# Anmälan mot en åklagare för innehållet i ett förundersökningsprotokoll

JO 2012-02-23 dnr 2773-2010

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                    Sid
                                                                      2012-02-23         2773-2010             1 (5)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Anmälan mot en åklagare för innehållet i ett förundersökningsprotokoll

## Anmälan

AA har anmält kammaråklagaren BB till JO. AA hade varit föremål för en
                        brottsutredning om grov våldtäkt mot barn. Under utredningen uppkom misstankar
                        om barnpornografibrott. Förundersökningen om grov våldtäkt mot barn lades ned,
                        men åtal väcktes för barnpornografibrott. I det förundersöknings-protokoll som
                        gavs in till domstolen fanns två förhör som hållits i anledning av misstanken om
                        grov våldtäkt mot barn. Materialet innehöll känslig information av privat karaktär
                        som inte berörde barnpornografibrottet. Trots detta gavs det in i sin helhet. De
                        känsliga uppgifterna blev härigenom kända och kom att användas mot honom i
                        andra sammanhang.

## Utredning

Efter att handlingarna i ärendet granskats anmodades Åklagarmyndigheten att
                        lämna upplysningar om vilka överväganden som gjorts beträffande de förhör som
                        gavs in till rätten och att redovisa myndighetens bedömning av det som
                        framkommit.

                        Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) anförde bakgrundsvis följande.

                        Sedan AA den 12 oktober 2009 polisanmälts misstänkt för grov våldtäkt mot barn,
                        fattade åklagare beslut om att han skulle anhållas i sin frånvaro samt om
                        husrannsakan i hans bostad.

                        AA greps och delgavs vid förhör den 13 oktober 2009 misstanke om grov våldtäkt
                        mot barn. I förhöret uppgav AA bl.a. att det fanns erotiska bilder och tecknade
                        bilder av nakna tonåringar i hans bostad. Detta förhör finns intaget i det aktuella
                        förundersökningsprotokollet.

                        Vid den husrannsakan som genomfördes påträffades bl.a. en stor mängd japanska
                        serieteckningar, s.k. mangateckningar. I AA:s datorer anträffades i ett senare skede
                        51 tecknade bilder som bedömts vara barnpornografiska.

                        Den 15 oktober 2009 hördes AA på nytt angående misstanken om grov våldtäkt
                        mot barn. Förhöret är redovisat i dialogform och omfattar drygt 17 sidor. Det är



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 2773-2010     Sid 2 (5)



detta förhör som AA menar innehåller uppgifter som inte borde ha ingått i
förundersökningsprotokollet och som åklagarens upplysningar avser (se nedan).

I förhör den 2 februari 2010 delgavs AA misstanke om barnpornografibrott och
hördes om detta. Även det förhöret är intaget i förundersökningsprotokollet.

Den 25 februari 2010 lades förundersökningen avseende grov våldtäkt mot barn
ned.

Åtal väcktes för barnpornografibrott den 30 mars 2010. Av åklagaren BB:s [BB]
upplysningar framgår följande.

      I förundersökningsprotokollet ingår tre förhör med den misstänkte AA. Ett av
      förhören är ett utskrivet dialogförhör i vilket han delgavs misstanke om grov
      våldtäkt mot barn. Under förhörets gång har han bland annat berättat om sitt intresse
      för japansk kultur och sitt yrke som översättare samt om den litteratur han förvarade
      hemma och de bilder han laddat ner på sina datorer. Vid denna tidpunkt förelåg ännu
      ingen misstanke om barnpornografibrott, varför förhöret inte kom att delas upp eller
      redovisas i två förhör.
      Mot bakgrund av att förhöret är utskrivet i dialogform och att de för utredningen om
      barnpornografibrott relevanta uppgifterna lämnades i det löpande samtalet med den
      förhörande polisen valde jag att låta hela förhöret ingå i förundersökningsprotokollet
      med anledning av att det ger en helhetsbild av förhörssituationen. Framför allt fram-
      kommer där under vilka omständigheter, i vilket skede och i vilka sammanhang
      uppgifterna lämnades.
      Under förundersökningen har AA förnekat misstanke om barnpornografibrott. Inför
      huvudförhandlingen var det därför viktigt att ha tillgång till hela förhöret för det fall
      uppgifter i förhöret skulle komma att bli processmaterial. För att undvika att det
      under processen skulle uppstå diskussion eller frågor om till exempel innehållet i
      förhöret eller hur förhöret avlöpt valde jag att inte dölja någon text i förhöret. Delar
      av förhöret rörande barnpornografibrottet lästes också senare upp inför domstolen av
      åklagaren.
      Jag utgick vidare från att tingsrätten vid förfrågan om utlämnade av
      förundersökningen skulle göra sedvanlig och, för ärendet, erforderlig
      sekretessprövning.
Chefen för Åklagarkammaren i Uppsala, chefsåklagaren DD, har lämnat följande
yttrande.
      [---]
      I det inledande förhöret lämnade AA uppgifter som kom att ha intresse för
      utredningen om barnpornografibrott, det brott som AA slutligen åtalades för.
      Uppgifter ur det förhöret åberopades också av åklagaren under huvudförhandlingen i
      tingsrätten.
      För att parterna och domstolen skulle kunna göra en riktig värdering av de iförhöret
      lämnade uppgifterna och för att undvika att dessa uppgifter ifrågasattes bedömde
      åklagaren/förundersökningsledaren att det var lämpligt att förhöret fanns med i sin
      helhet.
      Jag finner inte anledning att göra annan bedömning.
Åklagarmyndigheten fortsatte med att redogöra för de rättsregler som aktualiseras:
      Vid en förundersökning ska enligt 23 kap. 21 § första stycket rättegångsbalken (RB)
      protokoll föras över vad som har förekommit av betydelse för utredningen. Av 22 §
      förundersökningskungörelsen (1947:948) följer att protokollet ska avfattas så att det
      ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av betydelse för
                                                                       Dnr 2773-2010       Sid 3 (5)



