# Nummerpresentation när myndigheter kontaktas per telefon. Hänsyn till den enskildes rätt till skydd av anonymitet m.m.

JO 2001-08-14 dnr 2750-2001

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2001-08-14              2750-2001                1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Nummerpresentation när myndigheter kontaktas per telefon. Hänsyn till
                        den enskildes rätt till skydd av anonymitet m.m.

## Anmälan

AA uppgav att telefonapparaterna hos Vägverket var så beskaffade att
                        tjänstemännen fick kännedom om numren för de telefoner från vilka man ringde
                        dit. Enligt honom betydde det att Vägverket ”indirekt vet” vem som ringer, trots
                        den rätt att vara anonym inför myndigheterna som den enskilde har.

                        I ett beslut den 14 augusti 2001 anförde JO Berggren följande.

## Bedömning

Frågan uppkommer inte bara hos den nu anmälda myndigheten och har tidigare
                        behandlats av JO beträffande telefonsystemet hos en kommun, såsom framgår av
                        ett beslut (1995-12-19) refererat i JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 458. I det
                        ärendet (dnr 4366-1995) anförde JO Wahlström i hithörande del följande.

                                  Någon författningsbestämmelse som positivt tillerkänner ”alla rätt att vara anonyma
                                  i sin kontakt med myndighet” finns inte. Däremot finns i tryckfrihetsförordningen
                                  (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) vissa regler om anonymitetsskydd. Jag
                                  utgår ifrån att det är dessa regler Ni avsett i Er anmälan.
                                  I TF och YGL finns bestämmelser om rätt till anonymitet för den som med stöd av 1
                                  kap. 1 § tredje stycket TF eller 1 kap. 2 § YGL lämnar uppgifter för offentliggörande
                                  i tryckt skrift respektive i radioprogram, filmer och ljudupptagningar.
                                  Bestämmelserna innebär bl.a. att den som utnyttjat denna s.k. meddelarfrihet inte
                                  behöver röja sin identitet samt att den som tagit befattning med tillkomsten eller
                                  spridningen av tryckt skrift eller en framställning i radioprogram, film eller
                                  ljudupptagning inte får röja vem som lämnat uppgifterna. Myndigheter och andra
                                  allmänna organ är vidare förbjudna att efterforska vem som lämnat uppgifter eller
                                  annat meddelande i sådant publiceringssyfte som nyss sagts. Dessa skyddsregler
                                  gäller även när offentligt anställda utnyttjat meddelarfriheten.
                                  Vidare får enligt 2 kap. 14 § tredje stycket TF en myndighet inte på grund av att
                                  någon begär att få ta del av allmän handling efterforska vem sökanden är eller vilket
                                  syfte han har med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att
                                  myndigheten skall kunna pröva om handlingen kan lämnas ut. Denna regel innebär
                                  att en sökande inte ens får tillfrågas om sin identitet om uppgifterna i den allmänna
                                  handling han begärt att få ut inte omfattas av någon regel i sekretesslagen
                                  (1980:100). Självfallet får i en sådan situation hans identitet inte heller efterforskas
                                  på annat sätt. Endast om uppgifterna i den begärda handlingen omfattas av sekretess




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 2750-2001     Sid 2 (3)



