# Kritik mot befattningshavare hos kommunstyrelse som i e-brev till kommunens miljöchef uppmanat miljönämnden att återkalla ett överklagande hos Miljööverdomstolen, som nämnden gjort i egenskap av tillsynsmyndighet.

JO 2007-12-10 dnr 2622-2006

BESLUT
                                                                             Datum                     Dnr                       Sid
                                                                             2007-12-10                2622-2006                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Befattningshavare hos en kommunstyrelse har i ett e-brev till
                        kommunens miljöchef uppmanat miljönämnden att återkalla ett
                        överklagande hos Miljööverdomstolen, som nämnden gjort i egenskap
                        av tillsynsmyndighet. De har kritiserats för att härigenom ha ingripit i
                        miljönämndens myndighetsutövning

## Anmälan

I en anmälan den 22 maj 2006 klagade Miljöförbundet Jordens Vänner
                        Helsingborg, genom Stig B. och Sven B., på befattningshavare hos Kommun-
                        styrelsen i Helsingborgs kommun och framförde bl.a. följande. Miljönämnden i
                        Helsingborgs kommun hade i egenskap av tillsynsmyndighet till Miljööver-
                        domstolen överklagat en dom angående frågor om vitesförelägganden gentemot
                        flera bolag som bedrev färjetrafik. Målet rörde bl.a. huruvida miljönämnden var att
                        betrakta som tillsynsmyndighet i fråga om den aktuella verksamheten. Med anled-
                        ning av överklagandet skickade kommundirektören i Helsingborgs kommun den 31
                        januari 2006 ett skarpt formulerat e-brev till kommunens miljödirektör i vilket
                        miljönämnden uppmanades att återkalla sitt överklagande. Kommunstyrelsen hade
                        genom brevet gripit in i miljönämndens myndighetsutövning på ett lagstridigt sätt.

                        Det i anmälan omnämnda e-brevet hade följande innehåll.

                                  Gregor
                                  Det har kommit till vår kännedom i kommunledningen att miljönämnden fortsatt
                                  driva frågan angående föreläggande vid vite att förse fartygsmotorer med selektiv
                                  katalytisk avgasrening avseende HH-ferries och Sundsbussarna.
                                  Vi finner detta anmärkningsvärt dels mot bakgrund av att sådan avgasrening avtalats
                                  mellan rederierna och hamnen, dels då Ni återkallat motsvarande ärende avseende
                                  Scandlines, en fråga som vi diskuterade ingående och där vi från kommunstyrelsens
                                  sida eftersträvade att vara tydliga i vårt ställningstagande. Vi har inte bytt upp-
                                  fattning i frågan!
                                  Enligt uppgift från P.O.J. har Du/Ni tagit del av avtalet som reglerar rederiernas
                                  åtaganden. Din ordförande har vid samtal med KSO, Tomas Nordström framhållit
                                  att hon kräver att få se avtalstexten innan hon är beredd att vidta några åtgärder.
                                  Huvudförhandlingen är enligt uppgift utsatt till den 8 mars. Miljönämnden bör enligt
                                  vår mening återkalla överklagandet.
                                  För att ge din ordförande tillfälle att ta del av avtalstexten och för att slutligt reglera
                                  stadens samlade hållning i frågan kallas Ni (Du och Din ordförande, som kommer




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                       Dnr 2622-2006       Sid 2 (5)




      att kallas i särskild ordning av KSO) till överläggningar i frågan på hamnkontoret
      tisdagen den 7 februari kl. 11 30 till 12 00.
      Enligt uppdrag
      lars

Utredning
Kommunstyrelsen i Helsingborgs kommun anmodades att göra en utredning och
yttra sig över vad som hade framförts i anmälan.

