# Initiativärende beträffande den s.k. razzian mot Internetsajten The Pirate Bay

JO 2007-04-02 dnr 2762-2006

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                       Sid
                                                                       2007-04-02          2762-2006               1 (10)
Chefjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativärende beträffande den s.k. razzian mot Internetsajten The Pirate
                        Bay

## Initiativet

The Pirate Bay är en svensk webbsida för s.k. fildelning som ger möjlighet att
                        ladda ned bl.a. film och musik från andra användare utan kostnad. Den 31 maj
                        2006 rapporterade medierna om att polisen hade genomfört en razzia mot The
                        Pirate Bay i bl.a. det s.k. webbhotellet PRQ:s lokaler. De efterföljande dagarna fick
                        händelsen ett relativt stort utrymme i massmedierna, vilket i sin tur sannolikt
                        bidrog till att JO mottog ett mycket stort antal klagomål mot bl.a. polis och
                        åklagare.

                        Debatten om tillslaget och den kritik som framfördes i anmälningarna hit rörde en
                        rad olika aspekter. Det gjordes gällande bl.a. att tillslaget syftat till att stänga ned
                        The Pirate Bay efter påtryckningar från USA och att företrädare för det svenska
                        Justitiedepartementet skulle ha blandat sig i polisens och åklagarens arbete. Vidare
                        kom ett flertal privatpersoner och företag, mot vilka inga brottsmisstankar riktats,
                        att drabbas vid tillslaget eftersom även deras servrar togs i beslag.
                        Tvångsmedelsbeslutens lagenlighet ifrågasattes och det framfördes misstankar om
                        att företrädare för Antipiratbyrån, som bildats av svenska branschorganisationer för
                        producenter och distributörer av bio- och videofilm och datorspel, medverkat.

                        Mot denna bakgrund beslutade jag den 2 juni 2006 att i ett initiativärende utreda
                        den aktuella händelsen.

## Utredningen

Åklagarmyndighetens, internationella åklagarkammaren i Stockholm, akt i ärendet
                        granskades. Vidare genomgicks handlingar från Justitiedepartementet beträffande
                        fildelning och angränsande frågor, och på plats i departementet granskades den e-
                        postkorrespondens som förekommit i aktuella hänseenden. Därutöver infordrades
                        handlingar från Polismyndigheten i Stockholms län, Stockholms tingsrätt och Svea
                        hovrätt samt från Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum i Stockholm och
                        Umeå. Muntliga upplysningar inhämtades från överåklagaren AA,
                        kammaråklagaren BB (förundersökningsledare i utredningen beträffande The
                        Pirate Bay) och kriminalinspektören CC (polisens ”projektledare” i ärendet).



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                    Dnr 2762-2006   Sid 2 (10)




Av det som kommit fram vid min granskning finns det skäl att här särskilt nämna
följande.

Det kan till en början konstateras att det inom Justitiedepartementet fortlöpande
pågår verksamhet på det immaterialrättsliga området med bl.a. sedvanligt
lagstiftningsarbete. En del av detta arbete har koppling till frågor om
piratkopiering. I mars 2005 gav exempelvis departementet i uppdrag till
Åklagarmyndigheten att tillsammans med Ekobrottsmyndigheten och
Rikspolisstyrelsen göra en översyn av den brottsbekämpande verksamheten på
immaterialrättens område, däribland piratkopiering på Internet. I en rapport i
augusti 2005 redovisades uppdraget till departementet. I mars 2006 lämnade
departementet ett nytt uppdrag till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten att
tillsammans vidta åtgärder för en effektivare bekämpning av immaterialrättsliga
brott, särskilt när det gäller immaterialrättsintrång som utförs med användning av
Internet. Uppdraget redovisades i juni 2006. Med hänsyn till de särskilda
kompetenskrav som erfordras för att utreda immaterialrättsliga brott föreslogs bl.a.
en ökad specialisering av polis och åklagare och att utredningarna framdeles
koncentreras till vissa åklagarkammare och polismyndigheter.

