# Kritik mot Individ- och familjeomsorgsnämnden i Kungsbacka kommun för att en förälder inte erbjöds tillfälle att delta i en
barnavårdsutredning

JO 2015-01-22 dnr 2653-2013

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2015-01-22             2653-2013              1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Individ- och familjeomsorgsnämnden i Kungsbacka
                        kommun för att en förälder inte erbjöds tillfälle att delta i en
                        barnavårdsutredning


                          Beslutet i korthet: Efter en orosanmälan från en fyraårig flickas förskola beslutade
                          socialtjänsten dels att inleda en barnavårdsutredning, dels att göra en polisanmälan
                          som gällde misstankar om att flickans pappa förgripit sig mot dottern när hon vistades
                          hos fadern. Vid den tiden hade flickan, åtminstone tidvis, bott växelvis hos föräldrarna,
                          som hade gemensam vårdnad om henne. Pappan anhölls och häktades, men frigavs
                          efter några veckor. Barnavårdsutredningen genomfördes och avslutades utan att
                          pappan hördes personligen i utredningen. Han klagade till JO bl.a. på att han inte
                          hade fått komma till tals under utredningen.
                          JO framhåller att det ligger i sakens natur, när en utredning gäller ett barns
                          förhållanden i en förälders hem, att nämnden hämtar in uppgifter från den föräldern.
                          Nämnden kan visserligen inte tvinga någon att medverka i utredningen. Däremot är
                          det angeläget att nämnden tydliggör för föräldern att det är viktigt att han eller hon
                          bidrar med upplysningar. Nämnden kan enligt JO inte nöja sig med att vid något
                          enstaka tillfälle försöka få till stånd en kontakt, utan det är något som nämnden ska
                          göra fortlöpande under en utrednings gång.
                          Åtskilliga av de åtgärder som socialtjänstens utredare uppger sig ha vidtagit under
                          den aktuella utredningen finns inte dokumenterade i journalanteckningarna. Det har
                          lett bl.a. till att nämnden har haft svårt att redogöra för handläggningen. Med
                          utgångspunkt från det som nämnden har anfört konstaterar JO emellertid att pappan
                          inte vid något tillfälle har kallats skriftligen till ett möte med utredarna eller att
                          utredarna på något annat sätt tydligt har erbjudit honom att träffa dem. Det har
                          visserligen sagts att pappan fick del av vissa handlingar och viss information under
                          utredningen utan att framföra några synpunkter eller invändningar. Den färdigställda
                          utredningen kommunicerades också med honom utan att han förde fram några
                          synpunkter. Även om han på det sättet fick möjlighet att komma till tals borde
                          utredarna också, enligt JO:s mening, ha kallat honom till ett utredningssamtal eller på
                          något annat sätt erbjudit honom att delta i utredningen.
                          Sammantaget är bristerna i handläggningen av barnavårdsutredningen allvarliga.
                          Nämnden får kritik för de påtalade bristerna.

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans en dotter, CC, som är född 2008. Vid den tid som
                        är aktuell i ärendet hade de gemensam vårdnad om dottern.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 2653-2013         Sid 2 (7)




Under våren 2012 uppstod en misstanke om att BB hade förgripit sig sexuellt
mot CC. Individ- och familjeomsorgsnämnden i Kungsbacka kommun inledde
den 3 april 2012 en utredning som, förenklat uttryckt, rörde den uppkomna
misstanken om övergrepp mot dottern och moderns möjlighet att skydda
flickan. Nämndens utredning avslutades utan någon åtgärd från nämndens sida
den 14 juni 2012. BB hade inte hörts i nämndens utredning. I utredningen
noterades i fråga om hans medverkan bl.a. följande:
      Pappa BB har på inbjudan av utredarna valt att inte delta i utredningen.

Anmälan
Advokaten DD klagade, som ombud för BB, till JO på socialförvaltningen i
Kungsbacka kommun. Klagomålen gällde handläggningen av ärendet om CC
(JO:s dnr 4752-2012). Han anförde bl.a. att BB inte hade fått komma till tals i
socialförvaltningens utredning.

