# En länsstyrelse underrättade part om ett beslut, som var verkställbart från beslutets dag, genom delgivning med stämningsman. Länsstyrelsen kritiseras för att inte ha skickat underrättelsen i ett vanligt brev

JO 2012-10-02 dnr 2744-2011

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2012-10-02             2744-2011              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        En länsstyrelse underrättade part om ett beslut, som var verkställbart
                        från beslutets dag, genom delgivning med stämningsman.
                        Länsstyrelsen kritiseras för att inte ha skickat underrättelsen i ett
                        vanligt brev


                          Beslutet i korthet: Länsstyrelsen skulle underrätta en part om ett beslut som var
                          verkställbart från beslutets dag. Det har inte ansetts godtagbart att underrättelsen
                          skedde genom att beslutet skickades till polisen för delgivning med stämningsman.
                          Länsstyrelsen kritiseras för att inte ha skickat underrättelsen i ett vanligt brev.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Länsstyrelsen i Västra Götalands län,
                        Polismyndigheten i Västra Götaland och Förvaltningsrätten i Jönköping. Han
                        uppgav i huvudsak följande. Han ägde några katter, några rashönor, en tupp, tre
                        ankor och en påfågel. Efter att ha misshandlats i hemmet av en rånare lades han
                        in på sjukhus. Hans granne erbjöd sig att se efter djuren. Medan han var inlagd
                        beslutade länsstyrelsen att omhänderta hans djur. Ett par poliser underrättade
                        honom om detta på sjukhuset. Han överklagade beslutet med sjukhus-
                        personalens hjälp och begärde inhibition. Länsrätten biföll inhibitionsyrkandet
                        och ändrade senare länsstyrelsens beslut. Polisen hade emellertid redan sålt hans
                        djur. När han kom hem från sjukhuset påträffade han ett par av katterna döda.
                        Polismännen hade missat dessa när de hämtade djuren. De djur som sålts hade
                        han inte återfått.

## Utredning

Handlingar från länsstyrelsen och förvaltningsrätten begärdes in och
                        granskades. Av utredningen framgick följande.

                        Den 11 februari 2011 anmälde polisen till länsstyrelsen att AA var inlagd på
                        sjukhus. Länsstyrelsen beslutade samma dag enligt 32 § 2 p djurskyddslagen
                        (1988:534) att omedelbart omhänderta samtliga katter som fanns hos AA och
                        lämnade över ärendet till polisen för omedelbar verkställighet. Den 16 februari
                        2011 beslutade länsstyrelsen att även omedelbart omhänderta samtliga fåglar




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 2744-2011       Sid 2 (4)




som fanns hos AA. AA fick genom besluten samtidigt tillfälle att yttra sig över
vad som skulle ske med djuren.

Den 24 februari 2011 beslutade länsstyrelsen enligt 34 § djurskyddslagen att
samtliga omhändertagna katter och fåglar genom polisens försorg skulle säljas
eller på annat sätt överlåtas eller, om det inte var möjligt inom två veckor,
avlivas. I beslutet skrev länsstyrelsen att det gällde omedelbart även om det
överklagades. Länsstyrelsen förordnade samtidigt att AA skulle delges beslutet
genom stämningsman. Beslutet skickades samma dag till polisen för delgivning
och verkställighet. I den gemensamma begäran antecknades att AA var
inskriven på Kärnsjukhuset i Skövde. AA delgavs beslutet den 2 mars 2011.
Polisen sålde djuren den 6 mars 2011. Den 7 mars 2011 överklagade AA
beslutet och begärde s.k. inhibition. Den 9 mars 2011 förordnade förvaltnings-
rätten att länsstyrelsens beslut den 24 februari 2011 tills vidare inte skulle gälla.
I dom den 18 mars 2011 beslutade förvaltningsrätten att upphäva länsstyrelsens
beslut av den 24 februari 2011 samt förordnade att de omhändertagna djuren
skulle överlämnas till AA. De nya djurägarna förklarade sedermera på förfrågan
av polisen att de inte var intresserade av att återlämna de överlåtna djuren.

Muntliga upplysningar inhämtades från länsveterinären BB. Ärendet
remitterades därefter till länsstyrelsen som anmodades att utreda och yttra sig
över vilka överväganden som gjordes beträffande sättet för underrättelse till AA
om innehållet i beslutet den 24 februari 2011.

Länsstyrelsen, genom länsöverdirektören CC, framförde följande.

## Redogörelse för ärendet

Inför beslutet den 24 februari 2011 om vad som ska ske med de omhändertagna
      djuren underrättade länsstyrelsen AA om innehållet. Underrättelsen expedierades
      från länsstyrelsen den 16 februari 2011. Underrättelsen delgavs AA den 17
      februari 2011 medelst stämningsman.
      Länsstyrelsen delgav AA beslutet från den 24 februari 2011 med stämningsman.
      Detta för att ånyo säkerställa att AA personligen fick ta del av beslutet på
      snabbaste och säkraste sätt.
      AA delgavs beslutet inte förrän den 2 mars 2011.

