# Kritik mot ledningen för Länsverksamhet Psykiatri inom Region Västernorrland för utformningen av en överenskommelse som ingås vid abstinensbehandling

JO 2019-04-18 dnr 2744-2017

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2019-04-18              2744-2017              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot ledningen för Länsverksamhet Psykiatri inom Region
                        Västernorrland för utformningen av en överenskommelse som ingås
                        vid abstinensbehandling


                          Beslutet i korthet: En patient som vårdades frivilligt på en psykiatrisk avdelning för
                          abstinens fick ingå en överenskommelse om att acceptera de regler som ingår i
                          vården, bl.a. en regel om att inte lämna avdelningen utan ledsagning av personal.
                          JO konstaterar att rörelsefriheten, som är en grundlagsskyddad frihet, endast får
                          begränsas genom lag och att hälso- och sjukvårdslagen inte erbjuder något lagstöd
                          för att hindra att en patient lämnar en avdelning på egen hand. JO framhåller vikten
                          av att skyddet inte kringgås genom att den enskilde upplever sig tvingad att lämna sitt
                          medgivande. Användandet av en överenskommelse kan i sig uppfattas som en
                          påtryckning, och därför ifrågasätter JO lämpligheten i denna typ av
                          överenskommelser inom hälso- och sjukvården, i stället för information om
                          förutsättningarna för viss vård. Om en vårdgivare ändå använder sig av en
                          överenskommelse är det viktigt att den är saklig och tydlig samt innefattar den
                          information som behövs för att klargöra förutsättningarna för vården.
                          Enligt JO uppfyller den aktuella överenskommelsen inte dessa krav. Den är tvärtom
                          otydlig och ger närmast intryck av att abstinensbehandlingen är villkorad av att
                          patienten samtycker till att inte lämna avdelningen. En patient som ansöker om
                          abstinensbehandling mot alkohol- och drogberoende får enligt JO:s mening antas
                          vara mycket angelägen om att behandlingen ska komma till stånd. I den situationen
                          kan en överenskommelse om att patienten inte ska lämna avdelningen knappast
                          anses bygga på någon verklig frivillighet från patientens sida, om det uppfattas som
                          att han eller hon annars riskerar att bli utan vård.
                          Ledningen för Länsverksamhet Psykiatri inom Region Västernorrland kan inte undgå
                          kritik för hur den aktuella överenskommelsen är utformad.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 april 2017 framförde AA klagomål mot
                        psykiatrisk avdelning 7, Länsverksamhet Psykiatri vid Sundsvalls sjukhus,
                        Region Västernorrland. I anmälan uttryckte AA bl.a. missnöje med att han
                        behövde ha personal med sig för att gå till sjukhusets kiosk, trots att han var
                        frivilligt inskriven på sjukhuset. AA kompletterade senare sin anmälan.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 2744-2017          Sid 2 (6)




Utredning
JO begärde in patientjournaler avseende AA. Därefter begärde JO att
Landstinget Västernorrland (numera Region Västernorrland) skulle yttra sig
över det som AA anfört om att han måste ha personal med sig för att besöka
sjukhusets kiosk. I ett remissvar anförde Hälso- och sjukvårdsnämnden inom
Region Västernorrland bl.a. följande (bilagorna har utelämnats här):

