# Fråga om tillåtligheten av alkoholutandningsprov som kriminalvårdsinspektörer vid en kriminalvårdsanstalt utfört på en
vårdare

JO 2005-10-25 dnr 2685-2004

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2005-10-25              2685-2004                1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Fråga om tillåtligheten av alkoholutandningsprov som
                        kriminalvårdsinspektörer vid en kriminalvårdsanstalt utfört på en
                        vårdare

## Anmälan

LO-TCO Rättsskydd AB (förbundet) har i en anmälan, som kom in till JO den 22
                        juni 2004, klagat på att två kriminalvårdsinspektörer vid anstalten Tillberga, i strid
                        med 2 kap. 6 § regeringsformen, utfört alkoholutandningsprov på en vårdare, AA.
                        Förbundet har därvid anfört i huvudsak följande. Den 7 april 2003 ombads AA av
                        kriminalvårdsinspektören BB att följa med in på kriminalvårdsinspektören CC:s
                        kontor. Inne på kontoret förklarade BB och CC att de ansåg att AA luktade alkohol
                        och frågade om han ville utföra ett alkoholutandningsprov. Då frågan ställdes höll
                        BB testapparaturen framför honom. AA blev överrumplad och kände sig tvingad
                        att utföra provet. Han upplevde det inte som något verkligt alternativ att avstå. Då
                        alkoholutandningsprovet utfördes höll BB hela tiden i testapparaturen. AA
                        upplevde provtagningen som mycket kränkande. Förbundet anser att AA har blivit
                        utsatt för ett påtvingat kroppsligt ingrepp enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Någon
                        laga grund för detta har inte förelegat.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Västerås för yttrande. I
                        remissvaret anfördes i huvudsak följande (de till remissvaret fogade bilagorna har
                        här utelämnats).
                                  Av företagen utredning framgår det att kriminalvårdsinspektörerna BB och CC
                                  tillfrågade AA om han var villig att lämna utandningsprov, eftersom de båda
                                  uppfattade att han luktade alkohol. De uppfattade att AA var positiv till att lämna
                                  utandningsprov och att han generellt var av den uppfattningen att fler
                                  utandningsprov borde tas på anställda vid anstalten.
                                  I de fall anstaltsledningen får kännedom om att någon tjänstgörande personals
                                  nykterhet ifrågasätts så är den skyldig att omgående agera, bland annat med tanke på
                                  säkerheten och ordningen på anstalten.
                                  Vid nu aktuellt tillfälle så uppfattade de berörda tjänstemännen att AA inte på något
                                  sätt motsatte sig att lämna utandningsprovet eller över omständigheterna i övrigt
                                  kring händelsen, utan att han istället tyckte att det var bra att han fick lämna provet.
                                  Först i efterhand har han kritiserat anstaltsledningens agerande i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 2685-2004     Sid 2 (4)




Kriminalvårdsmyndighetens remissvar jämte förbundets anmälan remitterades till
Kriminalvårdsstyrelsen för yttrande. I Kriminalvårdsstyrelsens remissvar anfördes i
huvudsak följande.

