# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland, närpolisområde Göteborg City, för långsam handläggning av kriminalärenden

JO 2008-10-17 dnr 2610-2008

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2008-10-17       2610-2008             1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen                                                              2115-2008
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland, närpolisområde
                        Göteborg City, för långsam handläggning av kriminalärenden

## Initiativet

I april 2008 genomförde jag en inspektion vid Polismyndigheten i Västra Götaland.
                        Vid inspektionen granskades bl.a. kriminalärenden vid närpolisområde Göteborg
                        City, utrednings- och spaningssektionen. När det gällde granskningen av ärendenas
                        handläggningstid inriktades denna främst på ärenden där inga synbara utrednings-
                        åtgärder hade vidtagits under minst nio månaders tid.

                        Vid granskningen uppmärksammades 100 kriminalärenden vid närpolisområde
                        Göteborg City i vilka handläggningstiden kunde ifrågasättas. Dessa avsåg till
                        övervägande del bedrägeriärenden, se punkten 5.2.2 i JO:s protokoll från
                        inspektionen (dnr 2115-2008, protokollet finns tillgängligt på JO:s hemsida).

                        Jag beslutade att ta upp polismyndighetens handläggning av de aktuella ärendena
                        till utredning i ett särskilt ärende.

## Utredningen

Vid inspektionen inhämtades muntliga upplysningar från chefen för utrednings-
                        och spaningssektionen, kommissarien AA, och från inspektören BB (chef för
                        gruppen som utreder bedrägerier mot de offentliga trygghetssystemen, hans
                        upplysningar har här utelämnats men kan tas del av i JO:s nyss nämnda protokoll,
                        se punkten 5.2.1).

                        AA uppgav i huvudsak följande.

                        Hon har till sitt förfogande fem förundersökningsledare vid utredningssektionen
                        och tre förundersökningsledare vid spaningsgruppen. Vidare finns det två
                        förundersökningsledare som i huvudsak arbetar med ärendebalansen och genomför
                        vissa utredningsåtgärder innan ärendet överlämnas till utredare eller avslutas. På
                        utredningssektionen tjänstgör sju utredare och sex utredningsassistenter, vid
                        spaningsgruppen finns sju spanare. Ungdomsgruppen består av en för-
                        undersökningsledare, en utredare tjänstgörande dagtid samt sex kombinerade
                        utredare och spanare. En socialassistent, behjälplig i ungdomsärenden, finns
                        tillgänglig vid utredningssektionen. Det är svårt att rekrytera nya utredare.


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                    Dnr 2610-2008   Sid 2 (8)
                                                                        2115-2008



– Antalet öppna ärenden är för närvarande 2 700, varav 700-800 ligger i en s.k.
outdelad balans. Vid utredningssektionen saknas numera resurser för att utreda
bedrägeriärenden. De tidigare bedrägeriutredarna har nyligen börjat tjänstgöra vid
den nystartade enheten för bedrägeribrott mot de offentliga trygghetssystemen. De
två ansvariga för ärendebalansen utreder i och för sig några bedrägeriärenden i mån
av tid men till de allra flesta bedrägeriärenden finns det inte någon utredare att lotta
ärendena på. Antalet öppna bedrägeriärenden är för närvarande ca 300, vilket AA
påtalat för myndighetsledningen. Det finns också problem med krogrelaterade
våldsärenden eftersom det inte heller här för närvarande finns någon utredare att
tilldela dessa ärenden. En bidragande orsak till balansläget är att de självfallet
måste prioritera ärenden i vilka det finns frihetsberövade personer.

JO:s ärenden remitterades därefter till polismyndigheten för upplysningar och
yttrande över

a) orsaken till att kriminalärendena hade legat lång tid utan att några åtgärder hade
vidtagits i dem,
b) vilka kontroll- och bevakningsrutiner av kriminalärendena som tillämpades vid
utrednings- och spaningssektionen,
c) om och i så fall vilka konsekvenser som den nyinrättade bedrägerienheten (vars
uppgift är att utreda brott mot de offentliga trygghetssystemen) bedöms få för
hanteringen av de bedrägeriärenden som även fortsättningsvis ska handläggas vid
utrednings- och spaningssektionen och
d) vilka åtgärder myndigheten hade vidtagit eller skulle komma att vidta för att
komma tillrätta med de långa handläggningstiderna och för att avarbeta ärende-
balanserna samt för att allmänt förbättra arbetssituationen vid utrednings- och
spaningssektionen.