      Patienten skrevs in på avdelning 7, Länsverksamhet Psykiatri efter att ha sökt
      frivilligt för abstinens. Vårdplanen omfattade sedvanlig abstinensbehandling för
      att patienten sedan skulle kunna få fortsatt missbruksvård vid ett
      behandlingshem. Det finns inga journalanteckningar om att patienten velat gå till
      kiosken och förvägrats detta. Patienten har den 18 april 2017 utan att träffa
      läkare för ett utskrivningssamtal skrivit ut sig själv, mot personalens inrådan.
      Patienten har således avvikit från den vårdplan man kommit överens om.
      Vid inneliggande abstinensbehandling ingår att man skriver en överenskommelse
      med patienten om att acceptera de regler som ingår i vården. För att man ska
      kunna säkerställa att patienten inte sidomissbrukar under vårdtiden ingår man en
      överenskommelse om att inte lämna vårdavdelningen utan uppsikt. Detta för att
      man inte ska ha möjlighet att komma åt droger utanför vårdavdelningen, vilket
      annars förekommer. Om man vill bryta överenskommelsen skrivs man ut från
      avdelningen, eftersom syftet med vården inte kan uppfyllas.
      ______________________________
      Utifrån vad länsverksamhetschefen i sitt till detta ärende bifogat utlåtande
      uppgivit, liksom av vad som framgår av bilagorna 1 och 2 till detta gör
      landstinget följande bedömning:
      I den anmälan som ingivits till JO, varöver landstinget förelagts att yttra sig,
      uppger klaganden att han inte utan att personal följer med får gå till sjukhusets
      kiosk, trots att han är inskriven på sjukhuset, efter vad som kan förstås, på egen
      begäran.
      Specialistvården Västernorrland/Länsverksamhet Psykiatri har i sin rutin/regel,
      ”Drogpåverkade patienter i den psykiatriska slutenvården”, fastställd 2015-12-
      16, (bil. 2 till länsverksamhetschefens yttrande i ärendet), dragit upp riktlinjer för
      planerade avgiftningar i samråd med socialtjänsten, ”Samordnad individuell plan
      (SIP), varav bland annat framgår att en vårdplan ska göras upp i form av ett
      ”kontrakt” som patienten får skriva under. Här ska tydligt framgå vilka villkor
      som gäller för att behandlingen/vården ska få avsedd effekt och leda till
      ”avgiftning” som delmål och drogfrihet som långsiktigt mål.
      En av dessa regler som återfinns i ”Förhållningsregler vid avgiftning på
      avdelning 7, Överenskommelse”, säger:
      Vi vill inte att du lämnar avdelningen, om du är rökare finns rökbur på
      avdelningen, alternativt kan du få nikotinplåster.
      Om överenskommelsen på denna punkt bryts kan en ny bedömning av
      vårdbehovet göras vilket kan resultera i att patienten skrivs ut. Se punkt i
      överenskommelsen:
      Vid införsel av droger eller misstanke om drogintag kan en ny bedömning av ditt
      vårdbehov ske och utskrivning kan bli aktuell.
      Grunden för en utskrivning i en sådan situation är att ett eventuellt missbruk
      under behandlingstiden omintetgör behandlingens mål.
      I här aktuellt fall har dock patienten skrivit ut sig själv. Patienten har heller aldrig
      mot sin vilja hindrats att besöka kiosken vid sjukhuset, dock har han genom en
      överenskommelse gått med på att inte göra detta utan beledsagning av personal.
                                                                      Dnr 2744-2017        Sid 3 (6)




      Vid frivillig sluten vård saknas möjligheter till tvångsåtgärder varför
      användandet av frivilliga överenskommelser i syfte att kunna uppnå en
      ändamålsenlig vård är vanligt förekommande.
      Landstinget anser att handläggningen av det ärende vi förelagts att yttra oss över
      har skötts på ett sätt som väl överensstämmer med såväl lag som interna rutiner.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
I regeringsformens andra kapitel anges de grundläggande fri- och rättigheterna.
En sådan frihet är rörelsefriheten. Skyddet för den kommer till uttryck i 2 kap.
8 § regeringsformen, där det slås fast att var och en gentemot det allmänna är
skyddad mot frihetsberövanden. Rörelsefriheten får endast begränsas genom lag
(2 kap. 20 § regeringsformen). Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 21 §
regeringsformen).

Enligt 3 kap. 1 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska vården
ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges
företräde till vården.

En utgångspunkt inom hälso- och sjukvården är att vården ska vara frivillig och
genomföras i samråd med den som är i behov av vård. Av 5 kap. 1 § 3 hälso-
och sjukvårdslagen framgår att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så
att kraven på en god vård uppfylls, vilket bl.a. innebär att vården särskilt ska
bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Vården ska ha
en medmänsklig och förstående inriktning och genomföras i samråd med
patienten. Eftersom vården är helt frivillig kan en patient motsätta sig att en viss
vårdåtgärd vidtas (prop. 1984/85:181 s. 96).

