# Förutsättningar för s.k. bältesläggning i Kriminalvårdens anstalter och häkten

JO 2021-05-19 dnr 279-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2021-05-19               279-2018               1 (22)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Förutsättningar för s.k. bältesläggning i Kriminalvårdens anstalter
                        och häkten


                          Beslutet i korthet: Bältesläggning är en av de mest ingripande åtgärder som
                          Kriminalvården kan vidta mot en intagen med stöd av fängelselagen respektive
                          häkteslagen. Vid en jämförelse med regleringen av samma åtgärd inom
                          tvångspsykiatrin står det klart att bältesläggning inom kriminalvården inte omgärdas
                          av samma rättssäkerhetsgarantier. ChefsJO hänvisar till att den europeiska
                          kommittén mot tortyr, CPT, efter sitt besök till Sverige 2015 uttalade att en
                          fastspänning bör vara så kort tid som möjligt, vanligtvis minuter snarare än timmar.
                          Enligt chefsJO framstår en sådan målsättning som en högst rimlig utgångspunkt för
                          alla fastspänningar i form av bältesläggning, oavsett om de görs inom ramen för
                          psykiatrisk tvångsvård eller i en annan verksamhet. Vidare är det enligt chefsJO en
                          allvarlig brist att det inte framgår av fängelselagen eller häkteslagen vem som kan
                          fatta beslut om bältesläggning eller hur lång tid ett beslut om bältesläggning som
                          längst kan gälla innan det måste omprövas. Vidare finns det otydligheter i regelverket
                          när det gäller hur snabbt en läkarundersökning ska genomföras och oklarheter i hur
                          tvångsåtgärden följs upp. Inom tvångspsykiatrin följer av lag att hälso- och
                          sjukvårdspersonal ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd.
                          Varken fängelselagen eller häkteslagen har någon motsvarande bestämmelse. Enligt
                          chefsJO finns det goda skäl för att involvera hälso- och sjukvårdspersonal i tillsynen
                          redan från det att tvångsåtgärden inleds, eftersom det skulle minska risken för att
                          bältesläggningen leder till att den intagnes rättigheter kränks eller att han eller hon på
                          annat sätt lider psykisk eller fysisk skada av åtgärden.
                          ChefsJO konstaterar vidare att det nuvarande regelverket för bältesläggning i
                          kriminalvården inte uppfyller de rekommendationer som CPT lämnade till regeringen
                          efter sitt besök i Sverige 2015. Det finns enligt chefsJO starka skäl att se över
                          fängelselagens och häkteslagens bestämmelser om fängsel, inklusive frågan om
                          Kriminalvården över huvud taget bör ha rätt att bälteslägga intagna.
                          Mot den bakgrunden finner chefsJO anledning att, med stöd av 4 § JO-instruktionen,
                          göra en framställning till regeringen om en översyn av lagstiftningen.
                          I avvaktan på att en sådan översyn görs uttalar chefsJO att Kriminalvården behöver
                          förvissa sig om att användningen av denna långtgående tvångsåtgärd minimeras. Det
                          innebär bl.a. att Kriminalvården och dess personal i alla lägen måste göra sitt yttersta
                          för att förebygga situationer där intagna blir så våldsamma att bältesläggning utgör
                          den enda lösningen.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 279-2018       Sid 2 (22)




Bakgrunden till initiativet
Vid en Opcat-inspektion av Kriminalvården, häktet Kronoberg, den 26 januari
2017, kom det fram uppgifter om att en intagen hade blivit fastspänd i en
bältessäng (s.k. bältesläggning) vid två tillfällen i februari 2016 (se JO:s ärende
med dnr 417-2017). Den första bältesläggningen pågick i knappt två timmar och
den andra i drygt sex och en halv timme. Med anledning av vad som kom fram
vid inspektionen beslutade jag att inom ramen för ett initiativärende utreda
omständigheterna kring de aktuella bältesläggningarna. Syftet var att bl.a.
granska frågan om bältesläggning utifrån uppgiften att den intagne hade varit
frihetsberövad enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m., LOB. Under utredningen visade det sig att denna uppgift var
felaktig och att den intagne hade varit häktad. Jag beslutade bl.a. därför att
fokusera min granskning på principiella frågeställningar i samband med
bältesläggning inom kriminalvården.

Utredning
Inledningsvis upprättades en promemoria vari det angavs bl.a. följande:

      Av häktets lokala instruktion Bältesläggning (versionsnr 16-1) framgår bl.a.
      följande:
      ”Den som är föremål för spännbälte undersöks av läkare (vid berusning endast
      om det bedöms nödvändigt) så snart det kan ske och protokoll/anteckning förs
      över åtgärden samt undertecknas av den som beslutat om åtgärden.”
      Vidare framgår det att en anteckning om fängsel eller spännbälte ska innehålla
      uppgifter om beslutsfattare, skälet för åtgärden, tiden för anbringandet och
      borttagandet, att läkare kontaktats och att sekundbevakning satts in.
      Häktets avtal med jourläkare har beträffande inställelsetiden för läkare samma
      innebörd som det avtal som gällde vid JO:s inspektion av häktet 2014, nämligen
      en inställelsetid på maximalt två timmar.
Kriminalvårdens första yttrande
Med anledning av vad som redovisats i promemorian uppmanades
Kriminalvården att yttra sig i de avseenden som initiativet omfattade. Av
yttrandet skulle särskilt framgå om läkare kontaktats i samband med den andra
bältesläggningen. Yttrandet skulle även belysa möjligheterna att på central nivå
följa bältesläggningar av intagna i häkte.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom tf. chefen för
sektionen för verksjuridik, i huvudsak följande:

      Häktets instruktion om bältesläggning
      Av häktets lokala instruktion Bältesläggning (Versionsnummer 16-1) framgick
      vid tidpunkten för de aktuella händelserna följande:
      ”Den som är föremål för spännbälte undersöks av läkare (vid berusning endast
      om det bedöms nödvändigt) så snart det kan ske och protokoll/anteckning förs
      över åtgärden samt undertecknas av den som beslutat om åtgärden.”
      Den då angivna beskrivningen av hanteringen med avseende på berusade
      personer innehöll ett syftningsfel. Avsikten var dock inte att det skulle göras en
      bedömning av huruvida en läkarundersökning skulle ske. Syftet var istället att
      betona att bältesläggning av berusade personer bör ske med ytterligare
                                                                        Dnr 279-2018       Sid 3 (22)




      restriktivitet. I nuvarande instruktion, som har gällt sedan den 12 januari 2018,
      anges istället att vid berusning får bältesläggning ske endast i undantagsfall.
      Det kan också tilläggas att Häktet Kronoberg aldrig har lagt någon intagen som
      tillhör kategorin LOB i spännbälte under alla år som de hanterat denna
      klientkategori. Om frågan skulle aktualiseras utifrån den frihetsberövades
      beteende så skulle polisen kontaktas för vidare åtgärder från deras sida.
      –––

      Nationell uppföljning av bältesläggningar
      Vid tiden för de aktuella händelserna fanns det inte någon rutin för nationell
      uppföljning av bältesläggningar inom Kriminalvården. Sedan den 1 september
      2018 gäller dock Kriminalvårdens handbok och ledningssystem för hälso- och
      sjukvården inom Kriminalvården (2018:4). I handboken finns en instruktion om
      att bältesläggning som utförs inom kriminalvården ska rapporteras till anstalts-
      och häktesavdelningens mailbrevlåda för att ge möjlighet till nationell
      uppföljning.
      –––

## Kriminalvårdens bedömning

–––
      Häkteslagen ska, om inte annat föreskrivs i lag eller annan författning, tillämpas
      på den som har omhändertagits efter beslut enligt LOB. Trots att det inte längre
      anges direkt i lagtexten är dock avsikten att vissa bestämmelser i häkteslagen
      inte alls eller endast i begränsad omfattning ska tillämpas på vissa
      frihetsberövanden av helt kortvarigt slag (prop. 2009/10:135 s. 182).
      Varken LOB eller verkställighetsföreskrifter meddelade av Polismyndigheten
      eller Kriminalvården (RPSFS 2000:57 och FARK Häkte) innehåller någon
      avvikande bestämmelse från häkteslagen vad avser användande av fängsel för
      denna kategori intagna. Även om det således i annan författning inte finns något
      uttryckligt hinder mot att en person som omhändertagits enligt LOB läggs i bälte
      med stöd av 4 kap. 10 § punkten 2 HäL [häkteslagen, JO:s ammärkning]
      framstår det utifrån syftet med frihetsberövandet och att det rör sig om ett
      frihetsberövande av mycket kortvarigt slag som mindre lämpligt att vidta en
      sådan ingripande tvångsåtgärd. Av utredningen framgår att häktet Kronoberg
      hittills aldrig vidtagit en sådan åtgärd när det gäller denna kategori intagna. Om
      en person som omhändertagits enligt LOB utför sådana självskadande handlingar
      som den intagne i aktuellt ärende gjort torde detta i första hand föranleda att
      personen bör undersökas av läkare eller föras till sjukhus för vård, se 6 § LOB.
Kriminalvårdens andra yttrande
Vid en Opcat-inspektion av häktet Kronoberg den 2–4 maj 2018 kom det fram
att häktets jourläkaravtal inte omfattade akuta medicinska bedömningar, t.ex. i
samband med bältesläggning, och att personalen hänvisats till att ringa
sjukvårdsupplysningen på 1177 (se JO:s ärende med dnr 2643-2018). Med
anledning av dessa uppgifter uppmanades Kriminalvården att komplettera sitt
tidigare lämnade yttrande.