      och sökandens identitet kan ha betydelse för den sekretessprövning myndigheten i
      sådant fall har att göra, får sökandens identitet efterfrågas.
      Som jag har uppfattat Er anmälan hyser Ni farhågor för att dessa
      grundlagsbestämmelser skulle trädas för när av myndigheter inom Gotlands
      kommun genom att kommunen abonnerar på en teletjänst som möjliggör att
      ”inkommande telefonnummer” visas på display hos kommunen.
      På displayen visas ett telefonnummer, som innehas av en myndighet, ett företag eller
      en enskild som ingått ett abonnemangsavtal med ett telefonbolag. En telefon kan
      emellertid nyttjas även av andra enskilda än abonnenten. Av det visade
      telefonnumret kan således inte med säkerhet dras någon slutsats om den
      uppringandes identitet. På grund härav kan det förhållandet att numret på den telefon
      en uppringande enskild använder visas för samtalsmottagaren inte i sig anses
      medföra att den uppringande personens identitet röjs. Det kan tilläggas att en
      abonnent hos telebolaget kostnadsfritt kan begära att hans telefonnummer inte visas
      hos dem som abonnerar på den här aktuella teletjänsten.
      –––
      Mot bakgrund av vad jag nu har anfört saknar jag anledning att på grund av
      innehållet i Er anmälan anta att införandet av ifrågavarande teletjänst inom Gotlands
      kommun skulle – som Ni befarat – stå i strid med TF:s och YGL:s regler om
      anonymitetsskydd och efterforskningsförbud. Jag finner därför inte skäl att vidta
      någon åtgärd i anledning av Er anmälan.
Den nu gjorda anmälan har jag att bedöma även med hänsyn till den reglering av
vissa hithörande frågor som häromåret infördes i telelagstiftningen, till
genomförande av ett inom Europeiska unionen beslutat direktiv om behandling av
personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet,
teledataskyddsdirektivet (97/96/EG, SFS 1999:578 och 572, prop. 1998/99:92 s. 1,
25 och 28 f., bet. 1998/99:TU12). Sålunda har föreskrifter meddelats om ”de krav
som skall ställas på teletjänster, vilka medger identifiering av det anropande eller
det uppringda telefonnumret” (52 § 2 telelagen, 1993:597). I kraven ingår att en
anropande abonnent skall ha möjlighet att enkelt och kostnadsfritt varaktigt
skyddas mot nummerpresentation och att en anropande användare på motsvarande
sätt skall kunna förhindra nummerpresentation vid enstaka samtal; med
nummerpresentation avses ”en teletjänst i ett allmänt tillgängligt telenät som
medger presentation av det anropande telefonnumret” (24–25 §§ teleförordningen,
1997:399). Den som tillhandahåller nummerpresentation och skydd mot denna
tjänst skall upplysa allmänheten om nämnda möjligheter (28 §).

Om denna reglering efterlevs, kan den som ringer till t.ex. en myndighet tydligen
undvika att uppgifter om numret till den använda telefonen därvid överförs dit och
eventuellt leder till uppfattningen att den som ringer är den abonnent som numret
är knutet till eller någon annan som kan antas ha tillgång till dennes telefon.

I riksdagsmotioner har framförts önskemål om lagstiftning i fråga om
nummerpresentation. Riksdagen har med anledning härav och även efter införandet
av nämnda ändringar i teleförfattningarna framhållit att det är angeläget att
enskilda även telefonledes kan kontakta myndigheter anonymt för att lämna
uppgifter och begära upplysningar samt att det inte är självklart att det är den
enskilde som skall bära ansvaret för att anonymiteten upprätthålls. Riksdagen har
gett regeringen detta till känna och att den bör låta frågan om hur anonymiteten
skall kunna upprätthållas för enskilda som kontaktar myndigheter per telefon, utan
                                                                  Dnr 2750-2001    Sid 3 (3)




att den enskilde själv skall behöva vara aktiv, bli föremål för överväganden i något
lämpligt sammanhang. (Se till det nu angivna bl.a. bet. 1999/2000:KU7 s. 16 f.)

Sådana överväganden har sedan redovisats i promemorian Några frågor om
myndigheternas service (Ds 2001:25 s. 26 f.). Där framförs uppfattningen att det,
frånsett vissa verksamhetsområden (t.ex. räddningstjänst), inte torde föreligga
något mera påtagligt behov hos myndigheterna av tillgång till nummerpresentation
för externa telefonsamtal och att i varje fall de skäl väger tyngre som talar emot en
generell användning av tjänsten. Det förutsätts att myndigheterna självmant iakttar
erforderlig återhållsamhet på detta område, varför någon författningsreglering av
saken inte anses påkallad i nuläget.

Då myndigheternas skyldigheter ännu inte torde ha övervägts slutligt på det sätt
som riksdagen avsåg, begränsar jag mitt uttalande i saken till det ovan anförda.
