# Efter att en socialnämnd beslutat att ett omedelbart omhändertagande med stöd av LVU av två syskon skulle upphöra överlämnades barnen till sin mor. Fråga om nämnden hade tillräckligt underlag för att kunna bedöma moderns omsorgsförmåga

JO 2004-10-08 dnr 2596-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2004-10-08         2596-2003               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Efter att en socialnämnd beslutat att ett omedelbart omhändertagande
                        med stöd av LVU av två syskon skulle upphöra överlämnades barnen till
                        sin mor. Fråga om nämnden hade tillräckligt underlag för att kunna
                        bedöma moderns omsorgsförmåga


                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Socialnämnden i Älvsbyns
                        kommun. Han anförde bl.a. följande.

                        I november 2001 lämnade hans dåvarande sambo, BB, Slovakien och sökte asyl i
                        Sverige. Hon tog med sig de två äldsta av parets fyra gemensamma barn. BB är
                        prostituerad. Skälet till att hon tog med sig barnen till Sverige var att hon hade fått
                        höra att det är lättare att få en ansökan om asyl beviljad om man har barn med sig. I
                        mars 2002 reste han och de två yngsta barnen, CC och DD, till Sverige där de sökte
                        asyl. Avsikten var att hämta de två äldsta barnen.

                        I januari 2003 skadades det yngsta barnet i huvudet i samband med att hon lekte.
                        Han tog därför flickan till vårdcentralen i Älvsbyn. Läkaren som tog emot dem
                        beskyllde honom för att ha misshandlat dottern och kallade på tjänstemän från
                        socialtjänsten i Älvsbyn. Den 10 januari 2003 förde socialtjänsten, med hjälp av
                        polis, bort hans barn CC och DD. Vid tidpunkten för anmälan till JO, den 14 maj
                        2003, hade han fortfarande inte fått veta exakt var barnen var placerade.

                        Inledningsvis inhämtades upplysningar per telefon från avdelningschefen EE vid
                        socialförvaltningen i Älvsbyns kommun. Hon lämnade huvudsakligen följande
                        upplysningar.

                        Den 17 november 2002, när AA och barnen CC och DD bodde på flykting-
                        förläggningen i Vidsel, ringde en bybo till polisen och berättade att AA var elak
                        mot sina barn. Polisen tog kontakt med socialförvaltningen. Efter att förvaltningen
                        hade samtalat med AA beslutades att inte inleda utredning. – Den 9 januari 2003
                        ringde en tjänsteman vid Migrationsverket till förvaltningen angående sin oro för
                        CC och DD. Det äldre barnet (rätteligen det yngre barnet; JO:s anm.) hade en bula
                        i pannan och ett igensvullet öga. AA hade uppgett att CC hade åsamkats skadorna
                        av systern. AA ville att skadan skulle röntgas. – Den 10 januari 2003 blev
                        förvaltningen uppringd av tjänstgörande läkare på vårdcentralen. Läkaren ansåg att
                        de skador som CC hade tydde på att hon hade blivit misshandlad. Läkaren ansåg


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 2596-2003      Sid 2 (5)




inte att systern hade kunnat åsamka henne skadorna, utan trodde att AA hade gjort
det. Läkaren remitterade barnen till Piteå Älvdals sjukhus för undersökning. Fadern
gick dock inte med på att de skulle undersökas. Ordföranden i socialnämnden
beslutade samma dag om omedelbart omhändertagande av barnen. AA och barnen
skickades med polishandräckning till sjukhuset för att barnen skulle undersökas.
Vid besöket på sjukhuset fick AA via tolk upplysningar om omhändertagande-
beslutet. – CC och DD placerades först i familjehem men under utredningen
framkom att barnens mor fanns i Sverige. Via Migrationsverket fick förvaltningen
vetskap om vid vilken förläggning modern och de två andra barnen vistades.
Förvaltningen talade med moderns handläggare på förläggningen. Allt tydde på att
modern hade god omsorgsförmåga. Såvitt framkom har föräldrarna gemensam
vårdnad om barnen. Vid telefonsamtal med modern den 14 januari 2003 meddelade
hon att hon ville ta hand om CC och DD. Den 16 januari 2003 lämnades de båda
barnen över till modern. Med hänsyn till händelseutvecklingen fanns det inte skäl
att fullfölja LVU-ärendena. – Förvaltningen försökte att få tag på AA för att
informera honom rörande aktuella frågor. Han kom inte på det möte som var utsatt
den 24 januari 2003. Den 30 januari 2003 fick AA, med hjälp av tolk, information
om vad som hade hänt med hans barn. Han upplystes också om att han har
möjlighet att vid domstol väcka talan om att tillerkännas ensam vårdnad om
barnen.

Journalanteckningarna i de aktuella barnavårdsärendena inhämtades från
förvaltningen. Därefter anmodades Socialnämnden i Älvsbyns kommun att göra en

## Utredning

utredning och yttra sig över vissa frågor. I sitt remissvar anförde nämnden
(arbetsutskottet) bl.a. följande.