     målet. Enligt samma bestämmelse ska utsaga, i de delar den anses bör ingå i
     protokollet, återges i så nära överensstämmelse som möjligt med det talade ordet.
     Det är alltså av vikt att protokollet ger en trogen och rättvisande bild av vad som
     förekommit vid de olika utredningsåtgärderna. Det som är betydelselöst för
     utredningen ska dock inte tas med i protokollet. (Fitger, Rättegångsbalken [15
     augusti 2010, Zeteo], kommentaren till 23 kap. 21 §).
     Enligt 45 kap. 7 § RB ska åklagaren ge in utskrift av förundersökningsprotokollet till
     rätten när åtal väcks eller så snart som möjligt därefter. Sådant som inte rör åtalet
     bör dock inte ges in. I förarbetena anges att det från den tilltalades synpunkt kan te
     sig stötande att rätten – och för övrigt också allmänheten – har tillgång till material
     rörande gärningar som han eller hon inte är åtalad för (prop. 1986/87:89 s. 100).
     Åklagaren ska alltid – enligt vad departementschefen uttalade – undersöka om det är
     möjligt att utan väsentliga olägenheter gallra bort material som inte rör de åtalade
     gärningarna ur protokollet innan detta ges in till rätten (a. prop. s. 230).
     I numera upphävda RÅFS 1988:2 har riksåklagaren tidigare gett allmänna råd
     angående hanteringen av förundersökningsprotokoll mot bakgrund av reglerna i 45
     kap. 7 § RB. I de allmänna råden angavs bl.a. följande, såvitt nu är av intresse.
     Protokoll över förhör med gärningsmän, målsägande och vittnen m.fl. bör om
     möjligt disponeras så att olika brottsmisstankar kan hållas isär. Detta kan t.ex. ske
     genom skilda förhörsprotokoll eller genom att varje brottsmisstanke behandlas på
     skilda sidor i förundersökningsprotokollet. I de fall åklagaren beslutar att åtal inte
     ska väckas för alla de gärningar som omfattas av ett redovisat förundersöknings-
     protokoll, bör förhör och andra handlingar rörande gärningar som inte omfattas av
     åtalet avskiljas från den del av förundersökningsprotokollet som ges in till rätten om
     det kan ske utan väsentliga olägenheter. Åklagaren bör därvid i de allra flesta fall
     kunna begränsa sitt arbete till att ta ut hela sidor från förundersökningsprotokollet;
     endast undantagsvis kan det krävas att åklagaren täcker över text eller förfar på
     liknande sätt. Det bör beaktas att även sådant material som inte direkt rör de åtalade
     gärningarna i vissa fall kan ha betydelse i målet och därför inte ska tas ut från
     förundersökningsprotokollet.
Åklagarmyndigheten gjorde följande bedömning.

