# Initiativärende mot Stockholms tingsrätt gällande handläggningstiden i sex brottmål

JO 2006-01-20 dnr 2732-2004

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2006-01-20         2732-2004              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende mot Stockholms tingsrätt gällande handläggningstiden i
                        sex brottmål

## Initiativet

I ett beslut den 20 januari 1999 (ärende dnr 296-1998) framförde dåvarande
                        chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh synpunkter på Stockholms tingsrätts
                        handläggningstid i målen B 736-93, B 739-93 och B 744-93.

                        Vid handläggningen av ett klagoärende hos JO våren 2004 (dnr 2095-2004) fram-
                        kom att nyss nämnda mål samt målen B 45-97, B 46-97 och B 47-97 inte var
                        avgjorda. Jag beslutade den 24 juni 2004 att ta upp förhållandena till utredning i ett
                        särskilt ärende.

## Utredningen

Granskningens omfattning
                        Dagboksbladet och akten i mål B 736-93 samt dagboksbladen i övriga mål
                        granskades.

                        Innehållet i de granskade handlingarna
                        I samtliga mål hade AA m.fl. väckt enskilt åtal och yrkade att vissa befattnings-
                        havare vid daghem och inom socialtjänsten skulle dömas för tjänstefel. Personal
                        vid daghem påstods bl.a. ha lämnat felaktiga uppgifter om AA:s son till de sociala
                        myndigheterna. Befattningshavare inom socialtjänsten skulle ha medverkat vid
                        verkställigheten av ett beslut att omhänderta AA:s båda barn respektive underlåtit
                        att besluta om utbetalning av visst bidragsförskott.

                        Målen B 45-97 m.fl. anhängiggjordes vid tingsrätten den 3 januari 1997. Tings-
                        rätten utfärdade stämning. Anstånd att inkomma med ett skriftligt yttrande
                        beviljades till den 1 september 1997. Något svaromål inkom dock inte förrän i
                        november 1999 varefter viss skriftväxling pågick fram till slutet av det året. Under
                        årens lopp framställde målsägandena vid upprepade tillfällen jävsinvändningar och
                        i något fall överklagades tingsrättens ställningstagande till en sådan invändning. I
                        april 2001 väckte tingsrätten frågan om AA:s processbehörighet i målen, sedan en
                        annan avdelning på tingsrätten funnit att denne saknade sådan behörighet. Parterna
                        inkom med yttranden i frågan under april och maj månad 2001.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 2732-2004     Sid 2 (6)



När det gäller handläggningen av mål B 736-93 m.fl. inriktades granskningen på de
åtgärder som vidtagits i tiden efter JO:s beslut i januari 1999. Även i dessa mål
framställde målsägandena bl.a. jävsinvändningar. Tingsrättens beslut i vissa av
dessa frågor överklagades av målsägandena. Frågan om AA:s processbehörighet
väcktes också i dessa mål med viss skriftväxling som följd.

I såväl mål B 736-93 m.fl. som mål B 45-97 m.fl. fann tingsrätten i ett beslut den
20 juni 2001 att AA saknade processbehörighet och avvisade därför de enskilda
åtal som förts av denne. I beslutet bereddes övriga målsägande tillfälle att uppge
om de vidhöll sin talan. De inkom den 25 juni 2001 med beskedet att så var fallet.
AA överklagade avvisningsbeslutet till hovrätten, som avslog överklagandet.
Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. En anteckning angående
Högsta domstolens beslut gjordes i tingsrättens dagböcker i målen den 20
september 2001. Därefter finns det inte någon anteckning förrän kallelser till
muntlig förberedelse utfärdades den 2 mars 2004. Muntlig förberedelse hölls den
13 maj 2004. Dom i samtliga mål meddelades den 16 september 2004.

Remiss
Ärendet remitterades till tingsrätten som anmodades att inkomma med upp-
lysningar över handläggningen av målen fr.o.m. februari 1999 till den 2 mars 2004
samt att redovisa sin bedömning av det som kommit fram.