Kriminalvården anförde i sitt kompletterande yttrande i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från häktet Kronoberg genom
      Kriminalvården region Stockholm. Av uppgifterna framgår i huvudsak följande.
                                                                    Dnr 279-2018        Sid 4 (22)




Vad som anges i protokollet för Opcat-inspektionen av bl.a. häktet Kronoberg
den 2–4 maj 2018 på s. 5 om att jourläkaravtalet inte används vid en
bältesläggning är en felaktig uppgift. Just bältesläggning är ett exempel på när
jourläkare tillkallas. Detta framgår också i aktuellt JO-ärende. Vid inspektionen
uppgav ledningen att när det rör sig om akuta situationer, såsom bröstsmärtor,
svåra sårskador som behöver sys eller om särskild medicinsk utrustning krävs så
används inte jourläkaravtalet. Vid sådana akuta situationer måste naturligtvis den
intagne till sjukhus så snabbt som möjligt.
Region Stockholm har ett jourläkaravtal som gäller för regionens alla verksam-
hetsställen. Enligt avtalet ska en läkare mellan kl. 18.00–07.00 på vardagar och
under helg inställa sig vid ett verksamhetsställe vid en begäran om detta. Det är
regionens häkten och anstalter i säkerhetsklass 1 som oftast nyttjar jourläkare
och då oftast utifrån resultat av suicidscreening eller annan psykisk ohälsa. Det
är också just Kriminalvårdens arbete med suicidprevention som medförde att
region Stockholm upphandlade möjligheten att tillkalla läkare utanför kontorstid.
Innan avtalet började gälla, användes stora resurser i form av transportpersonal,
ofta på övertid, för att transportera frihetsberövade till läkare. Väntetiderna vid
den psykiatriska länsakuten ökade också som ett resultat av att Kriminalvårdens
behov av läkarbedömning av frihetsberövade ökade.
Tiderna i jourläkaravtalet har anpassats utifrån den tid då Stockholms häkten har
sjuksköterskor i tjänst. Dessa arbetar vardagar kl. 07.30–18.00 samt helger kl.
08.00–17.00. Finns det behov av sjukvårdsbedömning efter en suicidscreening så
hanteras den intagne i enlighet med vad som anges i Kriminalvårdens
frågeformulär för att identifiera riskfaktorer för självmord fram till
sjukvårdskontakt.
Övrig tid har häktet Kronoberg en allmänläkare på plats kl. 08.00–12.00 på
måndagar och torsdagar. Under samma tid på onsdagar och fredagar finns en
psykiatriker på plats. Sjuksköterska bokar intagna till läkarbesök. Vid en bältes-
läggning på tider när inte jourläkaravtalet gäller eller där det inte finns läkare på
plats på häktet används den allmänna sjukvården. Regionen vill understryka att
det är ytterst ovanligt att en frihetsberövad i häktet Kronoberg läggs i bälte.
Vad regionen känner till så är det endast i region Stockholm som det finns ett
avtal om jourläkare utanför kontorstid. Vid verksamhetsställena i de övriga
regionerna är man hänvisad till den allmänna sjukvården på alla tider som det
inte finns läkare på plats.

Rättslig reglering
Enligt 4 kap. 10 § häkteslagen (2010:611) får en intagen beläggas med fängsel
bl.a. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med
hänsyn till den intagnes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa. I
sådana fall ska den intagne så snart som möjligt undersökas av läkare.
Av lagens förarbeten framgår att läkarens uppgift är att bedöma huruvida den
intagne har ett medicinskt vårdbehov (prop. 2009/10:135 s. 155).
Av Kriminalvårdens upphandlade avtal om jourläkartjänster till anstalter och
häkten i region Stockholm framgår att leverantören ska tillhandahålla läkare med
specialistkompetens, inklusive första linjens psykiatri, för vård och behandling
av intagna vid samtliga häkten och anstalter i regionen. Åtagandet omfattar bl.a.
att under kvällar, nätter och helger
− genomföra läkarundersökningar, diagnostik, rådgivning och förmedlande av
  medicinsk behandling och vård,
− bedöma behov av extern vård och remittering,
− genomföra bedömning vid åtgärder enligt lag om avskildhets- och
  tvångsåtgärder,
− utföra suicidbedömningar,
− vid utryckning kunna tillhandahålla vissa läkemedel samt
                                                                        Dnr 279-2018        Sid 5 (22)




      − utfärda vårdintyg.
      Av Kriminalvårdens upphandlade avtal om allmänläkartjänster samt
      psykiatritjänster för region Stockholm framgår att den kontrakterade
      leverantören, utöver utförandet av vård och behandling vid vissa tider på
      verksamhetsstället, även ska tillhandahålla telefonrådgivning vardagar mellan kl.
      08:00 och 18:00 till respektive enhets sjuksköterskor.

## Kriminalvårdens bedömning

Syftet med jourläkaravtalet är att de tider då sjuksköterska inte finns tillgänglig
      på verksamhetsstället och dessutom både bemanningen på verksamhetsställena
      och tillgången till tjänstgörande läkare är begränsad, snabbt få till stånd en
      medicinsk bedömning av den intagne samtidigt som många transporter till de
      psykiatriska klinikerna därigenom undviks. På detta sätt minskar man även
      belastningen för de psykiatriska akutmottagningarna i regionen. Jourläkare
      tillkallas enligt avtalet främst avseende resultat av suicidscreening eller vid
      annan psykisk ohälsa. Avtalet omfattar även möjligheten att göra andra akuta
      medicinska bedömningar, men det vanliga vid fall av akuta situationer, såsom
      bröstsmärtor, svåra sårskador som behöver sys osv. är att inte invänta läkare
      enligt jourläkaravtalet utan i stället säkerställa att den intagne kommer till en
      akutmottagning så snabbt som möjligt. Lösningen med jourläkaravtal är specifik
      för Kriminalvården, region Stockholm. Övriga regioner har inte sett behov av
      något liknande avtal.
      Bältesläggning inom Kriminalvården förekommer ytterst sällan och får anses
      utgöra en akut åtgärd i en extrem situation. Vid fall av bältesläggning agerar
      Kriminalvården utifrån förutsättningen att en läkare så snart som möjligt ska
      undersöka den intagne i syfte att bedöma huruvida den intagne har ett medicinskt
      vårdbehov. Under de tider då en läkare kan tillkallas enligt gällande
      jourläkaravtal används denna möjlighet även vad gäller bältesläggning. Vid de
      tider på dygnet då jourläkaravtalet inte gäller, är bemanningen på
      verksamhetsställena i stället av sådan omfattning att andra åtgärder, vilka är
      mindre ingripande än bältesläggning, normalt kan vidtas. Under denna tid på
      dygnet (det rör sig alltså främst om vardagseftermiddagar när läkare inte är
      tillgänglig på häktet) är dessutom förutsättningarna bättre att snabbt kalla in en
      läkare till verksamhetsstället än vad som gäller för de tider på dygnet då
      jourläkaravtalet är tillämpligt. Medicinsk kompetens i form av legitimerade
      sjuksköterskor finns också alltid på plats på verksamhetsstället vid dessa tider.
      Vid behov av andra akuta medicinska bedömningar under de tider då
      jourläkaravtalet inte gäller ska verksamhetsstället så snart som möjligt föra den
      intagne till lämplig akutmottagning.
      Kriminalvårdens bedömning är därför att de medel som står till buds för häktet
      Kronoberg, liksom för övriga verksamhetsställen i regionen, är tillräckliga för att
      säkerställa en effektiv hantering när behovet av akuta medicinska bedömningar
      och åtgärder uppstår i verksamheten. Detta avser även behovet av medicinska
      bedömningar i samband med bältesläggning.
Ytterligare utredningsåtgärder
Vidare hämtade JO in muntliga uppgifter per telefon om antalet
bältesläggningar i häktet Kronoberg. Enligt uppgifterna gjordes mellan 2016
och 2018 totalt fyra bältesläggningar i häktet, varav två var de som
inledningsvis gav upphov till detta initiativärende.

