# En flicka, född år 2000, genomgick läkarundersökningar i anledning av misstanke om sexuella övergrepp. Bland annat fråga om fadern, mot vilken misstankar riktades, som vårdnadshavare borde ha underrättats om de förestående undersökningarna

JO 2003-04-04 dnr 2739-2001

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2003-04-04        2739-2001             1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En flicka, född år 2000, genomgick läkarundersökningar i anledning av
                        misstanke om sexuella övergrepp. Bland annat fråga om fadern, mot
                        vilken misstankar riktades, som vårdnadshavare borde ha underrättats
                        om de förestående undersökningarna

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA såsom ombud för BB klagomål mot
                        barnkliniken vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö samt Oxie
                        stadsdelsförvaltning och socialjouren i Malmö kommun. Klagomålen avsåg
                        handläggningen av ett ärende rörande BB:s dotter CC, född 2000, i anledning av en
                        läkarundersökning som genomfördes vid barnkliniken den 7 juli 2001.

                        AA anförde bl.a. följande. BB och DD hade gemensam vårdnad om CC. BB fick
                        genom en tredje person den 15 juli 2001 veta att CC, på DD:s begäran, hade
                        genomgått en läkarundersökning den 7 juli 2001. Anledningen till undersökningen
                        var att CC:s mor misstänkte att CC hade varit utsatt för sexuella övergrepp. BB har
                        ”erhållit ingen eller bristfällig information i efterhand om vad som förevarit med
                        hans barn”. BB har även, mot bakgrund av att han är vårdnadshavare, ifrågasatt om
                        barnkliniken och socialförvaltningen genom dess jourgrupp i Malmö har agerat
                        riktigt då de beslutat om undersökningen av CC utan att han informerats härom.

## Utredning

Inledningsvis inhämtade föredraganden i ärendet upplysningar per telefon från
                        socialsekreteraren EE, Oxie stadsdelsförvaltning i Malmö kommun. Han uppgav
                        bl.a. följande. Initiativet till läkarundersökningen av CC togs av modern själv.
                        Förvaltningen var inte inblandad i detta. Förvaltningen fick från socialjouren reda
                        på att CC hade läkarundersökts den 7 juli 2001. Veckan därpå gjordes ytterligare
                        en undersökning av CC under narkos. Efter det att båda undersökningarna hade
                        genomförts var han i kontakt med DD som förklarade att hon hade informerat BB
                        om undersökningarna. Han kontaktade BB den 17 eller den 18 juli 2001 och talade
                        med honom om det inträffade.

                        Vidare inhämtades från barnkliniken vid MAS kopior av journalanteckningar
                        rörande CC för tiden mellan den 1 juli och den 31 augusti 2001.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 2739-2001     Sid 2 (6)




Därefter anmodades Socialstyrelsen, rättsavdelningen, att, med hänsyn till vad som
framgick av anmälan till JO och upprättad tjänsteanteckning över telefonsamtal
med socialsekreteraren EE, göra en utredning och yttra sig över de åtgärder som
hälso- och sjukvårdspersonal vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö hade
vidtagit. I remissvaret anfördes följande.
      –––

## Utredning

Socialstyrelsen har inhämtat yttrande från ställföreträdande chefsöverläkaren FF
      Universitetssjukhuset MAS, samt kopia av aktuella journalhandlingar.
      Av handlingarna i ärendet framgår att barnet undersöktes av sekundärjourhavande
      läkare den 7 juli 2001 efter att barnets mor sökt akut och begärt undersökning på
      grund av misstanke om sexuellt övergrepp. Undersökningen visade inga tecken på
      yttre våld, men då den inte var fullständig kompletterades den med en undersökning
      av gynekolog den 12 juli 2001. Undersökningarna gav inga hållpunkter för skada på
      barnet, vilket muntligen meddelades barnets mor. Båda föräldrarna är
      vårdnadshavare. Den andre föräldern fick inte någon information om att hans dotter
      skulle undersökas. Man förutsatte att den medföljande föräldern skulle upplysa
      denne om att undersökningar skett och resultatet av dessa. Information lämnades
      också i efterhand av barnets mor. Ansvarig läkare informerade socialjouren per
      telefon den 7 juli 2001 om resultatet av den undersökning som utförts samma dag.

