# Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att en person dömd till skyddstillsyn tvingades att lämna urinprov trots att det inte fanns någon föreskrift om det

JO 2025-03-20 dnr 2651-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                    2025-03-20                2651-2024              1 (6)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Allvarlig kritik mot Kriminalvården för att en person
                   dömd till skyddstillsyn tvingades att lämna urinprov trots
                   att det inte fanns någon föreskrift om det


                    Beslutet i korthet: En person dömdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift om att
                    på anmodan av frivården lämna prover för att styrka drogfrihet. I domen angavs inte
                    hur länge det skulle gälla men av lag framgår att föreskrifter får beslutas för högst ett
                    år åt gången. När det hade gått ett år uppmärksammade inte frivården att
                    giltighetstiden för föreskrifterna hade löpt ut och fortsatte att anmoda den dömde att
                    lämna urinprov.
                    JO uttalar att oavsett orsak eller förklaring är det fullständigt oacceptabelt att frivården
                    vid flera tillfällen tvingade den enskilde att lämna urinprov utan att det fanns lagliga
                    förutsättningar för det. Kriminalvården får därför allvarlig kritik.
                    Det här är det tredje ärendet hos JO på relativt kort tid där det har kommit fram
                    omfattande brister i flera led vid hanteringen av skyddstillsynspåföljder. Det har
                    handlat om bristfälliga verksamhetsstöd och otillräckliga kontroller såväl som enskilda
                    tjänstemän som felat. I samtliga fall har det drabbat den enskilde, som blivit föremål
                    för insatser som saknat laglig grund. JO får uppfattningen att det inte är fråga om
                    endast enstaka misstag vid vissa frivårdskontor utan att problemen har en mer
                    systematisk karaktär. Det gör henne mycket bekymrad och hon ser det som absolut
                    nödvändigt att Kriminalvården snarast utreder vilka åtgärder som behöver vidtas för
                    att komma till rätta med detta och sedan prioriterar arbetet med att genomföra dessa.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Kriminalvården, frivården
                   Linköping, och uppgav bl.a. följande.

                   Hans dom på skyddstillsyn var förenad med vissa föreskrifter som han skulle
                   följa. I mars 2024 informerades han om att föreskrifterna hade slutat att gälla i
                   december 2023 och att det alltså var fel att han behövt göra det som står i dessa
                   även i tiden därefter.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in handlingar och muntliga upplysningar från
                   Kriminalvården. Av handlingarna framgick bl.a. följande. Den 14 december
                   2022 dömde Linköpings tingsrätt AA till skyddstillsyn med föreskrift om att


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm      Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                      Dnr 2651-2024       Sid 2 (6)




han skulle följa den vård och behandling som frivården finner lämplig samt på
anmodan av frivården lämna prover för att styrka drogfrihet. Kriminalvården
beslutade den 13 december 2023 att övervakningen skulle kvarstå. Inhämtade
uppgifter tyder på att AA lämnade flera prover fram till mars 2024 när
Kriminalvården uppmärksammade att de föreskrifter som tingsrätten hade
beslutat om inte längre gällde. Enligt muntliga upplysningar som JO hämtade in
den 18 april 2024 hade Kriminalvården vid den tidpunkten inte meddelat beslut
om nya föreskrifter.

JO uppmanade därefter Kriminalvården att yttra sig över AA:s anmälan och
myndighetens hantering av det aktuella skyddstillsynsärendet. Yttrandet skulle
innehålla en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits mot AA grundat på
föreskrifter som inte gällde och en förklaring till det inträffade. Kriminalvården
skulle också yttra sig över ansvarsfördelningen och beslutsordningen samt de
rutiner som finns inom myndigheten när det gäller dels beslut om övervakning
och föreskrifter vid skyddstillsyn, dels verkställighet av föreskrift om prov för
drogkontroll.

Kriminalvården skulle vidare redovisa sin bedömning av det som har kommit
fram och för relevant reglering samt redogöra för om det har vidtagits åtgärder
mot någon enskild befattningshavare med anledning av det inträffade.

Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för enheten för
myndighetsjuridik, i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter om omständigheterna har hämtats in från Kriminalvårdens region Öst,
      som i sin tur har fått in följande information från frivården Linköping och det
      klientadministrativa systemet. Berörd tjänsteman har fått möjlighet att lämna
      synpunkter. Det inträffade har inte föranlett någon anmälan till Kriminalvårdens
      personalansvarsnämnd.
      AA har, trots avsaknad av beslutad föreskrift om drogkontroll, anmodats och
      lämnat urinprov den 19 december 2023, den 13 februari 2024, den 12 mars 2024
      och den 19 mars 2024.
      Frivården höll den 19 mars 2024 beslutsammanträde med förslag om
      återredovisning av AA:s skyddstillsyn, bl.a. eftersom han hade fortsatt att lämna
      positiva urinprov. AA fick muntligt besked om att skyddstillsynen skulle
      återredovisas till åklagare. I samband med att det skriftliga beslutet skrevs
      uppmärksammades att AA:s föreskrift i dom inte hade förlängts och att det
      därför inte hade funnits någon föreskrift om urinprovtagning sedan den 14
      december 2023. Ordföranden vid sammanträdet informerades om detta och
      beslutet om återredovisning återkallades, vilket frivården informerade AA om.
      Vidare informerades ansvarig frivårdsinspektör om att det behöver beslutas om
      att förnya föreskrifter. Den 15 maj 2024 beslutades om två föreskrifter, bl.a. en
      föreskrift om att på anmodan lämna urinprov i syfte att påvisa drogfrihet. Att
      beslutet om föreskrifter dröjde berodde på ansvarig frivårdsinspektörs ledighet
      och utbildning samt att AA motsatte sig nya föreskrifter. Under den perioden
      anmodades inte AA att lämna urinprov.
      Anledningen till att Kriminalvården i samband med prövningen den 13 december
      2023 av frågan om övervakning inte tog ställning till förlängning av före-
                                                                     Dnr 2651-2024       Sid 3 (6)




skrifterna var okunskap. Ansvarig frivårdsinspektör kände inte till att föreskrifter
i dom gäller endast ett år och utgick felaktigt från att sådana gäller under hela
skyddstillsynen. Slutdatum för föreskrifter i dom framgår, till skillnad från
föreskrifter som har beslutats av Kriminalvården, inte av det klientadministrativa
systemet. Dessutom ligger föreskrifter kvar under rubriken "Aktuella
föreskrifter" i det klientadministrativa systemet även när de inte längre gäller.
För AA:s del fanns det under hela den aktuella perioden behov av de föreskrifter
som det sedan beslutades om. När en dömd bedöms behöva en föreskrift föredras
ärendet av ansvarig frivårdsinspektör vid arbetslagets kollegium. Ansvarig
frivårdsinspektör skickar sedan underlag till beslutsstöd eller kriminalvårds-
inspektör för beslut. I ärenden som tas upp på frivårdens beslutsammanträden
beslutar den kriminalvårdsinspektör som är ordförande. Den som anmodar en
dömd att lämna prov för drogkontroll har ansvaret för att de insatser som
bedömts lämpliga genomförs som de ska.
Det har inte varit tillräckligt tydligt inom personalgruppen att föreskrifter i dom
behöver förnyas genom ett beslut. All personal på frivårdskontoret har nu
informerats om detta. Det har även införts en ny punkt som ska tas upp vid
kollegium i samband med prövning av övervakning och när en dömds planering
följs upp. Detta för att liknande misstag inte ska kunna inträffa. Avseende AA:s
ärende har samtal hållits med ansvarig frivårdsinspektör om vad som gick fel,
varför det hände och hur sådana misstag ska undvikas framöver.

Rättslig reglering m.m.
–––
Enligt avsnitt 6.1 i bilaga 1 till Arbetsordning för Kriminalvården är
verksamhetsstället lägsta nivå för grundbeslut eller ställningstagande i fråga om
övervakning enligt 28 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken och föreskrift enligt 28 kap.
6 § och 26 kap. 16 och 18 §§ brottsbalken samt för verkställighet av föreskrift
om prov för drogkontroll enligt 28 kap. 6 § brottsbalken. Enligt avsnitt 1 i
samma bilaga är kriminalvårdschef, kriminalvårdsinspektör, vakthavande befäl
och klienthandläggare funktioner som har behörighet att besluta inom den
beslutsnivån. Befogenheten att besluta får delegeras vidare till medarbetare inom
den organisatoriska enheten genom särskilt beslut.
…

Kriminalvårdens bedömning

Svar på JO:s frågor
Ansvarsfördelningen och beslutsordningen när det gäller beslut om övervakning
och föreskrifter vid skyddstillsyn samt beträffande verkställighet av föreskrift om
prov för drogkontroll framgår av de ovan beskrivna avsnitten i Kriminalvårdens
arbetsordning. Som framgår av utredningen är rutinen inom myndigheten att
ansvarig frivårdsinspektör föredrar ett ärende om föreskrift vid kollegium inom
arbetslaget före beslut. Av utredningen framgår även anledningen till att
Kriminalvården inte tog ställning till AA:s behov av föreskrifter i samband med
prövningen den 13 december 2023 av frågan om övervakning. Det är den som
anmodar en dömd att lämna prov för drogkontroll som ansvarar för att
verkställighet av föreskriften sker på ett korrekt sätt. Vid tidpunkten för
händelsen hade dock inte frivården Linköping någon uttalad rutin som särskilt
påtalade kontroll av en föreskrifts giltighetstid före anmodan.

