# Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får kritik för brister i sin tillsyn av LSS-boendet Skogsbo i Gnosjö kommun

JO 2022-05-02 dnr 2797-2020

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                      Sid
                                                                            2022-05-02                2797-2020              1 (16)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får kritik för brister i sin
                        tillsyn av LSS-boendet Skogsbo i Gnosjö kommun


                          Beslutet i korthet: I mars 2019 beslutade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att
                          avsluta ett tillsynsärende avseende LSS-boendet Skogsbo i Gnosjö kommun. Drygt
                          ett år senare inledde JO ett initiativ för att granska IVO:s tillsyn av bl.a. LSS-boendet.
                          I beslutet uttalar JO att IVO har brustit i sin tillsyn av boendet. Brister har funnits i
                          såväl genomförandet av inspektionen som dokumentationen och utformningen av
                          beslutet. JO ser mycket allvarligt på det och IVO får därför kritik.
                          Enligt JO är IVO vid sin tillsyn skyldig att undersöka om en LSS-verksamhet uppfyller
                          kraven på god kvalitet oavsett den verksamhetsansvariges eller brukarens uppfattning
                          i frågan. Eftersom den aktuella tillsynen inleddes efter klagomål från brukarens syster
                          hade en rimlig utgångspunkt för inspektionen varit att försöka reda ut om det fanns
                          någon grund för det som då hade framförts. Utifrån dokumentationen i tillsynsärendet
                          framstår det som att inspektionen saknade ett tillräckligt fokus på de klagomål som
                          riktats mot boendet.
                          Vid inspektionen upprättade IVO två protokoll. Enligt JO måste ett protokoll som
                          innehåller så allvarliga uppgifter som i det aktuella ärendet utformas på ett sådant sätt
                          att det enkelt går att förstå vad som har inträffat, och vilka problem som har funnits
                          eller som fortfarande finns i verksamheten. Det måste också gå att förstå vilka
                          åtgärder som har vidtagits eller som kommer att vidtas för att hantera problemen.
                          IVO beslutade att avsluta ärendet eftersom myndigheten inte uppmärksammade
                          några brister ”inom de områden som tillsynen omfattat”. Dessutom gjorde IVO
                          bedömningen att brukaren uppnådde goda levnadsvillkor ”i de delar som tillsynen
                          omfattade”. Med dessa avgränsningar har det enligt JO varit svårt för en utomstående
                          att avgöra om myndighetens bedömning angående den granskade verksamheten
                          varit rimlig.

## Bakgrund

Inspektionen för vård och omsorg (IVO), avdelning sydöst, genomförde i
                        februari 2019 en inspektion av ett boende enligt lagen (1993:387) om stöd och
                        service till vissa funktionshindrade, LSS, i Gnosjö kommun (LSS-boendet
                        Skogsbo). På boendet bodde en ensam brukare (vidare benämnd AA). Tillsynen
                        inleddes efter att hans syster riktat klagomål mot boendet. Den 28 mars 2019




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:            08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 2797-2020       Sid 2 (16)




beslutade IVO att avsluta ärendet. I beslutet anfördes bl.a. att IVO inte hade
uppmärksammat några brister inom de områden som tillsynen omfattat.

JO:s initiativ
Den 5 februari 2020 sände SVT ett avsnitt av Uppdrag granskning som tog upp
AA:s förhållanden på boendet. Efter det att tv-programmet sänts kom det in ett
antal klagomål till JO. Jag beslutade därefter att genomföra en inspektion av
boendet den 4 mars 2020. I anledning av inspektionen uttalade jag allvarlig
kritik mot Gnosjö kommun för att AA hade varit frihetsberövad utan lagstöd. 1
Efter inspektionen beslutade jag att också inleda ett initiativärende för att utreda
IVO:s tillsyn av bl.a. LSS-boendet Skogsbo.

Utredning
Inledningsvis tog jag del av IVO:s akt i tillsynsärendet gällande LSS-boendet
(dnr 8.5-42004/2018). Därefter begärde jag bl.a. att IVO skulle yttra sig över ett
antal frågor.

IVO kom in med ett remissvar. I det följande redovisas det endast i de delar
som är aktuella för mina uttalanden. Remissvaret i sin helhet finns tillgängligt
hos JO.

         3. I samband med JO:s inspektion av det i ärendet aktuella LSS-boendet
            kom det fram att brukaren inte kunde röra sig fritt på boendet utan att
            personalen låste upp utrymmen, t.ex. badrummet. Även ytterdörren
            hölls låst.
                   a. Ansåg IVO vid tidpunkten för sin tillsyn år 2019 att detta var
                      förenligt med bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 20 § första
                      stycket 3 regeringsformen?
         IVO har aldrig ansett att personer med en funktionsnedsättning och som får stöd
         och service enligt LSS ska begränsas i sin rörelsefrihet, oaktat det gäller låsta
         dörrar eller begränsning i övrigt, utan att det finns stöd i lag för det. Vissa
         åtgärder kan dock godtas som en skyddsåtgärd om det föreligger samtycke från
         den enskilde. IVO granskar att det finns förutsättningar för den enskilde att få
         sina behov tillgodosedda genom exempelvis tillräcklig bemanning med rätt
         kompetens. Stöd och service ska ske på ett sådant sätt att den enskildes
         självbestämmande och integritet hela tiden beaktas.
         I detta ärende hänvisades till den enskildes svåra utmanande beteende och ett
         nära samarbete med läkare gällande de arbetsmetoder som användes. Det rörde
         sig om olika anpassningar för att skydda den enskilde och undvika att den
         enskilde hamnade i svår affekt med självskadebeteende och våld. I ärendet finns
         dokumentation gällande den enskildes problematik och dagliga liv som
         sammantaget visar på en mycket komplex situation. För IVO vid det aktuella
         tillfället framstod det som relevant att verksamheten använde sig av vissa
         skyddsåtgärder utifrån detta. Av beslutet i aktuellt ärende framgår att IVO i
         samband med inspektionen på boendet inte uppmärksammade några brister och