      Socialstyrelsens bedömning
      Enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (FB) har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en
      god fostran. Av 6 kap. 2 § andra stycket FB följer, att den som har vårdnaden om ett
      barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och för att dess behov enligt 1
      § blir tillgodosedda. Hit hör bl.a. att barnet får erforderlig hälso- och sjukvård.
      För att kunna utöva vårdnaden har vårdnadshavaren, enligt 6 kap. 11 § FB, rätt och
      skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.
      Enligt 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall vård och behandling, så
      långt det är möjligt, utformas och genomföras i samråd med patienten. Likalydande
      bestämmelser finns i 2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
      sjukvårdens område. När det gäller små barn skall ett sådant samråd ske med
      vårdnadshavaren. Vård och behandling med stöd av hälso- och sjukvårdslagen kan i
      princip inte ges utan den enskildes samtycke.
      Av 6 kap. 13 § FB framgår att om barnet har två vårdnadshavare skall de
      tillsammans utöva beslutanderätten. I princip skall alltså vårdnadshavarna fatta
      gemensamma beslut när det gäller för barnet angelägna frågor.
      Om ett barn kommer till hälso- och sjukvården med en förälder uppkommer frågan
      vilken skyldighet personalen har att utreda vem som är behörig att företräda barnet
      och besluta om insatser. Bestämmelserna i 6 kap. 13 § FB skall inte tolkas så att
      båda föräldrarna skall behöva delta i alla vardagliga avgöranden. Om föräldrarna
      inte sammanbor måste med nödvändighet den förälder som har barnet hos sig fatta
      de beslut som rör den dagliga omsor gen. När det gäller åtgärder inom hälso- och
      sjukvården måste det i många fall anses tillräckligt att samråd sker med den ene
      vårdnadshavaren. Man får utgå från att den vårdnadshavare som initierar
      vårdkontakten informerar den andre vårdnadshavaren. Samråd med den andre
      vårdnadshavaren bör dock ske om det finns någon särskild anledning misstänka att
      denne inte samtycker till behandlingen eller om det är fråga om åtgärder av
      ingripande beskaffenhet för barnets framtid. Finns det anledning att misstänka att
      den andre vårdnadshavaren skulle vara av annan uppfattning torde det därför,
      åtminstone vid icke akuta åtgärder, åligga hälso- och sjukvårdspersonalen att försöka
      närmare undersöka om så är fallet genom att exempelvis fråga den närvarande
      föräldern.
                                                                         Dnr 2739-2001     Sid 3 (6)



