# Uttalanden om ett omhändertagande med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.

JO 2009-02-06 dnr 274-2007

[P]


                                                                                                                     Sid
                                                                        BESLUT                                      1 (6)
                                                                         Datum               Dnr
                                                                         2009-02-06          274-2007
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Uttalanden om ett omhändertagande med stöd av lagen om
                        omhändertagande av berusade personer m.m.

                        Anmälan och bakgrund
                        AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Hallands län med
                        anledning av ett omhändertagande med stöd av lagen (1976:511) om
                        omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).

                        Hon uppgav sammanfattningsvis att hon blivit omhändertagen trots att kraven i
                        LOB inte var uppfyllda, att hon blivit nekad att kontakta anhöriga, att polisen
                        vägrat tala om vad LOB innebar samt att polisen inte hjälpt hennes väninna,
                        som var i behov av hjälp. – Hon och några kompisar hade under nyårsnatten
                        2006/07 varit ute på en klubb i Halmstad och firat nyår. Vid 03.00-tiden skulle
                        de åka hem. Hon skjutsade en väninna på sin cykel då de blev stoppade av
                        polisen. En polisman var aggressiv och mycket otrevlig. Efter att hon frågat om
                        de inte hade bättre saker att göra på en nyårsnatt tog polisen så småningom med
                        henne till polisstationen. Hon hade inte druckit så mycket och kände sig knappt
                        berusad. Väninnan, som faktiskt var berusad, lämnade de däremot ensam på ett
                        torg. Då hon i ”road ton” flera gånger ifrågasatte deras agerande skrek en
                        polisman att hon var obstinat och betedde sig som en idiot. Hon upplevde att
                        detta var anledningen till att hon blev omhändertagen.

## Utredning

Från polismyndigheten infordrades aktuellt omhändertagandeblad i vilket
                        antecknats att AA inte kunde ta hand om sig själv och antogs utgöra en fara för
                        sig själv och annan. Vidare var följande antecknat.

                                AA uppmärksammades av patrullen då hon kom cyklande på Köpmansgatan.
                                Hon skjutsade ytterligare en person och hade ingen belysning på cykeln.
                                Patrullen påkallade AA:s uppmärksamhet, men hon fortsatte cykla utan att ta
                                notis om polismannens tillsägelse. Efter att ha kört ikapp cykeln stoppades AA
                                och hennes kompis. Hon var märkbart berusad och vägrade åtlyda polismannens
                                uppmaning att stiga av cykeln. AA var mycket obstinat och förödmjukande mot




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                   Dnr 274-2007     Sid 2 (6)




      patrullen. Hennes beteende bedömdes vara en konsekvens av hennes berusning
      och hon omhändertogs därför.
Ärendet remitterades till polismyndigheten som anmodades att – efter hörande
av de inblandade polismännen – lämna upplysningar och yttrande över
omhändertagandet.

Polismyndigheten (tf. länspolismästaren BB) kom in med ett remissvar jämte
utskrifter av förhör med de inblandade polismännen.

Polisassistenten CC, gruppchef i patrullen, uppgav i korthet följande.
Polispatrullen färdades i en civil buss och såg AA skjutsa en väninna på cykel
utan belysning. Patrullen färdades i motsatt riktning och han försökte först
påkalla deras uppmärksamhet. De passerade dock ganska fort och han kan tänka
sig att AA först inte förstod att de var poliser. De vände därför och körde ifatt
AA som stoppades. De klev ur fordonet och han förklarade lugnt för dem att
man inte får skjutsa på cykel. De var uniformerade så det måste ha varit
självklart för AA att de var poliser. Eftersom det regnade bad de AA och hennes
väninna att sätta sig i bussen. Väninnan satte sig i bussen men AA stod kvar
utanför och frågade flera gånger om han skämtade med henne. Han informerade
henne om att hon skulle rapporteras för att ha skjutsat väninnan och för att ha
cyklat utan belysning. Till slut fick de ta tag i henne och sätta henne i bussen,
där hon fortsatte prata som om polisen skämtade med henne. Han fick inte
någon kontakt med henne. Han bedömde att AA och väninnan var ungefär lika
berusade, men väninnan svarade på tilltal och samarbetade. Väninnan steg ur
bilen sedan hon fått sin ordningsbot. Det var uppenbart att AA var berusad. Han
minns inte om han sagt att hon var obstinat och betedde sig som en idiot, men
håller det inte för omöjligt. Om omdömet är så påverkat av berusning att man
inte förstår allvaret när man blir stoppad av polisen kan man inte rimligen göra
en riskbedömning av att skjutsa på cykel och då är man är fara för sig själv och
annan.

Övriga polismän i patrullen (DD, EE och FF) redogjorde för händelsen i
huvudsak i enlighet med vad CC sagt. De uppgav därutöver bl.a. att de inte
kände igen att gruppchefen skulle ha ropat att AA var obstinat och betedde sig
om en idiot. Anledningen till att AA och inte väninnan omhändertogs, trots att
de båda var berusade, var att AA ”skrek, gormade och betedde sig allmänt
mycket konstigt” och i högre grad utgjorde en fara sig själv och andra.
Väninnan beskrevs som ”lugn och sansad”, ”trött” och ”loj”. Väninnan skrev på
ordningsboten och bedömdes vara i stånd att ta hand om sig själv. Väl på
polisstationen frågade polisinspektören GG om AA ville ringa någon anhörig
varvid AA var ”tramsig”. Till exempel ska hon ha velat ringa till sin pojkvän
”Fantomen”. Sedan AA ändrat sig tre till fyra gånger sade GG att det fick räcka.

