# Kritik mot Göteborgs tingsrätt för bristande behörighetskontroll av nämndeman

JO 2012-11-09 dnr 2661-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2012-11-09              2661-2012             1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Göteborgs tingsrätt för bristande behörighetskontroll av
                        nämndeman


                          Beslutet i korthet: En person tjänstgjorde som nämndeman vid sex brottmåls-
                          förhandlingar trots att han inte var behörig då han hade förvaltare enligt 11 kap. 7 §
                          föräldrabalken. Tingsrätten kritiseras för sin bristande kontroll av nämndemannens
                          behörighet.

## Initiativet

I två artiklar i SvD Nyheters respektive Göteborgs-Postens nätupplaga den 19
                        mars 2012, med rubrikerna ”Nämndeman var omyndigförklarad” och
                        ”Omyndigförklarad blev nämndeman”, angavs i huvudsak följande. En man
                        som tjänstgjorde som nämndeman vid Göteborgs tingsrätt begärde den 2 april
                        2009 att han skulle entledigas från sitt uppdrag. En tid därefter anordnade
                        tingsrätten förvaltarskap för mannen då han ansågs vara ur stånd att vårda sin
                        egendom. Två år senare gjorde mannen ”comeback” och satt under perioden
                        oktober – december 2011 som nämndeman vid sex brottmålsrättegångar. Sedan
                        mannen berättat för sin förvaltare att han hade jobbat i tingsrätten kontaktade
                        förvaltaren tingsrätten som den 14 februari 2012 stängde av mannen från
                        tjänstgöring.

                        Lagmannen vid Göteborgs tingsrätt, AA, uttalade sig i artiklarna och uppgav
                        bl.a. följande. ”– Det finns inte någon ursäkt från vår sida. Detta borde ha
                        upptäckts. Vi ska noggrant kontrollera nämndemännen innan de träder i tjänst.
                        Om så skett hade vi förstås märkt att den här mannen var satt under förvaltare”.

                        Jag beslutade mot denna bakgrund att ta upp saken till utredning i ett särskilt
                        ärende.

## Utredningen

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar om vilken prövning som
                        gjorts avseende den valde personens behörighet och för redovisning av
                        tingsrättens bedömning av det som kommit fram.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2661-2012       Sid 2 (6)




Tingsrätten (lagmannen AA) kom in med ett remissvar till vilket fyra bilagor
var fogade (bilagorna här utelämnade, JO:s anmärkning) och yttrade följande.