      Hälso- och sjukvårdspersonalen vid barnkliniken UMAS får i förevarande ärende
      anses ha handlat utifrån sina skyldigheter att bereda den enskilde patienten god vård.
      Man har vidare uppfyllt sin skyldighet att göra anmälan till socialnämnden i enlighet
      med 71 § andra stycket socialtjänstlagen (l980:620). Barnets mor uppsökte
      barnkliniken akut på grund av misstanke om sexuella övergrepp. Mot bakgrund av
      frågans vikt torde inte ett beslut om undersökning av barnet den 7 juli 2001 kunnat
      vänta tills den andre vårdnadshavarens inställning inhämtats. Däremot kan viss
      tveksamhet råda om inte samtycke borde inhämtats från barnets far avseende
      gynekologundersökningen den 12 juli 200l. Ett problem i detta sammanhang är att
      det är barnets far som modern misstänker för övergreppen. Detta anges inte direkt av
      modern men framgår av hennes uppgifter i akutjournalen. Vid oenighet mellan
      vårdnadshavarna finns ingen möjlighet att ge den ene förälderns uppfattning
      företräde. Samtidigt är det barnets bästa som självfallet skall iakttas i detta
      sammanhang.
      Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn i kraft.
      Syftet med lagen är att stärka möjligheterna att ta till vara barnets rätt om en
      vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i nära förhållande till
      misstänks för brott mot barnet. En särskild företrädare skall under vissa
      förutsättningar förordnas för barnet i dessa fall. En ansökan om förordnande skall
      göras av åklagaren hos tingsrätten. Domstolen kan förordna interimistiskt utan
      vårdnadshavarens vetskap om det behövs för att barnets rätt skall kunna tas till vara.
      För att en särskild företrädare för barnet skall kunna förordnas fordras att brottet är
      polisanmält, det räcker inte med en anmälan till socialförvaltningen. Såväl läkaren
      som socialnämnden, den sistnämnda åtminstone efter att ha fått kunskap om att
      modern hade kontakt med hälso- och sjukvården, skulle kunnat ha polisanmält
      brottet. Åklagaren skulle då kunnat ta ställning till om särskild företrädare skulle
      förordnas och ansöka om detta hos tingsrätten. Efter domstols beslut om
      förordnande kunde därefter den särskilde företrädaren besluta om en
      läkarundersökning av barnet är till barnets bästa eller ej i den aktuella situationen.
      Detta ärende aktualiserar behovet av information till hälso- och sjukvårdspersonalen
      om den nya lagstiftningen om särskild företrädare för barn.
      Frågan om vilka möjligheter en vårdnadshavare har att vidta åtgärder utan den andre
      vårdnadshavarens samtycke har aktualiserats alltmer, inte minst från hälso- och
      sjukvårdens sida. Frågan har, bl.a. av Socialstyrelsen, lyfts till departementsnivå och
      kommer att behandlas i den av regeringen aviserade översynen av
      vårdnadslagstiftningen.
      Vad gäller socialförvaltningens handlande vill Socialstyrelsen framhålla följande.
      Det förefaller märkligt att socialförvaltningen först efter att båda undersökningarna
      hade genomförts, var i kontakt med modern som då förklarade att hon informerat
      fadern om undersökningarna. Socialstyrelsen anser att socialtjänsten redan vid
      kunskapen om den första undersökningen borde ha kontaktat föräldrarna, i synnerhet
      som det pågick en utredning av barnet med stöd av 50 § socialtjänstlagen och med
      hänsyn till moderns misstanke om att barnet varit utsatt för sexuellt övergrepp.
Till Socialstyrelsens remissvar fanns fogat ett yttrande av ställföreträdande
chefsöverläkaren FF Universitetssjukhuset MAS, Barn- och ungdomscentrum i
Malmö. Hon anförde följande.

      Yttrandet är grundat på berörd överläkares och sjuksköterskas journalanteckningar
      och i enlighet med överenskommelse med Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet
      också på muntlig information från berörd överläkare. Var god se bifogade kopior
      (här utelämnade, JO:s anm.).
      Som framgår av bifogade kopior av journalhandlingar rör ärendet ett barn som
      undersöktes 01-07-07 av sekundärjour efter att modern sökt med barnet akut och
      begärt undersökning på misstanke om sexuellt övergrepp. Båda föräldrar är
      vårdnadshavare.
                                                                      Dnr 2739-2001    Sid 4 (6)