Polisinspektören GG, som arbetade som inre befäl den aktuella natten och
gjorde förmansprövningen, uppgav att hon inte minns händelsen särskilt men
                                                                         Dnr 274-2007       Sid 3 (6)




utgår från att hon gjort bedömningen att AA var så påverkad att hon skulle
omhändertas. Hon gjorde inte några anteckningar vid tillfället.

Polisinspektören HH, som tjänstgjorde som inre befäl efter GG, uppgav bl.a.
följande. När han började sin tjänstgöring var det hård belastning på
arrestavdelningen med ett antal gripna. Det hade kommit till hans kännedom att
AA var berusad men inte påtagligt berusad och att det var hennes beteende som
gjorde att hon var omhändertagen enligt LOB. Eftersom hon var så pass nykter
och hennes aggressivitet hade runnit av henne frigav han henne för att bereda
plats för de gripna, vilket han också förklarade för henne i samband med
frisläppandet. Det var kanske inte så mycket hennes berusningsgrad som hennes
beteende som gjorde att hon blev omhändertagen. Vid frigivningen var hon
fortfarande provokativ och ifrågasatte varför hon helt plötsligt blev släppt efter
så kort tid.

Polismyndigheten gjorde följande bedömning
      Av förhören med polismännen som gjorde omhändertagandet framgår att AA
      ansågs vara så berusad att hon inte kunde ta hand om sig själv och att hon
      utgjorde en fara för sig själv och sin kamrat. Vidare framgår av förhören att
      kamraten inte bedömdes vara så berusad att förutsättning förelåg att omhänderta
      henne. Polismyndigheten har utifrån dessa förhör ingen anledning att ifrågasätta
      polismännens bedömning av berusningsgraden hos AA och hennes kamrat.
      Den polisman som förmansprövade omhändertagandet beslutade att AA skulle
      insättas i arrest. Polismyndigheten har med anledning av vad som framkommit
      vid förhöret ang. sättet att förmanspröva omhändertagandet ingen grund för att
      kritisera detta beslut.
      Tjänstgörande inre befäl gjorde bedömningen att AA kunde frisläppas vid den
      aktuella tidpunkten. Befälets uppfattning om AA:s berusningsgrad synes dock
      till viss del inte stå i full överensstämmelse med vad övriga inblandade polismän
      uppgivit och kan uppfattas som att omhändertagandet i första hand föranleddes
      av hennes aggressiva beteende och mindre på grund av hennes berusningsgrad.
      –––

      Avslutande kommentar
      AA har påstått att hon inte varit så berusad att hon inte kunnat ta hand om sig
      själv. Ett omhändertagande kräver emellertid inte att vederbörande är höggradigt
      berusad utan även en lägre berusningsgrad är tillräcklig för ett omhändertagande
      om personen ifråga utgör en fara för sig själv eller annan, t.ex. fara för
      trafikolycka eller olycksfall. Då AA vid omhändertagandet, enligt ingripande
      polismän, var så berusad att hon utgjorde en fara i trafiken både för sig själv och
      annan anser polismyndigheten vid en samlad bedömning att det var erforderligt
      att omhänderta henne enl. LOB.
AA kommenterade inte remissvaret.

Bedömning
Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att
han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för
någon annan får omhändertas av en polisman (1 § LOB). Polisman som har
                                                                    Dnr 274-2007       Sid 4 (6)




omhändertagit någon enligt denna lag ska så skyndsamt som möjligt anmäla
åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört, ska
förmannen omedelbart pröva om åtgärden ska bestå (5 § LOB).

AA har gjort gällande att polisen saknade laglig grund för beslutet att
omhänderta henne enligt LOB nyårsnatten 2006/07. Av omhändertagandebladet
framgår bl.a. att hon ”var märkbart berusad och vägrade åtlyda polismannens
uppmaning att stiga av cykeln” och att hon var ”mycket obstinat och
förödmjukande mot patrullen”. Hennes beteende bedömdes ”vara en
konsekvens av hennes berusning”.

Eftersom jag, efter en initial granskning av dokumentationen i ärendet, ansåg att
grunderna för omhändertagandet kunde ifrågasättas remitterades ärendet till
polismyndigheten, och de inblandade polismännen ombads särskilt att höras om
händelsen. Som framgått har polismännen sedan mer utförligt redogjort för de
omständigheter som låg till grund för omhändertagandet.

