# Fråga om meddelarfrihet rått för uppgifter som en yrkesinspektör fått kännedom om i samband med inspektion av ett s.k. korttidshem

JO 2001-11-05 dnr 2673-1999

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2001-11-05            2673-1999                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om meddelarfrihet rått för uppgifter som en yrkesinspektör fått
                        kännedom om i samband med inspektion av ett s.k. korttidshem

## Anmälan

AA, ordförande i Socialnämnden i Sundsvalls kommun, klagade till JO på att en
                        yrkesinspektör vid Yrkesinspektionen i Härnösands distrikt (numera
                        Arbetsmiljöverket) inför medierna uttalat sig om en autistisk pojkes
                        boendeförhållanden i ett s.k. korttidshem, drivet av Sundsvalls kommun. Av en
                        tidningsartikel, fogad till anmälan, framgår att inspektören också lämnat vissa
                        uppgifter om bl.a. pojkens beteende och om hur lång tid han vistats i hemmet. AA
                        uppgav i anmälan att uttalandena ur barnets och föräldrarnas perspektiv var
                        integritetskänsliga och uppfattades som kränkande. Han önskade att JO särskilt
                        skulle granska ”om skyddet för den enskilde mot att yrkesinspektörer gör
                        omdömeslösa och kränkande uttalanden är tillfyllest i vår lagstiftning”.

                        Av anmälan med bilagor framgick att yrkesinspektören den 4 juni 1999
                        genomförde en inspektion i det ifrågavarande korttidshemmet. Syftet med
                        inspektionen var att kontrollera hur arbetsmiljökraven uppfylldes på arbetsplatsen.

## Utredning

Ärendet remitterades till dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen. I
                        remissen angavs följande.

                                  I ärendet aktualiseras bl.a. frågan om vilka sekretessbestämmelser som är tillämpliga
                                  på yrkesinspektörens iakttagelser och vilka konsekvenser sekretessregleringen får
                                  för frågan om meddelarfrihet kan anses råda eller inte.
                        Remissinstanserna ombads att yttra sig i detta hänseende.

                        Arbetarskyddsstyrelsen anförde i sitt remissvar följande.
                                  Enligt Arbetarskyddsstyrelsens uppfattning är det sekretessbestämmelserna i 7 kap.
                                  8 § sekretesslagen (1980:100) som skall tillämpas när en yrkesinspektör i sin
                                  tjänsteutövning gör iakttagelser om enskildas personliga förhållanden.
                                  Bestämmelserna i 7 kap. 1 gäller inom hälso- och sjukvården, annan medicinsk
                                  verksamhet samt verksamhet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild
                                  tillsyn över hälso- och sjukvård. Yrkesinspektionen utövar inte sådan verksamhet.
                                  Att olika sekretessbestämmelser gäller hos olika myndigheter, även för samma
                                  handlingar eller samma uppgifter, är en avsedd konsekvens av sekretesslagen. Jfr


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 2673-1999        Sid 2 (5)