Bedömning av det som har kommit fram
Av utredningen framgår att AA har anmodats och lämnat urinprov för
drogkontroll vid fyra tillfällen trots att det vid dessa tillfällen inte funnits någon
gällande föreskrift därom. Det har därmed saknats stöd i lag för att vidta dessa
åtgärder. Detta är givetvis oacceptabelt och Kriminalvården beklagar det
                                                                     Dnr 2651-2024      Sid 4 (6)




      inträffade. Orsaken förefaller ha varit okunskap om gällande regelverk.
      Frivården Linköping har vidtagit kompetenshöjande insatser för berörd personal
      samt infört rutiner för att säkerställa att något liknande inte inträffar igen.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad
mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Även artikel 8 i Europakonventionen om rätt
till skydd för privatliv och familjeliv innebär ett skydd mot det. JO har uttalat att
urinprovtagning är att betrakta som ett kroppsligt ingrepp (se t.ex. JO 2009/10
s. 39, dnr 5978-2006, JO 2023 s. 159, dnr 8843-2021, och beslut den 10 februari
2025, dnr 4268-2024). Regeringsformens och Europakonventionens skydd får
dock inskränkas genom lag (2 kap. 19–21 §§ regeringsformen och artikel 8.2 i
konventionen).

Skyddstillsyn är en påföljd för brott som fortgår under en prövotid av tre år från
den dag då påföljden börjar verkställas. Den är förenad med övervakning från
dagen för domen, vilket upphör vid prövotidens utgång eller vid den tidigare
tidpunkt som Kriminalvården beslutar. Övervakningstiden får dock inte
understiga ett år. När det har gått ett år av prövotiden ska Kriminalvården, om
det inte är obehövligt, pröva om behovet av övervakning kvarstår och fatta
beslut i frågan (Se 28 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken samt 2 kap. 5 § förordningen
[1998:642] om verkställighet av frivårdspåföljder.)

Om det behövs för att minska risken att den som står under övervakning begår
nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i
samhället, får Kriminalvården besluta om en särskild föreskrift som ska följas
av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för en viss tid, högst ett år
åt gången. En särskild föreskrift får avse bl.a. skyldighet att lämna prover för
kontroll av att den övervakade inte är påverkad av beroendeframkallande medel.
Domstolen får redan i domen på skyddstillsyn besluta om en föreskrift att lämna
prover för drogkontroll. Tidigare kunde domstolen meddela en sådan föreskrift
att gälla tills vidare utan närmare angivande av tid. Sedan den 1 maj 2021 gäller
emellertid att föreskrifter endast får beslutas för högst ett år åt gången.
(Se 28 kap. 6 § och 26 kap. 16 § brottsbalken samt den upphävda paragrafen
28 kap. 6 a § i samma balk.)

Om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot vad som gäller för honom
eller henne och det kan antas att han eller hon inte kommer att rätta sig genom
någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta, ska myndigheten begära att
åklagare vid domstol för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas (se 28 kap.
8 § brottsbalken).

I Kriminalvårdens handbok om övervakning (2019:4) anges bl.a. följande om
prövningen av om en övervakning ska bestå och om föreskrifters längd. En
prövning ska göras efter ett år för att ta ställning till om övervakning fortfarande
behövs eller inte. Huvudregeln är att ett formellt beslut ska fattas vid den
                                                                  Dnr 2651-2024       Sid 5 (6)




s.k. ettårsprövningen. Detta gäller alltså även om frivården gör bedömningen att
övervakningen ska fortsätta. Både föreskrifter meddelade av domstol och
föreskrifter som beslutats av Kriminalvården gäller för viss tid dock längst ett år
åt gången. Finns ingen tidsbegränsning av föreskriften angiven i en dom till
skyddstillsyn är utgångspunkten att föreskriften gäller under ett år från
domsdatum. När Kriminalvården fattar beslut om föreskrift ska det alltid framgå
i beslutet vilken tid som föreskriften gäller. I samband med ettårsprövningen
ska inte enbart det kvarstående behovet av övervakning prövas utan även vilket
behov av föreskrifter som behövs för den fortsatta övervakningen. När det
gäller föreskrifter om alkohol- och drogkontroll nämns särskilt i handboken att
det inte finns någon möjlighet för frivården att ta sådana prover om det inte
finns en föreskrift om det. (Se avsnitt 12.1, 11.3 och 11.4.12 i handboken.)

