# Allvarlig kritik mot en rådman vid Förvaltningsrätten i Karlstad för att i ett mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ha låtit de omedelbara omhändertagandena bestå utan stöd i lagen

JO 2019-05-16 dnr 2744-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2019-05-16              2744-2018             1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Allvarlig kritik mot en rådman vid Förvaltningsrätten i Karlstad för att
                        i ett mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
                        ha låtit de omedelbara omhändertagandena bestå utan stöd i lagen


                          Beslutet i korthet: En socialnämnd beslutade att omedelbart omhänderta fyra barn
                          med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Förvaltningsrätten i
                          Karlstad fastställde socialnämndens beslut. Socialnämnden ansökte därefter om att
                          barnen skulle beredas vård enligt samma lag. Förvaltningsrätten beslutade att avslå
                          ansökningarna om vård men uttalade i domskälen att det inte fanns skäl att upphäva
                          de omedelbara omhändertagandena. En av vårdnadshavarna överklagade
                          förvaltningsrättens dom, men kammarrätten avvisade överklagandet. Kammarrätten
                          fann att domen inte gick honom emot och anförde i sitt beslut bl.a. att de omedelbara
                          omhändertagandena upphörde i samband med förvaltningsrättens avgörande.
                          Rättens ordförande får allvarlig kritik för det sätt på vilket han utformade domskälen.

## Bakgrund och initiativ

Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstads kommun beslutade att
                        omedelbart omhänderta fyra barn med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga, LVU. Besluten underställdes Förvaltningsrätten
                        i Karlstad som beslutade att fastställa de omedelbara omhändertagandena.
                        Socialnämnden ansökte därefter om att barnen skulle beredas vård enligt 1 och
                        2 §§ LVU. Förvaltningsrätten höll den 22 februari 2018 muntlig förhandling i
                        målet, och domen meddelades den 8 mars 2018. Genom avgörandet beslutade
                        domstolen att avslå socialnämndens ansökningar. I domskälen uttalade rätten
                        bl.a. följande:

                                Då det är möjligt att överklaga domen och det inte framkommit att det är
                                nödvändigt med hänsyn till barnens bästa på så sätt att domens laga kraft inte
                                kan inväntas finner inte förvaltningsrätten skäl att nu upphäva det omedelbara
                                omhändertagandet.
                        En av vårdnadshavarna överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i
                        Göteborg som beslutade att avvisa överklagandet eftersom domen inte gått
                        honom emot. Kammarrätten uttalade i skälen bl.a. att ett omedelbart
                        omhändertagande upphör när rätten avgör frågan om vård och att det som
                        förvaltningsrätten har uppgett om de omedelbara omhändertagandena i



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 2744-2018       Sid 2 (3)




domskälen därför är utan verkan. Efter kammarrättens avgörande överklagade
socialnämnden förvaltningsrättens avgörande, varpå kammarrätten beslutade att
omedelbart omhänderta barnen med stöd av 6 § LVU.

Jag beslutade att utreda förvaltningsrättens handläggning av målet i ett särskilt
ärende.

Utredning
Förvaltningsrätten uppmanades att lämna upplysningar om och yttra sig över
handläggningen av målet. Yttrandet skulle särskilt belysa hur det som
förvaltningsrätten angav i domen enligt citatet ovan förhöll sig till den rättsliga
regleringen, bl.a. 6, 9 och 40 §§ LVU.

Förvaltningsrätten (lagmannen AA) lämnade in ett remissvar tillsammans med
ett underyttrande från rådmannen BB.

AA yttrade bl.a. följande:

      Jag delar BB:s bedömning att domskälen i nu aktuell del utformats på ett oriktigt
      sätt. Som framgår av 9 § första stycket punkten 2 LVU upphör ett omedelbart
      omhändertagande när rätten avgör frågan om vård. Förvaltningsrätten har alltså
      när domen meddelades avgjort frågan om vård i den bemärkelse som avses i
      denna bestämmelse och det omedelbara omhändertagandet av barnen har i och
      med det upphört. Detta oberoende av om förvaltningsrätten med stöd av 40 §
      LVU förordnat att avgörandet gäller omedelbart eller inte. Uttalandet om att det
      inte finns skäl att upphäva det omedelbara omhändertagandet är därför inte i
      överensstämmelse med regleringen i LVU och därmed utan verkan.
      Förvaltningsrättens oriktiga uttalande om det omedelbara omhändertagandets
      fortsatta bestånd är givetvis djupt beklagligt. Det är också de olägenheter som
      uttalandet kan ha medfört för parterna i målet.
      Jag överlämnar åt JO att bedöma om BB förtjänar kritik för domens utformning i
      denna del.
BB yttrade bl.a. följande:

      Inledningsvis kan konstateras att den tekniska utformningen av domen, liksom
      normalt är fallet, föll på mig som rådman. Det innebär att nämndemännen, som
      har att förlita sig på de lagfarna domarnas juridiska och yrkesmässiga kompetens,
      inte kan lastas för några brister i domens utformning.
      När det gäller den aktuella frågan, nämligen att det i domskälen fastställdes att
      det omedelbara omhändertagandet skulle fortsätta gälla får jag anföra följande.
      Utformningen av domen kom sig av en tankelapsus. Det borde inte ha funnits
      utrymme för detta, men jag fastnade i ett felaktigt resonemang avseende HFD:s
      [Högsta förvaltningsdomstolen; JO:s anm.] praxis i den delen utan att beakta
      vilken vårdform som är aktuell hos förvaltningsrätten i mål som det aktuella
      respektive i mål hos kammarrätten. Principiellt gjorde jag bedömningen att
      grunden för HFD:s praxis på området, nämligen att vårdkedjan inte bör brytas, är
      tillämplig även i mål som det aktuella. Jag ska inte fördjupa mig i hur jag kunde
      fastna i den tankegången utan får djupt beklaga de problem det har inneburit för
      de inblandade parterna.
                                                                   Dnr 2744-2018       Sid 3 (3)




Rättslig reglering m.m.
En socialnämnd får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska
omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd
av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för
den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt
kan försvåras eller vidare åtgärder hindras (6 § första stycket LVU).

Ett omedelbart omhändertagande upphör när rätten avgör frågan om vård (9 §
första stycket andra punkten LVU). Om det inte längre finns skäl för ett
omhändertagande, ska socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra. Ett
sådant beslut får meddelas också av den rätt som prövar frågan om vård med
stöd av lagen (9 § tredje stycket LVU).

Beslut om omedelbart omhändertagande, om förebyggande insatser eller om
tillfälligt flyttningsförbud gäller omedelbart. Andra beslut av socialnämnden
enligt LVU gäller omedelbart, om nämnden inte förordnar något annat. Rätten
får förordna att andra beslut som rätten har meddelat ska gälla omedelbart (40 §
LVU).

Bedömning
Av utredningen framgår att förvaltningsrätten beslutade att avslå ansökningarna
om beredande av vård enligt LVU. I domskälen uttalade emellertid domstolen
att de omedelbara omhändertagandena skulle bestå.

Det följer av lag att ett omedelbart omhändertagande enligt LVU upphör att
gälla när domstolen avgör frågan om beredande av vård enligt samma lag. Det
är inte möjligt att förlänga ett omedelbart omhändertagande efter det att frågan
om vård har avgjorts. Förvaltningsrättens uttalande innebar en risk för att
barnen skulle vara fortsatt omhändertagna utan stöd i lag.

BB förtjänar allvarlig kritik för det sätt på vilket han utformade domskälen.

Ärendet avslutas.