      I huvudsak stämmer de uppgifter som framgår av tidningsartiklarna, men
      följande kan klargöras. Den aktuelle personen var verksam som nämndeman
      under förra mandatperioden, från december 2006, men entledigades på egen
      begäran den 2 april 2009. Tingsrätten hade då haft vissa synpunkter på honom
      eftersom han hade kommit försent och missat förhandlingar han var kallad till.
      Tingsrätten förordnade om förvaltarskap enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken för
      honom, i beslut den 10 oktober 2009. Personen tjänstgjorde därefter som
      nämndeman, trots att han inte var behörig på grund av förvaltarskapet, vid
      tingsrätten från den 27 september 2011. När det uppdagades att nämndemannen
      var obehörig entledigades han omedelbart den 14 februari 2012. Under den tiden
      satt personen som nämndeman vid huvudförhandling i sex brottmål under
      november och december (tingsrättens målnummer B 9140-11, B 14605-11,
      B 12247-11, B 13553-11, B 5529-11 och B 13666-11). Inget av målen har
      överklagats och ingen i rätten var skiljaktig. Tingsrätten har den 22 mars 2012
      brevledes underrättat parter och ombud om det inträffade. Enligt besked från
      Hovrätten i Västra Sverige den 14 maj 2012 har ingen part klagat över domvilla i
      något av dessa mål.
      Jag vill även redogöra för hur nämndemän tillsätts vid tingsrätten. De
      nämndemän som har utsetts av kommunfullmäktige anges i ett protokoll, som
      skickas till tingsrätten. Tingsrätten genomför vissa kontroller av dessa
      nämndemän. Denna kontroll utförs av två nämndsamordnare, som är
      domstolssekreterare. En blankett skickas ut till de av fullmäktige utsedda
      nämndemännen, där de bland annat ska ange adressuppgifter samt om de är
      nämndemän i hovrätten eller är närstående med annan nämndeman. I
      folkbokföringsregistret kontrolleras att nämndemännen har svenskt
      medborgarskap och är bosatta inom kommunen. I tingsrättens målhanterings-
      system Vera kontrolleras om nämndemännen är försatta i konkurs, har förvaltare
      eller förekommer i brottmål. På handlingarna anges att kontroll mot
      folkbokföringsregistret och i Vera har skett. I september 2011, då den nu aktuelle
      personen utsågs till nämndeman, var rutinen att det var lagmannen som fattade
      beslut beträffande samtliga nämndemän om dessa var behöriga som nämndemän
      eller ej. Numera är rutinen sådan att om nämndsamordnaren anser att en
      nämndeman är behörig, registreras denne som nämndeman hos tingsrätten. I de
      fall när nämndsamordnarna kan anta att nämndemannen inte är behörig, lämnas
      underlaget till lagmannen för bedömning. Lagmannen beslutar i dessa fall om
      personen är behörig eller inte att tjänstgöra som nämndeman vid tingsrätten.
      När den nu aktuelle personen utsågs till nämndeman, upptäckte nämnd-
      samordnaren vid kontrollen att personen förekom i Vera såsom misstänkt i ett
      brottmål, och tog av den anledningen ut en utskrift från Vera med de mål och
      ärenden där personen förekom. Det gick dock även att från detta utdrag se att
      personen förekom i ett ärende om förvaltarskap. Nämndsamordnaren upptäckte
      inte det, utan antecknade ”ej förvaltare eller konkurs” på handlingarna som gavs
      till mig. Jag godtog hennes uppgift om att personen inte hade förvaltare eller var
      försatt i konkurs, utan att kontrollera detta särskilt. Möjligen borde jag ha
      kontrollerat detta. Eftersom misstankarna i brottmålet hade avskrivits beträffande
      personen, fanns det av den anledningen inte hinder mot att förklara honom
      behörig som nämndeman.
      Nämndsamordnarna är väl medvetna om vilka krav som gäller för nämndemän.
      Nämndsamordnaren har förklarat det inträffade med att hon reagerade på att
      personen var misstänkt i ett brottmål och att hon därför måste ha missat att
      personen även förekom i ett ärende om förvaltarskap. Det tycks alltså som om
      det är fråga om ett olycksfall i arbetet.
      Sammanfattningsvis kan sägas att tingsrätten har rutiner för behörighetskontroll
      av nämndemän, men att tingsrätten i just detta fall, av misstag, inte upptäckte att
                                                                         Dnr 2661-2012        Sid 3 (6)




      nämndemannen var obehörig, vilket borde ha gjorts. Detta är högst beklagligt
      och har inneburit att rätten inte har varit domför under sex huvudförhandlingar i
      brottmål.
      Det som inträffat har gett tingsrätten anledning att se över rutinerna. Den
      blankett som skickas ut till nämndemännen har numera uppdaterats, så att
      nämndemannen även ska ange om denne har förvaltare eller är försatt i konkurs.
      Oavsett vad nämndemannen svarat på frågan ska kontroll göras i Vera.
      Det kan tilläggas att det måste vara ovanligt att partierna nominerar en person
      som är satt under förvaltarskap till nämndeman. Naturligtvis är det ändå
      tingsrättens ansvar att kontrollera en nämndemans behörighet. Tingsrätten kan i
      Vera endast kontrollera om en person förekommer i mål och ärenden vid
      Göteborgs tingsrätt. Det går alltså inte att se om personen förekommer i mål eller
      ärenden vid andra tingsrätter. Det hade inte varit någon nackdel om även de
      nominerande partierna gjorde vissa kontroller, eller i vart fall ställde vissa
      kontrollfrågor till kandidaterna. Detta gäller särskilt om domsagan är stor, som
      vid Göteborgs tingsrätt, eftersom tingsrättens personal svårare kan ha
      personkännedom om ett stort antal nämndemän.
Med anledning av tingsrättens uppgift om att kontroll av en vald nämndemans
behörighet bl.a. sker genom sökningar i domstolens interna målhanterings-
system anmodades Datainspektionen att yttra sig över om ett sådant förfarande
står i överensstämmelse med 9 § första stycket punkten d) personuppgiftslagen
(1998:204), PUL.

