# Anmälan mot Social resursnämnd i Göteborgs kommun om att ett barn förbjudits att spela in ett s.k. barnsamtal inom ramen för en
vårdnadsutredning

JO 2016-04-28 dnr 2595-2015

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2016-04-28                2595-2015              1 (5)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Anmälan mot Social resursnämnd i Göteborgs kommun om att ett
                        barn förbjudits att spela in ett s.k. barnsamtal inom ramen för en
                        vårdnadsutredning


                          Beslutet i korthet: I en utredning om vårdnad m.m. skulle socialtjänsten hålla ett
                          barnsamtal utan att det då åttaåriga barnets föräldrar närvarade. Socialtjänstens
                          handläggare nekade barnet att göra en ljudinspelning av samtalet.
                          Utgångspunkten är enligt JO att en enskild har rätt att göra en ljudinspelning av ett
                          samtal med en tjänsteman. Den principen gäller även när socialtjänsten talar med ett
                          barn. Samtal med barn hos socialtjänsten måste dock genomföras på ett sådant sätt
                          att risken för att barnet utsätts för påtryckningar eller på något annat sätt känner sig
                          pressad minimeras. Barnets rätt att spela in ett samtal kan därför få stå tillbaka om
                          det i det enskilda fallet finns risk för negativa konsekvenser av sådant slag.
                          Socialtjänsten måste i varje enskilt fall, med utgångspunkt i den aktuella situationen
                          och socialtjänstens kännedom om barnet och dess nätverk, göra en bedömning av
                          om risken för att inspelningen är till men för barnet är så stor att det finns skäl att
                          inskränka barnets rätt att spela in samtalet. Bedömningen ska göras med beaktande
                          av barnets ålder och mognad. Ju äldre och mognare barnet är, desto mindre är
                          utrymmet för att meddela ett förbud.
                          I det nu aktuella fallet fanns det enligt JO en risk för att barnet kunde känna sig
                          pressat av möjligheten att någon av föräldrarna senare skulle lyssna på inspelningen.
                          Det fanns därför en påtaglig risk för att pojken inte skulle uttrycka sig fritt och otvunget
                          vid samtalet om det spelades in. Med hänsyn till detta och till att pojken endast var
                          åtta år vid tillfället fanns det skäl för att neka honom att spela in samtalet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Göteborgs kommun. Han
                        anförde bl.a. följande:

                        AA:s son BB, som då var åtta år, hade kallats till socialtjänsten för ett enskilt
                        samtal i en vårdnadsutredning. Eftersom BB visste att AA brukade spela in sina
                        samtal med socialtjänsten ville BB också göra det. Han följde med BB in i
                        rummet och upplyste handläggaren CC som skulle hålla i samtalet att BB avsåg
                        att spela in detta. Hon svarade att ”här spelar vi inte in några samtal” och gick
                        till sin chef för rådgivning. När hon kom tillbaka meddelade hon att samtalet
                        med BB avbröts på grund av att BB ville spela in samtalet.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                     Dnr 2595-2015        Sid 2 (5)




Socialtjänsten har felaktigt hindrat BB från att spela in samtal mellan honom
och en handläggare.

Utredning
JO begärde att Social resursnämnd i Göteborgs kommun skulle yttra sig.
Nämnden beslutade att lämna in följande yttrande.

## Bakgrund

Familjerättsbyrån har under 2014 på uppdrag av Göteborgs tingsrätt genomfört
      en vårdnadsutredning där AA var en av parterna. Tillsammans med DD har de en
      son, BB, som vid tillfället för utredningen var 8 år. Handläggaren CC och EE var
      ansvariga för utredningen. I samband med en utredning är det vanligt att barnet
      far komma till tals. BB erbjöds en tid för detta och kom tillsammans med sin
      pappa AA.

