# Ett ingripande enligt 13 § polislagen mot två personer som var belagda med handfängsel och placerade i en polisbuss hade stöd i
bestämmelsen eftersom det fanns en fara för att de, om de frigavs på platsen, skulle begå brott mot polisen

JO 2021-03-31 dnr 2592-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2021-03-31              2592-2019              1 (12)
Justitieombudsmannen                                                                              2593-2019
Per Lennerbrant




                        Ett ingripande enligt 13 § polislagen mot två personer som var
                        belagda med handfängsel och placerade i en polisbuss hade stöd i
                        bestämmelsen eftersom det fanns en fara för att de, om de frigavs på
                        platsen, skulle begå brott mot polisen


                          Beslutet i korthet: Vid ett polisingripande mot två män satte de sig till motvärn och
                          uppträdde aggressivt, vilket bl.a. ledde till att de misstänktes för våldsamt motstånd.
                          De belades med handfängsel och placerades i en polisbuss. Till platsen kom
                          ytterligare personer, som hade kopplingar till de två männen. Stämningen var
                          aggressiv och de anslutande personerna följde inte polisens uppmaningar. Polisen
                          ansåg att det fanns en risk att de två männen kunde bli föremål för ett
                          fritagningsförsök och det beslutades att de skulle omhändertas med stöd av 13 §
                          polislagen.
                          JO uttalar att bedömningen av förutsättningarna för en åtgärd enligt 13 § polislagen
                          måste utgå från agerandet hos den person som ska bli föremål för ingripandet. Ett
                          omhändertagande kan inte motiveras enbart med att polisen vill kunna kontrollera
                          andra personers närvaro på en plats. En individuell bedömning ska göras för var och
                          en som berörs.
                          JO finner dock att omständigheterna var sådana att det fanns en omedelbar och
                          konkret fara för att de två männen, om de frigavs på platsen, skulle begå en
                          straffbelagd handling eller störa den allmänna ordningen. Det fanns därför grund för
                          att ingripa mot dem enligt 13 § polislagen. För att avvärja faran hade det dock, enligt
                          JO:s bedömning, varit tillräckligt att avlägsna dem från platsen.
                          JO kritiserar Polismyndigheten för att personerna tillfälligt omhändertogs trots att ett
                          avlägsnande hade varit tillräckligt och för att den förmansprövning som gjordes var
                          bristfällig. Polismyndigheten kritiseras också för att det inte hölls några förhör med de
                          omhändertagna enligt 16 § polislagen, för brister i den löpande prövningen av
                          förutsättningarna för frigivande och för att dokumentationen av omhändertagandena
                          var bristfällig i flera avseenden.

## Anmälningarna

I anmälningar som kom in till JO den 5 april 2019 förde AA och BB fram
                        klagomål mot Polismyndigheten, polisregion Öst, med anledning av ett
                        ingripande mot dem den 4 april 2019 i Nyköping. Av anmälningarna framgick
                        att AA och BB hade stoppats när de åkte i en personbil och blivit
                        kroppsvisiterade. De uppgav att polisen använt OC-spray mot dem och belagt


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 2592-2019         Sid 2 (12)




dem med handfängsel, trots att de inte gjort något motstånd. De hade därefter
omhändertagits och placerats i en cell på polisstationen i flera timmar. AA och
BB var kritiska till hur polisen agerat och ansåg att polisen använt övervåld. De
ifrågasatte bl.a. att det funnits grund för de tvångsåtgärder som använts mot
dem.

Utredning
JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig bl.a. över vilka omständigheter
som lades till grund för omhändertagandena av AA och BB, vilka överväganden
som gjordes i frågan om huruvida det inte hade varit tillräckligt att avvisa eller
avlägsna dem från platsen, om det hölls något förhör med dem enligt 16 §
polislagen och vilka överväganden som gjordes när det gäller
omhändertagandenas längd.

Polismyndigheten (CC) yttrade sig den 15 november 2019 efter att ha begärt in
upplysningar från berörda befattningshavare.

Av Polismyndighetens yttrande framgår i huvudsak följande om händelsen och
dokumentationen av den.

Fordonsstoppet utfördes av polisassistent DD strax efter kl. 18. Han kände igen
föraren, AA, som en medlem i Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och fattade
beslut om att kroppsvisitera honom och hans passagerare BB samt att utföra en
husrannsakan i bilen för att söka efter vapen eller andra farliga föremål med
stöd av 19 § andra stycket 1 och 20 a § polislagen. I en promemoria som
upprättats i anslutning till ingripandet har han redogjort för det fortsatta
händelseförloppet på följande sätt.

