# En polis har gripit en person trots att frågan om frihetsberövande skulle ha prövats av en åklagare

JO 2023-03-28 dnr 2676-2022

[B]

## BESLUT

Datum              Dnr
                                                                        2023-03-28         2676-2022           Sid 1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En polis har gripit en person trots att frågan om frihetsberövande
                        skulle ha prövats av en åklagare

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 mars 2022 förde AA fram klagomål
                        mot Polismyndigheten och polisen BB samt en åklagare. AA uppgav
                        huvudsakligen följande.

                        BB förde av oklar anledning ut honom från en nattklubb och placerade honom i
                        en polisbil. BB sa till honom att han inte hade råd med den klocka han bar och
                        uppgav falskeligen att han såg narkotikapåverkad ut. På polisstationen togs
                        klockan i beslag och han placerades i en cell i åtta timmar. Han uppmanades att
                        komma på förhör med certifikat och kvitto för klockan samt lönespecifikationer
                        och annat som kunde styrka att han hade tillgångar. Vidare skickades en
                        förfrågan till samtliga banker i Sverige i syfte att utreda hans tillgångar. Polisen
                        skapade en misstanke mot honom för att kunna utreda hur han köpt klockan.
                        Även åklagare uppgav att hans tillgångar skulle utredas. Polisen har ingenting
                        med hans ekonomi att göra och han ska inte behöva bevisa för polisen att han
                        har råd med klockan. Polisen har inte heller gett honom ett bevis om beslaget av
                        klockan, vilket han har rätt till.

## Utredning

JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig över anmälan. Polismyndigheten
                        (juristen CC) yttrade sig till JO den 22 november 2022, efter att upplysningar
                        lämnats av berörda befattningshavare.

                        Polismyndigheten redogjorde inledningsvis för vad som framgår av
                        dokumentationen i ärendet enligt följande.

                        Poliserna BB och DD arbetade civilt på en nattklubb. De observerade AA som
                        framstod som narkotikapåverkad. AA:s fingrar ”spelade”, han hade vidgade
                        pupiller, spända käkar och var uttalat aggressiv. När AA fördes ut från
                        nattklubben uppmärksammade BB att AA hade en dyr klocka. Efter kontroll av
                        AA:s taxerade inkomst tillfrågades AA hur han kunde ha råd med klockan. AA



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A           Fax:            08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                Dnr 2676-2022       Sid 2 (7)




svarade att han inte taxerade samtliga inkomster och att det var hans klocka. AA
var dömd sedan tidigare för olika förmögenhetsbrott. Klockans värde
uppskattades genom sökningar på nätet. BB bedömde att det fanns
kollusionsfara eftersom AA inte var förhörd och beslutade att gripa honom för
grovt häleri alternativt grovt penningtvättsbrott. AA rapporterades även för
narkotikabruk. Kort efter gripandet beslutades att klockan skulle tas i beslag
från AA eftersom den antogs kunna ha betydelse för utredning av brott, vara
någon avhänd genom brott och antas vara förverkad på grund av brott. BB
beslutade även att AA skulle kroppsbesiktigas genom urinprovstagning. Inga
droger påvisades. Gripandet beslutades kl. 1.40 och anmäldes till åklagare
kl. 4.23. AA delgavs misstanke om bl.a. grovt häleri alternativt häleriförseelse
och förhör med honom påbörjades kl. 8.17. Efter förhöret hävde åklagare
gripandet.

Polismyndigheten redogjorde för upplysningar från berörda befattningshavare.

BB har huvudsakligen uppgett följande.