Det finns också skäl att nämna att Motion Picture Association (MPA), som är en
branschorganisation för filmbolag i USA, genom en svensk advokat i juli 2005
kontaktade Justitiedepartementet för få till stånd ett möte för att diskutera Sveriges
hållning till fildelning och otillåten nedladdning av filmer. Det uppgavs att
filmbolagen oroades över det förhållandet att fildelning av filmer världen över i
stor utsträckning sker via Sverige. Mötet med företrädare för Justitiedepartementet
ägde rum i oktober 2005. MPA har också till departementet under hösten 2005 sänt
promemorior som innehållit beskrivningar av de polisanmälningar avseende
fildelningssajter som MPA gjort och som redovisat omständigheter och juridiska
resonemang kring The Pirate Bay. I mars 2006 fick dåvarande statssekreteraren DD
ett brev direkt från en av cheferna för MPA i USA. I brevet påtalades bl.a. att
tidigare gjorda polisanmälningar mot The Pirate Bay inte hade lett till något
resultat och DD ombads därför att använda sitt inflytande för att få berörda
myndigheter att agera i saken. DD besvarade brevet i april 2006 och uppgav då
först bl.a. att ”law enforcement of intellectual property rights is a high Swedish
priority” varvid han hänvisade till de nyss nämnda uppdragen till
Åklagarmyndigheten m.fl. Sedan framhöll han särskilt att ”(a)ccording to the
Swedish constitution, it is not possible for the Government or the Ministry to
intervene in a specific case. I can however assure you that I follow closely the
actions taken by the police and the prosecutors in respect of copyrights
infringements on the Internet and I will not, if necessary, hesitate to initiate further
measures to improve their effectiveness”.

Även företrädare för den amerikanska ambassaden kontaktade under hösten 2005
Justitiedepartementet. MPA hade nämligen också påtalat för ambassaden att
Sverige blivit ett centrum för olaglig fildelning av bl.a. film. Ambassaden önskade
därför information om vad Sverige gjorde på området för att komma till rätta med
                                                                 Dnr 2762-2006     Sid 3 (10)




dessa problem. Med anledning av denna propå upprättades inom departementet en
promemoria om genomförda, beslutade, planerade och pågående åtgärder med
koppling till upphovsrätt/piratkopiering och ett möte hölls i saken.

Vidare reste i april 2006 en svensk delegation med företrädare för Justitie-
departementet och polis- och åklagarväsendena till Washington D.C., USA. Syftet
med resan var att utbyta erfarenheter, knyta kontakter och få kunskap om hur USA
arbetar med IT-relaterade immaterialrättsintrång som exempelvis olovlig
fildelning. Under resan träffade delegationen – i vilken bl.a. BB ingick –
företrädare för amerikanska myndigheter och organisationer.

Under perioden februari–maj 2006 gjordes anmälningar mot The Pirate Bay
beträffande brott mot upphovsrättslagen. En sådan gjordes av MPA och andra
gjordes av bl.a. Antipiratbyrån och av International Federation of the Phonographic
Industry (IFPI Svenska Gruppen), som är en organisation för skivbolag. Det
gjordes gällande att The Pirate Bays verksamhet strider mot svensk lagstiftning. – I
april beslutade BB vid den internationella åklagarkammaren i Stockholm att inleda
förundersökning om brott mot upphovsrättslagen, och i slutet av maj beslutade han
om husrannsakan på ett flertal platser. Samtidigt beslutades att tre personer skulle
hämtas till förhör och delges misstanke om brott. Husrannsakningarna verkställdes
den 31 maj och samma dag hölls också vissa förhör. Händelsen kom i medierna att
kallas för razzian mot The Pirate Bay. Vid tillslaget togs ett mycket stort antal
föremål i beslag, bl.a. inte mindre än sammanlagt 186 servrar. Den 1 juni lämnade
BB utredningsdirektiv till polisen. I dessa angav han att utredningens första
prioritering var att försöka minimera skadeverkningarna för tredje man och att
polisen därför först och främst måste försöka sålla bort de datorer som inte innehöll
någon information av betydelse för utredningen. I direktiven namngavs vissa
företag som bedömdes ha särskilda skäl för förtur. Enligt uppgift hävde BB mellan
den 2 juni och 8 juni 2006 beslagen avseende de datorer som inte var intressanta
för utredningen.

Förundersökningen pågår fortfarande.

Några företag vars utrustning togs i beslag vid razzian begärde rättens prövning av
beslagen. Stockholms tingsrätt beslutade i dessa fall att beslagen skulle bestå.

