# Kritik mot bl.a. en åklagare vid åklagarkammaren i Halmstad för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2010-06-22 dnr 2730-2010

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2010-06-22         2730-2010              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot bl.a. en åklagare vid åklagarkammaren i Halmstad för långsam
                        handläggning av en förundersökning m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som jag har uppfattat henne, klagomål mot bl.a.
                        kammaråklagaren BB, åklagarkammaren i Halmstad och Polismyndigheten i
                        Hallands län. AA var missnöjd med handläggningstiden i en förundersökning i
                        vilken hon var målsägande.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens ärende AM-16831-07 och polismyndighetens
                        ärende K36605-07 begärdes in och granskades. Vidare hämtades muntliga
                        upplysningar in från BB och kriminalinspektören CC.

                        Av den inhämtade utredningen framkom bl.a. följande. AA gjorde en polis-
                        anmälan den 6 december 2007. Förhör med henne, den skäligen misstänkte och ett
                        vittne hölls samma dag. En förundersökning om misshandel och hemfridsbrott
                        inleddes och BB gav den 31 januari 2008 direktiv i bl.a. detta ärende om att ett mer
                        utförligt målsägandeförhör skulle hållas. Direktivet synes emellertid inte ha nått
                        fram till polisen. Sedan BB den 4 februari 2009 uppmärksammat detta och på nytt
                        skickat direktivet samt den 17 juni respektive den 28 augusti påmint polisen om
                        direktivet, hölls ett nytt målsägandeförhör den 22 oktober. Sedan vissa ytterligare
                        utredningsåtgärder vidtagits redovisades ett förundersökningsprotokoll till
                        åklagaren i februari 2010. BB beslutade därefter den 17 februari 2010 att lägga ned
                        bl.a. en förundersökning angående hemfridsbrott med motiveringen att utredningen
                        avsåg ett brott som hade preskriberats. Den 29 april väckte BB emellertid åtal för
                        bl.a. det brottet.

                        Vid en inspektion av åklagarkammaren den 5-7 oktober 2009 kunde jag konstatera
                        att handläggningstiden i såväl ärenden med unga målsägande eller misstänkta som
                        övriga ärenden i åtskilliga fall var alltför lång. Det framkom också att kammaren
                        under framför allt år 2008, bl.a. beroende på att fyra erfarna åklagare slutade, haft
                        ett mycket ansträngt arbetsläge. Mina iakttagelser ledde till att jag beslutade att ta
                        upp handläggningen av ett antal ärenden med unga misstänkta eller målsägande till
                        utredning i ett särskilt ärende, i vilket det inhämtats ett yttrande från Åklagar-



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                   Dnr 2730-2010   Sid 2 (3)



myndigheten och ytterligare upplysningar från kammarchefen och berörda
åklagare, bland dem BB. Ärendet är alltjämt under handläggning (JO:s dnr 6459-
2009). Jag har mot bakgrund av detta inte funnit tillräcklig anledning att begära in
ett skriftligt yttrande från Åklagarmyndigheten i även detta ärende.
Handläggningen hos åklagarkammaren och polismyndigheten föranleder emellertid
följande uttalanden från min sida.

Bedömning
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja förundersökningen ska den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Av 1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen (1947:948) framgår vidare att det är undersökningsledaren som har
ansvaret för förundersökningen i dess helhet och att han eller hon ska se till att
utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara.

Påföljden för hemfridsbrott, som inte är att bedöma som grovt, är böter (4 kap. 6 §
brottsbalken). Av 35 kap. 1 § 1 brottsbalken följer att påföljd för ett brott med
denna straffskala inte får utdömas, om inte den misstänkte häktats eller fått del av
åtalet inom två år från den dag då brottet begicks.

När det gäller handläggningstiden i det aktuella ärendet har det dröjt nästan ett år
och nio månader från det att BB gav direktiv om ytterligare målsägandeförhör till
dess att förhöret hölls. Detta synes till stor del kunna förklaras med att det lämnade
direktivet inte nådde polisen förrän efter drygt ett år. Att det misstaget inte
uppdagades tidigare kan i sin tur förklaras med att BB under det året inte vid något
tillfälle följde upp det direktiv hon trodde att hon gett.

BB har uppgett att anledningen till att hon inte påmint om direktivet tidigare är
hennes höga arbetsbelastning och att hon går igenom sin rotel i den mån hon
hinner, vilket innebär ungefär en gång i halvåret. Jag vill därför erinra om
bestämmelserna i Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om
bevakning och uppföljning vid Åklagarmyndigheten av pågående för-
undersökningar (ÅFS 2007:5). Där anges bl.a. att en åklagare inte får dröja med att
vidta åtgärder för att driva förundersökningen framåt längre tid än tre månader
från det att åklagaren genom t.ex. direktiv senast verkade för att driva för-
undersökningen framåt (2 §) och att bevakning av pågående förundersökningar ska
ske genom att åklagaren minst en gång varannan månad gör en genomgång av de
ärenden som han eller hon ansvarar för (3 §).

Jag vill här anmärka att de ovan nämnda intervallerna är minimikrav och att i
många förundersökningar måste åtgärder vidtas eller bevakning ske oftare än så.
Jag har visserligen ingen anledning att betvivla att BB har och har haft en hög
arbetsbelastning. Det utgör dock enligt min uppfattning inte en godtagbar ursäkt för
att underlåta att bevaka de förundersökningar för vilka man ansvarar och det torde
dessutom vara så att regelbundna rotelgenomgångar och en aktiv rotelvård i vart
fall på lite längre sikt faktiskt är arbetsbesparande.
                                                                    Dnr 2730-2010   Sid 3 (3)



I det aktuella fallet hade också förundersökningen med stor sannolikhet kunnat
slutföras långt tidigare än som blev fallet om BB hade handlagt förundersökningen
i enlighet med de ovan nämnda minimikraven. Den utdragna handläggningstiden
har medfört att det anmälda hemfridsbrottet, som begicks i början av december
2007, var preskriberat redan när förundersökningen redovisades till BB i februari
2010. Det är självfallet helt oacceptabelt att en förundersökning handläggs så
långsamt att det brott som ska utredas preskriberas innan utredningen är avslutad.
Jag noterar vidare att BB inte i någon av sina påminnelser erinrat polisen om den
förestående preskriptionen, vilket hon givetvis borde ha gjort.

Såvitt gäller polismyndighetens handläggning hade det naturligtvis varit önskvärt
om direktiv från åklagaren hade efterlysts i ett tidigare skede. När direktiven väl
kom polisen till handa borde också de begärda utredningsåtgärderna ha utförts
skyndsamt. Att det kom att dröja drygt åtta månader innan den begärda åtgärden,
ett förnyat målsägandeförhör, vidtogs är inte, oavsett arbetsbelastningen,
godtagbart.

Det har vidare framkommit att BB, trots att hemfridsbrottet var preskriberat och
trots att hon tidigare beslutat att lägga ned förundersökningen om det brottet p.g.a.
just preskription, i slutet av april väckte åtal för bl.a. det brottet.

Ett beslut att väcka åtal måste självfallet föregås av vissa kontrollåtgärder och en
sådan åtgärd är att kontrollera att gärningen inte är preskriberad. Jag kan således
konstatera att BB brustit i det avseendet. Det finns dock ingen anledning att tro
annat än att detta berott på ett beklagligt förbiseende. Jag vill ändå betona att jag
ser allvarligt på det inträffade.

Sammantaget är jag mycket kritisk till BB:s handläggning. Inte heller polisen kan
undgå kritik för sin handläggning.

Ärendet avslutas.