De begav sig till nattklubben efter att han fått tips om att en narkotikapåverkad
person (senare identifierad som AA) bar en dyr klocka. AA hade till gäster
uppgett att han fått klockan olagligt. På fråga uppgav AA att det var hans klocka
och att den kostade flera hundra tusen kronor. AA:s taxerade inkomst var låg i
förhållande till klockans värde. AA uppgav vidare att han hade köpt klockan av
en person han inte ville namnge. Han ville inte heller svara på om han hade
kvitto. Efter en stund uppgav AA att klockan tillhörde en kompis men ville inte
namnge kompisen. AA försökte även ta av sig klockan och överlämna den till
en bekant. Patrullen utredde klockans värde och kontrollerade AA:s inkomst.
Kontakt etablerades även med andra myndigheter. Han ansåg att AA var
skäligen misstänkt för häleri. Grunden var att AA undanhöll relevant
information utan godtagbar förklaring, att han ändrade uppgifter efterhand och
att han försökte lämna bort klockan under ingripandet. Vidare hade AA inte
tillräckliga ekonomiska medel eller inkomst för att kunna ha köpt klockan
lagligt. Därutöver hade ett trovärdigt anonymt tips lämnats. Han bedömde att
det fanns kollusionsfara eftersom AA kunde kontakta eventuella medmisstänkta
innan ett förhör.

Klockan togs i beslag då den antogs dels ha betydelse för utredning av brottet,
dels vara någon avhänd genom brott eller förverkad på grund av brott. Syftet
var att eftersöka klockan i register, värdera den och göra en enklare
tillgångsutredning. Det handlade främst om att säkerställa målsägandens rätt då
det skäligen antogs att klockan var tillgripen.

DD uppgav bl.a. att samtalet med AA ägde rum utanför nattklubben vid deras
polisbuss samt att BB funderade och ringde samtal innan han beslutade att gripa
AA.
                                                                         Dnr 2676-2022         Sid 3 (7)




Polismyndigheten uppgav att tingsrätten fastställt beslaget av klockan. Som
grund hade rätten angett att klockan kunde antas ha betydelse för utredningen
om brott eller vara någon avhänd genom brott eller förverkad på grund av brott.
Polismyndigheten förklarade också att förundersökningen lagts ned och att
beslaget av klockan hävts.

Polismyndigheten bedömde att det inte fanns något att invända mot beslutet att
kroppsbesiktiga AA till följd av misstanken om narkotikabruk.

I fråga om misstanken om häleri och beslaget av klockan samt gripandet
redovisade myndigheten följande bedömning.

      Misstanken om häleri och beslaget av klockan
      BB har anfört att han bedömde att AA var skäligen misstänkt för häleri och att
      han grundande bedömningen på att AA ansågs undanhålla relevant information
      om innehavet utan godtagbar förklaring, att han ändrade uppgifter efterhand, att
      han försökte lämna bort klockan under ingripandet och att han inte hade
      tillräckliga ekonomiska medel eller inkomster för att ha kunnat köpa klockan på
      ett ärligt sätt samt ett anonymt tips om detta.
      JO har vid flera tillfällen uttalat att för att en person ska anses skäligen misstänkt
      för ett brott krävs att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka
      pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.
      Omständigheterna måste alltså vara sådana att de ger upphov till en faktabaserad
      misstanke. Misstanken får därför t.ex. inte grundas på allmänna utpekanden av
      en viss person eller på andrahandsuppgifter som inte är verifierade. Det är inte
      möjligt att slå fast mer bestämda riktlinjer för vad som ska krävas för att en
      misstanke ska anses vara skälig. Frågan får istället avgöras från fall till fall och
      det finns då ett visst bedömningsutrymme. Vad gäller anonyma uppgiftslämnare
      har JO vid flera tillfällen uttalat att man måste iaktta stor försiktighet när det
      gäller att bedöma en anonym persons uppgifter. Som princip kan uppgifter som
      lämnats i anonyma tips inte ensamma läggas till grund för en bedömning av om
      det finns förutsättningar för att använda ett straffprocessuellt tvångsmedel. Som
      JO också har framhållit kan man, eftersom en misstänkt aldrig är skyldig att
      tillhandahålla uppgifter eller material som kan användas som bevisning mot
      honom själv, inte heller dra några slutsatser av det förhållandet att han vägrar att
      frivilligt medverka i utredningen (Per Lagerud, JO om polis och åklagare, 2022-
      11-12 (JUNO), s. 72 ff).
      Det kan ifrågasättas om utredningen ger stöd för att misstankarna mot AA har
      haft en tillräckligt hög grad av konkretion för att denne skulle anses skäligen
      misstänkt för brotten, likaså om kravet på ”skäligen kan antas” kan anses ha varit
      uppfyllt. Man kan därvid diskutera om det som framkom om AA:s taxerade
      inkomster, klockans värde och AA:s beteende vid tillfället talade för att det var
      mer sannolikt att klockan avhänts någon genom brott än att så inte var fallet och
      att därför det fanns förutsättningar för ett återställandebeslag. Detsamma kan
      sägas om frågan huruvida det förelåg tillräckligt konkreta omständigheter som
      talade för att klockan skulle kunna komma att förverkas. Återstår då frågan om
      klockan skäligen kunde antas ha betydelse för utredningen av brott och om det
      därför fanns förutsättningar för ett bevisbeslag. Även denna fråga är något
      svårbedömd men Polismyndigheten anser att den samlade bilden talar för att det
      funnits skäl att ta klockan i beslag i vart fall för att kunna genomföra en
      fackmannamässig värdering av den.
                                                                           Dnr 2676-2022      Sid 4 (7)