En motsvarande bestämmelse om patientens självbestämmande och integritet
finns även i 4 kap. 1 § patientlagen (2014:821). I 4 kap. 2 § patientlagen slås
fast att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat
följer av lag.

För att samtycke ska anses föreligga till en vårdåtgärd krävs att patientens
medgivande grundas på verklig frivillighet. En vårdåtgärd får inte genomföras
efter hot om någon sanktion eller andra former av påtryckningar, men patienten
måste ha fått information om de alternativ som finns (se JO 2016/17 s. 110).
Frågan om huruvida den enskilde har lämnat ett medgivande som grundas på
verklig frivillighet kan vara svår att bedöma. Den enskilde befinner sig ofta i en
utsatt situation med begränsade valmöjligheter. Det är därför viktigt att den
enskilde verkligen förstår förutsättningarna och villkoren för den aktuella
insatsen och vilka valmöjligheter han eller hon har (se JO 2016/17 s. 500).

JO har tidigare kritiserat en vårdgivare för utformningen av en blankett för
samtycke till utredningsåtgärder vid läkemedelsassisterad behandling mot
                                                                  Dnr 2744-2017       Sid 4 (6)




opiatberoende (se JO 2017/18 s. 99). I beslutet uttalade JO att formuleringar
som ger intryck av att behandlingen är villkorad av att patienten samtycker till
allmänt hållna utredningskontakter riskerar att utgöra en olämplig påtryckning.
JO konstaterade att det därför inte är lämpligt att vårdinrättningar använder sig
av informationsmaterial eller blanketter som ger intryck av att samtycke till
utredningskontakter är en förutsättning för att behandling ska komma i fråga.

Bedömning
Inledning
Vid tidpunkten för anmälningarna till JO vårdades AA frivilligt på psykiatrisk
avdelning 7, Länsverksamhet Psykiatri vid Sundsvalls sjukhus. AA har framfört
klagomål mot sjukhuset i flera avseenden. Jag har dock begränsat min
granskning till de klagomål som handlar om att han måste ha personal med sig
för att besöka sjukhusets kiosk.

Hälso- och sjukvårdsnämnden har i sitt yttrande tillbakavisat AA:s påstående
om att han mot sin vilja hindrats att besöka sjukhusets kiosk, men har uppgett
att AA genom en frivillig skriftlig överenskommelse gått med på att inte göra
detta utan ledsagning av personal. Jag noterar dock att AA:s patientjournal
innehåller åtminstone ett par daganteckningar av läkare där det anges: ”Får inte
gå ut själv.”

Utformningen av överenskommelsen
Som redovisats ovan får rörelsefriheten endast begränsas genom lag. Hälso- och
sjukvårdslagen erbjuder inte något lagstöd för att hindra att en patient lämnar en
avdelning på egen hand. Något annat lagstöd för att vidta en sådan åtgärd fanns
inte heller i detta fall. Det har därför krävts samtycke från AA till villkoret att
inte lämna avdelningen utan ledsagning av personal. För att samtycket ska anses
giltigt krävs det emellertid att patientens medgivande grundas på verklig
frivillighet. Det är viktigt att grundlagsskyddet inte kringgås genom att den
enskilde upplever sig tvingad att lämna sitt medgivande. För att patienten över
huvud taget ska kunna ta ställning till ett erbjudande om en behandlingsåtgärd
är det emellertid av central betydelse att han eller hon har fått god och anpassad
information om vården och behandlingen samt förstått densamma (se prop.
2013/14:106 s. 57). Först då kan en patient lämna ett informerat samtycke.

