# Kritik mot en chefsrådman vid Helsingborgs tingsrätt för att inte ha hållit sammanträde i ett ärende om kontaktförbud

JO 2022-02-24 dnr 2763-2021

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2022-02-24             2763-2021              1 (5)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot en chefsrådman vid Helsingborgs tingsrätt för att inte ha
                        hållit sammanträde i ett ärende om kontaktförbud


                          Beslutet i korthet: Åklagaren avslog två personers ansökningar om kontaktförbud.
                          De överklagade besluten och begärde att tingsrätten skulle hålla sammanträde.
                          Tingsrätten avslog dock överklagandena på handlingarna. JO konstaterar att det
                          enligt lagen om kontaktförbud finns en ovillkorlig rätt till sammanträde i tingsrätten om
                          en part begär det. Den ansvarige chefsrådmannen kritiseras för att lagen inte följdes.
                          Mot bakgrund av de frågor som ärendet väcker finner JO anledning att skicka en
                          kopia av beslutet till regeringen.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA, genom ombudet BB, klagomål mot
                        Helsingborgs tingsrätt med anledning av handläggningen av ett ärende om
                        kontaktförbud. Hon klagade bl.a. på att tingsrätten inte hade hållit ett
                        sammanträde i ärendet trots att hon begärt detta.

## Utredning

JO tog inledningsvis del av bl.a. åklagarens beslut att inte meddela
                        kontaktförbud, tingsrättens dagboksblad och beslut i ärende nr Ä 1550-21. Av
                        handlingarna framgick i huvudsak följande.

                        AA och en annan person ansökte hos Åklagarmyndigheten om att
                        kontaktförbud skulle meddelas mot nio personer. Den 11 februari 2021 avslog
                        åklagaren deras ansökningar. Som skäl för respektive beslut angav hon följande
                        (motparternas namn är utelämnade):

                                [NN] har inte tidigare lagförts för brott. De uppgifter som lämnats är inte
                                tillräckliga för ett kontaktförbud. AA har, trots uppmaningar via e-post och via
                                sitt ombud, heller inte medverkat till att kompletterande uppgifter skulle kunna
                                tillföras ärendet. Förutsättningar för kontaktförbud är mot denna bakgrund inte
                                uppfyllda.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2763-2021       Sid 2 (5)




AA och den medsökande överklagade besluten och yrkade att tingsrätten skulle
meddela kontaktförbud mot var och en av de nio personerna. De begärde också
att tingsrätten skulle hålla sammanträde och förklarade att de avsåg att då lägga
fram muntlig och skriftlig bevisning. Vid tingsrätten registrerades nio ärenden
som handlades gemensamt.

Den 31 mars 2021 avslog tingsrätten (chefsrådmannen CC med nämnd)
överklagandena. I skälen för beslutet angavs att tingsrättens samlade bedömning
var att det inte fanns anledning att tillåta sökandena att åberopa omfattande
kompletterande utredning först i tingsrätten och att det inte fanns anledning att
hålla sammanträde i ärendet eller göra ändring i åklagarens beslut.

JO uppmanade därefter Helsingborgs tingsrätt att lämna upplysningar om vilka
överväganden tingsrätten hade gjort i fråga om behovet av att hålla
sammanträde i ärendet och hur dessa överväganden förhöll sig till 19 § lagen
(1988:688) om kontaktförbud.

Tingsrätten lämnade genom lagmannen DD följande remissvar (bilagor här
utelämnade):