Bedömning
Förra året kritiserade jag Kriminalvården vid två tillfällen för hanteringen av ett
par skyddstillsynsärenden. I det ena fallet hade en person kallats till frivården
trots att domen på skyddstillsyn var upphävd och i det andra fallet hade en
person tvingats genomgå insatser inom ramen för en övervakning som upphört.
I besluten uttalade jag att påföljden skyddstillsyn innebär ett tvång och påtagliga
inskränkningar i den enskildes frihet samt att Kriminalvårdens verkställighet av
påföljden utgör ingripande myndighetsutövning i det enskilda fallet. En
befattningshavare som ansvarar för verkställigheten måste därför visa särskild
noggrannhet och omsorg i arbetsuppgifterna. Jag underströk att myndigheten
måste säkerställa fungerande system men även att det görs tillräckliga kontroller
för att förhindra att fel uppstår. Vidare framhöll jag att den enskilde tjänste-
mannen har ett eget ansvar för ärenden han eller hon handlägger och för att
känna till den tillämpliga rättsliga regleringen. (Se mina beslut den 6 februari
2024, dnr 8607-2022, och den 22 oktober 2024, 6604-2023.)

Av utredningen i det här ärendet framgår att AA dömdes till skyddstillsyn den
14 december 2022 med föreskrift om bl.a. att på anmodan av frivården lämna
prover för att styrka drogfrihet. I tingsrättens dom angavs inte hur länge detta
skulle gälla, men som framgår av redovisningen nyss får föreskrifter beslutas
för högst ett år åt gången. Det gäller oavsett om det är domstolen eller
Kriminalvården som fattar beslutet.

När det nästan hade gått ett år av prövotiden prövade frivården om behovet av
övervakning kvarstod och fattade ett beslut i den frågan. Enligt Kriminalvårdens
handbok om övervakning skulle också behovet av föreskrifter för den fortsatta
övervakningen ha prövats vid denna s.k. ettårsprövning. I det sammanhanget
borde frivården självklart ha noterat att giltighetstiden för de föreskrifter som
tingsrätten beslutat om skulle löpa ut inom kort. Befattningshavare som därefter
anmodade AA att lämna urinprov borde i sin tur givetvis ha lagt märke till att
det inte längre fanns några beslutade föreskrifter om den åtgärden. Det är
anmärkningsvärt att saken inte ens uppmärksammades vid beslutssammanträdet
i mars 2024 då det föreslogs att skyddstillsynen skulle återredovisas till åklagare
                                                                      Dnr 2651-2024       Sid 6 (6)




utan att detta skedde först i samband med att det skriftliga beslutet om
återredovisning skrevs.

Kriminalvården har angett att slutdatum för föreskrifter i dom inte framgår av
det klientadministrativa systemet. Dessutom ska föreskrifter ligga kvar under
rubriken "Aktuella föreskrifter" i systemet även när de inte längre är aktuella.
Det är uppseendeväckande uppgifter om myndighetens verksamhetsstöd och
kan troligen vara en anledning till varför ansvariga tjänstemän inte observerade
att det efter den 14 december 2023 saknades en föreskrift om skyldighet för AA
att lämna urinprov. Enligt Kriminalvården förefaller en annan orsak ha varit
okunskap om gällande regelverk. En bidragande förklaring till det inträffade
måste enligt min mening också vara att arbetsuppgifterna inte utfördes med den
noggrannhet och omsorg som kan förväntas. Oavsett orsak eller förklaring är
det fullständigt oacceptabelt att AA vid flera tillfällen tvingades att lämna
urinprov utan att det fanns lagliga förutsättningar för det. Kriminalvården
förtjänar därför allvarlig kritik.

Det är förstås bra att frivården Linköping redan har vidtagit kompetenshöjande
insatser och infört rutiner för att säkerställa att något liknande inte inträffar igen.
Jag kan dock konstatera att det här är det tredje ärendet hos JO på relativt kort
tid där det kommit fram omfattande brister i flera led vid hanteringen av
skyddstillsynspåföljder. Det har handlat om bristfälliga verksamhetsstöd och
otillräckliga kontroller såväl som enskilda tjänstemän som felat. I samtliga fall
har det drabbat den enskilde, som blivit föremål för insatser som saknat laglig
grund. Med hänsyn till vad jag har fått till mig genom de aktuella utredningarna
och Kriminalvårdens beskrivningar får jag uppfattningen att det inte är fråga om
endast enstaka misstag vid vissa frivårdskontor utan att problemen har en mer
systematisk karaktär. Det gör mig mycket bekymrad och jag ser det som absolut
nödvändigt att myndigheten snarast utreder vilka åtgärder som behöver vidtas
för att komma till rätta med detta och sedan prioriterar arbetet med att
genomföra dessa.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