JO lånade in och granskade vissa handlingar från socialförvaltningen.
Föredraganden hämtade per telefon in kompletterande upplysningar. JO
beslutade därefter att frågan om huruvida BB hade fått möjlighet att komma till
tals i socialförvaltningens ärende skulle utredas inom ramen för ett särskilt
ärende (dnr 2653-2014). Vad som hade kommit fram gav däremot inte JO
tillräcklig anledning att fortsätta utredningen av klagomålen i övrigt (JO:s beslut
den 22 maj 2013 i ärende med dnr 4752-2012).

Utredning
JO begärde att Individ- och familjeomsorgsnämnden i Kungsbacka kommun
skulle yttra sig över det som DD hade framfört i anmälan om att BB inte hade
fått komma till tals i utredningen.

Nämndens sociala utskott för individ & familjeomsorg beslutade att som sitt
remissvar översända en skrivelse som hade upprättats av verksamhetschefen
EE. I skrivelsen anfördes bl.a. följande:
      På förekommen anledning har undertecknad granskat CC:s journal. I journalen
      finns ingen särskild kallelse eller inbjudan att lämna uppgifter till BB i samband
      med barnavårdsutredningen. Det framkommer inte heller att BB skulle ha blivit
      kallad eller kontaktad på något annat sätt. Det som finns är ett brev till BB
      daterat 2012-05-07 (se sidan 4 i bifogad utredning, här utelämnad, JO:s
      anm.)Av brevet framgår endast att man inlett utredning och att man har begärt ut
      handlingar från olika instanser avseende CC och BB. Uppgiften (se sidan 2, här
      utelämnad, JO:s anm.) i barnavårdsutredningen om att "Pappa BB har på
      inbjudan till utredarna valt att inte delta i utredningen" torde därför vara felaktig.
      Att en förälder inte inbjuds att komma till tals och delta i en utredning stämmer
      inte överens med hur barnavårdsutredningar skall och brukar bedrivas inom
      socialtjänsten i Kungsbacka. Det normala och riktiga är självfallet att båda
      föräldrarna och barnet får komma till tals, vara delaktiga och lämna synpunkter i
      utredningen. Självfallet skall också information i utredningen stämma överens
      med verkligheten. Det är felaktigt att påstå att BB inbjudits och valt att inte delta
      i utredningen när så inte har skett.
                                                                     Dnr 2653-2013        Sid 3 (7)




      Anledningen till att BB inte kallats eller på annat sätt blivit inbjuden i
      utredningen är oklar. De personer som var handläggare för ärendet och gjorde
      utredningen arbetar inte längre kvar på Individ- & Familjeomsorgen i
      Kungsbacka. Deras synpunkter och förklaring har därför inte kunnat inhämtas.
JO gav DD tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Därefter kom verksamhetschefen EE in med en kompletterande skrivelse. I den
anförde hon följande:

      Vid kontakt med handläggarna i barnavårdsutredningen har uppgifter
      framkommit om att BB erbjudits kontakt med utredarna via familjerätten i
      Kungsbacka kommun. En anteckning om detta finns i journalen. Enligt
      anteckningen skall BB ha avstått kontakt.
EE skickade in en kopia av en journalanteckning som var daterad den 28 maj
2012. I den hade noterats följande:
      BB avstår från erbjuden kontakt med utredarna via familjerätten.
DD kommenterade verksamhetschefen EE:s kompletterande uppgifter och
anförde bl.a. att den enda gången frågan om kontakt med barnavårdsutredarna
avhandlades var vid ett besök hos familjerättssekreterarna.

JO begärde att nämnden skulle komma in med ett kompletterande yttrande.