      Därför ber jag föraren kliva ut ur bilen för att jag ska göra en PL 19 § på honom.
      I samband med detta kliver även passageraren ut. Jag ber honom sitta kvar i bilen
      men han kliver ut ändå. Jag utför en visitation enligt PL 19 § på föraren och ber
      honom ställa sig bakom bilen. Han går och ställer sig bakom bilen. I detta skede
      har passageraren kommit fram till förardörren och står och filmar ingripandet, ca
      1,5 meter från mig. Jag säger till honom att nu ska jag även kontrollera honom.
      Jag tar tag i hans högra arm. Direkt försöker han undkomma greppet genom att
      dra, slita i armen och kränga med överkroppen. Jag har svårt att få kontroll på
      mannen samtidigt som AA skriker och viftar med armarna. AA uppträder
      aggressivt. Jag använder min OC-spray mot passageraren för att kunna få snabb
      kontroll på mannen eftersom jag har en till person i min närhet jag måste få
      kontroll på. Sprayen träffar mannen i ansiktet och jag kan få kontroll på honom.
      Jag tar ett skuldergrepp och trycker upp honom mot bilen. I samband med detta
      kommer AA rusandes mot mig, han skriker och har höjda nävar. Jag uppfattar
      [det] som att [han] ska gå till angrepp mot mig och jag sprayar även honom med
      OC. AA stannar upp och backar. Strax därefter anländer kollegor i 41-9430 och
      tar kontroll på AA. En kollega ansluter till mig och vi belägger passageraren med
      handfängsel. Vid visitation av honom påträffar kollegan en kniv i vänstra
      benfickan. Och i samband med detta kan vi även identifiera honom som BB. … I
      detta skede har även kollegor i 41-3710 anslutit till platsen. Kollegorna tar hand
      om AA och BB, därefter [kan] jag … påbörja husrannsakan i fordonet. Jag har
      hunnit kika lite runt förarplatsen när en kollega uppmärksammar mig på att det
      kommer ett större gäng med svartklädda personer över fältet i riktning mot oss.
      Jag förstår direkt att det är kompisar till de personer som vi ingripit mot. Jag tar
                                                                     Dnr 2592-2019     Sid 3 (12)




      då ut min tjänstehund för att kunna skydda oss mot de personer som snabbt
      närmar sig oss. Jag ser när de kommer närmare att samtliga är medlemmar i
      NMR.
Av promemorian framgår vidare att DD uppfattade att det fanns en
överhängande risk att de anslutande personerna skulle frita AA och BB eller
utöva våld mot polispersonalen. Han beskriver att personerna uppträdde
aggressivt och att de inte hörsammade polisernas uppmaningar. Poliserna var
tvungna att använda tjänstehund mot flera av personerna som därefter
förflyttade sig till en anvisad plats. Situationen lugnade ned sig och fler
poliskollegor anslöt till platsen.

När besluten att omhänderta AA och BB fattades befann de sig båda i en
polisbuss och var belagda med handfängsel. Besluten fattades av det yttre
befälet, polisinspektör EE, som samtidigt beslutade om kroppsvisitation enligt
19 § andra stycket 1 polislagen av de övriga personer som anlänt till platsen. I
protokollen över ingripandena framgår att omhändertagandena av AA och BB
gjordes med stöd av bestämmelsen i 13 § polislagen, och som grund för
besluten angavs störande av den allmänna ordningen. Som ytterligare
beskrivning av händelsen har i protokollen antecknats att AA och BB satte sig
till motvärn när de skulle kontrolleras och att de misstänktes för våldsamt
motstånd. Vidare anges att det i samband med ingripandet blev tumult och att
de omhändertogs för att patruller på plats skulle kunna kontrollera de personer
som anslutit till platsen.

AA och BB transporterades till polisstationen av bl.a. polisassistent FF. I
händelserapporten antecknades att patrullen som genomförde transporten skulle
återkomma ”gällande rättsläge”.

AA och BB sattes in i arresten kl. 18.47 efter beslut av stationsbefälet,
polisinspektör GG, som förmansprövade omhändertagandena på distans. I
protokollen för förmansprövningarna har samma omständigheter till grund för
omhändertagandena antecknats som i de ursprungliga ingripandeprotokollen.
Det finns ingen dokumentation om att förhör enligt 16 § polislagen genomförts.

Kl. 20.45 antecknades i tillsynsbladen att omhändertagandena skulle pågå
ytterligare en timme. Det antecknades efter en dialog mellan EE och GG. Enligt
händelserapporten var polisen klar med kontrollerna på ingripandeplatsen kl.
21.06. AA frigavs kl. 22.31 och BB frigavs kl. 22.43, efter beslut av
stationsbefälet, polisinspektör HH.

Förhör hölls med AA och BB i anslutning till att de frigavs med anledning av de
brottsmisstankar som uppstått mot dem vid ingripandet.