Tingsrätten kom in med ett remissvar. Till remissvaret hade fogats yttranden från
chefsrådmännen BB och CC.

CC uppgav följande.

      När jag tillträdde min anställning som chefsrådman på avdelning 11 den 1 september
      2000 handlades mål B 736-93, B 739-93, B 744-93, B 45-97, B 46-97 och B 47-97
      (härefter målen) på rotel 7, som innehades av rådmannen DD. Denne höll mig
      informerad om handläggningen av målen. De åtgärder som vidtagits under tiden
      februari 1999 - den 20 juni 2001 framgår av dagboksbladen. Sistnämnda datum
      meddelade DD ett slutligt beslut enligt vilket de enskilda åtal som AA förde
      avvisades. Vidare bereddes de övriga målsägandena möjlighet att uppge om de
      vidhöll sina enskilda åtal eller om åtalen återkallades. Samtliga enskilda åtal
      vidhölls.
      AA överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och den 15 augusti 2001 lämnade
      Svea hovrätt överklagandet utan bifall. AA överklagade även hovrättens beslut. Den
      19 september 2001 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövnings-tillstånd.
      När handlingarna därefter återkom till tingsrätten gjorde den domstolssekreterare
      som arbetade på rotel 7 den felaktiga bedömningen att målen var avgjorda genom
      tingsrättens beslut den 20 juni 2001 och arkivlade dem.
      Den 1 oktober 2001 genomfördes en omorganisation av tingsrättens brottmåls-
      verksamhet. Den innebar bl.a. att rotel 7 lades ned och att rådmannen DD flyttade
      till en annan avdelning. Målen från rotel 7 fördelades då på avdelningens kvar-
      varande rotlar.
      De nu aktuella brottmålen låg därefter i arkivet, sannolikt under hela år 2002; exakt
      hur lång tid har inte gått att fastställa i efterhand. I samband med handläggningen av
      ett antal tvistemål, i vilka AA hänvisade till de arkivlagda brottmålen, upptäcktes det
      att dessa felaktigt registrerats som avgjorda. Målen lottades då om till min rotel
      (rotel 1).
                                                                        Dnr 2732-2004     Sid 3 (6)



      Under 2003, fram till dess att jag lämnade avdelningen den 22 augusti 2003, hade
      jag således det direkta ansvaret för målens handläggning. Att målen inte drevs fram
      till avgörande under denna tid är naturligtvis inte bra. Det bör dock beaktas att
      arbetsbördan under den aktuella perioden var mycket hög. En bidragande orsak till
      detta var att det år 2002 inrättades en familjevåldsenhet vid Söderortspolisen, vilket
      resulterade i att bl.a. allt fler mål rörande grov kvinnofridskränkning stämdes in till
      avdelningen (samtliga mål från Söderort lottades vid denna tid på avdelning 11). I
      flertalet av dessa mål var de tilltalade häktade. Under vissa perioder år 2002 och
      2003 räckte avdelningens resurser endast till för att handlägga ungdomsmål och mål
      med frihetsberövade.
      Till det anförda kommer att det bedrevs ett omfattande förändringsarbete vid
      Stockholms tingsrätt under åren 2002 och 2003. Detta arbete engagerade många
      anställda och tog tid från den dömande verksamheten. Under hösten 2002 och våren
      2003 deltog exempelvis hela avdelningen i det s.k. brottmålsprojektet, som syftade
      till att förenkla och effektivisera brottmålshandläggningen. För egen del medverkade
      jag också i en projektgrupp som utarbetade ett förslag till ny organisation för Stock-
      holms tingsrätt. Gruppens arbete inleddes i april 2002 och avslutades i januari 2003.
      Vidare ingick jag i en arbetsgrupp som utredde förutsättningarna för att delegera
      budgetansvaret till tingsrättens avdelningar. Detta arbete inleddes i januari 2003 och
      avslutades i juni samma år. Under våren 2003 till och med september 2003 deltog
      jag dessutom i en projektgrupp som utredde möjligheterna att handlägga både
      tvistemål och brottmål på en och samma avdelning. Den sammantagna tidsåtgången
      för alla projekt var betydande och minskade mina möjligheter att ägna mig åt annat
      än de större och allvarligare brottmålen som lottades på chefsrådmansroteln.
BB uppgav bl.a. följande.