      Modern hade per telefon före besöket uppmanats att kontakta sociala myndigheter
      vilket också gjorts.
      Undersökningen gav inga tecken på yttre våld men då den inte var fullständig
      kompletterades den på remiss från sekundärjour med en undersökning i narkos av
      gynekolog 01-07-12. Undersökningarna gav inga hållpunkter för skada på barnet,
      vilket meddelades medföljande moder samt per telefon 01-07-07 till sociala jouren
      av handläggande läkare.
      Vid akuta besök är vi skyldiga att på förälders begäran undersöka och ev. behandla
      ett barn i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen 4 §, d v s att om någon behöver
      omedelbar hälso- och sjukvård skall sjukvården erbjuda sådan vård. Då en förälder
      söker och båda föräldrar är vårdnadshavare förutsätter vi att den medföljande
      föräldern i enlighet med sina skyldigheter upplyser den andra föräldern om att
      undersökning skett och resultat. I ovanstående fall undersöktes barnet akut på
      begäran av en av vårdnadshavarna som då förutsätts meddela den andra
      vårdnadshavaren om undersökning och resultat. Skyldigheten, som föreligger enligt
      socialtjänstlagen 71 §, att genast till socialnämnden anmäla om vi får kännedom om
      något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd, har
      också fullgjorts.
      Jag finner således att vi i det relaterade ärendet handlat i enlighet med våra
      skyldigheter och att upplysningsskyldighet för orsak och resultat av besöket för den
      icke medföljande föräldern åligger den förälder som söker med barnet.
Härefter inhämtades från Oxie stadsdelsförvaltning kopior av bl.a. utredning,
daterad den 27 juli 2001, enligt 50 § socialtjänstlagen (1980:620),
journalanteckningar för tiden mellan den 18 april och den 19 juli 2001 samt
rapport, daterad den 7 juli 2001, från socialjouren i Malmö avseende CC.

AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 4 april 2003 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Socialstyrelsen har i sitt remissvar redovisat här aktuella bestämmelser rörande
vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter samt hälso- och sjukvårdspersonals
ansvar. Jag kan, vad gäller den rättsliga regleringen, hänvisa till den redovisningen.

Även om det inte har direkt betydelse för bedömningen i detta ärende vill jag för
egen del endast tillägga följande.

Huvudregeln när det gäller förhållandet mellan en underårig och hans eller hennes
vårdnadshavare är enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken (FB) att vårdnadshavaren har
rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga
angelägenheter. Vårdnadshavaren skall dock enligt stadgandet i takt med barnets
stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och
önskemål. När det gäller vård och behandling finns, som Socialstyrelsen har anfört
i sitt yttrande, bestämmelser om att vård och behandling så långt det är möjligt
skall utformas och genomföras i samråd med patienten. När det gäller små barn
skall ett sådant samråd ske med vårdnadshavaren. När det gäller äldre barn kan det,
mot bakgrund av föräldrabalkens bestämmelser, knappast antas att det föreligger en
ovillkorlig skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att informera
vårdnadshavaren i allt som rör den underårige patienten. Detta beror på vad frågan
gäller och barnets mognadsgrad.
                                                                  Dnr 2739-2001   Sid 5 (6)



Bedömning
Kontakt med vårdnadshavare inför läkarundersökning
I förevarande fall har de aktuella undersökningarna av CC skett på begäran av CC:s
mor. Det frågan gäller är om BB:s inställning till undersökningarna av CC skulle
ha inhämtats. Av 6 kap. 13 § FB framgår att om barnet har två vårdnadshavare
skall de tillsammans utöva bestämmanderätten. Det krävs alltså normalt
gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Bestämmanderätten utövas dock
av den ene vårdnadshavaren ensam när den andre till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak är förhindrad att ta del i beslut rörande vårdnaden som inte utan
olägenhet kan uppskjutas. Beslut av ingripande betydelse för barnets framtid får
dock inte fattas av den ene vårdnadshavaren ensam, om inte barnets bästa
uppenbarligen kräver det.

När det gäller åtgärder inom hälso- och sjukvården måste det i många fall anses
tillräckligt att samråd sker med den ene vårdnadshavaren. Man får utgå från att den
vårdnadshavare som initierar vårdkontakten informerar den andre
vårdnadshavaren. Samråd med den andre vårdnadshavaren skall dock som regel
ske om det finns någon särskild anledning att misstänka att denne inte samtycker
till behandlingen eller om det är fråga om mera ingripande åtgärder.

Undersökningen den 7 juli 2001
Av utredningen framgår att undersökningen av CC den 7 juli 2001 genomfördes i
anledning av att DD, på grund av att hon misstänkte att CC varit utsatt för sexuella
övergrepp, besökte sjukhuset akut samma dag. Av utredningen framgår vidare att
det var barnets fader som DD riktade sina misstankar mot.