I ett av kommunstyrelsen (majoriteten) den 16 augusti 2006 beslutat yttrande
anfördes följande (bilagorna utelämnade här).
      Kommunstyrelsen tillbakavisar anmälarnas påståenden att det e-postmeddelande
      som kommundirektör Lars Johansson skickade till miljönämndens förvaltningschef
      Gregor Holmgren den 2 februari 2006, är att betrakta som ett försök från kommun-
      styrelsen att ingripa i miljönämndens myndighetsutövning. Kommundirektören och
      kommunstyrelsens ordförande har följaktligen inte överskridit sina befogenheter.
      I regeringsformen regleras bl.a. den grundläggande funktionsfördelningen mellan
      fullmäktige och nämnder i konkreta ärenden. Regeringsformens 11 kap. 7 § anger att
      kommunens beslutande organ inte får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i
      särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot
      kommun eller som rör tillämpning av lag. Samma grundläggande funktions-
      fördelning mellan fullmäktige och nämnder återfinns också i beskrivningen av
      fullmäktiges respektive nämndernas uppgifter i 3 kap. kommunallagen.
      Kommunstyrelsen, som utgör en nämnd i kommunallagens mening, har emellertid i
      vissa avseenden en särställning i förhållande till övriga nämnder. Det åligger
      kommunstyrelsen att leda och samordna förvaltningen av kommunens ange-
      lägenheter och att ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet, se 6 kap. 1 §
      kommunallagen. Begreppet ”leda” innebär emellertid inte att kommunstyrelsen i
      kommunallagen tillförsäkrats några maktmedel. Uppsikten är begränsad till en rätt
      att göra påpekanden, lämna råd eller anvisningar. Det ligger således inte inom
      kommunstyrelsens befogenheter att gripa in i den myndighetsutövning som
      ankommer på en annan nämnd.
      Av vad som ovan angivits följer att det å ena sidan saknas laglig rätt för kommun-
      styrelsen, eller dess företrädare, att gripa in i miljönämndens tillsynsverksamhet, den
      senare med stöd av 26 kap. 3 § miljöbalken. Följaktligen innehåller inte heller
      Helsingborgs kommunstyrelses reglemente några föreskrifter som ger kommun-
      styrelsen rätt att ingripa i miljönämndens tillsynsverksamhet. Å andra sidan åligger
      det kommunstyrelsen att, jämlikt 6 kap. 1 § kommunallagen, leda och samordna
      förvaltningen av kommunens angelägenheter, till gagn för den totala kommun-
      koncernen. Detta kommer till uttryck i kommunstyrelsens reglemente § 3, kommun-
      styrelsens reglemente bilägges, bilaga 2. Denna gränsdragning, som i teorin är
      självklar och väl känd för kommunstyrelsen, kan i en komplex fråga, med inslag av
      både myndighetsutövning och kommunövergripande frågor, i praktiken vara svår
      eller rent av omöjlig att göra.
      Enligt kommunstyrelsens mening kan inte e-postmeddelandet ensamt och ryckt ur
      sitt sammanhang ligga till grund för slutsatsen att kommunstyrelsen, eller dess
      företrädare, sökt gripa in i miljönämndens tillsynsverksamhet enligt miljöbalken.
      Meddelandet skall istället ses mot bakgrund av följande.
      Miljönämnden förelade år 2000 de tre färjerederier som trafikerar leden Helsing-
      borg–Helsingör, Scandlinesbolagen, HH-Ferries och Sundbussarna, att vid vite
      utrusta färjorna med selektiv katalytisk avgasrening. Föreläggandena överklagades
      och länsstyrelsen upphävde desamma. Miljönämnden överklagade i sin tur läns-
      styrelsens beslut till miljödomstolen, som i oktober 2003 avslog överklagandet.
                                                                        Dnr 2622-2006     Sid 3 (5)