Rättsliga utgångspunkter
Bältesläggning förekommer endast inom två verksamheter i Sverige:
kriminalvården samt rätts- och tvångspsykiatrin. Då det är en av de mest
                                                                           Dnr 279-2018        Sid 6 (22)




ingripande åtgärder som kan vidtas mot en enskild med stöd i lag finner jag det
relevant att jämföra hur regelverken för respektive verksamhet är uppbyggd. Jag
redogör därför nedan inte bara för den rättsliga regleringen av bältesläggning
inom kriminalvården, utan även för möjligheten till fastspänning inom rätts- och
tvångspsykiatrin. Avsnittet innehåller även en kort redogörelse för internationell
praxis och standarder på området.

Skydd för grundläggande fri- och rättigheter
Enligt regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot
påtvingat kroppsligt ingrepp.1 Vidare är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot frihetsberövanden. Enligt regeringsformen får skyddet mot
påtvingat kroppsligt ingrepp under vissa förutsättningar begränsas genom lag.2
En bältesläggning utgör också en kraftig begränsning av en enskilds
rörelsefrihet. Även en sådan begränsning kräver stöd i lag.3

I artikel 3 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) föreskrivs
att ingen får utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Europadomstolen har vid ett par tillfällen prövat
frågan om bältesläggning av frihetsberövade personer utanför sjukvårds-
inrättningar stått i strid med detta förbud. Målet Wiktorko mot Polen rörde en
kvinna som omhändertagits för berusning och i samband med detta bälteslagts i
ungefär tio timmar. Domstolen uttryckte bl.a. att den långa begränsningen av
hennes fysiska rörelseförmåga måste ha fått henne att känna stor ångest och
fysiskt obehag. Den aktuella bältesläggningen var enligt domstolen inte förenlig
med artikel 3 i Europakonventionen. 4 I målet Julin mot Estland tydliggjorde
Europadomstolen att genomförandet av en bältesläggning inte nödvändigtvis
behöver stå i strid med artikel 3. Det är emellertid en tvångsåtgärd av sådan
styrka att det finns en hög risk för att den leder till en sådan behandling av den
enskilde som artikeln förbjuder. Enligt domstolen behöver skälen och villkoren,
liksom proceduren, för användande av en så inskränkande tvångsåtgärd
definieras ytterst noggrant i nationell lag. 5




1
  Se 2 kap. 6 § regeringsformen.
2
  Se 2 kap. 20 § första stycket 2 regeringsformen.
3
  Se 2 kap. 8 § samt 20 § första stycket 3 regeringsformen.
4
  Se Wiktorko mot Polen, 14612/02, 31 mars 2009, p. 55. I ett senare mål har
Europadomstolen tagit upp en bältesläggning som genomfördes på ett psykiatriskt
sjukhus och som varade i 23 timmar. Domstolen uttalade att varaktigheten i sig inte var
tillräcklig för att slå fast att artikel 3 hade överskridits, utan att det berodde på om den
långa oavbrutna bältesläggningen var det enda medel som stod till buds för att förhindra
att personen skadade sig själv eller andra. Se Aggerholm mot Danmark, 45439/18, 15
september 2020, p. 105.
5
  Se Julin mot Estland, 29 maj 2012, 16533/08, 40841/08, 18656/10, p. 124 och 125.
                                                                       Dnr 279-2018      Sid 7 (22)




Bältesläggning inom kriminalvården
En intagen i häkte får beläggas med fängsel om han eller hon uppträder
våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller
någon annans säkerhet till liv eller hälsa.6 Om en intagen belagts med fängsel på
grund av sitt våldsamma beteende ska en läkare så snart som möjligt undersöka
personen i fråga.7 Regleringen av fängsel i fängelselagen är densamma som i
häkteslagen.8Av förarbeten till lagstiftningen framgår att begreppet fängsel även
omfattar spännbälte.9

En kontroll- eller tvångsåtgärd enligt häkteslagen får endast användas om den
står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd
är tillräcklig ska den användas.10 Samma princip gäller för kontroll- och
tvångsåtgärder enligt fängelselagen.11

Användningen av fängsel ska dokumenteras. Av dokumentationen ska det
framgå vilka skälen för åtgärden är, fängslets art, när den intagne belades med
fängsel, när fängslet avlägsnades och om den intagne undersökts av läkare.12 En
intagen som har belagts med fängsel för att han eller hon uppträder våldsamt
ska hållas under noggrann tillsyn så länge åtgärden består.13

Den hälso- och sjukvård som bedrivs inom Kriminalvården omfattas av samma
övergripande regelverk som övrig hälso- och sjukvård. Detta betyder bl.a. att
hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientsäkerhetslagen (2010:659) är
tillämpliga på denna verksamhet. Enligt Kriminalvårdens arbetsordning
fungerar myndighetens generaldirektör som vårdgivare, dvs. denne har bl.a.
ansvar för att fastställa hälso- och sjukvårdsverksamhetens övergripande mål
och kontinuerligt följa upp dessa.14

Bältesläggning inom psykiatrin
En patient som ges psykiatrisk eller rättspsykiatrisk vård med tvång får
kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning, om det finns en
omedelbar fara för att patienten allvarligt skadar sig själv eller någon annan. Det




6
  4 kap. 10 § första stycket 2 häkteslagen. (En intagen i häkte får även beläggas med
fängsel i samband med förflyttning eller transport enligt bestämmelsens första punkt.)
7
  4 kap. 10 § andra stycket häkteslagen.
8
  8 kap. 10 § fängelselagen.
9
  Se prop. 1980/81:1 s. 28 f.
10
   1 kap. 6 § andra stycket häkteslagen.
11
   1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen.
12
   14 § häktesförordningen och 24 § fängelseförordningen.
13
   4 kap. 11 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om häkte, KVFS 2011:2
(FARK häkte) och 8 kap. 12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
fängelse, KVFS 2011:1 (FARK häkte).
14
   Se Arbetsordning för Kriminalvården, 2020-07-01, s. 24, samt Handbok och
ledningssystem för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården, 2020:1, s. 8 f.
                                                                         Dnr 279-2018        Sid 8 (22)




är chefsöverläkaren som beslutar om fastspänning. Uppgiften får dock delegeras
till en erfaren läkare med specialistkompetens.15 Fastspänningen ska vara
kortvarig, men om det finns synnerliga skäl får patienten spännas fast längre än
kortvarigt. Den beslutande läkaren ska själv undersöka patienten innan ett beslut
fattas om fastspänning längre tid än fyra timmar.16 Om en fastspänning varar
mer än fyra timmar ska dessutom Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
underrättas utan dröjsmål.17 Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara närvarande
under den tid patienten hålls fastspänd.