      t.ex. sid. 72–78 i propositionen 1979/80:2 och sid. 32–34 i Norstedts kommentar till
      sekretesslagen (Corell m.fl., tredje upplagan 1992).
      Inom Yrkesinspektionens verksamhet gäller ingen tystnadsplikt, som följer av 7 kap.
      1 § sekretesslagen. Den inskränkning i meddelarskyddet, som anges i 16 kap. 1 §
      sekretesslagen för situationer där tystnadsplikt följer av 7 kap. 1 § är därför enligt
      styrelsens uppfattning inte tillämplig inom denna verksamhet. Sekretessen enligt 7
      kap. 8 § är inte intagen i uppräkningen i 16 kap. 1 § sekretesslagen. I
      Yrkesinspektionens verksamhet bör därför vanlig meddelarfrihet enligt
      tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gälla.
Socialstyrelsen anförde bl.a. följande.
      I frågan om vilka sekretessbestämmelser som är tillämpliga på yrkesinspektörens
      iakttagelser bör följande framhållas.
      Sekretess för uppgifter i Yrkesinspektionens verksamhet regleras i första hand
      genom 7 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Det är dock oklart i vad mån
      lagrummet reglerar just den situation som är aktuell i ärendet.
      Enligt Socialstyrelsens uppfattning är det mycket som talar för att 7 kap. 8 §
      sekretesslagen inte enbart tar sikte på arbetstagare och arbetsgivare utan även på
      uppgifter om dem som bor på korttidshemmet. Begreppet ”enskild” är ganska vitt
      och utgångspunkten måste vara att alla de uppgifter om hälsotillstånd och andra
      personliga förhållanden som framkommer genom Yrkesinspektionens
      granskningsverksamhet är belagda med sekretess enligt denna paragraf.
      Verksamheten vid korttidshemmet är en sådan verksamhet som avses enligt 7 kap. 4
      § 3 stycket sekretesslagen, och de sekretessregler som äger sin giltighet i sådan
      verksamhet framgår av 7 kap. 4 § 1 stycket sekretesslagen.
      Eftersom Socialstyrelsen primärt anser att 7 kap. 8 § sekretesslagen är tilllämplig
      gäller meddelarfrihet enligt 16 kap. 1 § sekretesslagen för uppgifterna.
      Att yrkesinspektören mot den bakgrunden valt att gå ut i massmedia är en
      bedömningsfråga som det är svårt att ha någon bestämd uppfattning om. I vart fall
      var det inte otillåtet.
      Om paragrafen inte bedöms tillämplig i detta fall bör initiativ till lagändring tas i
      syfte att tillförsäkra skydd för uppgifter om hälsotillstånd och personliga
      förhållanden för de boende vid institutioner av liknande slag.
      Med den tolkning Socialstyrelsen gjort uppkommer inte frågan om reglering i avtal
      om tystnadsplikt.
AA kommenterade remissvaren.

I beslut den 5 november 2001 anförde JO Berggren följande.

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, med vilket
avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt
uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap 1 § 1 regeringsformen, RF). Denna
rättighet får dock, med hänsyn till vissa preciserade ändamål, begränsas genom lag
(2 kap. 12 och 13 §§ RF). Bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas
verksamhet finns i sekretesslagen (1980:100).

Verksamhet som bedrivs enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa
funktionshindrade skall vid tillämpningen av sekretesslagen jämställas med
socialtjänst (7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen). I sådan verksamhet råder
sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men
(första stycket). Presumtionen är således för sekretess.
                                                                   Dnr 2673-1999    Sid 3 (5)




Hos Arbetsmiljöverket, och liksom tidigare hos Yrkesinspektionen, kan
bestämmelserna i 7 kap. 8 § och 8 kap. 2 § sekretesslagen bli tillämpliga. I detta
ärende är det främst bestämmelsen i 7 kap. 8 § som är aktuell. Där föreskrivs att
sekretess gäller hos myndighet som har till särskild uppgift att verka för
arbetarskydd i ärende enligt lagstiftningen om bl.a. arbetsmiljön, för uppgift om
enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den
enskilde lider men om uppgiften röjs. Skaderekvisitet är här rakt, vilket innebär en
presumtion för offentlighet.

Friheten att yttra sig i massmedier är emellertid större än vad som gäller för
yttrandefriheten i övrigt. Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen
(TF) har var och en rätt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst till författare,
utgivare eller nyhetsbyrå, om syftet är att uppgifterna skall offentliggöras i tryckt
skrift. En reglering motsvarande TF:s finns i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) för
lämnande av uppgifter till radio och television. Bestämmelserna gäller även den
som är offentligt anställd.

