# Granskning av hur beslut att meddela kontaktförbud motiverats

JO 2016-02-18 dnr 2771-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2016-02-18               2771-2015              1 (11)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Granskning av hur beslut att meddela kontaktförbud motiverats


                          Beslutet i korthet: JO Renfors har i tillsynsarbetet noterat att det i beslut att meddela
                          kontaktförbud förekommer att de skäl som återgetts i besluten inte är tillräckligt
                          individualiserade. På hennes uppdrag har det därför genomförts inspektioner av fem
                          åklagarkamrar där beslut i ärenden om kontaktförbud granskats. Utgångspunkten för
                          granskningen har varit kravet i 12 § lagen om kontaktförbud att ett sådant beslut ska
                          vara skriftligt och ange de skäl som har bestämt utgången.
                          Vid inspektionerna har det kommit fram att det i 30–50 procent av besluten inte
                          framgick tydligt av motiveringen vilka skäl kontaktförbudet grundades på. Besluten har
                          däremot i allt väsentligt framstått som välgrundade i sak.
                          JO framhåller att ett kontaktförbud kan vara en väsentlig inskränkning i den enskildes
                          integritet och rörelsefrihet. Det är därför viktigt att skälen framgår tydligt av beslutet
                          och att det står klart för den som åläggs ett kontaktförbud vad åklagaren har haft för
                          grund för beslutet. Det är en grundläggande förutsättning för rättssäkerheten att det
                          kravet är uppfyllt och det är enligt JO angeläget att en förbättring kommer till stånd.

## Bakgrund

Förutsättningarna för kontaktförbud m.m.
                        Frågor om kontaktförbud regleras i huvudsak i lagen om kontaktförbud.
                        Kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns
                        risk för att den som förbudet ska gälla mot kommer att begå brott mot, förfölja
                        eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet ska skydda (1 §). Vid
                        bedömningen av om det finns en sådan risk ska det särskilt beaktas om den som
                        förbudet ska gälla mot har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller
                        frid. Ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud
                        uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den berörde.

                        Ett ordinärt kontaktförbud innebär ett förbud för en person att besöka eller på
                        annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person (1 §).
                        Om ett ordinärt kontaktförbud inte kan antas vara tillräckligt får det enligt 2 §
                        utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons
                        bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas
                        (utvidgat kontaktförbud). Om detta överträds får förbudet enligt samma
                        bestämmelse utökas till ett större område, med eller utan elektronisk
                        övervakning (särskilt utvidgat kontaktförbud). Detta förutsätter dock att skälen


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                   Dnr 2771-2015     Sid 2 (11)




för förbudet väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefriheten som
det innebär för den som förbudet ska gälla mot.

Ett kontaktförbud kan avse en gemensam bostad om det på grund av särskilda
omständigheter finns risk för att den som förbudet ska gälla mot kommer att
begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid (1 a §). En
förutsättning för ett sådant förbud är bl.a. att skälen för förbudet väger
väsentligt tyngre än det intrång eller men i övrigt som det innebär för den som
förbudet ska gälla mot. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas om denne
äger bostaden, har sin arbetsplats i hemmet eller annars kan ha svårt att försörja
sig på grund av förbudet (prop. 2002/03:70 s. 71).

Frågor om kontaktförbud prövas av allmän åklagare och tas upp på begäran av
den som förbudet ska skydda, eller när det annars finns anledning till det (7 §).
Ett sådant ärende ska handläggas skyndsamt (6 a §). Åklagarens beslut i fråga
om kontaktförbud ska prövas av tingsrätten, om den som ålagts kontaktförbudet
eller den som förbudet ska skydda begär det (14 §). Om det på grund av ändrade
förhållanden finns skäl till det får åklagaren häva eller ändra ett beslut om
kontaktförbud (23 §).