I maj 2008 översände polismyndigheten för kännedom rapporten ”Kontroll av
balanser”, som var ett resultat av den internkontroll som länspolismästaren CC
beslutat om redan i oktober 2007. Enligt uppgift i rapporten tillkom
internkontrollen av utredningsbalanserna efter JO:s upprepade kritik mot
myndigheten för långa handläggningstider inom utredningsverksamheten. I
rapporten lämnas också förslag på åtgärder för att försöka komma till rätta med
problemen med de ibland alltför långa handläggningstiderna.

Polismyndigheten (bitr. länspolismästaren DD) kom därefter in med ett remissvar
till vilket det i denna del hade fogats ett yttrande från polis-intendenten EE
(sammanställt av kommissarien FF) vid polisområde 1, numera kallat polisområde
Storgöteborg. Eftersom polis-myndigheten i remissvaret till stor del refererar det
som sagts i polisområdets yttrande har detta utelämnats. Det kan dock särskilt
nämnas att det från polisområdets sida framhölls att den viktigaste faktorn för att
komma till rätta med utrednings-situationen – att öka antalet poliser som utreder
brott – förfogar polisområdet endast delvis över.
                                                                        Dnr 2610-2008     Sid 3 (8)
                                                                            2115-2008




Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

      Utredningsverksamheten i myndigheten
      Med anledning av att polismyndigheten vid ett flertal tillfällen erhållit kritik av JO
      för brister inom utredningsverksamheten beslutade länspolismästaren den 29 oktober
      2007 om internkontroll för genomgång av balanserna, se bilaga 3. Den grupp som
      utsågs att genomföra internkontrollen lämnade den 13 maj 2008 en rapport ”Kontroll
      av balanser” som tidigare skickats till JO-ämbetet. I rapporten lämnas ett antal
      förslag till åtgärder och dessa har remitterats till myndighetens områden och
      avdelningar för eventuella synpunkter.
      I myndigheten har även projektet Synas och Verka bedrivits. Projektgruppen
      överlämnade den 29 februari 2008 sin slutrapport till länspolismästaren. Gruppen
      fick under projekttiden tilläggsuppdraget att även överväga utredningsverksamheten
      i myndigheten. Vissa delar av förslagen bedömdes vara angelägna att så fort som
      möjligt genomföra. I beredningen av dessa förslag har även ingått rapporten
      ”Kontroll av balanser”. Beredningen avser ett antal frågeställningar med särskild
      betydelse för förbättringar av polismyndighetens utredningsverksamhet på kort sikt.
      Den var färdigställd den 30 juni 2008.
      Polismyndigheten har således tagit JO:s kritik på allvar när det gäller de alltför långa
      handläggningstiderna av kriminalärendena. Myndighetens ledning har såväl före
      som efter Chefs-JO:s inspektion inlett arbete med att förbättra
      utredningsverksamheten i myndigheten.
      Den tjänsteföreskrift som gällt sedan den 1 augusti 2002 (TjF 403) innehåller ett
      avsnitt om balanser. Där föreskrivs att balanserna ska gås igenom minst en gång
      varje kvartal och förrättningen ska protokolleras. Protokollen ska sändas till
      länspolismästarens sekretariat. Tyvärr har denna redovisning inte skett och några
      påminnelser har heller inte skickats från sekretariatet. Sedan internkontrollen
      genomfördes har en förbättring skett även när det gäller genomgången av
      balanserna.
      Numera finns ett antal staber till länspolismästarens förfogande. Avsikten är att
      någon av dessa ska ha till uppgift att följa upp de protokoll som upprättas och
      skickas till länspolismästaren.
      Polismyndigheten har goda förhoppningar om att de åtgärder som vidtagits men
      även de som ska vidtas kommer att leda till att handläggningstiderna kan kortas
      avsevärt.
      I övrigt kan konstateras att utredningsresultatet under årets första fyra månader är
      klart bättre än motsvarande period förra året. Myndigheten har redovisat över 1 000
      ärenden fler till åklagaren varav Polisområde 1 står för merparten av ökningen eller
      ca 800 ärenden.

