# Fråga om en arbetsförmedling haft grund för att ifrågasätta en arbetssökandes rätt till ersättning hos arbetslöshetskassan. Även fråga om arbetslöshetskassa har rätt att hålla inne en sökandes ersättning under den tid utredning i ersättningsärendet pågår

JO 2004-02-23 dnr 2774-2002

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2004-02-23       2774-2002              1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om en arbetsförmedling haft grund för att ifrågasätta en
                        arbetssökandes rätt till ersättning hos arbetslöshetskassan. Också fråga
                        om en arbetslöshetskassa har rätt att hålla inne en sökandes ersättning
                        under den tid utredning i ersättningsärendet pågår

## Anmälan

I en anmälan mot arbetsförmedlingen i Sjöbo, en enhet inom Länsarbetsnämnden i
                        Skåne län, och mot Sifs arbetslöshetskassa begärde AA, i egenskap av ombud för
                        BB, JO:s prövning av arbetsförmedlingens handläggning då förmedlingen
                        ifrågasatte BB:s rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshets-
                        försäkring samt av arbetslöshetskassans handläggning då kassan höll inne hela
                        hennes arbetslöshetsersättning under perioden den 10 december 2001 t.o.m. den 3
                        februari 2002.

                        I anmälan anfördes bl.a. följande. BB har, med kortare avbrott för praktiktjänster,
                        varit arbetslös sedan år 1997. Den 15 november 2001 fick hon en skrivelse från
                        arbetsförmedlingen med uppmaning att söka fem olika arbeten. Hon sökte fyra av
                        arbetena den 16 november 2001 och det femte den 20 november 2001 trots att hon
                        ansåg att hon inte hade efterfrågad kompetens för merparten av arbetena. Av detta
                        skäl skrev hon den 20 november 2001 till arbetsförmedlingen och redogjorde för
                        att hon sökt anvisade arbeten och att hon önskade fler anvisningar om arbeten. I
                        brevet framförde hon också hur dåligt de anvisade arbetena stämde överens med
                        hennes person och kompetens, bl.a. när det gällde arbeten där den presumtive
                        arbetsgivaren i första hand sökte arbetstagare i åldern 25–45 år. Hon var vid
                        ansökningstillfället 61 år gammal. För andra arbeten ställdes krav på språk-
                        kunskaper som hon inte har. Hon fick inte något av nämnda arbeten. – Arbets-
                        förmedlingen, genom handläggaren CC, lämnade den 21 december 2001
                        meddelande om ifrågasatt rätt till ersättning till arbetslöshetskassan, i vilket
                        uppgavs att BB avvisat lämpligt arbete och att arbetsförmedlingen ”utifrån” BB:s
                        brev ville ha kassans bedömning av om hon stod till arbetsmarknadens förfogande.
                        Detta skedde utan att BB fått möjlighet att redogöra för sin inställning till
                        uppgifterna i meddelandet. BB fick först den 27 december 2001 besked om att
                        meddelandet lämnats. BB skrev den 5 januari 2002 till CC och begärde svar på ett
                        antal frågor, bl.a. om vilket arbete som hon skulle ha avvisat. I ett e-
                        postmeddelande den 7 januari 2002 förklarade CC endast att hon inte tagit ställning


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                         Dnr 2774-2002    Sid 2 (6)




till brevet som skickats till kassan för bedömning. BB upprepade sin begäran men
fick inte något svar. – Den 3 januari 2002 skulle hon ha fått ersättningen för
veckorna 50 och 51 2001. Det skedde dock ingen utbetalning. Först när hon den 7
januari 2002 tog kontakt med arbetslöshetskassan per telefon fick hon besked om
att hennes ersättning hållits inne. – Arbetslöshetskassan vidhöll vid ett flertal
kontakter att man var tvungen att hålla inne hela ersättningen under utredningen,
trots att det endast kunde bli fråga om att sätta ned BB:s ersättning med 25 % under
40 dagar om det skulle visa sig att hon hade avvisat arbete. Av en senare skrivelse
från kassan framgick dock att den totala ersättning som hålls inne enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) rekommendationer i normalfallet inte bör
överstiga det belopp som kan komma ifråga för den aktuella sanktionen. – I beslut
den 30 januari 2002 konstaterade arbetslöshetskassan att BB stod till
arbetsmarknadens förfogande och därför hade rätt till ersättning. Utbetalningarna
av ersättning återupptogs den 7 februari 2002.

Utredning
Anmälan remitterades till Länsarbetsnämnden i Skåne län för utredning och
yttrande avseende arbetsförmedlingens handläggning.