Meddelarfriheten enligt TF och YGL är dock inte helt obegränsad. I 16 kap.
sekretesslagen finns en uppräkning av de tystnadspliktsföreskrifter som har
företräde framför meddelarfriheten. I uppräkningen återfinns bestämmelsen i 7 kap.
4 § sekretesslagen, med vissa undantag som inte är aktuella här, men däremot inte
bestämmelsen i 7 kap. 8 §. Således föreligger meddelarfrihet såvitt avser
Arbetsmiljöverkets verksamhet i motsats till vad som gäller inom verksamhet som
bedrivs enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Frågan är då vilken sekretessbestämmelse som är tillämplig när det gäller uppgifter
som en tjänsteman vid Arbetsmiljöverket får i samband med
inspektionsverksamhet vid, som i detta fall, ett hem där verksamhet enligt
lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade bedrivs.

I 13 kap. sekretesslagen behandlas överföring av sekretess i vissa fall. I 1 §
föreskrivs att om en myndighet i verksamhet, som avser tillsyn eller revision, från
någon annan myndighet får en uppgift som är sekretessbelagd där, gäller
sekretessen också hos den mottagande myndigheten. I 6 § anges emellertid att
bestämmelsen i 1 § inte tillämpas, om en sekretessbestämmelse till skydd för
samma intresse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten. I
samband med sekretesslagens tillkomst uttalades (prop. 1979/80:2, del A, s. 319 f.)
att den mottagande myndigheten i sådant fall får hålla sig enbart till den ”egna”
sekretessregeln, oavsett om denna ger starkare eller svagare sekretess än den
sekretessregel som gällde för uppgiften hos den myndighet varifrån den har
inhämtats. Enligt departementschefen talade praktiska skäl för denna regel. Som
förutsättning skulle dock gälla att båda sekretessreglerna skyddar samma
huvudintresse. Där så inte är fallet gäller 1 §, nämligen den överlämnande
myndighetens sekretessbestämmelse är tillämplig även hos den mottagande
myndigheten.

Såväl den sekretess som gäller för verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och
service till vissa funktionshindrade som den som gäller för Arbetsmiljöverkets
                                                                     Dnr 2673-1999    Sid 4 (5)




verksamhet, avser att skydda enskildas personliga förhållanden. Frågan är då om
uttrycket ”enskild” inbegriper samma personkrets i de båda bestämmelserna.

Bestämmelsen om socialtjänstsekretess skall skydda uppgifter om de personer som
får vård och stöd. I samband med införandet av bestämmelsen i 7 kap. 8 § var det
främst ett skydd för uppgifter om arbetstagarnas förhållanden som diskuterades. I
propositionen (Del A, s. 193) anfördes i anslutning härtill att ”med enskild åsyftas
här inte bara arbetstagare utan även arbetsgivare”.

Något klart uttalande i frågan om huruvida också de personer som, utan att vara
arbetsgivare eller arbetstagare, vistas på en plats som är föremål för
arbetsmiljöinspektion skall omfattas av sekretessen i 7 kap. 8 § finns inte i
förarbetena. Enligt min uppfattning talar, då inte vare sig lagtextens ordalydelse
eller förarbetena ger tydligt uttryck för annat, övervägande skäl för att sekretessen i
7 kap. 8 § även omfattar uppgifter om denna tredje kategori av personer. Denna
uppfattning har även Socialstyrelsen och dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen gett
uttryck för.

I enlighet med detta resonemang har det således rått frihet för yrkesinspektören att
lämna sekretesskyddade uppgifter som hon fått kännedom om i sin
inspektionsverksamhet till representanter för massmedierna. Jag driver därför inte
ärendet vidare mot inspektören.

AA har i sin kommentar till remissvaret förklarat bl.a. att sekretesskyddet för
boende på institutioner är otillräckligt, om uppgifter som lämnas till
yrkesinspektionen kan vidarebefordras till massmedierna samt att, för det fall JO
gör samma bedömning som remissinstanserna, det finns skäl för socialnämnder i
landet att vara restriktiva med att släppa in yrkesinspektörer i verksamhet som rör
enskilda.

Anmälarens synpunkter väcker frågan om meddelarfriheten bör begränsas för
uppgifter som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 8 § sekretesslagen.