      Förvaltningens överväganden
      Nedan kommer en redogörelse över hur handläggningen av barnsamtalet gick
      till. Det är med bakgrund av detta som AA anser att Familjerätten fattat ett
      felaktigt beslut där rätten att spela in barnsamtal nekas.
      Utdrag ur redogörelsen:
      Besök av BB 140508. Han kommer med sin pappa till Familjerättsbyrån.
      Mamman har innan besöket meddelat sitt godkännande till att samtalet får äga
      rum.
      Då handläggaren vare sig träffat BB eller AA tidigare går vi tillsammans in i
      barnsamtalsrummet och pratar lite grann om skolan och om AA berättat för BB
      varför de kom till Familjerättsbyrån idag. Efter en lite stund går AA ut för att
      vänta i väntrummet under barnsamtalet.
      Samtalet får avbrytas nästan direkt då AA lämnat sin telefon i rummet. AA säger
      att han vill spela in samtalet och ser det som sin lagliga rätt att göra det.
      Handläggaren pratar med enhetschef FF och handläggaren meddelar därefter
      besked till AA att samtal med BB inte genomförs idag om AA spelar in det. AA
      erbjuds diskutera det vidare på telefon och eventuellt sätta upp ny tid om det är
      möjligt. Utifrån att BB står bredvid ser inte handläggaren att det är ett rimligt
      samtalsämne med AA vid tillfallet.
      Vi kommer överens om att AA:s telefon, som han vill spela in med, inte finns i
      rummet under samtalet. Därefter återupptas samtalet med BB medan AA väntar i
      väntrummet. Handläggaren ser snart därefter att BB har annan teknisk
      utrustning på sin tröja och frågar BB vad han har där. BB säger då att han har
      på sig den för att spela in samtalet och att han spelat in cirka 30 minuter.
      Avbryter samtalet på nytt med BB och pratar med AA. Att handläggaren
      uppfattat att vi var överens om att det inte skulle spelas in.
      Handläggaren frågar därefter AA om jag kan få berätta för BB i
      barnsamtalsrummet om varför han är på Familjerättsbyrån och att samtalet
      kommer brytas efter det. AA säger att det är okey.
      –––
      Vi avslutar sedan samtalet, plockar ihop materialet och säger hejdå.
      –––
      AA har mailat 140509 frågor om varför samtalet inte genomfördes. AA har i sitt
      mail berättat att det var BB:s egen önskan att spela in samtalet för att minnas
      det han sagt.
                                                                        Dnr 2595-2015        Sid 3 (5)




      Den informationen AA lämnat i mailet om att det var BB:s egen önskan har inte
      ändrat handläggarens inställning. I den uppkomna situationen såg handläggaren
      det som olämpligt att genomföra barnsamtalet med BB.

      Förvaltningens övervägande
      Det ställningstagande CC tillsammans med enhetschef FF gjorde var utifrån
      barnets rätt att uttrycka sin fria vilja. Den rättighet framgår tydligt i
      Barnkonventionen där en av de fyra grundläggande och vägledande principerna
      lyder; ”alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad”.
      Det fanns skäl för oss att misstänka att BB inte skulle kunna få den möjligheten i
      vetskap om att samtalet spelas in samtidigt som han ska berätta om sin situation.
      Som utredare av vårdnadsutredning har vi möjlighet att välja bort ett barnsamtal
      i det fall vi anser att barnet skulle kunna riskera att bli utsatt för påtryckningar
      etc.
      I sin anmälan uppger AA att orsaken till att BB önskar spela in samtalet är hans
      stora tekniska kunnande och vetskapen hos honom att hans pappa spelar in
      samtal med myndigheter.
      Det som skiljer sig åt när det gäller inspelning av barnsamtal på Familjerätten
      som i det här fallet jämfört med andra myndigheter, är att det rör sig om en pojke
      på 8 år som har två föräldrar som befinner sig i en infekterad vårdnadstvist. Att
      då riskera att utsätta honom för utfrågningar varför han sa på det ena eller andra
      viset eller hans önskemål om hur kontakten med sina föräldrar skulle se ut, ansåg
      inte vi vara förenligt med att alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den
      respekterad. Man bör också ställa sig frågan vems behov av att spela in
      barnsamtalet det egentligen var. Vid första skedet lämnade AA sin egen telefon i
      rummet för att på så vis signalera tydligt till BB att han spelar in allt som han
      kommer att säga.
      Ett barnsamtal genomfördes vid ett senare tillfälle med BB efter en diskussion
      med AA hur vi resonerat i frågan. Det fanns då en överenskommelse att ingen
      ljudinspelning skulle ske.
      Tilläggas bör göras att förvaltningen och därmed Familjerätten aldrig förbjuder
      ljudinspelningar i övrigt och är väl medveten om rätten att få spela in.
      I det här fallet anser förvaltningen dock att rätten att spela in är underordnad
      rätten att få uttrycka sin mening och få den respekterad i enlighet med vad
      barnkonventionen säger.
AA fick tillfälle att bemöta nämndens yttrande.

Bedömning
Barn har rätt att få komma till tals i mål eller ärenden om vårdnad, boende och
umgänge. Om det inte är olämpligt ska därför den som genomför en utredning
om de frågorna försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten
samt lämna förslag till beslut (6 kap. 19 § fjärde stycket föräldrabalken).

Att barnet ska få komma till tals betyder inte att utredaren måste försöka ta reda
på barnets uppfattning i den aktuella tvisten. Barnet ska alltså inte behöva ta
ställning till hur domstolen bör döma. Det kan tvärtom ofta vara olämpligt.
Utredarens uppgift är att försöka få en sådan kontakt med barnet att det är
möjligt att dra slutsatser om huruvida barnet har en viljeriktning som bör
tillmätas betydelse för prövningen. I förarbetena till den nyss nämnda
bestämmelsen framhölls mot den bakgrunden att det är viktigt att barnet inte
                                                                     Dnr 2595-2015      Sid 4 (5)




utsätts för någon obehörig påverkan eller pressas till att ta ställning (se prop.
1994/95:224 s. 32 f.).