      Gripandet
      Av utredningen framgår att AA greps på grund av misstanke om häleri. Som
      framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen förutsätter ett beslut att
      gripa någon med stöd av 24 kap. 7 första stycket RB att anhållningsskäl
      föreligger. För ett anhållningsbeslut krävs i sin tur att det föreligger skäl för
      häktning. Enligt BB:s bedömning var AA skäligen misstänkt för bl.a. häleri,
      alternativt häleriförseelse. I straffskalan för aktuella brott ingår fängelse ett år.
      Frågan om det i ett visst fall finns skäl för häktning och därmed även gripande är
      sådan att det finns ett visst bedömningsutrymme. Som nämnts i samband med
      redogörelsen för den rättsliga regleringen är det en grundläggande förutsättning
      för att häktning ska kunna ske att den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt
      för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver. Är den
      misstänkte skäligen misstänkt för brottet, får han anhållas om det är av synnerlig
      vikt att han eller hon tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Som
      framgått är regeln om utredningsanhållande en undantagsregel som bör användas
      restriktivt. Den förutsätter också att det finns mycket starka skäl att frihetsberöva
      den misstänkte vilket alltså innebär att utrymmet för att gripa någon på en
      svagare misstanke än sannolika skäl, eller utan att det kan visas att någon av de
      särskilda häktningsgrunderna föreligger, inte kan vara särskilt stort. Det krävs
      också att det finns anledning att räkna med att ytterligare utredning inom kort
      kommer att ge underlag för ett påstående om att det föreligger sannolika skäl. I
      det aktuella ärendet anser Polismyndigheten inte att utredningen ger stöd för att
      det varit fråga om en sådan undantagssituation att det funnits förutsättningar att
      gripa AA på den svagare misstanken.
      När det gäller bedömningen av frågan om kollusionsfara så har BB uppgett att
      han ansåg att det förelåg en risk för att AA på fri fot skulle undanröja bevis och
      försvåra utredningen, t.ex. genom att kontakta och påverka andra personer. Det
      är omständigheter som i sig kan läggas till grund för ett anhållningsbeslut.
      Polismyndigheten anser dock att det är tveksamt om utredningen i ärendet ger
      stöd för att det funnits någon tillräckligt konkret sådan omständighet för att den
      häktningsgrunden ska anses ha förelegat.
      Oavsett vilken bedömning som görs av ovanstående så krävs, för att en polisman
      i sådant fall ska få gripa någon, att det är fråga om ett brådskande fall (jfr JO
      2003/04 s. 67). Bestämmelsen får alltså endast tillämpas om åklagarbeslut i
      anhållningsfrågan inte kan avvaktas. Av utredningen i ärendet framgår att AA
      var identifierad, att gripandet föregicks av att frågor ställdes till AA samt att
      utredningsåtgärder vidtogs bl.a. avseende klockans värde och AA:s taxerade
      inkomster. Utredningen ger således inte stöd för annat än att det funnits tid och
      möjlighet att kontakta jouråklagare för att få frågan om frihetsberövande prövad.
      Polismyndigheten anser därför att den särskilda förutsättningen för ett gripande,
      att det varit fråga om ett brådskande fall, inte varit uppfylld.
      Av utredningen framgår vidare att det gick drygt två och en halv timme från det
      att AA greps tills dess att åklagare underrättades om gripandet. Det framgår
      också att AA varit aggressiv och verbalt stökig. Som nämnts ovan ska åklagaren
      skyndsamt underrättas om gripandet. Även om förhör inte kan ske omedelbart så
      bör det inte fördröja en anmälan till åklagaren (prop. 1986/87:112 s. 74).
      Polismyndigheten anser därför att kravet på skyndsam underrättelse till
      åklagaren inte varit uppfyllt i detta fall.
AA kommenterade yttrandet.