      Jag tillträdde tjänsten som chefsrådman på avdelningen den 1 november 2003. Fram
      till den 1 januari 2004 tjänstgjorde jag på halvtid och för tiden därefter tjänstgör jag
      på heltid. Jag blev i november 2003 uppmärksammad på målen av en vikarierande
      chefsrådman som hade tjänstgjort på avdelningen sedan den 1 september 2003 då
      den ordinarie chefsrådmannen CC hade slutat på avdelningen. I januari 2004 lät jag
      en tingsfiskal gå igenom målen och göra en sammanställning. Denna resulterade i att
      målen sattes ut till en fortsatt muntlig förberedelse. Som bekant är målen genom
      dom den 16 september 2004 avgjorda. Eftersom jag tjänstgjort på avdelningen
      enbart under slutskedet av den tid som JO:s begäran om yttrande avser har jag
      överlåtit till CC att lämna upplysningar och redovisa sin bedömning.
Tingsrätten anförde i huvudsak följande.

      Av den utredning som företagits i tingsrätten framgår att tingsrätten, sedan
      avgörandet mot AA vunnit laga kraft och handlingarna återkommit från Högsta
      domstolen, felaktigt arkiverat målen som avgjorda i dess helhet. För detta kan
      tingsrätten givetvis inte undgå kritik. Enskilda åtal är inte sällan processuellt
      komplicerade. För att undvika att något liknande kan inträffa, har jag tagit upp
      händelsen med chefsrådmännen och förklarat att man bör gå igenom rutinerna på
      avdelningarna och framhålla för personalen att man vid minsta tvekan skall rådfråga
      en domare.
      Att det dröjde innan felet upptäcktes, kan i någon mån förklaras av samverkande
      olyckliga omständigheter. När målen väl återfördes till avdelningen, drog det ut på
      tiden innan de sattes ut till förhandling. Det är beklagligt. Jag vill emellertid fram-
      hålla att brottmålsavdelningarna på Stockholms tingsrätt under den aktuella tiden var
      mycket arbetstyngda och avdelning 11 var särskilt utsatt. Jag hänvisar i den delen till
      vad CC anfört. Det är lätt att konstatera att tingsrättens resurser varit otillräckliga.
      Ytterst är det mitt ansvar.
Tingsrättens akt i mål B 45-97 infordrades.
                                                                  Dnr 2732-2004      Sid 4 (6)



Bedömning
Rätten skall, enligt 47 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken (RB), driva
förberedelsen av ett brottmål i vilket enskilt åtal förs med inriktning på ett snabbt
avgörande. Detta innebär att domstolen bör agera med fasthet vad gäller såväl
materiell som formell processledning och att ansvaret för att målets handläggning
fortskrider ligger på rätten. Av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna framgår att var och en vid
prövning av en anklagelse mot honom för brott skall vara berättigad till en rättvis
och offentlig förhandling inom skälig tid. Vid bedömningen av om ett mål har
avgjorts inom skälig tid har Europadomstolen särskilt beaktat hur komplicerat
målet har varit, hur den tilltalade respektive domstolar och myndigheter agerat
under förfarandet samt vad målet angår (jfr bl.a. Europadomstolens dom den 15
december 2005 i målet Barry mot Irland).

Av de aktuella målen inleddes tre vid tingsrätten i januari 1993 och tre i januari
1997. Målen avgjordes genom dom den 16 september 2004. Målens hand-
läggningstid vid tingsrätten kom således att uppgå till cirka elva och ett halvt
respektive sju och ett halvt år.

Den långa handläggningstiden synes ha haft flera orsaker, varav vissa är hänförliga
till handläggningen av mål B 736-93 m.fl. under tiden t.o.m. januari 1999, som
ligger i tiden före det tidigare JO-beslutet. Under den perioden avvaktades under
närmare fyra år att två andra mål vid tingsrätten i vilka AA väckt enskilt åtal
slutligt skulle avgöras.

