# Kritik mot Barn- och bildningsnämnden i Surahammars kommun sedan en person "portförbjudits" från ett bibliotek

JO 2008-11-28 dnr 2795-2007

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2008-11-28              2795-2007               1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Barn- och bildningsnämnden i Surahammars kommun sedan
                        en person ”portförbjudits” från ett bibliotek

## Bakgrund och utredning

I en anmälan mot Barn- och bildningsnämnden i Surahammars kommun uppgav
                        AA att kommunen beslutat att han inte fick besöka biblioteket i Surahammar. Till
                        anmälan fogade AA en kopia av en skrivelse den 12 oktober 2006 undertecknad av
                        chefen för skola-omsorg BB och personalchefen CC. Skrivelsen var ställd till AA
                        och hade följande innehåll.
                                  Eftersom det kommit till vår kännedom att Du uppträder störande och hotfullt på
                                  biblioteket i Surahammar och att Du bland annat slagit sönder en ruta på en dörr,
                                  meddelar vi härmed att Du inte är välkommen att besöka biblioteket under 2006 och
                                  2007.
                                  Har du synpunkter på detta kan du kontakta någon av oss.
                        Sedan Barn- och bildningsnämnden i Surahammars kommun anmodats att yttra sig
                        över AA:s anmälan anförde nämnden bl.a. följande.

                                  AA har varit en flitig biblioteksbesökare under många år. Under tiden fram till år
                                  2003 inträffade inget utmärkande.
                                  Under år 2003 började AA att samtala mera regelbundet, främst om olika böcker och
                                  samhällsfrågor, med en av biblioteksassistenterna DD. Detta är inget
                                  anmärkningsvärt för en biblioteksanställd, i uppgiften ligger att vara tillmötesgående
                                  mot låntagarna och att rekommendera böcker. Relationen mellan AA och DD kan
                                  vid denna tidpunkt betecknas som god.
                                  Under år 2003 inträffade en händelse som innebar en avgörande vändning. DD och
                                  AA diskuterade en författare. DD hade kommentarer om författaren som inte föll i
                                  god jord hos AA.
                                  AA krävde att bibliotekschefen EE skulle avskeda DD, eftersom denne yttrat
                                  omdömet om nämnde författare samt i övrigt var ”inkompetent, oduglig etc.”. EE
                                  nekade till detta krav men hade ett möte med DD samt AA och bad då om ursäkt om
                                  någon av dem yttrat något som AA uppfattat som stötande. AA lät sig inte nöja med
                                  ursäkten.
                                  Sedan år 2003 har AA så gott som dagligen besökt biblioteket, ofta flera gånger per
                                  dag. Han har vid så gott som vid varje tillfälle högt skrikit okvädingsord till DD. De
                                  högljudda omdömena om DD har varit att han är inkompetent, sopa, kronsopa,
                                  djävla idiot och oduglig för sitt arbete vid ett bibliotek.
                                  AA har även vid dessa tillfällen, med likaledes hög röst, fällt förklenande omdömen
                                  om EE; exempel är att hon gått sängvägen till sin tjänst etc.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 2795-2007     Sid 2 (4)



      AA har även skrivit brev till personalen under denna period. […] Många
      biblioteksbesökare har blivit skrämda av AA:s frekventa utbrott och slutat komma.
      Vid olika tillfällen har det varit grupper av barn på biblioteket, dessa blev rädda av
      AA:s uppträdande och mycket tid fick läggas på att lugna dem.
      I oktober 2006 fann förvaltningsledningen situationen som ohållbar och akut för
      såväl anställda som biblioteksbesökare. AA hade dröjt sig kvar efter stängningsdags,
      och då man lyckades få honom att lämna lokalen slog han ut rutan i dörren. Den
      eskalering som skedde genom att han började slå sönder saker gjorde att man
      övervägde att genast stänga biblioteket. Då skrev man det brev till AA […] där man
      förklarade att han inte var välkommen under 2006 samt 2007.
      Under år 2006 beslöt åklagare att väcka åtal beträffande ofredande […]. Tingsrätten
      fann åtalet styrkt och utdömde ett bötesstraff. I tingsrättens dom kan bl.a. utläsas att
      man anser att AA visat en oacceptabel attityd med uttalanden som är klart
      ofredande.
Nämnden anförde vidare:

      Kommunen har försökt att hantera situationen genom att vara tillmötesgående och
      försöka ”trappa ned” den upplevda situationen. Följande åtgärder har försökts.
      1. AA har fått muntliga ursäkter om någon från kommunen sagt något som han
         uppfattat som stötande. Ursäkter har framförts av såväl biblioteket samt
         företrädare för kommunledningen.
      2. Samtal har ägt rum med AA. Deltagare vid de olika samtalen har, i olika
         konstellationer, varit bibliotekschef, förvaltningschef skola/omsorg, personalchef
         samt kanslichef.
      3. Kommunen har köpt in extern handledare för att hjälpa bibliotekspersonalen att
         hantera situationen.
      4. Biblioteket har varit mycket tillmötesgående mot AA vid dennes önskemål om
         inköp av böcker som han önskade läsa.
Nämnden åberopade 2 § bibliotekslagen (1996:1596) och arbetsgivarens
skyldigheter beträffande arbetsmiljön till stöd för beslutet att sända det aktuella
brevet till AA samt anförde vidare:
      Barn- och bildningsnämnden har diskuterat alternativa eller kompletterande
      åtgärder, utöver de vidtagna. Vid dessa diskussioner har konstaterats att
      verksamheten försökt hantera situationen genom att vara tillmötesgående, och
      försöka trappa ned konflikten. Ett alternativ skulle ha varit att trappa upp konflikten
      genom att hyra in väktare för att skydda besökare och anställda, genom att avhysa
      AA vid varje enskilt tillfälle problem uppstått. Detta alternativ är en möjlighet som
      vi kommer att överväga i framtiden, dock anser barn- och bildningsnämnden att
      vidtagna åtgärder för att trappa ned konflikten måste vara förstahandsalternativet. En
      ytterligare alternativ väg skulle ha varit att uppmana utsatta medarbetare att
      polisanmäla alla incidenter för att därigenom få till en prövning enligt lagen om
      besöksförbud.

Bedömning
I sitt beslut den 28 november 2008 uttalade JO Axberger följande.

I bibliotekslagen (1996:1596) finns bestämmelser om det allmänna
biblioteksväsendet. I 2 § föreskrivs att till främjande av intresse för läsning och
litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt
ska alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. Varje kommun ska ha
folkbibliotek. Folkbiblioteket är i första hand till för dem som bor i kommunen där
biblioteket är beläget, dvs. främst dem som är folkbokförda i kommunen, men även
                                                                    Dnr 2795-2007    Sid 3 (4)



personer som mer tillfälligt vistas i kommunen bör inkluderas (prop. 1996/97:3
s. 207).

Bibliotekslagen innebär inte någon detaljreglering av biblioteksverksamheten, som
i stor utsträckning faller inom ramen för den kommunala självstyrelsen.
Kommunerna lägger således fast omfattningen av biblioteksverksamheten.
Ansvaret för biblioteksverksamheten i varje kommun åvilar någon av kommunens
nämnder, dvs. en kommunal myndighet.

JO har i flera beslut uttalat sig om allmänhetens rätt att vistas i myndigheters
lokaler (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 203, beslut den 27 mars 1987 i
ärende dnr 601-1986, beslut den 7 juni 1994 i ärende dnr 1246-1993 och JO
2006/07 s. 408). Den samlade innebörden av JO:s uttalanden är att en myndighets
lokaler inte utgör platser där allmänheten har rätt att vistas efter eget gottfinnande.

När det gäller biblioteken föreligger dock speciella förhållanden. I den redovisade
bestämmelsen i bibliotekslagen föreskrivs att alla medborgare ska ha tillgång till ett
folkbibliotek. Det framstår som klart att avsikten med bibliotekslagens
bestämmelser är att kommunernas bibliotek ska vara öppna för allmänheten. Det är
också på det sättet som biblioteksverksamheten i kommunerna enligt vedertagen
uppfattning bedrivs. Ett kommunalt bibliotek måste således till skillnad från en
myndighetslokal betraktas som en plats där allmänheten i princip ska ha rätt att
vistas.