      1 a. Vilka överväganden gjordes inför beslutet att de omedelbara omhändertagandena
      skulle upphöra?
      I skrivelse till länsrätten 2003-01-16 redovisas de överväganden som gjordes före
      beslutet om att omhändertagandena skulle upphöra.
      Efter kontakt med mamman FF beslutas att låta de omedelbara omhändertagandena
      falla, då mamman meddelar att hon hämtar barnen för att de ska bo hos henne.
      Mamman och två barn är asylsökande och bosatta på Migrationsverkets förläggning
      någonstans i Sverige. Mamman har blivit misshandlad upprepade gånger av barnens
      far och är därför livrädd att han ska få veta var hon och de två äldre barnen befinner
      sig.
      Hon blir mycket ledsen och uppriven när hon hör att barnen CC och DD blivit
      omhändertagna av socialtjänsten i Älvsbyn på grund av misstänkt misshandel av
      fadern. Hon förklarar omedelbart att hon vill hämta barnen till sig.
      Då det sålunda visar sig att det finns ytterligare en vårdnadshavare till barnen här i
      Sverige, saknas grund för att gå vidare med de omedelbara omhändertagandena och
      det finns heller ingen anledning att ansöka om vård enligt lagen om vård av unga.

      1 b. Vilken utredning fanns rörande vårdnadsfrågan och moderns förhållanden när beslutet
      om upphörandet fattades?
      Samtal med modern och socialsekreterarna GG och HH 2003-01-14 via tolk på plats
      på förläggningen och med hjälp av högtalartelefoner.
                                                                       Dnr 2596-2003      Sid 3 (5)




      Tidigare kontakt från Migrationsverket av handläggaren JJ 2002-09-13 för att
      diskutera umgänge mellan barnen CC och DD och mamman BB. Enligt JJ tog
      modern väl hand om de barn som hon hade med sig. Kontakt togs med
      socialsekreterare KK, – – –, som inte kände till CC och barnen. Vi uppmanades av
      handläggaren JJ att inte meddela fadern om hustruns och de två större barnens
      vistelseort, då denna var hemlig.

      2. Vid vilken tidpunkt informerades AA om beslutet om upphörande av de omedelbara
      omhändertagandena?
      AA underrättades om beslutet 2003-01-30. Att detta inte skedde tidigare berodde på
      att omhändertagandet upphörde torsdag 2003-01-16 och att vi inte kunde meddela
      AA omedelbart då förläggningspersonalen ombett oss att alla meddelanden skulle
      ske skriftligen per brev till hr AA, även meddelanden om besökstider. Fredagen den
      17 januari blev vi uppringda från socialtjänsten i Solna att AA varit där och sökt
      deras hjälp, men han hade hunnit försvinna före telefonsamtalet. Vi meddelade
      skriftligen att han var välkommen till socialtjänsten i Älvsbyn för information via
      tolk den 24 januari, vilket var första tid som tolk kunde ordnas. AA kom inte på
      meddelad tid. Ny tid ordnades till den 30 januari, då beslutet kunde delges samt
      informerades han om möjligheterna till att överklaga.
      /– – –/

      Socialnämndens slutsats
      Med barnens bästa som riktpunkt finner inte socialnämnden att ärendena har
      handlagts felaktigt. Däremot kan berättigad kritik riktas mot viss del av
      dokumentationen, som är bristfällig. En förklaring till detta kan vara att individ- och
      familjeomsorgen i Älvsbyn under januari månad omhändertog och placerade åtta
      asylsökande barn. Migrationsverkets förläggningsverksamhet med cirka 400
      asylsökande personer, vuxna och barn, i en liten kommun innebär en stor påfrestning
      på den kommunala socialtjänsten.
AA kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 8 oktober 2004 anförde JO André följande.

Enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) har socialtjänsten särskilda
skyldigheter att verka för att barn och ungdom växer upp under goda och trygga
förhållanden. Sålunda skall socialnämnden enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen utan
dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har
kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelser i
socialtjänstlagen. Under vissa förutsättningar kan dock ett tvångsingripande bli
aktuellt. Regler om det finns i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU).

Av 6 § LVU framgår att socialnämnden, under vissa förutsättningar, får besluta att
den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas. Om socialnämndens beslut
inte kan avvaktas får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som
nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Beslutet skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde. Ett beslut om omedelbart omhändertagande gäller
omedelbart (40 § LVU).
                                                                   Dnr 2596-2003   Sid 4 (5)




Enligt 7 § LVU skall beslut om omedelbart omhändertagande underställas
länsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades.

Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande skall socialnämnden besluta
att detta genast skall upphöra (9 § tredje stycket LVU).