Efter razzian anmälde flera personer polis och åklagare för tjänstefel bestående
bl.a. i att servrar som inte berördes av brottsmisstankarna togs i beslag. Dessa
anmälningar har prövats av AA vid Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum
Umeå. Den 11 december 2006 beslutade han att inte inleda förundersökning om
tjänstefel.

Rättslig reglering
Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen får ingen myndighet, ej heller riksdagen eller
kommuns beslutande organ, bestämma hur en förvaltningsmyndighet i särskilt fall
                                                                    Dnr 2762-2006     Sid 4 (10)




skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör
tillämpning av lag.

Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl
finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats (23
kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, RB).

Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för en brottsutredning får tas i beslag
(27 kap. 1 § första stycket RB). Om ett beslag har verkställts utan rättens
förordnande, får den som drabbats av beslaget begära rättens prövning av beslaget
(27 kap. 6 § första stycket RB).

Om det förekommer anledning att ett brott har förövats som kan följas av fängelse,
får i hus, rum eller slutet förvaringsställe en s.k. reell husrannsakan företas för
eftersökande av föremål som är underkastade beslag. Hos någon annan än den som
skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan emellertid företas endast om
brottet har förövats hos honom eller den misstänkte har gripits där eller det annars
förekommer synnerlig anledning att man genom husrannsakan skall anträffa ett
föremål som är underkastat beslag eller vinna annan utredning om brottet (28 kap.
1 § RB).

Beslag och husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det
intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något
annat motstående intresse (27 kap. 1 § tredje stycket och 28 kap. 3 a § RB).

Straffskalan för brott mot upphovsrättslagen är böter eller fängelse i högst två år
(53 § upphovsrättslagen, 1960:729).

Bedömning
Jag vill inledningsvis framhålla att JO:s huvuduppgift är att granska att
myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn följer lagar och andra
författningar i sin verksamhet. Syftet med denna granskning är i första hand att
undersöka om myndigheterna har handlat enligt de regler för förfarandet som gäller
för dem. Detta innebär bl.a. att det ligger utanför mitt uppdrag att ha synpunkter i
fråga om lagligheten av den verksamhet som bedrivs på webbsidan The Pirate Bay
och om den rättsliga problematiken kring fildelning. Min utredning har därför i
stället i huvudsak kommit att rikta in sig på dels påståendet att tjänstemän i
Justitiedepartementet skulle ha utövat påtryckningar på polis och åklagare i den
aktuella brottsutredningen, dels det förhållandet att det vid husrannsakningarna
kom att beslagtas egendom som tillhörde enskilda eller företag mot vilka inga
brottsmisstankar hade riktats.

Har polis och åklagare utsatts för påtryckningar i brottsutredningen
beträffande The Pirate Bay?
I den allmänna debatten i medierna efter razzian mot The Pirate Bay framfördes
inte sällan misstanken att det egentliga syftet med beslagen skulle ha varit att, efter
påtryckningar från amerikanskt håll via Justitiedepartementet, stänga webbsidan.
                                                                    Dnr 2762-2006   Sid 5 (10)




Exempelvis förekom en uppgift om att polis och åklagare skulle ha ”beordrats” att
agera. Det kan i sammanhanget nämnas att dåvarande justitieministern EE
anmäldes till riksdagens konstitutionsutskott på grund av misstanke om
ministerstyre. Det finns därför skäl att betona att statsråd inte omfattas av JO:s
tillsyn och att endast svenska myndigheters handlande kan bli föremål för
granskning.

Vid min granskning har ett tämligen omfattande material från Justitiedepartementet
genomgåtts, bl.a. handlingar om fildelning (rörande The Pirate Bay m.m.) och den
svenska delegationens resa till Washington samt även den e-postkorrespondens
som förevarit i nu aktuella hänseenden.

Den bild som framträder är att främst amerikanska branschorganisationer visat ett
betydande intresse av att försöka förmå statsmakterna i Sverige att uppmärksamma
frågan om olaglig fildelning och andra angränsande immaterialrättsliga problem.
Som exempel kan nämnas att MPA, genom vad som får betecknas som
lobbyverksamhet, dels försökt påverka Justitiedepartementet att mera allmänt
prioritera dessa frågor, dels genom det tidigare nämnda brevet i mars 2006 försökt
förmå DD att påverka polis och åklagares handläggning av gjorda anmälningar mot
The Pirate Bay.