Patienter under 18 år får endast spännas fast med bälte eller liknande anordning
om det finns en omedelbar fara för att han eller hon lider allvarlig skada och det
är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga. Beslutet gäller högst en
timme och får förlängas under högst en timme i taget. IVO ska underrättas om
patienten hålls fastspänd under en sammanhängande tid som överstiger en
timme.18

JO har vid flera tillfällen framhållit utgångspunkten att en fastspänning inom
tvångspsykiatrin ska användas restriktivt och vara kortvarig. En läkarunder-
sökning ska ske i nära anslutning till att beslutet fattats.19 Eftersom det krävs
synnerliga skäl för att en fastspänning ska få pågå mer än kortvarigt, måste en
läkarundersökning genomföras inför en förlängning och patientens tillstånd ska
återkommande kontrolleras under den tid som fastspänningen pågår. Det är inte
tillräckligt att denna kontroll verkställs av den omvårdnadspersonal som har
tillsyn över patienten. Ansvarig läkare måste göra återkommande bedömningar
av patienten, vilka ska dokumenteras i journalen.20 JO har även uttalat att det
kan vara lämpligt att dokumentera vem eller vilka som har tillsyn över patienten
under bältesläggningen samt under vilken tidsperiod, t.ex. genom s.k. vaklistor
som tillförs journalen.21

Internationella normer
Europeiska kommittén mot tortyr
Den europeiska kommittén mot tortyr (European Committee for the Prevention
of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CPT) är
sammansatt av oberoende experter som har till uppdrag att besöka platser där
personer kan hållas frihetsberövade i Europarådets 47 medlemsstater. Efter




15
   19 och 39 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och 8 § första
stycket och 23 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV.
16
   3 kap. 2 § första stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk
tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS) 2008:18.
17
   19 § tredje stycket LPT samt 4 kap. 7 § första stycket SOSFS 2008:18.
18
   19 a § LPT.
19
   Se t.ex. JO:s inspektionsprotokoll, dnr 3816-2017.
20
   Se t.ex. JO 2014/15 s. 461 och JO:s inspektionsprotokoll, dnr 3107-2018.
21
   Se t.ex. JO 2014/15 s. 477.
                                                                    Dnr 279-2018       Sid 9 (22)




varje besök avger kommittén en rapport som vanligen innehåller ett antal
rekommendationer till det besökta landet och syftar till att förbättra situationen
för frihetsberövade personer. CPT publicerar även mer generella uttalanden om
tematiska frågor, bl.a. i kommitténs årsrapporter.

Efter sitt besök i Sverige 2015 gjorde CPT uttalanden om förekomsten av
bältesläggning inom kriminalvården.22 Kommittén betonade bl.a. att
bältessängar inte bör förekomma utanför en medicinsk miljö. CPT
rekommenderade den svenska regeringen att anpassa lagstiftning, föreskrifter
och utbildningsinsatser för att se till att ett antal uppräknade principer och
minimiregler respekteras vid användning av fängsel som bältesläggning i
kriminalvård. CPT uttryckte bl.a. att åtgärden bara bör användas som sista utväg
för att förebygga risk för att den enskilde skadar sig själv, och bara när andra
rimliga handlingsalternativ inte skulle kunna reducera risken på ett betryggande
sätt. Kommittén betonade även att åtgärden aldrig bör användas som ett straff
eller för att kompensera brister i bemanning.

CPT uttalade vidare att bl.a. följande principer och minimiregler bör
respekteras:

− En läkare bör omedelbart bedöma om det psykiska tillståndet hos den
  intagne kräver sjukhusvård eller annan medicinsk åtgärd.
− Den utrustning som används bör vara utformad så att risken för att den
  enskilde skadas av den begränsas.
− Personalen måste ha utbildning i användningen av utrustningen.
− Åtgärdens varaktighet bör vara så kort som möjligt (vanligtvis minuter
  snarare än timmar).
− Om åtgärden undantagsvis förlängs bör en förnyad prövning göras, liksom
  en ny läkarbedömning.
− Den enskilde bör få fullständig information om skälen för åtgärden.

Vidare bör all berörd personal få skriftliga riktlinjer, med bl.a. instruktioner för
hur tillsyn ska utföras. Den intagne bör enligt CPT stå under ständig direkt
tillsyn av utbildad personal som är placerad i rummet eller nära dörren. Denna
personal ska bl.a. kunna erbjuda omedelbar mänsklig kontakt och kommunicera
med den intagne. Tillsynen bör dokumenteras löpande.

CPT rekommenderade även att ett särskilt register upprättas för alla fall, där det
anges klockslagen när åtgärden påbörjades och avslutades, omständigheter




22
   CPT:s uttalanden utgår från de engelska begreppen restraint bed och mechanical
restraints (fixation). Se Report to the Swedish Government on the visit to Sweden
carried out by the European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CPT) from 18 to 28 May 2015, CPT/Inf (2016) 1,
p. 90–91.
                                                                    Dnr 279-2018       Sid 10 (22)




kring och skälen för densamma, beslutsfattare och redogörelse för eventuella
skador. Slutligen rekommenderade CPT att den intagne ska få möjlighet att
prata om sin upplevelse av åtgärden med hälso- och sjukvårds- och
kriminalvårdspersonal i ledande befattning.

I sitt svar till CPT yttrade regeringen bl.a. att de principer och minimikrav som
kommittén rekommenderade uppfylls i nuvarande regelverk.23

Fängelsereglerna
FN och Europarådet har antagit särskilda regler för behandlingen av
frihetsberövade personer i t.ex. fängelse och häkte. FN:s fängelseregler
reviderades 2015 och går även under benämningen Nelson Mandela-reglerna.24
Europarådets fängelseregler, de s.k. europeiska fängelsereglerna, reviderades
2020.25 Som medlem av FN och Europarådet har Sverige varit med vid
antagandet av dessa dokument. Som jag tidigare framhållit bör internationella
standarder av detta slag enligt min mening beaktas bl.a. vid proportionalitets-
bedömningen i enskilda fall, liksom vid Kriminalvårdens arbete med riktlinjer
och rutiner.26

I Nelson Mandela-reglerna anges att fängsel (instruments of restraint) utanför
transport bara får användas om det är föreskrivet i lag och syftet är att hindra att
en intagen skadar sig själv eller andra eller fysisk egendom. 27

Reglerna stadgar vidare bl.a. att en intagen endast får beläggas med fängsel om
andra metoder för att kontrollera den intagne misslyckas och att det fängsel som
används ska vara det minst inkräktande som är nödvändigt. Fängslet ska vidare
avlägsnas så snart som möjligt.28

De europeiska fängelsereglerna innehåller regler om fängsel som motsvarar
Mandela-reglerna. I fängelsereglerna finns dessutom bestämmelser som anger
på vilket sätt och under vilka förutsättningar som fängsel får användas samt att




23
   Se Response of the Swedish Government to the report of the European Committee for
the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT)
on its visit to Sweden from 18 to 28 May 2015, CPT/Inf (2016) 20, s. 47 f.
24
   United Nations Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners (the Nelson
Mandela Rules), 17 december 2015, A/RES/70/175.
25
   Recommendation Rec(2006)2-rev of the Committee of Ministers to member States on
the European Prison Rules, den 1 juli 2020.
26
   Se JO 2017/18 s. 131.
27
   Se Nelson Mandela-reglerna, regel 47.2 b. Enligt regel 48.2 får fängsel får inte
användas under förlossningsarbete eller omedelbart efter förlossning.
28
   Se Nelson Mandela-reglerna, reglerna 47.2 och 48.1.
                                                                       Dnr 279-2018     Sid 11 (22)




detta ska regleras i nationell lagstiftning.29 Vidare anges att användningen av
fängsel ska dokumenteras.30

Kriminalvårdens arbetsordning
I Kriminalvårdens arbetsordning anges vem som får fatta beslut om fängsel med
stöd av 4 kapitlet 10 § första stycket 2 häkteslagen. Där framgår att en
kriminalvårdare får besluta om fängsel i en akut situation med våldsamt
uppträdande. Kriminalvårdaren ska omedelbart anmäla åtgärden till sin förman
som prövar om åtgärden ska bestå. I ”övriga situationer vid våldsamt
uppträdande” är det vakthavande befäl som fattar beslut om fängsel.
Omprövningsbeslut i dessa fall görs av chefen för sektionen för allmän
klientjuridik vid myndighetens huvudkontor.31

Kriminalvårdens handböcker
Kriminalvårdens handbok och ledningssystem för hälso- och sjukvården inom
Kriminalvården, 2020:1, (hälso- och sjukvårdshandboken) innehåller ett avsnitt
med rubriken Fängsel m.m. Där anges bl.a. följande:

      Användandet av fängsel inom Kriminalvården regleras i 8 kap. 10 § FäL
      [fängelselagen, JO:s anmärkning], 4 kap. 10 § HäL, 8 kap. 12 § FARK Fängelse
      och 4 kap. 11 § FARK Häkte. I 15 kap. säkerhetshandboken finns ytterligare
      vägledning om bältesläggning och liknande tvångsåtgärder.
      Bältesläggning inom Kriminalvården ska rapporteras till anstalts- och
      häktesavdelningens avdelningsbrevlåda för att ge möjlighet till nationell
      uppföljning.