Datainspektionen (generaldirektören BB) kom in med remissvar och yttrade
följande.

## Sammanfattning

Datainspektionen bedömer att en tingsrätts kontroll av en nämndemans
      behörighet genom sökning i målhanteringssystemet VERA inte innebär att
      personuppgifter kan anses behandlas för något ändamål som är oförenligt med
      det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. En sådan kontroll kan således
      anses stå i överensstämmelse med bestämmelsen i 9 § första stycket punkten d) i
      personuppgiftslagen.
      Samtidigt konstaterar Datainspektionen att en tingsrätt vid en sådan behandling
      av personuppgifter måste beakta bestämmelserna i förordningen (2001:639) om
      registerföring m.m. vid allmänna domstolar med hjälp av automatiserad
      behandling. Förordningen innehåller bestämmelser som begränsar för vilka
      ändamål en tingsrätt får föra och använda vissa register i sin rättskipande eller
      rättsvårdande verksamhet. Enligt Datainspektionens mening får en domstols
      kontroll, enligt 4 kap. 6 § rättegångsbalken, av en nämndemans behörighet i
      verksamhetssystemet VERA anses utgöra ett led i den rättskipande och
      rättsvårdande verksamheten. Datainspektionen bedömer att en sådan kontroll bör
      kunna anses tillåten enligt förordningen när den förekommer vid handläggningen
      av mål och ärenden.

## Bakgrund

Datainspektionen har anmodats av Riksdagens ombudsmän (JO) att inkomma
      med ett yttrande avseende frågan om Göteborgs tingsrätts kontroll i
      målhanteringssystemet VERA av en nämndemans behörighet står i
      överensstämmelse med 9 § första stycket punkten d personuppgiftslagen.
      Bakgrunden till frågan är att JO har beslutat att granska ett fall där en person som
      har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken har tjänstgjort som nämndeman
      vid Göteborgs tingsrätt. Tingsrätten har i sitt svar till JO uppgivit att tingsrätten
      rutinmässigt, genom sökningar i domstolens målhanteringssystem VERA,
                                                                  Dnr 2661-2012     Sid 4 (6)




kontrollerar om valda nämndemän är försatta i konkurs, har förvaltare eller
förekommer i brottmål.

Tillämpliga bestämmelser m.m.
Enligt 9 § första stycket punkten d) i personuppgiftslagen ska den person-
uppgiftsansvarige se till att personuppgifter inte behandlas för något ändamål
som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in.
Tingsrättens behandling av personuppgifter i målhanteringssystemet VERA
regleras i förordningen (2001:639) om registerföring m.m. vid allmänna
domstolar med hjälp av automatiserad behandling (förordningen). Förordningen
gäller, enligt 1 §, utöver personuppgiftslagen vid automatiserad behandling av
personuppgifter i Högsta domstolen, hovrätternas och tingsrätternas rättskipande
eller rättsvårdande verksamhet.
Enligt 2 § får en domstol föra automatiserade register över mål och ärenden som
handläggs vid domstolen. Registren får användas för handläggning av mål och
ärenden, fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag eller annan
författning, planering, uppföljning och utvärdering av verksamheten samt
framställning av statistik. Dessutom får domstolarna föra automatiserade register
för återsökning av vägledande avgöranden, rättsutredningar och liknande
information (6 §). Vid sidan av eller i anslutning till de nämnda registren får
domstolarna behandla personuppgifter automatiserat i löpande text,
ljudupptagningar eller ljud- och bildupptagningar enligt 7 §.
För domstolarnas behandling av personuppgifter som sker utanför den
rättskipande eller rättsvårdande verksamheten gäller personuppgiftslagen.
Datainspektionen kan konstatera att det inte finns förordningsmotiv till
förordningen (2001:639) om registerföring m.m. vid allmänna domstolar med
hjälp av automatiserad behandling. Såvitt Datainspektionen känner till grundar
sig förordningen på ett förslag från Domstolsdatautredningen. Utredningens
betänkande (SOU 2001:32) kan således tjäna till vägledning för uttolkning av
bestämmelserna i förordningen.