Lobbyverksamhet måste numera betraktas som en även i vårt land accepterad del
av den politiska beslutsprocessen i vid mening. Lobbning syftar till att påverka
beslutsfattare och opinionsbildare för att på så sätt medverka till att beslut fattas
som är förenliga med exempelvis en viss branschs eller en viss organisations
intressen. Det torde också vara allmänt bekant att sådan verksamhet är vanligt
förekommande i USA.

En skillnad mellan förhållandena i Sverige och dem i flertalet andra länder, av
betydelse för bl.a. lobbyverksamheten, är svenska förvaltningsmyndigheters
självständighet när det gäller beslut i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning
mot enskild eller som rör tillämpning av lag. Regeringen, ett statsråd eller en
företrädare för Regeringskansliet kan således inte bestämma vilket beslut som polis
eller åklagare har att fatta med anledning av en brottsanmälan eller vilka beslut
som bör fattas inom ramen för en förundersökning. Jag noterar att DD också
framhöll detta i sitt brevsvar till MPA.

En annan sak är att regeringen givetvis genom generella föreskrifter kan ge direktiv
till förvaltningsmyndigheter, även inom området för myndighetsutövning. Genom
bl.a. förslag till lagändringar, ökade anslag eller uttalanden i regleringsbrev kan
regeringen styra verksamheten vid de brottsutredande myndigheterna, t.ex. i
riktning mot att särskilt prioritera viss brottslighet. – Jag anser vidare att principen
om förvaltningsmyndigheternas självständighet inte hindrar att t.ex. polis eller
åklagare på begäran lämnar allmän information om en viss brottsutredning till
företrädare för ett departement.
                                                                        Dnr 2762-2006     Sid 6 (10)




Jag har inte kunnat finna något stöd i de genomgångna handlingarna för påståendet
att tjänstemän i Justitiedepartementet skulle ha försökt påverka polis och åklagares
handläggning av brottsutredningen beträffande The Pirate Bay. Naturligtvis kan
påtryckningar också ske muntligen. BB och CC har emellertid till JO uppgett att de
under handläggningen av ärendet inte från Regeringskansliet eller från någon
annan myndighet utsatts för några påtryckningar, eller fått ta emot synpunkter eller
önskemål om handläggningen av ärendet. Jag har ingen anledning att betvivla
riktigheten av dessa uppgifter. Min slutsats är således att det saknas fog för
misstanke om att tjänstemän i Justitiedepartementet skulle ha försökt påverka polis
och åklagare i brottsutredningen beträffande The Pirate Bay.

Fanns det skäl att ta egendom i beslag i den omfattning som skedde?
Jag vill först nämna att BBs beslut att inleda förundersökning och att föranstalta
om husrannsakan inte föranleder något uttalande från min sida. Det bör framhållas
att dessa beslut grundar sig på bedömningar av om t.ex. misstankegraden har nått
upp till en viss erforderlig nivå. Frågorna är således av den arten att de ger visst
utrymme för olika, var för sig godtagbara, bedömningar. – Det kan också redan här
nämnas att CC uppgett sig inte känna till att någon utomstående person varit
närvarande vid verkställandet av husrannsakningarna. Jag utgår därför från att så
inte varit fallet.