Ett kontaktförbud ska meddelas för viss tid – för ordinära kontaktförbud får
förbudet avse högst ett år (4 §). Den som bryter mot ett kontaktförbud kan
dömas för överträdelse av kontaktförbud till böter eller fängelse i högst ett år
(24 §).

Motivering av beslut om kontaktförbud
Ett beslut att ålägga någon ett kontaktförbud ska enligt 12 § lagen om
kontaktförbud vara skriftligt och ange bl.a. förbudets innebörd och omfattning,
de skäl som har bestämt utgången, åberopade lagrum, vilken påföljd som
överträdelse av förbudet kan medföra och upplysning om möjligheten att få
rättens prövning och att begära omprövning. Det finns vissa undantag från
motiveringsskyldigheten som bl.a. innebär att skälen för beslutet kan utelämnas
om det är nödvändigt med hänsyn till skyddet för enskildas personliga
förhållanden, om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma
skälen eller om det av någon anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om
skälen. Har skälen utelämnats bör åklagaren på begäran om möjligt upplysa om
dem i efterhand. (Se 13 § lagen om kontaktförbud.)

Jag har i tillsynsarbetet noterat att det i beslut att meddela kontaktförbud
förekommer att de skäl som återgetts i besluten inte är tillräckligt
individualiserade. På mitt uppdrag har det därför genomförts inspektioner av
fem åklagarkamrar där beslut i ärenden om kontaktförbud granskats. De
åklagarkamrar som har inspekterats är åklagarkammaren i Västerås, Umeå,
Kalmar och Helsingborg samt Norrorts åklagarkammare i Stockholm.
Inspektionerna genomfördes under perioden juni 2014 till april 2015. Efter varje
inspektion upprättades ett särskilt protokoll.
                                                                   Dnr 2771-2015     Sid 3 (11)




Iakttagelser vid inspektionerna
Inledning
Vid varje inspektion granskades 100 beslut att meddela kontaktförbud, 25 beslut
att inte meddela kontaktförbud och 10 beslut att upphäva kontaktförbud.
Granskningen var huvudsakligen inriktad på hur besluten hade motiverats.
Särskild tyngdpunkt lades på besluten att meddela kontaktförbud, med
utgångspunkt i kravet i 12 § lagen om kontaktförbud att ett sådant beslut ska
vara skriftligt och ange bl.a. de skäl som har bestämt utgången.

Motivering av besluten
Flertalet av de granskade besluten avsåg s.k. ordinära kontaktförbud. Jag
kommer därför i huvudsak att behandla beslut av det slaget. Jag kan dock
konstatera att beslut om övriga former av kontaktförbud generellt sett var väl
motiverade.

Beslut om ordinära kontaktförbud följde som regel en standardmall på så sätt att
samtliga beslut inleddes med en redogörelse för lagtexten i 1 § andra stycket
lagen om kontaktförbud om riskerna för att den s.k. förbudspersonen skulle
komma att på något sätt allvarligt trakassera skyddspersonen. Därefter fanns en
standardtext som var anpassad till om grunden för kontaktförbudet var att
förbudspersonen tidigare dömts för brott, om det fanns en pågående utredning
om brott eller om det fanns några andra särskilda omständigheter. Besluten
avslutades regelmässigt med en hänvisning till den proportionalitetsbedömning
som ska göras enligt bestämmelsens tredje stycke.

Dessa formuleringar följer de mallar som finns för beslutsmotivering i
kontaktförbudsärenden i Åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem Cåbra.
Mallarna utgörs av standardtexter och ett fritextfält där det finns utrymme att
ange beslutsskälen i det enskilda ärendet.

Vad som angetts i de granskade besluten utöver standardtexten varierade. Den
slutsats som kan dras är att det i 30–50 procent av besluten inte framgick tydligt
av motiveringen vilka skäl kontaktförbudet grundades på. Som exempel kan
följande iakttagelser nämnas.