Jag vill först framhålla att det är utomordentligt vanskligt att vid en granskning i
efterhand avgöra om ett omhändertagande enligt LOB var korrekt eller inte. Det
är givetvis näst intill omöjligt för den som inte själv befunnit sig på plats att
efteråt bedöma om en person var så pass berusad att han eller hon inte kunde ta
hand om sig själv eller utgjorde en fara för sig själv eller för någon annan,
varför försiktighet måste iakttas vid en sådan prövning. AA har uppgett att hon
inte, i jämförelse med sin väninna, var särskilt berusad vid tillfället men att
endast hon blev omhändertagen. Polismännen har däremot bedömt att de båda
var ungefär lika berusade men att AA hade ett helt annat beteende, vilket var
orsaken till att endast hon blev omhändertagen. Enligt polismännen var
väninnan mer lugn och tillmötesgående medan AA bl.a. var obstinat,
ifrågasättande och ”förödmjukande mot patrullen”.

Jag har inte underlag för att bedöma AA:s berusningsgrad vid tidpunkten för
omhändertagandet. Berusningsgraden är emellertid inte ensamt avgörande för
om en person får omhändertas enligt LOB utan någon av förutsättningarna i 1 §
måste dessutom vara uppfyllda, dvs. personen måste bedömas inte kunna ta
hand om sig själv eller utgöra en fara för sig själv eller för någon annan. Rent
allmänt är det därför inte särskilt anmärkningsvärt om endast en av två ungefär
lika berusade personer omhändertas om t.ex. den ene bedöms som aggressiv,
provocerande och hotfull, och därmed som utgörande en fara för sig själv och
för annan, medan den andre upplevs som lugn och sansad. En person som är
något mindre berusad kan också omhändertas om exempelvis han bedöms inte
kunna ta hand om sig själv medan det i ett annat fall kanske saknas
förutsättningar för ett omhändertagande även om berusningsgraden är något
högre. Polisen måste således att i det enskilda fallet göra en bedömning av om
något av de rekvisit som anges i 1 § LOB är uppfyllt eller inte.
                                                                   Dnr 274-2007       Sid 5 (6)




I det nu aktuella fallet har de ingripande polismännen, som framgått, pekat på
AA:s uppträdande vid tillfället och att hennes omdöme var så påverkat av
berusning att hon inte kunde ta hand om sig själv och även utgjorde en fara för
sig själv och annan, t.ex. på så sätt – som polismyndigheten anfört – att det
kunde finnas en fara för trafikolycka eller olycksfall. AA har dock uppgett hon
endast i ”road ton” ifrågasatte polismännens handlande flera gånger under
ingripandet och att hon upplevde det som om det var därför som hon blev
omhändertagen.

Som nyss sagts är det svårt att i efterhand uttala sig om huruvida ett
omhändertagande enligt LOB var rättsenligt eller inte. Efter att ha tagit del av
polismännens berättelser anser jag mig inte heller kunna hävda att
omhändertagandet låg utanför ramen för vad som får betraktas som godtagbart.
Jag vill dock peka på att uppgifterna i ärendet, enligt min mening, sammantagna
ger ett intryck av att AA:s – möjligen något omogna – uppträdande gentemot
polisen i hög grad kommit att påverka beslutet att omhänderta henne. HH:s
uttalande att det kom till hans kännedom att AA var berusad men inte påtagligt
berusad och att det var hennes beteende som gjorde att hon blev omhändertagen
talar också i den riktningen.

Jag har på senare tid i olika sammanhang kommit att uppmärksamma att polisen
i omhändertagandeblad, framför allt när det gäller omhändertaganden enligt
13 § polislagen (1984:387), ibland antecknar som grund för ingripandet att den
omhändertagne varit ”otrevlig” eller ”uppkäftig” mot polisen eller allmänt haft
en ”mycket tråkig attityd” mot patrullen. Jag har då erinrat om att det inte är en
tillräcklig grund för ett omhändertagande enligt polislagen att en person uttalar
glåpord och är allmänt otrevlig mot polisen. Motsvarande resonemang kan
väsentligen föras när det gäller omhändertagande enligt LOB. Det förhållandet
att en person, som i detta fall, t.ex. är ”obstinat och förödmjukande” mot polisen
innebär givetvis inte i sig att denne inte kan ta hand om sig själv eller annars
utgör en fara för sig själv eller för någon annan. Därmed inte sagt att en berusad
cyklist inte kan omhändertas om denne bedöms vara en fara i trafiken och
således utgöra en fara för sig själv och för annan, men detta bör i så fall tydligt
framgå av dokumentationen.

Efter att AA infördes till polisstationen ägde den s.k. förmansprövningen rum.
Förmannen har till uppgift att pröva om åtgärden, omhändertagandet, ska bestå.
Denna prövning gjordes i förevarande fall av GG. Hon har dessvärre inte kunnat
erinra sig händelsen men utgått från att hon gjorde bedömningen att AA var så
pass berusad att omhändertagandet skulle bestå. Även om ingripandet, enligt
min mening, således inte var helt invändningsfritt har jag inte underlag för att
ifrågasätta GG:s bedömning.
                                                                   Dnr 274-2007      Sid 6 (6)




Jag vill slutligen erinra om vikten ur kontroll- och rättssäkerhetssynpunkt av att
de omständigheter som föranlett ett ingripande dokumenteras på ett fullständigt
och korrekt sätt.
