# En granskning av Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av externa medel till intagna i häkte och anstalt samt något om konsekvenserna av beslutet

JO 2021-09-23 dnr 2585-2020

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-09-23              2585-2020             1 (52)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        En granskning av Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av
                        externa medel till intagna i häkte och anstalt samt något om
                        konsekvenserna av beslutet


                          Beslutet i korthet: Kriminalvårdens generaldirektör beslutade den 24 februari 2020
                          om en ny hantering av intagnas medel. Beslutet innebar att intagna i anstalter i princip
                          inte längre får ta emot eller inneha andra pengar än sådana som betalas ut av
                          Kriminalvården. Inte heller intagna i häkten får ta emot externa medel längre.
                          Efter beslutet fick JO in många klagomål från intagna. De frågor som togs upp i dessa
                          anmälningar har prövats inom ramen för detta initiativ. Följaktligen har JO granskat
                          rättsliga aspekter kring Kriminalvårdens beslut och hur myndigheten har hanterat
                          konsekvenser som beslutet fått för de intagna.
                          Utredningen omfattar bl.a. om Kriminalvårdens beslut står i överensstämmelse med
                          grundläggande fri- och rättigheter. JO berör också frågan om de nya reglerna om
                          hantering av intagnas medel ryms inom Kriminalvårdens bemyndigande att meddela
                          verkställighetsföreskrifter. JO:s granskning av konsekvenserna av beslutet har avsett
                          bl.a. intagnas möjlighet till kontakt med anhöriga och myndigheter, utrymmet att köpa
                          kioskvaror och att betala för t.ex. tandvård.
                          JO är kritisk till att Kriminalvården inte införde den nya regleringen genom en ändring
                          av föreskrifterna i myndighetens författningssamling, KVFS, utan i ett enskilt beslut
                          meddelat av generaldirektören. Det uppstod då en otydlighet i normgivningen som
                          enligt JO:s mening är mycket otillfredsställande ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
                          Vidare uttalar JO att Kriminalvården inte kan undgå kritik för brister i beslutets
                          utformning, som ledde till att innebörden inte framgick fullt ut. Kriminalvården
                          kritiseras också för att insättningsförbudet infördes trots att myndigheten inte hade
                          löst frågan om hur ålderspensionärer m.fl. skulle kunna få sin ersättning överförd
                          direkt från de utbetalande myndigheterna.
                          Förbudet har lett till att många intagna har betydligt mindre pengar att röra sig med
                          och JO konstaterar att ersättning för sysselsättning därmed har blivit än mer
                          betydelsefull. Inte minst mot den bakgrunden är bristen på sysselsättning i häkten och
                          anstalter enligt JO mycket bekymmersam.
                          JO uttalar slutligen att hon förutsätter att Kriminalvården löpande överväger vilka
                          åtgärder som bör vidtas för att lindra den effekt som förbudet mot insättning av
                          externa medel får för de intagna.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                                                 Dnr 2585-2020            Sid 2 (52)




Innehåll
1 Bakgrund och initiativ ..................................................................................................... 3
2 Utredning ......................................................................................................................... 3
   Kriminalvårdens remissvar ............................................................................................. 4
3 Utgångspunkter för min granskning m.m. ..................................................................... 23
4 Närmare om Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020........................................... 24
   Vad stod det i beslutet? ................................................................................................. 24
   Hur såg regelverket ut vid tiden för Kriminalvårdens beslut? ...................................... 25
   Vilka förändringar innebar Kriminalvårdens beslut i förhållande till det
   regelverk som gällde vid beslutet?................................................................................ 26
5 Den nya hanteringens förenlighet med de intagnas grundläggande fri- och
rättigheter .......................................................................................................................... 27
   Artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen ................................ 27
   Artikel 8 i Europakonventionen.................................................................................... 31
   De europeiska fängelsereglerna .................................................................................... 31
6 Något om det rättsliga stödet för Kriminalvården att införa den nya
hanteringen av medel till intagna och formerna för beslutet ............................................ 32
   Frågan om de nya reglerna om medelshantering ryms inom Kriminalvårdens
   bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter ................................................. 32
   Synpunkter på formen för normgivningen.................................................................... 35
7 Kommunikationen av den nya ordningen ...................................................................... 37
   Beslutets utformning – brister i förutsebarhet och tydlighet ........................................ 37
   Kriminalvårdens informationsinsatser .......................................................................... 39
8 Konsekvenser för de intagna i anstalt och häkte............................................................ 39
   Ökad betydelse av tillgång till sysselsättning ............................................................... 39
   Kontakter med anhöriga m.m. ...................................................................................... 42
   Kontakter med myndigheter m.m. ................................................................................ 44
   Möjligheten att handla förbrukningsvaror .................................................................... 44
   Privata ekonomiska angelägenheter och andra utgifter ................................................ 47
   Särskilt om konsekvenserna för ålderspensionärer m.fl. .............................................. 49
   Övrigt ............................................................................................................................ 50
9 Avslutning ..................................................................................................................... 51
                                                                 Dnr 2585-2020       Sid 3 (52)




1 Bakgrund och initiativ
Kriminalvården beslutade den 24 februari 2020 om en ny hantering av intagnas
medel. I korthet innebar beslutet att intagna i anstalter fr.o.m. den 29 februari
2020 inte längre får ta emot eller inneha andra pengar än sådana som betalas ut
av Kriminalvården. Inte heller intagna i häkten får ta emot externa medel längre.
Vidare blev det i häkten fr.o.m. dagen för beslutet förbjudet att ta emot eller på
annat sätt föra in kontanter som inte utgör utbetalning från Kriminalvården. Det
gjordes dock ett generellt undantag för ersättning enligt socialförsäkringsbalken
som utbetalas direkt från vissa myndigheter.

Efter beslutet fick JO in ett stort antal anmälningar mot Kriminalvården.
Klagomålen rörde dels beslutet i sig, dels de konsekvenser som beslutet får för
intagna och deras anhöriga. Anmälningarna handlade bl.a. om att intagna inte
har tillräckligt med medel för att kunna köpa telefonkort, frimärken, fika till
anhöriga som kommer på besök, apoteksprodukter och varor som komplettering
till de måltider som tillhandahålls. Det framfördes också att intagna inte
kommer att kunna betala för tandvård, glasögon och medicinska hjälpmedel
samt kopior av allmänna handlingar. Flera anmälare tog upp att bristen på
sysselsättning i såväl häkten som anstalter ger de intagna begränsade möjlig-
heter att tjäna pengar.

Den 26 mars 2020 beslutade jag att utreda Kriminalvårdens överväganden inför
myndighetens beslut, det rättsliga stödet för åtgärden och de konsekvenser som
beslutet kan komma att få för intagna. Frågorna har utretts inom ramen för det
här initiativärendet.

2 Utredning
I en remiss uppmanade jag Kriminalvården att redogöra för följande:

1. En närmare beskrivning av Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020
   och dess innebörd. Vad är bakgrunden till och syftet med beslutet? Vilka
   överväganden gjordes inför beslutet? Svaret i denna del ska innefatta en
   beskrivning av de alternativa och mindre ingripande åtgärder som därvid
   prövats. Om det pågår ett arbete för att revidera beslutet eller en översyn av
   andra för verksamheten styrande dokument ska en redogörelse lämnas även
   för detta.

2. Vilket är det rättsliga stödet för Kriminalvårdens beslut? Svaret i denna del
   ska innefatta en analys av bl.a. beslutets förenlighet med intagnas grund-
   läggande fri- och rättigheter samt med de rättigheter som tillkommer barn
   enligt lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets
   rättigheter.

3. Hur har insättning av privata medel till intagna respektive ersättning som
   har betalats ut av Kriminalvården eller annan myndighet tidigare hanterats
   och på vilket sätt har systemet och rutinerna anpassats till den nu gällande
   ordningen? Redogörelsen ska omfatta en beskrivning av hur intagna i häkte
                                                                 Dnr 2585-2020       Sid 4 (52)




    och anstalt före beslutet den 24 februari 2020 har kunnat disponera medel
    för att betala för sådant som tandvård, glasögon, telefonkort, frimärken och
    andra kioskvaror, samt hur de intagna framöver ska kunna göra motsva-
    rande inköp.

4. Det finns anledning att anta att det aktuella beslutet kommer att öka de
   intagnas efterfrågan på sysselsättning. Det råder emellertid brist på syssel-
   sättning i häkten och anstalter. Hur avser Kriminalvården att möta detta?

5. Vad har Kriminalvården vidtagit för åtgärder för att informera och
   förbereda dem som berörs av beslutet och för att hantera de negativa konse-
   kvenser som beslutet kan komma att få för de berörda? Av redogörelsen ska
   framgå dels när och på vilket sätt de intagna informerades om beslutet och
   dess närmare innebörd samt förbereddes på konsekvenserna, dels när och
   hur andra som berörs fick motsvarande information. I sistnämnda avseende
   kan det röra sig om t.ex. en situation där polisen ska återlämna kontanter till
   en intagen efter ett hävande av beslag eller när en advokat haft hand om en
   intagens medel på ett klientmedelskonto.

6. Vad har Kriminalvården vidtagit för åtgärder för att säkerställa de intagnas
   kontakter med anhöriga, särskilt barn, genom t.ex. telefonsamtal och brev?

7. Hur hanterar Kriminalvården intagnas möjlighet att skicka brev till myndig-
   heter? Hur ska t.ex. en intagen som saknar medel kunna kommunicera med
   en domstol eller myndighet i en angelägenhet där det löper en svars- eller
   överklagandefrist och hur ska han eller hon kunna göra en anmälan till JO?

8. Hur hanterar Kriminalvården andra negativa konsekvenser som beslutet
   sägs ha fått eller kan komma att få? Det påstås t.ex. att intagna i anstalten
   Hall, med sysselsättning i tvätteriet, har protesterat mot beslutet och att det
   lett till brist på rena kläder och sängkläder i häktet Kronoberg. Vilka andra
   negativa konsekvenser för de intagna har Kriminalvården uppmärksammat?

9. Kriminalvården ska vidare lämna de ytterligare upplysningar som enligt
   myndighetens bedömning är av betydelse för JO:s prövning av ärendet.

Kriminalvården uppmanades också att ge in relevant skriftlig dokumentation till
JO, såsom beslutet den 24 februari 2020 och andra med det sammanhängande
styrande dokument samt den skriftliga information som myndigheten tillhanda-
hållit intagna och andra berörda i samband med beslutet.

Kriminalvårdens remissvar
Kriminalvårdens remissvar kom in till JO den 30 juni 2020. Till yttrandet
fogade myndigheten en redogörelse för relevant rättslig reglering. Den redogö-
relsen och övriga bilagor som Kriminalvården hänvisar till har utelämnats här
men finns tillgängliga hos JO. I sitt remissvar anförde myndigheten genom
generaldirektören följande:
                                                                 Dnr 2585-2020        Sid 5 (52)




1. Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020

Bakgrund
Under hösten 2018 påbörjades ett projekt inom Kriminalvården för att se över
möjligheterna att ersätta det betalningssystem som användes inom kioskverk-
samheterna i många anstalter och häkten. Syftet var att utveckla myndighetens
verksamhet särskilt med hänsyn till att användningen av kontantfria betalningar
under en längre tid ökat väsentligt i hela samhället. Det har, av denna anledning,
ofta varit förenat med svårigheter för intagna att bl.a. under permission eller
annan utevistelse betala för vissa varor och tjänster.
Under projektarbetet uppmärksammades emellertid att det även fanns skäl att
ifrågasätta huruvida Kriminalvårdens hantering av intagnas medel var lämplig
och förenlig med gällande regelverk. Vidare kunde det konstateras att hante-
ringen av medel medförde vissa säkerhetsmässiga risker.
En mer detaljerad redogörelse för de problem som identifierades under projekt-
arbetet följer nedan. En sammanställning av merparten av de regelverk som
Kriminalvården har haft att förhålla sig till i denna fråga, utöver myndighetens
egna föreskrifter och allmänna råd, bifogas dessutom till detta yttrande, se
bilaga 1.
Felaktig hantering av statliga konton m.m.
När det gäller hanteringen av de medel som Kriminalvården tog emot och
förvaltade för de intagnas räkning noterades under projektet särskilt att dessa
sattes in på statens centralkonto och att de därmed ingick i statens centrala
likviditetshantering. Vid kontakt med Riksgälden lämnade den myndigheten
information om att Kriminalvården omgående borde se över sina betalnings-
flöden och separera myndighetens betalningar från de deponerade medel som
myndigheten tillfälligt förvaltar.
Även Kriminalvården uppmärksammade att myndighetens hantering i detta
avseende inte överensstämde med regelverket. Av 4 § förordningen (2017:170)
om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning framgår nämligen
att en myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statens central-
konto endast efter medgivande av Riksgälden. Något sådant medgivande när det
gäller nu aktuella ekonomiska medel hade inte lämnats till Kriminalvården. Det
var enligt Riksgälden inte heller aktuellt att lämna nödvändigt medgivande.
Brister hänförbara till penningtvättslagstiftningen
I samband med avrop av nya upphandlade banktjänster förde Kriminalvården
dialog med en ramavtalsbank. Vid detta tillfälle identifierades en förhållandevis
omfattande problematik när det gäller hanteringen av intagnas medel. Den
aktuella ramavtalsbanken uppgav att några banktjänster inte kunde tillhanda-
hållas Kriminalvården innan dessa brister hade avhjälpts. Med anledning därav
utförde Kriminalvården en närmare analys av hur myndighetens hantering av
intagnas medel förhöll sig till penningtvättslagstiftningen. Slutsatsen av denna
analys var att det kunde ifrågasättas om någon bank under rådande omständig-
heter skulle vara beredd att tillhandahålla sina tjänster till Kriminalvården.
När det gäller den tidigare praktiska hanteringen av intagnas medel kan den
kortfattat beskrivas enligt följande. Kriminalvården tog emot externa pengar
exempelvis från en anhörig till en intagen och överförde därefter beloppet till
myndighetens bankkonto.
I samband med detta bokfördes transaktionen och pengarna konterades som
tillhörande en viss intagen. Beloppet betalades sedan ut till den intagne t.ex. när
han eller hon hade behov av att använda pengarna som betalningsmedel under
sin verkställighet eller vid frigivning. Pengarnas ursprung verifierades inte under
detta förfarande och det gick således inte heller att utesluta att ett visst belopp
som Kriminalvården tog emot och förvaltade för en intagens räkning härrörde
från exempelvis brottslig verksamhet. Denna problematik uppstod oavsett om
överföringarna till Kriminalvårdens konto gjordes kontant eller genom
                                                                Dnr 2585-2020        Sid 6 (52)




elektroniska överföringar. En mer detaljerad beskrivning av förfarandet återfinns
längre fram i detta yttrande.
Särskilt följande kan nämnas när det gäller de bestämmelser som Kriminalvården
beaktade i samband med den aktuella analysen.
En bank får enligt 3 kap. 1 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism (penningtvättslagen) inte etablera eller upprätthålla en
affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren
inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna hantera risken för
penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kund-
relationen.
En förutsättning för att en bank ska kunna tillhandahålla sina tjänster och
bankkonton till en kund är vidare att banken bedömer att kundrelationen är
tillförlitlig. Enligt dessa bestämmelser behöver banken göra både en allmän
riskbedömning samt en bedömning av den risk för penningtvätt eller finansiering
av terrorism som kan förknippas med en aktuell kundrelation, dvs. kundens
riskprofil. Kundens riskprofil ska följas upp under pågående affärsförbindelser
och ändras när det finns anledning till det (se bl.a. 2 kap. 1 och 3 §§ penning-
tvättslagen). Som omständigheter som kan tyda på att risken för penningtvätt och
finansiering av terrorism är låg kan verksamhetsutövaren beakta bland annat att
kunden är en stat, en region, en kommun eller motsvarande (2 kap. 4 § penning-
tvättslagen).
Den enda information som en bank hade tillgång till vid en sådan transaktion
som beskrivits ovan är att ett belopp hade överförts till Kriminalvården. Banken
fick däremot inte någon information om huruvida medlen tillhörde Kriminal-
vården eller någon annan person. Inte heller hade banken någon kännedom om
huruvida de medel som Kriminalvården därefter betalade ut till en intagen
härrörde från myndigheten eller från någon annan person. Det fanns inte heller
möjlighet för banken att särskilja dessa transaktioner från övriga transaktioner
som sker dagligen via Kriminalvårdens bankkonto. Det kan därmed konstateras
att banken inte kunde övervaka transaktionerna i enlighet med de krav som ställs
upp i penningtvättslagstiftningen.
Kriminalvården bedömde därför att myndighetens förfarande när det gällde
insättningar och uttag av intagnas medel medförde att en bank som hanterade
dessa transaktioner i själva verket saknade tillräcklig information för att kunna
godta dessa. Enligt myndigheten fanns det mot bakgrund av detta en över-
hängande risk för att även övriga ramavtalsbanker – vid en uppföljning av
Kriminalvårdens riskprofil – skulle uppmärksamma brister avseende bl.a. kund-
kännedom och möjligheten att granska transaktioner, i förhållande till bankens
skyldigheter enligt penningtvättslagen. Om tillsynsmyndigheten dessutom skulle
utreda förfarandet skulle banken vidare riskera ingripanden.
Kriminalvården bedömde sammantaget att ingen bank, under ovan beskrivna
förhållanden, skulle vara beredd att tillhandahålla sina tjänster åt Kriminal-
vården. Det bör framhållas att samtliga transaktioner inom Kriminalvården
utfördes till och från samma konto, och bankerna hade därmed rimligen inte
heller kunnat godta sådana transaktioner som inte avsåg intagnas medel. Detta
skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för Kriminalvårdens möjligheter
att ta emot pengar och att utföra löpande betalningar, exempelvis vad gäller
löner, fakturor och hyror. Det står nämligen helt klart att myndigheten i sin
verksamhet måste ha tillgång till banktjänster.
Vid tidpunkten för det nu aktuella beslutet, dvs. den 24 februari 2020, fanns det
därmed ett uppenbart behov för Kriminalvården att vidta åtgärder i syfte att
säkerställa att intagnas medel hanterades på ett sätt som inte äventyrade affärs-
förhållandet mellan Kriminalvården och bankerna och som möjliggjorde för
bankerna att uppfylla kraven i penningtvättslagstiftningen. Efter beslutet har
Kriminalvården fört dialog med berörda ramavtalsbanker. Det har i samband
med detta inte kommit fram något som tyder på att de befintliga ramavtals-
                                                                 Dnr 2585-2020         Sid 7 (52)




bankerna hade kunnat acceptera en mindre långtgående lösning än de åtgärder
som vidtogs.
Risker vad avser kontanthantering i häkten
Redan under år 2016 uppmärksammades i en internrevisionsrapport vissa
problem när det gäller hanteringen av kontanter i häkten. I rapporten konstate-
rades bl.a. att flertalet av Kriminalvårdens häkten vid tiden hade en omfattande
kontanthantering samt att detta medförde risk för oegentligheter. Det rekommen-
derades därför att Kriminalvården successivt skulle utveckla ett annat system för
hanteringen av intagnas medel samt betalningar. […]

Kriminalvårdens slutsatser
Det kan konstateras att Kriminalvårdens hantering av intagnas medel fram till
den 24 februari 2020 medförde att enskilda kunde utföra transaktioner utan att
dessa genomgick sådan granskning som penningtvättslagen föreskriver. I
enlighet med vad Riksgälden anförde hade Kriminalvården inte heller tillstånd
för att deponera medel på det statliga centralkontot i enlighet med den tidigare
ordningen. Enligt Riksgälden skulle sådant tillstånd inte heller kunna lämnas.
Det bör framhållas att de aktuella transaktionerna i flertalet fall var avsedda för
intagna som tidigare dömts för brottslighet, vilket enligt Kriminalvården utgjorde
en försvårande omständighet. Kriminalvården har dessutom inte haft något
uppdrag att bedriva finansiell verksamhet och inte heller tillräckliga förutsätt-
ningar för att kunna övervaka samtliga transaktioner som utfördes mellan
enskilda personer genom Kriminalvårdens konto.
Det får förutsättas att avsikten med att låta intagna i anstalt och i häkte inneha
pengar inte har varit att statliga konton skulle kunna användas för transaktioner
som saknar spårbarhet och som skulle kunna omfatta pengar som härrör från
brottslig verksamhet. Kriminalvården ansvarar bl.a. för att verkställa utdömda
påföljder och det får anses vara av yttersta vikt att myndigheten så långt det är
möjligt säkerställer att verksamheten inte kan utnyttjas för penningtvätt eller
annan brottslighet. Det bör dessutom återigen framhållas att Kriminalvårdens
verksamhet är helt beroende av ramavtalsbankernas tjänster exempelvis för att
betala löner, hyror och andra fakturor. Med hänsyn till detta har det således varit
av central betydelse att säkerställa myndighetens affärsförhållande med
bankerna.
Det fanns därmed sammantaget ett antal olika skäl för att i februari 2020 besluta
om ändringar av hanteringen av intagnas medel. De brister som uppmärk-
sammades när det gäller denna hantering var dessutom av sådan allvarlig karak-
tär att det enligt Kriminalvården fanns ett uppenbart behov av att agera så
skyndsamt som möjligt.