Från januari 1999 fram till den 20 juni 2001 har i målen uppkommit frågor om bl.a.
jäv, rättshjälp och utvidgning av åtal. Givetvis kan frågor av detta slag, samman-
hängande bl.a. med målsägandenas processföring, medföra att förberedelsen drar ut
på tiden.

Jag konstaterar dock att handläggningen i det närmaste helt avstannat vid flera
tillfällen.

I mål B 45-97 m.fl. har så varit fallet redan från det att stämning utfärdades. Trots
att tingsrätten hade kontakt med företrädare för stadsdelsnämnden när stämning
hade utfärdats i juni 1997 och då beviljade anstånd med att inkomma med yttrande
till den 1 september 1997, gavs svaromål inte in förrän i november 1999. Det finns
ingen notering om att tingsrätten under denna tid påmint i saken. Tingsrätten har
sedan stämning utfärdades fram till september 1999 endast besvarat en förfrågan
från AA i målen samt prövat en av honom gjord jävsinvändning. Under en period
av mer än två år har således tingsrätten inte därutöver vidtagit någon åtgärd som
kan sägas ha fört dessa mål närmare ett avgörande.

I mål B 736-93 m.fl. synes handläggningen närmast ha avstannat i mars 1999 för
att återupptas i september 1999. Detta avbrott framstår som särskilt förvånande
då Claes Eklundh i beslutet den 20 januari 1999 framförde synpunkter på hand-
läggningstiden i målen och påtalade vikten av att mål i vilka enskilt åtal förs
inriktas på ett snabbt avgörande.
                                                                    Dnr 2732-2004    Sid 5 (6)



Handläggningen i samtliga mål avstannade därefter sedan tingsrättens under
december 1999 meddelade beslut om jäv respektive utvidgning av åtal överklagats
hos Svea hovrätt. Sedan hovrätten lämnat överklagandet utan bifall överklagade
AA i september 2000 hovrättens beslut i fråga om utvidgning. I mars 2001
beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd. Vid den tid-
punkten hade drygt ett år och tre månader förflutit sedan tingsrätten meddelade
beslut i den saken.

Enligt 49 kap. 3 § RB får en tingsrätts slutliga beslut överklagas, om inte annat är
föreskrivet. I fråga om andra beslut är däremot huvudregeln enligt samma lagrum
den motsatta. Denna regels syfte är att om möjligt undvika att rättegångar förhalas.
När det emellertid särskilt gäller bl.a. jävsinvändningar har det lagts i rättens hand
att med hänsyn till omständigheterna avgöra om ett ogillande beslut skall få
överklagas särskilt (49 kap. 4 § RB). Om en part, som enligt 49 kap. 4 § RB har
hänvisats att överklaga beslutet särskilt, för talan mot beslutet skall målet vila till
dess att överklagandet prövats (49 kap. 11 § RB). Rätten får dock, enligt samma
lagrum, bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

Eftersom tingsrätten gjorde bedömningen att beslutet att ogilla jävsinvändningen
fick överklagas särskilt fanns det skäl att låta målen vila i avvaktan på hovrättens
avgörande. Tingsrättens beslut att avvisa AA:s ansökan om utvidgning av åtalet
torde emellertid vara att betrakta som ett slutligt beslut i den delen. Reglerna i 49
kap. 11 § RB gäller inte sådana beslut varför målen inte med stöd av denna
bestämmelse kunde vila i avvaktan på Högsta domstolens prövning. Det kan därför
ifrågasättas om inte handläggningen borde ha fortsatt när hovrätten hade prövat
jävsfrågan.

För att det skall vara möjligt att fortsätta handläggningen av ett mål när ett beslut
överklagas krävs givetvis att tingsrätten har tillgång till handlingarna i målet. Jag
vill därför erinra om bestämmelsen i 35 § förordningen (1996:271) om mål och
ärenden i allmän domstol enligt vilken domstolen skall, om ett avgörande över-
klagas, utan dröjsmål sända sin akt till den högre domstolen. När avgörandet inte
innebär att målet har prövats slutligt är det dock tillräckligt att domstolen i original
eller kopior skickar de handlingar som hänför sig till överklagandet.

