# Viss kritik mot Försäkringskassan för brister i myndighetens utformning och motivering av beslut om ändring och omprövning enligt 113 kap. 3 § respektive 113 kap. 7 § socialförsäkringsbalken

JO 2017-10-26 dnr 2606-2016

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2017-10-26              2606-2016             1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Viss kritik mot Försäkringskassan för brister i myndighetens
                        utformning och motivering av beslut om ändring och omprövning
                        enligt 113 kap. 3 § respektive 113 kap. 7 § socialförsäkringsbalken


                          Beslutet i korthet: Försäkringskassan beslutade att fastställa AA:s
                          sjukpenninggrundande inkomst till ett visst belopp. Efter att AA hade begärt
                          omprövning av beslutet beslutade Försäkringskassan att i samband med
                          omprövningen sänka den sjukpenninggrundande inkomsten med stöd av 113 kap. 3 §
                          socialförsäkringsbalken, SFB. JO anser att omprövningsbeslutet är otydligt till sin
                          utformning eftersom det inte framgår tillräckligt klart vilken del av beslutet som utgör
                          ändring på Försäkringskassans eget initiativ och vilken del som utgör omprövning på
                          begäran av AA. I beslutet framhåller JO även vikten av att en myndighets beslut
                          innehåller en tydlig beslutsmotivering och att de föreskrifter som ett beslut grundar sig
                          på anges i beslutet.

## Bakgrund

Försäkringskassan beslutade den 3 juli 2015 att fastställa AA:s
                        sjukpenninggrundande inkomst av anställning till 29 200 kronor och av annat
                        förvärvsarbete till 192 800 kronor. Efter att AA hade begärt omprövning
                        beslutade Försäkringskassan den 22 oktober 2015 att ändra beslutet och
                        fastställa AA:s sjukpenninggrundande inkomst av anställning till 29 100 kronor.
                        Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete fastställdes
                        till 68 100 kronor. Förvaltningsrätten i Malmö beslutade den 14 mars 2016 att
                        undanröja omprövningsbeslutet och återförvisa målet till Försäkringskassan för
                        förnyad prövning av AA:s begäran om omprövning. Förvaltningsrätten ansåg
                        att Försäkringskassan hade ändrat beslutet från den 3 juli 2015 till nackdel för
                        AA i strid med 113 kap. 8 § SFB. Försäkringskassan beslutade därefter i ett nytt
                        beslut, den 22 april 2016, att ändra AA:s sjukpenninggrundande inkomst av
                        anställning och fastställde den till 29 100 kronor. Den sjukpenninggrundande
                        inkomsten av annat förvärvsarbete ändrades också och fastställdes till 53 300
                        kronor. Ändringarna gjordes med stöd av 113 kap. 3 § SFB. I beslutet tog
                        Försäkringskassan även ställning till AA:s begäran om omprövning, men detta
                        ledde inte till någon ändring. AA överklagade Försäkringskassans beslut från




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 2606-2016         Sid 2 (5)




den 22 april 2016 till Förvaltningsrätten i Malmö som meddelade dom
den 21 december 2016.

Anmälan
I en anmälan till JO framförde BB klagomål mot Försäkringskassan. Hon
anförde bl.a. följande: AA begärde omprövning av ett beslut som rörde hennes
sjukpenninggrundande inkomst. Vid omprövningen ändrade Försäkringskassan
AA:s sjukpenninggrundande inkomst till nackdel för henne. Omprövnings-
beslutet undanröjdes sedan av förvaltningsrätten. Trots det beslutade
Försäkringskassan på nytt att ändra AA:s sjukpenninggrundande inkomst till
nackdel för henne i strid med 113 kap. 8 § SFB. Försäkringskassans förfarande
är inte lagenligt.