      Överväganden som länsstyrelsen gjort
      Vid beslut om vad som ska ske med omhändertagna djur arbetar vi utifrån en
      rutin som baseras på en helhetsbedömning där olika faktorer vägs samman. I
      bedömningen ingår bl.a.
       djurägarens ansvar och ansvarstagande för djuren,
       djurägarens kostnader för de omhändertagna djuren eller i fall djurägaren inte
        kan betala samhällets kostnader,
       hur länge det är rimligt för djurens bästa att sitta på en temporär
        uppstallningsplats och
       rättssäkerheten.
      När vi beslutar om delgivningsform gör vi det utifrån en helhetsbedömning. Det
      har visat sig ofta vara svårt att få beslut delgivna via sjukhuset, alltså via
      sjukhusets personal. Vår erfarenhet är att delgivning genom stämningsman är det
                                                                         Dnr 2744-2011        Sid 3 (4)




       avgjort bästa sättet när personer ligger på sjukhus och det är angeläget att
       delgivning sker snabbt och säkert.
       I detta fall fanns det inga indikationer som gjorde att vi övervägde att göra på ett
       annat sätt. Anledningen till att vi valde att delge AA med stämningsman var
       således att i görligaste mån säkerställa att AA personligen fick ta del av dels
       underrättelsen från den 16 februari och beslutet den 24 februari, eftersom han var
       inlagd på sjukhus och inte kunde nås i hemmet.
AA inkom med ytterligare skrivelser samt yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 2 oktober 2012 anförde JO Lindström följande.

Bedömning
Av AA:s skrivelser till JO framgår att avsikten med hans anmälan har varit att
få hjälp med att få tillbaka sina djur. Jag vill därför inledningsvis nämna att JO
inte kan ändra eller upphäva domstolars eller myndigheters beslut. JO tar som
regel inte ställning till om ett beslut är riktigt i sak och uttalar sig inte heller om
bedömningar i domar och beslut. Min granskning har därför inte gällt de domar
och beslut som meddelats enligt djurskyddslagen.

JO:s granskning avser främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler
som gäller för förfarandet. Utredningen i detta ärende har huvudsakligen gällt
länsstyrelsens handläggning av underrättelsen till AA om beslutet den 24
februari 2011 om vad som skulle ske med de omhändertagna djuren. Av
utredningen framgår att AA delgavs beslutet den 2 mars 2011, dvs. först sex
dagar efter att det meddelades.

Av 21 § förvaltningslagen (1986:223), FL, framgår att en myndighet vid
myndighetsutövning mot enskild ska underrätta parter om innehållet i slutliga
beslut, om det inte är uppenbart obehövligt. I paragrafens tredje stycke
föreskrivs att myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt,
genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Bestämmelsen i 21 § FL anger inte när underrättelseskyldigheten ska fullgöras.
Det följer emellertid av 7 § samma lag att parten ska underrättas så snart som
möjligt. JO har tidigare uttalat att expediering av beslutet ska ske utan dröjsmål
(JO 1996/97 s. 143). Om beslutet är verkställbart från beslutets dag, bör
parterna underrättas om beslutet genast (se Hellners och Malmqvist,
Förvaltningslagen med kommentar, 3:e uppl., s. 260).

Länsstyrelsen var alltså skyldig att underrätta AA om beslutet genast. För att
kunna fastställa när beslutet skulle vinna laga kraft hade länsstyrelsen
desssutom att delge AA beslutet. Länsstyrelsen valde att fullgöra dessa båda
åligganden genom att skicka beslutet till polisen för delgivning med
stämningsman. Det ligger i sakens natur att detta förfarande medförde risk för
att AA blev underrättad om beslutet senare än om länsstyrelsen hade skickat det
till honom på sjukhuset i ett vanligt brev. Så blev det också av allt att döma –
AA fick inte beslutet förrän den 2 mars 2011, alltså sex dagar efter det att
beslutet hade meddelats.
                                                                  Dnr 2744-2011      Sid 4 (4)




Länsstyrelsen har i sitt remissvar redogjort för skälen till att myndigheten valde
att skicka beslutet via polisen i stället för att skicka det med posten. Det
avgörande för länsstyrelsen har uppenbarligen varit att försäkra sig om ett bevis
om delgivning. Skyldigheten att genast underrätta AA om beslutet så att han
fick tid på sig att överklaga det innan det verkställdes diskuteras inte i
länsstyrelsens remissvar.

Jag kan förstå om länsstyrelsen gjorde den bedömningen att stämningsmanna-
delgivning var det säkraste sättet att få ett bevis om delgivning. Och om det
hade varit fråga om ett beslut som inte fick verkställas förrän det vunnit laga
kraft, skulle jag inte ha haft några invändningar mot att underrättelsen enligt 21
§ FL skedde via polisens stämningsman. Men länsstyrelsens beslut av den 24
februari 2011 kunde verkställas från och med den 24 februari 2011. Därför
anser jag att länsstyrelsen gjorde fel när den underrättade AA om beslutet via
polisen. Länsstyrelsen borde ha skickat beslutet till AA i ett vanligt brev och
förtjänar kritik för att så inte skedde.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon ytterligare
åtgärd från min sida.