      Särskilt angående kriminalärendena i Göteborg City
      Vid JO:s inspektion granskades 117 kriminalärenden, inklusive de 100 äldsta
      ärendena. Då konstaterades att det i 100 av dessa ärenden inte hade vidtagits några
      synbara utredningsåtgärder under minst 9 månader och att det yngsta av dessa
      ärenden hade inkommit före augusti 2005. Chefs-JO konstaterade vid inspektionen
      att det kunde befaras att det fanns yngre ärenden som inte handlagts med erforderlig
      skyndsamhet. JO har nu begärt upplysningar beträffande ett antal frågeställningar
      samt att polismyndigheten ska yttra sig och redovisa sin bedömning av det som
      kommit fram.

      Orsaken till att inga utredningsåtgärder vidtagits
      Polisområdets uppfattning är att det är bristen på utredningsresurser som är orsaken
      till att inga utredningsresurser vidtagits. En genomlysning har nu gjorts av en grupp
                                                                       Dnr 2610-2008      Sid 4 (8)
                                                                           2115-2008



      inom närpolisområdet och resultatet visar att en större resurs behöver tillföras
      utredningssektionen för att ärendena ska kunna handläggas inom en rimlig tid.

      Kontroll och bevakningsrutiner
      Inom närpolisområdet görs kvartalsvisa genomgångar av balanserna. Genomgången
      genomförs av utredningschefen tillsammans med balansansvarig personal.

      Konsekvenser av den nyinrättade bedrägerienheten
      Den nyinrättade grupp som ska utreda bedrägerier mot trygghetssystemen är ingen
      egen enhet. Det är en områdesgemensam utredningsgrupp som av praktiska och
      lokalmässiga skäl organisatoriskt placerats under närpolisområde Göteborg City.
      Gruppen består av polisiära och civila utredare som under en gruppchef utreder
      polisområdets samtliga bedrägerier mot trygghetssystemen. Konsekvensen blir att
      närpolisområdena inte belastas med dessa utredningar, vilket även då gäller
      Göteborg City. I detta avseende kan inte annat än positiva effekter ses för Göteborg
      City.

      Åtgärder som polisområde 1 avser att vidta
      En genomlysning och en annan fördelning av den totala personalresursen.
      En särskild balansgenomgång under hösten 2008.
      Ett förbättrat rekryteringsläge för samtliga utredningsenheter genom kungörelser.
      Polisens Nationella Utredningskoncept (PNU) ska införas för att på så sätt avsluta
      ärendena med en tidig lagföring.
      En förbättring av lednings- och styrningsinstrumenten.
      Frågan från JO är ställd på det sättet att det är myndighetens åtgärder som
      efterfrågas. Som framgår ovan pågår en beredning i myndigheten av en del förslag
      rörande utredningsverksamheten. Det är dock för tidigt att säga vilka förändringar
      som kommer att vidtas genom beslut på myndighetsnivå. Myndigheten kan dock
      konstatera att förändringar måste vidtas. Myndighetens ledning avser dessutom att
      på ett bättre sätt följa upp de förändringsarbeten som bedrivs i områden och
      avdelningar.
      Slutligen återstår myndighetens bedömning av det som kommit fram rörande
      utrednings- och spaningssektionen i närpolisområde Göteborg City.
      Myndigheten får acceptera den slutsats som polisområdesledningen kommit till,
      nämligen att utredningsresursen i Göteborg City varit bristfällig. I första hand har
      det ankommit på områdesledningen att se till att resurserna fördelats på ett för
      verksamheten optimalt sätt. Mot bakgrund av att de aktuella ärendena i huvudsak
      består av misstankar om bedrägeribrott kan myndigheten inte dra annan slutsats än
      att antingen utredare med fel kompetens har funnits i närpolisområdet eller att
      ledningen och styrningen av verksamheten varit bristfällig. Eftersom bedrägeribrott
      ur ett återfallsperspektiv är viktiga att utreda, borde handläggningstiderna inte ha
      varit så långa.
      De långa handläggningstider som uppvisats i närpolisområdet Göteborg City är
       inte acceptabla. Polismyndighetens ledning har för avsikt att noga följa upp de
      förändringar som planeras inom polisområdet. Om förändringarna inte får avsedd
      effekt måste ytterligare åtgärder vidtas.