Bedömning
Granskningens inriktning och utgångspunkter
Av utredningen framgår att beslaget har prövats av domstol. Med det
konstaterandet lämnar jag frågan om det fanns lagliga förutsättningar för
                                                                   Dnr 2676-2022       Sid 5 (7)




åtgärden. Min granskning har framför allt avsett beslutet att gripa AA. Vad AA
i övrigt fört fram i anmälan går jag inte in på.

Dokumentationsbrister har försvårat granskningen. I protokollet över
frihetsberövandet har BB angett att AA var gripen för häleri. I utredningen hos
JO och i en promemoria han upprättade i anslutning till händelsen har BB angett
att misstanken avsåg grovt häleri alternativt grovt penningtvättsbrott.

Med tanke på att det rörde ett frihetsberövande är bristen allvarlig. Jag utgår
dock i den fortsatta bedömningen från att gripandet gjordes med anledning av
en misstanke om grovt häleri alternativt grovt penningtvättsbrott.

I polisanmälan och promemorian anges att det uppmärksammades att AA bar på
en dyr klocka i samband med att han fördes ut från nattklubben. Vidare anges
att frågor ställdes till AA om hur han kunde ha råd med klockan med hänsyn till
hans taxerade inkomst som kontrollerades. I samband med JO:s granskning
redovisade BB även att han fått ett anonymt tips om att AA till andra gäster på
nattklubben skulle ha uppgett att han fått klockan på ett olagligt sätt. Även i
denna del kan jag alltså konstatera att BB:s uppgifter till JO skiljer sig från den
upprättade dokumentationen.

Det är inte godtagbart att omständigheter som läggs till grund för ett
frihetsberövande preciseras först sedan JO inlett en utredning. Jag anser dock
inte att jag kan ha någon annan utgångspunkt än att även de senare redovisade
omständigheterna faktiskt låg till grund för bedömningen av misstanken och
beslutet att gripa AA.

Gripandet
Häleri och penningtvättsbrott
Den som på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med
något som är frånhänt annan genom brott eller som bereder sig otillbörlig
vinning av annans brottsliga förvärv döms för häleri (se 9 kap. 6 § första stycket
brottsbalken).

För penningtvättsbrott döms, om åtgärden syftar till att dölja att pengar eller
annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja
möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde, bl.a.
den som överlåter, förvärvar, omsätter, förvarar eller vidtar annan sådan åtgärd
med egendomen (se 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott).

Straffet för både häleri och penningtvättsbrott är fängelse i högst två år eller, om
brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Rättsliga förutsättningar för ett gripande
Regler om gripande, anhållande och häktning finns i 24 kap. rättegångsbalken
(RB). En grundläggande förutsättning är att personen åtminstone är skäligen
misstänkt för ett brott. Ett gripande vid skälig misstanke får endast göras om det
                                                                   Dnr 2676-2022      Sid 6 (7)




är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning
(se 24 kap. 6 § RB). Det ska också finnas ett eller flera s.k. särskilda
häktningsskäl, t.ex. risk för att den misstänkte genom att undanröja bevis eller
på något annat sätt försvårar sakens utredning (se 24 kap. 1 § första stycket 1–3
RB). Om det finns skäl att anhålla någon, får en polis i brådskande fall gripa
personen (se 24 kap. 7 § första stycket RB).

Ett gripande ska skyndsamt anmälas till åklagaren (se 24 kap. 8 § andra stycket
RB).

