
                        2005. Inledande direktiv lämnades av kammaråklagaren GG den 17 mars 2005.
                        Därefter övertogs förundersökningen av kammaråklagaren EE, som kompletterade
                        direktiven alternativt påminde polisen om utredningen vid flera tillfällen, den 26




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                        Dnr 2585-2006     Sid 2 (5)



maj, den 24 och 27 augusti samt den 6 oktober 2005. Förundersökningen lades ned
genom beslut den 10 maj 2006.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av de båda ärendena.

Polismyndigheten (dåvarande tf. länspolismästaren HH) anförde i sitt remissvar
bl.a. följande.

## Bakgrund

K28962-03
      Den 6 oktober 2003 gjorde AA en anmälan hos Polismyndigheten i Uppsala län om
      misshandel och sexuellt utnyttjande. Målsägande var AA samt hennes barn, BB, CC
      och DD, som enligt AA blivit utsatta för misshandel. AA och dottern BB hade enligt
      AA också blivit utsatta för sexuellt utnyttjande. Brotten skulle ha skett mellan den 1
      november 1990 och 5 oktober 2003.
      Den 7 oktober 2003 inleddes en förundersökning. Den 10 oktober 2003 gav åklagare
      EE direktiv i ärendet. I november 2003 höll polisinspektör JJ förhör med AA
      angående misshandel och sexuellt utnyttjande. Vid förhöret gav AA uttryck för att
      hon inte ville delta i någon fortsatt utredning då hon var rädd och trodde att det var
      bäst för barnen om allt lugnade ner sig. Dock ändrade AA sin inställning varför ett
      nytt förhör hölls i mars 2004. Inför detta förhör hade AA själv skrivit brev och ringt
      förhörsledaren angående ärendet. Chefsåklagare FF, som övertog ärendet från EE,
      avskrev misstankarna om sexuellt utnyttjande mot AA den 20 april 2004 då brott
      inte kunde styrkas.
      Från det att förundersökningen inleddes i oktober 2003 fram till hösten 2004 skrev
      FF ett antal påminnelser och förfrågningar om hur det gick i ärendet. Familjevålds-
      roteln hade under denna tidpunkt inte gjort några utredningsåtgärder. Hösten 2004
      hölls förhör med CC samt två förhör med vittnen innan åklagaren beslutade att lägga
      ned förundersökningen. Det hölls inga förhör med BB då fadern inte gav sitt
      medgivande.
      Sammanfattningsvis hölls förhör med AA angående misshandel, en månad efter det
      att anmälan upprättades. Förhör med CC hölls nästan ett år efter det att anmälan
      upprättades. Förhör med den misstänkte hölls drygt ett och ett halvt år efter det att
      anmälan upprättades.
      Den 31 januari 2006 begärde AA omprövning/överprövning av chefsåklagare FF:s
      beslut angående beslutet att lägga ned förundersökningen av misshandeln riktad mot
      CC. Ärendet översändes till Utvecklingscentrum i Göteborg för överprövning.
      Överåklagare KK delade åklagarens bedömning att förundersökningen skulle läggas
      ned och ansåg inte att det fanns skäl att ändra beslutet. FF:s beslut stod därvid fast.

      K5866-05
      Den 2 mars 2005 gjorde Socialtjänsten Sydvästra Distriktsnämnden, Uppsala
      Kommun, en anmälan om misshandel av DD. Anmälan inkom från Trappans
      behandlingsverksamhet för barn som bevittnat våld i sina familjer. Förundersökning
      inleddes den 6 mars 2005. Den 27 mars 2005 skrev åklagare EE direktiv till
      Familjevåldsroteln med en förfrågan om vem som handlade ärendet.
      I ärendet hölls tre vittnesförhör mellan augusti 2005 och april 2006. Förhör med
      målsägande DD hölls i januari 2006, drygt 10 månader efter det att anmälan upp-
      rättats. Två förhör hölls med den misstänkte i maj 2006, mer än ett år senare.
      Den 10 maj 2006 beslutade EE att lägga ned förundersökningen på grund av att man
      med det utredningsmaterial som förelåg i ärendet inte kunde bevisa att den som varit
      misstänkt har gjort sig skyldig till brott.
                                                                        Dnr 2585-2006      Sid 3 (5)

## Polismyndighetens bedömning

Målsäganden är under 18 år
      Enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) skall förundersökningen be-
      drivas särskilt skyndsamt om målsägande är under 18 år. Förundersökningen skall
      vara avslutad och beslut i åtalsfrågan skall vara fattat inom 3 månader från det att
      en skäligen misstänkt för brottet finns. Denna tidsfrist får endast överskridas om det
      är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda om-
      ständigheter.
      Från det att misstankarna uppdagades tills att förhör hölls med målsäganden i ärende
      K28962-03 har drygt ett år förflutit från det att anmälan upprättades. I ärende
      K5866-05 hölls förhör med målsägande 10 månader efter att anmälan upprättades.
      Det kan konstateras att polismyndighetens handläggning av ärendena har varit
      bristfällig. Orsaken till fördröjningen i det enskilda ärendet torde bero på flera
      faktorer såsom hög arbetsbelastning och bristande arbetsrutiner. Enheten har
      numera omorganiserats och tillförts ytterligare personal. De problem som ledde
      till att utredningen försenades torde därmed vara avhjälpta.
JO inhämtade därefter muntliga upplysningar från kammaråklagaren EE och vice
chefsåklagaren FF. Av dessa framkom att det varit stora problem med
utredningsbalanserna vid familjevåldsroteln hos polisen. Det hade varit svårt att
hålla de lagstadgade fristerna. Detta hade åklagarkammarens ledning tagit upp med
ledningen vid polismyndigheten vid flera tillfällen. Vid ett av mötena var också EE
närvarande. Det ansträngda balansläget hos polisen är orsaken till att
handläggningen dragit ut på tiden i ärendena.