Till länsarbetsnämndens remissvar var fogat ett yttrande från chefen för
Arbetsförmedlingarna i Sydost, i vilket anfördes bl.a. följande.
      BB tillhör en grupp arbetssökande som Arbetsförmedlingen i Sjöbo bedömde ha en
      oklar ställning som arbetssökande i förhållande till arbetsmarknaden. Av den
      anledningen så deltog under en tid Arbetsförmedlingen Rehabilitering i utredningen
      av BB:s förutsättningar.
      BB har erhållit ett antal anvisningar på ledigt arbete men inte fått anställning.
      I brev till Arbetsförmedlingen Rehabilitering, DD, den 20 november 2001 ger BB
      återkoppling på de anvisningar hon fått sig tillsända. I brevet ger BB sin syn på de
      svårigheter hon möter när hon söker anvisade arbeten.
      Efter en kort tids konsultation av Arbetsförmedlingen Rehabilitering görs
      bedömningen att BB:s arbetshinder inte är av den omfattningen att vidare utredning
      vid Arbetsförmedlingen Rehabilitering är nödvändig.
      Den 21 december lämnade Arbetsförmedlingen i Sjöbo genom CC en rapport om
      ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning. Grunden för ifrågasättandet angavs som a.
      den sökande hade avvisat lämpligt arbete, b. utifrån den sökandes brev ”per den 20
      november (min anm.)” ville Arbetsförmedlingen pröva huruvida BB stod till
      arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen tillfogade att man ansåg sig ha
      fullgjort sitt uppdrag mot den sökande utifrån det överenskomna
      matchningsunderlaget.
      När undertecknad och CC diskuterat händelseförloppet framgår det att det inte kan
      vitsordas att BB hade avvisat lämpligt arbete. Av den anledningen är det utan tvekan
      så att rapport ej borde ha lämnats.
      Såvitt avser rapportens del avseende redogörelse framgår att Arbetsförmedlingen
      endast har begärt arbetslöshetskassans bedömning av BB:s tillgänglighet på
      arbetsmarknaden, s.k. iakttagelserapport.
      Beträffande BB:s möjlighet att lämna sin förklaring innan rapporten avgavs så
      åberopar Arbetsförmedlingen i Sjöbo hennes skrivelse per den 20 november såsom
      den berördes egen redogörelse i samband med rapporten. Det är uppenbart att detta
      förfarande inte kan anses motsvara förvaltningsrättslig korrekt handläggning.
                                                                       Dnr 2774-2002     Sid 3 (6)




I sitt remissvar förklarade länsarbetsnämnden att nämnden instämde i att underlaget
inte var tillräckligt för att göra en iakttagelserapport. Vidare uppgav nämnden bl.a.
att BB borde ha fått skriftligt svar på sina frågor i brevet daterat den 5 januari 2002.
Länsarbetsnämnden beklagade att handläggningen i det aktuella ärendet haft vissa
brister och framförde att arbete pågick med ett dokument kring handläggning av
ärenden och vikten av att följa de förvaltningsrättsliga reglerna. Detta dokument
skulle, när det blev klart, gå ut till alla handläggare i länet.

Ärendet remitterades därefter till Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för utredning
och yttrande såvitt avsåg arbetslöshetskassans handläggning. AMS verkställde
genom sin försäkringsenhet utredning och gjorde försäkringsenhetens yttrande till
sitt. I yttrandet anfördes i huvudsak följande (bilagor utelämnade här).
      Försäkringsenheten har tagit in yttrande och handlingar från kassan och bifogar
      dessa.
      I 16 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten anges
      att länsarbetsnämnderna skall underrätta arbetslöshetskassan och AMS bl.a. om en
      arbetssökande avvisar ett lämpligt arbete, på annat sätt uppenbarligen vållar att en
      anställning inte kommer till stånd eller uppträder så att det finns anledning för
      länsarbetsnämnden att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst
      arbete. Enligt 10 § AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om ekonomiskt stöd
      vid arbetslöshet skall arbetsförmedlingen meddela arbetslöshetskassan förhållanden
      som enligt 16 § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall
      föranleda särskild prövning av sökandens ersättningsrätt.
      I förevarande ärende skickade arbetsförmedlingen ett meddelande om ifrågasatt rätt
      till ersättning avseende BB till Sifs arbetslöshetskassa. Under punkten tre
      ”Anledning till meddelandet” angav förmedlingen att BB avvisat lämpligt arbete.
      Under punkten sex ”Arbetsförmedlingens redogörelse” bad förmedlingen emellertid
      kassan om en bedömning av om BB stod till arbetsmarknadens förfogande.
      Bedömningen skulle göras utifrån ett brev som hon skrivit till förmedlingen och som
      bifogades ifrågasättandet. I brevet anförde BB att hon sökt samtliga fem anvisade
      arbeten trots att hon inte ansåg sig ha rätt kompetens eller ålder för fyra av dessa
      arbeten samt att det femte anvisade arbetet låg för långt från hennes bostad. I
      ifrågasättandet kommenterade förmedlingen hennes invändningar med att de
      fullgjort sitt uppdrag mot henne utifrån överenskommet matchningsunderlag.
      Enligt försäkringsenhetens bedömning kunde av meddelandet utläsas att
      arbetsförmedlingen ifrågasatte om BB stod till arbetsmarknadens förfogande med
      hänsyn till hennes invändningar i brevet. Det var emellertid oklart om förmedlingen
      även menade att BB inte sökt de anvisade arbetena. Kassan får anses ha haft skäl att
      se förmedlingens meddelande som ett ifrågasättande av om BB uppfyllde
      grundvillkoren för ersättning i 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Att
      sökanden uppfyller grundvillkoren är en förutsättning för att han eller hon skall ha
      rätt till ersättning.
      Som framgår av 10 § AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om ekonomiskt
      stöd vid arbetslöshet är det uppgifter som skall föranleda särskild prövning av
      ersättningsrätten som skall lämnas till kassan. En sådan särskild prövning kräver i
      regel en viss utredning från kassans sida. I förevarande ärende kom
      arbetsförmedlingens meddelande om ifrågasatt rätt till ersättning in till kassan den
      28 december 2001. Kassan behövde tiden fram till beslutet den 30 januari 2002 för
      att få fram ett underlag för prövningen i ärendet. Ersättningen började betalas ut igen
      den 7 februari 2002. Försäkringsenheten anser inte att det finns skäl att rikta kritik
      mot kassan på grund av handläggningstiden i ärendet.
                                                                      Dnr 2774-2002     Sid 4 (6)