      17.1 Särskilt om bältesläggning
      Inom Kriminalvården kan bältesläggning inte utföras av medicinska skäl. Det får
      bara förekomma om en intagen uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt
      med hänsyn till dennes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.
      Bältesläggning beslutas av vakthavande befäl men information om sådan åtgärd
      underställas kriminalvårdschef. Åtgärden får inte pågå längre tid än vad som är
      absolut nödvändigt.
      Den bälteslagde ska så snart som möjligt undersökas av läkare. I bedömningen
      ingår att avgöra om den intagne behöver psykiatrisk eller annan sjukvård. Om
      vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård är nödvändig eller den
      intagne är i behov av annan sjukvårdskontakt ska detta ombesörjas omgående
      och den intagne transporteras till sjukhus.32
I Kriminalvårdens anvisningar för hälso- och sjukvård (2019:13) (hälso- och
sjukvårdsanvisningarna) anges följande under rubriken Bältesläggning –




29
   Se europeiska fängelsereglerna, regel 68.5.
30
   Se europeiska fängelsereglerna, regel 68.8.
31
   Bilaga 1 till Arbetsordning för Kriminalvården: Beslutsordning för klientärenden,
2020-07-01, s. 13. Samma ordning gäller för beslut om fängsel med stöd av 8 kap. 10 §
första stycket 2 fängelselagen, se bilagans s. 22.
32
   Kriminalvårdens handbok och ledningssystem för hälso- och sjukvården inom
Kriminalvården, 2020:1, s. 34 f.
                                                                           Dnr 279-2018       Sid 12 (22)




sjukvårdens roll vid användning av bältesläggning på grund av våldsamt
uppträdande:

         Sjukvården ska informeras om och när en intagen har lagts i bälte på grund av
         våldsamt uppträdande.
         Läkarbedömning ska ske så snart som möjligt. I bedömningen ingår att avgöra
         om den intagne behöver psykiatrisk eller annan sjukvård och om det finns en
         psykisk störning eller kroppslig sjukdom bakom det våldsamma uppträdandet.
         Om så är fallet ska vederbörande kriminalvårdschef informeras. Om det
         föreligger en allvarlig psykisk störning bakom uppträdandet ska den bälteslagde
         överföras till psykiatrisk vård. I läkarbedömningen ingår att ta ställning till om
         den bälteslagde behöver bedömas av läkare eller sjuksköterska igen och när detta
         ska ske. I avvaktan på läkarbedömning kan sjuksköterska utgöra en stödfunktion
         för Kriminalvårdens beslutsfattare genom att rekommendera nödvändiga
         åtgärder i det enskilda fallet. Sjuksköterska ska i denna stödfunktion vid behov
         konsultera den läkare som ansvarar för bedömning i aktuellt fall.
         Vad gäller personer som ännu inte genomgått initial hälsoundersökning, t.ex.
         gripna, anhållna, omhändertagna enligt lagen (1976:511) om omhändertagande
         av berusade personer m.m. eller nyhäktade, ska särskild försiktighet iakttas. Det
         är speciellt angeläget att dessa personer skyndsamt undersöks av hälso- och
         sjukvårdspersonal, eftersom skälet till ett utagerande beteende inte är utrett och
         kan utgöras av exempelvis kroppslig sjukdom, intag av olika substanser eller
         allvarlig psykisk störning.
         Ansvarig sjuksköterska dokumenterar vidtagna åtgärder (exempelvis
         medicininsättning, frekvens av bedömningar, instruktioner för personal) i PMO
         [det journalsystem som används inom Kriminalvården, min anmärkning]. Även
         beslut om att bältesläggningen upphör ska dokumenteras i PMO. 33
I hälso- och sjukvårdsanvisningarna anges vidare under rubriken Initial
hälsoundersökning arrest bl.a. att sjuksköterska ska söka upp nyinskrivna i
arrest som Kriminalvården ansvarar för senast vardagen efter att de tagits in och
genomföra en kortare hälsoundersökning.

Kriminalvårdens säkerhetshandbok innehåller i femtonde kapitlet en lista över
olika fängsel:

         Följande fängsel är godkända att användas inom Kriminalvården:
         •   Handfängsel
         •   Fotfängsel
         •   Midjefängsel
         •   Midjefängsel med remmar eller handtag
         •   Plastfängsel och textilfängsel
         •   Japansk bår
         •   Spännbälte
         •   Restraint system (Bodycuff) Kardborreband




33
     Kriminalvårdens anvisningar för hälso- och sjukvård (2019:13), s. 12.
                                                                            Dnr 279-2018        Sid 13 (22)




      Det är inte tillåtet att fängsla klienten till ett fast föremål om inte annat framgår i
      avsnittet [i säkerhetshandboken om det fängslet], till exempelvis med
      kardborreband.34
Av säkerhetshandboken framgår att spännbälte får användas för att förhindra
våldsamt motstånd eller hindra att den intagne skadar sig själv eller andra.
Åtgärden beskrivs som att den intagne ligger på rygg på en brits och får sina
armar, ben och bål fixerade. Av medicinska skäl ska den intagne skyndsamt
undersökas av en läkare. För att kunna hantera en situation där bälte ska
användas är det nödvändigt att personalen är övade inför uppgiften. Beslut om
spännbälte tas av vakthavande befäl och dokumenteras i kriminalvårdsregistret,
KVR.

Enligt säkerhetshandboken ska frågor om fängsel prövas individuellt och vid
varje enskilt tillfälle. Bedömningen ska utgå från den intagnes säkerhets-
bedömning tillsammans med dagsaktuell information. En intagen som är belagd
med fängsel ska vidare stå under ständig bevakning. När fängsel används på en
intagen som är våldsam ska Kriminalvårdens personal vara särskilt uppmärksam
på den intagnes andning och motverka att det uppstår andningsproblem. För att
kontrollera hälsotillståndet ska man hela tiden samtala med den intagne.

Bedömning
Bältesläggning är en av de mest ingripande åtgärder som Kriminalvården kan
vidta mot en intagen i anstalt och häkte. Det är därför en fråga som ständigt är
aktuell vid JO:s inspektioner av Kriminalvården. Det senaste årtiondets
inspektioner har visat att majoriteten av myndighetens anstalter och häkten har
utrustning som gör det möjligt att bälteslägga intagna. Vid de flesta av
inspektionerna har ledning och personal i anstalter och häkten emellertid
uppgett att det är mycket ovanligt med bältesläggning. I en del anstalter och
häkten har det kommit fram uppgifter om att det förekommit enstaka
bältesläggningar per år, medan det i andra har uppgetts att det kan gå flera år
mellan bältesläggningarna.35 Det har ibland varit svårt att få fram mer exakta
uppgifter om förekomsten av bältesläggningar, då de verksamhetsställen som
inspekterats inte alltid har haft rutiner för dokumentation som gjort det möjligt




34
   Enligt Kriminalvårdens säkerhetshandbok får kardborrefängsel endast användas av
Kriminalvårdens nationella transportenhet vid utrikes flygtransporter.
35
   Se JO:s protokoll från Opcat-inspektionerna av bl.a. häktet Uppsala (dnr 88-2012),
häktet Gävle (dnr 3198-2012), häktet Borås (dnr 5537-2012), häktet Växjö (dnr 5261-
2013), häktet Huddinge (dnr 715-2014), häktet Mariestad (dnr 1770-2014), häktet
Trelleborg (dnr 4689-2014), häktet Ystad (dnr 4690-2014), häktet Jönköping (dnr 4860-
2014 samt 1364-2018), häktet Göteborg (dnr 389-2016), anstalten Västervik Norra (dnr
O 46-2019) och häktet Sollentuna (dnr O 5-2020). Se även JO:s inspektionsprotokoll av
bl.a. häktet Norrköping (dnr 1600-2013), anstalten Hall (dnr 6113-2013 samt 2416-
2018), anstalten Mariefred (dnr 6653-2013), anstalten Kirseberg (dnr 2690-2014),
anstalten Kumla (dnr 2407-2017), anstalten och häktet Saltvik (dnr 7573-2017),
anstalten och häktet Saltvik (dnr 605-2019) och anstalten Ystad (dnr 6204-2019).
                                                                    Dnr 279-2018    Sid 14 (22)




att få fram sådana uppgifter.36 Under JO:s inspektioner har ombudsmän och
medarbetare också observerat att utformning av lokaler och utrustning i vissa
fall kan försvåra genomförandet av bältesläggning av en intagen på ett säkert
och värdigt sätt.37 I denna utredning har Kriminalvården i ett av sina yttranden
uppgett att mindre ingripande åtgärder än bältesläggning normalt kan vidtas i
myndighetens region Stockholm under kontorstid eftersom bemanningen då är
god.