Bedömning
Under senare år har JO i ett stort antal ärenden kritiserat polisen för långa
handläggningstider i den brottsutredande verksamheten, framförallt i
förundersökningar om s.k. vardagsbrott. Till följd härav har JO i olika
sammanhang haft anledning att fästa statsmakternas uppmärksamhet på de brister i
bl.a. polisens arbete som iakttagits i samband med inspektioner och
                                                                         Dnr 2610-2008     Sid 5 (8)
                                                                             2115-2008



klagomålsärenden (se t.ex. JO 2002/03 s. 98 och 2004/05 s. 16). Så sent som den
23 juni 2008 fick jag återigen anledning att påtala detta förhållande för
statsmakterna, se JO:s beslut i ärende dnr 2672-2008 om oacceptabelt långa
handläggningstider hos åklagare och polis (beslutet finns tillgängligt på JO:s
hemsida). I det sistnämnda beslutet anförde jag bl.a. följande.

      Jag har under de drygt fyra år som gått sedan jag tillträdde som chefs-
      justitieombudsman hanterat en mängd klagomål mot polis och åklagare. Vidare har
      jag genomfört ett antal inspektioner vid polismyndigheter och åklagarkammare. Det
      som därvid framkommit har i ett stort antal ärenden föranlett mig att konstatera att
      den brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
      tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med de krav på skyndsamhet
      som gäller. – – – Den utdragna handläggningstiden brukar regelmässigt anges bero
      på bristande resurser och ett ansträngt arbetsläge hos såväl polismyndigheterna som
      Åklagarmyndigheten. Jag har naturligtvis inte haft anledning att betvivla att så kan
      vara fallet. Men mitt intryck är att även personliga tillkortakommanden, bristande
      kompetens och utbildning hos utredningspersonal, svårigheter att rekrytera nya
      medarbetare vid uppkomna vakanser, felprioriteringar och bristande ledning från
      chefers sida i vissa fall bidragit till oförmågan att snabbt och effektivt utreda brott.
Också vid den nu aktuella inspektionen i Göteborg noterade jag att ett mycket stort
antal kriminalärenden hade legat lång tid utan att några utredningsåtgärder vidtagits
i dem. Jag granskade sammanlagt 117 ärenden vid utrednings- och
spaningssektionen vid närpolisområde Göteborg City (tillhör polisområde
Storgöteborg). Granskningen omfattade de 100 äldsta ärendena och 17 ärenden
som samordnats att handläggas tillsammans med något annat ärende. Av samtliga
granskade ärenden hade 100 legat under minst nio månaders tid utan att några
synbara utredningsåtgärder hade vidtagits i dem. Det yngsta av de 100 äldsta
ärenden som granskades hade kommit in till polismyndigheten i juli 2005. Enligt
min mening kan det därför på goda grunder befaras att det finns betydligt fler
ärenden vid sektionen som inte handlagts med erforderlig skyndsamhet, vilket
självfallet är illavarslande. – Merparten av de uppmärksammade ärendena hand-
lade om anmälda bedrägeribrott, och i några fall syntes brottet ha preskriberats
eller snart komma att preskriberas.

Som förklaring till de utdragna handläggningstiderna har i huvudsak hänvisats till
stor arbetsbelastning, resursbrist och till att andra ärenden har prioriterats. Jag är,
som framgått, väl medveten om att polisens arbetssituation är ansträngd och att
man därför måste prioritera vissa ärenden framför andra. Även med hänsyn tagen
till dessa omständigheter kan konstateras att handläggningen av de aktuella
kriminalärendena självfallet inte uppfyller det skyndsamhetskrav som lagts fast i 23
kap. 4 § rättegångsbalken.