1
    JO:s protokoll den 17 juni 2020, dnr O 10-2020.
                                                                          Dnr 2797-2020         Sid 3 (16)




         därför avslutade ärendet. Det framgår dock inte tydligt hur IVO bedömt vilka
         skyddsåtgärder som ansågs relevanta.
                   b. Hur ser IVO numera på denna fråga?
         IVO anser att det är oacceptabelt att verksamheter vidtar tvångs- och
         begränsningsåtgärder utan stöd i lag och ser ytterst allvarligt på om det
         förekommer.
         Mot bakgrund av vad som framkommit bl.a. avseende detta ärende har IVO
         vidtagit åtgärder för att kvalitetssäkra tillsynen inom LSS-området. En ny rutin2
         har tagits fram för att säkerställa en enhetlig handläggning när IVO tar emot
         uppgifter om att det förekommer tvångs- eller begränsningsåtgärder som saknar
         stöd i lag vid LSS-boenden. I de fall IVO uppmärksammas på att tvångs- och
         begränsningsåtgärder förekommer öppnar IVO alltid ärende för utredning. Om
         IVO av någon anledning skulle avstå från utredning ska ställningstagandet
         motiveras och dokumenteras i ärendet. I dessa ärenden ingår alltid jurist
         som handläggare eller medhandläggare. Därtill har en intern arbetsgrupp tillsatts
         för att diskutera vilka uppgifter IVO behöver inhämta i varje tillsyn för att göra
         bedömningar om otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder i relation till vad
         som kan anses vara tillåtna åtgärder till skydd för den enskilde. Vidare anser
         IVO att det är av stor vikt att det sker en systematisk uppföljning av de beslut där
         det konstaterats tvångs- och begränsningsåtgärder. En sådan uppföljning
         påbörjades under hösten 2020 och det är IVO:s avsikt att fortsätta det arbetet.
         IVO har även med anledning av denna remiss ånyo fått anledning att
         uppmärksamma om vikten av att beslut bl.a. är tydliga, väl motiverade och
         bemöter det som föranlett tillsyn. I aktuellt ärende bemöter inte IVO vad som
         framfördes i klagomålet. Därmed framgår det inte tydligt vilken bedömning IVO
         gjorde i frågan om tvångs- och begränsningsåtgärder. Det är inte heller tydligt i
         beslutet hur man bedömt de motstående uppgifterna avseende om den enskilde
         tillförsäkras goda levnadsvillkor. IVO ser att i aktuellt ärende hade det varit av
         betydelse med en tydlig dokumentation av de iakttagelser, om t.ex. boendets
         utformning och låsta utrymmen, som gjordes i samband med inspektionen för att
         ha med som en del av beslutsunderlaget.
         –––
         4. JO har tagit del av IVO:s akt avseende den vid boendet genomförda
            tillsynen. I akten framgår att brukarens syster vid två tillfällen (den 8
            januari och den 15 mars 2019) uppgav att brukaren blev inlåst på
            boendet.
                   a. På vilket sätt beaktade IVO informationen som brukarens
                      syster lämnade?
         IVO initierade tillsynen med anledning av vad som framkom i klagomålet. Vid
         tillsynen förhörde sig IVO om den enskildes situation utifrån flera aspekter,
         bland annat utifrån de synpunkter som systern framförde. För att skapa sig en
         bild av ärendet inhämtade och läste IVO kommunens dokumentation inför
         inspektionen. IVO bedömde ärendet som väldokumenterat och fann inte skäl att
         tro att kommunens dokumentation inte gav en sanningsenlig bild. Vid
         inspektionen intervjuade IVO såväl representanter för personalen som ansvarig
         enhetschef och kommunens övergripande ledning. IVO gjorde även ett kort
         besök hos den enskilde i bostaden. I samband med framtagandet av detta
         yttrande anger IVO:s medarbetare, som var på plats vid inspektionen, att den
         enskilde trivdes i boendet, men upplevdes orolig över IVO:s besök och uttryckte




2
    Rutinbeskrivning, dnr 1.4.1-56240/2020.
                                                                 Dnr 2797-2020         Sid 4 (16)