Tidigare brottslighet
I några ärenden hade beslutsmallen för att förbudspersonen tidigare dömts för
brott använts utan någon individualisering. Det framgick endast att
förbudspersonen tidigare dömts för brott mot närstående/våldsbrott/brott mot
frihet eller frid och det hade inte angetts vilken eller vilka av de angivna
förutsättningarna som avsågs. I de flesta fall var skälen dock något mer
detaljerade, t.ex. att förbudspersonen tidigare hade dömts för våldsbrott eller
brott mot frid eller frihet, och i vissa fall framgick det att brottsligheten hade
varit riktad mot skyddspersonen eller någon annan närstående. Det hade dock
inte angetts något närmare om de avgörande omständigheterna för att
kontaktförbud skulle utfärdas, t.ex. om det varit fråga om upprepad brottslighet
                                                                 Dnr 2771-2015      Sid 4 (11)




i närtid, eller om det rörde sig om grov kvinnofridskränkning eller
fridskränkning, som redan genom rubriceringen anger att det är fråga om
upprepad brottslighet i nära relationer.

Pågående utredning
Vid varje åklagarkammare fanns det ett antal beslut som var motiverade endast
enligt beslutsmallen och alltså enbart angav att en pågående utredning gav stöd
åt ansökan, eller att uppgifterna i utredningen motiverade ett kontaktförbud. I
några beslut hade det också angetts att det av utredningen framgick att det fanns
en klar och konkret risk för att förbudspersonen kunde komma att begå brott
mot, förfölja eller på annat sätt trakassera skyddspersonen. Det framgick dock
inte vilka omständigheter som åklagaren hade grundat den bedömningen på.

I relativt många beslut hade det angetts något mer än en hänvisning till att
pågående utredning gav stöd åt ansökan. Motiveringarna var dock inte sådana
att skälen för kontaktförbud framgick närmare. Som exempel kan nämnas att
det angetts att det på grund av uppgifterna från målsäganden och
omständigheterna i utredningen fanns skäl för kontaktförbud, eller att
brottsligheten mot skyddspersonen motiverade kontaktförbud. I vissa ärenden
hade åklagaren redovisat sin bevisvärdering i den pågående förundersökningen,
t.ex. att det fanns vittnesbevisning. Det framgick dock inte vilken brottslighet
som avsågs eller någon ytterligare motivering till varför det fanns skäl för
kontaktförbud. Det fanns också exempel på att det endast hade angetts att
avslutad huvudförhandling gav stöd åt ansökan om kontaktförbud.

Andra särskilda omständigheter
De beslut som huvudsakligen var motiverade med andra särskilda
omständigheter än att förbudspersonen tidigare hade dömts för brott eller att
pågående utredning gav stöd åt ansökan var generellt sett mer utförligt
motiverade. En vanlig motivering i dessa ärenden var att förbudspersonen vid
upprepade tillfällen hade tagit kontakt med skyddspersonen trots att han eller
hon avböjt alla kontakter, och då beskrevs oftast dessa kontakter relativt
ingående i besluten. Det fanns dock exempel på beslut där motiveringarna ändå
inte framstod som tillräckligt individualiserade. Som exempel kan nämnas att
det angetts att förbudspersonen hade missbruksproblem och hade uppträtt
aggressivt mot skyddspersonen, eller att förbudspersonens psykiska tillstånd
motiverade kontaktförbud. Att förbudspersonen under en huvudförhandling
uttryckt ilska mot skyddspersonen eller att det allmänna straffhotet inte var
tillräckligt för att hindra förbudspersonen från att begå brott mot
skyddspersonen var andra exempel. Det framgick alltså vad som var den
huvudsakliga anledningen till kontaktförbudet, men inte närmare vilka
omständigheter som utgjorde risken för brott, förföljelse eller andra allvarliga
trakasserier.
                                                                  Dnr 2771-2015      Sid 5 (11)




Kontroll av grunderna för besluten
En granskning av handlingarna i de ärenden där skälen inte framgick tydligt av
besluten gav i så gott som samtliga fall vid handen att det var sakligt motiverat
att utfärda kontaktförbud. I några fall framstod det som helt klart att
kontaktförbud skulle utfärdas, vilket dock inte på något sätt återspeglades i
motiveringen av besluten.