Alternativa åtgärder
Under projektet och i samband med den analys som utfördes enligt ovan
övervägdes ett antal olika alternativ för att komma tillrätta med den identifierade
problematiken. Detta utgjorde sedan underlag för Kriminalvårdens beslut den 24
februari 2020. Nedan sammanfattas de olika lösningsalternativ som övervägdes.
Utökad dialog med bankerna samt utvecklad egenkontroll
Kriminalvården undersökte initialt möjligheten att föra en dialog med ramavtals-
bankerna avseende vilka gemensamma åtgärder som skulle kunna vidtas för att
avhjälpa ovan konstaterade brister. Ett antal specifika åtgärder identifierades,
bl.a. att Kriminalvården endast skulle tillåta transaktioner från känt bank-id eller
från personer som på förhand godkänts som avsändare av Kriminalvården. Det
övervägdes dessutom om det skulle kunna införas striktare beloppsbegränsningar
avseende insättningarna samt rutiner om att myndighetens personal skulle ställa
frågor om pengarnas avsändare och ursprung.
Kriminalvården konstaterade emellertid förhållandevis omgående att dessa
åtgärder inte kunde anses vara tillräckliga för att säkerställa Kriminalvårdens
                                                                   Dnr 2585-2020        Sid 8 (52)




affärsförhållande med bankerna. Eftersom pengarna skulle sättas in på Kriminal-
vårdens konto hade bankerna fortsatt inte någon möjlighet att identifiera
mottagaren av transaktionen. Bankernas möjlighet att följa samtliga transaktioner
som sker via bankens konton, oavsett storleken på beloppet, skulle nämligen
begränsas genom Kriminalvårdens bokföringsmässiga dispositioner och
kontering av intagnas medel på särskilda konton. Kriminalvården konstaterade
vidare att bankerna endast fick godta kontroller av transaktioner som har gjorts
av andra fysiska eller juridiska personer som omfattas av penningtvättslag-
stiftningen och att de därmed var förhindrade att godta de kontroller som
Kriminalvården skulle kunna utföra. Även om Kriminalvården skulle införa ett
utökat kontrollsystem – som sannolikt skulle innebära omfattande ökad administ-
rativ belastning – skulle detta alltså inte avhjälpa de brister som identifierats.
Kriminalvården bedömde därför att de nu aktuella åtgärderna inte kunde anses
vara tillräckliga. Vid samtal med en ramavtalsbank bekräftade denna bank
Kriminalvårdens bedömning enligt ovan.
Klientmedelskonton
Enligt 7 § förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och
medelsförvaltning får en myndighet, efter beslut av Riksgälden, ha skilda
bankkonton för vissa slag av betalningsflöden till och från myndigheten. Det
finns således möjlighet att öppna så kallade klientmedelskonton – dvs. separata
konton för förvaltning av intagnas respektive myndighetens medel – hos en av de
upphandlade ramavtalsbankerna. Kriminalvården övervägde därför om en sådan
åtgärd skulle vidtas.
En förutsättning för att införa klientmedelskonton var emellertid att någon av
ramavtalsbankerna skulle godta en ordning som medförde att konton användes
för transaktioner mellan enskilda personer. Kriminalvården skulle fortfarande
vara kontohavare och åtgärden skulle därmed inte ha medfört bättre förutsätt-
ningar för banken när det gällde att säkerställa god kundkännedom eller att följa
de faktiska transaktionerna än vad som gällde enligt tidigare ordning. Oaktat om
pengarna skulle förvaltas på statens centralkonto eller av någon av ramavtals-
bankerna skulle de identifierade bristerna kvarstå. Kriminalvården bedömde
därför att åtgärderna inte kunde anses vara tillräckliga.
Upprättande av enskilda bankkonton för samtliga intagna
Kriminalvården övervägde även alternativet att tilldela samtliga intagna ett eget
bankkonto. En sådan lösning skulle motverka sammanblandning av intagnas och
statens medel.
Det konstaterades emellertid att det under år 2018 skrevs in 17 500 intagna i
Kriminalvården. Vid varje inskrivning skulle ett bankkonto behöva öppnas,
vilket givetvis skulle medföra en omfattande administrativ belastning både för
myndigheten och för bankerna. Dessutom bedömdes det vara högst troligt att ett
stort antal av Kriminalvårdens intagna inte skulle uppfylla de krav som bankerna
ställde på kontohavare, bl.a. när det gäller god kundkännedom och ekonomiska
förhållanden i övrigt. För dessa intagna skulle några konton således inte kunna
öppnas.
Det bör i detta sammanhang framhållas att det inte bedömdes vara något lämpligt
alternativ att låta de intagna ha tillgång till sina egna privata bankkonton under
verkställigheten i anstalt eller i häkte. Särskilt utifrån ett säkerhetsperspektiv
bedömdes det vara nödvändigt för Kriminalvården att kunna begränsa hur
mycket pengar en intagen har tillgång till. En sådan begränsning hade inte varit
möjlig om intagna själva disponerat pengarna på ett privat bankkonto.
En återgång till enbart kontanthantering
Som ovan nämnts var det problematiskt att pengar som tillhörde intagna
sammanblandades med Kriminalvårdens medel på myndighetens konto.
Kriminalvården övervägde därför om det skulle vara möjligt att låta intagna ta
emot och inneha endast kontanter. En sådan ordning hade medfört att
kontanterna aldrig skulle överföras till ett bankkonto utan i stället förvaras lokalt
                                                                    Dnr 2585-2020         Sid 9 (52)




i myndighetens verksamhetsställen. Dessutom skulle endast kontanter godtas
som betalningsmedel i anstalter och i häkten. Vid permission eller annan
utevistelse skulle den intagne kunna få välja att använda dessa kontanter alter-
nativt att använda förbetalda betalkort med medel som härrör från Kriminal-
vården.
Kriminalvården bedömde dock att en sådan lösning medförde flera utmaningar.
Myndighetens personal skulle behöva hantera en avsevärt större mängd kontan-
ter. Dessutom skulle bl.a. kioskverksamheterna i anstalterna och i häkten mesta-
dels behöva hantera och ta emot kontanter med okänt ursprung. I anstalter och i
häkten skulle det förekomma stora mängder kontanter som bl.a. kunde komma
att användas som betalningsmedel mellan intagna, vilket i sin tur skulle medföra
betydande säkerhetsrisker. En hantering i enligt med detta skulle vidare vara
administrativt belastande för Kriminalvården. Sammantaget bedömde Kriminal-
vården att det inte var aktuellt att återgå till att endast tillåta mottagande och
innehav av kontanter.
Förbud mot externa insättningar med vissa undantag
Kriminalvården ansåg att en möjlig åtgärd, som kunde vidtas inom ramen för den
tillämpliga lagstiftningen och utan att involvera aktörer utanför myndigheten,
skulle vara att införa ett förbud mot externa överföringar av pengar till Kriminal-
vårdens konto. Ett sådant förbud skulle innebära att det inte längre var möjligt
för exempelvis anhöriga att bistå den intagne med ekonomiska medel genom
banköverföringar samt att de kontanter som skickas till den intagne skulle
omhändertas, utan möjlighet för den intagne att använda pengarna under den tid
han eller hon befinner sig i anstalt eller i häkte.
Enligt Kriminalvårdens bedömning skulle detta alternativ medföra obefintliga
risker för penningtvätt och andra oegentligheter. Hanteringen skulle dessutom
överensstämma med bestämmelserna om statlig medelsförvaltning. Kriminal-
vården skulle därmed även fortsättningsvis kunna använda sig av Riksgäldens
och ramavtalsbankernas finansiella tjänster.
Det förbud som övervägdes skulle dock medföra att intagna enbart kunde
utnyttja ersättningar och bidrag från Kriminalvården för att exempelvis handla i
kiosk eller täcka kostnader vid permission och andra utevistelser. Det kunde
därmed antas att högre krav skulle behöva ställas på de intagna att disponera sina
ekonomiska medel på sådant sätt att pengar finns kvar för att täcka nödvändiga
kostnader.
Åtgärden kunde vidare antas leda till ett ökat behov av ekonomiska bidrag till de
intagna från Kriminalvården. Det var också rimligt att anta att en sådan
förändring initialt skulle komma att tas emot mycket negativt av intagna, vilket
även rimligtvis skulle komma att påverka bl.a. arbetsmiljön för den personal som
arbetar i Kriminalvårdens klientära verksamhet.
Kriminalvården identifierade vidare vissa grupper som genom denna åtgärd
skulle stå utan tillgång till ekonomiska medel under hela, eller delar av, sin
verkställighet i anstalt eller i häkte. Intagna som uppbär ålderspension, sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning är nämligen inte berättigade till full ersättning
från Kriminalvården om de inte deltar i sysselsättning (jfr 13 § andra stycket
fängelseförordningen [2010:2010]). Det stod därmed klart att en särskild
hantering när det gäller sådana intagnas tillgång till ekonomiska medel skulle
behöva införas, om de övervägda åtgärderna skulle vidtas.

Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020
Vid en sammantagen bedömning ansåg Kriminalvården att endast det sist
beskrivna alternativet – ett förbud mot externa insättningar – lämpligen kunde
komma ifråga.
De övriga alternativen framstod inte som praktiskt genomförbara eller ändamåls-
enliga.
                                                                    Dnr 2585-2020        Sid 10 (52)




Det konstaterades bl.a. att i princip endast ett förbud mot externa insättningar
kunde säkerställa Kriminalvårdens affärsförhållande med bankerna. En sådan
åtgärd garanterade dessutom att myndigheten följde bestämmelserna om den
statliga medelsförvaltningen samt att Kriminalvårdens konton inte längre kunde
användas för transaktioner med pengar som härrörde från brottslig verksamhet
eller liknande. Åtgärden bedömdes dessutom överensstämma med det uppdrag
som tilldelats Kriminalvården att bl.a. förhindra brottslighet samt arbeta mot
organiserad brottslighet (jfr exempelvis 2 § andra och tredje stycket förordningen
[2007:1172] med instruktion för Kriminalvården).
Kriminalvården beslutade den 24 februari 2020, mot bakgrund av ovanstående,
om en ny hantering av intagnas medel (generaldirektörens beslut med tillhörande
bilagor bifogas till detta yttrande, se bilaga 3).
Ny hantering av intagnas medel
Kriminalvårdens beslut innebar att de externa medel (dvs. pengar som inte utgör
ersättning eller bidrag från Kriminalvården) tillhörande intagna och som dittills
förvarats tillsammans med myndighetens tillgångar på statens centralkonto
skulle avskiljas. Vidare förbjöds intagna i anstalt och i häkte att ta emot eller föra
in externa pengar. Intagna i anstalt fick inte heller längre inneha externa pengar.
Motsvarande begränsning beslutades däremot inte för intagna i häkte, eftersom
ett antal av landets häkten var s.k. kontanthäkten, vilket medförde att intagna i
dessa häkten fick inneha kontanter upp till 1 500 kr i bostadsrummen. När det
gäller dessa kontanthäkten bedömdes det vara näst intill omöjligt att avgöra vilka
pengar som skulle betraktas som externa samt vilka som härrörde från
Kriminalvårdens utbetalningar. Dessutom hade det knappast varit praktiskt
genomförbart att verkställa ett sådant beslut eftersom det skulle kräva
omedelbara och fullständiga visitationer av alla bostadsrum, gemensamhets-
utrymmen samt intagna i samtliga kontanthäkten.

Enligt beslutet fick intagna som uppbar ersättningar enligt socialförsäkrings-
balken ta emot sådana direkta insättningar till Kriminalvården som verkställs
från utbetalande myndighet, dvs. Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och
Kammarkollegiet. Det uppmärksammades dock att sådana utbetalningar för vissa
intagna kunde innebära löpande insättningar motsvarande förhållandevis stora
belopp. Eftersom detta ansågs kunna utgöra en särskild säkerhetsrisk – särskilt
när den övervägande delen av de övriga intagna hade begränsade ekonomiska
medel att disponera – infördes en begränsning avseende vilket belopp en intagen,
som uppbär ersättning enligt socialförsäkringsbalken, får inneha på sitt kontant-
kort inom Kriminalvården.

Särskilt bidrag för ålderspensionärer och intagna med sjukersättning eller
aktivitetsersättning
Kriminalvården beslutade vidare att införa en särskild möjlighet att bevilja ett
bidrag till intagna i anstalt motsvarande det s.k. häktesbidraget fram till det att
myndigheten hade utarbetat fungerande rutiner för att ta emot pengar från
Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten samt Kammarkollegiet. I beslutet
angavs av detta bidrag avsåg de intagna som uppbar ålderspension, sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning. Det beslutades att även andra personer som
verkställer ett fängelsestraff får beviljas sådant bidrag om synnerliga skäl före-
ligger och den intagne saknar tillgång till disponibla medel hos Kriminalvården.
Denna möjlighet bedömdes dock inte vara nödvändig för intagna i häkte,
eftersom det för dessa redan fanns möjlighet att utge häktesbidrag.
Nya riktlinjer för att hantera externa medel
I samband med beslutet den 24 februari 2020 beslutades även nya riktlinjer för
hur externa medel som kommer in till intagna i anstalt och i häkte skulle hanteras
och omhändertas. Riktlinjerna var huvudsakligen avsedda för att vägleda den
personal som arbetar med hanteringen av intagnas medel, men gällde för
samtliga personal som kunde komma i kontakt med denna fråga.
                                                                  Dnr 2585-2020        Sid 11 (52)




Genom beslut av generaldirektören den 23 mars 2020 reviderades riktlinjerna.
Dessa revideringar innefattade främst klargöranden och förtydliganden avseende
hur rutinerna skulle tillämpas i förhållande till Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd. Det infördes dessutom definitioner av de två nya begreppen
”kontanthäkte” och ”kontantfritt häkte”. Vidare förtydligades hanteringen av
kontanter i anslutning till verksamheten i anstalten Gruvberget samt förutsätt-
ningarna för att intagna skulle få föra över pengar från Kriminalvårdens konton
till andra kontohavare. Det är dessa reviderade riktlinjer som numera tillämpas
och som bifogas till detta yttrande.
Fördjupande analyser och efterföljande arbete
Inför beslutet om en ny hantering av intagnas medel genomförde Kriminalvården
ett antal risk- och säkerhetsanalyser, nämligen risk- och konsekvensanalys av ett
stopp av externa pengar till de intagna daterad den 25 november 2019, riskanalys
med uppdrag utifrån förändrad hantering av intagnas medel och uppdrag till
regionerna att säkerställa ordning och säkerhet i anstalt och häkte daterad den 18
februari 2020 samt risk- och konsekvensanalys av arbetsmiljön vid förändring av
verksamheten daterad den 20 februari 2020.
I dessa analyser bedömdes bl.a. att vinsterna med de vidtagna åtgärderna var
stora, såväl vad gällde ordning och säkerhet i verksamheten som avseende
minskad administration och ökad regelefterlevnad. Det konstaterades dock att
åtgärden medförde att Kriminalvården i ett längre perspektiv skulle behöva öka
möjligheterna till sysselsättning i anstalt och i häkte. Det framhölls också att det
skulle vara nödvändigt att bestämma vad som kan anses utgöra rimlig nivå när
det gäller intagnas ersättning i förhållande till deras kostnader.
Utöver vad som redogjorts för ovan genomförde Kriminalvården ytterligare en
fördjupad analys efter att beslutet av den 24 februari 2020 verkställdes, nämligen
en säkerhetsanalys av intagnas medel daterad den 10 mars 2020. Analysen
inriktades särskilt mot riskerna med hanteringen av kontanter i häkte. I analysen
bekräftades den problematik som tidigare identifierats och som beskrivits ovan.
Dessutom framhölls vissa tillkommande säkerhetsrisker som kunde väntas på
grund av den ökade mängd kontanter som häktena kunde komma att behöva
hantera i och med att insättningar på Kriminalvårdens konto inte längre tilläts.
Slutsatserna i ovan nämnda analyser ligger till grund för det fortsatta arbete som
Kriminalvården bedriver till följd av den nya hanteringen av intagnas medel.
Avslutningsvis ska det i denna del också framhållas att det inom Kriminalvården
för närvarande pågår ett arbete med att revidera myndighetens föreskrifter och
allmänna råd i de delar som avser den nu aktuella frågan. Syftet med detta är att
Kriminalvårdens författningar ska anpassas efter de behov och åtgärder som
myndigheten identifierade i samband med beslutet om ny hantering av intagnas
medel.

2. Det rättsliga stödet för Kriminalvårdens beslut

Skälen för beslutet och Kriminalvårdens bemyndiganden
I det aktuella beslutet har särskilt hänvisats till de övergripande skyldigheter för
en myndighets ledning som framgår av 3 § myndighetsförordningen (2007:515).
I den bestämmelsen anges bl.a. att myndighetens ledning ansvarar inför
regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt
gällande rätt, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att
myndigheten hushållar väl med statens medel.
Som ovan nämnt är det främst den problematik som identifierats vad avser
Kriminalvårdens hantering av intagnas medel på statens konton, samt det
uppenbara behovet av även fortsättningsvis kunna säkerställa myndighetens
affärsförhållande med bankerna, som har motiverat den skyndsamma
hanteringen.
                                                                 Dnr 2585-2020       Sid 12 (52)




Det bör dock framhållas att beslutet även syftar till att upprätthålla ordningen
och säkerheten i anstalter och häkten i enlighet med vad som anges i fängelse-
lagen (2010:610), FäL, och häkteslagen (2010:611), HäL.
Enligt 41 § fängelseförordningen får Kriminalvården meddela ytterligare
föreskrifter om verkställighet av FäL och förordningen. Kriminalvårdens beslut
om en ny hantering av intagnas medel kompletterar bestämmelserna om innehav
i 5 kap. 1–2 §§ FäL enligt vilka en intagen får ta emot och inneha de personliga
tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna
genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Tillhörigheter som en intagen inte får ta
emot och inneha får omhändertas och förvaras för den intagnes räkning och ska
lämnas ut till den intagne senast i samband med att han eller hon inte längre ska
vara frihetsberövad. En intagen får inte utan särskilt medgivande disponera
pengar som omhändertagits.
Ytterligare bestämmelser i detta avseende återfinns för närvarande i Kriminal-
vårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse (FARK
Fängelse). I 3 kap. och 5 kap. FARK Fängelse regleras bl.a. vilka pengar som får
innehas, hur dessa får disponeras samt hur omhändertagna medel får disponeras.
Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020 medför i sak en reglering av samma
förhållanden som har reglerats i myndighetens föreskrifter.
Enligt 30 § häktesförordningen (2010:2011) får Kriminalvården meddela ytter-
ligare föreskrifter om verkställighet av HäL och förordningen. Kriminalvårdens
beslut om en ny hantering av intagnas medel kompletterar bestämmelserna om
innehav i 2 kap. 11–12 § HäL enligt vilka en intagen får inneha böcker, tidskrif-
ter, tidningar och andra personliga tillhörigheter som inte kan äventyra ordningen
eller säkerheten. Tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får
omhändertas och förvaras för den intagnes räkning och ska lämnas ut till den
intagne senast i samband med att han eller hon inte längre ska vara frihets-
berövad.
Ytterligare bestämmelser i detta avseende återfinns för närvarande i Kriminal-
vårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte (FARK Häkte). I
2 kap. FARK Häkte regleras bl.a. vilka pengar som får innehas, hur dessa får
disponeras samt hur omhändertagna tillhörigheter ska hanteras. Kriminalvårdens
beslut den 24 februari 2020 medför i sak en reglering av samma förhållanden
som har reglerats i myndighetens föreskrifter.