Nämndens sociala utskott för individ & familjeomsorg beslutade att som sitt
remissvar översända en skrivelse från verksamhetschefen EE. I skrivelsen
anfördes bl.a. följande:
      När undertecknad, av annan anledning, var i kontakt med handläggarna i augusti
      månad 2013 uppmärksammades undertecknad på en anteckning i CC:s journal
      där det framkommer att pappan erbjudits kontakt med handläggarna i
      barnavårdsutredningen via handläggare på Familjerätten i Kungsbacka kommun
      vid ett besök där. Undertecknad kompletterade den 22 augusti 2013 det gamla
      yttrandet med dessa nya uppgifter. Den 27 augusti 2013 anmodade JO Individ &
      Familjeomsorgen i Kungsbacka kommun att inkomma med ett förnyat yttrande
      med anledning av det som framkommit.
      Inför detta förnyade yttrande har undertecknad inhämtat en skriftlig redogörelse
      av handläggarnas redogörelse för handläggningen av ärendet.

      Handläggarnas redogörelse
      Utredning inleds och utredningsplan skickas till BB.
      BB blir anhållen och häktad, ingen kontakt medges från polismyndigheten på
      grund av restriktioner.
      Vi håller BB informerad om hur utredningen ska genomföras via ombud, inga
      synpunkter kring utredningsplan inkommer.
      Skyddsutredningen innehåller två frågeställningar utifrån anmälan, som är
      preciserad, där BB misstänks för sexuella övergrepp. Har flickan varit utsatt för
      sexuella övergrepp? Kan mamma i så fall skydda sitt barn? Den första
      frågeställningen besvarar BB i polisutredning. Han nekar till brott och framför
      inga andra synpunkter i frågan. Den andra besvaras av mamman samt
      genomgång av psykiatriska journaler avseende pappan. Där går att utläsa att
      mamman under perioder tagit över ansvaret för flickan och han har inga negativa
                                                                   Dnr 2653-2013      Sid 4 (7)




synpunkter över hennes omvårdnad. Pappa tillskriver mamman goda egenskaper,
vilka utredarna får bekräftade i kontakten med mamman.
När BB inte längre är frihetsberövad efter cirka fyra veckor, pågick fortfarande
polisutredningen och frågeställningarna i skyddsutredningen hade till stora delar
besvarats.
Arbetsmaterial/delar av utredningen skickas till föräldrarna för eventuella
synpunkter och genomläsning, inga synpunkter inkommer.
Pappan blir kallad till familjerätten för ett snabbyttrande till tingsrätten och
kommer tillsammans med sin advokat. I avslutningen av samtalet med
familjerätten erbjuds pappan personlig presentation av handläggarna i
barnavårdsutredningen samt tid för samtal med dem. Detta för att säkerställa att
information och inbjudan för genomgång av delar i utredningen framförts då vi
var osäkra på var pappan befann sig eftersom han inte hade hört av sig eller
inkommit med några synpunkter.
Familjerättens handläggare berättade efter det mötet att de blev ifrågasatta av
pappans advokat för att vi erbjöd pappan ett möte. De informerade att utredarna
ville boka en tid för samtal samt personlig kontakt. Advokaten sa kraftfullt att
det skulle ni aldrig ha frågat. Då pappan har fått brev och telefonnummer valde
vi att inte tvinga oss på honom då det inte är en skyldighet att vara delaktig i en
utredning.
I samråd med enhetschef avslutas utredningen då inga synpunkter har inkommit
och bedömning görs av handläggare och enhetschef att frågeställningarna
besvarats och hela ärendet avslutas därmed.
Eftersom det parallellt pågick en polisutredning som även besvarade vår första
frågeställning utgick vi från att pappan i samråd med sitt juridiska ombud inte
ville uttala sig i frågan utifrån att det skulle kunna påverka brottsutredningen.
Vår erfarenhet är att detta inte är ovanligt när det pågår både brotts- och
skyddsutredning. Vi hade full respekt för det.
Handläggarna på familjerätten kommer väl ihåg samtalet men valde att inte
journalföra det då det inte hade med deras yttrande att göra.