      Ärenden om kontaktförbud regleras i lagen (1988:688) om kontaktförbud. I
      14−22 §§ finns särskilda bestämmelser som gäller för rättens prövning. Av 21 §
      första stycket framgår att övriga regler för handläggningen regleras i lagen
      (1996:242) om domstolsärenden.
      Enligt 19 § första stycket lagen om kontaktförbud ska sammanträde inför rätten
      alltid hållas om någon part begär det. Rätten till sammanträde framstår som
      ovillkorlig. Bakgrunden till regleringen torde vara att kontaktförbud är en
      ingripande åtgärd och att ett förbud normalt inte bör meddelas utan att den som
      åläggs förbudet har beretts tillfälle att framföra sina synpunkter. Rätten till
      sammanträde framgår också av tingsrättens egna särskilda handläggningsrutiner
      när det gäller ärenden om kontaktförbud. Enligt dessa rutiner ska sammanträde
      alltid hållas om någon part begär det. Några undantag från detta anges inte i
      rutinerna.
      Jag kan av CC:s yttrande konstatera att han är väl förtrogen med de regler som
      gäller för sammanträde i nu aktuella fall. Han har i beslutet den 31 mars 2021
      redogjort för skälen för sitt och nämndens ställningstagande att inte hålla
      sammanträde.
      Tingsrätten har i beslutet den 31 mars 2021 behandlat framför allt tre frågor –
      fråga om utredningen i tingsrätten, fråga om sammanträde och en materiell
      prövning av saken. De båda förstnämnda frågorna är ett slag av frågor som
      vanligtvis bereds innan ärendet tas till slutligt avgörande. En part som åberopar
      t.ex. förhör med sig själv eller annan person bör ju i god tid före ett avgörande
      underrättas om att något sammanträde inte kommer att hållas, för att parten ska
      få möjlighet att föra sin talan på annat sätt. Tingsrätten har vidare inte i själva
      beslutet, utan endast i skälen, tagit ställning till frågan om sammanträde och
      ytterligare utredning i tingsrätten. Detta borde ha hanterats bättre.
      Tingsrätten har i beslutet begränsat sin prövning till den utredning som fanns vid
      tiden för åklagarens beslut den 11 februari 2021. Detta torde i praktiken vara att
      likställa med ett beslut om avvisning av bevisning som åberopades först i
      tingsrätten. Förutsättningarna för detta regleras i 35 kap. 7 § rättegångsbalken
      (23 § första stycket lagen om domstolsärenden). Det framgår dock inte
      uttryckligen av tingsrättens beslut att frågan hanterats på detta sätt, vilket det
      borde ha gjort. Det är inte ovanligt i ärenden av aktuellt slag att ny utredning
                                                                       Dnr 2763-2021       Sid 3 (5)




      tillkommer i tingsrätten, och det kan röra sig om såväl muntlig som skriftlig
      bevisning. Det är i sig inget som medför att sammanträde inte ska hållas, kanske
      snarare tvärtom för att domstolen med frågor och påpekanden ska kunna
      avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.
      Enligt 19 § första stycket lagen om kontaktförbud ska sammanträde inför rätten
      alltid hållas om någon part begär det. Enligt min uppfattning borde tingsrätten
      därför ha hållit sammanträde när AA begärde detta. Jag kan så här i efterhand
      bara beklaga att så inte skedde.
      Tingsrättens handläggningsrutiner för när sammanträde ska hållas är klara och
      entydiga. De är också kända i domstolen. Jag ser därför inget skäl att förändra
      tingsrättens rutiner kring detta.
Chefsrådmannen CC lämnade följande underyttrande:

      AA har i två omgångar överklagat ett antal avslagsbeslut avseende
      kontaktförbud. Jag har fattat tingsrättens slutliga beslut i båda omgångarna.
      Den första omgången av överklaganden (tingsrättens ärenden Ä 1550-21,
      Ä 1736-21, Ä 1737-21, Ä 1738-21, Ä 1739-21, Ä 1740-21, Ä 1741-21,
      Ä 1742-21 och Ä 1743-21) inkom den 3 mars 2021 och avsåg begäran om
      kontaktförbud mot nio personer. I handläggningen av de ärendena begärde AA
      att tingsrätten skulle hålla sammanträde. I slutliga beslut den 31 mars 2021
      avslogs överklagandena. Också begäran om sammanträde avslogs. Skälen, såväl
      materiellt som processuellt, anges i protokollet daterat den 31 mars 2021.
      Tingsrätten hade efter beslutet viss skriftväxling med BB. Beslutet överklagades
      dock inte.
      Den andra omgången av överklaganden inkom den 23 april 2021. Denna gång
      avsåg AA:s begäran 28 personer. Överklagandet hanterades i ett ärende,
      Ä 2732-21, även om det alltså fanns en lång rad motparter. I slutligt beslut den
      29 april 2021 fastställde tingsrätten åklagarens beslut. I ärendet hade AA inte
      begärt att sammanträde skulle hållas.
      Skälen till tingsrättens ställningstagande i frågan om behovet av sammanträde
      framgår av tingsrättens beslut den 31 mars 2021. Jag är väl medveten om att 19 §
      lagen om kontaktförbud inte innehåller några uttryckliga undantag eller
      ”ventiler”. En strikt tillämpning av lagens bokstav hade dock medfört att
      tingsrätten skulle behövt kalla en lång rad motparter till sammanträdet, trots att
      dessa inte ens hörts under handläggningen hos åklagaren. En sådan handläggning
      hade riskerat att bli farsartad. Det finns också en uppenbar risk att en sådan
      tillämpning skulle innebära att tingsrätten aktivt medverkade till att trakassera
      personer beträffande vilka det var tämligen uppenbart att några kontaktförbud
      aldrig skulle komma att meddelas. Det måste rimligen, i den praktiska
      handläggningen av ärenden av förevarande slag med den aktuella
      partsställningen, finnas ett visst – om än litet – utrymme att undvika att hålla
      sammanträde vid tingsrätten, trots att part begär det.
AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Bedömning
Tingsrätten har i sitt remissvar lämnat en redogörelse för relevanta rättsliga
bestämmelser och jag hänvisar till den. Som framgått har jag avgränsat min
utredning till frågan om sammanträde borde ha hållits i ärendet, varför jag inte
kommer att gå in på de övriga delar som tingsrätten har berört.