Beslutets proportionalitet samt förenlighet med vissa grundläggande rättighete r
Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Verkställigheten får dessutom inte innebära andra begränsningar i den intagnes
frihet än som följer av FäL eller HäL eller som är nödvändiga för att ordningen
eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får
endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas (se 1 kap. 4 och
6 §§ FäL och HäL).
Kriminalvården anser att förbudet för intagna att ta emot och inneha externa
pengar har varit nödvändigt för att upprätthålla ordning och säkerhet i anstalter
och i häkten samt för att motverka brottslighet. Några mindre ingripande
åtgärder som säkerställer samma resultat har inte identifierats.
Kriminalvården bedömer vidare att de befintliga bestämmelserna i bl.a. FARK
Fängelse och FARK Häkte ger utrymme för att efter individuella bedömningar
vidta samma åtgärder i enskilda ärenden. Med hänsyn bl.a. till behovet av att
säkerställa Kriminalvårdens affärsförhållande med bankerna krävs emellertid en
enhetlig tillämpning. Även ur ett likabehandlingsperspektiv har ett beslut som
gäller för samtliga intagna bedömts vara det enda rimliga alternativet.
Åtgärderna innebär inte någon ytterligare begränsning i intagnas möjlighet att
disponera medel som utgör ersättning för sysselsättning inom Kriminalvården
                                                                  Dnr 2585-2020        Sid 13 (52)




eller bidrag som utbetalas av myndigheten. Inte heller medför åtgärderna några
begränsningar i intagnas rätt att förfoga över de ekonomiska tillgångar som inte
förvaltas av Kriminalvården. Kriminalvården anser därför att beslutet inte går
längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa syftet med åtgärden.
Vad gäller andra negativa konsekvenser som beslutet kan få för intagna pågår ett
arbete inom Kriminalvården för att utreda vilka kompensatoriska åtgärder som
kan vidtas, vilket redogörs för mer detaljerat senare i detta yttrande. Det bör dock
framhållas att det inför beslutet om en ny hantering av intagnas medel genom-
fördes beräkningar av de ersättningsnivåer som gäller för intagna i anstalt och i
häkte i syfte att säkerställa att dessa garanterade en skälig levnadsnivå under
frihetsberövandet. Kriminalvårdens bedömning utifrån dessa beräkningar, vilka
redovisas nedan, är att ersättningsnivåerna är tillräckliga.
När det gäller de intagnas grundläggande rättigheter har Kriminalvården främst
analyserat beslutets förenlighet med rätten till skydd för integritet och egendom
samt principen om likabehandling i regeringsformen, den europeiska kon-
ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (EKMR) och de europeiska fängelsereglerna.
Kriminalvården konstaterar att det ligger i sakens natur att ett frihetsberövande
till följd av misstanke om brott eller dom med fängelse som påföljd innebär vissa
inskränkningar i den frihetsberövades rörelsefrihet samt rätten att förfoga över
sin egendom. FäL och HäL ger Kriminalvården långtgående möjligheter att
begränsa dessa rättigheter, ofta förutsatt att den vidtagna åtgärden är nödvändig
för att upprätthålla ordning och säkerhet samt att den inte går längre än vad som
är nödvändigt för att uppnå syftet. Några hinder för detta uppställs inte heller i
varken regeringsformen eller i EKMR. Det bör nämligen framhållas att de
vidtagna åtgärderna inte innebär att intagna fråntas egendom. Åtgärderna syftar
endast till att begränsa de intagnas tillgång till externa pengar under verkställig-
heten av ett fängelsestraff eller en häktning. Åtgärderna innebär inte heller
ändrade förfaranden när det gäller exempelvis visitationer eller granskning av
försändelser till de intagna.
Åtgärderna medför att Kriminalvården inte påtar sig ansvar för att förvara viss
egendom för de intagnas räkning. Det finns emellertid inte någon lagstadgad
skyldighet för Kriminalvården att förvara intagnas tillhörigheter (jfr prop.
2009/10:135 s. 81). Kriminalvården kan därmed sammantaget inte anses felaktigt
begränsa någon grundläggande rättighet endast genom att inte förvara sådan
egendom som inte är nödvändig för den intagne under den tid han eller hon är
intagen i anstalt eller i häkte.

Möjligheten att överklaga
Intagnas möjlighet att få till stånd en prövning av Kriminalvårdens beslut hos
allmän förvaltningsdomstol har inte begränsats. Beslutet av den 24 februari 2020
utgör enligt myndighetens mening ett normbeslut, vilket enligt 30 § myndighets-
förordningen inte får överklagas. Kriminalvården grundar sin bedömning i att
beslutet gäller tillsvidare, har generell tillämpbarhet och vänder sig till samtliga
verksamhetsställen och samtliga intagna i både anstalt och häkte (jfr. HFD 2016
ref. 59). Denna bedömning har delats av de domstolar som hittills har prövat
överklaganden av det aktuella beslutet (se t.ex. Förvaltningsrätten i Stockholms
beslut den 11 mars 2020 i mål nr 5478-20 och Förvaltningsrätten i Göteborgs
beslut den 23 mars 2020 i mål nr 3372-20). Den som är intagen i anstalt eller i
häkte kan emellertid också i vanlig ordning överklaga ett beslut i ett enskilt
ärende. Ett sådant beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol efter
omprövning av Kriminalvården enligt bestämmelserna i 14 kap. FäL och 7 kap.
HäL.

Likabehandling och jämställdhet m.m.
Beslutet om en ny hantering av intagnas medel gäller lika för samtliga intagna.
Effekten av beslutet är att det framöver kommer råda en större jämlikhet än
                                                                  Dnr 2585-2020       Sid 14 (52)




tidigare vad avser intagnas ekonomiska förutsättningar. Det kan nämnas att det
tidigare har kunnat observeras stora skillnader mellan de ekonomiska medel som
intagna haft tillgängliga, beroende på om de fått pengar insatta utifrån eller
enbart varit hänvisade till Kriminalvårdens ersättningar och bidrag.
Kriminalvården tillhandahåller mat, husrum, kläder och hygienartiklar till
samtliga intagna. Vad gäller övrig konsumtion av främst kioskvaror har intagna i
häkte redan sedan tidigare möjlighet att få ett särskilt häktesbidrag för sådana
inköp. Det har dock inte funnits möjlighet att få motsvarande bidrag i anstalt,
eftersom intagna under sysselsättningstid är berättigade till en viss timersättning
även om det inte finns någon sysselsättning som kan utföras. Inför beslutet
identifierades emellertid en grupp intagna som normalt inte är berättigade
ersättning eller bidrag från Kriminalvården, dvs. de intagna som verkställer ett
fängelsestraff och som uppbär ålderspension, sjukersättning eller aktivitets-
ersättning.
I andra delar av detta yttrande redogörs för de särskilda åtgärder som Kriminal-
vården har vidtagit för att säkerställa att dessa intagna inte står medellösa under
verkställigheten.
Som ovan nämnts har långt ifrån alla intagna tidigare haft tillgång till externa
medel. Kriminalvårdens beslut kan enligt myndighetens mening därmed inte
anses ha medfört någon generell försämring avseende intagnas möjlighet till
privat konsumtion av exempelvis kioskvaror.

Barns rättigheter enligt lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om
barnets rättigheter (barnkonventionen)
Kriminalvården har sedan länge tillämpat ett barnperspektiv i myndighetens
verksamhet. Beslutet om en ny hantering av intagnas medel innebär enligt
Kriminalvårdens mening inte några inskränkningar när det gäller barns rättig-
heter. Som ovan anförts har långt ifrån samtliga intagna tidigare haft ekonomiska
medel disponera utöver sådan ersättning eller bidrag som betalas ut från Krimi-
nalvården. De ersättningar och bidrag som betalas ut från Kriminalvården
bedöms dessutom vara tillräckliga för att tillgodose behovet av att bl.a.
kommunicera med närstående barn via Kriminalvårdens telefonsystem. Utöver
möjligheten att kommunicera med barn via telefonsystemet beviljar Kriminal-
vården även veckosamtal med närstående barn. Frågor om elektronisk kommuni-
kation med anhöriga berörs även längre ner i detta yttrande. Vad gäller möjlig-
heten att ta emot besök av barn är Kriminalvårdens uppfattning att beslutet inte
medför några negativa konsekvenser.
Eftersom åtgärderna inte har bedömts medföra några inskränkningar i de regel-
verk och rutiner som möjliggör intagnas kontakt med barn har Kriminalvården
bedömt att det inte varit nödvändigt att närmare utreda hur besluten generellt
förhåller sig till principen om att barnets bästa ska beaktas. Det bör dock nämnas
att barnkonventionen numera har inkorporerats i svensk lagstiftning samt att den
tillämpas direkt av Kriminalvården. Om ett enskilt barn skulle drabbas av
negativa konsekvenser till följd av ett beslut ska enligt myndighetens rutiner
möjligheten till kompensatoriska åtgärder alltid utredas.

3. Hanteringen av intagnas medel fram till den 24 februari 2020

Hanteringen av intagnas medel i anstalt
Kriminalvården har som ovan beskrivits under en längre tid tillåtit intagna att ta
emot externa pengar för att disponeras under verkställigheten av ett fängelse-
straff eller en häktning. Pengarna har förts in till de intagna i samband med
inskrivning, genom överlämning exempelvis vid besök eller via banköver-
föringar. Pengarna har sedan omhändertagits och förts över till Kriminalvårdens
bankkonto. I de fall pengarna förts in som kontanter har Kriminalvården genom
ett värdetransportföretag överfört dem till myndighetens konto. De pengar som
                                                                   Dnr 2585-2020       Sid 15 (52)




har förts in till något av Kriminalvårdens bankkonton har sedan överförts vidare
till konton som utgör en del av statens koncernkontostruktur.
Beloppen har därefter konterats och bokförts i Kriminalvårdens ekonomisystem
som tillhörande en särskild intagen. Den intagne har sedan haft möjlighet att,
med de begränsningar som framgår av 5 kap. 5, 6 samt 11–12 §§ FARK
Fängelse, genom sitt kontantkort i Kriminalvården disponera pengarna under
verkställigheten.
Ersättning och bidrag som utbetalats av Kriminalvården till den intagne har
hanterats på samma sätt. När den intagne har handlat i kiosk eller behövt föra
med sig pengar ut vid exempelvis en permission har detta reglerats genom olika
former av uttag som även har bokförts.

Hanteringen av kontantkort som betalningslösning i häkten
På liknande sätt som i anstalt har intagna i häkte tidigare tillåtits att ta emot
externa pengar exempelvis från anhöriga. Pengarna har förts in i form av
kontanter eller via insättning till häktets bankgirokonto. Alla pengar som kommit
in i form av kontanter har förts över till Kriminalvårdens konto. Ungefär en
tredjedel av landets häkten har hanterat de intagnas medel på i princip liknande
sätt som i en anstalt och med ett kontantkort. Det som har skiljt sig vad gäller
hanteringen mellan anstalter och häkten har varit rätten att disponera pengarna. I
häkten med kontantkort har de intagna fått disponera alla pengar som kommit in,
utan begränsningar.

Hanteringen av kontanter som betalningslösning i häkten
Resterande häkten använde sig av kontanter som betalmedel när de intagna
handlade i kiosken. I likhet med de verksamhetsställen som använt kontantkort
fördes externa pengar in i form av kontanter eller via insättning på häktets
bankgirokonto. Alla pengar bokfördes på de intagnas konton. Ersättning för
sysselsättning och bidrag bokfördes på samma sätt. Intagna i dessa häkten tog
varje vecka emot kontanter att disponera fritt, dock enligt begränsningarna i
2 kap. 14 § i FARK Häkte. I samband med att kontanterna delades ut justerades
saldot för de intagna. För att hantera kontanterna hade häktena en särskild
kontantkassa vilken innehöll en delmängd av de intagnas totala saldo. Resten av
pengarna förvarades på Kriminalvårdens konto.

Intagnas möjligheter att disponera egna medel
Anstalt
I Kriminalvårdens ekonomisystem har funnits olika konton avsedda för
disponibla medel, omhändertagna medel och avsättningar till permissioner.
Insättning av externa pengar till intagna har tidigare hanterats på så sätt att
medlen i normalfallet omhändertagits och därefter överförts och bokförts på den
intagnes konto för omhändertagna medel. Detsamma har normalt gällt för sådan
ersättning som betalats ut från en annan myndighet. Ersättning från Kriminal-
vården för sysselsättning har normalt satts in på den intagnes konto för
disponibla medel.
Om kontanter tillhörande en intagen kommit till ett verksamhetsställe (genom
besök, brev eller i samband en intagens permission) har även dessa omhänder-
tagits. Kontanterna sattes därefter som huvudregel in på den intagnes konto för
omhändertagna medel i stället för att förvaras som kontanter. Ersättning från
Kriminalvården för sysselsättning enligt 3 kap. FäL har överförts till den
intagnes konto för disponibla medel. Den del av ersättningen för sysselsättning
som avsatts i enlighet med 3 kap. 4 § FäL har överförts till den intagnes konto
för permissions- och frigivningsmedel.
Möjligheterna för den intagne att disponera medel på de olika kontona har skilt
sig åt på så sätt att den intagne har haft fri disponeringsrätt när det gäller medel
på kontot för disponibla medel. Medel på kontot för omhändertagna medel har
emellertid endast fått disponeras i enlighet med 5 kap. 11 och 12 §§ FARK
                                                                         Dnr 2585-2020        Sid 16 (52)




       Fängelse. Intagna har normalt kunnat disponera medel på kontot för permissions-
       och frigivningsändamål enligt de allmänna råden till 3 kap. 4 § FäL i FARK
       Fängelse.
       Häkte
       Avseende externa pengar som kommit in till intagna i häkte har dessa i sin helhet
       överförts till den intagnes konto för disponibla medel, vilket är det enda konto
       som har varit tilldelade intagna i häkte. I de fall den intagne vistats på ett
       kontanthäkte har denne dock tillåtits inneha 1 500 kr i kontanter på bostads-
       rummet.

       4. Tillgång till sysselsättning för de intagna
       Kriminalvården har under en förhållandevis lång tid haft en ansträngd plats-
       situation med hög beläggningsgrad i såväl anstalter som häkten. Myndighetens
       uppfattning är att denna situation kommer att bestå under överskådlig framtid.
       Utvecklingen har också påverkat Kriminalvårdens förmåga att tillhandahålla
       sysselsättning för de intagna. Den enskilt största utmaningen för myndigheten i
       detta avseende är lokalernas utformning och begränsningar. Trots att det skett en
       förhållandevis kraftig ökning av antalet klienter under de senaste åren bör det
       framhållas att sysselsättningsgraden – nationellt sett – är på ungefär samma nivå
       som tidigare. Anledningen till detta är att personalresurser har tillförts denna del
       av verksamheten samt att marknadsföringsinsatser och investeringar ägnade att
       skapa mer sysselsättning för de intagna har genomförts. Dessutom kan ytterligare
       kompensatoriska åtgärder vidtas framöver, även för att hantera andra framtida
       utmaningar som följer av ett försämrat konjunkturläge samt smittspridningen av
       covid-19. Sådana åtgärder kan utgöras av att lokaler och personal används för
       alternativ sysselsättning genom s.k. annan strukturerad verksamhet. 1
       Med hänsyn till den utveckling som beskrivs ovan bedömer dock Kriminal-
       vården att den genomsnittliga sysselsättningsgraden inte kommer öka i någon
       större utsträckning innan myndigheten har tillgång till nya permanenta och
       verksamhetsanpassade lokaler. Arbetet med att tillskapa nya platser samt öka
       Kriminalvårdens bestånd av sådana lokaler som är särskilt anpassade för
       verksamheten pågår kontinuerligt. När det gäller frågan om intagnas tillgång till
       ekonomiska medel bör det i detta sammanhang emellertid framhållas att en
       intagen i anstalt har rätt till ersättning även om någon sysselsättning inte kan
       anvisas under normal arbetstid och detta inte beror på den intagne (jfr 13 §
       fängelseförordningen).

       5. Informationsinsatser avseende beslutet om en ny hantering av intagnas medel
       Beslutet om en ny hantering av intagnas medel föregicks av en intensiv kommu-
       nikationsplanering. Kriminalvården informerade inte de intagna eller allmän-
       heten i förväg om de förestående åtgärderna eftersom ett antal risker med en
       sådan kommunikation identifierades. Beslutet var av sådan karaktär att de
       intagna initialt kunde förväntas reagera kraftfullt negativt, särskilt om inform-
       ation lämnades redan innan det att beslutet hade fattats. Det fanns därför ett
       behov av att säkerställa att myndighetens medarbetare hade möjlighet att
       förmedla enhetlig och korrekt information till de intagna. Vidare ansåg Kriminal-
       vården att lokala säkerhets- och riskbedömningar skulle genomföras innan
       beslutet fattades. Myndigheten bedömde dessutom att förhandsinformation om




1
  Med annan strukturerad verksamhet avses t.ex. självförvaltning, arbetsträning, social färdighets-
träning, särskilda aktiviteter för pensionärer eller intagna med funktionsnedsättning samt annan
jämförbar verksamhet.
                                                                  Dnr 2585-2020        Sid 17 (52)




förbudet mot insättningar av externa pengar skulle kunna medföra ett markant
ökat inflöde av pengar i myndigheten, vilket skulle motverka syftet med beslutet.
Samtlig information, dvs. såväl interna skriftliga utskick och information på
Kriminalvårdens intranät som information på myndighetens externa hemsida,
publicerades först i samband med att beslutet fattades den 24 februari 2020. Från
denna ordning undantogs information till de chefer inom myndigheten som
berördes av beslutet. Dessa mottog information om beslutet och dess innebörd ett
antal dagar i förväg i syfte att möjliggöra nödvändiga förberedelser inför
beslutet.
När det gäller Kriminalvårdens information om beslutet kan den närmare
beskrivas enligt följande. Den skriftliga information som tillhandahölls intagna
biläggs även till detta yttrande, se bilaga 4.

Information till personal
Enligt Kriminalvårdens mening utgör myndighetens medarbetare den enskilt
viktigaste informationskanalen till de intagna. Den personal som arbetar i klient-
nära verksamhet är bäst lämpad att förklara innebörden av vissa beslut och kan
dessutom på bästa sätt förvissa sig om att informationen nått fram till de intagna
i avsedd omfattning. När det gäller det nu aktuella beslutet bedömde Kriminal-
vården därför att det var av yttersta vikt att förbereda personalen samt att
noggrant överväga hur denna kommunikation skulle hanteras.
De chefer som berördes av beslutet mottog information ett antal dagar i förväg. I
samband med detta arrangerades även ett antal frågestunder som gav cheferna
möjlighet att få svar på de frågor som uppkommit till följd av den nya
hanteringen. Kriminalvårdens huvudkontor höll också separata möten med
cheferna för myndighetens respektive regioner.
Det främsta syftet med detta var att planering skulle kunna ske bl.a. när det gäller
vidare kommunikation med intagna och personal.
När beslutet om en ny hantering av intagnas medel fattades lämnades informat-
ion till personalen omgående, och på ett antal olika sätt. Utöver muntlig
information från chef lämnades även skriftlig information via e-post och på
Kriminalvårdens intranät. Beslut, riktlinjer, uppdaterade handböcker samt rutiner
samlades samma dag på intranätet.
Därutöver skickades riktad information ut till den personal inom myndigheten
som arbetar direkt med de intagnas medel. Frågor och svar med all grund-
läggande fakta i ärendet samlades i ett dokument till personalen. Vidare publice-
rades en nyhet på intranätet med grundläggande information om beslutet samt
länkar till en ny permanent sida med information samlad på ett lättillgängligt
sätt.

Information till intagna
Intagna inom Kriminalvården fick information om beslutet och dess innebörd av
personal samma dag som beslutet fattades. Sättet på vilket denna information
lämnades varierade mellan olika verksamhetsställena, beroende på respektive
verksamhetsställes särskilda förutsättningar.
Ett informationsblad om den nya hanteringen av intagnas medel, anpassat
särskilt för de intagna, distribuerades i samband med att beslutet fattades.
Informationsbladet var möjligt att skriva ut för utdelning till de intagna samt för
att exempelvis sätta upp på anslagstavlor i anstalter och i häkten. Personal hade
tillgång till denna information genom Kriminalvårdens intranät.
Den informationen som skriftligen lämnades till intagna den 24 februari 2020 var
tillgänglig på svenska och engelska. Skriftlig information även på spanska,
arabiska och ryska tillgängliggjordes först veckan därpå, eftersom Kriminal-
vårdens översättningstjänst inte hade möjlighet att leverera översättningen
tidigare. Det bör emellertid framhållas att samtliga anstalter och häkten hade
                                                                    Dnr 2585-2020     Sid 18 (52)




möjlighet att avropa tolktjänst även innan översättningarna tillgängliggjordes för
de intagna.

Information till anhöriga m.fl.
Kriminalvården publicerade information riktad direkt till intagnas anhöriga på en
särskild undersida av myndighetens hemsida den 24 februari 2020.
Informationen presenterades i form av frågor och svar. Den tillkommande
informationen uppmärksammades även på startsidan i syfte att underlätta för
exempelvis anhöriga att navigera. Dessutom publicerades en nyhet som
förklarade den nya hanteringen av intagnas medel samt bakgrunden i ärendet. På
Kriminalvårdens hemsida uppdaterades också samtliga undersidor på vilka
insättningar till intagna omnämndes, exempelvis varje specifik sida som innehål-
ler information om en viss anstalt eller ett visst häkte.

Information till övriga
Polismyndigheten och Sveriges advokatsamfund informerades om beslutet och
dess innebörd samma dag som beslutet fattades. I informationen till advokat-
samfundet klargjordes även vilken funktion inom Kriminalvården som skulle
kontaktas vid eventuella frågor avseende beslutet respektive enskilda ärenden.
Kronofogdemyndigheten och Tullverket informerades dagen efter det att beslutet
fattades. I den information som lämnades till Polismyndigheten, Kronofogde-
myndigheten och Tullverket tydliggjordes bl.a. att Kriminalvården inte längre
kommer att ta emot hävda beslag i form av pengar.
Kriminalvården lämnade även för kännedom information till Migrationsverket,
Domstolsverket och Statens institutionsstyrelse vid ett senare tillfälle samma
vecka.
Till de enskilda eller juridiska personer som bedriver kioskverksamhet inom
Kriminalvården lämnades information om beslutet direkt av respektive verksam-
hetsställe dagarna efter det att beslutet hade fattats. Dessutom tillhandahöll
Kriminalvårdens huvudkontor ett stödmaterial till verksamhetsställena i syfte att
användas i dialogen med kioskverksamheterna.