Det hindrar inte att en kommun kan besluta om allmänna ordningsregler för ett
folkbibliotek. Här kan nämnas att JO tidigare har godtagit av en kommun bestämda
regler om att ett biblioteks datorer inte fick användas för sökning av bl.a.
pornografiskt material (se JO 2001/02 s. 469).

Kommunens åtgärd i detta fall var emellertid mycket långtgående. Den var inte
inriktad på den allmänna ordningen utan syftade till att inskränka en enskild
persons rätt att besöka biblioteket. Såvitt framkommit åtlyddes kommunens
anvisning. I realiteten syftade åtgärden till att under en lång tidsperiod
”portförbjuda” anmälaren från biblioteket och den fick också den effekten.

Nämnden har i remissyttrandet åberopat vissa författningsföreskrifter och anfört att
dessa utgjort en rättslig bakgrund för dess handlande. De av nämnden omnämnda
bestämmelserna ger emellertid inte författningsstöd för att besluta om
tillträdesförbud. Även i övrigt saknas rättsligt stöd för den åtgärd kommunen
vidtog gentemot anmälaren.

Det meddelande som tillställdes anmälaren torde inte heller ha haft någon rättslig
verkan. Det är nämligen inte möjligt att upprätthålla ett förbud för en viss person
att besöka en lokal dit allmänheten har tillträde. Det framgår av Högsta domstolens
(HD) dom i NJA 1995 s. 84. Fallet gällde en person som av en butiksägare
förbjudits besöka dennes butik, eftersom han vid upprepade tillfällen uppträtt
störande. Sedan han trots detta återkommit åtalades han för olaga intrång enligt 4
kap. 6 § andra stycket BrB. HD ogillade åtalet. En affärslokal, dit allmänheten har
fritt tillträde under dess öppethållande, omfattades enligt HD inte av
                                                                   Dnr 2795-2007   Sid 4 (4)



straffbestämmelsen om olaga intrång. Bestämmelsen kan enligt HD inte tolkas på
annat sätt än såsom avsedd att utgöra ett skydd för lokaler och vissa andra
utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten. Av detta följer att inte heller en
person som förklaras oönskad i en bibliotekslokal, dit allmänheten har tillträde, gör
sig skyldig till olaga intrång om han likväl besöker lokalen.

Någon rätt att på grundval av ett meddelande av det här aktuella slaget avlägsna en
person från en bibliotekslokal dit allmänheten har tillträde finns inte heller. Det
skulle således inte vara möjligt att ingripa med stöd av nödvärnsbestämmelserna i
24 kap. 1 § BrB. Däremot föreligger en rätt till nödvärn mot den som begår eller
står i begrepp att begå ett brott – exempelvis ofredande eller skadegörelse.
Bibliotekspersonalen har givetvis också möjlighet att tillkalla polis för att få en
person avvisad, om vederbörande bryter mot de ordningsregler som gäller i
biblioteket. I inget av dessa fall spelar det emellertid någon roll om den person
saken gäller tidigare förklaras icke önskvärd i lokalen. Om anmälaren efter
mottagandet av skrivelsen velat besöka biblioteket i ett sedvanligt biblioteksärende
skulle kommunen med andra ord inte ha kunnat hindra honom från detta.

En myndighet ska självfallet inte meddela förbudsliknande förhållningsregler till
enskilda som det inte finns rättslig grund för att upprätthålla. Det ger sken av att
myndigheten har befogenheter som den saknar.

Jag har förståelse för att nämnden i den uppkomna situationen sett sig tvungen att
agera och noterar den möda som lagts ned på att lösa problemen. Det är i och för
sig inte en uppgift för JO att uttala sig om hur nämnden slutligen borde ha handlat,
men några av de åtgärder som omnämns i barn- och bildningsnämndens yttrande
ter sig klart lämpligare än den som nu valdes. Jag avser då i första hand det som
sägs om bevakningsåtgärder och lagen (1988:688) om besöksförbud.

Sammanfattningsvis har nämnden sökt utöva myndighet gentemot anmälaren utan
att ha haft rätt till detta. Anmälaren har uppenbarligen uppfattat det besked han fick
som bindande och fogat sig i det. Det finns alltid skäl att se allvarligt på
myndigheter som går utanför sina rättsliga befogenheter. Barn- och
bildningsnämnden i Surahammars kommun måste därför kritiseras för den
skrivelse som tillställdes anmälaren.