Utredning
JO hämtade in Försäkringskassans akt om sjukpenninggrundande inkomst.
Försäkringskassan anmodades därefter att yttra sig över det som hade framförts
i BB:s anmälan till JO. I sitt remissvar anförde Försäkringskassan följande
(bilagor här uteslutna):
      Försäkringskassan beslutade den 3 juli 2015 att fastställa AA:s
      sjukpenninggrundande inkomst av anställning från och med den 15 april 2015
      till 29 200 kr och av annat förvärvsarbete från och med den 4 juni 2015
      till 192 800 kr.
      Den 2 september 2015 begärde AA omprövning av besluten.
      I samband med omprövningen upptäckte Försäkringskassan felaktigheter i
      grundbesluten och beslutade därför att på eget initiativ ändra besluten. Det nya
      beslutet, som fattades den 22 oktober 2015, innebar att AA:s
      sjukpenninggrundande inkomst av anställning sänktes från 29 200 kr
      till 29 100 kr från och med den 15 april 2015 (bilaga 1). Beslutet innebar vidare
      att hennes sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete sänktes
      från 192 800 kr till 68 100 kr från och med den 4 juni 2015. Beslutet motiverades
      med att AA:s sjukpenninggrundande inkomst av anställning felaktigt hade
      avrundats från 29 180 kr till 29 200 kr i grundbesluten trots att avrundning alltid
      ska ske nedåt till jämnt antal hundra kronor. Trots detta angavs hennes
      sjukpenninggrundande inkomst av anställning i uppställningen av de olika
      tidsperioderna på beslutets första sida vara 29 200 kr från och med den 4 juni 2015.
      Beslutet att sänka AA:s inkomst av annat förvärvsarbete från 192 800 kr till 68 100 kr
      motiverades med att Försäkringskassan felaktigt hade inkluderat tidigare utbetald
      sjukpenning i grundbesluten. Av beslutsbrevet framgick att AA begärt
      omprövning till sin fördel av grundbesluten men något uttryckligt
      ställningstagande till hennes begäran fanns inte med i beslutet.
      AA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö.
      Den 14 mars 2016 beslutade förvaltningsrätten att undanröja det överklagade
      beslutet och visa målet åter till Försäkringskassan för förnyad prövning av AA:s
      begäran om omprövning (bilaga 2). Som skäl för beslutet anförde
      förvaltningsrätten att Försäkringskassan genom det överklagade beslutet ändrat
      tidigare grundbeslut från den 3 juli 2015 till nackdel för AA. Detta bedömdes
      vara i strid med bestämmelsen i 113 kap. 8 § socialförsäkringsbalken (SFB) som
      innebär att beslut inte får ändras till den enskildes nackdel när denne begärt
      omprövning.
                                                                    Dnr 2606-2016          Sid 3 (5)




Med anledning av förvaltningsrättens beslut fattade Försäkringskassan
den 22 april 2016 två nya beslut i omprövningsärendet (bilaga 3). Båda besluten
togs in i samma beslutsbrev under rubriken "Rättelse och omprövning av beslut om
sjukpenninggrundande inkomst". Under rubriken "Rättelsebeslut" beslutade
Försäkringskassan att på eget initiativ sänka AA:s sjukpenninggrundande
inkomst av anställning från 29 200 kr till 29 100 kr från och med
den 15 april 2015. Rättelsebeslutet innebar även att hennes
sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete sänktes från 192 800 kr
till 53 300 kr från och med den 4 juni 2015. Skälen för beslutet var desamma
som i det överklagade beslutet, dvs. dels att det lägre beloppet felaktigt hade
avrundats uppåt i stället för nedåt, dels att utbetald sjukpenning felaktigt hade
lagts till grund för det högre beloppet. Under rubriken "Omprövningsbeslut"
omprövade Försäkringskassan grundbesluten på AA:s begäran och fann att ingen
ändring skulle ske. I skälen för beslutet anförde Försäkringskassan att
grundbesluten visserligen var felaktiga eftersom avrundning av den
sjukpenninggrundande inkomsten skett uppåt och sjukpenning lagts till grund för
beräkningen. Försäkringskassan konstaterade dock att grundbesluten inte kunde
ändras till AA:s nackdel i omprövningsbeslutet eftersom det var AA som begärt
omprövning.
AA har överklagat besluten till Förvaltningsrätten i Malmö.