6. Vidtagna åtgärder för att säkerställa intagnas kontakter med anhöriga
Enligt Kriminalvårdens mening är det av yttersta vikt att intagna även fortsatt
kan upprätthålla kontakten med anhöriga. När det gäller intagnas kontakt med
sina barn via telefonsamtal finns möjlighet att ansöka om bidrag från Kriminal-
vården. Enligt 13 kap. 3 § FARK Fängelse respektive 6 kap. 4 § FARK Häkte får
en intagen nämligen beviljas bidrag för ett kortare telefonsamtal per vecka med
närstående barn. I övrigt har de intagna möjlighet att genom telefon kontakta
anhöriga i enlighet med beviljade telefontillstånd.
Sådana telefonsamtal förutsätter att de intagna har införskaffat telefonkort för en
viss angiven summa. Kostnaden för telefoni och telefonkort är beräknad utifrån
de ersättningar och bidrag som kan betalas ut från Kriminalvården. Myndigheten
har bedömt att befintliga ersättningar och bidrag är tillräckliga för att kunna
säkerställa intagnas kontakt med omvärlden. Vid denna bedömning har bl.a.
beaktats att ett stort antal av de intagna – innan beslutet om en ny hantering av
intagnas medel – inte var beroende av insättningar av pengar för att täcka
kostnaderna i anstalt och i häkte.
Som ovan nämnt är barnperspektivet av central betydelse i Kriminalvårdens
verksamhet. Detta ska särskilt beaktas när intagna som har barn, eller själva är
barn, ansöker om bidrag till telefonkort eller om extra veckosamtal. Dessutom
pågår ett kontinuerligt utvecklingsarbete inom myndigheten för att säkerställa att
barns rättigheter tas tillvara.
Kriminalvården har under våren 2020 infört en tidsbegränsad försöksverksamhet
som medför att intagna i anstalt och i häkte under vissa omständigheter kan få
möjlighet att ha kontakt med sina barn via Skype-samtal. Möjligheten gäller
                                                                   Dnr 2585-2020       Sid 19 (52)




även intagna som är under 18 år. En särskild Skype-platta har tagits fram för att
möjliggöra dessa samtal. Skype-samtal får genomföras i den utsträckning det
lämpligen kan ske. Med det menas exempelvis vad som är möjligt utifrån
anstaltens eller häktets rutiner samt tillgången till personal, Skype-plattor och
rum att genomföra samtalen i. Den intagne måste dock ha beviljats tillstånd att få
att ringa telefonsamtal till det anhöriga barnet. Samtycke från den andra
vårdnadshavaren för kontakt i anstalt är obligatoriskt även för dessa samtal. Det
ska framhållas att Skype-samtalen inte kostar något för den intagne.
Det kan vidare konstateras att Kriminalvården även har vidtagit andra åtgärder
för att underlätta intagnas kommunikation med anhöriga. Dessa åtgärder har
främst vidtagits för att kompensera för de begränsningar som har införts vad
gäller besök och permissioner på grund av smittspridningen av covid-19.
Åtgärderna har medfört att inrikessamtal inom Kriminalvårdens telefonsystem
för närvarande är kostnadsfria sedan den 20 april 2020. När det gäller utrikes-
samtal inom Kriminalvårdens telefonsystem har intagna från och med samma
dag endast betalat halva den ordinarie kostnaden. Denna ordning förlängdes
genom beslut den 15 maj 2020. Besluten om reducerad taxa är visserligen
tidsbegränsade, men Kriminalvården överväger vilken typ av åtgärder som kan
komma att bli aktuella framöver när det gäller intagnas telefoni och möjlig-
heterna till kommunikation med anhöriga.
Avslutningsvis kan nämnas att i anslutning till att barn besöker en anhörig i
häkte eller anstalt ska fika, eller vid ett längre besök mat, erbjudas kostnadsfritt
till barnet. Denna rutin gällde redan innan beslutet om en ny hantering av
intagnas medel fattades.

7. Intagnas möjligheter att kommunicera med myndigheter
Under verkställigheten av ett fängelsestraff eller en häktning är en intagen främst
hänvisad till att genom telefon eller post kommunicera med andra myndigheter.
När det gäller möjligheten att kommunicera via telefoni får en intagen enligt
7 kap. 13 § FARK Fängelse och 3 kap. 10 § FARK Häkte beviljas tillstånd att
ringa telefonsamtal utanför telefonsystemet om den intagne har starka skäl för att
få ringa samtalet. Tillstånd till ett telefonsamtal som Kriminalvården ska bekosta
genom bidrag till den intagne får medges utanför telefonsystemet, även om
tillstånd inom det systemet kan beviljas. Enligt de allmänna råden kan starka skäl
att få ringa telefonsamtal utanför telefonsystemet finnas exempelvis när det
handlar om samtal till en försvarare. Starka skäl att få ringa utanför telefon-
systemet kan även finnas för t.ex. samtal till en närstående, annan advokat än
försvararen, arbetsgivare, hyresvärd eller liknande, bank eller ett försäkrings-
bolag, om behovet av kontakt inte kan tillgodoses på annat sätt.
När det gäller möjligheten att kommunicera via post behöver den intagne bekosta
sådan kommunikation på egen hand. Intagna i såväl anstalt som häkte ska alltid
ges möjlighet att kunna inhandla frimärken. Enligt Kriminalvårdens handbok för
kioskverksamhet (2011:2) är frimärken en del av det utbud som ska tillhanda-
hållas. Intagna ska dessutom ges möjlighet att inhandla kioskvaror minst en gång
per vecka. Om den intagne inte har ekonomiska medel kan denne beviljas bidrag
för dessa inköp.
De ersättningar som betalas ut av Kriminalvården får enligt myndighetens
mening anses vara tillräckliga för att tillgodose ett normalt behov av frimärken.
För det fall en intagen har ett behov av frimärken, exempelvis för kommuni-
kation med en myndighet, som inte tillgodoses genom ersättning har den intagne
möjligheten att ansöka om bidrag för detta. Ersättnings- och bidragsnivåerna har
inte minskat och enligt Kriminalvårdens mening kan intagnas möjligheter att
kommunicera med andra myndigheter därmed inte anses ha begränsats genom
beslutet om ny hantering av intagnas medel. Det måste även i denna del beaktas
de åtgärder som Kriminalvården har vidtagit när det gäller att begränsa kostna-
derna för telefonsamtal inom myndighetens telefonsystem, och som beskrivits
ovan.
                                                                   Dnr 2585-2020         Sid 20 (52)




8. Kriminalvårdens hantering av andra potentiellt sett negativa konsekvenser
Kriminalvården har identifierat och hanterat vissa potentiellt sett negativa konse-
kvenser som skulle kunna uppstå för de intagna på grund av beslutet om ny
hantering av intagnas medel. Detta berörs närmare i det följande.

Ersättning till pensionärer m.fl.
Det har ovan redogjorts för att intagna som verkställer ett fängelsestraff och som
uppbär ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning, men som inte
utför någon sysselsättning, har begränsad rätt till ersättning från Kriminalvården.
En konsekvens av att Kriminalvården har förbjudit insättningar av externa
pengar är att dessa intagna – om förbudet saknat undantag – skulle stå helt utan
medel under hela eller delar av verkställigheten. I syfte att motverka detta har
Kriminalvården dels vidtagit åtgärder för att dessa intagna ska kunna beviljas
särskilt bidrag samt dels arbetat fram en lösning som innebär att ersättningar från
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Kammarkollegiet ska få tas emot
även under verkställigheten av ett fängelsestraff.
När det gäller dessa särskilda åtgärder kan nämnas att utbetalningar som utgör
förmåner enligt socialförsäkringsbalken och som betalas ut direkt från Pensions-
myndigheten, Försäkringskassan och Kammarkollegiet, enligt Kriminalvårdens
mening, utgör fullt spårbara transaktioner. Beloppen betalas ut av staten med
stöd i lag och det råder därmed ingen osäkerhet vad gäller pengarnas ursprung
eller syftet med utbetalningen.
Tidigare har intagna som verkställer ett fängelsestraff och som mottagit de nu
aktuella ersättningarna normalt fått dessa utbetalda till ett privat konto från vilket
de överfört en viss summa till Kriminalvården. Detta förfarande har bl.a. inte
uppfyllt de krav på transaktioners spårbarhet som redogjorts för ovan. Pensions-
myndigheten, Försäkringskassan och Kammarkollegiet erbjuder emellertid
numera dessa personer en möjlighet att få ersättningar utbetalda direkt till
Kriminalvårdens konto.
Genom Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020 möjliggörs sådana
transaktioner från Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Kammar-
kollegiet. Kriminalvården har under våren 2020 fört dialog med såväl banker,
Riksgälden samt nu berörda myndigheter för att få till stånd en fungerande rutin
för denna hantering. Sedan den 1 maj 2020 tillämpas en sådan rutin. Av säker-
hetsskäl får dock endast ett begränsat belopp av utbetald ersättning disponeras
under verkställigheten. Det finns dock möjlighet för dessa intagna att i stället
föra över pengarna från Kriminalvården till ett privat konto.

Beräkning av nivåerna för ersättning och bidrag
Kriminalvårdens beräkning av vad som kan anses utgöra en rimlig nivå vad
avser ekonomiska medel för de intagna att disponera per vecka har utgått från de
personliga kostnaderna i riksnormen för försörjningsstöd. För år 2020 uppgår
summan av de personliga kostnaderna för en ensamstående till 3 150 kr per
månad, dvs. ca 725 kr per vecka. Beloppet ska täcka kostnader för följande
utgifter:
−   Livsmedel
−   Kläder och skor
−   Lek och fritid
−   Hälsa och hygien
−   Barn- och ungdomsförsäkring
−   Förbrukningsvaror
−   Dagstidning och telefoni (inklusive tv och bredband)
Av dessa utgifter tillhandahåller Kriminalvården kläder och livsmedel till de
intagna. Den intagne är vidare inte i behov av någon försäkring under verkstäl-
ligheten. När det gäller TV och bredband tillhandahålls det av Kriminalvården, i
de fall intagna tillåts att använda detta.
                                                                       Dnr 2585-2020         Sid 21 (52)




      I syfte att närmare avgöra i vilken omfattning Kriminalvården täcker kostnaderna
      för en intagen i anstalt eller i häkten har myndigheten inhämtat ytterligare
      uppgifter. Kostnaden för kläder har hämtats från de uppgifter som Swedbank har
      redovisat som levnadskostnader2. En person som för sin försörjning är beroende
      av ekonomiskt bistånd får antas genomföra klädinköp i mer begränsad omfatt-
      ning än vad som gäller för en person med egen försörjning. Kriminalvården har
      därför bedömt att endast hälften den av banken angivna kostnaden bör tas upp,
      dvs. 3 000 kr per år eller ca 57 kr per vecka.
      När det gäller kostnaderna för mat anger Konsumentverket denna till 2 770 kr
      per månad för vuxen 31–60 år, dvs. ca 91 kr/dag eller 637 kr per vecka, om all
      mat lagas hemma.3
      När Kriminalvården har reducerat beloppet som motsvarar försörjningsstödet
      med kostnaderna för kläder och mat återstår 31 kr per vecka.
      Intagna har minst 90 kr per vecka att disponera. Intagna får dessutom alltid
      grundutbud av hygienartiklar utan kostnad. En intagen har vidare inte några
      särskilda kostnader för fritid och lek, försäkring, dagstidning eller TV och
      bredband. Intagna har däremot normalt kostnader för telefoni. Ett telefonsamtal
      om 20 minuter kostar 7 kr. Intagna kan vidare också ha kostnader för porto.
      Kriminalvården har utifrån ovan angivna beräkningar bedömt att intagna i anstalt
      och i häkte har tillgång till tillräckliga ekonomiska medel bl.a. för inköp i kiosk,
      även efter beslutet den 24 februari 2020.

      Tillräckliga ekonomiska medel för vissa inköp m.m.
      Enligt Kriminalvårdens handbok för kioskverksamheten ska apoteksvaror,
      egenvårdsprodukter eller receptfria läkemedel inte säljas i kioskerna. Hälso- och
      sjukvårdsbehovet för intagna tillgodoses i stället i första hand genom kontakt
      med Kriminalvårdens sjukvårdspersonal. Utöver dessa tjänster tillhandahåller
      Kriminalvården vissa egenvårdsprodukter utan kostnad för de intagna.
      Som redogjorts för ovan erbjuder Kriminalvården dessutom kostnadsfri fika och
      mat till de barn som kommer på besök i anstalter och i häkten. Övriga besökare
      erbjuds att betala till verksamhetsstället för den mat som de äter i samband med
      besök.
      Det bör vidare nämnas att Kriminalvården är skyldig att tillhandahålla måltider
      till de intagna. Enligt Kriminalvårdens mening kan intagna i anstalt eller i häkte
      därmed inte anses ha ett behov av inköp av ytterligare mat, exempelvis för att
      komplettera de måltider som tillhandahålls.
      När det gäller intagnas möjligheter till nödvändig tandvård har dessa inte
      begränsats genom beslutet om ny hantering av intagnas medel. Intagna har
      fortsatt möjlighet att erhålla bidrag exempelvis för tandvårdsåtgärder. Eftersom
      intagna numera normalt sett har mindre pengar att disponera under verkställig-
      heten kan det dock antas att Kriminalvården kommer att behöva betala bidrag till
      de intagna i större omfattning än tidigare.

## Övrigt

Avslutningsvis bör i denna del särskilt bemötas de uppgifter om förhållandena i
      anstalten Hall och häktet Kronoberg som JO uppmärksammat i sin remiss.
      Påståendet om brist på rena sängkläder och kläder i häktet Kronoberg är




2
 https://www.swedbank.se/privat/vara-kundpaket/nyckelkund/vad-kostar-det-att-leva.html
3
 https://www.konsumentverket.se/globalassets/artikel/kostnadsberakningar/kostnadsberakningar-
matkostnader-2020-konsumentverket.pdf
                                                                 Dnr 2585-2020        Sid 22 (52)




felaktigt. Brist på ren tvätt identifierades emellertid som en möjlig risk på grund
av beslutet om ny hantering av intagnas medel, eftersom flertalet intagna i
tvätteriet på anstalten Hall – som en reaktion på beslutet – arbetsvägrade. Någon
faktiskt brist i detta avseende uppstod emellertid aldrig, eftersom arbetsledarna
vid anstalten Hall i stället tillfälligt utförde arbetsuppgifterna.

9. Kriminalvårdens sammanfattande bedömning
Genom detta yttrande har Kriminalvården redovisat bakgrunden till, samt skälen
för, det beslut som fattades den 24 februari 2020. Det har utan tvekan dessför-
innan funnits brister i myndighetens hantering av intagnas medel. Ekonomiska
medel som tillhörde intagna sammanblandades med Kriminalvårdens medel på
samma konto, och Kriminalvården saknade medgivande från Riksgälden att göra
direkta insättningar på samt uttag från statens centralkonto. Det har ovan även
utförligt beskrivits hur Kriminalvårdens hantering av intagnas medel har medfört
betydande svårigheter exempelvis när det gäller att säkerställa pengarnas
ursprung. En sådan hantering, som ofrånkomligen även har innefattat de banker
som förvaltat aktuella medel, har inte varit förenlig med penningtvättslag-
stiftningen. Hanteringen av ekonomiska medel inom Kriminalvården har därmed
medfört en påtaglig risk för att myndigheten skulle kunna komma att stå utan
leverans av helt nödvändiga banktjänster. Kriminalvården identifierade därutöver
vissa risker när det gällde ordning och säkerhet inom myndighetens verksamhet
på grund av den förhållandevis omfattande kontanthanteringen. Dessutom
uppmanade Riksgälden Kriminalvården att omgående se över betalningsflödena
samt att separera myndighetens betalningar från de deponerade medel som
myndigheten tillfälligt förvaltade. Med särskild hänsyn till detta var det enligt
myndighetens mening påkallat att vidta omedelbara åtgärder. Utöver åtgärden att
med vissa undantag förbjuda insättningar av externa pengar saknades det alterna-
tiv som fullt ut avhjälpte de brister som identifierats och som dessutom var
praktiskt genomförbara.
Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020 medförde ett förbud mot insätt-
ningar av externa pengar till intagna. Ersättningar enligt socialförsäkringsbalken
från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller Kammarkollegiet undantogs
detta förbud, eftersom intagna som uppbar sådan ersättning annars kunde komma
att stå medellösa. Dessutom beslutades att intagna i häkte inte längre fick ta emot
eller på annat sätt föra in kontanter som inte utgör utbetalning från Kriminal-
vården.
Kriminalvården anser att de vidtagna åtgärderna har stöd i fängelse- och häktes-
lagstiftningen. Myndigheten är bemyndigad att meddela ytterligare föreskrifter
om verkställighet av såväl FäL som HäL. Den nya hanteringen av intagnas medel
innebär inte några andra begränsningar i den intagnes frihet än vad som följer av
dessa lagar eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten i anstalter
och häkten ska kunna upprätthållas. En intagen i anstalt får nämligen enbart ta
emot och inneha de personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till
att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. En sådan
intagen får inte heller utan särskilt medgivande disponera pengar som omhänder-
tagits. När det gäller häkte får en intagen inte ta emot personliga tillhörigheter
som kan äventyra ordningen eller säkerheten.
Det bör framhållas att Kriminalvården inte har någon skyldighet att förvara
pengar, eller någon annan egendom, åt de intagna. Kriminalvården anser
dessutom att beslutet – särskilt med beaktande av vad som ovan anförts om den
tidigare medelshanteringen – är både proportionerligt och ändamålsenligt. Enligt
myndighetens mening medför beslutet inte några inskränkningar vad gäller de
intagnas grundläggande rättigheter. Åtgärderna har inte inneburit någon ytterli-
gare begränsning i intagnas möjlighet att disponera medel som utgör bidrag eller
ersättning för sysselsättning inom Kriminalvården och inte heller när det gäller
intagnas rätt att förfoga över ekonomiska tillgångar som inte förvaltas av
Kriminalvården.
                                                                           Dnr 2585-2020         Sid 23 (52)




      Kriminalvården har i detta yttrande vidare redovisat konsekvenserna för intagna
      och andra av det aktuella beslutet. Det finns inte något som tyder på att intagnas
      behov exempelvis av att kunna genomföra vissa inköp under verkställigheten av
      ett fängelsestraff eller en häktning inte längre tillgodoses. I de fall Kriminal-
      vården har identifierat att ett förbud mot insättningar av externa pengar skulle
      medföra orimliga konsekvenser har myndigheten agerat för att motverka detta. I
      denna del kan särskilt hänvisas till den ordning som gäller för intagna i anstalt
      som uppbär ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning.
      Det finns inte heller någon anledning att anta att barns rättigheter åsidosätts
      genom det aktuella beslutet. Kriminalvården har vidtagit ett antal kompensa-
      toriska åtgärder bl.a. för att garantera att barn fortsatt kan hålla kontakten med en
      förälder som vistas i anstalt eller i häkte. I denna del bör även nämnas att intagna
      fortsatt, i oförändrad omfattning, bedöms ha möjlighet att kommunicera med
      andra myndigheter.
      Kriminalvården har identifierat ett antal områden som särskilt bör fokuseras på
      när det gäller uppföljningen av den nya ordningen för intagnas medel. Det rör sig
      bl.a. om att följa upp att intagna fortsatt har faktisk möjlighet att kontakta bl.a.
      anhöriga och andra myndigheter. Dessutom arbetar myndigheten kontinuerligt
      med att utveckla möjligheterna att erbjuda intagna i anstalt och i häkte syssel-
      sättning, vilket i sin tur kan medföra att intagna får tillgång till ytterligare ersätt-
      ning från Kriminalvården.
      Sammantaget anser Kriminalvården att beslutet den 24 februari 2020 har fattats
      på goda grunder samt att det inte medfört några direkta negativa konsekvenser
      för intagna som inte står i proportion till skälen för beslutet. Kriminalvården
      arbetar även fortsatt med frågor som rör hanteringen av intagnas medel, bl.a. när
      det gäller att revidera myndighetens föreskrifter och allmänna råd i syfte att
      säkerställa att den faktiska hanteringen ska ske på det sätt som ovan beskrivits.
JO har tagit del av vissa avgöranden från allmänna förvaltningsdomstolar som
rör överklaganden av Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020 och tillämp-
ningen av detta i enskilda fall.

3 Utgångspunkter för min granskning m.m.
Kriminalvården har i sitt remissvar beskrivit bakgrunden till den förändrade
hantering av intagnas medel som genomfördes i och med beslutet den
24 februari 2020. Av yttrandet framgår att myndigheten sedan en tid hade
uppmärksammat att det fanns skäl att ifrågasätta om hanteringen av intagnas
medel var lämplig och förenlig med gällande regelverk. Myndigheten hade
vidare konstaterat att medelshanteringen medförde säkerhetsmässiga risker. De
problem som Kriminalvården hade identifierat rörde felaktig hantering av
statliga konton, brister som kan hänföras till penningtvättslagstiftningen och
risker i fråga om kontanthanteringen i häkte.