Datainspektionens bedömning
För att avgöra om en behandling av personuppgifter för något ändamål inte är
oförenligt med det ändamål för vilka uppgifterna samlades in och således inte
strider mot 9 § första stycket punkten d) personuppgiftslagen kan man utgå från
hur en registrerad person typiskt sett skulle se på saken. Kommer man fram till
att den registrerade rimligen har att räkna med att de insamlade person-
uppgifterna också får behandlas för det ändamålet kan det inte anses oförenligt
med det ursprungliga ändamålet.
Av 4 kap. 6 § rättegångsbalken följer att en domstol ska självständigt pröva en
nämndemans behörighet. Av andra bestämmelser i 4 kap. rättegångsbalken följer
också att en domstol har att i andra fall pröva en nämndemans lämplighet.
En person som har varit eller blir föremål för handläggning av domstolen i dess
rättskipande eller rättsvårdande verksamhet bör således rimligen ha att räkna
med att relevanta uppgifter om honom eller henne i det målet eller ärendet kan
komma att användas vid domstolens behörighetskontroll av denne som
nämndeman. Datainspektionen bedömer därför att en sådan behandling av
personuppgifter får anses stå i överensstämmelse med bestämmelsen i 9 § första
stycket punkten d) i personuppgiftslagen. Datainspektionen kan samtidigt
konstatera att en tingsrätt vid en sådan behandling av personuppgifter måste
beakta bestämmelserna i förordningen (2001:639) om registerföring m.m. vid
allmänna domstolar med hjälp av automatiserad behandling.
Den nämnda förordningen innehåller bestämmelser som begränsar för vilka
ändamål en tingsrätt får föra och använda vissa register i sin rättskipande eller
rättsvårdande verksamhet. Förordningen tillåter bl.a. att en domstol använder
                                                                      Dnr 2661-2012        Sid 5 (6)




      uppräknade uppgifter i ett verksamhetsregister för handläggning av mål och
      ärenden (se 2 §). Varken av förordningen eller av Domstolsdatautredningens
      betänkande (SOU 2001:32) framgår vad som avses med ”handläggning av mål
      och ärenden”. Det framstår dock som att Domstolsdatautredningen avsett att det
      ändamålet skulle ges en vid tolkning. Utredningen ansåg t.ex. att registren skulle
      få användas utan begränsning i den rättskipande eller rättsvårdande
      verksamheten under förutsättning att det handlar om mål och ärenden (SOU
      2001:32 s. 107). Enligt Datainspektionens mening får en domstols kontroll enligt
      4 kap. 6 § rättegångsbalken av en nämndemans behörighet anses utgöra ett
      naturligt led i den rättskipande och rättsvårdande verksamheten, även om ett
      eventuellt beslut med anledning av en sådan prövning formellt sett torde vara att
      hänföra till ett administrativt beslut. Datainspektionen bedömer därför att en
      sådan kontroll i en domstols verksamhetsregister av en nämndemans behörighet
      bör kunna anses tillåten enligt förordningen när den förekommer vid
      handläggningen av mål och ärenden.
I ett beslut den 9 november 2012 anförde JO Lindström följande.

Bedömning
Rättskipningen i våra domstolar sker i stor utsträckning under medverkan av
nämndemän. Att nämndemän ingår i rätten bidrar till att ge allmänheten insyn i
domstolarnas verksamhet. Dessutom utgör nämndemännen en garanti för att
allmänna värderingar blir beaktade i den rättskipande verksamheten. En
medverkan av nämndemän i domstolarna är också ägnad att upprätthålla
förtroende för rättsväsendet.

