# Kritik mot en domare för att ett avkunnat beslut gavs ett annat innehåll i protokollet från sammanträdet

JO 2010-07-02 dnr 2628-2009

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2010-07-02                2628-2009              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en domare för att ett avkunnat beslut gavs ett annat innehåll i
                        protokollet från sammanträdet


                          Beslutet i korthet: Jag inledde förundersökning om tjänstefel sedan det framkommit att
                          rättens ordförande i ett familjemål instruerat protokollföraren, en notarie, att i protokollet
                          från ett sammanträde för muntlig förberedelse inte ange det beslut som han avkunnat
                          rörande barnens rätt till umgänge med fadern utan i stället ange det beslut som han
                          avsett att avkunna. Sedan förhör hållits fann jag emellertid att gärningen var att bedöma
                          som ringa och således inte straffbar. Jag är emellertid mycket kritisk till hans agerande.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som ombud för BB, klagomål mot tf. rådmannen CC
                        med anledning av handläggningen av ett interimistiskt beslut om umgänge med
                        barn (T 1627-09) vid Attunda tingsrätt och uppgav bl.a. följande.

                        Hon var ombud för BB, i målet om barns boende m.m. På förmiddagen den 4 maj
                        2009 hölls ett sammanträde för muntlig förberedelse vid vilket CC var ordförande.
                        Efter enskilt övervägande meddelade CC i parternas, ombudens och den
                        protokollförande tingsnotariens närvaro det interimistiska beslutet att parternas
                        barn skulle ha umgänge med BB jämna veckor från måndag till måndag, vilket
                        också var i enlighet med BB:s yrkande. Under eftermiddagen samma dag
                        kontaktades AA per telefon av CC, som uppgav att han ”sagt fel” när han
                        meddelade beslutet vid sammanträdet och att beslutet rätteligen var att barnen
                        skulle ha umgänge med BB varje jämn vecka från torsdag till måndag. CC
                        förklarade att han hade haft otydliga anteckningar eller något liknade och att han
                        insett felet först när han fick notariens protokoll för justering. Ett par dagar senare
                        fick AA protokollet från sammanträdet och konstaterade då att protokollet i fråga
                        om det interimistiska beslutet om umgänge inte återgav det beslut som CC
                        muntligen meddelade vid sammanträdet.

                        AA gav därefter in Svea hovrätts beslut den 19 maj 2009 i mål Ö 3813-09. Av
                        detta framgick att hovrätten konstaterat att ett grovt rättegångsfel förekommit vid
                        tingsrätten när beslutet i protokollet gavs en annan innebörd än vid avkunnandet.
                        Hovrätten undanröjde tingsrättens interimistiska beslut och återförvisade målet till
                        tingsrätten.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 2628-2009     Sid 2 (6)



Förundersökning och vidare utredning
På grund av vad som kommit fram fann jag anledning att anta att tjänstefel
enligt 20 kap. 1 § brottsbalken hade begåtts och beslutade därför att inleda
förundersökning rörande sådant brott.

Handlingarna i tingsrättens mål begärdes in.

Under förundersökningen hölls inledningsvis förhör med AA och den tingsnotarie
som var protokollförare vid det aktuella sammanträdet. AA berättade i allt
väsentligt i enlighet med vad hon uppgett i anmälan till JO.

Tingsnotarien uppgav sammanfattningsvis i huvudsak följande.

CC berättade inte för henne vad han avsåg att besluta intermistiskt utan frågade
endast henne, sedan parterna och ombuden lämnat rättssalen, vad hon tyckte. Hon
svarade då att hon ansåg att barnen skulle ha umgänge med BB från måndag till
måndag. Därefter meddelade CC parterna muntligen beslut i enlighet med hennes
förslag. Hon skrev sedan i protokollet det beslut som hade meddelats parterna och
gav protokollet till CC. Han frågade då henne om han hade sagt umgänge från
måndag till måndag, vilket hon bekräftade. Han kontrollerade sina anteckningar
och höll med om att han hade sagt så, men uppgav att det blivit fel och att han i
stället hade tänkt besluta om umgänge med fadern från torsdag till måndag. CC
kontaktade därefter parterna i målet och instruerade henne att ändra i protokollet
och i stället skriva i beslutet att umgänge skulle ske från torsdag till måndag, vilket
hon gjorde.