I september månad 2001 arkiverades de då alltjämt öppna målen såsom avslutade.
CC har uppgett att detta berodde på att en anställd på kansliet gjorde den felaktiga
bedömningen att målen var avgjorda genom tingsrättens avvisningsbeslut den 20
juni 2001.

Det får givetvis inte förekomma att mål som inte är avgjorda arkiveras. Om ett mål
felaktigt registreras som avgjort är misstaget inte möjligt att upptäcka med hjälp av
de bevakningsrutiner som följer av domstolens målhanteringssystem. Många
domare har emellertid ett eget system för bevakning av de mål för vilka veder-
börande ansvarar. Om ett sådant system saknas eller inte fungerar torde felet inte
kunna upptäckas om inte en part eller någon annan hör av sig till domstolen. I det
aktuella fallet avvecklades den rotel på vilken målen varit registrerade och den
rådman som innehaft roteln flyttade till en annan avdelning, vilket kan antas i viss
                                                                  Dnr 2732-2004   Sid 6 (6)



mån ha ytterligare försämrat förutsättningarna för att någon enkelt skulle upptäcka
misstaget. Lagmannen har tagit upp händelsen med chefsrådmännen och förklarat
att man bör gå igenom rutinerna på avdelningarna och framhålla för personalen att
man vid minsta tvekan skall rådfråga en domare.

Av CC:s upplysningar framgår att akterna i målen sannolikt under hela år 2002
fanns i arkivet. När misstaget uppmärksammades lottades dessa då på hans rotel
och han ansvarade för målen till dess han lämnade avdelningen den 22 augusti
2003. Några åtgärder vidtogs dock inte i målen förrän i januari 2004, då BB
uppdrog åt en fiskal att gå igenom målen.

Det är anmärkningsvärt att handläggningen av målen inte återupptogs med större
kraft sedan misstaget beträffande arkiveringen uppmärksammats. CC har angett
vissa omständigheter som skäl till att handläggningen under aktuell period inte
drevs framåt, bl.a. en ökad måltillströmning och ett omfattande förändringsarbete
vid tingsrätten.

Jag är väl medveten om att arbetssituationen vid de allmänna domstolarna under
senare år blivit mycket ansträngd och att detta inte minst gjort sig gällande på
brottmålsavdelningarna vid Stockholms tingsrätt. Det är dessutom givetvis
angeläget att försök görs att effektivisera arbetet vid domstolarna. Ett sådant
förändringsarbete måste emellertid bedrivas på ett sådant sätt att domstolen kan
bevara, eller tillföras, tillräckliga resurser för att klara den dömande verksamheten.
Det ankommer främst på domstolens chef att vara uppmärksam på att de med-
arbetare som engageras i förändringsarbetet inte under längre tider får svårigheter
att på ett fullgott sätt sköta det löpande arbetet. Lagmannen har också ansett att
ansvaret ytterst är hennes. Samtidigt bär naturligtvis även en domare som finner sig
sakna möjlighet att handlägga målen på sin rotel med erforderlig skyndsamhet ett
ansvar för att domstolens ledning får kännedom om detta förhållande.

När det slutligen gäller handläggningen under den tid som BB haft ansvar för
målen har jag inte någon erinran.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att handläggningstiden i målen varit
oacceptabelt lång och att handläggningen därför inte står i överensstämmelse vare
sig med bestämmelsen i 47 kap. 6 § tredje stycket RB eller med artikel 6 i Europa-
konventionen. De tilltalade stod i de äldsta målen under enskilt åtal i mer än ett
decennium, vilket inte under några förhållanden kan anses godtagbart. Tingsrätten
förtjänar allvarlig kritik för bristerna i handläggningen.

De brister som förekommit i detta ärende talar för att det finns behov av att
tingsrätten ser över rutinerna för bevakning av pågående mål samt för vilka
kontroller som skall göras innan mål arkiveras och registreras som avslutade.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