AA skrevs in på avdelningen efter att ha sökt frivillig vård för abstinens. Hälso-
och sjukvårdsnämnden har i sitt yttrande anfört att det vid inneliggande
abstinensbehandling ingår att man skriver en överenskommelse med patienten
om att han eller hon ska acceptera de regler som ingår i vården. Även AA fick
skriva på överenskommelsen med titeln ”Förhållningsregler vid avgiftning på
avdelning 7, Överenskommelse”. I en av de regler som återfinns där anges
följande: ”Vi vill inte att du lämnar avdelningen.”

I allmänt språkbruk signalerar en överenskommelse att det rör sig om ett
bindande åtagande som kan leda till vissa sanktioner om överenskommelsen
                                                                   Dnr 2744-2017      Sid 5 (6)




inte följs. Det finns därmed också en risk för att användandet av en
överenskommelse i stället för information om förutsättningarna för viss vård i
sig kan uppfattas som en form av påtryckning. Mot den bakgrunden kan
lämpligheten av denna typ av överenskommelser inom hälso- och sjukvården
ifrågasättas. Tillgången till hälso- och sjukvård ska inte baseras på att patienten
samtycker till vissa givna regler utan på de grundläggande principer som
kommer till uttryck i bl.a. 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen, främst
människovärdesprincipen och behovs- eller solidaritetsprincipen.

Eftersom tillämpningen av behovsprincipen – dvs. att vårdens resurser ska
fördelas efter behov – innefattar en bedömning av vilken effekt en viss
behandlingsåtgärd förväntas få, kan även patientens agerande i anslutning till
behandlingen komma att tillmätas betydelse. Det förutsätter dock att det finns
ett direkt orsakssamband mellan patientens agerande och behandlingens
förväntade effektivitet (jfr prop. 1996/97:60 s. 25 f.).

Om en vårdgivare ändå använder sig av en överenskommelse är det därför
viktigt att den är saklig och tydlig samt innefattar den information som behövs
för att klargöra förutsättningarna för vården. Enligt min uppfattning uppfyller
den överenskommelse som är aktuell i ärendet inte dessa krav. Den är tvärtom
otydlig och möjliggör olika tolkningar, men ger enligt min bedömning närmast
intryck av att abstinensbehandlingen är villkorad av att patienten bl.a.
samtycker till att inte lämna avdelningen. En patient som ansöker om
abstinensbehandling mot alkohol- och drogberoende får antas vara mycket
angelägen om att behandlingen ska komma till stånd. I den situationen kan en
överenskommelse om att patienten inte ska lämna avdelningen knappast anses
bygga på någon verklig frivillighet från patientens sida, om det uppfattas som
att han eller hon annars riskerar att bli utan vård. Det är en annan sak att
vårdgivaren upplyser patienten om att införsel av droger eller misstanke om
drogintag kan medföra en ny bedömning av vårdbehovet och att utskrivning då
kan bli aktuell. Sådan information framstår som motiverad eftersom den rör ett
agerande av direkt betydelse för abstinensbehandlingen.

Jag har stor förståelse för de svårigheter personalen ställs inför när det gäller
upprätthållandet av en drogfri miljö vid behandling av patienter med drog- och
alkoholberoende. Mot bakgrund av det som anförts kan ledningen för
Länsverksamhet Psykiatri emellertid inte undgå kritik för att den aktuella
överenskommelsen har utformats på ett sådant sätt att den ger intryck av att
behandlingen är villkorad av att patienten samtycker till att inte lämna
avdelningen. Jag utgår från att ledningen för Länsverksamhet Psykiatri ser över
sina rutindokument i detta avseende.

Jag noterar att även andra punkter i den nämnda överenskommelsen aktualiserar
frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Jag förutsätter att ledningen
förvissar sig om att sådana fri- och rättigheter inte begränsas utan stöd i lag och
att patienternas samtycke till olika vårdåtgärder grundas på verklig frivillighet.
                                                                  Dnr 2744-2017   Sid 6 (6)




Ärendet aktualiserar viktiga principiella frågor, och det finns därför skäl att
skicka en kopia av beslutet till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och
omsorg (IVO) för kännedom.

Ärendet avslutas.
