# En rådmans åtgärd att med anledning av ett upplevt hotfullt agerande inte tillåta åhörare att bära viss klädsel under en rättegång

JO 2009-10-21 dnr 2693-2008

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2009-10-21          2693-2008              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        En rådmans åtgärd att med anledning av ett upplevt hotfullt agerande
                        inte tillåta åhörare att bära viss klädsel under en rättegång

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Hässleholms tingsrätt och framförde
                        följande. Han är medlem i den ideella föreningen Brödraskapet. Han och några
                        andra medlemmar i föreningen hade för avsikt att vara åhörare vid en
                        huvudförhandling vid tingsrätten. De bar västar och tröjor med föreningens märken
                        och färger men blev tillsagda av rättens ordförande att ta av sig dem.

## Utredning

Handlingar i tingsrättens mål B 588-08 fordrades in och granskades.

                        Muntliga upplysningar hämtades in från rådmannen BB, varvid i huvudsak
                        följande framkom. Det var känt för tingsrätten att den tilltalade i målet var medlem
                        i Brödraskapet, och såväl målsäganden som ett vittne hade uttryckt stor rädsla inför
                        huvudförhandlingen. Tingsrätten hade därför beslutat att polis skulle närvara vid
                        förhandlingen. Innan målet ropades på noterade han att det satt fem, sex personer i
                        väntsalen iförda västar med Brödraskapets klubbemblem. När målet ropades på
                        gick de nyssnämnda in i salen, vilket BB uppfattade som ett förtäckt hot mot såväl
                        förhörspersoner som rätten. Han sa därför till dem att de inte var välkomna i
                        rättssalen om de inte tog av sig västarna. Detta åtlyddes. Målsäganden hade begärt
                        att få höras utan att den tilltalade var närvarande, s.k. medhörning, vilket
                        tingsrätten beviljade. I samband med att den tilltalade fördes till medhörnings-
                        rummet kom en till person iförd väst med Brödraskapets klubbemblem in i
                        rättssalen. Personen ställde sig först intill målsäganden och satte sig därefter på den
                        bänk som var närmast denne. BB sa till även denna person att han måste ta av sig
                        västen om han ville närvara vid förhandlingen. Även denna tillsägelse åtlyddes.

                        Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande angående vad
                        som förevar vid huvudförhandlingen i aktuellt avseende. Av upplysningarna skulle
                        särskilt framgå vilka rättsliga överväganden som föregick beslutet att förbjuda
                        åhörarna att bära vissa kläder.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                          Dnr 2693-2008     Sid 2 (5)




Tingsrätten (lagmannen CC) kom in med ett yttrande till vilket hade fogats
upplysningar från BB.

BB uppgav i huvudsak följande.