Förhör hölls därefter med CC, som underrättades om misstanke om tjänstefel enligt
följande gärningspåstående.
      Den 4 maj 2009 hölls vid Attunda tingsrätt ett sammanträde för muntlig förberedelse
      i ett tvistemål om barns boende m.m. (T 1627-09). Ordförande vid sammanträdet
      var tf. rådmannen CC. Vid sammanträdet avkunnade tingsrätten i parternas närvaro
      ett interimistiskt beslut enligt vilket parternas gemensamma barn skulle ha umgänge
      med fadern varje jämn vecka från måndag till måndag. CC har
      efter förhandlingen föranstaltat om att det interimistiska beslutet i protokollet från
      sammanträdet skulle ges ett annat innehåll i umgängesfrågan, nämligen att barnen
      skulle ha umgänge med fadern varje jämn vecka från torsdag till måndag i ojämn
      vecka.
      Genom att se till att beslutet i protokollet gavs ett annat innehåll än vad det hade då
      det avkunnades vid sammanträdet har CC uppsåtligen eller av oaktsamhet vid
      myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften som domare.
      Gärningen är inte att anse som ringa.
CC förnekade brott. Han uppgav sammanfattningsvis i huvudsak följande.

Vid enskilt övervägande, och efter att ha resonerat om saken med tingsnotarien,
bestämde han sig för att besluta om umgänge för barnen med BB från torsdag till
måndag. Tingsnotarien var medveten om att han avsåg att meddela ett beslut med
det innehållet. Då han muntligen meddelade parterna beslutet gjorde han dock en
felsägning och sade att umgänge skulle ske från måndag till måndag. Han upp-
märksammade felsägningen först då tingsnotarien gav honom protokollet i vilket
                                                                          Dnr 2628-2009     Sid 3 (6)



hon hade skrivit ett beslut om umgänge från måndag till måndag. Han kontaktade
omedelbart partsombuden per telefon och gjorde då en formlös rättelse, som de
delgavs. Enligt hans uppfattning utgjorde felsägningen en uppenbar oriktighet.
Beslutet om rättelse dokumenterades inte på något sätt. Det hade kanske varit
bättre att göra en anteckning om rättelsen i protokollet, men rättelsen var ju redan
gjord och enligt hans uppfattning har han inte förfarit felaktigt. Han är kritisk till
att hovrätten i dess beslut ansett att han avkunnat ett beslut vid sammanträdet.
Enligt hans mening avkunnade han inte något beslut utan i stället meddelade han
muntligen beslutet vid sammanträdet. Det är inte föreskrivet att interimistiska
beslut ska avkunnas och det är bara i sådana fall som beslutet enligt tryckfrihets-
förordningen anses upprättat vid avkunnandet. I förevarande fall upprättades därför
protokollet med beslutet först då det expedierades. Ett interimistiskt beslut kan till
skillnad från ett slutligt beslut ändras när som helst under målets gång.

Ett ytterligare förhör hölls med tingsnotarien, varvid hon bl.a. bekräftade vad hon
tidigare uppgett.

Jag fann därefter inte längre anledning att anta att CC gjort sig skyldig till straffbart
tjänstefel, varför jag lade ned förundersökningen.

CC bereddes tillfälle att komplettera de upplysningar han lämnade vid förhöret.
Han kom in med ett yttrande i vilket han bl.a. uppgav följande.

      Som framgår av tidigare lämnade uppgifter vid förhör – – – har jag den
      uppfattningen grundad på 17 kap 12 § 1 st. rättegångsbalken att ett interimistiskt
      beslut inte kan ”avkunnas” i paragrafens mening men däremot meddelas muntligen
      vid ett sammanträde. En följd av denna uppfattning är att protokollet från den
      muntliga förberedelsen den 4 maj 2009 har upprättats och genom justering fått
      slutlig utformning först vid expediering till parterna. – – – Eftersom protokollet inte
      var färdigställt för expediering gjorde jag bedömningen att det fanns en rättelse-
      möjlighet möjligen med stöd av 17 kap. 15 § rättegångsbalken men i vart fall även
      utan lagstöd. Rättelseparagrafen är något oklar och inte helt lätt att tillämpa enligt
      vad rättspraxis och JO:s uttalanden visar. Jag antog att en felsägning kunde vara
      ett med skrivfel eller räknefel jämförbart förbiseende även om felet inte var ett
      avfattningsfel. Jag föranstaltade om en formlös rättelse av det upptäckta felet och
      såg till att det interimistiska beslutet i protokollet återspeglade tingsrättens verkliga
      ställningstagande. – – –
      Jag fann vidtagna åtgärder tillräckliga särskilt med beaktande av att det protokoll-
      förda beslutet kunde överklagas i sak. I efterhand har jag förståelse för synpunkten
      att det borde ha antecknats i protokollet att det tillkännagivna beslutet korrigerats till
      följd av felsägning och utformats slutligt i enlighet med lydelsen i protokollet.
Attunda tingsrätt anmodades att redovisa sin bedömning av den fråga som
aktualiserats. Tingsrätten (dåvarande lagmannen DD) kom in med ett yttrande och
anförde följande.