Åklagarmyndighetens yttrande
Inledning
Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren AA) yttrade sig över det som kommit
fram vid inspektionerna i fråga om motivering av beslut att meddela
kontaktförbud och redogjorde för de åtgärder som vidtagits och planerades med
anledning av JO:s iakttagelser.

Åklagarmyndigheten hade inför yttrandet hämtat in upplysningar från bl.a. de
åklagarkamrar som inspekterats och från myndighetens utbildningscentrum.
Utvecklingscentrum Göteborg, som är ansvarigt för att bedriva metod- och
rättsutveckling och svara för den samlade kunskapen i frågor om kontaktförbud,
hade också lämnat upplysningar.

Utvecklingscentrums arbete med kontaktförbudsärenden m.m.
Överåklagaren BB har redogjort för hur Utvecklingscentrum Göteborg arbetar
med utveckling och uppföljning av de operativa åklagarnas handläggning av
kontaktförbudsärenden.

Hon har bl.a. upplyst att det under 2008 genomfördes en granskning av
tillämpningen av dåvarande besöksförbudslagstiftningen vid ett antal åklagar-
kamrar. Granskningen visade bl.a. att mer än hälften av besluten i ärenden om
besöksförbud motiverades med standardformuleringar som enbart innehöll en
avskrivning av lagtexten. Med anledning av detta infördes de särskilda
mallarna, med en standardtext och ett fritextfält, för beslutsformuleringar i
ärendehanteringssystemet Cåbra. Mallarna används fortfarande. En ny
granskning som genomfördes 2012 visade att den vanligaste motiveringen
bestod av standardtext i kombination med fritext. I ungefär en tredjedel av de
granskade besluten hade dock endast standardtexten använts.

Utvecklingscentrum har också tagit fram en handbok för handläggningen av
ärenden om kontaktförbud som är avsedd att vara ett operativt stöd för
åklagarna. Handboken gavs ut 2010 och har därefter uppdaterats löpande. Den
innehåller bl.a. ett avsnitt om beslutens utformning. Där finns en redogörelse för
rättsläget när det gäller skyldigheten att motivera beslut i kontaktförbuds-
ärenden med olika exempel på formuleringar som kan tjäna som utgångspunkt
när beslutsskälen ska utformas. Med hänsyn till bl.a. vad som kommit fram vid
JO:s inspektioner kommer denna del att utvecklas för att ge ytterligare stöd och
ledning. Bland annat kommer handboken att utökas med en bilaga med goda
exempel på beslutsmotiveringar i kontaktförbudsärenden.
                                                                  Dnr 2771-2015       Sid 6 (11)




Utvecklingscentrum har i yttrandet också redogjort för olika seminarier,
rättsliga möten och utbildningar som genomförts och planeras, med fokus på
bl.a. beslutsmotiveringar i kontaktförbudsärenden.

Överåklagaren CC, som är nationellt ansvarig för relations- och sexualbrott, har
redogjort för de åtgärder som hon varit delaktig i under 2014 och 2015. Dessa
har bl.a. syftat till att säkerställa att myndighetens styrdokument, t.ex.
kontaktförbudshandboken, är kända och tillämpas inom hela myndigheten och
att samtliga åklagarkamrar tar del av JO:s inspektionsprotokoll.

Utbildning
Åklagarmyndighetens utbildningschef, DD, har redogjort för vilken utbildning
som finns angående kontaktförbud – både i åklagarnas grundutbildning och i
vidareutbildningen för de åklagare som handlägger ärenden om våld i nära
relationer.