Vid razzian mot The Pirate Bay genomfördes husrannsakan på ett flertal platser
och omfattande beslag gjordes. Det har, som nämnts, uppgetts att bl.a. 186 servrar
togs i beslag. Företag och privatpersoner som saknade koppling till eller samröre
med The Pirate Bay berövades under viss tid datorstödet för sin verksamhet.
Händelsen ledde därför bl.a. till ett flertal polisanmälningar mot polis och åklagare
om tjänstefel. I december 2006 beslutade AA att förundersökning om tjänstefel inte
skulle inledas. Som skäl för beslutet angavs följande.
      I 27 kap. rättegångsbalken regleras bl.a. beslag. Enligt 1 § första stycket får
      egendom som skäligen kan antas äga betydelse för utredningen tas i beslag. Beslag
      får enligt tredje stycket endast beslutas om skälen för åtgärden uppväger det intrång
      eller men som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående
      intresse.
      Utredningen gäller misstankar om brott mot upphovsrättslagen bestående av
      fildelning, dvs. hemladdning av upphovsrättsligt skyddade alster, utan medgivande
      av upphovsrättsinnehavaren. Enligt utredningen är omfattningen av den aktuella
      fildelningen synnerligen omfattande. Enligt uppgift från målsäganden har hemsidan
      besökts av ungefär en miljon användare per dag. Verksamheten har pågått i mer än
      två år och har förorsakat upphovsmännen omfattande ekonomisk skada. Intrången
      gäller såväl musik som film.
      Beslagen har varit motiverade med tanke på brottslighetens art och omfattning.
      Proportionalitetsprincipen utgör därvidlag inget hinder såvitt gäller de misstänkta
      och deras servrar. Emellertid har även ett stort antal servrar som inte berörs av
      utredningen tagits i beslag. Andra, ägare eller nyttjare av servrar, kan i varierande
      grad ha drabbats av skada eller men.
      Av handlingar i ärendet framgår att åklagaren fått förfrågningar av personer, utanför
      de misstänktas krets, som drabbats av beslagen. I svar har åklaga ren uttalat att det
      inte fanns något som hindrade att han tog servrar i beslag, även om ägaren inte var
      misstänkt för brott, så länge det fanns anledning att anta att servrarna kunde
                                                                            Dnr 2762-2006      Sid 7 (10)




      innehålla information av betydelse för utredningen. Justitiekanslern har i ett beslut
      den 22 januari 2001, dnr 3954-99-40, uttalat att särskild försiktighet bör iakttas vid
      beslag av datorer eftersom sådana beslag kan anses vara av särskilt ingripande natur.
      JK har uttalat att det alltid bör övervägas om syftet med beslaget kan tillgodoses på
      annat sätt än att utrustningen tas om hand och avlägsnas från platsen. Alternativt kan
      innehållet på hårddisken på plats kopieras i sin helhet.
      Ett stort antal servrar har tagits i beslag efter husrannsakan. Det hade enligt min
      mening varit svårt, om ens möjligt, att utföra spegelkopiering på flera olika platser
      av ett så stort antal servrar. Detta hade troligtvis lett till ytterligare men eller skada
      för ägare och användare av de servrar som inte berördes av brottsmisstanke.
      Jag anser att åklagaren har gjort en rimlig bedömning utifrån vad han kände till vid
      beslutet av beslag. De beslagtagna servrarna ägde betydelse för utredningen.
      Åklagare och polis letade enbart efter filer som är relevanta i
      fildelningssammanhang. De har försökt minimera de skador och men beslagen
      orsakat, genom att skyndsamt häva de beslag som inte erfordrats för utredningen.
      Anmälningsuppgifterna ger inte anledning till antagande att åklagare eller polis har
      gjort sig skyldiga till tjänstefel eller annat brott som hör under all mänt åtal. Det
      saknas därför förutsättningar att inleda förundersökning.
Jag har inte någon annan uppfattning i fråga om den straffrättsliga bedömningen av
händelsen. Det finns däremot skäl att ytterligare något diskutera omfattningen av
beslaget och det förhållandet att personer och företag som inte berördes av någon
brottsmisstanke i stor utsträckning kom att drabbas av tillslaget.

När polis och åklagare i en brottsutredning överväger att vidta tvångsåtgärder
måste – vid avvägningen mellan kravet på att det påstådda brottet skall utredas och
den enskildes rätt till integritet och rättssäkerhet – hänsyn tas till vissa allmänna
principer, t.ex. legalitets-, behovs- och proportionalitetsprinciperna (se närmare om
dessa allmänna principer i t.ex. Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s.
18 f.).

När det gäller husrannsakan och beslag kommer proportionalitetsprincipen till
direkt uttryck i bestämmelser i rättegångsbalken (28 kap. 3 a § och 27 kap. 1 §
RB). I bestämmelserna föreskrivs att tvångsåtgärderna endast får beslutas om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär
för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Eftersom husrannsakan genomfördes i bl.a. ett webbhotells lokaler hade polis och
åklagare att räkna med att exempelvis servrar tillhöriga tredje man fanns i
lokalerna. CC har också till JO upplyst att det inför tillslaget diskuterades hur man
på plats skulle göra för att kunna skilja ut de servrar som kunde hänföra sig till The
Pirate Bay. Enligt honom var det dock svårt att i förväg få fram sådana uppgifter
utan att röja att en husrannsakan skulle komma att äga rum. Han har också upplyst
att i någon av de lokaler där husrannsakan skedde fick polisen hjälp på plats av en
tekniker som kunde peka ut vilka servrar som hade anknytning till The Pirate Bay
medan det på andra ställen kunde konstateras att servrarna inte var uppmärkta och
att någon samarbetsvillig person inte fanns tillgänglig.