Försäkringskassans slutsatser
AA har i sin anmälan bland annat anfört att Försäkringskassan inte haft rätt att meddela
ett för henne negativt beslut eftersom det var hon som initierade omprövningen
av grundbesluten. Försäkringskassan ska dock under vissa förutsättningar som
anges i 113 kap. 3 § SFB ändra ett felaktigt beslut även om felaktigheten
upptäcks i samband med att den enskilde begär omprövning av ett grundbeslut
till sin fördel. Däremot är Försäkringskassan givetvis även skyldig att vid
omprövningen ta ställning till om beslutet kan ändras på det sätt som den enskilde har
begärt.
Enligt Försäkringskassans vägledning för omprövningsärenden (2001:7) ska
myndigheten redovisa alla de frågor som är aktuella att avgöra i en enskilds
ärende i ett och samma beslut, s.k. sammanhållna beslut. Detta gäller exempelvis om
avgörandet rör ändring enligt 113 kap. 3 § SFB i något avseende och en omprövning av
beslutet i övrigt. Enligt vägledningen ska Försäkringskassan i den ena delen pröva den
enskildes begäran om omprövning. I den andra delen, genom vilken Försäkringskassan
ändrar det tidigare beslutet, ska myndigheten ange att den på eget initiativ tagit upp
frågan om ändring på annat sätt än vad den enskilde begärt.
Försäkringskassan konstaterar att myndigheten i beslutet den 22 oktober 2015
inte uttryckligen tog ställning till AA:s begäran om omprövning. Beslutet
framstår därför endast som ett ändringsbeslut enligt 113 kap. 3 § SFB. I beslutet
den 22 april 2016 har Försäkringskassan dock hållit isär beslutet om ändring
enligt 113 kap. 3 § SFB från beslutet om omprövning enligt 113 kap.7 § SFB
även om motiveringen av båda besluten kunde ha varit något tydligare.
Försäkringskassan borde vidare i både beslutet den 22 oktober 2015 och
den 22 april 2016 tydligare ha angett vilka punkter i 113 kap. 3 § SFB som tillämpats
för att ändra grundbesluten. Försäkringskassan beklagar det inträffade och de
olägenheter hanteringen medfört för AA.
Med anledning av det inträffade har en genomgång hållits med handläggarna vid
den aktuella omprövningsenheten om vikten av att tydligt hålla isär och motivera
ett ändrings- och omprövningsbeslut som fattas med stöd av både 113 kap. 3 §
och 113 kap. 7 § SFB. Vidare bereds inom Försäkringskassan för närvarande en ny mall
i omprövningsärenden som syftar till att tydliggöra skillnaden mellan de två
olika prövningarna som varit aktuella i detta fall.
Sammanfattningsvis konstaterar Försäkringskassan att myndigheten i beslutet
den 22 oktober 2015 bara har prövat frågan om ändring av grundbesluten på
                                                                       Dnr 2606-2016        Sid 4 (5)




      Försäkringskassans initiativ men att Försäkringskassan i beslutet den 22 april 2016
      även har omprövat grundbesluten på AA:s initiativ i enlighet med myndighetens
      vägledning för hur s.k. sammanhållna beslut ska utformas vid både ändring
      enligt 113 kap. 3 § och omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB.
BB kommenterade Försäkringskassans remissvar. Hon anförde bl.a. följande:
Hon anser inte att Försäkringskassan höll isär ändringsprövningen och
omprövningen i beslutet den 22 april 2016 eftersom bedömningarna återfanns i
ett och samma beslutsbrev. Det har inte skett någon förändring i lag eller praxis
som gör att det nu går bra att vid omprövning ändra ett beslut till nackdel för
den enskilde.

JO har inför beslutet tagit del av Förvaltningsrätten i Malmös dom
den 21 december 2016 i mål nr 6159-16.

Bedömning
BB har framfört klagomål mot Försäkringskassans beslut från den 22 april
2016. Klagomålet rör bl.a. den bedömning som Försäkringskassan har gjort i
beslutet. JO uttalar sig normalt sett inte om rena bedömningsfrågor, och jag har
inte för avsikt att göra något undantag i detta ärende. Det är i stället en domstols
uppgift att ta ställning till sådana frågor, och jag noterar att Försäkringskassans
beslut har prövats av Förvaltningsrätten i Malmö efter överklagande dit. Jag
anser dock att det finns skäl att göra vissa uttalanden om utformningen av
Försäkringskassans beslut i samband med ändring och omprövning enligt
113 kap. 3 § och 113 kap. 7 § SFB.

En myndighets beslut ska, enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223), som
huvudregel innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Motiveringskravet syftar bl.a. till att
garantera att myndigheterna prövar sina ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt.
För att motiveringen ska fylla sin funktion krävs det att den håller en viss
kvalitet. JO har tidigare uttalat att det är den egentliga motiveringen som ska
anges och att den föreskrift som motiveringen grundar sig på ska återges. Det
ska också gå att utläsa vad som har varit avgörande i det enskilda fallet (se bl.a.
JO 2013/14 s. 490, dnr 6160-2011 och JO 2015/16 s. 311, dnr 6945-2013).