      Miljönämnden överklagade därefter miljödomstolens dom till miljööverdomstolen
      som vid tidpunkten för e-postmeddelandet ännu inte tagit upp målet till prövning.
      Parallellt med ovanstående, förelåg sedan 1999 en tvist mellan det av kommunen
      helägda aktiebolaget Helsingborgs Hamn AB och ovan angivna färjerederier om
      hamnavgifter. Tvisten har bl a varit föremål för EU-kommissionens prövning utan
      att därigenom ha avgjorts. I syfte att få ett slut på den segdragna tvisten och nå en
      för samtliga parter acceptabel lösning, inleddes diskussioner om möjlighet att träffa
      överenskommelser utom rätta. Vid dessa förhandlingar var kommunen representerad
      av både Helsingborgs Hamn AB och dess ägare Helsingborgs stad, genom kommun-
      direktören. Vid dessa förlikningsdiskussioner förde kommundirektören enligt upp-
      drag även in frågan om katalytisk avgasrening, då det enligt kommunstyrelsens
      bedömning fanns goda skäl att söka lösa de båda tvistefrågorna med rederierna i en
      och samma överenskommelse.
      Vid tidpunkten för e-postmeddelandet hade civilrättsligt bindande förlikningsavtal
      ingåtts med rederierna. Emedan avtalen även reglerar frågan om utsläpp från
      färjorna, genom att rederierna gentemot kommunen förbundit sig att införa
      katalytisk avgasrening, förutsatte kommunstyrelsen att miljönämnden skulle
      återkalla sin talan i miljööverdomstolen, då syftet med processen enligt kommun-
      styrelsens mening fallit genom de ingångna avtalen. Under den period förhandlingar
      om förlikningsavtal fördes med rederierna, var kommunstyrelsen och miljönämnden
      eniga om vikten av att på ett så rationellt och effektivt sätt som möjligt nå det
      gemensamma målet, d v s att utverka en minskning av utsläppen. Ett antal faktorer,
      däribland processekonomiska, talade för att detta lämpligast borde ske genom
      civilrättsligt förpliktande överenskommelser. Bedömningen grundades därutöver bl
      a på det faktum att såväl länsstyrelsens beslut som miljödomstolens dom gått
      miljönämnden emot. Kommunstyrelsen hade sålunda goda skäl för sitt antagande att
      miljönämnden skulle återkalla sin talan mot samtliga rederier.
      När det blev känt för kommunstyrelsen att miljönämnden hade för avsikt att fullfölja
      sin talan i miljööverdomstolen, såvitt avseende två av de tre rederierna och efter att
      ha justerat sin talan, valde kommunstyrelsen att, med stöd av 6 kap. 1 § kommunal-
      lagen och i rollen av kommunledning, uttrycka sin förvåning, och i viss mån kritik,
      mot miljönämndens agerande. Påpekanden lämnades sålunda i det aktuella e-
      postmeddelandet. Noteras bör att det i e-postmeddelandet föreslagna samman-
      träffandet aldrig kom till stånd. Miljönämnden återkallade inte heller sin talan, utan
      fullföljde processen i miljööverdomstolen, se miljööverdomstolens dom, bilaga 3.
      Av vad som ovan anförts framgår att miljönämndens myndighetsutövning gentemot
      rederierna, jämlikt 26 kap. 3 § miljöbalken, har utgjort en mindre del i ett större och
      komplext sammanhang, där förutom miljönämnden, även kommunstyrelsen och
      Helsingborgs Hamn AB i allra högsta grad har varit involverade och berörda.
      Kommunstyrelsen har hela tiden varit införstådd med att kommunen, genom de två
      nämnderna miljönämnden och kommunstyrelsen, har haft helt olika och klart
      avgränsade roller i detta sammanhang. Det övergripande målet har dock varit
      gemensamt – att minska utsläppen från färjorna som trafikerar leden Helsingborg–
      Helsingör.
Av handlingar som hade fogats till kommunstyrelsens remissvar framgick att
Miljööverdomstolen i en dom den 24 maj 2006 med bifall till miljönämndens
överklagande upphävde den överklagade domen och förelade de berörda
färjeföretagen att förse fartygsmotorer med selektiv katalytisk avgasrening.

Stig B. och Sven B. kommenterade remissvaret och vidhöll sina klagomål. De gav
också in ett yttrande av miljöchefen i Landskrona kommun.