I utbildningarna har målen hitintills varit att deltagarna ska kunna tillämpa lagen
om kontaktförbud, känna till vilka olika former av kontaktförbud som finns och
vilka åtgärder som kan vidtas vid överträdelser av kontaktförbud. I
fortsättningen kommer också vikten av att de skäl som har bestämt utgången i
ärendet anges tillräckligt klart och utförligt i beslutet att ingå i utbildningen.

De berörda åklagarkamrarnas uppföljning av inspektionerna
De åklagarkamrar som JO har genomfört inspektioner hos har redovisat de
åtgärder som vidtagits med anledning av det som kom fram vid inspektionerna.
Av kamrarnas upplysningar framgår att de flesta har skickat ut protokollen över
respektive inspektion till samtliga medarbetare. Det har också hållits särskilda
möten där slutsatserna från inspektionerna diskuterats. Beslutsmotiveringar av
kontaktförbud har också tagits upp vid uppföljningssamtal med enskilda
åklagare.

Inom Åklagarområde Syd har det beslutats att åklagarkammaren i Kalmar, med
visst stöd från åklagarkammaren i Helsingborg, ska ta fram adekvat information
med anledning av vad kommit fram vid inspektionerna. De ska även ge förslag
på hur informationen ska behandlas på kamrarna i området.

Inom Åklagarområde Stockholm har samtliga kamrar fått i uppdrag att gå
igenom JO:s protokoll från inspektionen vid Norrorts åklagarkammare i
Stockholm. Protokollet har också skickats till Nätverket för relationsvåld i
Stockholm.

Slutsatser
Vice riksåklagaren AA konstaterade att det under en relativt lång period pågått
ett arbete inom myndigheten med att utbilda och på andra sätt informera
åklagare om hur ärenden om kontaktförbud ska handläggas. Mot bakgrund av
det arbete som genomförts på området är det enligt AA beklagligt att JO:s
inspektioner har visat att det i en relativt stor andel av besluten att meddela
                                                                   Dnr 2771-2015     Sid 7 (11)




kontaktförbud inte har framgått tydligt av motiveringen på vilken grund som
kontaktförbud har utfärdats.

AA konstaterade vidare att en rad åtgärder kommer att vidtas för att åtgärda de
brister som JO har påtalat. Hon har som exempel nämnt den planerade
förändringen av utbildningen för åklagare, som framöver kommer att ha större
fokus på att de skäl som har bestämt utgången i ett ärende om kontaktförbud ska
anges tillräckligt klart och utförligt i beslutet. Hon har också hänvisat till att
Utvecklingscentrum Göteborg, bl.a. med anledning av vad som kommit fram
vid JO:s inspektioner, kommer att uppdatera handboken om kontaktförbud och
utveckla avsnittet om beslutsmotiveringar för att ge ytterligare stöd och ledning
till åklagarna. Det kommer också att genomföras rättsliga möten vid samtliga
åklagarkamrar i landet där fokus ska ligga på beslutsmotiveringar i
kontaktförbudsärenden.

AA angav slutligen att det var hennes förhoppning att de åtgärder som
planerades ska leda till att beslutsmotiveringarna i framtiden i betydligt större
utsträckning uppfyller de krav som ställs i lagen om kontaktförbud. Hon uppgav
att hon noggrant skulle följa utvecklingen på området genom att hålla sig
informerad om de åtgärder som vidtas.

Bedömning
Utgångspunkter
Syftet med kontaktförbud är att skydda personer som löper risk för att utsättas
för brott eller trakasserier av en annan person, i situationer där det allmänna
straffhotet inte ger tillräckligt skydd. Kontaktförbuden är alltså avsedda att ha
en brottsförebyggande funktion. Eftersom ett kontaktförbud kan innebära bl.a.
ett förbud att besöka någon eller uppehålla sig i ett visst område innebär det ett
ingrepp i den enskildes fri- och rättigheter. Det antecknas också i belastnings-
registret och det är straffbart att bryta mot ett kontaktförbud. Mot denna
bakgrund är det väsentligt att både den som åläggs förbudet och den som
förbudet ska skydda kan utläsa omfattningen av det. Det är vidare viktigt att
parterna kan förstå vad som varit avgörande för åklagarens beslut att meddela
förbudet. Detta har betydelse bl.a. för bedömningen av om det finns skäl att
begära rättens prövning av beslutet. Det är svårare att ange varför ett beslut är
felaktigt om skälen för beslutet inte framgår.