      Det står inledningsvis klart att alkoholutandningsprov är en form av kroppsligt
      ingrepp som omfattas av regeringsformens förbud under förutsättning att en enskild
      påtvingas ingreppet av det allmänna.
      Fråga uppkommer emellertid i vilken utsträckning regeringsformen är tilllämplig
      inom ramen för ett anställningsförhållande. Av Arbetsdomstolens avgörande AD
      1984 nr 94 framgår att 2 kap. 6 § regeringsformen kan vara tillämplig på en offentlig
      arbetsgivare. Frågan kan emellertid inte besvaras generellt. I och med införandet av
      lagen om offentlig anställning anses numera även en statlig anställning vila på
      avtalsrättslig grund (se prop. 1993/94:65 s. 30). Flera avgöranden från
      Arbetsdomstolen på senare tid talar också för en utveckling som går ut på att
      förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i offentlig sektor i allt högre grad
      anses vila på civilrättslig grund (se t.ex. AD 1999 nr 21). Härtill kommer följande
      aspekter. En sådan frivillig drogtest som den nu aktuella, alternativt ett beslut om en
      sådan åtgärd med stöd av arbetsledningsrätten, kan sägas syfta till att tillgodose krav
      på säkerhet i verksamheten samt att säkerställa en god arbetsmiljö. Dessa intressen
      delas av såväl privata som offentliga arbetsgivare. Det kan därför ifrågasättas om
      inte möjligheterna är desamma för privata och offentliga arbetsgivare att genomföra
      frivilliga drogtester alternativt under vissa förutsättningar besluta om en drog test
      med stöd av arbetsledningsrätten (jfr Westregård, Integritetsfrågor i arbetslivet, s.
      221 ff.).
      Enligt styrelsen kan vidare ifrågasättas om alkoholutandningsprovet i den aktuella
      situationen kan anses som påtvingat i regeringsformens bemärkelse. Arbetsgivarens
      företrädare har, eftersom det fanns misstanke om att AA var påverkad av alkohol,
      frågat honom om han var villig att lämna alkoholutandningsprov. Till detta ställde
      sig AA positiv. Alkoholutandningsprovet i fråga har således varit frivilligt. Det
      synes inte ha varit förenat med någon sanktion om AA avböjt att lämna ett prov.
      JO har tidigare uttalat (JO 1984/85 s. 227 och JO:s beslut 27 maj 2003 med dnr
      755-2003) att den enskilde kan avstå från grundlagsskyddet för den kroppsliga
      integriteten genom att lämna sitt medgivande till en viss åtgärd; detta dock under
      förutsättning att avståendet är frivilligt och inte påtvingat ens genom hot om
      sanktion. Frivilligheten får inte heller anses illusorisk. I det ärende som det äldre
      uttalandet gäller hade den enskilde oftast inte – om han eller hon ville undvika
      vistelse i kriminalvårdsanstalt – något annat val än att i boendekontrakt samtycka till
      att lämna urinprov. Här kan även hänvisas till bedömningsgrunderna i det ovan
      nämnda rättsfallet AD 1984 nr 94.
      I det nu aktuella fallet synes AA varken uttryckligen eller underförstått ha hotats av
      någon sanktion. Åtgärden har utförts i avskildhet på ett tjänsterum och uppgifterna
      om AA:s inställning i frågan och om eventuell åtgärd torde omfattas av
      personalsocial eller personaladministrativ sekretess. Samtycket har således inte varit
      illusoriskt i den meningen att AA riskerat kritik från arbetskamrater om han nekat att
      utföra provet.
      Även om genomförandet av alkoholutandningsprovet skulle ses som ett utövande av
      offentlig makt kan åtgärden således enligt styrelsens uppfattning, mot bakgrund av
      det sätt på vilket den har utförts i det nu aktuella fallet, inte sägas stå i strid med
      gällande rätt.
Förbundet yttrade sig över remissvaren. Förbundet framförde därvid bl.a. att AA:s
åsidosättande av order om att utföra provet kunde ha lett till att arbetsgivaren med
stöd av 14 § lagen om offentlig anställning hade övervägt att meddela en
disciplinåtgärd.
                                                                   Dnr 2685-2004   Sid 3 (4)




I beslut den 25 oktober 2005 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp dit bl.a. alkoholutandningsprov räknas.
Begränsningar i skyddet får göras genom lag enligt 2 kap. 12 § regeringsformen.

AA har gjort gällande att hans rättigheter enligt 2 kap. 6 § regeringsformen kränkts
genom att han tvingats lämna ett alkoholutandningsprov.

Kriminalvårdsstyrelsen har genmält att regeringsformens regler inte är tilllämpliga
inom anställningsförhållandet. Kravet på alkoholutandningsprov framställdes inom
ramen för arbetsledningsrätten. Kriminalvårdsstyrelsen har vidare anfört att
alkoholutandningsprovet i vart fall lämnades frivilligt.

När det gäller frågan om regeringsformens tillämplighet kan följande anmärkas.
Regeringsformen skyddar den enskilde mot ingrepp i bl.a. den kroppsliga
integriteten från det allmänna. Den första frågan som uppkommer är alltså om
staten (eller dess representant, i detta fall kriminalvårdsmyndigheten) inom ett
anställningsförhållande uppträder som en enskild arbetsgivare eller som
representant för det allmänna.