Detta ärende inleddes ursprungligen med anledning av uppgifter om en enskild
intagen som varit föremål för bältesläggning i häktet Kronoberg. Som tidigare
nämnts beslutade jag, med anledning av vad som kom fram under granskningen,
att inrikta mig på vissa principiella frågor. I det följande tar jag därför upp
frågan om behovet av tydligare författningsreglering när det gäller
bältesläggningar inom kriminalvården. Vidare berör jag kort möjligheten till
bältesläggning med stöd i häkteslagens bestämmelser när Kriminalvården har
träffat en överenskommelse med Polismyndigheten om att Kriminalvården ska
ansvara för en arrestverksamhet. Jag uppmärksammar slutligen även behovet av
att förebygga bältesläggningar inom kriminalvården och lämnar några exempel
på vad som enligt min mening krävs för att situationer där intagna uppvisar
utagerande eller farligt beteende i möjligaste mån ska kunna hanteras på ett
rättssäkert och tryggt sätt.

Behovet av tydligare lagstiftning
Som framgår av Europadomstolens praxis, liksom rekommendationer från CPT
och internationella fängelseregler, är det viktigt att användandet av
bältesläggning omgärdas av skyddsmekanismer. Eftersom föreskrifter av detta
slag för närvarande är mer utvecklade inom tvångspsykiatrin än inom
kriminalvården – de enda två verksamheter där bältesläggning med stöd i lag
förekommer i Sverige – kommer jag nedan att jämföra de två regelverken och
verksamhetstyperna där detta bedöms relevant.

Typer av fängsel
Som jag nämnt ovan saknas det i fängelselagen och häkteslagen en definition av
vad som inbegrips i begreppet fängsel. Av äldre förarbeten framgår det
emellertid att begreppet omfattar bl.a. möjligheten att spänna fast en intagen i
bälte.38 En uppräkning av de olika typer av fängsel som Kriminalvården
”godkänt” för användning finns i myndighetens s.k. säkerhetshandbok. En
bestämmelse om fängsel som liknar fängelselagens och häkteslagens finns även




36
   Se t.ex. JO:s protokoll, dnr O 46-2019 och dnr O 5-2020.
37
   Det har t.ex. handlat om iakttagelser om bältessängarnas utformning, se JO:s
protokoll, dnr 6653-2013 och O 46-2019, och placering av en japansk bår ovanpå en
bältessäng, se JO:s protokoll, dnr O 5-2020.
38
   Se t.ex. prop. 1975/76:90 s. 69 och 1980/81:1 s. 28 f.
                                                                      Dnr 279-2018       Sid 15 (22)




i polislagen (1984:387).39 Enligt kommentaren till denna bestämmelse avses
med fängsel normalt ett tekniskt hjälpmedel som binder samman händer eller
fötter.40 Såvitt jag känner till är Polismyndighetens arrester inte utrustade med
bältessängar.

Som nämns ovan framgår det av lagtexten i LPT att fastspänning innebär att
patienten spänns fast med bälte eller liknande anordning.41

Vilka situationer kan föranleda bältesläggning?
Enligt Kriminalvårdens egna föreskrifter och handböcker får fängsel inte
användas på en intagen av medicinska skäl. Gränsdragningen mellan vad som
utgör medicinska skäl eller rena ordnings- eller säkerhetsskäl är dock inte enkel.
Kriminalvården uppger t.ex. i sitt yttrande att om en intagen är frihetsberövad
med stöd av lagen om omhändertagande på grund av berusning, LOB, och visar
självskadande beteende av ett slag som annars skulle föranleda en
bältesläggning, torde det vara lämpligare att tillkalla läkare eller föra den
intagne till en vårdinrättning, än att bälteslägga den intagne. Kriminalvården
hänvisar här till den bestämmelse i LOB där det anges att om den
omhändertagnes tillstånd ger anledning till det, ska han eller hon föras till
sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske.42

Jag har svårt att se varför samma överväganden inte borde göras för en intagen
som är frihetsberövad av andra skäl om han eller hon t.ex. är drogpåverkad eller
har en historik av självskadebeteende. Enligt min mening tyder
Kriminalvårdens resonemang på att myndigheten erkänner att gränsdragningen
mellan å ena sidan den intagnes medicinska behov av god vård och å andra
sidan behovet att av ordnings- och säkerhetsskäl undvika att en intagen skadar
sig själv eller andra, är mycket svår. För att undvika risken för godtyckliga
beslut, bör enligt min mening förutsättningarna för när bältesläggning kan äga
rum i anstalt och häkte därför förtydligas i lag.

Tidsgränser
Av LPT framgår vidare att fastspänningen ska vara kortvarig men att den får
förlängas om det finns synnerliga skäl. En motsvarande reglering saknas i
fängelselagen och häkteslagen. Jag noterar vidare att varken Kriminalvårdens
föreskrifter eller myndighetens olika handböcker innehåller några hållpunkter




39
   Se 10 a § polislagen där det bl.a. anges att en polisman som omhändertar eller på
annat sätt inskränker någons rörelsefrihet får belägga honom eller henne med fängsel
om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till hans
eller hennes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa.
40
   Se Berggren och Munck, Polislagen, kommentaren till 10 a § polislagen.
41
   Se 6 a och 19 § LPT.
42
   Se 6 § LOB.
                                                                        Dnr 279-2018     Sid 16 (22)




liknande de som finns inom tvångspsykiatrin om vad som utgör en mer än
kortvarig fastspänning, dvs. fyra timmar för vuxna patienter, och en timme för
patienter under 18 år.43

De rättsliga begränsningarna för varaktigheten av en bältesläggning i anstalt
eller häkte utgår i stället från de allmänna bestämmelserna om att en kontroll-
eller tvångsåtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden.44 Enligt förarbetena till fängelselagen och häkteslagen omfattar
kravet på proportionalitet såväl beslutet om en kontroll- eller tvångsåtgärd som
genomförandet av den. En bedömning av åtgärdens art, styrka, räckvidd och
varaktighet måste därför göras i varje enskilt fall. Denna intresseavvägning kan
leda till att en åtgärd inte alls vidtas, om den bedöms få skadeverkningar som
inte är rimliga i förhållande till det som eftersträvas.45

Europadomstolen har inte slagit fast någon gräns för hur lång en bältesläggning
kan vara utan att utgöra en överträdelse av Europakonventionens artikel 3, även
om domstolen har framhållit att tvångsåtgärden inte får pågå längre än absolut
nödvändigt. I ett visst fall bedömdes en bältesläggning som pågått omkring tio
timmar stå i strid med förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling.46
Som framhållits ovan uttalade CPT efter sitt besök till Sverige 2015 att en
fastspänning bör vara så kort tid som möjligt. Detta innebär enligt kommittén att
åtgärden vanligtvis pågår i minuter snarare än i timmar.47 En sådan målsättning
framstår enligt min mening som en högst rimlig utgångspunkt för alla
fastspänningar i form av bältesläggning, oavsett om de görs inom ramen för
psykiatrisk tvångsvård eller i en annan verksamhet. Enligt min uppfattning är
det en allvarlig brist att det inte framgår av vare sig fängelselagen eller
häkteslagen vem som kan fatta beslut om bältesläggning eller hur lång tid ett
beslut om bältesläggning som längst kan gälla innan det måste omprövas.
Fängelselagens och häkteslagens krav på proportionalitet innebär enligt min
mening att Kriminalvården måste göra kontinuerliga omprövningar av behovet
av en bältesläggning, så att åtgärden inte pågår längre än vad som är absolut
nödvändigt.