I ett beslut den 10 december 2007 anförde JO Berggren följande.
                                                                  Dnr 2622-2006   Sid 4 (5)




Bedömning
Kommunstyrelsen har i remissyttrandet lämnat en redogörelse angående
bakgrunden till det e-brev som skickades till miljöchefen och i vilket miljö-
nämnden bl.a. uppmanades att återkalla sitt överklagande. Av kommunstyrelsens
yttrande framgår att styrelsen ansåg att den aktuella miljöfrågan skulle hanteras på
ett annat sätt än vad miljönämnden hade gjort. Styrelsen har anfört att den agerade i
sin egenskap av kommunledning och till stöd för sitt handlande hänvisat till
bestämmelserna i 6 kap. 1 § kommunallagen. Styrelsen har också framfört att
gränsdragningen mellan frågor med inslag av myndighetsutövning och kommun-
övergripande frågor i praktiken kan vara svår att göra.

I 11 kap. 7 § regeringsformen föreskrivs att ingen myndighet, ej heller riksdagen
eller kommuns beslutande organ, får bestämma hur förvaltningsmyndighet i
särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller
mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Bestämmelsen ger uttryck för
förvaltningsmyndigheternas självständighet och innebär att regeringen och
riksdagen samt andra överordnade myndigheter inte får ge direktiv om hur en
förvaltningsmyndighet skall besluta i ett individuellt ärende som innefattar egentlig
rättstillämpning (prop. 1973:90 s. 397).

Av 3 kap. 13 § kommunallagen (1991:900) framgår att nämnderna beslutar i frågor
som de enligt lag eller annan författning skall handha. Enligt 26 kap. 3 §
miljöbalken utövar varje kommun genom den eller de nämnder som fullmäktige
bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet.

Kommunstyrelsen skall enligt 6 kap. 1 § kommunallagen leda och samordna
förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över
övriga nämnders verksamhet. Styrelsen skall vidare enligt 2 § uppmärksamt följa
de frågor som kan inverka på kommunens eller landstingets utveckling och
ekonomiska ställning. Styrelsen skall enligt samma paragraf också hos fullmäktige,
övriga nämnder och andra myndigheter göra de framställningar som behövs.
Kommunstyrelsens uppsikt över övriga nämnder är i princip begränsad till en rätt
att göra påpekanden, lämna råd och anvisningar samt, om det är nödvändigt, se till
att fullmäktige i egenskap av högsta beslutande organ ingriper. Däremot ligger det
inte inom styrelsens befogenhet att i en annan nämnds ställe besluta att en viss
åtgärd skall vidtas eller att gripa in i den myndighetsutövning som är en annan
nämnds uppgift. (Se Paulsson m.fl., Kommunallagen, Kommentarer och praxis, s.
226.)

En kommunstyrelse är inte någon överinstans till andra kommunala nämnder i
fråga om deras beslut i enskilda ärenden. Kommunstyrelsen har dock en särskild
position inom den kommunala organisationen och i relationen till de andra
nämnderna. Förutom uppgiften att leda och samordna förvaltningen av kommunens
angelägenheter och att ha uppsikt över övriga nämnders verksamhet enligt 6 kap. 1
§ kommunallagen hör till kommunstyrelsens uppgifter enligt 4 § samma kapitel
bl.a. att bereda och yttra sig i ärenden som skall handläggas av kommun-
                                                                   Dnr 2622-2006   Sid 5 (5)




fullmäktige, kommunens högsta beslutande organ. Man brukar ibland tala om
kommunstyrelsen som kommunens ”regering”.

De i det föregående redovisade föreskrifterna kan enligt min mening inte anses
innebära ett absolut hinder för en kommunstyrelse att till en nämnd lämna
sakupplysningar som har beröring med ett enskilt ärende som nämnden handlägger.
Det ligger dock i sakens natur att styrelsen måste iaktta stor försiktighet så att dess
agerande inte uppfattas som ett försök att gripa in i utövandet av nämndernas
förvaltningsuppgifter i enskilda ärenden. Beträffande den i ärendet aktuella
hanteringen anser jag att de berörda befattningshavarna hos kommunstyrelsen
genom det sätt på vilket e-brevet utformades gick över gränsen för vad som kan
anses acceptabelt i detta hänseende. Jag är mycket kritisk till det inträffade.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