      Huvudförhandlingen föregicks av att stor möda fick läggas ner på att förmåvittnet
      och målsäganden att delta i förhandlingen. Båda uttryckte rädsla och obehag inför att
      uppträda i rättssalen eftersom den tilltalade var medlem i Brödraskapet, och att man
      också kunde förvänta sig att kamrater till honom skulle komma att närvara vid
      förhandlingen. När målet påropades kom ett antal personer iförda tröjor med stora
      och tydliga emblem på brösten, utvisande tillhörigheten till Brödraskapet, in i
      rättssalen. De ställde sig i ”samlad tropp” framför åhörarbänkarna, svängde på sig så
      att emblemen tydligt syntes för alla närvarande. Jag uppfattade deras beteende
      såsom en klar hot demonstration mot tingsrättens ledamöter och mot övriga
      närvarande och därigenom som ett otillbörligt beteende i rättssalen. Med anledning
      härav ansåg jag det vara min skyldighet såsom ordförande i rätten att meddela den
      föreskriften att de skulle avlägsna demonstrationsobjekten, varefter de fick närvara
      vid huvudförhandlingen. Så skedde också. Ingen förvägrades rätten att närvara i
      rättssalen.
      När förhöret med målsäganden just skulle inledas inträdde ytterligare en person,
      iförd samma typ av tröja som nämnts ovan, i rättssalen. Han gick bort till den del av
      åhörarbänkarna som vetter närmast mot åklagar-/målsägandebänken. Där ställde han
      sig med bröstet vänt mot nämnda bänk, stodstilla i några sekunder och tittade skarpt
      på målsäganden, varefter han satte sig ner på bänken. Även detta beteende
      uppfattade jag som en klar hotdemonstration, riktad mot målsäganden, varför jag
      även för den här personen meddelade föreskriften att han skulle ta av sig tröjan. Så
      skedde och han var närvarande vid återstoden av huvudförhandlingen.
      Det vittnesförhör som åklagaren påkallat kunde inte genomföras eftersom vittnet av
      rädsla för Brödraskapet inte vågade deltaga i huvudförhandlingen. Avsikten var att
      han skulle hörts per telefon.
      Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken ankommer det på rättens ordförande att
      upprätthålla ordningen vid huvudförhandlingen och att meddela de föreskrifter som
      behövs härför. De närvarande medlemmarnas i Brödraskapet uppträdande i
      rättssalen uppfattade jag som en uppenbar demonstrations handling, riktad såväl mot
      rättens ledamöter som mot övriga deltagare i huvudförhandlingen, inte minst mot
      målsäganden, och därigenom som ett otillbörligt beteende. Med beaktande av
      rättssäkerhetsaspekten är det av väsentlig betydelse att det i rättssalen inte
      förekommer ovidkommande eller störande moment under en huvudförhandling. Det
      är viktigt att deltagarna får lämna sina berättelser utan att otillbörligt påverkas, t.ex.
      av en demonstration. På grund härav var det min skyldighet som rättens ordförande
      att meddela en föreskrift för att undanröja detta inslag. Föreskriften var tillräcklig för
      att uppnå syftet och dessutom med bibehållandet av offentligheten – ingen nödgades
      avvisas från rättssalen.
      Eftersom den som skulle höras inledningsvis var målsägande och inte ett vittne, var
      36 kap. 18 § rättegångsbalken inte tillämplig. Om det åberopade vittnet inställt sig
      eller varit hörbart per telefon är det emellertid möjligt att detta lagrum kunnat
      komma i tillämpning.
      Avslutningsvis kan jag bara konstatera att min föreskrift inte hade sin grund i att
      beröva berörda personer rätten att välja klädsel eller att genom sin klädsel visa sin
      tillhörighet till visst sällskap utan fastmer att deras beteende var att bedöma som en
      hotdemonstration och därigenom framstod som uppenbart otillbörligt i rättssalen.
CC
                                                                          Dnr 2693-2008      Sid 3 (5)




I yttrandet anför BB att han nödgades meddela några av åhörarna den föreskriften
att de inte fick bära klädesplagg, på vilka fanns Brödraskapets klubbemblem. Han
redovisar i yttrandet sina skäl för åtgärden. Avyttrandet framgår också att han
stödde sig på stadgandet i 5 kap. 9 § rättegångsbalken.

Tingsrätten finner att BB synes ha haft mycket goda skäl för att vidta de aktuella
åtgärderna.

I ett beslut den 21 oktober 2009 anförde chefsJO Melin följande.

Rättslig reglering
Domstolsförhandlingar är som huvudregel offentliga, vilket innebär att
allmänheten har fritt tillträde till dem (se bl.a. 2 kap. 11 § regeringsformen och
artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna).

Frågor om upprätthållande av ordningen vid förhandlingar i allmän domstol
regleras i 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB). Enligt bestämmelsen ankommer det på
rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att
meddela de ordningsregler som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör
förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt.

Rätten får besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett
vittnesförhör om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak
inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, 36 kap. 18
§ första stycket 1 RB. Bestämmelsen ska tillämpas även vid förhör i bevissyfte med
part eller med målsägande som inte för talan, 37 kap. 3 § första stycket RB.

Bedömning
Av utredningen har framgått att BB vid en huvudförhandling beslutade att inte
tillåta åhörare att bära västar eller tröjor med föreningen Brödraskapets emblem på,
att beslutet grundade sig på reglerna i 5 kap. 9 § RB och slutligen att syftet med
åtgärderna var att undanröja ett beteende som enligt BB:s uppfattning var att
bedöma som en ”hotdemonstration” och därmed otillbörligt.

Min företrädare, chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh, har i ett tidigare
beslut (JO 1998/99 s. 53) angående tillämpningen av 5 kap. 9 § RB i en liknande
situation som den förevarande uttalat bl.a. följande.
      Att en förhandling är offentlig innebär att allmänheten har fritt tillträde till den lokal
      där förhandlingen hålls. Häri ligger att envar har rätt att övervaraförhandlingen utan
      att behöva undergå identitetskontroll eller förklara varför han önskar närvara.
      Åhörarna kan vidare självfallet i princip vara klädda som de själva önskar.
      Som har sagts i det föregående ankommer det enligt 5 kap. 9 § RB på ordföranden
      att upprätthålla ordningen vid en domstolsförhandling. Med stöd av denna
      bestämmelse har ordföranden möjlighet att meddela de föreskrifter som behövs för
      att rättegången ska kunna genomföras utan störande inslag. [– – –]
                                                                       Dnr 2693-2008    Sid 4 (5)