Den medicinska bedömningen och läkarens roll
Som tidigare nämnts framgår av t.ex. Kriminalvårdens hälso- och
sjukvårdshandbok att en bältesläggning inom kriminalvården inte kan göras av




43
   Se 19 § andra stycket LPT läst tillsammans med 3 kap. 2 § och 4 kap. 7 § SOSFS
2008:18 samt 19 a § andra stycket LPT.
44
   Se 1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen och 1 kap. 6 § andra stycket häkteslagen.
45
   Se prop. 2009/10:135 s. 121.
46
   Se Europadomstolens ovan refererade avgörande Wiktorko mot Polen, 14612/02.
47
   Se CPT/Inf (2016) 1, p. 91.
                                                                     Dnr 279-2018     Sid 17 (22)




medicinska skäl.48 Om en intagen bältesläggs på grund av sitt våldsamma
beteende ska en läkare så snart som möjligt undersöka den intagne.49 Det finns
dock inte någon fast tidsgräns för hur snabbt en läkare ska kunna vara på plats.
Vid inspektioner har det kommit fram uppgifter om att det i en del fall dröjt
flera timmar innan en läkare bedömt den intagne.50 Utredningen i detta ärende
visar att häktet Kronoberg vid en av bältesläggningarna inte tog någon
läkarkontakt eller såg till att den intagne undersöktes på plats av en läkare. Jag
vill därför hänvisa till att JO tidigare uttalat att en läkare omedelbart ska
kontaktas i samband med en bältesläggning och att Kriminalvården behöver
försäkra sig om att läkaren inställer sig så snart som möjligt för att undersöka
den intagne.51

Jag har vidare tagit del av dels Kriminalvårdens handbok och ledningssystem
för hälso- och sjukvården inom kriminalvården, dels Kriminalvårdens
anvisningar för hälso- och sjukvård. När dessa läses tillsammans framstår det
som att den tillkallade läkaren har till uppgift att göra tre typer av bedömningar
vid sin undersökning av den intagne. Läkaren ska således bedöma

− om den intagne är i behov av psykiatrisk eller annan sjukvård
− om det finns en psykisk störning eller kroppslig sjukdom bakom den
  intagnes våldsamma uppträdande
− om den intagne behöver bedömas av läkare eller sjuksköterska igen och när
  detta i så fall ska ske.

Kriminalvårdens hälso- och sjukvårdshandbok samt hälso- och
sjukvårdsanvisningar beskriver vad som ska ske när den läkare som undersökt
en intagen gör bedömningen att han eller hon är i behov av psykiatrisk eller
annan sjukvård. I hälso- och sjukvårdshandboken anges följande:

      Om vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård är nödvändig eller
      den intagne är i behov av annan sjukvårdskontakt ska detta ombesörjas
      omgående och den intagne transporteras till sjukhus.52
Hälso- och sjukvårdsanvisningarna innehåller dock även en annan formulering
som förefaller ange en högre tröskel för när sjukhusvård blir aktuell:

      Om det föreligger en allvarlig psykisk störning bakom uppträdandet ska den
      bälteslagde överföras till psykiatrisk vård.53




48
   Kriminalvårdens handbok och ledningssystem för hälso- och sjukvården inom
Kriminalvården, 2020:1, s. 35.
49
   Se 8 kap. 10 § andra stycket fängelselagen samt 4 kap. 10 § andra stycket
häkteslagen.
50
   Se JO:s inspektionsprotokoll, dnr 6804-2018.
51
   Se JO:s beslut den 3 september 2013, dnr 1455-2013.
52
   Handbok och ledningssystem för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården 2020:1,
s. 35.
                                                                       Dnr 279-2018     Sid 18 (22)




Det framstår som uppenbart att det finns en risk för att otydliga instruktioner
kan göra det svårt för den undersökande läkaren att förstå sin roll och vad
bedömningen kan få för konsekvenser. Det finns likaså en risk för att ansvariga
befattningshavare inom Kriminalvården får svårt att avgöra hur läkarens
bedömning bör påverka deras fortsatta agerande.

Kriminalvårdens hälso- och sjukvårdshandbok och dess hälso- och
sjukvårdsanvisningar saknar resonemang om vilka skador en bältesläggning kan
ge upphov till. En annan brist är att det inte heller tydliggörs att den läkare som
utför bedömningen av den intagne har en viktig roll i att se till att bältes-
läggningen utförs på ett sätt som minimerar risken för att den intagne lider
fysisk eller annan skada. Förtydliganden i dessa avseenden skulle enligt min
mening kunna bidra till att understryka vikten för inblandad personal av täta,
upprepade läkarundersökningar vid bältesläggningar som pågår mer än helt
kortvarigt.

Tillsyn
Enligt LPT gäller att hälso- och sjukvårdspersonal ska vara närvarande under
den tid patienten hålls fastspänd.54 Varken fängelselagen eller häkteslagen har
någon motsvarande bestämmelse. I Kriminalvårdens föreskrifter anges att en
intagen som har belagts med fängsel för att han eller hon uppträder våldsamt
ska hållas under noggrann tillsyn så länge åtgärden består.55 Enligt myndig-
hetens säkerhetshandbok ska en intagen som är bälteslagd stå under ständig
bevakning. CPT har betonat vikten av ständig tillsyn, som består i att en
personal är närvarande och kommunicerar med den intagne. Utifrån de risker
som en bältesläggning kan innebära för den intagnes hälsa finns det enligt min
mening goda skäl att involvera hälso- och sjukvårdspersonal i tillsynen redan
från det att tvångsåtgärden inleds. En reglering liknande den som finns i LPT,
om närvaro av hälso- och sjukvårdspersonal vid fastspänning, skulle utgöra ett
viktigt verktyg för att minska risken för att bältesläggningen leder till att den
intagnes rättigheter kränks eller att han eller hon på annat sätt lider psykisk eller
fysisk skada av åtgärden. Liksom inom psykiatrin bör tillsynen dokumenteras
genom löpande anteckningar.

Uppföljning
Av LPT följer vidare att vårdinrättningar är skyldiga att till IVO rapportera
genomförandet av fastspänningar som är mer än kortvariga, dvs. pågått över
fyra timmar. Det finns alltså ett lagstadgat krav på uppföljning av tvång som
varar en längre tid. En motsvarande bestämmelse saknas för bältesläggningar
inom kriminalvården. Anstalter och häkten ska enligt hälso- och




53
   Kriminalvårdens anvisningar för hälso- och sjukvård (2019:13), s. 12.
54
   Se 19 § första stycket LPT.
55
   Se 8 kap. 12 § FARK Fängelse respektive 4 kap. 11 § FARK Häkte.
                                                                     Dnr 279-2018     Sid 19 (22)




sjukvårdshandboken rapportera utförda bältesläggningar till en e-postlåda i
myndighetens häktes- och anstaltsavdelning.56 Enligt myndigheten ska
rapporteringen möjliggöra nationell uppföljning av tvångsåtgärderna, men det
framstår som oklart hur denna uppföljning ska gå till och därmed om den bidrar
till en ökad rättssäkerhet.

Jag vill också påminna om att en eventuell central rapportering och uppföljning
måste kompletteras av dokumentation och uppföljning på plats. Som jag
redogjort för ovan har JO vid inspektioner av anstalter och häkten vid flera
tillfällen noterat att det inte gått att få fram uppgifter om förekomsten av
bältesläggningar. Det är allvarligt och jag har därför uttalat att det aldrig får råda
någon oklarhet vare sig centralt eller lokalt inom myndigheten när det gäller i
vilken omfattning denna tvångsåtgärd har vidtagits.57

Enligt min mening behöver den enskilda bältesläggningen också följas upp i
närtid på det verksamhetsställe där den ägt rum. Det är även rimligt att den
intagne erbjuds ett uppföljande samtal, liknande de som redan i dag
förekommer inom tvångspsykiatrin efter en tvångsåtgärd.58

Behov av en översyn
Jag har ovan jämfört hur bältesläggning är reglerad inom tvångspsykiatrin
respektive kriminalvården och funnit att jämförelsen ur ett rättssäkerhets-
perspektiv faller ut till kriminalvårdens nackdel. Jag vill betona att jag i min
tillsyn över hälso- och sjukvården blivit väl medveten om att det även inom
rätts- och tvångspsykiatrin finns betydande brister vid tillämpningen av
regelverket för bältesläggningar, vilket jag återkommande har påtalat.59 Enligt
min mening visar denna jämförelse mellan regleringen av bältesläggning i å ena
sidan LPT och å andra sidan fängelselagen och häkteslagen ändå att förut-
sättningarna för bältesläggning inom kriminalvården inte omgärdas av samma
rättssäkerhetsgarantier som fastspänning inom tvångspsykiatrin. Det saknas
t.ex. normer för varaktigheten av en bältesläggning. Andra skyddsmekanismer,
såsom ordningen för tillsyn, anges inte i lagtext utan regleras i viss utsträckning
längre ned i normhierarkin, i myndighetens föreskrifter eller handböcker. Det
innebär en rättsosäkerhet för den enskilde intagne som blir föremål för åtgärden.
Vidare saknas det en tydlig uppföljningsordning för den personal som i ett akut
skede har beslutat om och genomfört en bältesläggning. En jämförelse mellan
Kriminalvårdens handböcker och myndighetens arbetsordning visar även på en




56
   Handbok och ledningssystem för hälso- och sjukvården inom Kriminalvården 2020:1,
s. 34.
57
   Se JO:s protokoll, dnr O 46-2019.
58
   Se 18 a § LPT.
59
   Se t.ex. mina uttalanden i protokollet från Opcat-inspektionen av Psykiatriska
kliniken vid Länssjukhuset Ryhov, Region Jönköping, i februari 2020, dnr O 9-2020.
                                                                        Dnr 279-2018        Sid 20 (22)




viss otydlighet om beslutsordningen och rollfördelningen vid en bältes-
läggning.60 Det faktum att bältesläggningar är sällsynta inom Kriminalvården
kan, enligt min mening, förstärka de svårigheter som angetts.