      Därefter återstår frågan om kassan hade rätt att innehålla ersättningen under
      utredningen. När arbetsförmedlingen ifrågasätter en sökandes ersättningsrätt kan
      arbetslöshetskassan, med stöd av långvarig praxis, innehålla den ersättning som
      annars skulle betalas ut. Frågan har behandlats i AMS meddelanden nr 18 år 2001
      och nr 12 år 2002 (se bilaga 1 och 2). AMS har också begärt kodifiering av denna
      praxis i framställningar till regeringen i budgetunderlag för perioderna 2002–2004
      och 2003–2005 (se bilaga 3 och 4). Försäkringsenheten anser att ett innehållande
      förutsätter att det mot bakgrund av förmedlingens ifrågasättande samt övriga
      uppgifter i ärendet kan anses sannolikt att ersättningsrätten kommer att påverkas. I
      det brev som bifogades ifrågasättandet i förevarande ärende uppgav BB att hon sökt
      de anvisade arbetena. Det fanns inga uppgifter i ärendet som visade motsatsen. Vid
      sådana förhållanden borde kassan inte ha innehållit ersättningen till någon del under
      utredningen.
AA kommenterade remissvaren.

I beslut den 23 februari 2004 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Arbetsförmedlingens handläggning
Av 16 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
följer att länsarbetsnämnden skall underrätta arbetslöshetskassan och AMS om en
arbetssökande som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa bl.a. avvisar
ett lämpligt arbete, på annat sätt uppenbarligen vållar att en anställning inte
kommer till stånd eller uppträder så att det finns anledning för länsarbetsnämnden
att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst arbete. Ansvaret
för att lämna sådana uppgifter till arbetslöshetskassan och AMS ligger på den
berörda arbetsförmedlingen (se 10 § AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om
ekonomiskt stöd vid arbetslöshet). Enligt 11 § andra stycket i dessa föreskrifter
skall sökanden alltid underrättas innan ett meddelande lämnas och av 13 § framgår
att meddelandet skall innehålla bl.a. en redogörelse för samtliga av sökanden
anförda skäl att avvisa arbetet och övriga upplysningar av betydelse för att beslut i
ärendet skall kunna fattas.

Av utredningen har framkommit att det inte fanns anledning att ifrågasätta BB:s
rätt till arbetslöshetsersättning. Meddelandet om detta innehöll den felaktiga
uppgiften att hon skulle ha avvisat lämpligt arbete. CC synes ha grundat sitt beslut
att lämna meddelandet enbart på det förhållandet att BB framfört, högst
betydelsefulla, synpunkter på de arbeten som förmedlingen hade anvisat henne.
Dessutom lämnades meddelandet utan att BB dessförinnan hade underrättats om att
så skulle ske och fått tillfälle att ange sin inställning till detta. Jag är kritisk till
denna handläggning. Jag instämmer också i länsarbetsnämndens bedömning att BB
borde fått skriftligt svar på sina frågor i brevet daterat den 5 januari 2002.
Nämnden har beklagat bristerna i handläggningen och jag förutsätter att åtgärder
har vidtagits för att liknande fel skall undvikas i framtiden.