      När det gäller sättet att meddela dom och slutligt beslut anvisar rättegångsbalken två
      alternativ, antingen muntligt avkunnande eller tillhandahållande av domen i färdigt
      skick på rättens kansli. Det finns inget uttryckligt lagstöd för att detsamma gäller
      även vid sådana beslut som inte är slutliga, såsom i det nu aktuella fallet där det var
      fråga om ett interimistiskt beslut. Enligt tingsrättens mening ter sig en analogisk
      tillämpning av reglerna i 2-12 §§ rättegångsbalken naturlig när det gäller sådana
      beslut. Det är i alla fall på det sättet som underrätterna till vardags handlägger
                                                                         Dnr 2628-2009        Sid 4 (6)



      interimistiska frågor i familjemålen och besluten meddelas således på samma sätt
      som domar och slutliga beslut.
      Så har också CC gjort i det aktuella målet. Efter övervägande avkunnade han
      muntligt det interimistiska beslutet om umgänge. Som han själv har beskrivit, begick
      han då ett misstag och angav andra tider för umgänget än de han i själva verket hade
      beslutat sig för.
      CC blev uppmärksammad på sitt misstag först i samband med att han skulle justera
      protokollet från förberedelsen. Han beslutade sig då för en rättelse enligt 17 kap 15 §
      rättegångsbalken. Formellt riktigt har rättelsen genomförts först efter det
      att parterna genom sina ombud har fått tillfälle att yttra sig. Vid CC:s telefonkontakt
      med dem hade ingen, inte ens BB:s eget ombud, som nu efteråt har gjort sak av det
      hela, något att invända. Det besked CC fick från ombuden kan inte uppfattas på
      något annat sätt än att det å ömse sidor gavs ”klartecken” till rättelsen.
      Det är inte alldeles klart hur hovrätten närmare har resonerat för att komma fram till
      att en rättelsesituation inte har förelegat. Ställningstagandet motiveras med att en
      ”uppenbar oriktighet” inte varit för handen. Tingsrättens ståndpunkt är att den av-
      görande skillnaden mellan att ge en begränsad umgängesrätt mot att föranstalta om
      ett i praktiken växelvis boende har framstått som uppenbar för alla berörda. Enligt
      tingsrättens mening fanns förutsättningar för att använda sig av rättelseinstitutet.
      Vad tingsrätten däremot kan notera är att beslutet om rättelse inte på något sätt har
      blivit dokumenterat i akten. Detta borde närmast ha skett i protokollet från för-
      beredelsen eller genom ett särskilt rättelsebeslut som bilagts protokollet. Denna
      huvudprincip utgår från att ett protokoll från en förhandling – färdigjusterat eller inte
      – på ett korrekt sätt återspeglar vad som där har förevarit. Det är hela grundidén med
      ett protokoll.
      Eftersom det var fråga om ett interimistiskt beslut som gäller fram till dess annat
      förordnas hade det ju också varit möjligt för CC att fatta ett nytt beslut i frågan.
      Skillnaden mellan att göra en rättelse eller att fatta ett nytt beslut i den aktuella
      situationen måste därför, i vart fall för utomstående, framstå som en juridisk
      teknikalitet.

Bedömning
När ärendet initierades hos JO framkom sammanfattningsvis följande. Vid ett
sammanträde för muntlig förberedelse i ett mål om barns boende m.m. avkunnade
ordföranden CC ett interimistiskt beslut i fråga om umgänge med den lydelsen att
barnen skulle ha rätt till umgänge med sin far, BB, jämna veckor
från måndag till måndag. När CC senare under dagen fick protokollet från notarien
uppmärksammade han att beslutet hade ett annat innehåll än det han avsett att
meddela, nämligen umgänge från torsdag till måndag. Sedan han kontaktat faderns
ombud instruerade han protokollföraren att ge beslutet i protokollet det innehåll
som han avsett att meddela, att barnen skulle ha rätt till umgänge med fadern varje
jämn vecka från torsdag till måndag i ojämn vecka. Beslutet överklagades till Svea
hovrätt som fann att det förhållandet att beslutet getts en annan innebörd i
protokollet än vid avkunnandet utgjorde grovt rättegångsfel och undanröjde
beslutet.

