# Socialtjänstens ansvar för att kontinuerligt följa upp situationen för personer med psykiska funktionshinder

JO 2005-10-28 dnr 2700-2004

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2005-10-28              2700-2004                1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Socialtjänstens ansvar för att kontinuerligt följa upp situationen för
                        personer med psykiska funktionshinder


                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Socialnämnden i Sollentuna
                        kommun. AA anförde i anmälan att hans syster BB, som var känd av socialtjänsten
                        sedan länge, inte hade fått tillräckliga hjälp- och stödinsatser i anledning av sin
                        psykiska sjukdom. Inte heller hade socialtjänsten sett till att BB fått någon vård för
                        sin sjukdom.

                        Inledningsvis inlånades socialförvaltningens akt rörande BB. Därefter remitterades
                        anmälan till Socialnämnden i Sollentuna kommun för yttrande över vad som
                        framförts i AA:s anmälan till JO.

                        Socialnämnden lämnade som remissvar ett tjänsteutlåtande undertecknat av CC
                        och DD. I utlåtandet anfördes bl.a. följande.

                                  BB, pnr /– – –/ vände sig första gången till socialtjänstkontorets ekonomi &
                                  mottagningsenhet per telefon 940331 och ansökte om ekonomisk hjälp på grund av
                                  låg inkomst av deltidsarbete och på grund av deltidssjukskrivning. Hon beviljades
                                  ekonomisk hjälp i avvaktan besökstid för utredning. Enligt journalanteckningar i
                                  ärendet ansöker BB sedan om ekonomisk hjälp i september och i december samma
                                  år.
                                  I juli 1996 kontaktar sökanden på nytt socialtjänsten och ansöker om ekonomisk
                                  hjälp för juli månad.
                                  Därefter kontaktar BB socialtjänsten den 14 maj 2001 för ansökan om ekonomiskt
                                  bistånd till uppehälle och till tandvård. Hon beviljas ekonomiskt bistånd till tandvård
                                  och hyra för juni. Sedan dess har BB ansökt om och beviljats normkomplettering
                                  varje månad till och med augusti i år och hon är fortsatt aktuell.
                                  BB har enligt läkarintyg från husläkare på Sollentuna vårdcentral varit sjukskriven
                                  med olika diagnoser; utbrändhet, depression eller nedstämdhet. Av läkarintyg från
                                  hennes husläkare på vårdcentralen framgår att remiss till Sollentuna psykiatriska
                                  öppenvård skickas 021108 och av läkarintyg undertecknat 021202 att BB efter
                                  remitterande läkares telefonsamtal med mottagningen kommer att få tid där i januari
                                  2003. Av läkarintyg undertecknat 030131 skriver sjukskrivande läkare återigen att
                                  remiss är skickad till psykiatriska mottagningen på Sollentuna sjukhus samt att hans
                                  bedömning är att patienten inte kan skötas inom primärvården utan måste ha ”spec
                                  psyk som bed henne”.
                                  Dr EE på Sollentuna psykiatriska öppenvårdmottagning kallar BB,




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                 Dnr 2700-2004     Sid 2 (5)