     [BB] har i egenskap av förundersökningsledare beslutat att två förhör, som
     huvudsakligen rörde misstankar om grov våldtäkt mot barn, skulle tas in i ett
     förundersökningsprotokoll avseende barnpornografibrott. Åtal väcktes också för
     barnpornografibrott och hela förundersökningsprotokollet gavs in till tingsrätten.
     Frågan är nu om åklagaren har gjort riktiga överväganden i fråga om vilka förhör
     som redovisades i förundersökningsprotokollet.
     Ett förundersökningsprotokoll ska spegla vad som förekommit vid utredningen, både
     sådant som talar till den misstänktes nackdel och sådant som talar till hans eller
     hennes fördel ska redovisas. Som nämnts är det viktigt att protokollet ger en trogen
     och rättvisande bild av vad som förekommit vid de olika utredningsåtgärderna och
     att en berättelse, i de delar den ska ingå i protokollet, återges i så nära överens-
     stämmelse som möjligt med det talade ordet. När förundersökningsledaren
     överväger vad som är betydelselöst och som inte bör ingå i protokollet, ska
     objektivitetsprincipen vara styrande. Såväl den misstänktes intresse av att uppgifter
     redovisas som kan vara till fördel för honom eller henne som den misstänktes
     intresse av att sådant som inte rör åtalet, och som kan upplevas som
     integritetskränkande, hålls utanför ska beaktas. Hänsyn måste också tas till
     målsägandens och andras behov av skydd mot att känsliga uppgifter sprids. Allt
     sådant som kan komma att bli processmaterial och som kan behöva åberopas vid
     huvudförhandlingen ska emellertid finnas med i protokollet och ges in till rätten.
     Det är även av rättssäkerhetsskäl och ur ett insynsperspektiv viktigt att
     förundersökningsprotokollet riktigt återger de utredningsåtgärder som vidtagits.
     När ett förundersökningsprotokoll lämnas in till domstolen med anledning av åtal
     blir det enligt huvudregeln offentligt. I mål om barnpornografibrott kan dock
     sekretess alltjämt gälla för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk
                                                                    Dnr 2773-2010     Sid 4 (5)



bild (se 35 kap. 7 § 1 jämförd med 12 § tredje stycket Offentlighets- och
sekretesslagen 2009:400). Vidare kan sekretess bestå för uppgifter som lämnats till
domstol om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet (se 35 kap. 7 § 2
Offentlighets- och sekretesslagen). Huruvida en känslig uppgift kommer att bli
offentlig eller även fortsättningsvis kommer att omfattas av sekretess är naturligtvis
något som åklagaren måste ta i beaktande när han eller hon tar ställning till om
uppgifter som inte rör åtalet, men som är svåra att avskilja, ska gallras ur ett
förundersökningsprotokoll och hur stor arbetsinsats som kan krävas av åklagaren i
detta avseende.
De nu aktuella förhören har gällt ett allvarligt brott av känslig karaktär för vilket åtal
inte har väckts. I framförallt dialogförhöret framkommer uppgifter som är mycket
personliga och det framstår som uppenbart att AA kan uppleva det som integritets-
kränkande om uppgifterna sprids. Uppgifterna i denna del synes – som sådana – inte
ha haft någon direkt betydelse för åtalet gällande barnpornografibrott. Det har därför
varit särskilt viktigt att noga överväga behovet av att ta in förhören i protokollet.
Förhören har emellertid också innehållit uppgifter som rört det brott som AA
åtalades för. I dessa delar har förhören inte varit utan betydelse för åtalet. Detta
bekräftas av att åklagaren upplyst om att delar av dialogförhöret lästes upp vid
huvud-förhandlingen i tingsrätten och således har blivit processmaterial. En åklagare
är skyldig att se till att det som förekommit av betydelse för utredningen redovisas i
förundersökningsprotokollet. Åtminstone dessa delar av förhöret har alltså varit helt
nödvändiga att ta in i protokollet.
Frågan är då om åklagaren borde ha avskilt eller täckt över andra delar av förhören
innan de redovisades i förundersökningsprotokollet eller innan protokollet gavs in
till rätten.
Regelverket som styr hur åklagaren ska hantera dylika frågor innehåller inte några
absoluta regler, utan det ger uttryck för att en lämplighetsbedömning ska göras där
olika intressen ska vägas mot varandra. Det synes också vara svårt att uppställa
några mer tydliga regler om hur sådana bedömningar ska göras. Detta gäller bl.a. om
det finns ett visst samband mellan olika brottsmisstankar vad gäller exempelvis
platsen för det ifrågasatta brottet eller brottsmisstankarnas karaktär. Det är
naturligtvis lättare att särskilja uppgifter om brottsmisstankar som inte har något
samband, t.ex. en stöld på en plats vid en tidpunkt och ett rattfylleri på en annan
plats och vid en annan tidpunkt.
I allmänhet bör förhör som hållits under förundersökningen redovisas i sin helhet i
protokollet. Detta framförallt för att förhörets gång ska kunna följas och för att det
ska framgå i vilket sammanhang relevanta uppgifter har lämnats, så att det går att få
en helhetsbild av förhöret. Särskilt får detta anses gälla vid förhör som redovisas i
dialogform. Det är också många gånger svårt att på förhand göra en säker
bedömning av exakt vilka uppgifter i ett förhör som kan komma att få betydelse i
målet. Ofta är det alltså inte tydligt vilka uppgifter i ett förhör som i och för sig
skulle kunna utelämnas.
Att rensa bort uppgifter, som är möjliga att utelämna, ur t.ex. ett längre dialogförhör
kräver vidare ofta en betydande arbetsinsats, om förhöret inte är disponerat så att
olika delar redovisas för sig. Det arbete som rimligen kan krävas av åklagaren i detta
avseende blir enligt min uppfattning beroende av uppgifternas karaktär – om det är
fråga om mycket personliga och känsliga uppgifter kan åklagaren blir tvungen att
lägga ned mer arbete på att rensa bort uppgifterna än om det är fråga om uppgifter
som inte framstår som känsliga. Som riksåklagaren uttalat i ovan nämnda allmänna
råd bör åklagaren i de allra flesta fall kunna begränsa sitt arbete till att ta ut hela
sidor från förundersökningsprotokollet och endast undantagsvis kan det krävas att
åklagaren täcker över text eller går tillväga på liknande sätt.
När det gäller de nu aktuella förhören har [BB] redogjort för varför hon ansåg det
nödvändigt att redovisa i vart fall dialogförhöret i dess helhet. Även om förhöret
innehåller personliga och känsliga uppgifter, som inte direkt rör det brott åtalet
gällde, kan jag på de skäl åklagaren angett och mot bakgrund av det jag tidigare
anfört godta åklagarens bedömning.
                                                                         Dnr 2773-2010       Sid 5 (5)