Av utredningen framgår att AA och hennes medpart överklagade åklagarens
beslut att avslå deras ansökningar om kontaktförbud. De hade inte hörts under
åklagarens handläggning men begärde att vid ett sammanträde i tingsrätten
                                                                    Dnr 2763-2021       Sid 4 (5)




muntligen få lägga fram sina berättelser och annan ny omfattande bevisning.
Tingsrätten höll dock inget sammanträde utan avslog överklagandena på
handlingarna.

I skälen för beslutet angav tingsrätten bl.a. att det skulle strida mot
instansordningens princip att låta den grundläggande utredningen i ärendet
läggas fram först i tingsrätten och att tingsrätten därför – utan att hålla
sammanträde – begränsade sin prövning till frågan om åklagarens beslut var
riktiga utifrån den utredning som fanns då. Tingsrätten bedömde att åklagarens
beslut framstod som välgrundade och att det inte fanns anledning att ändra dem.

Lika med tingsrätten konstaterar jag att det framgår direkt av lagtexten i 19 §
lagen om kontaktförbud att ett sammanträde alltid ska hållas inför rätten om
någon part begär det. Bestämmelsen gäller för handläggningen i tingsrätten (se
NJA 2005 s. 697). Till skillnad från vad som gäller vid handläggningen av
ärenden i allmänhet finns det inte några undantagsregler när domstolen, trots en
parts begäran, kan avstå från att hålla ett sammanträde och följaktligen även
avslå en begäran om en sådan handläggningsform (jfr 14 § lagen [1996:242] om
domstolsärenden). Regleringen innebär alltså att en part i ett ärende om
kontaktförbud har en ovillkorlig rätt till sammanträde inför tingsrätten, om ett
sådant begärs, även om talan är uppenbart ogrundad eller om det enligt
domstolen skulle framstå som helt obehövligt.

När den ursprungliga lagen om besöksförbud infördes motiverades den
ovillkorliga rätten till sammanträde främst med att ett sådant förbud är en
ingripande åtgärd som inte bör meddelas utan att den som åläggs det har fått
tillfälle att framföra sina synpunkter. I förarbetena uttalades också att det för att
domstolen ska få ett fullgott underlag för sin bedömning är värdefullt om
parterna, i den mån de vill, muntligen får lägga fram sina synpunkter på ett
eventuellt förbud. (Se prop. 1987/88:137 s. 31.) Det är således inte endast den
som ett förbud riktas mot som kan ha ett intresse av att få lägga fram sin sak
muntligt utan samma rättighet har den som ansökt om, som det numera heter,
kontaktförbud.

När AA och hennes medpart begärde att muntligen få lägga fram sin sak skulle
tingsrätten ha hållit ett sammanträde innan ärendet avgjordes. CC ska kritiseras
för detta.

Av Högsta domstolens avgörande NJA 2020 s. 1061 framgår att en prövning av
ett beslut om kontaktförbud måste anses angå den berördes civila rättigheter och
skyldigheter i den betydelse som avses i artikel 6 i Europakonventionen, under
förutsättning att det är frågan om en reell och seriös tvist. Det är enligt min
mening självklart att den enskilde då ska ha rätt till domstolsprövning. Däremot
väcker det här ärendet frågan om den rätten ska innefatta en ovillkorlig rätt till
sammanträde i tingsrätten samt om den skillnad i detta avseende som finns
mellan lagen om kontaktförbud och lagen om domstolsärenden är sakligt
                                                                 Dnr 2763-2021      Sid 5 (5)




motiverad. Jag finner därför anledning att översända en kopia av mitt beslut till
regeringen för kännedom.

Det som i övrigt förekommit ärendet ger inte anledning till några ytterligare
åtgärder eller uttalanden från min sida.