Jag anser att iakttagelserna vid inspektionen härvidlag är i hög grad oroväckande
och tvingas således än en gång konstatera att polisens utredningar av de s.k.
vardagsbrotten inte genomförs inom skälig tid. Jag vill här särskilt peka på att
dröjsmål under förundersökningen kan bidra till brott mot de krav som ställs i
artikel 6:1 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk
praxis, 3:e uppl. s. 267).
                                                                    Dnr 2610-2008    Sid 6 (8)
                                                                        2115-2008



De upplysningar som chefen för utrednings- och spaningssektionen, AA, lämnade
vid inspektionen om arbetssituationen där är inte heller särskilt upplyftande: en
outdelad ärendebalans om 700-800 ärenden (varav cirka 300 bedrägeriärenden), i
princip inga bedrägeriutredare eller utredare att handlägga krogrelaterade
våldsbrott och svårigheter med att rekrytera nya utredare. En sådan bekymmersam
arbetssituation som syntes prägla sektionen kan på längre sikt resultera i att
personalen känner uppgivenhet inför uppgiften och att arbetsmoralen urholkas.

Det övergripande ansvaret för verksamheten vid en utredningsenhet vilar på
enhetens chef. Det ankommer således på denne att se till att verksamheten bedrivs
lagenligt och effektivt. Till chefens arbetsuppgifter hör bl.a. att se till att ärendena
fördelas mellan utredarna på ett lämpligt sätt, att handläggningen av ärendena
fortlöper samt att ombesörja att det finns väl fungerande prioriterings- och
bevakningsrutiner. Det ankommer vidare på honom eller henne att informera
närmast högre chef, om han eller hon gör den bedömningen att verksamheten, t.ex.
på grund av underbemanning eller bristande kompetens hos utredningspersonalen,
inte kan bedrivas på ett godtagbart sätt. Ytterst vilar ansvaret för verksamheten på
länspolismästaren som bl.a. ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt
gällande rätt (se 3 kap. 5 a § polisförordningen, 1998:1558).

Jag kan konstatera att AA synes ha fäst ledningens uppmärksamhet på problemen
vid den aktuella sektionen och att polismyndigheten också sedan en tid tillbaka på
olika sätt arbetar med att försöka komma till rätta med de långa
handläggningstiderna, inte bara vid närpolisområde Göteborg City utan inom hela
myndigheten. Jag ser givetvis positivt på den internkontroll av balanserna som CC
låtit genomföra och även på det övriga arbete som pågår för att förbättra
utredningsverksamheten inom myndigheten.

Jag är för egen del övertygad om att det måste vidtas kraftfulla åtgärder från
ledningens sida för att komma till rätta med den ansträngda arbetssituationen. Det
ankommer dock inte på JO att närmare avgöra på vilket sätt en myndighet bör
handla för att avhjälpa brister i dess verksamhet. Myndigheten måste givetvis själv
analysera det uppkomna läget för på så sätt bilda sig en egen uppfattning vilka
åtgärder som lämpligen bör vidtas. Som framgått pågår också ett sådant arbete vid
polismyndigheten. Jag kan notera att polisområdet har framhållit på att den
viktigaste faktorn för att komma till rätta med utredningssituationen är att öka
antalet poliser som utreder brott. Polismyndigheten uttalar för sin del att man får
acceptera polisområdesledningens slutsats att utredningsresursen i Göteborg City
varit bristfällig, vilket möjligen kan tyda på att myndigheten inte helt instämmer i
polisområdets bedömning. Med beaktande av det stora antalet bedrägeribrott
nämner myndigheten också i remissvaret att utredare med fel kompetens har
funnits i närpolisområdet och att ledningen och styrningen av verksamheten varit
bristfällig. – Jag har inte tillräckligt underlag för att bilda mig en egen uppfattning
om de bakomliggande problemen vid närpolisområdet. Min erfarenhet är dock att
problem av det nu aktuella slaget vanligtvis beror på en kombination av flera olika
faktorer, t.ex. bristande resurser, otillräcklig kompetens hos utredningspersonalen,
                                                                  Dnr 2610-2008   Sid 7 (8)
                                                                      2115-2008



rekryteringssvårigheter, bristfälliga bevakningsrutiner och bristande ledning från
chefers sida.