Som angetts ovan finns det i lagen om kontaktförbud ett uttryckligt krav på att
de skäl som bestämt utgången ska anges i beslut att meddela kontaktförbud
(12 §). Åklagaren ska alltså som huvudregel i beslutet klargöra hur han eller
hon har kommit fram till avgörandet. Motiveringsskyldigheten sträcker sig dock
i princip inte längre än den som i allmänhet gäller enligt förvaltningslagen. Det
finns därför normalt sett inte anledning att ha någon detaljerad redogörelse av
sakförhållandena i ärendet, och inte heller att ha alltför utförliga rättsliga
resonemang. Det väsentliga är att återge det som varit avgörande – de
”springande punkterna”. Beslutsmotiveringen ska göra det begripligt för
                                                                     Dnr 2771-2015      Sid 8 (11)




parterna vilka faktiska förhållanden som varit avgörande och vilka rättsregler
som har tillämpats. (Se bl.a. prop. 1971:30 s. 493 och prop. 1987:88:137 s. 28.)

Närmare om motivering av de granskade besluten
De beslut som granskats vid inspektionerna där skälen framgått tydligt var i de
flesta fall relativt kortfattade. I beslut om kontaktförbud kan det alltså många
gånger vara tillräckligt att skriva några meningar utöver de standardiserade
fraserna i beslutsmallen för att de avgörande omständigheterna ska komma
fram.

Ett lämpligt sätt att avgöra vad som bör framgå av ett beslut kan vara att utgå
från de omständigheter som är väsentliga för om kontaktförbud ska utfärdas.
Den grundläggande förutsättningen för kontaktförbud är att det på grund av
särskilda omständigheter finns en risk för att förbudspersonen utsätter
skyddspersonen för brott, förföljelse eller andra allvarliga trakasserier. Risken
ska vara klar och konkret och grunda sig på förhållandena i det enskilda fallet.
Det är främst de omständigheter som är avgörande för riskbedömningen som
ska anges i beslutet.

Tidigare brottslighet
En omständighet som kan ha betydelse vid riskbedömningen är om
förbudspersonen tidigare har begått brott mot skyddspersonen eller mot någon
annan. Att förbudspersonen tidigare dömts för brott var också en vanligt
förekommande motivering i de granskade ärendena. Normalt sett räcker det
dock inte att endast hänvisa till tidigare brottslighet för att ett beslut om
kontaktförbud ska anses vara tillräckligt motiverat. Av beslutet bör det också
framgå om brottsligheten riktats mot skyddspersonen eller mot någon annan,
och vilken typ av brott det varit fråga om. Det är också relevant att ange om det
har varit en eller flera gärningar, om brotten begåtts vid ett eller flera tillfällen
och hur nära i tiden de ligger. Omständigheter av det slaget är oftast avgörande
för den riskbedömning som ska göras vid ett beslut om att meddela
kontaktförbud med anledning av tidigare brott.