Polismyndigheten redovisade följande upplysningar från de berörda
befattningshavarna.

      FF: Hon tjänstgjorde under aktuellt pass tillsammans med två kollegor. Via
      radion fick de information om att DD skulle genomföra ett stopp på ett fordon.
                                                                Dnr 2592-2019        Sid 4 (12)




När hennes patrull kom till platsen såg hon att det var ”stökigt”. AA och BB
hade gått ut ur det stoppade fordonet och hade gått emot DD. Poliserna på plats
hjälptes åt att få kontroll över AA och BB. Det framkom att det anträffats en
kniv på BB.
AA och BB hade ett agiterat beteende och pendlande humör. När ingripandet
mot AA och BB var genomfört anlände ytterligare ca åtta personer till platsen.
Då beslutade det yttre befälet att AA och BB skulle omhändertas enligt 13 §
polislagen och att patrullen som skulle genomföra transporten skulle lämna
platsen bl.a. i syfte att de tillkomna inte skulle försöka frita AA och BB. Ett
avvisande ansågs inte vara genomförbart och tillräckligt. Bedömningen var
enligt henne att AA och BB inte skulle ha lämnat platsen när deras ”gruppering”
anlänt. På grund av att det var ”stökigt” på platsen och då fler personer skulle
kontrolleras bedömdes det inte heller vara genomförbart med ett avlägsnande av
AA och BB. Hon uppger även att ett avlägsnande troligen skulle ha resulterat i
att AA och BB hade återkommit till den aktuella platsen.
Hennes patrull genomförde transporten till polisstationen. Anteckningen i
händelserapporten om att patrullen skulle återkomma ”gällande rättsläge”
gjordes eftersom de lämnade platsen innan patrullerna hunnit prata ihop sig.
Syftet var att det yttre befälet skulle hinna bli insatt i ärendet och att även
patrullen skulle kunna bilda sig en uppfattning av vad som hänt innan de anlände
till platsen.
EE: Han tjänstgjorde vid aktuellt tillfälle som yttre befäl i Södermanland. Han
erhöll information om omhändertagandena, att det rörde ”ett gäng med för
polisen kända personer”, att polisen påträffat en kniv på en av de omhändertagna
och att fler personer anslutit sig till platsen samt att stämningen eskalerat. När
han anlände till platsen stod flera poliser mellan en grupp män och polisens
fordon. I polisens fordon fanns de två omhändertagna personerna AA och BB.
De ville på fråga inte uttala sig om vad som hänt utan svarade ”inga
kommentarer”. AA och BB omhändertogs enligt 13 § polislagen och
omhändertagandena förmansprövades även på polisstationen. Ansvaret övergick
efter inlåsning till annan polisiär förman. Efter händelsen hade han en dialog
med samtliga kollegor för att få en bättre bild av vad som hänt och vad som
fanns med i avrapporteringen. Det var för att säkerställa att inget missades eller
glömdes bort.
GG: Han tjänstgjorde vid aktuellt tillfälle som stationsbefäl med placering i
Eskilstuna. Han genomförde förmansprövningen av omhändertagandet enligt 13
§ polislagen och inlåsningen av AA och BB. Förmansprövningen skedde på
distans via telefon/kamera. Han följde händelsen via Rakel och erhöll
kontinuerliga och konkreta uppdateringar från yttre befäl. Omhändertagandena
kvarstod den tid som han bedömde var proportionerlig. Det fanns en risk att ett
frisläppande av AA och BB skulle innebära att den allmänna ordningen skulle
störas ytterligare. Kl. 22.00 genomförde han en överlämning till stationsbefälet
HH, som därefter tog över ansvaret.
GG har på fråga uppgett att han inte gett någon i uppdrag att genom-föra förhör
enligt 16 § polislagen, då det yttre befälet påtalat att förhör skulle genomföras
med de omhändertagna innan de frigavs.
HH: Hon tjänstgjorde vid aktuellt tillfälle som stationsbefäl med placering i
Eskilstuna. När hon påbörjade sitt arbetspass kl. 22.00 så erhöll hon en
överlämning av stationsbefäl GG, då han bl.a. informerade om händelsen som
föranlett omhändertagandet av AA och BB. När hon övertagit ansvaret för de
frihetsberövade gjorde hon bedömningen att det inte längre fanns skäl att
kvarhålla AA och BB. En polispatrull tillkallades till arresten för att genomföra
förhör med AA och BB. Först frigavs AA och därefter genomfördes förhör med
honom. När AA lämnat arresten frigavs BB. Av säkerhetsskäl friges alltid en
person i taget och när denne lämnat arresten kan nästa person friges. Eftersom
                                                                        Dnr 2592-2019      Sid 5 (12)