Undersökningen kan enligt min mening, med hänsyn till vad som i ärendet
framkommit om den, inte anses ha varit av så ingripande betydelse för barnets
framtid att det av det skälet var nödvändigt att inhämta faderns samtycke. Fråga
uppkommer emellertid om hälso- och sjukvårdspersonalen ändå borde ha inhämtat
hans inställning till undersökningen innan den ägde rum. Som framgått tidigare är
huvudregeln att den ene vårdnadshavaren ensam kan utöva bestämmanderätten
endast när den andre är förhindrad att ta del i beslut rörande vårdnaden som inte
utan olägenhet kan uppskjutas. Vidare fanns anledning för hälso- och sjukvårds-
personalen att misstänka dels att det förelåg en intressekonflikt mellan föräldrarna,
dels att barnets far kunde ha synpunkter på behovet av en undersökning av aktuellt
slag.

Huruvida det var möjligt att i detta fall senarelägga undersökningen är en
bedömningsfråga som personalen hade att ta ställning till utifrån de faktiska
omständigheter som förelåg. FF:s yttrande ger uttryck för att sjukhuspersonalen
ansåg att det var fråga om en undersökning av akut karaktär. Socialstyrelsen har
beträffande den frågan anfört att ”mot bakgrund av frågans vikt torde inte ett beslut
om undersökning av barnet den 7 juli 2001 kunnat vänta tills den andre
vårdnadshavarens inställning inhämtats”. Det som kommit fram i ärendet ger mig,
även om det i efterhand kan ifrågasättas hur brådskande undersökningen egentligen
var, inte underlag för att i denna fråga göra någon annan bedömning än den
                                                                   Dnr 2739-2001    Sid 6 (6)




Socialstyrelsen har givit uttryck för. Jag finner således, även om det fanns
anledning för hälso- och sjukvårdspersonalen att misstänka att fadern kunde ha
synpunkter på att undersökningen genomfördes, inte skäl att rikta någon kritik mot
personalen för att den inte efterhörde hans inställning.

Undersökningen den 12 juli 2001
Av sjukhusets journalanteckningar över undersökningen den 7 juli 2001 och vad
FF anfört i sitt yttrande till Socialstyrelsen framgår att undersökningen inte visade
några tecken på yttre våld. Vidare framgår det att ytterligare en undersökning
behövde göras. Den undersökningen gjordes under narkos av gynekolog den 12 juli
2001, dvs. fem dagar efter den första undersökningen. Detta talar för att den inte
var av akut karaktär. Det fanns därför enligt min mening inte skäl att på den
grunden underlåta att inhämta BB:s inställning. Denna senare undersökning måste
också anses ha varit av mera ingripande karaktär. Vidare fanns det som jag anfört
ovan anledning för hälso- och sjukvårdspersonalen att misstänka att det förelåg en
intressekonflikt mellan föräldrarna och att BB, särskilt mot bakgrund av att
undersökningen den 7 juli 2001 inte hade visat något anmärkningsvärt, kunde ha
synpunkter på behovet av ytterligare undersökning. Enligt min mening var det en
sådan situation där personalen borde ha kontaktat fadern för att efterhöra hans
inställning till undersökningen.

I detta sammanhang noterar jag att i betänkandet av Kommittén mot
barnmisshandel (SOU 2001:72) föreslogs att frågan om vårdnadshavares möjlighet
att ensam besluta om vård och behandling av barnet när barnets föräldrar
gemensamt har vårdnaden skulle behandlas i översynen av 1998 års
vårdnadsreform. Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och
umgänge (dir. 2002:89).

Övrigt
När det gäller Oxie stadsdelsförvaltnings och socialjourens i Malmö kommun
agerande föreligger, med hänsyn till vad som framgår av de handlingar som har
inhämtats från stadsdelsförvaltningen och vad EE har uppgett, inte skäl till någon
kritik från min sida. Jag har vid den bedömningen bl.a. beaktat att
läkarundersökningarna inte har initierats av socialtjänsten utan att initiativet till
undersökningarna kom från DD själv.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte något uttalande eller någon annan åtgärd
från min sida.

––––––––––––

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