Fanns det skälig misstanke om häleri eller penningtvättsbrott?
För att någon ska anses skäligen misstänkt för brott krävs att det finns konkreta
omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte har begått den
gärning som misstanken avser. Frågan får besvaras från fall till fall och vanligen
finns det ett visst utrymme för olika bedömningar. (Se t.ex. JO 2009/10 s. 72,
dnr 1516-2007).

Jag anser, i likhet med Polismyndigheten, att det kan sättas i fråga om det som
BB fört fram ger stöd för att misstankarna mot AA har haft en tillräckligt hög
grad av konkretion för att han skulle anses skäligen misstänkt för grovt häleri
eller grovt penningtvättsbrott. Med beaktande av det bedömningsutrymme som
finns när det gäller värderingen av en misstanke har jag dock inte ett tillräckligt
underlag för att konstatera att BB saknade fog för sin bedömning.

Frågan om frihetsberövande skulle ha underställts en åklagare
Ett frihetsberövande av den som är misstänkt för brott ska som huvudregel ske
genom ett beslut om anhållande som fattas av en åklagare. I ett brådskande fall
får en polis gripa personen, om det finns skäl för ett anhållande. Gripande är
alltså en provisorisk åtgärd i avvaktan på åklagares beslut om anhållande.
Brådskande fall innebär detsamma som fara i dröjsmål. Med uttrycket avses att
omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att åtgärden skulle gå om intet
om den inte genomförs omedelbart (se SOU 1995:47 s. 165 och Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl., 2022, s. 265 f.). Om åtgärden utan
olägenhet kan skjutas upp, eller om det finns tid att hinna kontakta en behörig
beslutsfattare, är det således inte fråga om ett brådskande fall (se JO 2003/04
s. 67, dnr 194-2001).

Utredningen visar att BB ringde flera telefonsamtal och att han etablerade
kontakt med olika myndigheter innan han beslutade att gripa AA. Däremot har
det inte kommit fram något som förklarar varför BB inte tog kontakt med en
jouråklagare och det finns inget som tyder på att han försökte göra det men att
det inte gick att komma fram på telefon. BB har inte heller i övrigt motiverat
varför det var brådskande att gripa AA eller kommenterat den förutsättningen
närmare. Det kan noteras att ingripandet gjordes av två poliser och skedde intill
en polisbuss samt att AA var ensam. Jag kan inte se att omständigheterna var
sådana att en åklagares beslut inte kunde avvaktas.
                                                                  Dnr 2676-2022      Sid 7 (7)




Det var alltså inte fråga om ett brådskande fall och det saknades därför
förutsättningar för BB att gripa AA. BB skulle i stället ha låtit en jouråklagare
pröva om det fanns skäl för ett anhållande. Jag har mot den bakgrunden inte
anledning att uttala mig om huruvida det fanns kollusionsfara och om det var av
synnerlig vikt att AA togs i förvar.

Gripandet anmäldes inte skyndsamt till åklagare
Det dröjde drygt två och en halv timme innan gripandet anmäldes till åklagaren
vilket inte är förenligt med kravet på att ett gripande skyndsamt ska anmälas till
åklagaren.

Dokumentationsbrister
Det är av stor vikt från rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut om
tvångsmedel dokumenteras klart och noggrant, särskilt frihetsberövanden. Som
jag nämnt är det inte godtagbart att omständigheter som låg till grund för
gripandet inte dokumenterades. Utöver de brister jag pekat på tidigare saknades
det uppgift om varför det var av synnerlig vikt att AA togs i förvar.

Jag kan inte avgöra om dokumentationsbristerna avspeglar en okunskap om de
rättsliga förutsättningarna för ett gripande eller beror på något annat. Oavsett
hur det förhåller sig med det är bristerna oacceptabla.

Kritik och avslutande kommentarer
Polismyndigheten kritiseras för att frågan om frihetsberövande inte
underställdes en åklagare och för att åklagare inte skyndsamt underrättades om
gripandet. Polismyndigheten kritiseras också för dokumentationsbristerna.

Ärendet avslutas.




Per Lennerbrant


Ärendet har föredragits av Leo Nilsson Nannini. Byråchefen Stefan Nyman har
deltagit i beredningen.



Sändlista

AA

Polismyndigheten, rättsavdelningen (A331.739/2022)