     AA och BB varit våldsamma mot polispatrull ville hon av säkerhetsskäl ha
     polispersonal redo i arresten vid frisläppandet av dem.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
     Störde AA och BB den allmänna ordningen i den mening som avses i 13 § polislagen?
     Enligt Polismyndigheten saknas anledning att ifrågasätta polisernas uppgifter om
     AA:s och H.S:s uppträdande vid det aktuella tillfället. De uppgifterna läggs
     därför till grund för bedömningen.
     Att någon gör motstånd mot eller försvårar ett polisingripande utgör i sig inte en
     tillräcklig förutsättning för ett ingripande på den grunden att uppträdandet ”stör
     den allmänna ordningen” enligt 13 § polislagen. Det krävs att personens
     uppträdande i det enskilda fallet innefattar ett angrepp på ett ordningsintresse av
     betydelse för allmänheten. Avgörande för bedömningen blir då vilka följder ur
     ordningssynpunkt som uppträdandet orsakar. Det finns inte någon
     dokumentation som visar att AA:s och H.S:s motstånd vid ingripandet
     förorsakade någon ordningsstörning i omgivningen. Det har inte heller kommit
     fram att andra personer befann sig på platsen vid ingripandet mot AA och BB.
     Av utredningen framgår att den ingripande polismannen trots motståndet har
     kunnat kontrollera situationen genom användande av bl.a. OC-spray och att han,
     sedan fler kollegor anlänt till platsen, fick kontroll på AA och BB. Av
     utredningen framgår även att AA och BB belades med handfängsel och att de
     hade placerats i en polisbuss när en grupp personer kom till platsen.
     Polismyndigheten gör sammantaget bedömningen att det som kommit fram i
     utredningen inte kan anses visa att AA och BB störde den allmänna ordningen på
     ett sådant sätt att det var nödvändigt med ett tillfälligt omhändertagande för att
     ordningen skulle kunna upprätthållas.
     Förelåg det någon annan grund för ett ingripande enligt 13 § polislagen?
     Av dokumentationen framgår att AA och BB omhändertogs för att patruller på
     plats skulle kunna genomföra kontroll av samtliga personer som anlände till
     platsen. Även om de ingripande poliserna inte uttryckligen har anfört det så
     ligger det nära till hands att de bedömde att situationen var sådan att det kunde
     befaras att AA och BB skulle orsaka ordningsstörningar eller hindra polisernas
     arbete på platsen om poliserna inte vidtog åtgärder enligt 13 § polislagen.
     Följande omständigheter talar för detta. AA och BB hade tidigare satt sig till
     motvärn vid polisens ingripande mot dem och de uppvisade då ett tämligen
     aggressivt beteende mot den ingripande polismannen. Enligt poliserna uppvisade
     de även efteråt ett agiterat beteende. Stämningen på platsen var aggressiv och
     personerna som anlände hörsammade inte polisernas uppmaningar. Poliserna
     nödgades använda tjänstehund för att ta kontroll över situationen.
     Vid en helhetsbedömning av de omhändertagnas uppträdande i samband med
     polisens ingripande mot dem och den därpå följande händelseutvecklingen på
     platsen kan antas att det förelåg en beaktansvärd risk för ordningsstörning,
     alternativt risk för att brott (jfr 17 kap. 1 § brottsbalken) skulle begås, om
     poliserna inte vidtog åtgärder med stöd av 13 § polislagen mot AA och BB. Det
     kan vidare antas att det under rådande omständigheter var nödvändigt med ett
     sådant ingripande för att upprätthålla ordningen på platsen under genomförandet
     av de visitationer som beslutats. Det är dock inte godtagbart att de rättsliga
     grunderna inte har redovisats korrekt i ingripandeprotokollen och att
     dokumentationen inte heller visar vilka faktiska omständigheter som motiverade
     ingripandet.
     Var annan åtgärd otillräcklig?
     Enligt de ingripande poliserna fanns det inget annat alternativ än att omedelbart
     omhänderta AA och BB. Av protokollen över ingripandena framgår endast att de
     vidtogs för att patruller på plats skulle kunna genomföra kontroll av samtliga
     personer som anlänt till platsen. Dokumentationen är således bristfällig även i
     denna del. Med hänsyn till vad som kommit fram i utredningen om
                                                                        Dnr 2592-2019        Sid 6 (12)