Mot bakgrund av den beskrivning som Kriminalvården har lämnat framstår en
förändring av medelshanteringen i och för sig som motiverad. Min granskning
tar dock inte sikte på hur situationen var innan Kriminalvården fattade sitt
beslut den 24 februari 2020. Jag kommer alltså inte att uttala mig om huruvida
den tidigare ordningen stod i strid med regelverket eller på annat sätt var
olämplig. Min granskning fokuserar i stället på de rättsliga aspekterna kring
beslutet och konsekvenser för intagna.
                                                                         Dnr 2585-2020        Sid 24 (52)




Det ska också framhållas att mitt beslut utgår från förhållandena under våren
2020. I huvudsak kommer jag således inte att beröra omständigheter som har
inträffat därefter. Jag vill emellertid ändå redan här peka på att Kriminalvården
den 21 december 2020 beslutade att ändra Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, respektive
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte,
FARK Häkte. Av detta beslut framgår det bl.a. att grundbeslutet om förbud mot
insättningar av externa medel fortfarande gäller under de förutsättningar som
numera anges i de ändrade föreskrifterna och allmänna råden, samt att beslutet i
övrigt inte ska tillämpas. Ändringarna trädde i kraft den 29 januari 2021.4 Jag
uppfattar detta som att de frågor som omfattades av beslutet den 24 februari
2020 fr.o.m. den 29 januari 2021 i stället regleras i FARK Fängelse respektive
FARK Häkte.5

4 Närmare om Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020
I Kriminalvårdens yttrande till JO finns en utförlig beskrivning av beslutet om
den nya medelshanteringen. Jag kommer i detta avsnitt att närmare analysera
beslutets innehåll utifrån det regelverk som var tillämpligt vid tiden för beslutet.

Vad stod det i beslutet?
Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av intagnas medel fattades av
myndighetens generaldirektör. Beslutet meddelades alltså den 24 februari 2020.
Såvitt här är av intresse hade beslutet följande lydelse:

         Medel som befinner sig på konton som administreras av Kriminalvården och
         som inte utgör utbetalningar från Kriminalvården eller ersättningar enligt social-
         försäkringsbalken ska avskiljas från de medel som i övrigt förvaltas av Kriminal-
         vården. Detta gäller inte sådana medel som finns på ett sådant kontokort som
         avses i 3 kap. 10 § FARK Fängelse. De avskilda medlen ska hanteras separat och
         avskilda från Kriminalvårdens verksamhet.
         Från och med den 29 februari 2020 får en intagen i anstalt inte ta emot eller
         inneha andra medel än sådana som utbetalas av Kriminalvården. Kriminalvården
         får även för en intagens räkning ta emot medel från Försäkringskassan, Pensions-
         myndigheten eller Kammarkollegiet som utgör ersättning enligt socialför-
         säkringsbalken. En förutsättning för att sådana medel ska få tas emot och innehas
         är att medlen utbetalas direkt från dessa myndigheter.
         Från och med den 29 februari 2020 får en intagen i häkte inte ta emot andra
         medel än sådana som utbetalas av Kriminalvården. Kriminalvården får även för
         en intagens räkning ta emot medel från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten
         eller Kammarkollegiet som utgör ersättning enligt socialförsäkringsbalken. En
         förutsättning för att sådana medel ska få tas emot och innehas är att medlen
         utbetalas direkt från dessa myndigheter.




4
    KV 2020-13205.
5
    Ändringsföreskrifterna finns i KVFS 2020:4 (fängelse) respektive KVFS 2020:5 (häkte).
                                                                        Dnr 2585-2020        Sid 25 (52)




       Från och med dagen för detta beslut får en person som är intagen i häkte inte ta
       emot eller på annat sätt föra in kontanter som inte utgör utbetalning från
       Kriminalvården.
       Bestämmelser i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
       om fängelse (FARK Fängelse) och Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
       råd (KVFS 2011:2) om häkte (FARK Häkte) eller i andra styrande dokument,
       vilka står i strid med detta beslut ska inte tillämpas.
       Personer som är frihetsberövade och verkställer ett fängelsestraff och som under
       verkställigheten tar emot ersättningar enligt socialförsäkringsbalken får inte föra
       över ett högre belopp av dessa medel till ett sådant kontantkort som avses i
       3 kap. 10 § FARK Fängelse än att saldot på detta kort uppgår till högst
       1 600 kronor.

Hur såg regelverket ut vid tiden för Kriminalvårdens beslut?
När det gäller intagna i anstalt finns bestämmelser om mottagande och innehav
av personliga tillhörigheter, såsom pengar, i 5 kap. fängelselagen (2010:610). I
fråga om andra tillhörigheter än böcker, tidskrifter och tidningar anges i
1 § andra stycket att en intagen får ta emot och inneha de personliga
tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna
genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Enligt 2 § första stycket får tillhörigheter
som en intagen inte får ta emot och inneha omhändertas och förvaras för den
intagnes räkning.

Tillhörigheter som förvaras av Kriminalvården för den intagnes räkning
disponeras i princip av den intagne. Det innebär att han eller hon kan begära att
tillhörigheterna skickas till en anhörig eller en annan person utanför anstalten.6
För att få disponera pass och pengar som har omhändertagits krävs dock särskilt
medgivande (5 kap. 2 § andra stycket fängelselagen).

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter som gällde vid tiden för beslutet fick en
intagen i anstalt inte ta emot och inneha kontanter (5 kap. 6 § FARK Fängelse i
dess lydelse före den 29 januari 2021).7

I föreskrifterna fanns också en reglering av möjligheten för intagna i anstalt att
disponera pengar. Den innebar först och främst att en intagen, med undantag för
belopp som hölls inne för permissions- och frigivningsändamål8, fick disponera
ersättning för sysselsättning. I övrigt fick den intagne inte disponera pengar
utöver vad som följde av 5 kap. 2 § fängelselagen och av den föreskrift som
angav att en överföring om högst 800 kr varannan vecka fick göras från den
intagnes omhändertagna pengar till ett kontantkort som också kallas för kiosk-
kortet. En sådan överföring fick inte medföra att saldot på kortet översteg
1 600 kr och inte heller göras om det fanns särskilda skäl mot det. Belopps-




6
  Prop. 2009/10:135 s. 134.
7
  Detta gällde dock inte för intagna i anstalten Gruvberget.
8
  Se 3 kap. 4 § fängelselagen.
                                                                Dnr 2585-2020       Sid 26 (52)




begränsningen om 800 kr gällde inte den som uppbar ålderspension. Därutöver
fick en intagen disponera omhändertagna pengar om det fanns särskilda skäl.
(Se 5 kap. 5, 11 och 12 §§ FARK Fängelse i deras lydelse före den 29 januari
2021.)

Beträffande intagna i häkte finns bestämmelser om mottagande och innehav av
personliga tillhörigheter i 2 kap. 11 och 12 §§ häkteslagen (2010:611). Där
anges bl.a. att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter, tidningar
och andra personliga tillhörigheter som inte kan äventyra ordningen eller säker-
heten, samt att tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får
omhändertas och förvaras för den intagnes räkning.

Vid tidpunkten för beslutet fick en intagen i häkte enligt Kriminalvårdens
föreskrifter ta emot och inneha kontanter motsvarande högst 1 500 kr (2 kap.
14 § FARK Häkte i dess lydelse före den 29 januari 2021). Den bestämmelsen
gällde dock inte i häkten där den intagnes pengar sattes in på ett kontantkort
(kallat TT cash) knutet till ett konto som administrerades av Kriminalvården.
Det framgår av Kriminalvårdens remissvar att i sådana häkten fick de intagna
använda alla sina mottagna pengar, utan någon begränsning.

Vilka förändringar innebar Kriminalvårdens beslut i förhållande till det
regelverk som gällde vid beslutet?
Det fanns före beslutet den 24 februari 2020 inte något generellt förbud mot att
ta emot och inneha pengar, varken för intagna i anstalt eller häkte. En annan sak
är att en intagen i anstalt inte fick ta emot och inneha kontanter samt att
utrymmet för att disponera omhändertagna pengar där redan då var starkt
begränsat. Genom beslutet togs alltså möjligheten för intagna i anstalt att ta
emot och inneha pengar som kommer utifrån i princip bort helt och hållet. För
intagna i häkte infördes motsvarande inskränkning när det gäller möjligheten att
ta emot sådana pengar. För intagna i de häkten där innehav av kontanter var
tillåtet blev också möjligheten att ta emot kontanter mer begränsad, eftersom det
tidigare utrymmet för att ta emot kontanter utifrån försvann.

Genom beslutet gjordes inte någon förändring av regelverket kring Kriminal-
vårdens rätt att omhänderta tillhörigheter, såsom pengar, som en intagen inte får
ta emot och inneha. Såväl före som efter beslutet gäller enligt lag att Kriminal-
vården har en sådan möjlighet, men inte någon skyldighet. Det stod inte något i
FARK Fängelse eller FARK Häkte om Kriminalvårdens tidigare rutin att
omhänderta externa medel till intagna och förvara dem för intagnas räkning.

I beslutet berördes inte heller förutsättningarna för att få disponera omhänder-
tagna pengar, på annat sätt än genom en reglering om hur mottagna medel i
form av ersättningar enligt socialförsäkringsbalken fick föras över till kontant-
kortet. Däremot angavs, som framgått, att de föreskrifter i FARK Fängelse och
FARK Häkte som stod i strid med beslutet inte skulle tillämpas. Den närmare
innebörden av det stadgandet är enligt min uppfattning oklar, vilket jag kommer
att utveckla senare. Det står dock klart att beslutet hade en inverkan på då
                                                                    Dnr 2585-2020      Sid 27 (52)




gällande föreskrifter i FARK Fängelse om möjligheten att disponera pengar i
anstalt; den tidigare rätten att förfoga över omhändertagna pengar genom
överföring till kontantkortet togs rent faktiskt bort i och med beslutet.9
Möjligheten att få ett särskilt medgivande till att disponera omhändertagna
pengar på andra sätt ska emellertid ha funnits kvar även efter beslutet. Den
ordningen har dock rimligen fått minskad betydelse eftersom det i princip inte
längre är möjligt att ”fylla på” de omhändertagna medlen, till följd av att
Kriminalvården upphört med att omhänderta externa medel och förvara dem för
intagnas räkning.

5 Den nya hanteringens förenlighet med de intagnas
grundläggande fri- och rättigheter
I det här avsnittet kommer jag att behandla frågan om hur den nya medels-
hanteringen förhåller sig till de intagnas grundläggande fri- och rättigheter. Det
som främst tas upp är de rättigheter som följer av den europeiska konventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen), vilken gäller som svensk lag.10 Bland konventionens
bestämmelser är det framför allt var och ens rätt till respekt för sin egendom och
för sitt familjeliv som aktualiseras.

Artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen
En bestämmelse om skydd för enskildas egendom finns i artikel 1 i det första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Sålunda ska varje fysisk eller
juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom (första stycket första
meningen). Vidare får ingen berövas sin egendom annat än i det allmännas
intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna
grundsatser (första stycket andra meningen). Dessa bestämmelser inskränker
dock inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner
nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det
allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra
pålagor eller av böter och viten (andra stycket).

Den aktuella artikeln innefattar följaktligen tre olika regler: (1) den allmänna
bestämmelsen om rätt till respekt för sin egendom, (2) ”förbudet” mot
berövande av egendom och (3) reglering av nyttjanderätten. Europadomstolen
har uttalat att de inte ska ses som helt åtskilda från varandra, utan att reglerna i




9
  Se Kriminalvårdens informationsblad Information till intagna i anstalt, bilaga 4 till
Kriminalvårdens remissvar.
10
   Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
                                                                    Dnr 2585-2020     Sid 28 (52)




första stycket andra meningen och i andra stycket ska tolkas i ljuset av den
allmänna bestämmelsen om rätt till respekt för egendom.11

Rätten till respekt för egendom hindrar alltså inte en stat från att införa den
lagstiftning som bedöms nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i
överensstämmelse med det allmännas intresse. Även om syftet är att tillgodose
ett allmänt intresse kan inskränkningar i en ägares rätt att använda sin egendom
vara så betungande för ägaren att deras förenlighet med artikel 1 kan ifråga-
sättas. Europadomstolen prövar i sådana fall om inskränkningen är
proportionerlig, vilket i princip innebär att det görs en avvägning mellan det
allmänna intresset och den enskilde ägarens intresse.12 Om det inte föreligger en
rimlig balans, strider inskränkningen mot artikel 1. När det gäller inskränk-
ningar i rätten att nyttja egendom har Europadomstolen haft ett strängt synsätt
för den enskilde, och även ganska tyngande begränsningar av ägarens
rättigheter har accepterats i det allmänna intresset. Staten har med andra ord
tillerkänts ett förhållandevis stort utrymme för att bedöma vilka inskränkningar
som ter sig som rimliga med hänsyn till övergripande intressen.13

Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av intagnas medel medför en ökad
begränsning av hur intagna kan använda och förfoga över sina pengar när de är
lagligen frihetsberövade. Även om den tiden för vissa intagna kan vara mycket
lång är det svårt att hävda att intagna helt fråntas rätten till sin egendom. Jag
bedömer således att den förändrade ordningen för medelshantering inte kan
betraktas som ett berövande av egendom enligt regeln i första stycket andra
meningen i artikel 1 i tilläggsprotokollet. Den ordning som gäller sedan den
24 respektive 29 februari 2020 måste emellertid anses utgöra en sådan reglering
av nyttjande av egendom som behandlas i artikelns andra stycke.

Ett krav för att en nyttjanderättsbegränsning inte ska stå i konflikt med Europa-
konventionen är att den är införd genom lagstiftning. Begreppet lagstiftning
innefattar i den här kontexten inte bara föreskrifter meddelade av riksdagen som
lag, utan även andra typer av normer. Det måste dock vara en norm som är
tillräckligt tillgänglig och preciserad för att den enskilde ska kunna anpassa sitt
handlande efter den samt i rimlig omfattning kunna förutse vilka konsekvenser
ett visst handlande kan medföra.14




11
   Europadomstolens dom i målet Tre Traktörer Aktiebolag mot Sverige, nr 10873/84, den 7 juli
1989, p. 54.
12
   Se t.ex. Europadomstolens domar i målet Agosi mot Storbritannien, nr 9118/80, den 24 oktober
1986 och i målet Tre Traktörer Aktiebolag mot Sverige.
13
   Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 595 f.
14
   Se t.ex. Europadomstolens dom i målet The Sunday Times mot Storbritannien, nr 6538/74, den
26 april 1979, p. 49.
                                                                     Dnr 2585-2020    Sid 29 (52)




Den nya hanteringen av intagnas medel infördes genom ett beslut av Kriminal-
vårdens dåvarande generaldirektör. Som framgår längre fram i mitt beslut är jag
kritisk till att den nya regleringen inte i stället infördes genom i vart fall en
ändring av de gällande myndighetsföreskrifterna, bl.a. eftersom det ledde till
bristande förutsebarhet. Vidare kommer jag senare att redovisa vissa invänd-
ningar när det gäller tydligheten i hur beslutet var formulerat. Det finns alltså
vissa tveksamheter i denna del. Otydligheterna i normgivningen är enligt min
mening av en sådan karaktär och omfattning att det väcker frågan om general-
direktörens beslut uppfyller konventionens krav på att en nyttjanderätts-
begränsning ska införas genom lagstiftning. Jag noterar emellertid att Europa-
domstolen har gett begreppet lagstiftning en vid tolkning. Domstolens praxis
förefaller dessutom ge utrymme för att ta hänsyn inte bara till själva beslutets
ordalydelse utan även till annan skriftlig information.15 I detta sammanhang har
det därför betydelse att Kriminalvården också lämnade en tydlig information till
de intagna och andra aktörer i samband med att den nya hanteringen av medel
genomfördes.

För att en reglering av nyttjandet av egendom inte ska stå i strid med artikel 1 i
tilläggsprotokollet gäller även den ytterligare förutsättningen att staten har
funnit begränsningen nödvändig och att den, såvitt här är relevant, står i
överensstämmelse med det allmännas intresse. Som jag tidigare berört framgår
det av praxis från Europadomstolen att det för förenlighet med andra stycket i
artikel 1 i tilläggsprotokollet också krävs att det finns en rimlig balans mellan
den åtgärd som begränsar nyttjanderätten och det ändamål som åtgärden ska
uppfylla.

Kriminalvårdens syfte med att införa den nya regleringen för medelshantering
får därmed relevans. Myndigheten har framfört att det var nödvändigt att
genomföra en förändring för att verksamheten skulle bedrivas på ett sätt som
var förenligt med gällande lagstiftning, som jag uppfattat det främst kring
penningtvätt. Enligt Kriminalvården fanns det inte några mindre ingripande
alternativ som kunde uppfylla det ändamålet. Det finns inte möjlighet för mig
att inom ramen för detta ärende genomlysa de olika alternativen som har
redovisats i remissyttrandet och jag utgår därför i det följande från myndig-
hetens ställningstagande.

Som Kriminalvården har anfört i sitt yttrande ligger det i sakens natur att ett
frihetsberövande innebär vissa inskränkningar i den enskildes rätt att förfoga
över och använda sin egendom. Det måste också uppmärksammas att
förfoganderätten i fråga om pengar redan före beslutet i februari 2020 var starkt
begränsad. Den nya regleringen medförde dock ytterligare inskränkning,




15
  Jfr Europadomstolens dom i målet Silver m.fl. mot Storbritannien, nr 5947/72 m.fl., den 25 mars
1983, särskilt p. 94.
                                                                  Dnr 2585-2020       Sid 30 (52)




framför allt på så sätt att pengar som inte utgör ersättning från Kriminalvården i
princip inte längre kan användas alls i anstalt eller häkte. Eftersom Kriminal-
vården dessutom rent faktiskt i stort sett upphörde med att ta emot och
omhänderta externa pengar försvårades även intagnas möjligheter till andra
typer av förfoganden av pengar som tillhör dem. Precis som tidigare medger
den nya medelshanteringen visserligen att pengar används till att inhandla
kioskvaror. Men många intagna har i praktiken efter införandet av den nya
ordningen en lägre, i vissa fall betydligt lägre, summa att göra sådana inköp för.
Som jag tidigare har berört gäller inskränkningen i rätten att använda sin
egendom, pengar, förvisso bara under den tid som ett frihetsberövande pågår.
Det ska emellertid återigen påpekas att det finns intagna som till följd av fängel-
sestraffets längd kan bli föremål för nyttjanderättsbegränsningen under en
mycket lång tid.

Vid bedömningen av om det föreligger rimlig balans, proportionalitet, mellan
allmänna och enskilda intressen har det betydelse om den vars nyttjanderätt
begränsats har möjlighet att få sin sak prövad i domstol.16 Som jag återkommer
till längre fram i mitt beslut har jag inte någon annan uppfattning än den som
Kriminalvården och vissa förvaltningsdomstolar har gett uttryck för, nämligen
att Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av intagnas medel är ett s.k.
normbeslut. Beslutet i sig får inte överklagas.17 Däremot kan en intagen efter
omprövning överklaga ett beslut i ett enskilt ärende, t.ex. gällande rätten att få
ta emot eller disponera pengar (se 14 kap. fängelselagen och 7 kap. häktes-
lagen). Jag har fått veta att flera intagna också har använt sig av den möjligheten
(se bl.a. Kammarrätten i Stockholms dom den 27 januari 2021 i mål nr 4468-20
och Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 19 februari 2021 i mål
nr 23252-20). De intagna kan således i det enskilda fallet få till stånd en
domstolsprövning av de aktuella begränsningarna av rätten att använda och
förfoga över sin egendom. Det som medför betänkligheter är emellertid att
beslutet den 24 februari 2020 inte ger något utrymme för att tillåta intagna att ta
emot och inneha sådana medel som inte utgör ersättning från Kriminalvården
eller utbetalning från vissa andra myndigheter. Jag föreställer mig att domstolar-
nas bedömning i många fall lär bli begränsad till en lagprövning enligt 11 kap.
14 § regeringsformen (RF) dvs. ett ställningstagande till om Kriminalvårdens
föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad
författning, eller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts
vid föreskriftens tillkomst. En intagens möjlighet att få domstolsprövning av sin
sak riskerar därmed att i praktiken bli mycket begränsad.




16
   Europadomstolens dom i målet Sporrong och Lönnroth mot Sverige, nr 7151/75 och 7152/75,
den 23 september 1982 samt Åhman, Egendomsskyddet, 1 uppl. 2000, s. 309.
17
   30 § myndighetsförordningen (2007:515).
                                                                   Dnr 2585-2020       Sid 31 (52)




Även om det införda förbudet inneburit en tydlig inskränkning i de intagnas rätt
att nyttja sin egendom, särskilt för dem som avtjänar ett längre fängelsestraff,
har beslutet inte medfört någon ytterligare begränsning av möjligheten att
disponera medel som utgör ersättning från Kriminalvården. Beslutet har inte
heller formellt begränsat de intagnas rätt att förfoga över sina egna tillgångar
utanför Kriminalvården, dvs. sådana som inte förvaltas av myndigheten. Mot
denna bakgrund och det som i övrigt anförts kan jag inte dra slutsatsen att
Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av intagnas medel är oförenligt med
artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

Artikel 8 i Europakonventionen
Av artikel 8 i Europakonventionen framgår att var och en har rätt till skydd för
sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (första stycket). En
offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än
med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med
hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska
välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa
eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter (andra stycket).