Den som valts till nämndeman har alltså ett viktigt uppdrag. I en tingsrätt och en
förvaltningsrätt består rätten av en juristdomare och tre nämndemän. Varje
ledamot har en röst och varje röst väger lika tungt. Det är förstås viktigt att alla
ledamöter i rätten är lämpliga för sina uppdrag. De flesta juristdomare utses av
regeringen i ett förfarande som måste anses innehålla tillräckliga garantier för
att inga olämpliga personer utses. Nämndemännen utses däremot av
kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige, i allmänhet efter förslag från
de politiska partier som är representerade i fullmäktige. Förfarandet är inte
lagreglerat; lagstiftaren har alltså litat på att fullmäktige klarar av att sålla bort
olämpliga personer.

Lagen innehåller ett antal bestämmelser med krav på dem som ska vara
nämndemän. Dessa bestämmelser återfinns för de allmänna domstolarnas del i
4 kap. 6 § rättegångsbalken, RB. I bestämmelsens första stycke finns absoluta
krav. Nämndemannen ska vara svensk medborgare, får inte vara underårig och
får inte ha förvaltare enligt föräldrabalken. Nämndemannen måste vidare vara
folkbokförd i domstolens domkrets och slutligen får nämndemannen inte ha
vissa yrken som har anknytning till rättsväsendet. Om någon av dessa
förutsättningar brister, kan fullmäktige inte utse personen till nämndeman.

I 4 kap. 6 § tredje stycket RB finns härutöver en regel som kan beskrivas som
ett råd till den som ska utse nämndemän. Regeln föreskriver att fullmäktige till
nämndemän bara bör utse sådana personer som med hänsyn till
                                                                    Dnr 2661-2012      Sid 6 (6)




omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är
lämpliga för uppdraget.

En ytterligare garanti för att de formella kraven för att få bli nämndeman är
uppfyllda ligger i tingsrättens uppgift enligt 4 kap. 6 § femte stycket RB att
självmant kontrollera att den som fullmäktige valt till nämndeman också är
behörig. Kontrollen ska alltså avse de formella kraven i 4 kap. 6 § första stycket
RB, bl.a. att nämndemannen inte har förvaltare enligt föräldrabalken.

I det aktuella fallet utsåg kommunfullmäktige i Göteborg en person som hade
förvaltare till nämndeman. Förutsättningen för att en person ska få en förvaltare
är att han eller hon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande förhållanden inte kan vårda sig eller sin egendom.
Tingsrätten har i sitt yttrande skrivit att det inte vore någon nackdel om de
nominerande partierna gjorde vissa kontroller av dem som kandiderar till
uppdrag som nämndeman. Även om varken kommunfullmäktige eller de
politiska partierna står under min tillsyn, vill jag säga att jag håller med
tingsrätten. I det nu aktuella fallet framstår det som sannolikt att den process
som lett till att fullmäktige utsett den aktuella personen till nämndeman varit
bristfällig. Om partierna och fullmäktige inte är noggranna när de föreslår och
utser nämndemän, riskerar domstolarna och nämndemannasystemet att hamna i
vanrykte.

Normalt borde kommunfullmäktiges misstag ha upptäckts vid den kontroll som
tingsrätten är ålagd att göra enligt 4 kap. 6 § femte stycket RB. Göteborgs
tingsrätt har också en rutin av innebörd att den nyvalde nämndemannen får
svara på frågor, att kontroll görs i folkbokföringsregistret och att en kontroll
görs i målhanteringssystemet Vera. Datainspektionen har bedömt att den
sistnämnda kontrollen står i överensstämmelse med personuppgiftslagens
reglering och jag delar den bedömningen. Jag anser också att den beskrivna
rutinen är ändamålsenlig även om – som tingsrätten också påpekat – det inte går
att se om den nyvalde nämndemannen förekommer i ärenden hos andra
tingsrätter.

I det aktuella fallet uppmärksammade tingsrätten inte vid den
behörighetskontroll som företogs att nämndemannen i fråga hade förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Det inträffade har inneburit att tingsrätten inte
varit domför vid sex huvudförhandlingar i brottmål, vilket naturligtvis är
mycket allvarligt. Även om detta, som framkommit, berott på ett beklagligt
förbiseende kan tingsrätten inte undgå kritik.

Eftersom mitt beslut berör domstolarnas användning av målhanteringssystemet
Vera skickar jag en kopia av beslutet till Domstolsverket för kännedom.