      sammanhanget och händelseutvecklingen på platsen framstår dock ett avvisande
      som en otillräcklig åtgärd, eftersom AA och BB sannolikt skulle ha anslutit sig
      till den grupp som kom till platsen. Av vad som framkommit genom utredningen
      är det emellertid inte uteslutet att det hade varit tillräckligt att avlägsna AA och
      BB från platsen. Om AA och BB efter ett avlägsnande hade återvänt till platsen
      och riskerade eller rent av faktiskt hindrade polisernas arbete hade ett tillfälligt
      omhändertagande kunnat genomföras då. Det är inte tillfredsställande att det
      saknas dokumentation om vilka omständigheter som lades till grund för
      bedömningen att omhändertagandena var nödvändiga och vilka överväganden
      som gjordes.
      Förhör enligt 16 § polislagen m.m.
      Det saknas dokumentation om att förhör genomförts enligt 16 § polislagen. Det
      har inte heller framkommit att sådana förhör inte var möjliga att genomföra på
      grund av de omhändertagnas uppträdande. Ansvaret för att förhör enligt 16 §
      polislagen genomfördes ålåg stationsbefälet GG. Det förefaller ha uppstått en
      brist i kommunikationen mellan honom och det yttre befälet avseende ansvaret
      för genomförandet av förhören. Att förhören inte kommit till stånd är givetvis
      inte acceptabelt.
      Stationsbefälet GG ansvarade för förmansprövningen av omhändertagandena.
      Det framgår inte av dokumentationen vilka överväganden som han gjorde vid
      bedömningen av om det var motiverat med ett fortsatt omhändertagande. Han
      har i samband med JO:s remiss uppgett att omhändertagandena kvarstod den tid
      som han bedömde var proportionerlig med hänsyn till risken för den
      ordningsstörning som ett frisläppande av AA och BB skulle föranleda. Av
      utredningen framgår inte heller vilka fortlöpande överväganden som gjordes av
      förutsättningarna för frigivning av AA och BB. Vidare saknas det dokumentation
      avseende den prövning som skulle ske kl. 21.45. Det går därför inte att dra någon
      slutsats om det varit möjligt att frige de omhändertagna tidigare än som skedde.
      Polismyndigheten anser dock att omhändertagandena verkar ha pågått väl länge.
      Dokumentationsbrister
      Dokumentationen av omhändertagandena är bristfällig i flera centrala avseenden.
      De rättsliga grunderna har inte redovisats korrekt och de faktiska
      omständigheterna som motiverade omhändertagandena har inte dokumenterats
      på ett fullständigt sätt. Det saknas också information om de överväganden som
      gjorts avseende mindre ingripande åtgärder och förutsättningarna för frigivning.
      Vad som avsågs med anteckningen om att patrullen skulle återkomma ”gällande
      rättsläge” har inte kunnat klarläggas genom utredningen.
      Polismyndigheten ser allvarligt på dokumentationsbristerna i ärendet. Det finns
      mot bakgrund av vad som kommit fram anledning att ytterligare informera och
      utbilda polispersonal för att säkerställa att dokumentationen vad gäller tillfälliga
      omhändertaganden lever upp till kraven och att liknande dokumentationsbrister
      kan undvikas i framtiden. Polismyndigheten avser att följa upp frågan.

Rättslig reglering
Ingripanden enligt 13 § polislagen
Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får polisen avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Om ett avvisande eller ett
avlägsnande är otillräckligt för att det avsedda resultatet ska kunna uppnås får
personen tillfälligt omhändertas. (Se 13 § polislagen.)
                                                                  Dnr 2592-2019      Sid 7 (12)




Ordningsstörning eller omedelbar fara för ordningsstörning
För att någon ska kunna sägas störa den allmänna ordningen genom sitt
uppträdande krävs att uppträdandet innebär ett angrepp på ett ordningsintresse
av betydelse för allmänheten eller annars från allmän synpunkt. Frågan om ett
visst uppträdande stör den allmänna ordningen får inte avgöras från den
begränsade synpunkten av vad som för den enskilda polisen framstår som
obekvämt eller olämpligt. Endast den omständigheten att en person vägrar att
lyda en tillsägelse av en polis innebär t.ex. inte att han eller hon stör den
allmänna ordningen eller utgör en fara för denna. Det avgörande i en sådan
situation är vilka följder från ordningssynpunkt som en bristande efterrättelse
kan antas medföra. (Se Berggren och Munck, Polislagen, den 1 april 2019,
JUNO, kommentaren till 13 §.)

En omedelbar fara för den allmänna ordningen förutsätter att faran är konkret,
dvs. att den är bestämd till tid och rum. Ett omhändertagande får inte ske för att
abstrakta, ännu inte konkretiserade faror ska avvärjas. Faran ska vidare ha
uppkommit genom ett särskilt uppträdande från den som omhändertagandet
riktas mot. En persons blotta närvaro på en plats kan knappast bedömas som
konkret fara, även om det är känt att personen brukar bråka och uppträda
ordningsstörande. (Se Berggren och Munck, kommentaren till 13 §.)