Som framgått har Justitiekanslern (JK) uttalat sig i ett ärende rörande beslag av
datorutrustning. Enligt JK får beslag, som innebär att datorstödet för en viss
                                                                 Dnr 2762-2006    Sid 8 (10)




verksamhet inte fungerar, anses vara av särskilt ingripande natur och speciellt i de
fall då egendomen tillhör andra än den misstänkte. Särskild försiktighet är därför
påkallad vid beslag av datorutrustning och det bör alltid övervägas om syftet med
beslaget kan tillgodogöras på något annat sätt än genom att utrustningen tas om
hand och avlägsnas från platsen (JK:s beslut den 22 januari 2001, dnr 3954-99-40).
Jag instämmer i dessa uttalanden.

För egen del vill jag särskilt understryka vikten av att polis och åklagare noga
vinnlägger sig om att på plats så långt möjligt försöka identifiera de servrar som
kan antas innehålla material av betydelse för utredningen om det eller de brott som
förundersökningen avser. Man bör ha i åtanke att beslag av t.ex. ett företags
centrala datorutrustning kan få betydande negativa konsekvenser för företaget. Å
andra sidan är det i vissa situationer i det närmaste ofrånkomligt att utomstående på
olika sätt kan komma att drabbas under en brottsutredning, även om målsättningen
för de brottsutredande myndigheterna givetvis alltid måste vara att i största möjliga
mån undvika detta.

Förundersökningsledaren har alltså den grannlaga uppgiften att överväga om
skälen för tvångsåtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. I ett fall som
det förevarande, då det inte framstod som möjligt att på plats avgöra vilka servrar
som skäligen kunde antas ha betydelse för brottsutredningen, hade denne således
att ställa sig frågan om utredningen av den misstänkta brottsligheten var av sådan
vikt att det var acceptabelt att låta beslagta också sådan egendom som kunde sakna
varje intresse för brottsutredningen och vars tillfälliga omhändertagande kunde
medföra skada för tredje man.

Det hade gjorts gällande att verksamheten på The Pirate Bays webbsida – som
pågått under flera års tid – förorsakat ett antal upphovsmän stor skada. Den ännu
pågående förundersökningen är omfattande och de anmälda brotten kan sägas avse
betydande ekonomiska värden. Mot denna bakgrund finner jag inte tillräckliga skäl
att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde.

Det regelverk som omgärdar tvångsmedlet beslag innefattar också en möjlighet för
den som drabbas att begära rättens prövning av beslaget. Domstolen har då att
pröva om det finns skäl för fortsatt beslag (27 kap. 6 § första stycket RB). Som
framgått skedde också en sådan prövning i något fall.

En delvis annan fråga är om det, för att minimera skadan för de företag och
enskilda som inte berördes av brottsutredningen, kunde ha varit möjligt att
undersöka servrarna på plats i stället för att föra dem till polishuset för närmare
undersökning. Enligt CC var detta inte möjligt eftersom servrarna var tekniskt
komplicerade. En undersökning på plats hade också ha tagit betydligt längre tid att
genomföra. Vidare skulle det, enligt CC, i sådant fall också ha funnits risk för att
utomstående kunde ta sig in via Internet och radera filer på servrarna.
                                                                   Dnr 2762-2006    Sid 9 (10)




Jag noterar att även vid en undersökning på plats hade det givetvis varit möjligt att
koppla bort servrarna från Internet och någon utomstående hade därefter knappast
kunnat påverka deras innehåll. Hur lång tid som behövts för en undersökning av
servrarna i bl.a. webbhotellets lokaler måste rimligen åtminstone delvis bero på
vilka tekniska och personella resurser som polisen disponerade. Jag har emellertid
inte anledning att ifrågasätta uppgiften att en undersökning på plats i det aktuella
fallet skulle ha tagit längre tid i anspråk, och finner därför inte skäl att kritisera
polis och åklagare för att servrarna fraktades bort för vidare utredning.