I det nu aktuella fallet har en handläggare vid socialtjänsten nekat ett då
åttaårigt barn att spela in ett samtal som skulle hållas inom ramen för en
vårdnadsutredning. Nämnden har som skäl för det ställningstagandet anfört att
det fanns risk för att barnet inte skulle kunna utrycka sig fritt eftersom han
riskerade att utsättas för utfrågningar om varför han hade sagt på något visst sätt
efteråt. Man ansåg också att det kunde ifrågasättas vem som egentligen ville
spela in samtalet eftersom barnets pappa till en början lämnade sin egen
mobiltelefon i rummet där barnsamtalet skulle hållas.

Det finns inga bestämmelser som tar sikte på frågan om en enskild har rätt att
spela in ett samtal med en tjänsteman vid en myndighet. Utgångspunkten bör
vara att ljudinspelning ska tillåtas. I vissa situationer kan det dock vara
motiverat att förbjuda ljudinspelningar. En sådan situation kan uppstå om man
vid samtalet kommer att komma in på sekretesskänsliga uppgifter om någon
person som inte närvarar. En annan situation är om det finns skäl att anta att
materialet kan komma att användas på ett provokativt eller för tjänstemannen
förlöjligande sätt. En förutsättning för att ett förbud ska kunna meddelas i dessa
situationer är dock att en bedömning först görs av förhållandena i det enskilda
fallet (se JO 2008/09 s. 320, dnr 1418-2007, och JO:s beslut den 18 januari
2016, dnr 5043-2014).

De nu redovisade principerna bör enligt min uppfattning gälla även när
socialtjänsten talar med ett barn. Som huvudregel finns det alltså inte skäl att
neka ett barn att göra en ljudinspelning av ett samtal med en tjänsteman. Samtal
med barn hos socialtjänsten måste dock genomföras på ett sådant sätt att risken
för att barnet utsätts för påtryckningar eller på annat sätt känner sig pressad
minimeras. Barnets rätt att spela in ett samtal kan därför få stå tillbaka om det i
det enskilda fallet finns omständigheter som medför risk för negativa
konsekvenser av det slaget.

Det är inte möjligt att förutse alla de situationer där det kan bli aktuellt att säga
nej till ett önskemål om att få spela in samtalet. Socialtjänsten måste i varje
enskilt fall, med utgångspunkt i den aktuella situationen och socialtjänstens
kännedom om barnet och dess nätverk, göra en bedömning av om risken för att
inspelningen är till men för barnet är så stor att det finns skäl att inskränka
barnets rätt att spela in samtalet. Bedömningen ska göras med beaktande av
barnets ålder och mognad. Ju äldre och mognare barnet är, desto mindre är
utrymmet för att meddela ett förbud.

De uppgifter som barnet lämnar under samtalet dokumenteras och redovisas i
normalfallet när utredningen sammanställs i ett dokument. Uppgifterna kommer
alltså att komma fram till bl.a. föräldrarna under alla förhållanden. Men en
ljudinspelning skiljer sig från en skriftlig sammanställning på så sätt att varje
detalj i barnets berättelse framgår. Det kan vara svårt för barnet att överblicka
                                                                   Dnr 2595-2015        Sid 5 (5)




hur inspelningen kan komma att användas i framtiden. Om t.ex. föräldrarna får
del av inspelningen kan det finnas en ökad risk för att barnet får stå till svars för
vad det har sagt. Om det finns skäl att misstänka att det i själva verket är t.ex. en
förälder som vill spela in samtalet är risken uppenbar för att barnet är utsatt för
sådan press att det inte kan tala fritt.

Handläggaren ansåg att det kunde ifrågasättas om det verkligen var pojken som
ville göra inspelningen och att det fanns en risk för att han efteråt kunde behöva
stå till svars för hur han hade uttryckt sig. Oavsett hur det kan ha förhållit sig i
det aktuella fallet är det uppenbart att pojken vid samtalet skulle kunna ha känt
sig pressad av möjligheten att någon av föräldrarna senare skulle lyssna på
inspelningen. Det fanns därför en påtaglig risk för att han inte skulle ha uttryckt
sig fritt och otvunget vid samtalet om det hade spelats in. Med hänsyn till detta,
och till att pojken endast var åtta år, fanns det alltså enligt min mening skäl för
att neka honom att spela in samtalet.

Det som AA har anfört i övrigt ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Jag skickar kopior av detta beslut till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård
och omsorg för kännedom.

Ärendet avslutas.