Självfallet kan det diskuteras om den nya ordningen för intagnas medel innebär
en sådan belastning för de intagna och deras rätt till familjeliv att dess förenlig-
het med artikel 8 kan ifrågasättas. Det handlar i sin tur om huruvida de intagnas
rätt till kontakt med familjemedlemmar, genom besök, telefonsamtal eller annan
elektronisk kommunikation, påverkats negativt i en icke godtagbar omfattning. I
ett senare avsnitt utvecklar jag de konsekvenser som beslutet har fått eller
riskerar att få för de intagna. Jag kommer där fram till att beslutet kan leda till
sämre möjlighet för vissa intagna att bekosta t.ex. telefonsamtal. Samtidigt har
bestämmelserna i häkteslagen respektive fängelselagen om rätten till besök och
kommunikation inte ändrats. Som Kriminalvården har framhållit är det sedan en
tid tillbaka gratis att ringa inrikessamtal inom myndighetens telefonsystem
(INTIK) och kostnaden för utrikessamtal är halverad.18 Myndigheten tillhanda-
håller dessutom ett antal surfplattor för kommunikation mellan intagna och
deras barn. Under dessa förhållanden finner jag inte att Kriminalvårdens beslut
om en ny hantering av intagnas medel i sig kan anses stå i strid med artikel 8 i
Europakonventionen.

De europeiska fängelsereglerna
Europarådet har antagit särskilda regler för behandlingen av frihetsberövade
personer i t.ex. häkte och fängelse.19 Som medlem av Europarådet har Sverige
medverkat i att ta fram och därefter antagit reglerna. Även om de inte är




18
  Dessa åtgärder är dock tidsbegränsade, se vidare under avsnitt 8.
19
  Europarådets ministerkommittés rekommendation Rec(2006) 2-rev till medlemsstaterna
avseende de europeiska fängelsereglerna (”de europeiska fängelsereglerna”).
                                                                      Dnr 2585-2020    Sid 32 (52)




bindande, har reglerna en principiellt viktig betydelse för att vägleda medlems-
staterna och deras myndigheter i utformningen av såväl den nationella
regleringen som vid proportionalitetsbedömningen i enskilda fall. De har
därmed även betydelse i Kriminalvårdens dagliga arbete och vid myndighetens
utformning av riktlinjer och rutiner.

De europeiska fängelsereglerna innehåller vissa bestämmelser om intagnas
tillhörigheter. Sålunda ska de intagna, med förbehåll för kraven på hygien samt
ordning och säkerhet, ha rätt att köpa eller på annat sätt anskaffa varor för sitt
personliga bruk till priser som inte är onormalt mycket högre än i samhället.
Med varor avses bl.a. mat och dryck. Detta framgår av artikel 31.5.

Även om många intagna genom beslutet i februari 2020 i praktiken fått mer
begränsat utrymme att handla kioskvaror har möjligheten till sådana inköp inte
tagits bort.20 Jag bedömer därför inte att den nya ordningen för hantering av
intagnas medel i och för sig är oförenlig med de europeiska fängelsereglerna.
Senare i beslutet behandlas de försämrade möjligheterna att handla kioskvaror.

6 Något om det rättsliga stödet för Kriminalvården att införa den
nya hanteringen av medel till intagna och formerna för beslutet
Nu övergår jag till att behandla frågor om det rättsliga stödet för Kriminal-
vårdens beslut och formen för normgivningen.

Frågan om de nya reglerna om medelshantering ryms inom Kriminal-
vårdens bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter
Kriminalvården har gett uttryck för uppfattningen att generaldirektörens
beslut om en ny hantering av intagnas medel är ett sådant beslut i ärende om
meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. RF, dvs. ett normbeslut.
Myndigheten har i det sammanhanget även hänvisat till att beslutet vid prövning
i domstol bedömts vara ett normbeslut. Jag har inte någon annan uppfattning.

Beslutet den 24 februari 2020 innebar alltså att Kriminalvården meddelade en
slags föreskrift. Om en domstol finner att en föreskrift står i strid med en
bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte
tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst. Detta anges i 11 kap. 14 § RF.

I sitt remissvar har Kriminalvården redovisat de bestämmelser som ger
myndigheten rätt att meddela föreskrifter om verkställighet av fängelselagen




20
  Jag noterar att det i den nu gällande lydelsen av FARK Fängelse och FARK Häkte inte längre
anges att en intagen ska ges möjlighet att köpa ”varor i kiosk eller i varuautomat”, utan numera
föreskrivs att en intagen ska ges möjlighet att köpa ”vissa förbrukningsvaror” (se 4 kap. 2 § FARK
Fängelse, ändrad genom KVFS 2020:4, och 2 kap. 8 § FARK Häkte, ändrad genom
KVFS 2020:5).
                                                                        Dnr 2585-2020     Sid 33 (52)




och häkteslagen.21 En grundläggande princip för normgivning är att myndig-
hetsföreskrifter inte får stå i strid med gällande lagar och förordningar.22
Verkställighetsföreskrifter kan visserligen ”fylla ut” en lagbestämmelse i
materiellt hänseende men får inte medföra att regleringen tillförs något
väsentligt nytt. Det får inte heller genom en sådan föreskrift beslutas om något
som kan upplevas som ett nytt åliggande eller en ny skyldighet för enskilda eller
om något som kan betraktas som ett nytt ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden.23

För många intagna medför den nya ordningen en påtagligt negativ förändring,
framför allt när det gäller det ekonomiska utrymmet för att göra inköp av
kioskvaror. Det är nämligen inte längre möjligt att komplettera ersättningen från
Kriminalvården med andra medel, t.ex. från anhöriga. I praktiken påverkas även
intagnas möjlighet att förfoga över ekonomiska tillgångar som inte förvaltas av
Kriminalvården, eftersom myndigheten inte längre omhändertar och förvarar
externa medel för intagnas räkning.

Som jag tidigare har redogjort för finns regler som rör mottagande och innehav
av personliga tillhörigheter i anstalt i 5 kap. fängelselagen. Av 5 kap. 1 § andra
stycket fängelselagen framgår att en intagen får ta emot och inneha de
personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att verkställigheten
ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Bestämmelserna om
mottagande och innehav av personliga tillhörigheter i häkte har en något
annorlunda utformning än fängelselagens reglering. En intagen i häkte får ta
emot och inneha personliga tillhörigheter som inte kan äventyra ordningen eller
säkerheten (2 kap. 11 § häkteslagen). En intagen i häkte kan alltså förvägras att
ta emot och inneha personliga tillhörigheter endast om dessa bedöms kunna
äventyra ordningen eller säkerheten.

Lagstiftaren har visserligen under lång tid gett uttryck för att det är
Kriminalvården som genom att meddela föreskrifter i detalj ska reglera vilken
personlig egendom som intagna bör få ta emot och inneha.24 I det här fallet
innebär emellertid de nya reglerna att det införs ett allmängiltigt förbud mot att
ta emot och inneha en viss specifik egendom: externa pengar. Det är fråga om




21
   Se 15 kap. 5 § fängelselagen och 41 § fängelseförordningen samt 8 kap. 3 § häkteslagen och
30 § häktesförordningen.
22
   Jfr 8 kap. 18 § RF, som ger uttryck för den formella lagkraftens princip. Av den principen följer
att en föreskrift som enligt sin lydelse strider mot en redan gällande föreskrift måste ha lägst
samma konstitutionella valör som denna för att kunna tillämpas (Holmberg m.fl., Grundlagarna,
JUNO version 3A, kommentaren till 8 kap. 18 § RF).
23
   Se prop. 1973:90, s. 211.
24
   Se prop. 2006/07:127 s. 16 f. Det kan noteras att regeringen då ansåg att ett förslag om att
intagna som huvudregel inte skulle få disponera någon annan egendom än sådan som
tillhandahölls av Kriminalvården var alltför långtgående.
                                                                      Dnr 2585-2020     Sid 34 (52)




ett förbud som inte ger utrymme för några egentliga individuella bedömningar
eller undantag, bortsett från ersättningen från vissa myndigheter.25 Enligt min
mening har det i den här kontexten också relevans att pengar är en tillhörighet
som är tillåten för intagna att inneha, om än i begränsad omfattning. För intagna
i anstalt har pengar uppenbarligen bedömts vara personliga tillhörigheter som är
motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett
ändamålsenligt sätt. Det rör sig alltså inte om föremål där innehav är absolut
förbjudet med hänsyn till uppenbara säkerhetsrisker och skadeverkningar,
såsom alkohol, utan en i och för sig tillåten tillhörighet som de nya reglerna
ytterligare inskränker tillgången till.26

Utifrån den beskrivning som Kriminalvården har lämnat om bakgrunden till
beslutet och ändamålet med den ändrade ordningen kan jag vidare konstatera att
det införda förbudet inte främst syftade till att undvika negativ inverkan på
enskilda intagnas kriminalvårdande behandling. Förutom en kort beskrivning av
kontanthanteringen i vissa häkten har Kriminalvården inte heller redovisat några
konkreta brister i eller exempel på problem med ordningen och säkerheten i
anstalter och häkten, som den tidigare hanteringen av intagnas medel medförde
och som den nya ordningen skulle avhjälpa. Det som Kriminalvården ville
åstadkomma torde snarare ha varit att myndighetens medelshantering och
ekonomisystem inte skulle stå i strid med gällande regelverk om främst
penningtvätt.

Det finns således enligt min mening frågor kring huruvida de nya reglerna för
hantering av intagnas medel ryms inom Kriminalvårdens bemyndigande att
meddela verkställighetsföreskrifter. Det är emellertid i första hand en uppgift
för de allmänna förvaltningsdomstolarna att avgöra detta. Som utgångspunkt är
JO försiktig med att uttala sig om en frågeställning som kan komma under
domstolsprövning. Det har dessutom kommit till min kännedom att Högsta
förvaltningsdomstolen nyligen avslog begäran om prövningstillstånd i två mål i
vilka underrätterna åtminstone i viss utsträckning prövat de aktuella
spörsmålen. I det ena fallet hade Kammarrätten i Stockholm i början av året
konstaterat att de nya reglerna för medelshantering inte stred mot 5 kap. 2 §
fängelselagen, i vart fall inte de delar som Kriminalvården hade lagt till grund
för det enskilda beslutet. Domstolen hade även uttalat att det inte kommit fram
att reglerna i dessa delar skulle strida mot någon annan överordnad svensk
bestämmelse.27 I det andra fallet hade Förvaltningsrätten i Stockholm gjort en




25
   Jfr RÅ 2010 ref. 88 där Regeringsrätten i sin prövning av om en viss föreskrift rymdes inom
Kriminalvårdens bemyndigande tycks ha fäst vikt vid att föreskriften inte innebar ett undantagslöst
förbud. Se även under avsnitt 5 om möjligheten till domstolsprövning.
26
   Se 5 kap. 7 § FARK Fängelse och 2 kap. 15 § FARK Häkte.
27
   Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 3 september 2021 i mål nr 1080-21 och
kammarrättens tidigare nämnda dom den 27 januari 2021 i mål nr 4468-20.
                                                                          Dnr 2585-2020      Sid 35 (52)




liknande bedömning beträffande häktesregleringen.28 Med hänsyn till det nu
redovisade kommer jag inte göra några ytterligare reflektioner kring
Kriminalvårdens behörighet och rättsliga förutsättningar att införa de nya
reglerna om hantering av intagnas medel. Vidare utgår jag i det följande från att
myndigheten i nu berörda avseenden inte har vidtagit någon åtgärd utanför sitt
bemyndigande.

Synpunkter på formen för normgivningen
I detta avsnitt berörs det förhållandet att regleringen inte infördes genom en
ändring av föreskrifterna i myndighetens författningssamling, KVFS, utan i
form av ett beslut fattat av generaldirektören.

Kriminalvården har, som framgått, i sitt remissvar framfört att åtgärderna har
stöd i fängelse- och häkteslagstiftningen samt att myndigheten är bemyndigad
att meddela ytterligare föreskrifter om verkställighet av dessa lagar. Jag noterar
dock att Kriminalvården i skälen för beslutet den 24 februari 2020 inte
hänvisade till de aktuella bestämmelserna i fängelselagen respektive häktes-
lagen som ger myndigheten denna rätt. I stället refererades till 3 § myndighets-
förordningen, som inte innehåller något sådant bemyndigande utan endast
behandlar ansvaret för en myndighetsledning inför regeringen för bl.a. att
verksamheten bedrivs enligt gällande rätt. Vidare hänvisade Kriminalvården till
de bestämmelser i FARK Fängelse och FARK Häkte som anger att chefen för
Kriminalvården får besluta om undantag från föreskrifterna.29

Som jag nämnt inledningsvis beslutade generaldirektören den 21 december
2020 att ändra FARK Fängelse och FARK Häkte med innebörden att delar av
innehållet i beslutet den 24 februari 2020 numera regleras i föreskrifterna.
Sålunda finns i Kriminalvårdens föreskrifter FARK Fängelse och FARK Häkte
ett förbud mot att ta emot och inneha externa pengar samt, när det gäller
anstalter, en förändrad reglering av hur omhändertagna pengar får disponeras.30
Detta förhållande tyder enligt min mening på att Kriminalvården är av uppfatt-
ningen att frågor om att ta emot, inneha och disponera pengar rätteligen bör
regleras i fängelse- och häktesföreskrifterna. Kriminalvården har inte i
remissvaret lämnat någon förklaring till varför myndigheten inte redan i
februari 2020 beslutade om en sådan ändring. Föreskrifterna innehöll ju sedan
tidigare, som också Kriminalvården redogjort för, regler om på vilket sätt och




28
   Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 4 februari 2021 i mål nr 22089-20. Domstolens skäl
när det gäller de rättsliga förutsättningarna för generaldirektörens beslut är kortfattade och är inte
utvecklade av överinstanserna, som inte beviljade prövningstillstånd. (Se Kammarrättens i
Stockholm beslut den 23 mars 2021 i mål nr 1571-21 och Högsta förvaltningsdomstolens beslut
den 3 september 2021 i mål nr 1844-21.)
29
   15 kap. 4 § FARK Fängelse och 8 kap. 3 § FARK Häkte.
30
   Se 5 kap. 5 och 11 §§ FARK Fängelse respektive 2 kap. 14 och 15 §§ FARK Häkte i deras
lydelse fr.o.m. den 29 januari 2021.
                                                                       Dnr 2585-2020     Sid 36 (52)




under vilka förutsättningar intagna fick ta emot, inneha och disponera pengar.
Visserligen framgår av yttrandet till JO att myndigheten såg ett behov av att
agera så skyndsamt som möjligt för att åtgärda de brister som hade identifierats,
vilket skulle kunna vara en tänkbar förklaring. Jag noterar emellertid att en
utredning om en ändrad ordning för hantering av intagnas medel tycks ha pågått
under en inte obetydlig tid.

Sättet för hur en myndighet formaliserar sin normgivning har betydelse i flera
hänseenden, bl.a. när det gäller förutsebarhet och tydlighet. När en myndighet
beslutar om föreskrifter finns det därför flera krav som ska vara uppfyllda. I
författningssamlingsförordningen (1976:725) återfinns bestämmelser om hur
lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd ska tryckas, samlas,
publiceras m.m.31 Enligt 22 § ska en författning som kungörs i en tryckt författ-
ningssamling om möjligt ges ut så att den är författningssamlingens abonnenter
till handa i god tid innan den träder i kraft. Av 6 § lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar följer att om en central myndighet
under regeringen ger ut en författningssamling, ska författningar som den
myndigheten har beslutat om kungöras i författningssamlingen. Kriminal-
vårdens föreskrifter och allmänna råd publiceras i Kriminalvårdens författnings-
samling.32

Jag har tidigare konstaterat att generaldirektörens beslut den 24 februari 2020
får anses vara ett normbeslut. Ett sådant beslut måste kunna läsas självständigt
och det är givetvis viktigt att det på ett enkelt sätt går att förstå innebörden av
det. Även om Kriminalvården är en s.k. enrådighetsmyndighet kan det ifråga-
sättas om de bestämmelser i FARK Fängelse och FARK Häkte som möjliggör
för generaldirektören att besluta om undantag från föreskrifterna ger utrymme
för att generellt besluta att vissa, inte ens specifikt angivna, föreskrifter inte ska
tillämpas alls. Det kan därvid noteras att möjligheten att besluta om undantag
endast är inskriven i föreskrifterna. Inte heller myndighetsledningens ansvar
enligt myndighetsförordningen för att verksamheten bedrivs i enlighet med
gällande rätt kan enligt min mening självständigt skapa eller utvidga general-
direktörens beslutanderätt. Dessutom framstår det som naturligt att en föreskrift
ändras i samma form som den kom till, i detta fall genom en ändring av
föreskrifterna i FARK Fängelse och FARK Häkte.33




31
   I t.ex. 18 b § föreskrivs att rubriken till en författning som beslutas av en myndighet under
regeringen ska innehålla myndighetens namn och ordet ”föreskrifter”, samt att det i ingressen till
författningen ska lämnas uppgift om det bemyndigande på vilket myndighetens beslutanderätt
grundar sig.
32
   Bilaga 1 till författningssamlingsförordningen och Arbetsordning för Kriminalvården,
2020-07-01, s. 14.
33
   Jfr 8 kap. 18 RF, som ger uttryck för den formella lagkraftens princip.
                                                                  Dnr 2585-2020       Sid 37 (52)




De formella krav som ställs på en föreskrift garanterar bl.a. att det görs tydligt
att myndighetens beslutsfattande grundar sig i ett bemyndigande från
regeringen. Kraven på att det ska upprättas en förteckning över gällande författ-
ningar och att förteckningen ska tryckas eller på annat sätt mångfaldigas säker-
ställer att den som berörs enkelt kan skaffa sig tillförlitlig kunskap om vilka
föreskrifter som gäller. Enligt Kriminalvårdens remissvar publicerades beslutet
den 24 februari 2020 på myndighetens webbplats. Av beslutet framgick att
bestämmelser i FARK Fängelse och FARK Häkte som står i strid med beslutet
inte skulle tillämpas. Samtidigt fanns fängelse- och häktesföreskrifterna kvar i
oförändrat skick i Kriminalvårdens författningssamling. I beslutet preciserades
inte heller vilka bestämmelser i de nämnda föreskrifterna som inte skulle
tillämpas.

Jag konstaterar att det efter den 24 februari 2020 blev avsevärt mycket svårare
för den som ville ta reda på vilka regler som gäller för intagnas medel att göra
det. En sådan otydlighet i normgivningen är enligt min mening mycket
otillfredsställande ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Kriminalvården förtjänar
kritik för att den nya regleringen för medelshantering, då den infördes i februari
2020, inte genomfördes genom en ändring av föreskrifterna i myndighetens
författningssamling utan i form av ett enskilt beslut meddelat av general-
direktören.

7 Kommunikationen av den nya ordningen
Generaldirektörens beslut den 24 februari 2020 innebar en märkbar förändring
av medelshanteringen och berörde alla intagna i häkten och anstalter. Dessutom
fick den nya hanteringen betydelse för flera andra, exempelvis anhöriga till de
intagna samt advokater och poliser. Flera av de klagomål som kom in till JO
efter beslutet om den nya hanteringen av intagnas medel rörde brister i
informationen och dålig framförhållning från myndighetens sida.34

Ett led i kommunikationen av den nya ordningen handlar om själva utform-
ningen av beslutet; som jag tidigare har berört bör det vara möjligt att läsa ett
normbeslut självständigt och att på ett enkelt sätt förstå innebörden av det. Jag
kommer inledningsvis att kommentera den frågan och därefter övergå till att
behandla Kriminalvårdens informationsinsatser.

Beslutets utformning – brister i förutsebarhet och tydlighet
Ett förhållande som gör att beslutet enligt min mening brister i tydlighet har jag
nämnt tidigare. I beslutet anges att bestämmelser i FARK Fängelse och FARK
Häkte eller i andra styrande dokument, vilka står i strid med detta beslut inte ska
tillämpas. Det specificeras alltså inte vilka föreskrifter som inte längre ska




34
     Se t.ex. dnr 1697-2020 och 1706-2020.
                                                                     Dnr 2585-2020    Sid 38 (52)




tillämpas, vilket jag anser gjorde det svårare att fullt ut förutse beslutets
innebörd och konsekvenser.

En sådan konsekvens för intagna i anstalt var att möjligheten att disponera
omhändertagna externa pengar genom överföring till kontantkortet togs bort.35
Den innebörden framgick inte explicit av beslutet. Som redovisats stod där,
något förenklat, att de intagna inte fick ta emot eller inneha andra medel än
sådana som utbetalas av Kriminalvården eller som utbetalas direkt från vissa
myndigheter med stöd av socialförsäkringsbalken. Visserligen framgick det av
Kriminalvårdens dåvarande allmänna råd till 5 kap. 1 § fängelselagen att det
med ”innehav” också avsågs att den intagne disponerar pengar på kioskkortet.36
Med det synsättet innehar en intagen alltså pengar när denne förfogar över
pengar på kortet, vilket kan sägas medföra att ett förbud mot att inneha externa
pengar även utgör ett förbud mot att disponera sådana pengar på kioskkortet.
Utifrån begreppen i fängelselagen är det emellertid tillhörigheter som den
intagne inte får ta emot och inneha som får omhändertas, och det är omhänder-
tagna pengar som en intagen kan få särskilt medgivande till att disponera. Att
tala om att en intagen disponerar pengar som han eller hon dessutom anses
inneha framstår i det perspektivet som något motsägelsefullt.