Som en ytterligare förutsättning för ingripande vid störande av eller omedelbar
fara för allmän ordning gäller att ingripandet är nödvändigt för att ordningen
ska kunna upprätthållas. Polisen bör alltid först överväga möjligheten att ingripa
med tillsägelser och anmaningar.

Avvärjande av en straffbelagd handling
Ingripanden enligt den aktuella bestämmelsen för att avvärja en straffbelagd
handling kan göras även i situationer då personen ännu inte har gjort sig skyldig
till brott. Det ska vara fråga om en omedelbar och konkret fara för brott.

Förmansprövning, förhör och löpande omprövning
Den polis som har verkställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt
anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska
förmannen omedelbart pröva om det ska bestå. (Se 15 § polislagen.)

Den som omhändertagits ska förhöras så snart som möjligt och ska friges
snarast möjligt efter förhöret. Ingen får hållas kvar längre än sex timmar. (Se
16 § polislagen.) Förhöret bör om möjligt hållas i ett sådant skede att det kan
läggas till grund för den prövning av omhändertagandet som förmannen ska
göra enligt 15 §. Förhöret ska i första hand avse de faktiska omständigheter som
motiverat omhändertagandet. Det ska redovisas skriftligen med uppgifter om
vem som har varit förhörsledare och om när förhöret har hållits. (Se Berggren
och Munck, kommentaren till 16 §, och Polismyndighetens handbok för
arrestverksamheten, PM 2017:63 s. 67.)
                                                                Dnr 2592-2019       Sid 8 (12)




Eftersom den omhändertagne ska friges snarast möjligt måste förutsättningarna
för frigivande bedömas fortlöpande. Avsikten är att omhändertagandet ska vara
betydligt kortare än den maximitid som anges i lagen. (Se Berggren och Munck,
kommentaren till 16 §.)

Dokumentation
Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon avvisas, avlägsnas
eller omhändertas. Av protokollet ska det framgå vem som har fattat beslutet
om ingripandet, grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem
eller vilka som har deltagit i ingripandet, vem eller vilka som ingripandet har
riktat sig mot, tiden för ingripandet samt vad som i övrigt har förekommit vid
ingripandet. (Se 27 § polislagen.)

Bedömning
Ingripandena enligt 13 § polislagen
Besluten var bristfälligt motiverade och dokumenterade men hade stöd i lag
Omhändertagandena av AA och BB har gjorts med hänvisning till
bestämmelsen i 13 § polislagen. I protokollen över ingripandena anges störande
av den allmänna ordningen som grund för omhändertagandena.

Ett ingripande enligt 13 § polislagen på grund av ordningsstörning förutsätter
som nämnts att den person som är föremål för ingripandet uppträder på ett sätt
som innebär ett angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för allmänheten
eller annars från allmän synpunkt.

Att någon gör motstånd eller försvårar ett polisingripande utgör inte i sig en
sådan ordningsstörning som avses i bestämmelsen. Det har inte kommit fram att
några andra personer befann sig på platsen vid det inledande ingripandet mot
AA och BB och poliserna kunde, trots motståndet, genomföra de beslutade
kontrollerna av AA och BB. Utredningen visar således inte att AA:s och BB
inledande agerande har utgjort en sådan ordningsstörning som motiverat ett
ingripande mot dem enligt 13 § polislagen.

I protokollen över ingripandena har det också antecknats att AA och BB
omhändertogs för att patruller på plats skulle kunna kontrollera de personer som
anslöt till platsen. De ingripande poliserna har även framhållit att man befarade
att de personer som kom dit skulle försöka frita AA och BB eller utöva våld mot
polispersonalen. Hur man bedömde AA:s och BB agerande vid tidpunkten för
besluten om omhändertagandena framgår inte av dokumentationen över
omhändertagandena eller de uppgifter som de berörda befattningshavarna har
lämnat inför Polismyndighetens yttrande till JO.

Jag vill med anledning av detta till en början framhålla att man vid en
bedömning av om det finns förutsättningar för en åtgärd enligt 13 § polislagen
måste utgå från agerandet hos den person som ska bli föremål för ingripandet.
Ett omhändertagande kan inte motiveras enbart med att polisen vill kunna
                                                                  Dnr 2592-2019      Sid 9 (12)




kontrollera andra personers närvaro på en plats. En individuell bedömning ska
göras för var och en som berörs.

Av utredningen framgår att EE, som fattade besluten om omhändertagande,
kom till platsen när AA och BB var handfängslade och satt i polisbussen. Den
promemoria som han upprättat, som är daterad drygt fem månader efter
händelsen, ger intrycket att han vid beslutsfattandet inte hade någon klar bild av
vad som hade inträffat på platsen. Vidare har i händelserapporten antecknats att
den patrull som transporterade bort AA och BB skulle ”återkomma gällande
rättsläge”. FF har uppgett att anteckningen gjordes eftersom patrullerna inte
hade hunnit prata ihop sig när de lämnade platsen och att syftet var att EE skulle
hinna bli insatt i ärendet.