Meddelarfriheten har sin grund i att de vanliga sekretessreglerna ger uttryck för
ganska allmänna avvägningar mellan insyns- och sekretessintressena på de berörda
områdena. Detta innebär att önskemålet om insyn i ett särskilt fall kan vara starkare
än det sekretessintresse som har föranlett den aktuella sekretessregeln. Det kan
vidare förhålla sig så att en regel om skydd t.ex. för ett särskilt intresse ibland på ett
olämpligt sätt hindrar insyn i en myndighets sätt att fullgöra sina uppgifter.
Offentlighetsprincipen skulle inte förverkligas fullt ut, om de offentliga
funktionärerna i situationer av nu nämnt slag skulle vara förhindrade att bidra till
den allmänna debatten. Reglerna om meddelarfrihet är avsedda att motverka
sådana icke önskade resultat av sekretessregleringen (prop. Del A, s. 104 f.).

Det bör vidare framhållas att meddelarfriheten inte betyder att de offentliga
funktionärerna är skyldiga att lämna uppgifter till t.ex. pressen om känsliga
förhållanden. Innebörden är i stället att det allmänna har överlåtit åt den enskilde
tjänstemannen att, utan risk för repressalier, själv bedöma om det är önskvärt eller
försvarligt att förmedla vissa uppgifter för offentliggörande. Man räknar med att
                                                                 Dnr 2673-1999   Sid 5 (5)




han därvid beaktar de skyddsintressen som gällande sekretessregel värnar om och
att han bedömer hur informationsmottagaren kommer att handskas med
uppgifterna. (Regner m.fl., Sekretesslagen, 16:2)

I den promemoria som låg till grund för införandet av sekretess för enskildas
personliga förhållanden i ärenden om bl.a. arbetarskydd (Handlingssekretess och
tystnadsplikt, Ds Ju 1977:11), föreslogs inte en begränsad meddelarfrihet i denna
typ av ärenden. Under remissbehandlingen framfördes emellertid från några
remissinstanser den åsikten att tystnadsplikt borde genombryta meddelarfriheten i
dessa ärenden (prop. Del B, bilaga 2, s. 527 f.). Bland annat anfördes att det var
svårt att förstå varför personliga uppgifter av t.ex. medicinsk karaktär skulle
behandlas annorlunda inom arbetarskyddet än vad som gällde inom hälso- och
sjukvården där meddelarfriheten föreslogs vara begränsad. Tillräckliga skäl att gå
ifrån promemorieförslaget ansågs emellertid inte föreligga (prop. Del A s. 366).

Som tidigare nämnts var motivet för bestämmelsen i 7 kap. 8 § att man önskade
införa ett skydd för känsliga uppgifter om arbetstagarna. Även uppgifter om
arbetsgivarnas personliga förhållanden skulle skyddas. Frågan om skydd för
känsliga uppgifter om andra personer som vistas inom en inspekterad verksamhet
var över huvud taget inte föremål för överväganden. Det torde emellertid inte vara
ovanligt att arbetsmiljöinspektioner görs vid sjukhus och andra inrättningar för
vård och stöd inom vars verksamhet uppgifter om enskilda omfattas av sekretess
enligt 7 kap. 1 och 4 §§. Inom dessa områden är meddelarfriheten huvudsakligen
begränsad. Detta talar enligt min mening för att man kanske bör överväga om inte
meddelarfriheten skall begränsas även för uppgifter om ”tredje man” som en
tjänsteman får del av i samband med ett arbetsmiljöärende. Som en jämförelse kan
nämnas sekretessbestämmelserna för tillsynsverksamhet enligt 8 kap. 6 och 7 §§
där tystnadsplikten genombryter meddelarfriheten vad gäller uppgifter om den som
den inspekterade trätt i förbindelse med. En begränsning i meddelarfriheten bör
dock komma till stånd endast om mycket starka skäl talar för det. Frågan bör
lämpligen beaktas inom ramen för den pågående översynen av sekretesslagen (dir.
1998:32).

Jag översänder en kopia av detta beslut till Regeringskansliet
(Justitiedepartementet) och till Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju
1999:06).

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