en oro över att inte få bo kvar. Personalen på boendet bekräftade den enskildes
oro och berättade att oron hade funnits en tid och förstärktes ytterligare av IVO:s
besök. Såvitt framgår av den kommunala dokumentationen var den enskilde och
dennes legala företrädare nöjda med boendet och assistansen. Det framkommer
också att den enskildes far var nöjd med boendet och det stöd som gavs. IVO
beklagar att det inte av dokumentationen i IVO:s ärende framkommer att ett
samtal med den enskilde genomfördes. Likaså framgår det inte av protokollen
från intervjuerna att frågor om de uppgifter som systern lämnade ställdes vid
inspektionen. IVO ser också brister i att beslutet inte tydligt redogör för de
uppgifter som lämnades av systern liksom att frågan om begränsning av
rörelsefriheten för den enskilde inte konkret framgår i beslutet. Så som
redovisats ovan, se svar till fråga 3.b., är IVO:s inställning att beslut i ärenden
ska bemöta det som föranlett ett ärende. Det behöver inte betyda att IVO delar
anmälarens inställning men en prövning av det som föranlett tillsyn ska göras
och sakligt bedömas utifrån en i ärendet adekvat utredning.
           b. Ställde IVO några frågor om inlåsning vid sin tillsyn?
Vid IVO:s inspektion berättade personalen att den enskilde ibland valde att vara
ensam, i framförallt, sitt sovrum. Det innebar inte att den enskilde var inlåst utan
kunde komma ut eller få sällskap vid sådant önskemål. Personalen angav att det
fanns oroande incidenter som innebar kvävningsrisk på grund av att den enskilde
stoppade saker i munnen när den enskilde var ensam. Personalen fanns dygnets
alla timmar till hands för att stötta, vägleda och aktivera den enskilde. IVO fann
inte skäl att fördjupa sig i frågan om inlåsning då det vid inspektionen inte
framkom något som tydde på att den enskilde skulle vara inlåst och alltid hade
personal vid sin sida.
IVO noterar att det av inhämtat material och klagomål framgår att den enskilde
var begränsad i sin rörelsefrihet och IVO anser att det då alltid bör föranleda att
frågor ställs om dessa uppgifter. Oaktat om det rör inlåsning eller annan
begränsningsåtgärd. Av protokollet över intervjun med personalen framgår att
den enskilde vid det tillfället inte hade tillgång till köket men att inga frågor
ställdes om den begränsningen. Det framgår inte heller i övrigt att
fördjupningsfrågor om inlåsning eller andra begränsningsåtgärder ställdes. IVO
noterar att de uppgifter som nu lämnas i samband med detta yttrande, om att den
enskilde ibland valde att vara ensam samt om oroande incidenter om
kvävningsrisk, inte återges i protokollet över intervjun med personalen. Det är
beklagligt då dessa uppgifter är typiskt sådana som borde ha protokollförts då de
framkom vid inspektionen.
           c. Finns det anledning att ställa sådana frågor i samband med
              tillsyn av LSS-boenden?
Det finns alltid anledning att vara uppmärksam på eventuella tvångs- och
begränsningsåtgärder. Framkommer sådana uppgifter ska de alltid utredas. Se
även svaret under 3.b. om ny rutin.
           d. Uppmärksammade IVO på något annat sätt att dörrarna i
              brukarens boende hölls låsta?
Med anledning av JO:s remiss har IVO:s medarbetare från inspektionstillfället
svarat att de vid besöket i boendet blev insläppta av personal och visades runt.
IVO uppmärksammade då inte att några dörrar var låsta förutom dörren till
personalrummet.
IVO kan konstatera att det av den sociala dokumentationen framkommer
uppgifter om fler låsta utrymmen och att det av protokollet fört vid intervju med
personalen framkommer att den enskilde inte har tillgång till köket.
                                                                        Dnr 2797-2020       Sid 5 (16)




      5. I samband med JO:s inspektion av LSS-boendet Skogsbo fick JO en
         uppgift om att det har gjorts en lex Sarah-anmälan avseende
         verksamheten på boendet.
                 a. På vilket sätt beaktar IVO förekomsten av, eller avsaknaden
                    av, lex Sarah-anmälningar i sin tillsyn av LSS-boenden?
      Inledningsvis vill IVO tydliggöra att inte alla missförhållanden anmäls till IVO
      som en del i anmälningsskyldigheten enligt lex Sarah.
      Lex Sarah är en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Syftet med
      bestämmelserna om lex Sarah är att verksamheten ska utvecklas och att
      missförhållanden ska rättas till. Bl.a. anställda har en rapporteringsskyldighet om
      att genast rapportera missförhållanden och påtagliga risker på missförhållanden
      som rör den som får eller kan komma ifråga för insatser i verksamheten. En
      sådan rapport kan benämnas lex Sarah-rapport. Den som bedriver en verksamhet
      är skyldig att dels utreda en lex Sarah-rapport, dels att avhjälpa eller undanröja
      missförhållandet eller den påtagliga risken för ett missförhållande. Den som
      bedriver en verksamhet ska snarast anmäla ett allvarligt missförhållande eller en
      påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande till IVO. Med anmälan ska
      utredningen bifogas. Med allvarliga missförhållanden som ska anmälas avses
      såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av
      annat skäl har underlåtit att utföra och som innebär eller har inneburit ett
      allvarligt hot mot eller har medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv,
      säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. En påtaglig risk för ett allvarligt
      missförhållande ska också anmälas. Det innebär att det är fråga om en uppenbar
      och konkret risk för ett allvarligt missförhållande. Exempel på faktorer som har
      betydelse för bedömningen om allvarlighetsgrad är bl.a. inlåsning eller
      tvångsåtgärder som sker utan lagstöd.3
      IVO bör oavsett anledning till att tillsynen initierats beakta information som IVO
      har tillgång till om de verksamheter som ska ingå i tillsynen. Informationen ska
      samlas in och sammanställas vid inledningen av tillsynen. Sådan information kan
      som exempel vara pågående och avslutade ärenden enligt lex Sarah. Överlag är
      både förekomsten av och avsaknaden av lex Sarah något som ska beaktas i
      tillsyn av LSS-boenden. Vid förekomst kan det ge indikationer på vad som kan
      behöva följas upp ytterligare och vid avsaknad kan frågetecken ställas kring
      kunskap om förfarandet. Därutöver uppmärksammar IVO i tillsynen vikten av
      personalens rapporteringsskyldighet enligt lex Sarah och ledningens utrednings-
      och anmälningsskyldighet.
                 b. På vilket sätt beaktar IVO, i sin tillsyn av LSS-boenden,
                    avvikelser som har rapporterats inom verksamheten?
      Om det finns avvikelser som är kända vid tillsynen ska dessa beaktas. Är de
      relevanta för den aktuella tillsynen bör de t.ex. diskuteras vid intervjuer och tas
      med i bedömningen.
      I det nu aktuella ärendet noterar IVO att det framkom uppgifter om ett ”allvarligt
      missförhållande” i protokollet över intervjun med ledningen. Dock saknas det
      dokumentation om eventuella följdfrågor avseende vad missförhållandet bestod i
      och om detta hade anmälts eller skulle anmälas till IVO enligt lex Sarah.