Av dokumentationen och de uppgifter som de inblandade poliserna har lämnat
kan man få uppfattningen att det framför allt var angeläget att AA och BB
avlägsnades från platsen och att man i det skedet inte hade helt klart för sig på
vilken grund ingripandena gjordes. Om det var på det sättet är det naturligtvis
inte godtagbart.

Med detta sagt anser jag mig emellertid ha underlag för att göra följande
uttalanden utifrån vad som har kommit fram genom utredningen.

Jag ifrågasätter inte polisernas uppgifter om att det fanns en risk att den grupp
av personer som kom till platsen skulle försöka frita S E.W. och BB eller utöva
våld mot poliserna. Det har framgått av utredningen att stämningen på platsen
var aggressiv och att polisen tvingades använda tjänstehund mot flera personer i
gruppen eftersom de inte följde polisernas uppmaningar. Det har inte klarlagts
vilken närmare relation de anslutande personerna hade till AA och BB, men det
stod klart för de ingripande poliserna att de alla tillhörde samma gruppering.
Personerna anlände också till platsen mycket kort tid efter det inledande
ingripandet mot AA och BB.

När besluten om omhändertagande fattades var AA och BB belagda med
handfängsel och placerade i en polisbuss. Det finns ingen utredning om att de
då uppträdde på ett sätt som i sig utgjorde grund för att ingripa mot dem enligt
13 § polislagen. Samtidigt måste det beaktas att de vid det inledande ingripandet
omkring 20 minuter tidigare hade satt sig till motvärn och varit aggressiva mot
poliserna, vilket bl.a. medfört att de misstänktes för våldsamt motstånd. BB
hade också haft en kniv på sig. FF har uppgett att AA och BB uppvisade ett
agiterat beteende och pendlade i humöret. När de övriga personerna kom till
platsen eskalerade den aggressiva stämningen snabbt och det har av utredningen
inte framkommit något som talar för att AA:s och BB negativa inställning mot
polisen hade klingat av när besluten om omhändertagande fattades.

Vid en samlad bedömning finner jag därför att omständigheterna var sådana att
det fanns en omedelbar och konkret fara för att AA och BB, om de hade frigetts
på platsen, skulle begå en straffbelagd handling mot poliserna, exempelvis brott
                                                                   Dnr 2592-2019      Sid 10 (12)




enligt 17 kap. brottsbalken, eller störa den allmänna ordningen. Det fanns alltså
enligt min bedömning förutsättningar i och för sig för ett ingripande mot AA
och BB med stöd av 13 § polislagen.

Med anledning av de brister jag konstaterat när det gäller hur besluten om
omhändertagande motiverats och dokumenterats vill jag dock understryka att
den som ingriper mot någon med hänvisning till polislagen alltid måste ha klart
för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ett visst ingripande ska
kunna ske och vilka faktiska omständigheter som motiverar ett ingripande i det
enskilda fallet. Det är vidare ur kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt viktigt att
de omständigheter som motiverat ingripandet dokumenteras på ett fullständigt
och korrekt sätt.

Det hade varit tillräckligt att avlägsna AA och BB från platsen
Ett tillfälligt omhändertagande får ske först om ett avvisande eller avlägsnande
från platsen är otillräckligt. Av protokollen över omhändertagandena framgår
inte vilka omständigheter som lades till grund för bedömningen att det inte var
tillräckligt att avvisa eller avlägsna AA och BB från platsen och vilka
överväganden som gjordes i den frågan. En av de ingripande poliserna har
uppgett att man bedömde att AA och BB inte skulle ha lämnat platsen sedan
deras ”gruppering” anlänt och att ett avlägsnande troligen hade resulterat i att de
återkommit till platsen.

Enligt min bedömning framstår det dock som att ett avlägsnande av AA och BB
hade varit tillräckligt för att avvärja den fara för ordningsstörning eller brott
som fanns. Om AA och BB hade återvänt till platsen efter ett avlägsnande hade
man kunnat överväga att tillfälligt omhänderta dem. Jag vill framhålla att det
alltid måste framgå av dokumentationen av ett omhändertagande varför ett
avvisande eller avlägsnande inte varit tillräckligt.

Sammanfattning i denna del
Sammanfattningsvis är det min uppfattning att ingripandena mot AA och BB
var bristfälligt motiverade och dokumenterade men hade stöd i 13 § polislagen.
Det hade dock varit tillräckligt om de hade avlägsnats från platsen i stället för
att tillfälligt omhändertas. I mina fortsatta överväganden utgår jag dock från den
åtgärd som polisen faktiskt vidtog, dvs. att AA och BB tillfälligt omhändertogs.