sjukskrivande läkare på vårdcentralen och socialsekreteraren till ett gemensamt möte
den 28 april 2003. Till detta möte kommer inte BB. Hon uppgav vid ett senare besök
hos sin socialsekreterare att hon kände sig deprimerad och att det var anledningen
till att hon uteblev.
Inför ansökan om normkompletteringar har handläggande socialsekreterare träffat
BB vid personliga besök på socialkontoret 7 gånger under perioden 14 maj–31
december 2001, vid 20 besök under 2002 varav 3 st är hembesök och 2 st är besök
där handläggande socialsekreterare följer med sökanden på besök hos läkare på
vårdcentralen i Sollentuna. Under 2003 sker 9 besök och under 2004 görs hembesök
den 6 februari eftersom sökanden enligt uppgift av socialsekreterare inte kommit på
den besökstid som var inbokad till den 28 januari. Sökanden samtalar med
socialsekreterarna i dörren, men vill inte släppa in någon. Framställer om
försörjningsstöd för februari månad. BB uteblir sedan från inbokade besökstider och
ansökningarna för mars och april månader inkommer per post. Enligt journal-
anteckningar säger BB vid samtal den 9 mars och den 2 april att hon uteblir från
besökstider på grund av att hon inte kan sova på nätterna eftersom grannarna som
bor i lägenheten ovanpå BB för sådant oväsen på nätterna, något som hon också sagt
flera gånger tidigare.
Onsdagen den 27 maj 2004 gör socialsekreterare på ekonomi & mottagningsenheten
och socialsekreterare på Missbruk & Psykiatrienheten ett gemensamt akut hembesök
till BB efter information från socialnämndens ordförande Mats Linder, som fått
vetskap om att sökanden skulle vara i dåligt psykiskt tillstånd och fara för sig själv.
Vid hembesöket får socialsekreterarna ingen kontakt med BB, hon öppnar inte och
svarar inte på rop genom brevlådan. En granne meddelar att BB är ganska dålig.
Grannen lämnar också telefonnumret till en syster till BB. Handläggande
socialsekreterare kontaktar landstingets NoA-team, Norra länets psykiatriska
akutenhet, och informerar om situationen gällande BB. NoA-teamet kommer att
kontakta patienten under eftermiddagen. Senare samma dag kontaktar
socialsekreteraren återigen NoA-teamet för att förhöra sig om att de varit där.
Personal på NoA-teamet säger då att de inte kommit in i det hus där patienten bor på
grund av att de saknar dörrkoden till en ytterdörr. Socialsekreteraren informerar om
att det finns tre ytterdörrar varav bland annat den på framsidan av huset saknar kod.
Överenskommer att teamet åter söker upp patienten under kvällen.
Nästa dag, fredagen den 28 maj, kontaktar socialsekreteraren åter personal på NoA-
teamet och får information om att de varit där kvällen innan, men patienten öppnade
inte dörren. Istället lämnade teamet sitt telefonnummer. Enligt uppgift av samma
personal är överläkarens bedömning att de ej har tillräcklig information för att kunna
ta beslut om tvångsvård, LPT eller för att gå in med hjälp av hyresvärd för att kunna
bedöma patienten.
Tisdagen den 2 juni går socialsekreteraren återigen hem till BB för att för söka få
kontakt med henne. Hon stod då på sin balkong och talade med sig själv, men
öppnade inte dörren vid påringning. Enligt uppgift av socialsekreteraren kontaktar
han då åter vid NoA-teamet socialsekreteraren och informerar om att BB är inlagd
på Danderyds sjukhus för vård med stöd av LPT samt att BB:s lägenhet är i behov
av städning innan hon kan återvända.
Med hänvisning till ovanstående redogörelse är det socialtjänstens bedömning att
BB haft en regelbunden kontakt med sin socialsekreterare med anledning av hennes
behov av försörjningsstöd, behov av hjälp i kontakt med sjukskrivande läkare såväl
inom primärvården som psykiatriska öppenvården och i kontakterna med
Försäkringskassan. Socialsekreteraren har också vid flertalet tillfällen kontaktat BB
per telefon eller genom hembesök med anledning av oro då hon uteblivit från
inbokade besök på socialkontoret eller från annan planering. I samband med
hembesöket hos BB den 27 maj i år informerades landstingets NoA-team omgående
om att BB riskerade att fara psykiskt illa och kunde vara i behov av vård/tvångsvård.
Sådana beslut förfogar inte socialtjänsten över utan dessa tillhör landstingets
ansvarsområde.
                                                                       Dnr 2700-2004     Sid 3 (5)




      Det framkom senare att lägenheten är i ett fruktansvärt skick. Socialtjänsten har
      dock inga befogenheter att vid ett besök gå in i en vuxen persons bostad med tvång.
      Socialtjänsten har idag fortsatt kontakt med BB via kurator på Danderyds sjukhus
      för att tillse att hennes behov av försörjningsstöd tillgodoses och att hennes behov av
      bostad och eventuellt annat stöd tillgodoses.
Sedan socialnämndens yttrande inkom inlånades BB:s akt från Danderyds sjukhus
avseende den vård hon undergick med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, LPT.