I samband med införandet av de särskilda bestämmelserna om användning av
tvångsåtgärder mot barn inom psykiatrin betonade regeringen vikten av ”att
lagstiftning som reglerar integritetskränkande åtgärder som t.ex. fastspänning är
så pass tydlig att ingen oklarhet råder om vad som får göras eller inte”.61 Enligt
min mening uppfyller inte den nuvarande regleringen i fängelselagen och
häkteslagen detta minimikrav. Frågor om t.ex. vilka typer av fängsel som får
användas och hur länge en bältesläggning kan pågå, eller frågor om uppföljning
av åtgärden, behandlas inte heller närmare i den proposition som låg till grund
för dessa lagar.62

Mina överväganden leder fram till slutsatsen att jag inte delar regeringens
uppfattning att det nuvarande regelverket uppfyller de rekommendationer som
CPT lämnade efter sitt besök i Sverige 2015. Det finns således starka skäl att se
över fängelselagens och häkteslagens bestämmelser om fängsel, och den
därmed sammanhängande frågan om Kriminalvården över huvud taget bör ha
rätt att bälteslägga intagna. De rekommendationer som CPT lämnade om bl.a.
lagstiftnings- och normeringsbehov bör vara en utgångspunkt för en sådan
översyn, och den bör även omfatta frågor om rapportering och uppföljning.

Bältesläggning av intagna i arrester som drivs av Kriminalvården
JO:s Opcat-enhet har sedan 2011 inspekterat majoriteten av Polismyndighetens
arrester, och ingen av dessa har varit utrustad med bältessäng. Det innebär att en
intagen inte riskerar att bli bälteslagd om han eller hon t.ex. förs till
Polismyndighetens arrest på Södermalm i Stockholm. Om den frihetsberövade i
stället förs till den arrest som Kriminalvården ansvarar för i häktet Kronoberg är
det möjligt att han eller hon kan bli föremål för denna mycket ingripande
tvångsåtgärd. Enligt min mening är det inte acceptabelt att frågan om vilka
tvångsåtgärder en intagen kan bli föremål för är beroende av vilken myndighet
som ansvarar för arrestverksamheten.




60
   Enligt arbetsordningen och säkerhetshandboken är det vakthavande befäl som fattar
beslut om bältesläggningen (men enligt arbetsordningen får en kriminalvårdare fatta
beslut om fängsel vid våldsamt beteende i akuta situationer). Hälso- och
sjukvårdshandboken innehåller också referenser till vakthavande befäl som
beslutsfattare, medan hälso- och sjukvårdsanvisningarna anger att en läkare ska vända
sig till kriminalvårdschefen om den intagne är i behov av sjukvård eller anledningen till
det våldsamma beteendet har sitt ursprung i den intagnes psykiska eller fysiska hälsa.
61
   Se prop. 2019/20:84 s. 27. Regeringen menade att uttrycket ”liknande anordning” inte
borde användas i en bestämmelse om fastspänning som avser patienter som är under
18 år.
62
   Se t.ex. författningskommentarerna i prop. 2009/10:135 s. 154 f. och s. 198.
                                                                    Dnr 279-2018    Sid 21 (22)




Jag noterar att det utifrån de uppgifter som kommit fram i utredningen inte står
helt klart om, när och hur Kriminalvården kontaktar Polismyndigheten när en
intagen i en arrest blivit bälteslagd. Av Kriminalvårdens yttrande framgår att
Polismyndigheten ska kontaktas om en person omhändertagen för berusning
läggs i bälte. Jag noterar i sammanhanget även att JO vid granskning av
Polismyndigheten har uttalat att personer som omhändertas för berusning som
huvudregel bör komma under medicinsk övervakning och inte föras till en
polisarrest.63

I de senare handböcker som vägleder Kriminalvården saknas emellertid sådana
resonemang om att Polismyndigheten ska kontaktas. Detta är otillfredsställande
och jag är också bekymrad över att det framstår som oklart om, när och hur
Polismyndigheten kontaktas i det fall en intagen i någon av Kriminalvårdens
arrester agerar på ett sådant sätt att personalen överväger att bälteslägga honom
eller henne.

Avslutande synpunkter
Bältesläggning utgör en mycket allvarlig inskränkning i en persons grund-
läggande fri- och rättigheter. Som jag redovisat ovan saknar Kriminalvårdens
regelverk de rättssäkerhetsgarantier som bör följa med möjligheten att
bälteslägga en intagen. En översyn av lagstiftningen är därför nödvändig. I
avvaktan på att en sådan översyn behöver Kriminalvården förvissa sig om att
användningen av denna långtgående tvångsåtgärd minimeras. Det faktum att
bältesläggningar är mycket sällsynta i många anstalter och häkten pekar på att
det torde vara möjligt för myndigheten att vidta åtgärder för att ytterligare
begränsa användandet redan i dag, utan att detta skulle inverka menligt på vare
sig ordning, säkerhet eller välbefinnandet hos intagna eller personal.

För att behovet av bältesläggningar ska kunna minimeras eller helt undanröjas
behöver Kriminalvården och dess personal i alla lägen göra sitt yttersta för att
förebygga situationer där intagna blir så våldsamma att bältesläggning utgör den
enda lösningen. Det förebyggande arbetet kan t.ex. bestå i att myndigheten
säkerställer tillgången till kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal för att
möjliggöra bedömningar av intagnas fysiska och psykiska hälsa vid alla
tidpunkter på dygnet. Vikten av att kriminalvårdspersonalen vid tillsyn och i
andra kontakter med intagna är uppmärksam på om en intagen har särskilda
behov, liksom förändringar i hans eller hennes mående, kan inte heller nog
betonas. Det är enligt min mening en självklarhet att de intagna som gör försök




63
  Dåvarande JO Cecilia Renfors lämnade den 22 september 2017 en framställan till
regeringen om översyn av LOB. Någon sådan översyn har ännu inte skett. Se JO
2018/19 s. 352.
                                                                    Dnr 279-2018      Sid 22 (22)




att skada sig själva eller ta sitt eget liv, så snart som möjligt ska bedömas av en
psykiater inom kriminalvården eller föras till en psykiatrisk akutmottagning.

Slutligen vill jag även betona vikten av att Kriminalvården säkerställer att
personalnärvaron i myndighetens anstalter och häkten under dygnets alla
timmar är sådan att intagna inte blir föremål för ingripande tvångsåtgärder på
grund av att det råder brist på personal. Jag har som tidigare nämnts tolkat
Kriminalvårdens uppgifter som att tröskeln för bältesläggning på verksamhets-
ställen i region Stockholm kan vara lägre utanför kontorstid. En sådan ordning
är naturligtvis inte godtagbar. Jag förutsätter att Kriminalvården omedelbart
vidtar åtgärder för att säkerställa att bemanningen är sådan att myndigheten har
möjlighet att ge samtliga intagna, också i situationer där de uppvisar ett
utagerande eller farligt beteende, ett värdigt och rättssäkert bemötande under
dygnets alla timmar. Tvångsåtgärder får givetvis inte vidtas utan att de bedöms
vara nödvändiga och proportionerliga i varje enskilt fall.

Som framgått ovan är det min uppfattning att fängelselagens och häkteslagens
bestämmelser om fängsel behöver förtydligas. Jag finner mot denna bakgrund
anledning att, med stöd av 4 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän, väcka frågan om en översyn av lagstiftningen i detta avseende. En
kopia av detta beslut skickas därför till regeringen.

Jag vill upplysningsvis nämna att jag denna dag även har meddelat beslut i ett
initiativärende om behandlingen av en intagen i kriminalvårdsanstalt som var
bälteslagd under 15 timmar (dnr 3815-2019). Jag har överlämnat en kopia av
det nu nämnda beslutet till regeringen.

Ärendet avslutas.



Elisabeth Rynning