I Arbetsdomstolens avgörande AD 1984 nr 84 slås fast att 2 kap. 6 §
regeringsformen kan vara tillämplig på en offentlig arbetsgivare. Enbart den
omständigheten att frågan om tillämpningen av skyddsregeln i 2 kap. 6 §
uppkommit inom ramen för ett anställningsförhållande är alltså inte tillräcklig för
slutsatsen att skyddsreglerna inte skall tillämpas. I samma riktning går t.ex. JO-
avgörandet JO 2003/04 s. 140 där utgångspunkten för avgörandet är att 2 kap. 6 §
är tillämplig. Dåvarande justitieombudsmannen Anna-Karin Lundin anförde bl.a.
att försöksverksamheten med inpasseringskontroll vid några kriminalvårdsanstalter
inte kunde anses strida mot regeringsformen eftersom de anställdas deltagande i
kontrollen åtminstone i formell mening var frivilligt. – Försöksverksamheten
genomfördes utan uttryckligt lagstöd.

Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i dessa avgöranden. Samtidigt
anses det numera att även statliga anställningar vilar på en civilrättslig grund i form
av enskilda anställningsavtal mellan en anställd och hans anställningsmyndighet
även om där finns klara offentligrättsliga inslag, t.ex. att anställningsmyndighetens
formella ingående av sådana avtal har formen av ett myndighetsbeslut (se prop.
1993/94:65 s. 30). Gränsdragningen kan vara besvärlig, och Kriminalvårds-
styrelsen har också hävdat att arbetstagaren inte omfattas av det skydd som avses i
2 kap. 6 § regeringsformen när den offentlige arbetsgivaren utövar arbetslednings-
rätten inom det civilrättsligt reglerade anställningsavtalets gränser (jfr Annamaria
Westregård, Integritetsfrågor i arbetslivet, s. 221). Det är sålunda nödvändigt att ta
ställning till om kriminalvårdsmyndigheten i den här aktuella situationen agerat
som enskild arbetsgivare eller som representant för det allmänna.
                                                                    Dnr 2685-2004   Sid 4 (4)




Här kan ledning hämtas från 1984 års rättsfall som analyserats av Annamaria
Westregård i det nyss nämnda arbetet (s. 228 f.). Enligt Annamaria Westregård,
som redovisar förarbeten m.m., uppträder en offentlig arbetsgivare i rollen som
enskild när han vidtar en åtgärd grundad på privaträttsliga regler som tillgodoser
arbetsgivarens – inte det allmännas – intresse som arbetsgivare i förhållande till
arbetstagaren. Detta förefaller mig vara ett ändamålsenligt sätt att skilja ut de olika
situationer som kan föreligga.

Jag konstaterar att det i ärendet inte gjorts gällande att det skulle föreligga någon
direkt på anställningsavtalet grundad förpliktelse för AA att underkasta sig
alkoholutandningsprovet. I stället har Kriminalvårdsmyndigheten Västerås hänvisat
till att anstaltsledningen är skyldig att omgående agera om någon tjänstgörande
personals nykterhet ifrågasätts, bland annat med tanke på säkerheten och ordningen
i anstalten. Kriminalvårdsstyrelsen har för sin del anfört att en sådan drogtest som
den nu aktuella kan sägas syfta till att tillgodose krav på säkerhet i verksamheten
samt att säkerställa en god arbetsmiljö. Dessa uttalanden pekar på att det avgörande
vid beslutet att företa alkoholutandningsprovet var hänsynen till det allmännas
intresse av säkerhet i anstalten. Skyddsregeln i 2 kap. 6 § regeringsformen är med
andra ord i princip tillämplig.

Enligt regeringsformen avser skyddet för den kroppsliga integriteten emellertid
endast påtvingade ingrepp. I denna del har BB och CC uppfattat att AA frivilligt
underkastade sig alkoholutandningsprovet vilket AA i sin tur bestritt. Det låter sig
inte nu utredas hur det förhöll sig härmed. Höga krav måste dock enligt min
mening ställas när det handlar om att förvissa sig om att frivillighet faktiskt
föreligger, i synnerhet i situationer som den förevarande där en anställd normalt får
antas befinna sig i underläge i förhållande till sina chefer. Även om en anställd som
vägrar att utföra ett alkoholutandningsprov inte riskerar att drabbas av några
sanktioner finns alltid risken att han eller hon inte uppfattar möjligheten att avstå
från provtagningen som ett verkligt alternativ. Enligt min mening har inte BB och
CC på ett tillfredsställande sätt förvissat sig om att AA inte hade några
invändningar mot provet. För detta förtjänar kriminalvårdsmyndigheten kritik. Jag
utgår från att åtgärder vidtas så att liknande händelser undviks i framtiden.