Det är emellertid givet att ett beslags varaktighet också har betydelse vid
bedömningen av om tvångsåtgärden är förenlig med proportionalitetsprincipen.
Såvitt kommit fram i ärendet hävde BB mellan den 2 juni och 8 juni 2006 beslagen
av de föremål som inte hade något med fildelningen att göra. Även om min
granskning visar att BB och polisen haft ambitionen att så snabbt som möjligt sålla
bort de för utredningen ointressanta servrarna, anser jag att det, trots allt, kan
ifrågasättas om inte denna inledande sållning kunnat ske snabbare än som blev
fallet. Det är givet att varje dag som beslagen bestod kunde innebära ett stort
avbräck för de utomstående som drabbats av åtgärden. Jag finner dock inte
tillräckliga skäl att utreda saken vidare.

Avslutande synpunkter
Jag har, som framgått, inte funnit anledning att kritisera de befattningshavare som
varit föremål för min granskning i detta ärende rörande razzian mot The Pirate Bay.

Ärendet visar emellertid på vissa av de svårigheter och problem av såväl rättslig
som praktisk natur som är förbundna med utredning av påstådd brottslighet i IT-
miljö.

Reglerna om beslag tar, enligt 27 kap. 1 § RB, sikte på fysiska föremål (första
stycket). Numera finns också en särskild regel som klargör att vad som sägs om
föremål också gäller skriftlig handling (andra stycket). Denna regel tillkom
eftersom det vid beslag av handlingar normalt inte är handlingen som sådan, utan
den information handlingen innehåller, som är av intresse för brottsutredningen.
Någon reglering som särskilt tar sikte på information i elektronisk form finns dock
inte. Situationen kan beskrivas på det sätt som görs i departementspromemorian
Brott och brottsutredning i IT-miljö (Ds 2005:6):

”Eftersom beslagsreglerna utgår från traditionella informationsbärare, samtidigt
som information i allt större utsträckning datorbehandlas och lagras i elektronisk
form, har det uppstått en klyfta mellan regelsystemet och verkligheten” (s. 283).

Ett antal rättsliga frågor behandlas i den nämnda promemorian, som i huvudsak
föranletts av frågan om svenskt tillträde till Europarådets konvention om IT-
relaterad brottslighet. I promemorian lämnas vissa förslag för att anpassa reglerna
om husrannsakan och beslag till modern teknik och föreslås en ny regel om
husrannsakan i IT-miljö. Förslagen är föremål för beredning i
Justitiedepartementet.
                                                                   Dnr 2762-2006    Sid 10 (10)




Vid undersökning av datorer kan olika tekniker användas, t.ex. spegelkopiering
eller vanlig kopiering (se Gunnel Lindberg, a.a. s. 421 f.). Förfaringssättet att
kopiera beslagtaget material, inte endast innehållet i datorer, har diskuterats i olika
utredningar om tvångsmedel. I ett beslut den 17 maj 2001 uttalade JK att
Justitiedepartementet på nytt borde överväga frågan att lagreglera möjligheterna till
kopiering av beslagtaget material (dnr 2806-00-21). I den nyss nämnda
departementspromemorian diskuterades saken (se a.a. s. 307 f.). Det konstaterades
emellertid att det inte inom ramen för det arbetet lämpade sig att lägga fram regler
för kopiering av beslag men att det fanns goda skäl att överväga frågan i annat
sammanhang. Jag finner skäl att återigen väcka Justitiedepartementets
uppmärksamhet på frågan genom att för kännedom överlämna en kopia av detta
beslut dit.

När det så gäller den mera praktiska eller tekniska sidan av saken, inger det
naturligtvis betydande farhågor att en utredning av påstådd brottslighet i IT-miljö
kan, som i fallet The Pirate Bay, drabba även ett stort antal enskilda och företag
mot vilka någon brottsmisstanke inte riktats och att gjorda beslag i sådana fall
kunnat bestå i upp till en veckas tid. En sådan effekt kan vara en följd av brister i
tekniskt kunnande och/eller utrustning eller ha sin grund i otillräckliga personella
resurser hos polisen. Det är därför angeläget att polisen vid ingripanden av detta
slag avsätter sådana resurser att skador för tredje man undviks, eller i vart fall
minimeras.