Pågående utredning
En annan vanligt förekommande motivering av besluten om kontaktförbud var
att en pågående utredning gav stöd åt ansökan. Riskbedömningen görs i de
fallen utifrån vad som kommit fram i förundersökningen. I vissa av de
granskade ärendena var detta den enda motiveringen, men det fanns också
exempel på att åklagaren därutöver redovisat sin bedömning av bevisläget i
utredningen. Det kan naturligtvis vara relevant att åklagarens uppfattning om
bevisläget framgår av beslutet eftersom det ger en indikation på hur starka
brottsmisstankarna är. Det är dock sällan ensamt avgörande för om
kontaktförbud ska meddelas. När riskbedömningen är grundad på en pågående
förundersökning är det, liksom vid tidigare brottslighet, framför allt
omständigheterna kring det misstänkta brottet som är av avgörande betydelse.
Det kan handla om t.ex. vilket brott det rör sig om, hur allvarligt det är och när i
                                                                    Dnr 2771-2015      Sid 9 (11)




tiden det har begåtts. Det räcker alltså inte att endast konstatera hur bevisläget
ser ut, eller att dra en allmänt hållen slutsats om utredningen.

Andra särskilda omständigheter
I de granskade besluten där grunden för kontaktförbud var någon annan än
tidigare brottslighet eller pågående utredning var motiveringarna ofta mer
utförliga. Det kan bero på att det för sådana beslut inte finns några
standardfraser att utgå från, utöver tillämplig lagtext. En annan förklaring kan
vara att det i de fallen ofta handlade om mer säregna händelser.

Alla beslut av detta slag var dock inte tillräckligt utförligt motiverade. Det är
t.ex. inte tillräckligt att endast hänvisa till förbudspersonens psykiska tillstånd,
utan det måste framgå vilka symtom som talar för risken för brott, förföljelse
eller allvarliga trakasserier. Att endast ange att förbudspersonen varit aggressiv
mot skyddspersonen är inte heller tillräckligt. Även i dessa fall kan det vara
relevant att beskriva beteendet och att ange om det är fråga om upprepade fall
av aggressivt beteende och hur nära i tiden handlingarna ligger.

Proportionalitetsbedömning
Om riskbedömningen resulterar i att det finns en sådan risk som krävs för att
kontaktförbud ska meddelas, ska det göras en bedömning av proportionaliteten i
åtgärden.

Åklagaren ska då göra en prövning av om skälet för ett förbud uppväger det
intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för förbudspersonen. I de
granskade besluten redovisades åklagarens bedömning av proportionaliteten
endast genom att lagtexten återgavs, dvs. i enlighet med en standardmall. Jag
har inte någon invändning mot det, och anser att besluten i den delen normalt
sett inte behöver individualiseras mer än så. Det kan dock finnas beslut där
proportionalitetsbedömningen är särskilt komplicerad och det därför finns skäl
att lyfta fram någon speciell omständighet som varit avgörande. Det kan också
finnas skäl att närmare redovisa bedömningen av proportionaliteten i fråga om
de mer ingripande formerna av kontaktförbud.

Särskilt om andra former av kontaktförbud än ordinära
Som nämnts inledningsvis var de granskade besluten om andra former av
kontaktförbud än ordinära generellt sett relativt utförligt motiverade. Jag vill
ändå betona vikten av att, utöver den grundläggande riskbedömningen, även de
särskilda förutsättningarna för sådana beslut framgår av motiveringarna. Som
exempel kan nämnas att det av beslut om utvidgat kontaktförbud bör framgå
varför riskbedömningen visat att det inte är tillräckligt med ett ordinärt förbud
för att uppnå den förebyggande effekten.

I fråga om särskilt utvidgat kontaktförbud är en förutsättning att det ska ha
föregåtts av ett utvidgat kontaktförbud som har överträtts. Av beslutsskälen bör
det då normalt sett framgå när och hur överträdelsen skett, t.ex. om
förbudspersonen uppehållit sig i närheten av skyddspersonen och åklagarens
                                                                  Dnr 2771-2015      Sid 10 (11)




bedömning av detta. Som nämnts ovan kan det i dessa fall finnas anledning att
också utveckla proportionalitetsbedömningen eftersom det krävs att skälen för
förbudet väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefriheten som
förbudet innebär för förbudspersonen. Det kan t.ex. finnas anledning att särskilt
motivera avgränsningen av det geografiska området.