Jag inledde en förundersökning om tjänstefel med anledning av att CC
sett till att beslutet i protokollet gavs ett annat innehåll än vad det hade då det
avkunnades vid sammanträdet. Efter att förhör hållits fann jag emellertid att
gärningen, vid en samlad bedömning, var att bedöma som ringa och således inte
var straffbar.
                                                                   Dnr 2628-2009    Sid 5 (6)



CC:s handlande och de invändningar han framfört föranleder emellertid följande
uttalanden.

CC har uppgett att hans förfarande inte var felaktigt eftersom han inte avkunnade
något beslut utan meddelade beslutvid sammanträdet. Han har till stöd för denna
uppfattning angett att det inte är föreskrivet att interimistiska beslut ska avkunnas
och det endast är avkunnade beslut som enligt tryckfrihetsförordningen anses
upprättade i och med avkunnandet. Eftersom han endast meddelade beslut anses
protokollet, med det däri intagna beslutet, upprättat först då det expedierades.

Rättegångsbalken, förkortad RB, innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om
förfarandet vid meddelande av beslut under rättegången. Som även tingsrätten
anfört torde dock bestämmelserna i 17 kap. 9 och 12 §§ RB i fråga om dom och
slutligt beslut vara analogt tillämpliga avseende icke slutliga beslut. En sådan
analog tillämpning är också överensstämmande med stadgad praxis (jfr NJA 1977
s. 189). Av detta följer, som Svea hovrätt uttalat vid sin överprövning av det
aktuella beslutet, att ett interimistiskt beslut ska meddelas antingen genom att
avkunnas muntligen eller meddelas skriftligen.

I det aktuella fallet avkunnade CC vid ett sammanträde inför rätten muntligen i
parternas närvaro beslut i fråga om umgänge. Det ligger givetvis i sakens natur att
beslutet i det protokoll som förs över vad som förekommit vid sammanträdet ska
återge det beslut som muntligen avkunnats (jfr NJA 1992 not B 2 samt 2 kap. 7 §
andra stycket 2 tryckfrihetsförordningen). CC såg emellertid till att beslutet i
protokollet i ett väsentligt avseende gavs ett annat innehåll.

CC har också ansett att de ändringar som gjordes av beslutet låg inom ramen för
hans möjligheter att rätta det.

Av 17 kap. 15 § första stycket RB framgår att rätten får besluta om rättelse om
rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till
följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende.
Enligt tredje stycket samma lagrum ska parterna innan ett sådant beslut fattas ha
fått tillfälle att yttra sig om det inte är uppenbart obehövligt. Bestämmelserna om
rättelse har en begränsad räckvidd och ska tillämpas restriktivt (se bl.a. NJA 1990
s. 208). Kravet på att oriktigheten ska vara uppenbar innebär att det på något sätt
ska gå att objektivt konstatera oriktigheten. Det får således inte röra sig om en
oriktighet vars eventuella existens är omöjlig att upptäcka för någon annan än
rätten (se Fitger, Rättegångsbalken, En kommentar på Internet, 17 kap. 15 § RB).

Innebörden av det beslut CC avkunnade var att BB:s yrkanden om sina barns
umgänge med honom bifölls. Det i protokollet intagna beslutet innebar däremot i
förhållande till BB:s yrkande en med flera dagar reducerad umgängesrätt.
Skillnaden mellan beslutet vid avkunnandet och i protokollet ger således uttryck
för två skilda bedömningar i frågan om umgängesrätt. Med hänsyn härtill
instämmer jag i den uppfattning som också hovrätten gav uttryck för i sitt beslut att
återförvisa målet, nämligen att de ändringar som gjordes avseende det avkunnade
beslutet i protokollet inte utgjorde sådana oriktigheter som kunde bli föremål för
                                                                     Dnr 2628-2009    Sid 6 (6)



rättelse enligt 17 kap. 15 § RB. Det finns inte heller i övrigt enligt gällande rätt
möjlighet att rätta ett beslut på det sätt som CC anser sig ha låtit göra.
– Ett interimistiskt beslut får däremot självfallet omprövas av rätten. En sådan
omprövning ska dock bl.a. alltid föregås av att parterna beretts tillfälle att yttra sig i
saken. Resultatet av omprövningen ska givetvis också redovisas i ett nytt beslut,
skilt från det tidigare beslutet.

Sammanfattningsvis kan jag således konstatera att CC:s åtgärd, att instruera
tingsnotarien att ge det i protokollet intagna beslutet ett annat innehåll än det beslut
han avkunnat vid sammanträdet, stod i strid med gällande rätt. Jag är mycket
kritisk till hans agerande.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