Förmansprövningen och förhör enligt 16 § polislagen
Förmansprövningen fyller en viktig funktion som en garanti för den
omhändertagnes rättssäkerhet genom att frågan om ett fortsatt omhändertagande
alltid bedöms av någon annan än den som initialt har vidtagit åtgärden. Syftet
med prövningen är bl.a. att misstag som kan ha begåtts i en stressad och
svårbedömd situation ska rättas till så snart som möjligt. Den polis som ska
pröva om ett omhändertagande ska bestå ska så snart som möjligt skaffa sig ett
underlag för sitt beslut genom att ta del av de omhändertagande polisernas
rapport och förhöra den som omhändertagits. Det är av grundläggande betydelse
                                                                  Dnr 2592-2019       Sid 11 (12)




att han eller hon är omsorgsfull och noggrann vid prövningen och ser till att
skaffa sig ett fullgott underlag för sin bedömning. Det är naturligtvis också av
stor vikt att den som gör förmansprövningen gör en självständig bedömning av
de omständigheter som lagts till grund för omhändertagandet och inte enbart
förlitar sig på de ingripande polisernas bedömningar och slutsatser. (Se JO:s
beslut den 26 februari 2019, dnr 2066-2018.)

Omhändertagandena av AA och BB förmansprövades på distans av
stationsbefälet GG. De omständigheter som ligger till grund för
omhändertagandena har angetts på samma sätt i protokollen över förmans-
prövningarna som i protokollen över ingripandena. Dokumentationen av
förmansprövningarna har också samma brister som dokumentationen av de
ursprungliga ingripandena när det gäller övervägandena av om det hade varit
tillräckligt med ett avvisande eller avlägsnande.

Av utredningen framgår att det inte hölls några förhör enligt 16 § polislagen
med AA och BB. GG har uppgett att han inte gav någon i uppdrag att
genomföra sådana förhör eftersom det yttre befälet hade meddelat att AA och
BB skulle förhöras innan de frigavs. Som framgått bör förhör enligt 16 §
polislagen om möjligt hållas i ett sådant skede att det kan utgöra ett underlag för
förmansprövningen. Att sådana förhör inte alls hölls är naturligtvis inte
acceptabelt.

Eftersom det enligt min bedömning inte fanns förutsättningar att tillfälligt
omhänderta AA och BB vid ingripandet kan jag inte heller finna att det fanns
stöd för att hålla kvar dem på polisstationen efter förmansprövningen. De borde
därför ha släppts vid förmansprövningen och inte satts i polisarrest.

Längden på omhändertagandena
Som framgått under den rättsliga regleringen ska förutsättningarna för
frigivande bedömas fortlöpande med början omedelbart efter det att någon
omhändertagits enligt 13 § polislagen.

AA och BB sattes in i arresten kl. 18.47 och var omhändertagna i omkring fyra
timmar. Av utredningen framgår inte vilka fortlöpande överväganden som
gjordes av förutsättningarna för frigivande. GG har uppgett att
omhändertagandena kvarstod den tid han bedömde var proportionerlig med
hänsyn till risken för den ordningsstörning som ett frisläppande av AA och BB
skulle leda till. Det antecknades i tillsynsbladen kl. 20.45 att
omhändertagandena skulle pågå ytterligare en timme och därefter omprövas.
Den omprövningen har emellertid inte heller dokumenterats. Dokumentations-
bristen är allvarlig eftersom den rör en så central fråga som förutsättningarna för
det fortsatta frihetsberövandet.

Av händelserapporten framgår att polisen var färdig med kontrollerna på
ingripandeplatsen kl. 21.06. Utifrån vad som har angetts om syftet med
omhändertagandena kan jag inte se att det efter den tidpunkten kan ha funnits
                                                                Dnr 2592-2019      Sid 12 (12)




någon anledning att hålla AA och BB fortsatt frihetsberövade.
Omhändertagandena upphörde emellertid först kl. kl. 22.31 respektive kl. 22.43,
efter det att stationsbefälet HH tagit över ansvaret för omhändertagandena.

Polismyndigheten kritiseras
Polismyndigheten kritiseras för att AA och BB tillfälligt omhändertogs trots att
ett avlägsnande hade varit tillräckligt och för den bristfälliga
förmansprövningen. Polismyndigheten kritiseras också för att det inte hölls
några förhör med AA och BB enligt 16 § polislagen samt för bristerna i den
löpande prövningen av förutsättningarna för frigivande. Slutligen kritiseras
Polismyndigheten för de dokumentationsbrister som präglat handläggningen.

Ärendena avslutas.