Genomgång av journalen
De kontakter mellan handläggarna i barnavårdsutredningen och BB som finns
dokumenterade är dels ett brev till BB daterat 2012-05-07. I brevet framgår att
man inlett utredning och BB informeras om att man begärt ut handlingar från
olika instanser avseende dottern och BB själv (Se bilaga 1, här utelämnad, JO:s
anm.) Det finns också en anteckning i journalen 2012-05-28 som lyder "BB
avstår från erbjuden kontakt med utredarna via Familjerätten". Vidare framgår av
journalen att man skickat utredningen till BB för delgivning 2012-06-15 och att
mottagningsbevis från BB inkommit till socialtjänsten 2012-06-20. När det
2012-06-26 inte inkommit några synpunkter på utredningen från BB avslutas
ärendet samma dag.
Den uppgift som lämnats av handläggarna om att utredningsplanen skickats till
BB finns inte verifierad i journalen. Inte heller uppgiften att man försökt att
kontakta pappan, men inte fått tillåtelse till kontakt av polismyndigheten på
grund av restriktioner. Det saknas även anteckningar som styrker kontakter med
pappans advokat eller att man hållit pappan informerad om hur utredningen
skulle genomföras. I journalen går inte heller att utläsa att pappan skulle ha fått
arbetsmaterial/delar av utredningen skickade till sig under utredningstiden.

Bedömning
Eftersom handläggarnas uppgifter om handläggningen och uppgifterna i
journalen väsentligen skiljer sig åt från varandra är det svårt att göra en helt
enhetlig bedömning av handläggningen.
                                                                        Dnr 2653-2013         Sid 5 (7)




      Undertecknads bedömning är emellertid att om handläggarnas uppgifter är
      korrekta så föreligger det brister i dokumentationen då samtliga kontakter med
      BB, hans ombud och polismyndigheten skulle ha journalförts. Handläggarnas
      uppgifter ger vid handen att betydligt större ansträngningar gjorts för att hålla
      BB underrättad om och göra honom delaktig i utredningen. Om handläggarnas
      uppgifter stämmer så har BB löpande hållits informerad om och givits möjlighet
      till att delta i utredningen. Alla sådana försök har dock avvisats av BB och hans
      ombud och de har inte heller hört av sig till handläggarna för att få till stånd ett
      möte eller lämna uppgifter och synpunkter. Under dessa omständigheter hade det
      inte varit nödvändigt att göra större ansträngningar för att få kontakt med och
      inhämta uppgifter från BB.
      Om man förutsätter att journalföringen och den dokumentation som finns i
      ärendet avspeglar den faktiska händelseutvecklingen så blir bilden en annan. Då
      är frågan om det är tillräckligt att i en barnavårdsutredning endast kalla en av
      parterna muntligen via en annan enhet inom socialtjänsten. Min bedömning är att
      detta inte är fullt tillräckligt och att man borde ha gjort större ansträngningar för
      att nå och göra BB delaktig. Ytterligare en fråga som aktualiseras i detta scenario
      är om den fördröjning på en dryg månad från det att utredningen inleddes 12-04-
      03 till dess att BB underrättades om detta per brev (bilaga 1, här utelämnad,
      JO:s anm.) är acceptabel. Enligt 11 kap 2§ SoL skall en enskild person som
      berörs av en barnavårdsutredning skyndsamt underrättas om att en sådan
      utredning pågår om inte särskilda skäl talar emot detta. Även om bedömningen
      görs att det finns särskilda skäl att avvakta med att underrätta den enskilde skall
      detta inte dröja alltför länge. Min bedömning är att om det förelåg restriktioner
      från polismyndigheten som gjorde det omöjligt att direkt kontakta BB så hade
      man kunnat försöka meddela honom det faktum att en utredning pågick muntligt
      via polismyndigheten. Detta hade kunnat ske tidigare än efter en månad. Om
      restriktioner inte förelåg borde man snarast, då detta inte längre hotade att störa
      brottsutredningen eller riskerade att utsätta barnet för någon olägenhet, ha
      informerat BB om att en utredning pågick. Han borde således ha underrättats
      tidigare än vad som gjorts.
DD kommenterade remissvaret.