3
 Socialstyrelsens Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah, andra
uppl. s. 16 och 86.
                                                                     Dnr 2797-2020   Sid 6 (16)




Mina uttalanden
Ramen för min granskning
JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet är i första
hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt de regler för
förfarandet som gäller för dem, dvs. om de har agerat korrekt i formellt
hänseende. JO brukar som regel inte ha synpunkter på de bedömningar som en
myndighet har gjort i ett visst ärende. Det som har kommit fram i det aktuella
ärendet ger mig inte anledning att frångå denna princip.

I beslutet kommer jag att uttala mig om IVO:s inspektion av LSS-boendet
Skogsbo. I samband med det kommer jag att beröra bl.a. IVO:s uppgift som
tillsynsmyndighet och de bedömningsstöd som används inom myndigheten.
Därefter kommer jag att uttala mig om IVO:s dokumentation och hur
myndigheten utformat sitt beslut i ärendet.

Syftet med IVO:s tillsyn m.m.
IVO:s huvudsakliga uppgift är att svara för tillsyn och tillståndsprövning av
hälso- och sjukvård, socialtjänst och LSS-verksamhet.

IVO:s verksamhet ska bedrivas strategiskt och effektivt samt på ett enhetligt sätt
inom landet. Syftet med tillsynen är att granska att befolkningen får vård och
omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och före-
skrifter. Tillsynen ska genomsyras av ett patient- och brukarperspektiv. Den ska
även omfatta kontroll av hur verksamheterna fullgör sin skyldighet att bedriva
egenkontroll. Resultatet av tillsynen ska redovisas till berörda verksamheter. 4

I IVO:s tillsynspolicy5 är patient- och brukarperspektivet tydligt. Tillsynen ska
bidra till en säker vård och omsorg av god kvalitet och den ska utföras så att den
gagnar vård- och omsorgstagarna. Verksamheten ska inriktas på sådant som är
angeläget för enskilda och för grupper av människor, och kännetecknas av
följande:

− Rättssäkerhet, dvs. att tillsynen utgår från lagar och föreskrifter samt att
  likvärdiga bedömningar görs i likvärdiga fall för att åstadkomma vård på lika
  villkor.
− Förutsägbarhet och öppenhet, dvs. att de granskade har insyn i hur och
  varför tillsynen genomförs. Myndighetens beslut ska vara tydliga och
  begripliga.
− Oberoende, dvs. att tillsynen inte låter sig påverkas av olika intressenter.




4
  1 och 2 §§ förordningen [2013:176] med instruktion för Inspektionen för vård och
omsorg, ”IVO:s instruktion”.
5
  Inspektionen för vård och omsorg, IVO:s policy för tillsyn, 2018-01-01, dnr 1.3-
6505/2015.
                                                                      Dnr 2797-2020        Sid 7 (16)




− Professionalitet, dvs. att tillsynen är kunskapsbaserad.

IVO:s tillsynsverksamhet är till stor del författningsreglerad. Inom denna avses i
huvudsak enskildas klagomål inom hälso- och sjukvård, frekvenstillsyn av
boenden för barn och unga, anmälnings- och underrättelseskyldighet enligt lex
Maria (hälso- och sjukvård) och lex Sarah (socialtjänst och LSS-verksamhet)
samt tillsyn av legitimerad vårdpersonal.

Utöver den författningsreglerade tillsynen bedrivs s.k. egeninitierad tillsyn.
Sådan tillsyn inleds av IVO själv, antingen på förekommen anledning av
information som kommit in från en privatperson eller verksamhet till
myndigheten eller på basis av riskanalyser.

I november 2019 redovisade Riksrevisionen granskningsrapporten Inspektionen
för vård och omsorg – en tillsynsverksamhet med förhinder (RiR 2019:33). I
sammanfattningen av rapporten underströks det författningsenliga kravet på att
IVO:s tillsyn bedrivs strategiskt, effektivt och på ett enhetligt sätt i landet.
Riksrevisionens slutsats var bl.a. att IVO inte helt hade levt upp till sin roll som
tillsynsmyndighet i dessa tre delar. Riksrevisionen rekommenderade IVO att
bl.a. utveckla styrningen och ledningen för att tillsynsverksamheten ska få nöd-
vändiga förutsättningar för att utföra uppdraget och att utforma och tillgänglig-
göra bedömningsstöd för inspektörer så att besluten blir mer enhetliga. I
rapporten angav Riksrevisionen att IVO vid sin egen uppföljning av den
egeninitierade tillsynen iakttagit bl.a. att det saknades dokumentation om varför
myndigheten valt att öppna ärenden på eget initiativ, att 30 procent av de
granskade besluten inte bedömdes vara begripliga och att det fanns brister i
bedömningar i tillsynsbesluten.6