Arbetslöshetskassans handläggning
Som AMS gjort gällande får kassan anses ha haft skäl att se förmedlingens
meddelande som ett ifrågasättande av om BB uppfyllde grundvillkoren för
                                                                     Dnr 2774-2002   Sid 5 (6)




ersättning i 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Kassans prövning
avsåg således BB:s rätt till ersättning i dess helhet.

AMS har anfört att det enligt ”långvarig praxis” finns en allmän rätt för kassorna
att under utredningstiden hålla inne ersättningen när arbetsförmedlingen ifrågasatt
en sökandes ersättningsrätt. I sin begäran om kodifiering av denna praxis har AMS
(bilaga 3 till remissyttrandet) motiverat rätten med att det saknas förutsättningar att
återkräva ersättning som utbetalats efter ett meddelande om ifrågasatt
ersättningsrätt i de fall meddelandet leder till ett beslut om avstängning eller
nedsättning.

Givetvis kan det finnas skäl som talar för en sådan ordning som AMS förespråkar.
Det kan dock ifrågasättas om en sådan inskränkning av de arbetssökandes
rättigheter bör gälla utan stöd i lag. Uttryckligt stöd för att få hålla inne ersättning
under utredningstiden finns endast vid prövning av om en sökande medvetet eller
av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter och därför skall
frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning (66 § tredje stycket lagen om
arbetslöshetsförsäkring). I övrigt saknas bestämmelser som ger kassorna rätt att ta
till en sådan åtgärd. Regeringsrätten har i ett avgörande rörande skyldighet att
återbetala arbetslöshetsersättning (RÅ 2003 ref. 45) uttalat att arbetslöshets-
försäkringen i så hög grad har karaktär av socialförsäkring att det inte finns något
utrymme för en arbetslöshetskassa att besluta om återbetalning utöver vad som
följer av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Enligt min mening gäller detta i lika
stor utsträckning rätten att hålla inne ersättning under utredning. Till detta kommer
att AMS i en av framställningarna till regeringen (bilaga 3 till remissyttrandet)
anfört att det särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet är av vikt att rätten
att hålla inne ersättning ges direkt lagstöd.

Det råder dessutom viss oklarhet om hur den praxis som arbetslöshetskassorna
tillämpar är utformad. Enligt AMS förutsätter ett innehållande att det mot bakgrund
av förmedlingens ifrågasättande samt övriga uppgifter i ärendet kan anses sannolikt
att ersättningsrätten kommer att påverkas. Detta överensstämmer med de förslag
till kodifiering som lämnats till regeringen i budgetunderlag (bilaga 3 och 4 till
remissyttrandet). Av AMS meddelanden till arbetslöshetskassorna (bilaga 1 och 2
till remissyttrandet) framgår däremot inte att rätten att hålla inne ersättning skulle
vara beroende av någon sannolikhetsbedömning. Kassan har åberopat det första av
dessa meddelanden, nr 18/2001 den 3 december 2001 (bilaga 1), till stöd för
handläggningen rörande BB:s ersättning. Detta meddelande från AMS synes ha
föranletts av att rätten för kassorna att under utredning hålla inne ersättning blivit
ifrågasatt. I meddelandet redogörs bl.a. för att denna rätt har stöd av långvarig
praxis och att kassorna därför även fortsättningsvis ”skall” hålla inne ersättningen
under utredningstiden.

Mot bakgrund av det anförda delar jag AMS uppfattning att kassan inte till någon
del borde ha hållit inne BB:s ersättning under utredningen. Jag har dock förståelse
för att kassan handlade i enlighet med upplysningarna från AMS.
                                                                 Dnr 2774-2002    Sid 6 (6)




Arbetslöshetskassorna utgör inte myndigheter och är därför inte skyldiga att följa
förvaltningslagens bestämmelser i sin ärendehandläggning. Ledning bör dock
hämtas i lagens regler när kassorna handlägger frågor som innefattar
myndighetsutövning (jfr bl.a. JO:s beslut den 20 december 2002, dnr 4448-2000, se
JO:s hemsida, www.jo.se). BB borde således ha underrättats om beslutet att hålla
inne ersättning. I stället synes hon ha fått reda på beslutet först efter det att en
förväntad utbetalning uteblivit. Jag är kritisk till detta.

Med hänsyn till AMS i ärendet berörda framställningar till regeringen översänder
jag en kopia av detta beslut till Näringsdepartementet.

Sedan den 1 januari 2004 ansvarar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen för
tillsynen över arbetslöshetskassorna. Jag översänder därför en kopia av detta beslut
till inspektionen för vidtagande av de åtgärder som kan föranledas av kassornas
tillämpning av den praxis som AMS hänvisat till.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