I ett beslut den 28 oktober 2005 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, skall socialnämnden verka
för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande
svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att
leva som andra.

Av 5 kap. 8 § SoL framgår att socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska
funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens
verksamhet på dessa områden. Kommunen skall planera sina insatser för
människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall
kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och
organisationer.

Kommunernas socialtjänst har således ålagts ett långtgående ansvar för människor
med psykiska funktionshinder. Kommunerna har en skyldighet att kartlägga
psykiskt funktionshindrades levnadsförhållanden och söka upp dem som kan
behöva hjälp. Kommunerna skall även samordna behövliga insatser samt, med
iakttagande av sekretesslagens bestämmelser, samverka med landstingen och andra
samhällsorgan. I detta ansvar ligger också att initiera och till respektive organ
påtala behovet av de åtgärder som identifieras i den uppsökande verksamheten
samt motivera en enskild som behöver hjälp att ta emot sådan.

Socialtjänstens verksamhet skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet. Socialtjänsten kan inte mot den enskildes vilja
sätta in åtgärder i syfte att stödja eller hjälpa denne annat än om det föreligger en
nödsituation. Socialtjänsten kan inte heller, utan den enskildes samtycke, röja
uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 4 §
sekretesslagen [1980:100]). Socialtjänsten kan således inte utan vidare
vidarebefordra uppgifter om den enskilde till hälso- och sjukvården (jfr 14 kap. 2 §
sista stycket sekretesslagen). Detta innebär att samarbetet mellan socialtjänsten och
hälso- och sjukvården inte är helt okomplicerat i fall där kommunen identifierar ett
behov av stöd och insatser, men den enskilde, på grund av bristande sjukdomsinsikt
eller andra orsaker, inte är intresserad av det stöd och de insatser som erbjuds.
                                                                        Dnr 2700-2004     Sid 4 (5)




Det kan i sammanhanget nämnas att denna problematik har uppmärksammats av
lagstiftaren. I Offentlighets- och sekretesskommitténs huvudbetänkande ”Ny
sekretesslag” (SOU 2003:99) föreslås att sekretessen inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten inte skall hindra att uppgifter om enskilda som behöver vård
eller omsorg skall kunna lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården
eller från en myndighet inom socialtjänsten till annan sådan myndighet om det
behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat
stöd. Förslaget innebär att annars sekretessbelagda uppgifter kommer att kunna
utbytas mellan olika sjukhus och kliniker och socialtjänstmyndigheter när det är
direkt påkallat för att bistå en enskild, oavsett den enskildes inställning (del 1 s.
296 f.).