Något om IVO:s bedömningsstöd m.m.
I sin tillsyn använder IVO bl.a. processbeskrivningar, bedömningsstöd och
andra stöddokument. I ett stöddokument anges att vid inledningen av en tillsyn
bör information om de verksamheter som ska ingå i tillsynen samlas in och
sammanställas. Vid informationsinsamlingen används både interna och externa
källor. Som exempel på information som finns i interna källor anges bl.a. vilka
pågående och avslutade ärenden som finns avseende verksamheten, beslut
baserade på lex Maria och beslut baserade på lex Sarah.7 I sitt remissvar har
IVO dessutom uppgett att myndigheten, oavsett anledning till att tillsynen
initierats, bör beakta information som IVO har tillgång till om de verksamheter
som ska ingå i tillsynen. Sådan information kan t.ex. vara pågående och




6
  Inspektionen för vård och omsorg – en tillsynsverksamhet med förhinder (RiR
2019:33), s. 5, 6 och 43.
7
  Inspektionen för vård och omsorg, Allt du behöver veta om att planera och genomföra
tillsyn ur patientens och brukarens perspektiv, Arbetssätt och metoder vid process 3.5.1
egeninitierad tillsyn, oktober 2020, s. 26.
                                                                   Dnr 2797-2020     Sid 8 (16)




avslutade ärenden enligt lex Sarah. Jag kan konstatera att dessa rutiner stämmer
väl överens med JO:s tidigare uttalande om att det är viktigt att IVO har de
rutiner som krävs för att myndigheten ska kunna arbeta systematiskt med de
uppgifter som kommer in. 8 Med detta sagt är det inte uteslutet att det ändå kan
finnas anledning för IVO att se över sitt bedömningsstöd i vissa delar.9

Genomförandet av IVO:s inspektion av LSS-boendet Skogsbo
IVO:s tillsyn av LSS-boendet Skogsbo var egeninitierad och inleddes efter
klagomål från AA:s syster. Hon hade gjort gällande bl.a. att alla utrymmen på
boendet var låsta, att personalen inte klarade av att hantera AA och att han var
kameraövervakad. I februari 2019 genomförde IVO en inspektion av LSS-
boendet. Som jag redan konstaterat resulterade tillsynen i slutsatsen att det inte
fanns några brister i boendet och att AA uppnådde goda levnadsvillkor ”i de
delar som tillsynen omfattade”. Utifrån denna skrivning går det att sluta sig till
att IVO på något sätt hade avgränsat sin tillsyn. Jag har förståelse för att en
tillsynsmyndighet kan behöva göra det av olika skäl. Det måste emellertid vara
tydligt vad som motiverat avgränsningen och hur den gjorts. Det måste
dessutom finnas en beredskap för att vid behov anpassa tillsynen till att omfatta
ytterligare frågor. Så kan t.ex. vara fallet om det vid en inspektion kommer fram
nya omständigheter som behöver granskas. Av IVO:s beslut framgår inte hur
tillsynen av Skogsbo avgränsades och det har, som jag kommer att återkomma
till nedan, gjort det svårare för en utomstående att avgöra om myndighetens
bedömning angående den granskade verksamheten är rimlig.

Ett drygt år efter IVO:s inspektion – dvs. i mars 2020 – beslutade jag att
inspektera LSS-boendet. Vid inspektionen kom det fram att AA var inlåst på
boendet under större delen av dygnet och att det fanns en övervakningskamera
utanför hans sovrumsfönster. Iakttagelserna bekräftade således vissa av de
klagomål som AA:s syster framfört redan 2019. Efter inspektionen uttalade jag
att eftersom AA inte kunnat lämna boendet när han velat var hans rörelsefrihet
begränsad. Det stod därmed enligt min mening klart att han rent faktiskt varit
frihetsberövad och jag konstaterade att LSS inte ger något utrymme för en
sådan åtgärd.

I remissvaret har IVO uppgett att det av dokumentationen framgick att AA och
hans legala företrädare var nöjda med boendet och assistansen. Jag kan inte dra
några säkra slutsatser om, och i så fall på vilket sätt, detta påverkade IVO:s
bedömning eller hur inspektionen genomfördes. Oaktat detta finns det
anledning att understryka att den typen av uppgifter inte får medföra att en mer
summarisk eller mindre noggrann inspektion genomförs än vad som annars




8
 Se JO 2021/22 s. 146.
9
 Se Inspektionen för vård och omsorg – en tillsynsverksamhet med förhinder
(RIR 2019:33), s. 41 f.
                                                                  Dnr 2797-2020       Sid 9 (16)




skulle vara fallet. Vid tillsynen är det IVO:s skyldighet att undersöka om en
LSS-verksamhet uppfyller kraven på god kvalitet oavsett brukarens eller den
verksamhetsansvariges uppfattning i frågan. Risken är annars att en verksamhet
anses uppfylla kraven av den enkla anledningen att ingen är uttryckligen
missnöjd med den. En sådan ordning är naturligtvis inte godtagbar och riskerar
att leda till godtyckliga bedömningar. Eftersom tillsynen av LSS-boendet
Skogsbo föranletts av klagomål från AA:s syster, hade en rimlig utgångspunkt
för inspektionen varit att försöka reda ut om det fanns någon grund för det som
då hade framförts. Utifrån den dokumentation som finns i IVO:s tillsynsärende
framstår det som om inspektionen saknade ett tillräckligt fokus på de klagomål
som hade riktats mot boendet. Det är t.ex. mycket anmärkningsvärt att IVO
först i remissvaret resonerat i frågan om AA var inlåst eller inte.