Jag utgår från att polismyndighetens nu pågående analys- och förändringsarbete
leder till att utredningsverksamheten förbättras och att handläggningstiderna
avsevärt kan kortas. Som jag flera gånger tidigare har betonat är det nämligen av
grundläggande betydelse såväl för allmänhetens förtroende för polisen som för
kvaliteten på brottsutredningar att anmälda brott utreds inom rimlig tid. En väl
fungerande utredningsverksamhet har en betydande brottsförebyggande effekt och
den bidrar därmed till tryggheten i samhället. Att anmälda brott utreds på ett
kompetent sätt inom rimlig tid är vidare en förutsättning för att målsägandens
intressen ska kunna tillvaratas. När det gäller allmänhetens förtroende för polisen
är det så, att många människor får sin första kontakt med polisen i samband med att
de utsätts för brott. Det sätt på vilket en brottsanmälan handläggs blir ofta
bestämmande för anmälarens fortsatta syn på polisen och rättssamhället. Det ligger
även i en för brott utpekad persons intresse att polisens handläggning inte drar ut på
tiden. Det är därför av största vikt att utredningsverksamheten ges tillräckliga
resurser och att de enheter inom polisväsendet som sysslar med brottsutredning är
organiserade på ett ändamålsenligt sätt. Av avgörande betydelse för möjligheterna
att bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet är vidare att den personal som
arbetar med brottsutredning har den utbildning och kompetens i övrigt som
uppgiften kräver (JO 2002/03 s. 98).

Jag vill med anledning av det förhållandet att polisen numera skapar särskilda
utredningsgrupper som har till uppgift att utreda bedrägerier riktade mot de
offentliga trygghetssystemen – t.ex. mot Försäkringskassan, arbetslöshetskassan
och Centrala studiemedelsnämnden – nämna följande. En sådan ordning bidrar
säkerligen till att korta handläggningstiderna för denna typ av brottslighet. Jag
noterar också att polismyndigheten i sin verksamhetsplan för år 2008 som
övergripande mål med detta arbete har att skapa en effektiv utredningsrutin och en
ökad lagföring. Det sägs vidare att myndigheten under året ska bidra till att nå
målet bl.a. genom att genomströmningstiden för ärendetypen inte ska överstiga 90
dagar. Jag känner till att detta polisens arbete ingår som ett led i den gemensamma
strategi som Rikspolisstyrelsen, Försäkringskassan och Åklagarmyndigheten har
för att bekämpa bidragsbedrägerier. Jag har naturligtvis inte någon invändning mot
att dessa ärenden handläggs på ett effektivt och rättssäkert sätt. En berättigad
följdfråga blir dock vilken påverkan som denna satsning får för polisens hantering
av övriga bedrägeriärenden, t.ex. sådana som är riktade mot en privatperson eller
ett fåmansbolag. I remissvaret har anförts att inrättandet av den särskilda
utredningsgruppen inte bedöms ha annat än positiva effekter för närpolisområde
Göteborg City. Mina iakttagelser vid inspektionen ger dock vid handen att det är
tämligen uppenbart att satsningen i vart fall kortsiktigt fått negativa konsekvenser
för handläggningen av övriga bedrägeribrott i närpolisområdet. Dessa ärenden
synes allt oftare hamna i den outdelade balansen eftersom det, åtminstone vid
inspektionstillfället, i princip saknades bedrägeriutredare vid utrednings- och
spaningssektionen.
                                                                 Dnr 2610-2008    Sid 8 (8)
                                                                     2115-2008



Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndigheten förtjänar allvarlig
kritik för handläggningen av de aktuella ärendena.

Mina iakttagelser i ärendet är av den arten att jag finner anledning att fästa
Rikspolisstyrelsens uppmärksamhet på förhållandena vid Polismyndigheten i
Västra Götaland genom att dit överlämna en kopia av detta beslut.

Ärendet avslutas.