Av handlingarna framgår bl.a. följande. Den 10 januari 2003 beslutade ordföranden
i socialnämnden att CC och DD skulle omhändertas omedelbart med stöd av 6 §
LVU. Den 14 januari 2003 hade socialtjänsten kontakt per telefon med modern
som vistades på en flyktingförläggning i en annan del av Sverige. Modern
meddelade att hon ville att CC och DD skulle bo hos henne. Den 16 januari 2003
beslutade nämndens ordförande att besluten om omedelbart omhändertagande
skulle upphöra. Samma dag överlämnades barnen till modern.

Nämnden har i sitt remissvar uppgett att det saknades grund för att gå vidare med
de omedelbara omhändertagandena och för att ansöka om vård enligt LVU
eftersom det visade sig att den andra vårdnadshavaren fanns i Sverige och var villig
att ta hand om barnen.

Frågan är emellertid vilken utredning som fanns rörande vårdnadsfrågan och
moderns förhållanden när beslut fattades om att de omedelbara omhändertagandena
skulle upphöra. Det kan konstateras att dokumentationen är synnerligen
knapphändig vad gäller de aktuella frågorna. I journalanteckningarna har endast
noterats att modern vid den kontakt som ägde rum per telefon den 14 januari 2003
uppgav att hon och de två äldsta barnen hade blivit misshandlade av AA och att
hon ville ta hand om CC och DD. Därutöver har i remissvaret upplysts att
socialtjänsten fyra månader tidigare, den 13 september 2002, hade haft en kontakt
med Migrationsverket för att diskutera umgänge mellan barnen CC och DD och
modern. Tjänstemannen vid Migrationsverket hade vid det tillfället uppgett att
modern tog väl hand om de två barn som hon hade med sig. Av handlingarna
framgår vidare att AA över huvud taget inte kontaktades innan nämnden
(ordföranden) beslutade att omhändertagandena skulle upphöra. Det ligger i sakens
natur att fadern inom ramen för utredningen skulle ha hörts om sin uppfattning
rörande moderns omsorgsförmåga och inställning till att barnen skulle lämnas över
till henne. Enligt min mening har underlaget för besluten om upphörande av
omhändertagandena varit otillräckligt. Om AA hade fått tillfälle att yttra sig hade
han – såvitt här framkommit – ifrågasatt moderns omsorgsförmåga. Nämnden
borde ha sett till att utredningen kompletterades innan den tog ställning till om det
fanns skäl att gå vidare i LVU-ärendena.

Härutöver vill jag framhålla att AA självfallet skulle ha informerats omgående om
att det hade beslutats att omhändertagandena skulle upphöra och att barnen vistades
hos modern. Vad nämnden har anfört om skälet till att det tog 14 dagar innan han
blev underrättad ändrar inte den bedömningen. Om det var uteslutet att snabbt
ordna ett möte med tolk närvarande borde AA i vart fall – i avvaktan på ett sådant
möte – ha erhållit de skriftliga besluten. Eventuellt skulle beslutet ha översatts till
                                                                  Dnr 2596-2003    Sid 5 (5)




engelska för att underlätta för AA att, antingen själv eller med hjälp av någon
annan i hans omgivning, tillgodogöra sig innehållet i beslutet.

I sammanhanget kan också noteras följande. Nämnden har i remissvaret uppgett att
AA den 30 januari 2003 delgavs besluten samt informerades om ”möjligheterna till
att överklaga”. Om detta innebar att AA fick besked om att besluten om
upphörande av omhändertagandena kunde överklagas var den upplysningen inte
korrekt då talan inte kan föras mot ett sådant beslut (jfr 41 § LVU).

Vad som har kommit fram ger mig också anledning att uppehålla mig vid frågan
om dokumentation.

Enligt 11 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) skall vad som har
kommit fram vid utredning och som har betydelse för ärendets avgörande
tillvaratas på ett betryggande sätt. Detta innebär att muntliga uppgifter som
inhämtats under en sådan utredning och som har betydelse för ärendets avgörande
måste antecknas skriftligen samt att handlingar av betydelse fogas till akten i
ärendet. I 5 § samma kapitel stadgas att handläggning av ärenden som rör enskilda
samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall
dokumenteras. Med handläggning av ärende menas därvid alla åtgärder från det att
ett ärende anhängiggörs till dess att det avslutas. Dokumentationen skall utvisa
beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse.

Det är från rättssäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning
behövliga uppgifter redovisas i akten. Journalen skall föras så att det är möjligt att
vid varje tidpunkt se vad som har kommit fram i ärendet. Det är viktigt att nu givna
krav uppfylls. Detta är en förutsättning för att den som ärendet rör skall kunna följa
ärendets handläggning vid nämnden. Journalföringen skall också säkerställa
ärendets handläggning i den ordinarie handläggarens frånvaro, trygga nämndens
beslutsunderlag samt ge möjlighet till granskning av ärendets handläggning i
efterhand.

Nämnden har medgett att dokumentationen är bristfällig vad gäller de uppgifter
som låg till grund för besluten att omhändertagandena skulle upphöra. Jag delar
den uppfattningen. Nämnden förtjänar kritik även för dessa brister.