      [B]estämmelsen bör kunna tillämpas även i sådana fall där en åhörare är klädd –
      eller oklädd – på sådant sätt att det med fog kan göras gällande att han därigenom
      stör ordningen i rättssalen. Det bör emellertid framhållas att det här inte kan vara
      fråga om annat än fall av ren undantagskaraktär. Det kan exempelvis bli aktuellt att
      visa ut en åhörare ur rättssalen om hans klädsel är av sådant slag att den skulle
      kunna medföra ansvar för förargelseväckandebeteende eller hets mot folkgrupp (jfr
      NJA 1996 s. 577). Det finns däremot enligt min mening inte rättsligt stöd för att vid
      en offentlig domstolsförhandling i andra fall visa ut eller förbjuda en åhörare att
      komma in i rättssalen endast på den grunden att han genom sin klädsel visar att han
      tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om denna skulle
      förknippas med värderingar som står i strid med vad som är gängse i samhället.
Jag delar denna uppfattning. Det är således, med de undantag som nämns ovan, inte
möjligt att med stöd av 5 kap. 9 § RB förbjuda en åhörare att bära en väst eller
annan klädsel som visar tillhörighet till en viss förening.

I förevarande fall har emellertid BB uppgett att hans beslut inte grundade sig enbart
på åhörarnas klädsel utan att han uppfattade deras klädsel och beteende i övrigt
som en hotdemonstration och att denna framstod som uppenbart otillbörlig i
rättssalen. Enligt BB:s uppfattning var den av honom meddelade föreskriften, dvs.
att åhörarna skulle ta av sig västarna, tillräcklig för att uppnå syftet, dvs. att
undanröja hotdemonstrationen.

Att i en rättssal uppträda på ett sätt som kan uppfattas som en hotelse mot rätten
eller övriga närvarande i rättssalen måste naturligtvis anses utgöra ett otillbörligt
beteende och därmed föranleda rättens ordförande att vidta åtgärder med stöd av 5
kap. 9 § RB. Det förtjänar att anmärkas att ett sådant beteende självfallet också kan
utgöra ett brott, närmast övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken).

De senaste årtiondena har det, inte minst i brottsutredningar med kopplingar till
den organiserade brottsligheten, blivit allt vanligare att målsägande och vittnen inte
vill medverka i det rättsliga förfarandet. Detta beror sannolikt både på att det blivit
vanligare med hot – öppna eller förtäckta – om repressalier av olika slag och på att
allmänhetens medvetande om vissa gruppers våldsbenägenhet generellt torde ha
ökat. Det är därför av stor vikt att bl.a. domstolarna har en beredskap för att hot kan
förekomma och att väl genomtänkta åtgärder vidtas när så sker.

Jag har således inget att invända mot att BB ansåg sig föranlåten att vidta åtgärder
med anledning av vad han upplevde som en hotdemonstration. Emellertid har jag
för egen del svårt att se att den åtgärd som han beslutade om var ändamålsenlig.
Det förefaller osannolikt att det obehag som en förhörsperson känner inför att yttra
sig minskas av att personer som anses ha uppträtt hotfullt, och kan tänkas ogilla
innehållet i förhörspersonens utsaga, tvingas ta av sig särskilda kännetecken men
ges tillfälle att stanna kvar i rättssalen.

Eftersom jag själv inte var närvarande vid huvudförhandlingen är det svårt för mig
att ha synpunkter på vilken eller vilka åtgärder som i stället borde ha vidtagits. Jag
vill dock framhålla att 5 kap. 9 § RB ger rättens ordförande en möjlighet att visa ut
personer från rättssalen. Enligt min uppfattning torde det ofta vara befogat att vidta
en sådan åtgärd mot den som uppträder hotfullt i rättssalen. Vidare har rätten, om
                                                                   Dnr 2693-2008   Sid 5 (5)




det finns anledning att anta att en målsägande av rädsla eller annan orsak inte fritt
berättar sanningen på grund av t.ex. en åhörares närvaro, möjlighet att förordna om
att åhöraren inte får vara närvarande i rättssalen under förhöret, 36 kap. 18 § och 37
kap. 3 § RB.

Sammanfattningsvis är det således min uppfattning att BB i den uppkomna
situationen, mot bakgrund av hur han själv beskrivit den, i stället för att förbjuda de
personer som genomförde hotdemonstrationen att bära vissa kläder, borde ha
övervägt att vidta någon av de nyss nämnda åtgärderna.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