Den omständigheten att innehav enligt de allmänna råden också omfattade att
den intagne disponerar pengarna på kontantkortet kan inte anses ha varit allmänt
känd. Som jag nyss understrukit måste ett normbeslut kunna läsas självständigt.
Enligt min mening kom det inte på ett tillräckligt tydligt sätt till uttryck i
beslutet att förbudet mot att ta emot och inneha externa pengar medförde att den
möjlighet att disponera omhändertagna externa pengar genom överföring till
kontantkortet som fanns enligt de då gällande föreskrifterna i FARK Fängelse
försvann. Det är enligt min mening inte givet att den som enbart läste Kriminal-
vårdens beslut uppfattade att det hade den innebörden. I det här sammanhanget
får det betydelse att det inte heller stod något i beslutet om att myndigheten inte
längre skulle omhänderta och förvara externa medel som de intagna inte fick ta
emot och inneha.

När det gäller intagna i kontantfria häkten innebar beslutet, enligt den
information som lämnades till de intagna, att befintliga externa medel som en
intagen tidigare kunde använda via sitt kontantkort skulle omhändertas.37 Inte
heller den konsekvensen angavs uttryckligen i beslutet, och är enligt min
mening inte helt lätt att utläsa av enbart beslutets ordalydelse.




35
   Se avsnitt 4.
36
   Dessa allmänna råd har numera justerats något, se ändringsföreskrifterna KVFS 2020:4.
37
   Se Kriminalvårdens informationsblad Information till intagna på häkten som har TT-cash, bilaga
4 till Kriminalvårdens remissvar.
                                                                    Dnr 2585-2020       Sid 39 (52)




Kriminalvården kan inte undgå kritik för de berörda otydligheterna i beslutets
utformning. Som jag tidigare har varit inne på var däremot den skriftliga
informationen som lämnades till de intagna formulerad på ett tydligare sätt än
beslutet. Det är naturligtvis positivt att informationen till de intagna var klar och
enkel att förstå.

Kriminalvårdens informationsinsatser
Kriminalvården har i sitt remissvar utförligt redogjort för vilka överväganden
som gjordes kring hur och när information om den nya ordningen skulle lämnas
till intagna, olika personalkategorier och övriga berörda. Av yttrandet framgår
också när och på vilket sätt informationen lämnades till de personer, myndig-
heter och andra som påverkades av beslutet. Sålunda informerades de intagna,
Polismyndigheten, Advokatsamfundet och merparten av den egna personalen
samma dag som beslutet offentliggjordes, dvs. den 24 februari 2020.
Informationen lämnades alltså fem dagar innan förbudet mot insättning av
externa pengar skulle börja gälla i allt väsentligt. Vissa myndigheter informe-
rades någon eller några dagar senare.

Enligt remissvaret gjorde Kriminalvården bedömningen att det fanns flera risker
med att informera de intagna och allmänheten i förväg om de förestående åtgär-
derna, t.ex. befarades att förhandsinformation skulle medföra ett ökat inflöde av
pengar. Utifrån syftet med den ändrade ordningen kan jag förstå Kriminal-
vårdens överväganden. Men ur de intagnas perspektiv måste det alltid vara en
fördel att få information om en kommande förändring i god tid. Det ger den
intagne möjlighet att exempelvis göra nödvändiga förberedelser och ställa
frågor till personalen om eventuella oklarheter. Vidare rörde det sig om en
genomgripande förändring för många intagna, som generellt sett befinner sig i
en utsatt position. Mot denna bakgrund har jag förståelse för missnöjet med att
intagna och merparten av de berörda informerades samma dag som beslutet
meddelades. Som jag tidigare klargjort är det dessutom min uppfattning att
större tydlighet och förutsebarhet hade kunnat uppnås om de nya reglerna om
hantering av intagnas medel hade införts genom en ändring av FARK Fängelse
respektive FARK Häkte. En sådan förändring hade också aviserats i förväg.

8 Konsekvenser för de intagna i anstalt och häkte
Genom det stora antalet anmälningar som kommit in till JO sedan slutet av
februari 2020 har jag fått inblick i olika konsekvenser för intagna, och deras
anhöriga, som Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av intagnas medel
har eller sägs ha fått. Jag kommer nu att beröra en del av dessa och även lämna
några synpunkter på hur Kriminalvården har hanterat dem.

Ökad betydelse av tillgång till sysselsättning
Som tidigare nämnts handlade flera klagomål om bristen på sysselsättning i
häkten och anstalter och att intagna därmed har begränsade möjligheter att få
någon ersättning. Klagomål om sysselsättningsbrist har också under lång tid
förts fram till JO såväl i anmälningar som under inspektioner.
                                                                      Dnr 2585-2020      Sid 40 (52)




Det ska först framhållas att begreppet sysselsättning i anstalt inte bara omfattar
regelrätt arbete utan även utbildning, brotts- och missbruksrelaterad program-
verksamhet samt annan strukturerad verksamhet.38 Så långt det är möjligt ska en
intagen anvisas sysselsättning som är ägnad att motverka återfall i brott eller
som på annat sätt underlättar den intagnes anpassning i samhället (12 § fängel-
seförordningen).

I anstalt ska Kriminalvården ge intagna möjlighet till sysselsättning och en
intagen är där skyldig att utföra eller delta i den sysselsättning som anvisas
honom eller henne. Den som uppbär ålderspension enligt socialförsäkrings-
balken får däremot inte åläggas någon sysselsättning. En intagen som har
beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt samma balk får åläggas
sysselsättning bara av den art och den omfattning som kan anses lämplig för
honom eller henne. Detta framgår av 3 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen. Om en
intagen i anstalt har utfört eller deltagit i anvisad sysselsättning har han eller
hon enligt 3 § i samma kapitel rätt till ersättning från Kriminalvården, om inte
ersättning för sysselsättningen betalas ut av någon annan.

Enligt 13 § fängelseförordningen har en intagen i anstalt också rätt till
ersättning om någon sysselsättning inte kan anvisas under normal arbetstid och
det inte beror på honom eller henne. Detsamma gäller om arbetsförmågan är
helt eller delvis nedsatt på grund av sjukdom. Sådan ersättning får lämnas med
lägre belopp än vad den intagne skulle ha fått om han eller hon utfört eller
deltagit i anvisad sysselsättning. Ersättning enligt denna bestämmelse lämnas
dock inte om den intagne uppbär allmän ålderspension, sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Av Kriminalvårdens allmänna råd framgår att en intagen i anstalt bör erbjudas
sysselsättning 30–40 timmar per vecka, men att den tid som normalt gäller kan
variera mellan olika verksamhetsställen. Enligt huvudregeln uppgår ersätt-
ningen för utförd sysselsättning till 13 kr per timme. En intagen som inte kan
anvisas sysselsättning i den omfattning som är bestämd i en anstalt har rätt till
ersättning med 6 kr och 50 öre per timme. Detsamma gäller när en intagen inte
kan delta på grund av sjukdom. (Se 3 kap. 2, 7 och 8 §§ FARK Fängelse samt
allmänna råd till 7 §.)

Intagna i häkte har, till skillnad från intagna i anstalt, ingen sysselsättningsplikt.
I 2 kap. 6 § häkteslagen anges emellertid att om det är möjligt ska en intagen i
häkte beredas lämplig sysselsättning i form av arbete eller annan jämförbar
verksamhet. Den som utför eller deltar i sysselsättning som anordnas av
Kriminalvården har rätt till ersättning med 11 kr per timme (2 kap. 4 § FARK




38
  Med annan strukturerad verksamhet avses t.ex. självförvaltning, arbetsträning och social
färdighetsträning.
                                                                    Dnr 2585-2020       Sid 41 (52)




Häkte). Men myndigheten har alltså inte någon skyldighet att anordna syssel-
sättning för intagna i häkte och det finns därmed inte heller någon rätt till ersätt-
ning om sysselsättning inte kan erbjudas. Enligt 6 kap. 2 § FARK Häkte kan
intagna i häkte i stället beviljas ett allmänt ekonomiskt bidrag (häktesbidrag).

Sedan Kriminalvården införde den nya ordningen för intagnas medel har brist
på sysselsättning delvis fått en annan innebörd för de intagna. Som jag nyss
beskrivit får en intagen i anstalt som inte kan anvisas sysselsättning lägre
ersättning än vad han eller hon annars hade fått. Den som är intagen i häkte och
inte kan erbjudas sysselsättning får inte någon ersättning alls utan är hänvisad
till häktesbidraget. När intagna inte längre får ta emot pengar från t.ex. anhöriga
ligger det i sakens natur att ersättningen för sysselsättning blir än mer betydelse-
full. Att den förändrade medelshanteringen har medfört ett behov av ökad
möjlighet till sysselsättning i anstalt och häkte har också framhållits av
Kriminalvården.

Som framgår av remissvaret har myndigheten vissa svårigheter att tillhandahålla
sysselsättning för de intagna i tillräcklig omfattning, men trots den ansträngda
beläggningssituationen säger man sig ha lyckats erbjuda sysselsättning i ungefär
samma utsträckning som tidigare. Enligt Kriminalvårdens senaste årsredo-
visning uppgick sysselsättningsgraden i anstalter till i snitt 77 procent under
2020.39 Jag har svårt att helt tillgodogöra mig hur sysselsättningsgraden
beräknats. I det sammanhanget kan t.ex. noteras att den arbetspliktiga tiden för
de flesta anstalter var 30 timmar per vecka, medan några verksamhetsställen
hade 40-timmarsvecka. Det har naturligtvis betydelse vilka utgångspunkter
myndigheten har över tid för sina beräkningar. Jag konstaterar vidare att det
ökade antalet intagna enligt årsredovisningen har medfört att det var fler som
hade brist på sysselsättning 2020 än föregående år.

Utöver sysselsättningens redan stora betydelse för att bl.a. förebygga återfall i
brott och främja intagnas återanpassning i samhället innebär alltså den nya
medelshanteringen att intagna rent ekonomiskt har fått ett ökat behov av att
erbjudas sysselsättning. De intagna blir helt enkelt mer beroende av ersättning
för sådan verksamhet, när det inte längre finns möjlighet att få tillgång till
medel utifrån. Bristen på sysselsättning i häkten och anstalter är därför mycket
bekymmersam och fortfarande ett reellt problem. Det är allvarligt att den
genomsnittliga sysselsättningsgraden enligt myndighetens bedömning inte
kommer öka i någon större utsträckning innan det finns nya permanenta och
verksamhetsanpassade lokaler. Jag vill understryka att det i lag finns ett krav på
myndigheten att anordna sysselsättning för intagna i anstalt. Det är mycket
angeläget att Kriminalvården fortsätter sitt arbete med att skapa förutsättningar




39
     Kriminalvårdens årsredovisning 2020, s. 44.
                                                                       Dnr 2585-2020   Sid 42 (52)




för att kunna erbjuda intagna i såväl häkte som anstalt ändamålsenlig sysselsätt-
ning i tillräcklig omfattning.

Kontakter med anhöriga m.m.
För den som är intagen i anstalt eller häkte är möjligheten att kunna hålla
kontakten med anhöriga av central betydelse, inte minst för att motverka
negativa följder av frihetsberövandet. Många anmälningar till JO handlar om
hur dessa viktiga kontakter på olika sätt begränsas och försvåras. Efter
Kriminalvårdens beslut att förbjuda insättningar av externa pengar tog många
intagna och deras anhöriga upp att möjligheterna till telefonkontakt riskerade att
försämras när det ekonomiska utrymmet för att bekosta telefonsamtal minskade.

Sedan den 1 januari 2020 gäller Förenta nationernas konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen) som svensk lag.40 För intagnas kontakter med
anhöriga är särskilt artiklarna 3 och 9 av intresse. Artikel 3 innebär bl.a. att
barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som berör barn. Den
huvudsakliga innebörden av artikel 9 är att ett barn inte ska skiljas från sina
föräldrar mot sin vilja, utom då det anses vara för barnets bästa. Ett barn som är
skilt från föräldrarna, t.ex. genom frihetsberövande, har rätt att ha kontakt med
dem regelbundet, under förutsättning att det är för barnets bästa.

Under våren 2020 beslutade Kriminalvården att inrikessamtal inom myndig-
hetens telefonsystem skulle vara kostnadsfria och att kostnaden för utrikes-
samtal skulle halveras. Besluten om reducerad taxa fattades främst för att
kompensera för de begränsningar i framför allt permissions- och besöksverk-
samheten som infördes för att minska smittspridningen av covid-19. Av
Kriminalvårdens yttrande framgår visserligen att myndigheten överväger vilka
åtgärder som kan bli aktuella framöver när det gäller intagnas telefoni och
möjligheterna till kommunikation med anhöriga. Jag ser förstås positivt på att
Kriminalvården vidtar eller permanentar åtgärder som underlättar intagnas
kontakter med närstående. Faktum kvarstår dock att vissa lättnader är
tidsbegränsade. Remissvaret ger inte heller svar på om det finns en gräns för hur
många samtal en intagen får ringa per vecka utan eller till halverad kostnad. Det
ska också nämnas att det återkommande framförs till JO att de praktiska möjlig-
heterna till telefonsamtal till anhöriga påverkas även av andra faktorer än
kostnaden, såsom bristande tillgång till INTIK-telefoner och telefontider.41 För
intagna med närstående i utlandet medför telefonkontakt under alla förhållanden
en viss utgift.

Även om intagnas kostnader för telefonsamtal får antas ha minskat tillfälligt i
och med de tidsbegränsade besluten om kostnadsfria inrikessamtal och rabatte-




40
     1 § lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
41
     JO 2020/21 s. 219, se s. 232.
                                                                  Dnr 2585-2020      Sid 43 (52)




rade utrikessamtal, har intagna alltså generellt sett behov av medel för att kunna
ringa till sina närstående. För många intagna, som tidigare har haft möjlighet att
använda sig av externa medel, innebär den nya regleringen att de har mindre
pengar att röra sig med. Visserligen står intagna inte helt utan tillgång till
medel, utan har i viss utsträckning möjlighet att använda pengar till att bekosta
telefonsamtal till anhöriga. Men jag har förståelse för att den som vill hålla
regelbunden kontakt med närstående menar att en stor del av de tillgängliga
ekonomiska medlen kan gå åt till att köpa telefonkort. Dessutom står det klart
att intagna också kan ha behov av att göra inköp av annat slag, vilket jag
kommer att beröra längre fram.

När det gäller kontakter mellan intagna och deras barn kan, som Kriminal-
vården framhållit, intagna beviljas bidrag till sådana telefonsamtal. Det är
givetvis bra. Jag välkomnar även att myndigheten erbjuder de intagna kostnads-
fria videosamtal med de egna barnen. I samband med min granskning av vilka
konsekvenser Kriminalvårdens åtgärder för att motverka smittspridning av
covid-19 fått för intagna konstaterade jag dock att de intagnas möjlighet att
använda surfplattorna riskerade att bli starkt begränsad. Detta bl.a. på grund av
det förhållandevis begränsade antalet surfplattor som skulle införskaffas för
ändamålet.42

Jag kan konstatera att de intagna även med den nya medelshanteringen har
möjlighet att kommunicera med sina barn men att många intagnas ekonomiska
utrymme har minskat. Inte minst för att tillgodose barns rätt enligt barnkon-
ventionen till kontakt med sina föräldrar krävs att det finns praktiska förutsätt-
ningar för intagna att samtala med sina barn i tillräcklig omfattning också
framöver. Jag vill därför framhålla vikten av att Kriminalvården fortsätter sitt
utvecklingsarbete för att säkerställa såväl intagnas som barns rättigheter i det
här avseendet.

Ett annat klagomål som har förts fram i anmälningar till JO är att förbudet mot
insättningar av externa pengar medfört att intagna kan få svårt att bekosta fika
till anhöriga som kommer på besök. Av Kriminalvårdens remissvar framgår att
myndigheten redan före den 24 februari 2020 erbjöd fika eller mat kostnadsfritt
till barn som besöker en anhörig i häkte eller anstalt. Övriga besökare erbjuds,
enligt Kriminalvården, att själva betala för den mat som de äter i samband med
besök. En intagen som vill kunna bjuda på fikabröd eller snacks under ett besök
kan givetvis känna frustration över att det ekonomiska utrymmet för sådana
inköp har minskat. Enligt Kriminalvården blir inte besökare helt utan fika eller
mat för att den intagne inte har råd att stå för detta. I min tillsyn av Kriminal-




42
     Se föregående fotnot.
                                                                   Dnr 2585-2020       Sid 44 (52)




vården har jag dock blivit uppmärksammad på att det kan uppstå praktiska
problem när det gäller tillgång till mat och fika vid besök.43

Sammanfattningsvis vill jag understryka vikten av att myndigheten ger de
intagna realistiska förutsättningar för att hålla kontakten och kommunicera med
anhöriga, särskilt barn. Som jag tidigare har framhållit är sådana kontakter ett
väsentligt inslag i en human kriminalvård.

Kontakter med myndigheter m.m.
Flera av anmälningarna som JO har tagit emot efter Kriminalvårdens beslut att
förbjuda insättning av externa medel handlar om möjligheterna för intagna att
kommunicera med andra myndigheter. Det har t.ex. påståtts att en intagen kan
tvingas välja mellan att hålla kontakt med anhöriga eller att göra en
JO-anmälan.44 Det har också framförts att det finns en risk för att den som
saknar medel till inköp av frimärken inte kan kommunicera i tid med en
myndighet i ett ärende där det löper en svars- eller överklagandefrist.45 Utöver
kontakter med myndigheter kan intagna ha behov av att ringa eller skicka
försändelser till advokater eller andra juridiska ombud som bistår dem i rättsliga
angelägenheter.

Kriminalvården menar att de ersättningar som myndigheten betalar ut är
tillräckliga för att tillgodose ett normalt behov av frimärken och framhåller att
den intagne i annat fall har möjlighet att ansöka om bidrag för detta. Jag vet inte
vad Kriminalvården betecknar som ett ”normalt” behov, men konstaterar att
förhållandena kan variera mellan olika intagna. Om en intagen har en svars-
eller överklagandefrist att förhålla sig till vill jag emellertid särskilt framhålla
att det är viktigt att en ansökan om bidrag till inköp av frimärken prövas
skyndsamt. Det får inte förekomma att en intagen ens riskerar att lida en
rättsförlust på grund av att myndighetens handläggning drar ut på tiden. Det är
även i övrigt angeläget att Kriminalvården prövar ansökningar om bidrag så
enkelt och snabbt som möjligt (se 9 § första stycket förvaltningslagen
[2017:900]).

Möjligheten att handla förbrukningsvaror
Möjligheten att köpa förbrukningsvaror och andra varor för personligt bruk kan
innebära en lättnad i en intagens vardag och lindra tristess och andra svårigheter
som är förenade med ett frihetsberövande. Tidigare hade exempelvis familje-
medlemmar möjlighet att genom insättningar bidra till att en intagen kunde göra
extra inköp. Det är uppenbart att många intagna till följd av den nya medels-
hanteringen nu har betydligt mindre pengar att röra sig med.




43
   Se t.ex. mitt beslut den 18 februari 2021, dnr 6610-2019.
44
   Dnr 1659-2020.
45
   Dnr 2007-2020.
                                                                      Dnr 2585-2020     Sid 45 (52)




Många anmälningar till JO handlar om detta. Det finns också ett missnöje med
utbudet av kioskvaror och att priserna på dessa varor är höga. Efter Kriminal-
vårdens beslut att förbjuda insättningar av externa pengar har klagomålen i stor
utsträckning således rört att det är svårt för intagna att få pengarna att räcka till
inköp av t.ex. tobaksvaror, hygienartiklar, godis och snacks.

Vid tiden för beslutet uppgick häktesbidraget till 90 kr per vecka. Den
29 januari 2021 höjdes bidraget till 100 kr per vecka.46 Jag utgår från det senare
beloppet i det följande.