JO anförde i ett yttrande den 20 september 2004, JO:s dnr 1102-2004, över
betänkandet bl.a. följande.
      Enligt min mening inger det betänkligheter att låta undantaget utvidgas till en form
      av ”generalklausul”, låt vara att den är begränsad till vård- och omsorgsområdet.
      Enskilda måste med förtroende kunna vända sig till myndigheter. Det är därför av
      vikt att principen att det fordras samtycke för att en uppgift som omfattas av
      sekretess skall lämnas ut till en annan myndighet upprätthålls.
      /– – –/
      Vad jag har sagt nu innebär inte att jag avvisar en utvidgning av möjligheterna för
      myndigheter på vård- och omsorgsområdet att lämna ut uppgifter om enskilda till
      varandra och eventuellt även till en enskild verksamhet. I JO:s tillsyn över
      myndigheter på vård- och omsorgsområdet har noterats att sekretessen i vissa fall
      kan utgöra ett hinder för ett effektivt samarbete mellan socialtjänsten och hälso- och
      sjukvården när det gäller insatser till stöd för psykiskt funktionshindrade. Det kan
      finnas fall då personer med sådana problem på grund av likgiltighet eller sitt tillstånd
      inte samtycker till ett i och för sig befogat utlämnande av uppgifter mellan
      socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det finns även andra situationer då en
      inskränkning av sekretessen mellan olika myndigheter på vård- och omsorgsområdet
      kan vara motiverad. Undantagsregler på detta område måste dock utformas efter
      noggranna överväganden där den enskildes berättigade krav på integritet och
      självbestämmande tillmäts särskild tyngd.
      Kommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

## Bedömning

Bedömning
Av utredningen i ärendet framgår att BB har haft en relativt kontinuerlig kontakt
med socialtjänsten samt att socialtjänsten har varit medveten om att BB var aktuell
inom psykiatrin. Hennes kontakter med socialtjänsten har emellertid – såvitt
framgår av handlingarna – varit med en socialsekreterare vid ekonomi- och
mottagningsenheten och huvudsakligen varit begränsad till frågor om ekonomiskt
bistånd. Det framgår dock att frågan om kontakt med psykiatrin diskuterats vid
flera tillfällen samt att handläggaren följt med BB till vårdcentralen vid två
tillfällen 2002.

Efter årsskiftet 2003/04 synes BB ha varit avvisande till att ha en närmare kontakt
med socialförvaltningen. Med tanke på att socialförvaltningen hade kännedom om
att BB hade psykiska problem måste detta givetvis ha föranlett frågor rörande
                                                                    Dnr 2700-2004   Sid 5 (5)




hennes hjälpbehov. De insatser som har kunnat komma i fråga från
socialförvaltningens sida har då främst kunnat bestå i att, inom ramen för
förvaltningens uppsökande verksamhet, motivera BB att ta emot adekvat stöd.

Den 7 juni 2004 fattades beslut med stöd av 6 b § lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, LPT, att BB skulle tas in vid Danderyds sjukhus för
tvångsvård. Av en journalanteckning i sjukhusets akt rörande BB framgår att hon
vid intagningen led av ”paranoida vanföreställningar, som lett till både social,
psykisk och somatisk nöd”.

Det kan mot den bakgrunden starkt ifrågasättas om de åtgärder som socialtjänsten
vidtagit under våren 2004 varit tillräckliga. Med facit i hand kan konstateras att en
större aktivitet från socialtjänstens sida sannolikt hade lett till att BB tidigare än
vad som nu skedde hade tillförsäkrats hjälp för sina psykiska problem. Eftersom
detta är en slutsats som kan dras i efterhand vill jag dock inte rikta någon kritik mot
socialförvaltningen utan nöjer mig med detta konstaterande.

Avslutningsvis vill jag rent allmänt understryka vikten av att situationen för
personer med psykiska funktionshinder kontinuerligt följs upp och att
socialnämnden fortlöpande överväger vilka insatser som kan komma i fråga. Detta
är särskilt viktigt i de fall då den enskilde börjar inta en mer avvisande attityd
gentemot nämnden. Som framgått ovan kan socialnämnden inte tvinga någon att
undergå vård för sina psykiska problem och inte heller, utan den enskildes
samtycke, vidarebefordra uppgifter till hälso- och sjukvården om det inte föreligger
en nödsituation. En eventuell kommande ändring av bestämmelserna om sekretess
mellan socialtjänsten och den psykiatriska sjukvården kan i framtiden komma att
bidra till att hälso- och sjukvården, i fler fall och i ett tidigare skede än vad som nu
är möjligt, kan kopplas in för medicinska bedömningar och för beslut om adekvata
vårdinsatser.