I sitt remissvar har IVO vidare uppgett att myndigheten inte anser att personer
som får insatser enligt LSS ska begränsas i sin rörelsefrihet eller i övrigt om det
inte finns stöd för det i lag. Samtidigt har myndigheten uppgett att det i ärendet
hänvisades till bl.a. AA:s utmanande beteende och att det rörde sig om olika
anpassningar för att skydda honom och undvika självskadebeteende och våld.
IVO har uppgett att det därför framstod som relevant att verksamheten använde
sig av ”vissa skyddsåtgärder”. Det framgår inte av remissvaret vilka dessa
åtgärder var, men enligt min mening talar detta för att IVO godtog att AA, i vart
fall till viss del, var underkastad begränsningar när han vistades i boendet och
att IVO närmast ansåg det som en förutsättning för att han skulle kunna bo där.
Myndigheten har dessutom uppgett att vissa åtgärder kan godtas som en
skyddsåtgärd om det finns ett samtycke från den enskilde. Det är för mig oklart
om IVO menar att det fanns ett sådant samtycke från AA och vad myndigheten
i så fall anser att det omfattade. Jag vill framhålla att AA var placerad i boendet
med stöd av LSS. Den lagstiftningen bygger på frivillighet och delaktighet från
brukarens sida. Det finns alltså inga möjligheter att vidta tvångsåtgärder med
stöd av LSS. Tvångsåtgärder som vidtas utan lagstöd utgör en kränkning av den
enskildes grundläggande fri- och rättigheter.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att IVO har brustit i sin inspektion av
LSS-boendet. Det framgår inte annat än att myndigheten delar min uppfattning.
IVO har också uppgett att myndigheten vidtagit åtgärder för att kvalitetssäkra
tillsynen inom LSS-området. Myndigheten har t.ex. tagit fram en ny rutin för att
säkerställa en enhetlig handläggning när den tar emot uppgifter om att det
förekommer tvångs- eller begränsningsåtgärder som saknar stöd i lag vid LSS-
boenden.

Jag vill i sammanhanget nämna att jag har ett pågående initiativärende som
gäller intagna på Statens institutionsstyrelses missbrukshem och frågan om en
intagen på egen begäran kan vårdas i enskildhet enligt 34 a § lagen (1988:870)
                                                                        Dnr 2797-2020   Sid 10 (16)




om vård av missbrukare i vissa fall. Även i det ärendet aktualiseras alltså frågan
om möjligheten att samtycka till tvångsåtgärder. 10

IVO:s dokumentation i tillsynsärendet beträffande LSS-boendet Skogsbo
En myndighet som får uppgifter på något annat sätt än genom en handling ska
snarast dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Det
ska framgå av dokumentationen när den har gjorts och av vem (27 §
förvaltningslagen [2017:900], FL).

Bestämmelsen är tillämplig i alla slags ärenden och avser alla beslut som kan
aktualiseras inom ramen för handläggningen av ett ärende (prop. 2016/17:180
s. 314). För att skyldigheten att dokumentera ska kunna fylla sin huvuduppgift
krävs att dokumentationen innehåller tillräcklig, väsentlig och korrekt
information.

Helt allmänt kan sägas att dokumentationsskyldigheten har stor betydelse också
i en tillsynsverksamhet, inte minst för att den ska uppfylla kraven på att vara
rättssäker. Att IVO uppfyller dokumentationsskyldigheten i sin tillsynsverksam-
het är därför helt centralt.

Den tidigare gällande bestämmelsen om myndigheters skyldighet att anteckna
uppgifter (15 § i 1986 års förvaltningslag) gällde enligt sin ordalydelse enbart i
ärenden som avsåg myndighetsutövning mot någon enskild. JO har dock
tidigare uttalat att dokumentationsskyldigheten sträcker sig längre än till att
gälla ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Vidare har JO
uttalat att det inte är tillräckligt att endast anteckna uppgifter som kan ha
betydelse för utgången i ett ärende. Alla beslut och åtgärder som vidtas i ärendet
samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse bör redovisas. Även
uppgifter som enbart rör ärendets gång och som inte direkt tillför några
sakuppgifter bör i stor utsträckning dokumenteras. Det kan t.ex. gälla att det har
förekommit kontakter med parter, andra personer eller myndigheter. 11

En myndighets dokumentationsskyldighet utgör grunden för en rad andra
förvaltningsrättsliga regler som tillsammans syftar till att garantera den
enskildes rättssäkerhet. Att denna skyldighet uppfylls är en förutsättning för att
det ska finnas ett fullgott beslutsunderlag. Det är vidare en av förutsättningarna
för insyn i och kontroll av verksamheten, både från internt och externt håll. För
att den enskilde ska kunna utöva den rätt till partsinsyn som regleras i 10 § FL
krävs också god dokumentation. Dessutom krävs det för att kunna tillgodose
den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar.




10
     JO:s dnr 2802-2020.
11
     Se t.ex. JO 2014/15 s. 330 och JO:s beslut den 19 april 2018, dnr 458-2017.
                                                                       Dnr 2797-2020       Sid 11 (16)




Innehållet i dokumentationen ska vara sådant att JO ska kunna granska
handläggningen av ärendet. Saknas dokumentation blir det svårt, och i vissa fall
till och med omöjligt, att följa vad som har hänt i ett enskilt ärende.