Enligt 113 kap. 3 § SFB ska Försäkringskassan, vid vissa särskilt angivna
felaktigheter, ändra ett beslut som har fattats av myndigheten och som inte har
prövats av domstol. Bestämmelsen innebär att det i vissa fall finns en skyldighet
för Försäkringskassan att ändra beslut som har blivit felaktiga. En ändring med
stöd av den här bestämmelsen får, med vissa undantag, göras även till den
enskildes nackdel.

I 113 kap. 7 § SFB finns bestämmelser om omprövning på begäran av någon
enskild. Enligt den bestämmelsen ska Försäkringskassan ompröva ett beslut
som har fattats av myndigheten om det skriftligen begärs av en enskild som
beslutet angår och beslutet inte har meddelats enligt 3 §. Vid en omprövning
                                                                      Dnr 2606-2016        Sid 5 (5)




enligt denna bestämmelse får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Det
följer av 113 kap. 8 § SFB.

I Försäkringskassans vägledning (2001:7) Version 13 s. 32 anges bl.a. följande:

      Om den enskilde har begärt ändring till sin fördel av ett tidigare beslut, men
      Försäkringskassan bedömer att beslutet i stället ska ändras till nackdel för den
      enskilde, meddelas två beslut. I ett beslut avslår Försäkringskassan den enskildes
      begäran om önskad ändring. I det andra beslutet, genom vilket
      Försäkringskassan ändrar det tidigare beslutet, anges att Försäkringskassan på
      eget initiativ tagit upp frågan om ändring på annat sätt än vad den enskilde har
      begärt. Det är lämpligt att de båda besluten tas upp i samma beslutsbrev.
Försäkringskassan har i sitt remissvar konstaterat att myndigheten inte
uttryckligen tog ställning till AA:s begäran om omprövning i sitt beslut
den 22 oktober 2015 och att beslutet därför endast framstår som ett
ändringsbeslut enligt 113 kap. 3 § SFB. Jag delar Försäkringskassans
uppfattning att beslutet från den 22 oktober 2015 är otydligt till sin utformning.
Det framgår inte tillräckligt klart vilken del av beslutet som utgör ändring på
Försäkringskassans eget initiativ och vilken del som utgör omprövning på
begäran av AA. Jag har inte något att invända mot att en ändringsprövning och
en omprövning tas upp i samma beslutsbrev. Eftersom en ändring till den
enskildes nackdel får göras endast med stöd av 113 kap. 3 § SFB är det
emellertid särskilt viktigt att beslutets olika delar framgår på ett tydligt sätt.

Försäkringskassans beslut den 22 oktober 2015 har undanröjts av
Förvaltningsrätten i Malmö och ersattes av ett nytt beslut den 22 april 2016.
I det nya beslutet framgår med större tydlighet vad som utgör ändring
med stöd av 113 kap. 3 § SFB och vad som utgör omprövning med stöd av
113 kap. 7 § SFB. I likhet med vad Försäkringskassan har anfört i sitt remissvar
anser jag dock att beslutet den 22 april 2016 kunde ha utformats tydligare i
fråga om vilken eller vilka punkter i 113 kap. 3 § SFB som tillämpades för att
ändra grundbeslutet. Det hade lämpligen gjorts genom en hänvisning och en
kort redogörelse för den aktuella punkten i beslutsmotiveringen.

Av Försäkringskassans remissvar framgår att en genomgång har hållits med
handläggarna vid den aktuella omprövningsenheten om vikten av att tydligt
hålla isär och motivera ändrings- och omprövningsbeslut som fattas med stöd av
både 113 kap. 3 § och 113 kap. 7 § SFB. Inom Försäkringskassan bereds också
en ny mall i omprövningsärenden som syftar till att tydliggöra skillnaden mellan
de två olika prövningarna. Jag ser positivt på att Försäkringskassan vidtar
åtgärder för att förbättra beslutens utformning. Myndigheten kan dock inte
undgå kritik för de brister som har kommit fram vid JO:s utredning.

Ärendet avslutas.