EE uppgav beträffande ärende K5866-05 att sedan målsäganden hörts i slutet av
januari 2006 kunde en person anges som skäligen misstänkt.

Bedömning
En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken bedri-
vas så skyndsamt omständigheterna medger. När det, som i förevarande fall, är
fråga om en förundersökning i vilken målsäganden är under 18 år ställs det i 2 a §
förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK) upp ett särskilt krav på skyndsam-
het. Enligt bestämmelsen skall en förundersökning där målsäganden vid tiden för
anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot måls-
ägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer
än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut i åtalsfrågan fat-
tat så snart det kan ske och inom tre månader från den tidpunkt då det finns någon
som är skäligen misstänkt för brottet. Denna tidsfrist får överskridas endast om det
är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.

Av 1 a § andra stycket FUK framgår att det är undersökningsledaren som har
ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs
effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.

Genom JO:s utredning har följande framkommit.

K28962-03: Redan inledningsvis antecknades en person som skäligen misstänkt
för de anmälda brotten. Beslut i åtalsfrågan skulle därmed, med iakttagande av
                                                                     Dnr 2585-2006    Sid 4 (5)



tremånadersfristen i 2 a § FUK, ha fattats senast i början av januari 2004. Först i
november 2004, mer än ett år efter det att anmälan gjordes, hölls förhör med
målsäganden CC. Det dröjde sedan ytterligare nästan ett halvår innan förunder-
sökningen, den 2 maj 2005, avslutades i den del den gällde CC. I detta ärende har
det särskilda skyndsamhetskrav som finns i den nämnda bestämmelsen uppenbart
åsidosatts och den i samma lagrum stadgade tidsfristen för beslut i åtalsfrågan
överskridits med drygt 15 månader.

K5866-05: Förundersökningen i detta ärende inleddes den 6 mars 2005. Förhör
med två vittnen och med AA ägde rum under hösten 2005. Det tog sedan drygt tio
månader innan målsäganden, DD, hördes. Därefter, i slutet av januari 2006, stod
enligt åklagaren klart att en viss person var skäligen misstänkt för brottet. Under
april 2006 hördes ytterligare ett vittne. Först i början av maj 2006, ett år och två
månader efter att förundersökningen inleddes, hördes den misstänkte och den 10
maj 2006 lades förundersökningen ned. Även i detta ärende har det krav på särskild
skyndsamhet som gäller för förundersökningar med minderåriga målsägande klart
åsidosatts.

Av utredningen framgår att åklagarna i de båda ärendena under utredningstiden i
och för sig varit aktiva, drivit på och påmint polisen vid upprepade tillfällen samt
även anmärkt när fristen för att fatta beslut i åtalsfrågan löper ut. Jag vill emellertid
erinra om att för det fall att ett par påminnelser inte får avsedd effekt måste andra
åtgärder övervägas (se numera också ÅFS 2007:5 Åklagarmyndighetens före-
skrifter och allmänna råd om bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten
av pågående förundersökningar). Detta är inte minst viktigt i de ärenden där en
särskild tidsfrist löper. Enligt min mening borde därför FF och EE, även med
beaktande av att situationen var väl känd för såväl ledningen vid polismyndigheten
som åklagarkammaren, ha vidtagit ytterligare åtgärder i syfte att driva
förundersökningarna framåt.

Utredningarna har, trots åklagarnas påminnelser, p.g.a. omständigheter hän
förliga till polismyndigheten, dragit ut på tiden. Som förklaring till de långa
handläggningstiderna har polismyndigheten i huvudsak hänvisat till hög arbets-
belastning och bristande arbetsrutiner.

Jag är väl medveten om att polisens arbetssituation är ansträngd och att man
måste prioritera vissa ärenden framför andra. Det är likväl helt oacceptabelt att
utredningar som de aktuella, med misstankar om bl.a. våld mot barn, tar så lång tid
som nu skett – inte minst med beaktande av att lagstiftningen ställer upp ett särskilt
skyndsamhetskrav för denna typ av ärenden. Det är särskilt anmärkningsvärt att
tremånadersfristen i ärendet K29862-03 överskridits med drygt 15 månader. Polis-
myndigheten förtjänar allvarlig kritik för sin handläggning av ärendena. Jag noterar
att myndigheten vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med bristerna i
utredningsverksamheten.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.
                    Dnr 2585-2006   Sid 5 (5)



Ärendet avslutas.