Vid inspektionen av LSS-boendet upprättade IVO två protokoll: dels efter den
intervju som gjordes med personal på boendet, dels efter intervjun med led-
ningen. I protokollet efter intervjun med ledningen redovisades bl.a. följande:

      Enligt BB [verksamhetschefen, JO:s anm.] har verksamheten utvecklats över tid,
      arbetsskadorna har minskat och personalen hittar strategier för hur de på bästa
      sätt ska bemöta brukaren och förebygga incidenter av olika slag.
      –––
      Förutom problemet med relationen till systern har verksamheten också haft en
      lex Sarah-rapport om ett allvarligt missförhållande som resulterat i att en
      personal slutat.
      Systern har också hittat två domar som rör två anställda i personalgruppen.
      Sammantaget beskriver både BB och CC [socialchefen, JO:s anm.] att detta
      skapar oro både för ledning och personal och att fokus och energi ofta måste
      läggas på annat än brukarens välmående.
      –––
      Brukarens självskadebeteende har minskat över tid. Nu har dock brukaren
      uppvisat en oro som man inte sett tidigare och har fått svårt att sova. BB
      berättade att brukaren är känslig för stämningar och känner av om det till
      exempel finns en oro i personalgruppen.
      –––
      Brukarens funktionsnivå går både framåt och bakåt, vilket personalen måste
      anpassa sitt förhållningssätt till. Målsättningen är att kunna vistas mer ute i
      samhället. Idag är det begränsat, vilket beror på de farliga situationer som kan
      uppstå både för brukaren själv, men också för andra i omgivningen.
      –––
      Det utåtagerande beteendet har minskat och det är sällan personalen utsätts för
      våld numera. Detta har också resulterat i att brukarens ångest kunnat minska
      eftersom han oftast mådde väldigt dåligt efter att personal blivit skadad.
      –––
      BB berättade att personalen skriver avvikelser när oönskade händelser sker.
      Sedan oktober – november 2018 har det kommit flera synpunkter och klagomål
      från brukarens syster. Tidigare kom det aldrig några klagomål. Systerns
      klagomål hanteras på olika sätt av utifrån vad saken gäller. Både BB och CC är
      mycket involverade och försöker hitta lösningar för att framförallt ge stöd till
      personalen så att de kan skapa ett lugn runt brukaren.
      –––
      Den inträffade lex Sarah-händelsen resulterade i att en personal slutade och det
      har påverkat brukaren negativt. Likaså påverkar schismerna som finns med
      systern brukaren på ett negativt sätt. Inte minst för att personalen tvingas lägga
      energi på annat än stödet och omvårdnaden till brukaren.
      –––
I de ovan redovisade delarna framkommer det uppgifter som enligt min mening
inte kan uppfattas på annat sätt än att det hade funnits och vid tidpunkten för
inspektionen fortfarande fanns problem på LSS-boendet. Uppgifterna är
                                                                      Dnr 2797-2020        Sid 12 (16)




emellertid formulerade på ett sätt som gör det svårt att förstå vad de beskrivna
problemen egentligen gällde. IVO har i remissvaret medgett att det t.ex. inte
framgår vad det redovisade ”allvarliga missförhållandet” handlade om. Jag vill
även lyfta fram att det är oklart vilka ”arbetsskadorna” har varit, vilken ”oro”
som brukaren har uppvisat och vilka ”farliga situationer” som kan uppstå för
brukaren. I protokollet anges även att ”det är sällan personalen utsätts för våld
numera”. Det framstår således som att personalen tidigare hade utsatts för våld i
större omfattning. Utifrån dokumentationen går det dock inte att dra någon
säker slutsats om detta.

Ett protokoll som innehåller sådana allvarliga uppgifter som i det aktuella fallet
måste naturligtvis utformas på ett sådant sätt att det enkelt går att förstå vad som
har inträffat, och vilka problem som har funnits eller som fortfarande finns i
verksamheten. Det måste också vara möjligt att utläsa vilka åtgärder som har
vidtagits eller som kommer att vidtas för att hantera problemen.

Såvitt framgår av protokollen höll IVO inget samtal med AA vid inspektionen. I
sitt remissvar har dock myndigheten uppgett att inspektörerna talade med
honom, och myndigheten beklagar att det inte framgår av dokumentationen.

Det framgår av IVO:s stöddokument att brukarens synpunkter och erfarenheter
är viktiga kunskapskällor och att de därför ska beaktas.12 Detta är ett uttryck för
att brukarens perspektiv ska genomsyra alla delar av tillsynen, alltså även
genomförandet av en inspektion (2 § IVO:s instruktion).

Enligt min mening bör huvudregeln vid en inspektion vara att det ska hållas ett
samtal med brukaren, när det är möjligt. Finns det ett stort antal brukare får det
självklart göras ett urval så att samtal hålls med ett lämpligt antal. Vid en
inspektion av en verksamhet där det endast finns en brukare bör det finnas
godtagbara skäl till varför samtal inte hållits med honom eller henne. Dessa skäl
bör då redovisas i ett protokoll eller i ett beslut. Har det genomförts ett samtal
ska det naturligtvis dokumenteras, företrädesvis på samma sätt som samtalen
med t.ex. ledningen eller personalen. Jag har inte funnit anledning att ifrågasätta
IVO:s uppgift om att ett samtal hölls med AA vid inspektionen. Att det skett
vinner stöd av att det i myndighetens beslut står att AA uppgav att han hade det
bra men att han var orolig över att behöva byta personal eller behöva flytta från
boendet. Mot bakgrund av det som IVO redovisat i beslutet finns det utrymme
för slutsatsen att AA inte sade något ytterligare vid samtalet. Jag kan dock inte




12
   Inspektionen för vård och omsorg, Allt du behöver veta om att planera och genomföra
tillsyn ur patientens och brukarens perspektiv, Arbetssätt och metoder vid process 3.5.1
egeninitierad tillsyn, oktober 2020, s. 8.
                                                                      Dnr 2797-2020        Sid 13 (16)




förstå IVO:s remissvar på något annat sätt än att AA berättade mer än vad som
framgår av beslutet, trots att det inte dokumenterats.