När det gäller kontaktförbud avseende gemensam bostad är den riskbedömning
som ska göras något mer begränsad eftersom den endast ska avse risken för
brott mot den sammanboende. I fråga om motiveringen av besluten gäller alltså
att de omständigheter som gör att det finns en klar och konkret risk för brott mot
den sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid ska framgå. Även i beslut av
detta slag kan det i många fall finnas anledning att också motivera
proportionalitetsbedömningen särskilt. Skälen för ett sådant förbud ska även i
dessa fall väga väsentligt tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet
innebär för förbudspersonen. Intresset av att skyddspersonen kan bo kvar i
bostaden utan att utsättas för brott ska vägas mot förbudspersonens intresse att
bo kvar i bostaden. De omständigheter som då är av betydelse, t.ex. vem som
äger bostaden, bör redovisas i motiveringen.

Avslutande synpunkter
Utredningen har visat att det finns brister i motiveringen av beslut om
kontaktförbud vid de granskade åklagarkamrarna. De skäl som bestämt
utgången har i många fall inte framgått av beslutsmotiveringen och har därmed
inte uppfyllt lagens krav på precisering av skälen. Besluten har däremot i allt
väsentligt framstått som välgrundade i sak.

Av de upplysningar som Åklagarmyndigheten lämnat om bl.a. resultatet av
myndighetens egna granskningar framstår det som att brister i motiveringen av
beslut om kontaktförbud är generellt förekommande vid myndigheten. Även om
JO endast granskat fem åklagarkamrar kan därför de iakttagelser som gjorts
antas gälla generellt.

Jag har inte några generella invändningar mot att Åklagarmyndigheten använder
sig av beslutsmallar i ärenden om kontaktförbud. Det är tvärtom lämpligt att
utgå från standardmallar eftersom det ger en struktur för besluten och anger
relevant lagtext. Åklagarmyndighetens mallar framstår som lämpligt utformade
med sina standardfraser som kan kombineras med de individuella skälen för det
aktuella beslutet.

Det är naturligtvis inte godtagbart att endast använda standardmallen, utan
någon individualisering. Det är inte heller acceptabelt att räkna upp olika
omständigheter som kan ha betydelse, utan att ange vilka som varit
utslagsgivande i det enskilda ärendet. Bland de granskade besluten fanns det
flera exempel på sådana formuleringar. De vanligaste bristerna var dock att de
ytterligare skäl som angetts var så allmänt hållna, t.ex. om tidigare brott eller
pågående utredning, att motiveringen ändå var otillräcklig.
                                                                   Dnr 2771-2015       Sid 11 (11)




Som jag anfört ovan kan ett kontaktförbud vara en väsentlig inskränkning i den
enskildes integritet och rörelsefrihet. Det är därför viktigt att skälen framgår
tydligt av beslutet och att det står klart för den som åläggs ett kontaktförbud vad
åklagaren har haft för grund för beslutet. Det är en grundläggande förutsättning
för rättssäkerheten att det kravet är uppfyllt och det är angeläget att en
förbättring kommer till stånd. Min granskning har inte visat att de bristfälligt
motiverade besluten varit dåligt underbyggda i sak. Den förbättring som krävs
handlar i stället om att enskilda åklagare behöver få ökade insikter om vikten av
att inte endast fatta i sak korrekta beslut, utan också att ange skälen för besluten
i den utsträckning som krävs enligt bestämmelserna i lagen om kontaktförbud.

Åklagarmyndigheten har upplyst att man arbetar aktivt med utveckling och
uppföljning av åklagarnas tillämpning av kontaktförbudslagstiftningen. Det har
framgått att Åklagarmyndigheten tar frågan på stort allvar och jag ser positivt
på de åtgärder som vidtagits med anledning av bl.a. JO:s inspektioner.

Med dessa synpunkter avslutas ärendet.