I sitt remissvar har Kriminalvården redovisat hur myndigheten gått till väga för
att räkna fram en rimlig nivå för de ekonomiska medel som en intagen ska
kunna disponera per vecka. Vid beräkningen har Kriminalvården utgått från
bl.a. riksnormen för försörjningsstöd, som fastställs av regeringen, och
Konsumentverkets kostnadsberäkningar för matkostnader. Jämförelsen med
riksnormen för försörjningsstöd får i och för sig anses vara relevant. Jag noterar
dock att beräkningarna inte tar hänsyn till att det i riksnormen inte ingår utgifter
för tobaksvaror samtidigt som många intagna konsumerar nikotinprodukter av
olika slag.47 Till skillnad från den som lever på försörjningsstöd är intagna i
anstalter och häkten dessutom hänvisade till att göra sina inköp till priser som
kan vara högre än de som gäller i t.ex. livsmedelsbutiker. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att intagna enligt de europeiska fängelsereglerna ska ha
rätt att köpa varor för sitt personliga bruk till priser som inte är onormalt högre
än i samhället. Under alla förhållanden står det redan här klart att 100 kr per
vecka inte räcker särskilt långt. För den som enbart har häktesbidraget att röra
sig med och t.ex. köper ett paket cigaretter samt två frimärken återstår bara
ca 15 kr till andra inköp. Även för en intagen som inte använder nikotin-
produkter är utrymmet för inköp mycket snävt. Om en intagen exempelvis
köper en hudkräm och en påse chips räcker häktesbidraget om 100 kr inte till att
också köpa ett telefonkort den veckan.48

Kriminalvården har gett uttryck för uppfattningen att intagna inte kan anses ha
behov av att köpa mat, eftersom de tillhandahålls måltider genom myndighetens
försorg. JO får emellertid många anmälningar som handlar om att intagna går
hungriga eftersom matportionerna är för små, inte är tillräckligt mättande eller
att maten inte fördelas lika mellan intagna på en avdelning. Många intagna
beskriver också tilldelningen av frukt som otillräcklig, på vissa verksamhets-
ställen sägs t.ex. att de intagna endast får två frukter i veckan.49 Ett annat




46
   Se 6 kap. 2 § FARK Häkte, ändrad genom KVFS 2020:5.
47
   Ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsens Handbok för socialtjänsten, s. 48 f.
48
   Prisuppgifterna är hämtade från JO:s ärende dnr 4537-2021 och avser kioskpriser i häktet
Huddinge.
49
   Se t.ex. mitt beslut den 26 mars 2021, dnr 1497-2021.
                                                                    Dnr 2585-2020       Sid 46 (52)




problem som tas upp är att nattfastan riskerar att bli för lång eftersom middagen
serveras så tidigt. Det kan till och med förekomma att intagna under helgerna
får dagens sista varma måltid redan vid kl. 14.30.50 Jag uppfattar följaktligen att
många intagna känner ett behov av att i en inte obetydlig omfattning
komplettera den mat som Kriminalvården tillhandahåller med varor ur
kiosksortimentet.51

När det gäller intagnas möjligheter att göra kompletterande inköp är det inte
enbart storleken på ersättning och bidrag som är av intresse. Även de praktiska
förutsättningarna för att göra inköp har betydelse. Under april 2020 kom det in
flera anmälningar till JO som handlade om att kioskerna i flera häkten tvingats
att säga upp avtalet med Kriminalvården.52 Vid kontakter med berörda häkten
visade det sig att orsaken till detta var att försäljningsintäkterna minskat kraftigt
efter Kriminalvårdens beslut att inte tillåta insättningar av privata medel.
Häktena beskrev att de övergått till en ombudslösning som innebär att häktes-
personalen tar upp beställningar från de intagna samt sköter beställning och
distribution av varorna.53 Förutom att servicenivån har minskat genom att
sortimentet blivit mer begränsat och att inköp av kioskvaror inte kan göras lika
ofta, har också det avbrott i vardagen med mellanmänsklig kontakt som besöket
av kioskhandlaren kunnat utgöra nu försvunnit. Den nya ombudslösningen torde
dessutom medföra att personalresurser tas i anspråk för att administrera intagnas
kioskinköp. I stället för att ägna sig åt den kriminalvårdande kärnverksamheten
finns det en risk för att häktespersonalen måste lägga tid på att ta upp beställ-
ningar, dela ut varor m.m. Det finns anledning att påminna om vad JO tidigare
uppmärksammat om att många häkten inte har tillräckliga resurser för att ens
klara uppdraget att tillgodose de intagnas behov av isoleringsbrytande åtgärder
(se t.ex. JO 2020/21 s. 164). Enligt min mening är detta ytterst oroväckande.

Även om Kriminalvården i vart fall i viss utsträckning genom att bevilja bidrag
kan säkerställa att intagna inte helt saknar tillgängliga medel, står det klart att
möjligheten att handla förbrukningsvaror och andra varor för personligt bruk
har begränsats påtagligt för många. Den effekten av det införda förbudet mot
insättning av externa medel tycks inte ha varit direkt eftersträvad eller
motiverad av hänsyn till ordning och säkerhet. Jag har förståelse för att intagna,
framför allt i häkte, kan ha svårt att få pengarna att räcka trots den något höjda
bidragsnivån. Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde
och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihets-
berövandet. I en human kriminalvård måste de intagna ha reella möjligheter




50
   Se mitt beslut den 18 juni 2020, dnr 3686-2020.
51
   Jag har beslutat att utreda några klagomål om mat, se dnr 4307-2021 och 4541-2021.
52
   Se bl.a. dnr 3139-2020, 3174-2020 och 3318-2020.
53
   Jag har också fått kännedom om att det gjorts en ny central upphandling inom Kriminalvården
som generellt påverkar utbudet av förbrukningsvaror, se dnr 1484-2021.
                                                                       Dnr 2585-2020     Sid 47 (52)




att köpa förbrukningsvaror och andra varor för personligt bruk i rimlig
utsträckning.

Privata ekonomiska angelägenheter och andra utgifter
Den som är intagen kan behöva göra inköp av annat än förbrukningsvaror och
det kan också uppstå utgifter av annat slag under anstalts- eller häktesvistelsen.
Det kan handla om t.ex. tandvård, glasögon, ortopediska hjälpmedel och
redskap för rehabiliterande träning.54 Vidare kan intagna behöva sköta privat-
ekonomiska angelägenheter som t.ex. att betala hyra eller andra boende-
kostnader, försäkring osv.

När det gäller tandvård har Kriminalvården anfört att intagnas möjlighet till
nödvändig sådan vård inte begränsats genom beslutet om en ny hantering av
intagnas medel och lyft fram att intagna får beviljas bidrag för detta. Enligt
13 kap. 4 § FARK Fängelse är det dock endast intagna som avtjänar fängelse i
lägst tre år som får beviljas bidrag för grundläggande tandvård. För intagna som
avtjänar kortare fängelsestraff och för intagna i häkte ges bidrag endast för
akuttandvård (se 13 kap. 4 § FARK Fängelse och 6 kap. 5 § FARK Häkte).
Möjligheten att ansöka om bidrag kan alltså inte förväntas att till fullo
tillgodose intagnas behov av att kunna bekosta tandvård. På ungefär samma sätt
förhåller det sig med behovet av att betala för glasögon. Bidrag får förvisso
beviljas för inköp av glasögon men enligt regelverket bör det endast ske för
enklare bågar och glas av standardtyp (se 13 kap. 5 § FARK Fängelse, 6 kap.
6 § FARK Häkte och de allmänna råden till bestämmelserna).

En annan utgift som kan uppstå för intagna är kostnaden för kopior av allmänna
handlingar. JO har visserligen vid upprepade tillfällen framhållit att en intagen
som vill ha en kopia av sin hemställan bör få det utan kostnad. Jag har tidigare
uppmärksammat att intagna, som en följd av frihetsberövandet, har begränsade
möjligheter att vid behov själva ordna en kopia eller på annat sätt säkerställa en
bekräftelse på att hemställan är mottagen. Kriminalvårdens personal bör därför
ha ett humant och professionellt förhållningssätt gentemot en intagen som vill
ha en kopia av en sådan handling.55 Med detta sagt kan intagna givetvis ändå
behöva betala för kopior av allmänna handlingar. Enligt 16 § andra stycket
avgiftsförordningen (1992:191) är avgiften för en beställning av tio sidor 50 kr
och för varje sida därutöver 2 kr. En myndighet kan besluta om undantag från
avgiften men den enskildes ekonomiska förhållanden anges inte i förordnings-
motiven som skäl för att ta ut en lägre avgift.56 Det säger sig självt att det kan
vara svårt att få häktesbidraget eller en ersättning för sysselsättning att räcka till
sådana avgifter som tas ut enligt avgiftsförordningen.




54
   Se t.ex. dnr 2122-2020.
55
   JO 2020/21 s. 309.
56
   Se 16 § tredje stycket avgiftsförordningen och JO 2020/21 s. 309.
                                                                      Dnr 2585-2020    Sid 48 (52)




Tidigare kunde intagna i anstalt ansöka om att få använda pengar som fanns på
kontot omhändertagna medel när det uppstod behov av att betala olika typer av
kostnader. Det kontot kunde fyllas på t.ex. genom att anhöriga gjorde insätt-
ningar eller att den intagnes pension överfördes dit. Som Kriminalvården anfört
innebär inte beslutet den 24 februari 2020 några begränsningar i intagnas rätt att
förfoga över de ekonomiska tillgångar som inte förvaltas av Kriminalvården.
Frihetsberövandet medför emellertid uppenbara svårigheter för den intagne att
på egen hand sköta ärenden av ekonomisk natur. JO har sedan tidigare
uppmärksammats på hur problematiskt det kan vara för en intagen att exempel-
vis disponera banktillgodohavanden för att betala hemförsäkring och andra
fakturor.57

Vid tiden för generaldirektörens beslut fanns det en reglering i 5 kap. 11 §
FARK Fängelse som innebar att en intagen i anstalt fick disponera omhänder-
tagna pengar genom t.ex. överföring till ett externt konto om det fanns särskilda
skäl. Av Kriminalvårdens riktlinjer för att hantera pengar som kommer in till
intagna (2020:1) framgår att beslutet den 24 februari 2020 innebär att det i
anstalt normalt finns särskilda skäl för att bevilja en intagen att föra över sina
omhändertagna elektroniska pengar till konton utanför Kriminalvården (avsnitt
4.1). Endast i de fall där det finns en konkret anledning att anta att överföringen
inte skulle röra sig om en legitim betalning ska överföringen nekas.58 När det
gäller häkte anges i riktlinjerna att beslutet endast innebär att intagna ska
uppmanas att föra över eventuella omhändertagna elektroniska pengar till
konton utanför Kriminalvården. Om det skulle finnas en konkret anledning att
anta att överföringen är ett led i ett brottsligt förfarande ska dock verksamhets-
stället inte bistå med serviceåtgärden.

Enligt Kriminalvårdens riktlinjer ska det alltså efter att den nya medels-
hanteringen infördes finnas goda möjligheter för intagna att disponera sina
omhändertagna elektroniska medel genom att göra legitima betalningar till
externa konton. Men, som tidigare framhållits, innebär beslutet den 24 februari
2020 att intagna inte längre kan ”fylla på” sitt konto för omhändertagna medel
med pengar som kommer utifrån. Detta är en följd av att Kriminalvården också
har upphört med att omhänderta och förvara externa medel. Möjligheten att
disponera sina omhändertagna elektroniska medel för att bekosta olika utgifter
får därmed, i vart fall på sikt och i synnerhet för dem som avtjänar längre
fängelsestraff, antas ha begränsad betydelse. Intagnas behov av hjälp med




57
  Se bl.a. JO:s beslut den 18 december 2019, dnr 7630-2018.
58
  Sedan den 29 januari 2021 föreskrivs i 5 kap. 11 § FARK Fängelse att en intagen endast får
disponera omhändertagna pengar genom att skicka eller lämna ut dem till en mottagare utanför
Kriminalvården, eller ta med dem ut från anstalten i samband med en utevistelse. En intagen får
dock inte disponera omhändertagna pengar enligt första stycket om det finns särskilda skäl mot det
(se KVFS 2020:4).
                                                                    Dnr 2585-2020    Sid 49 (52)




privata ekonomiska angelägenheter såsom att göra hyresbetalningar eller
liknande från ett externt bankkonto till en utomstående mottagare måste därmed
antas ha ökat till följd av det nya regelverket för medelshantering.

Kriminalvården ansvarar för att verkställigheten utformas så att negativa följder
av frihetsberövandet motverkas, se 1 kap. 5 § fängelselagen respektive häktes-
lagen. Med uttrycket ”negativa följder” avses t.ex. de sociala och ekonomiska
konsekvenser som frihetsberövandet kan ha för den intagne.59 Därutöver ger
6 § förvaltningslagen enskilda rätt till service från myndigheterna. Kriminal-
vården har följaktligen också en skyldighet att lämna en intagen sådan hjälp att
han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning
som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet. Den ska dessutom ges utan onödigt dröjsmål.

Jag vill mot denna bakgrund understryka vikten av att Kriminalvården tillgodo-
ser de intagnas ökade behov av hjälp med privata ekonomiska angelägenheter.
Många intagna är helt utlämnande till kriminalvårdspersonalens medverkan och
det kan handla om åtgärder som är av mycket stor betydelse för den enskildes
möjligheter bl.a. till återanpassning i samhället efter frigivning. Det måste helt
enkelt finnas en beredskap från Kriminalvårdens sida att bistå i praktiken, så att
intagna kan betala hyra, glasögon, tandvård och andra kostnader som är av
legitim och angelägen natur. Enligt min uppfattning bör häkten och anstalter ha
tydliga och enhetliga rutiner för detta, inte minst för att undvika godtyckliga
bedömningar. Det är också av vikt att hjälpen erbjuds inom rimlig tid, dvs. att
handläggningstiderna inte blir oskäligt långa.

Särskilt om konsekvenserna för ålderspensionärer m.fl.
Intagna som verkställer ett fängelsestraff och som uppbär ålderspension,
sjukersättning eller aktivitetsersättning, har endast rätt till ersättning från
Kriminalvården om de utför sysselsättning (se 3 kap. 3 § fängelselagen och
13 § fängelseförordningen). En konsekvens av att Kriminalvården förbjöd
insättningar av externa pengar var därför att intagna i denna kategori riskerade
att stå helt utan medel under hela eller delar av verkställigheten. Som framgår
av Kriminalvårdens redogörelse vidtogs olika åtgärder för att motverka detta.
Samma dag som Kriminalvården beslutade om en ny hantering av intagnas
medel fattades beslut om att dessa intagna får beviljas bidrag med högst 180 kr
varannan vecka.60 Efter dialog med banker, Riksgäldskontoret, Pensions-
myndigheten, Försäkringskassan och Kammarkollegiet infördes också en rutin
som har gjort det möjligt för intagna att ta emot ersättningar från de tre
sistnämnda myndigheterna även under verkställigheten av ett fängelsestraff.
Rutinen tillämpas sedan den 1 maj 2020 och innebär att en intagen kan få hela




59
     Se prop. 2009/10:135 s. 120 och 183.
60
     Kriminalvårdens beslut den 24 februari 2020 i dnr 2020-3233.
                                                                  Dnr 2585-2020      Sid 50 (52)




ersättningen i fråga utbetald direkt till Kriminalvårdens konto. En begränsad
summa kan därefter föras över till den intagnes kontantkort och användas vid
inköp av kioskvaror. Som jag uppfattat saken kan den intagne också föra över
resterande del av ersättningen till ett konto utanför Kriminalvården.

Jag kan konstatera att intagna i anstalt som uppbär ålderspension, sjukersättning
eller aktivitetsersättning riskerade att drabbas hårdare än andra intagna av
Kriminalvårdens beslut att förbjuda insättning av externa medel. Bidrags-
beloppet som Kriminalvården beslutade om är mycket begränsat i jämförelse
med vad intagna i anstalt kan få i ersättning för sysselsättning från myndig-
heten. Det är därför inte acceptabelt att det dröjde två månader innan Kriminal-
vården införde rutinen för överföring direkt från de utbetalande myndigheterna.
Enligt Kriminalvården fanns det ett behov av att skyndsamt vidta åtgärder för
att komma till rätta med de brister i medelshanteringen som myndigheten hade
identifierat. Jag noterar dock att beslutet den 24 februari 2020 föregicks av en
hel del utredning och överväganden från Kriminalvårdens sida och att den
tidigare ordningen hade varit gällande under lång tid. I det perspektivet kan
myndighetens beslut att införa det aktuella insättningsförbudet trots att frågan
om direktöverföring till Kriminalvården från utbetalande myndigheter inte var
löst ifrågasättas. Kriminalvården kan inte undgå kritik för hur myndigheten
hanterade situationen för intagna som uppbär ålderspension, sjukersättning eller
aktivitetsersättning.

I detta sammanhang vill jag tillägga följande. Under sommaren 2020 fick jag
indikationer på att information om den rutin för direktöverföring som skulle
tillämpas fr.o.m. den 1 maj 2020 inte hade nått ut till alla anstalter. JO mottog
anmälningar som tydde på att möjligheten inte var känd och detta bekräftades
också vid kontakt med en anmäld anstalt.61 Frågor om Kriminalvårdens
informationsinsatser när det gäller direktöverföring av ålderspension m.m.
omfattades inte av JO:s remiss till Kriminalvården. Det har inte funnits
anledning att inom ramen för detta ärende vidta ytterligare utredningsåtgärder i
denna del. Jag nöjer mig därför med att konstatera att mina beslut i de tidigare
ärendena har skickats till Kriminalvårdens huvudkontor för kännedom.62

Övrigt
Av Kriminalvårdens remissvar framgår att myndigheten förutsåg att de intagna
kunde förväntas reagera kraftfullt negativt på den beslutade förändringen.
Genom ett flertal anmälningar fick jag veta att protester av olika slag ledde till
att intagna i anstalterna Salberga, Hall och Kumla placerades i avskildhet.
Några av dessa anmälningar remitterades till Kriminalvården och i två beslut




61
     Se mitt beslut den 25 september 2020, dnr 6285-2020.
62
     Se dnr 6285-2020, 6416-2020 och 7686-2020.
                                                                     Dnr 2585-2020    Sid 51 (52)




har jag redogjort för min syn på myndighetens hantering av de uppkomna
situationerna.63

9 Avslutning
Granskningen i det här initiativet har omfattat rättsliga aspekter kring Kriminal-
vårdens beslut om en ny medelshantering och hur myndigheten har hanterat
några av de konsekvenser som beslutet fått för de intagna.

Utifrån den beskrivning som Kriminalvården har lämnat om bakgrunden till
beslutet framstår i och för sig en ändring av hanteringen av intagnas medel som
motiverad. En myndighet har naturligtvis ett ansvar för att se till att verksam-
heten bedrivs i enlighet med gällande regelverk och på ett sätt som ledningen
bedömer som både effektivt och lämpligt och som dessutom minimerar
säkerhetsmässiga risker. Det sistnämnda gäller förstås Kriminalvården i särskilt
hög grad.

Den nya ordningen medförde emellertid en tydlig och negativ förändring för
många intagna, framför allt när det gäller det ekonomiska utrymmet för vissa
inköp och utgifter. I enlighet med vad jag tidigare har berört påverkas i
praktiken även intagnas möjlighet att förfoga över ekonomiska tillgångar som
inte förvaltas av Kriminalvården, eftersom myndigheten till skillnad mot vad
som under lång tid varit fallet inte längre omhändertar och förvarar externa
medel för intagnas räkning. Enligt min mening kan det diskuteras om en så
genomgripande förändring borde ha föregåtts av en mer omfattande och
offentlig utredning och genomlysning, inklusive överväganden av behovet av
ytterligare författningsändringar. I ett sådant sammanhang hade även olika
alternativa och mindre ingripande åtgärder kunnat belysas ur fler aspekter.

Kriminalvården är av uppfattningen att de åtgärder som genomfördes genom
beslutet den 24 februari 2020 ryms inom myndighetens bemyndigande att
meddela verkställighetsföreskrifter. Enligt min mening borde Kriminalvården
då ha infört den nya regleringen kring medelshanteringen genom en ändring av
föreskrifterna i myndighetens författningssamling. Remissvaret ger inte klarhet i
vilka överväganden som ledde fram till att Kriminalvården valde att genomföra
förändringarna i form av ett enskilt generaldirektörsbeslut. Som jag framhållit
har sättet för hur en myndighet formaliserar sin normgivning betydelse i flera
avseenden, inte minst när det gäller förutsebarhet och tydlighet. Det är värt att
notera att Kriminalvården sedermera införde reglerna om hur pengar får tas
emot, innehas och disponeras i myndighetens föreskrifter och allmänna råd,
FARK Fängelse och FARK Häkte, och att de alltså numera ingår i den nämnda
författningssamlingen.




63
     Se beslut den 30 juni 2021 i dnr 1754-2020 samt i dnr 1831-2020, 1914-2020 och 2112-2020.
                                                                   Dnr 2585-2020       Sid 52 (52)




När det gäller konsekvenserna för de intagna är det särskilt två aspekter som jag
vill lyfta fram. Den första aspekten gäller möjligheten för intagna att delta i
sysselsättning. Bristen på sysselsättning i häkten och anstalter är mycket
bekymmersam och tillgången till sysselsättning fick efter införandet av förbudet
mot insättning av externa medel en ökad betydelse. Det är angeläget att
Kriminalvården fortsätter sitt arbete med att skapa förutsättningar för att fullt ut
kunna erbjuda intagna sysselsättning.

Den andra aspekten handlar om vad den nya medelshanteringen innebär för
innehållet i den egentliga kriminalvården. Förbudet mot insättning av externa
medel har lett till att många intagna har betydligt mindre pengar att röra sig
med. I förlängningen kan det innebära att personalresurser i ökad omfattning tas
i anspråk för exempelvis handläggning av ansökningar om bidrag och hjälp med
privatekonomiska angelägenheter samt beställning och distribution av kiosk-
varor. Det finns alltså en risk för att kriminalvårdspersonalen tvingas ägna sig
mer åt administration och att det klientnära arbetet med återfallsförebyggande
och isoleringsbrytande åtgärder får mindre utrymme. Dessa viktiga uppdrag,
som utgör en central del i en human kriminalvård, riskerar således att ges
mindre tid och uppmärksamhet.

Avslutningsvis vill jag understryka att Kriminalvården har ett omfattande
ansvar för att så långt som möjligt minimera negativa konsekvenser för de
intagna, inte minst när det gäller deras rätt att ha kontakt med sina närstående.
Det är också viktigt att det finns en reell möjlighet för intagna att handla vissa
förbrukningsvaror och andra produkter för personligt bruk. Jag förutsätter att
Kriminalvården löpande överväger vilka åtgärder som bör vidtas för att lindra
den effekt som förbudet mot insättning av externa medel får för de intagna.

Med hänsyn till de frågor som det här initiativet omfattar och mina uttalanden
finner jag anledning att översända en kopia av detta beslut till regeringen för
kännedom.

Ärendet avslutas.