Bedömning
Enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ska socialnämnden utan
dröjsmål inleda en utredning av vad som genom en ansökan eller anmälan eller
på något annat sätt kommit till nämndens kännedom och som kan motivera
någon åtgärd av nämnden.

Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för att bedöma behovet av insatser, konsultera sakkunniga
och i övrigt ta de kontakter som behövs (11 kap. 2 § SoL).

En utredning inom socialtjänsten ska ges sådan omfattning att den kan ligga till
grund för ett korrekt beslut. Hur utredningen ska bedrivas och hur omfattande
den ska bli beror på bl.a. ärendets art. En utredning som rör insatser för barn
och ungdomar förutsätter som regel en beskrivning av barnets behov och av
vilka resurser som finns i barnets närhet. Socialstyrelsen har i sin publikation
Barn och unga i Socialtjänsten (2006) närmare behandlat hur en sådan utredning
ska utföras.

Jag vill för egen del framhålla att när en utredning gäller ett barns förhållanden i
en förälders hem ligger det i sakens natur att nämnden hämtar in uppgifter från
                                                                       Dnr 2653-2013         Sid 6 (7)




den föräldern. Nämnden kan visserligen inte tvinga någon att medverka i
utredningen. Däremot är det angeläget att nämnden tydliggör för föräldern att
det är viktigt att han eller hon bidrar med upplysningar. Nämnden kan givetvis
inte nöja sig med att vid något enstaka tillfälle försöka få till stånd en kontakt,
utan det är något som nämnden ska göra fortlöpande under en utrednings gång.

Det är ostridigt att BB inte hördes personligen i den barnavårdsutredning som
genomfördes våren 2012 och som gällde hans dotter CC. Huvudfrågan i JO:s
ärende är om BB hade getts möjlighet att delta och yttra sig under utredningen.
Det råder delade meningar om den saken. DD:s uppgift att BB inte fick tillfälle
att komma till tals stöds av socialnämndens första remissyttrande. Efter det att
de ansvariga utredarna lämnat en egen redogörelse till socialnämnden kan
nämndens andra remissyttrande sammanfattas på följande sätt: Antingen är
journalanteckningarna riktiga, och då har BB inte fått tillfälle att komma till
tals, eller också är handläggarnas redogörelse riktig, och då finns det brister i
dokumentationen. Det är inte sannolikt att ytterligare utredningsåtgärder från
min sida kan skapa klarhet i vilken av nämndens versioner som är den korrekta.
Genom den utredning som hämtats in i JO:s ärende får dock bl.a. följande anses
klarlagt i fråga om händelseförloppet.

Den 3 april 2012 gjordes en orosanmälan från den då fyraåriga CC:s förskola
till socialtjänsten. Anmälan avsåg en misstanke om att BB hade förgripit sig
mot henne när hon vistades hos fadern. Socialtjänsten beslutade samma dag,
den 3 april 2012, dels att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 §§ SoL
(barnavårdsutredningen), dels att göra en polisanmälan om misstanke om brott
mot barn. BB anhölls och häktades men försattes senare på fri fot, enligt
socialtjänstens journalanteckningar den 4 maj. Den 7 maj skickade de
handläggare som ansvarade för barnavårdsutredningen ett brev till BB där de
bl.a. berättade om utredningen och vilka åtgärder de vidtagit. De skrev
avslutningsvis:

      ”… vi kommer även att ta del av förundersökningen från polisen när den blir en
      offentlig handling. Genom den får vi del av ditt vittnesmål och din inställning till
      din dotter. Vi kommer att avsluta utredningen så snart vi kan.
      Vi har också rekommenderat AA att ansöka om enskild vårdnad utifrån ett
      skyddsperspektiv.”
BB kallades av familjerätten i Kungsbacka till ett samtal den 28 maj 2012.
Anledningen var att familjerätten hade fått i uppdrag av Varbergs tingsrätt att
lämna upplysningar till tingsrätten sedan AA begärt att få ensam vårdnad om
CC. BB samtalade med två familjerättssekreterare, i närvaro av sitt ombud DD.
Innan samtalet avslutades erbjöd familjerättssekreterarna BB att träffa
handläggarna i barnavårdsutredningen. DD svarade för BB:s räkning och
avböjde att träffa handläggarna efter mötet hos familjerätten.

Den 14 juni 2012 färdigställdes barnavårdsutredningen och sändes den 15 juni i
rekommenderat brev till BB. Den 20 juni kom det kvitterade mottagnings-
beviset tillbaka till förvaltningen. Den 26 juni antecknades det i journalen att
                                                                     Dnr 2653-2013       Sid 7 (7)




inga synpunkter hade kommit in från BB. Barnavårdsutredningen avslutades
samma dag.

Fram till dess att orosanmälan gjordes hade, som jag uppfattat det, CC
åtminstone tidvis bott växelvis hos föräldrarna, som hade gemensam vårdnad
om henne. Barnavårdsutredningen motiverades av misstankar om övergrepp
som skulle ha begåtts när CC vistades hos sin far. Det var därför enligt min
mening angeläget att höra även BB under utredningens gång.

Med utgångspunkt från det som nämnden har anfört kan jag konstatera att BB
inte vid något tillfälle har kallats skriftligen till ett möte med utredarna eller att
utredarna på annat sätt tydligt har erbjudit honom att träffa dem. I det brev som
utredarna skrev till BB den 7 maj 2012 uttrycks exempelvis inget intresse från
deras sida av att tala med honom och framhålls på inget sätt att det är angeläget
att han bidrar till utredningen. Tvärtom klargörs att hans inställning skulle
komma att hämtas från förundersökningen. Inte heller kan det erbjudande om
att träffa utredarna som lämnades via familjerättssekreterarna vid mötet den 28
maj 2012 anses ersätta en direktkontakt med honom. Vidare kan enligt min
mening en andrahandsuppgift från familjerättssekreterarna att BB ”avstår från
erbjuden kontakt med utredarna via familjerätten” inte anses motivera
utredarnas ställningstagande att ”inte tvinga oss på honom”.

Det har visserligen sagts att BB har fått del av utredningsplanen och att hans
ombud har hållits informerad om hur utredningen skulle genomföras, men att
inga synpunkter eller invändningar har framförts. BB har också kommunicerats
utredningen när den hade slutförts, men tycks inte ha kommit in med några
synpunkter på den. Även om han naturligtvis på det sättet har fått möjlighet att
komma till tals borde utredarna, enligt min mening, också ha kallat honom till
ett utredningssamtal eller på annat sätt tydligt ha erbjudit honom att delta i
utredningen. Så har inte skett, vilket är en brist i handläggningen.

Åtskilliga av de åtgärder som utredarna uppger sig ha vidtagit finns inte på
något sätt dokumenterade i journalanteckningarna. Det har lett bl.a. till att
nämnden har haft svårt att redogöra för handläggningen av ärendet. Att det
uppstår sådana svårigheter riskerar givetvis att minska förtroendet för
myndighetens handläggning.

Sammantaget är bristerna i handläggningen av barnavårdsutredningen
allvarliga. Nämnden bär det yttersta ansvaret för kvaliteten i socialtjänstens
verksamhet och ska kritiseras för de påtalade bristerna.

Jag har noterat att även Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har granskat
socialtjänstens handläggning av ärendet. IVO:s beslut fattades den 25 mars
2014 (dnr 8.5-37266/2013). Det finns därför inte anledning för mig att vidta
någon ytterligare åtgärd i saken.

Ärendet avslutas.