      Avseende det första förhöret, som inte var något dialogförhör, har det möjligen
      funnits större förutsättningar att redovisa endast för åtalet relevanta delar. Några
      särskilt känsliga uppgifter förekommer emellertid inte i förhöret – som är kort –
      varför jag inte anser att det finns skäl att ha några synpunkter på att också detta
      förhör redovisades i sin helhet i förundersökningsprotokollet.
      Avslutningsvis vill jag anföra följande. Jag har förståelse för att AA upplevt det som
      kränkande att en del av uppgifterna i dialogförhöret, som främst avsåg ett brott som
      han inte åtalades för, fanns med i förundersökningsprotokollet avseende ett annat
      brott. Även om, som jag ser det, något fel inte begåtts av åklagaren visar det
      inträffade på vikten av att förhör i så stor utsträckning som möjligt redan från början
      planeras och redovisas så att det blir möjligt att undvika att betydelselösa uppgifter
      tas in i förundersökningsprotokollet. Särskild uppmärksamhet krävs givetvis när det
      som i detta fall är fråga om allvarliga brott och uppgifter av känslig karaktär.

Bedömning
Utredningen hos JO har varit begränsad till det som anmälts, dvs. frågan om
åklagaren förfor felaktigt när hon, i samband med att hon väckte åtal mot AA för
barnpornografibrott, till domstolen gav in protokoll från förhör som föranletts av
misstankar rörande grov våldtäkt mot barn.

Något formellt hinder mot att i ett brottmål åberopa utredning som föranletts av en
annan brottsmisstanke än den målet gäller föreligger inte; det följer av principen
om fri bevisföring.

Huvudregeln är att det som förekommit under en brottsutredning som lett till åtal
ska redovisas för domstol och parter. Att den redovisning som sker är fullständig
utgör ett vitalt rättssäkerhetsintresse. Endast sådant som inte rör åtalet, dvs. saknar
betydelse för bedömningen av detta, kan uteslutas (jfr 45 kap. 7 § rättegångs-
balken). Då åklagaren överväger att inte redovisa dokumentation från
förundersökningen i det protokoll som ges in till rätten bör han eller hon ha i
åtanke att såväl rätten som motparten kan göra en annan bedömning av vad som är
av betydelse för saken än den åklagaren gör (se bl.a. JO 1964 s. 212 och 2007/08 s.
87). Sådant som belyser invändningar som den tilltalade sannolikt kommer att
göra, liksom annat som kan aktualiseras i målet, ska inte uteslutas.

Jag gör sammanfattningsvis ingen annan bedömning än den som redovisats av
Åklagarmyndigheten. Någon rättslig grund för kritik mot åklagaren i anledning av
att hon gav in de aktuella förhörsprotokollen i deras helhet föreligger således inte.