I remissvaret har IVO svarat bl.a. på frågan om hur myndigheten beaktade den
information som AA:s syster hade lämnat t.ex. om att brodern blev inlåst på
boendet. IVO har därvid uppgett att myndigheten vid tillsynen förhörde sig om
AA:s situation bl.a. utifrån de synpunkter som hans syster hade lämnat. Detta
framgår dock inte av dokumentationen. Varken i protokollen eller i beslutet står
det att frågor ställdes om inlåsningar eller andra begränsningar i AA:s rörelsefri-
het. De iakttagelser som IVO gör vid en inspektion bör naturligtvis dokumen-
teras. IVO verkar dela min uppfattning på den punkten. Myndigheten har i
remissvaret uppgett att det hade varit av betydelse med en tydlig dokumentation
av de iakttagelser som gjordes i samband med inspektionen för att ha med som
en del av beslutsunderlaget. Vidare noterar IVO att uppgifter om att AA ibland
valde att vara ensam och om oroande incidenter med kvävningsrisk inte återges
i protokollet över intervjun med personalen. Enligt myndigheten är det
beklagligt eftersom dessa uppgifter typiskt sett är sådana som borde ha
protokollförts eftersom de kom fram vid inspektionen. Jag kan inte annat än
instämma i den bedömningen.

IVO:s utformning av beslutet i tillsynsärendet
I ett av IVO:s stöddokument anges att det inte finns någon generell detalj-
reglering av frågan hur ett myndighetsbeslut ska se ut, mer än i vissa över-
gripande delar.13 Jag vill därför peka på att det framgår av såväl bestämmelser i
förvaltningslagen som av lagförarbeten hur ett beslut ska utformas.

För varje skriftligt beslut ska det finnas en handling som visar bl.a. vad beslutet
innehåller (31 § FL). Detta innebär att beslutets innebörd ska framgå av
dokumentationen (prop. 2016/17:180 s. 319).

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska
enligt huvudregeln innehålla en klargörande motivering, om det inte är
uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka
föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit
avgörande för myndighetens ställningstagande (32 § första stycket FL).

Kravet att motiveringen ska vara klargörande innebär att en part ska ges
möjlighet att förstå hur myndigheten har resonerat i det enskilda fallet. I
motiveringen ska myndigheten också redogöra för vilka omständigheter, alltså
vilka fakta, som den har tillmätt betydelse och hur den har värderat dessa. I




13
   Inspektionen för vård och omsorg, Allt du behöver veta om att planera och genomföra
tillsyn ur patientens och brukarens perspektiv, Arbetssätt och metoder vid process 3.5.1
egeninitierad tillsyn, 2020, s. 35.
                                                                       Dnr 2797-2020      Sid 14 (16)




kravet på redovisning av omständigheterna i ärendet ligger också att
myndigheten normalt ska förklara hur den har bedömt eventuella invändningar
som den enskilde har gjort i ärendet (prop. 2016/17:180 s. 320 och 321).

Motiveringsskyldigheten syftar bl.a. till att garantera att myndigheterna prövar
sina ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt. För att allmänhetens tilltro till
myndigheternas kompetens och objektivitet ska upprätthållas krävs att
myndigheterna kan visa att besluten som fattas inte är godtyckliga utan har en
relevant rättslig grund och är väl underbyggda. Vetskapen om att en motivering
måste ges främjar också en omsorgsfull, saklig och enhetlig prövning av
ärendena. För en enskild part är betydelsen av att myndigheten på ett öppet,
tydligt och enkelt sätt klargör hur den kommit fram till sitt beslut ofta
avgörande för att parten ska kunna förstå beslutet. Ett beslut ska inte bara
innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet, utan skälen bör också
presenteras på ett sådant sätt att de blir begripliga för den enskilde. 14

IVO använder ett bedömningsstöd när myndigheten utformar sina beslut, t.ex.
vid egeninitierad tillsyn. I stödet anges att besluten utformas på olika sätt
beroende på om myndigheten i sin tillsyn har sett brister eller inte och hur
allvarliga bristerna i så fall är. De tre beslutstyper som IVO ska använda är

a) beslut när IVO inte har konstaterat några brister
b) beslut när IVO har konstaterat brister
c) beslut när IVO har konstaterat allvarliga brister och begär redovisning av
   vidtagna åtgärder.

Var och en av de olika beslutstyperna har en egen beslutsmall med stödtexter.
IVO:s beslut ska i grunden följa klarspråksprinciperna och redovisa
myndighetens bedömning, de omständigheter som har framkommit i tillsynen
och som ligger till grund för bedömningen samt det rättsliga stödet för IVO:s
bedömning. 15

Den 28 mars 2019 meddelade IVO beslut i ärendet om LSS-boendet Skogsbo.
Jag vill först kommentera de avsnitt i beslutet som har rubrikerna Beslut
respektive Skälen för beslutet. Under rubriken Beslut står följande:

       Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har inte uppmärksammat några brister
       inom de områden som tillsynen omfattat. IVO avslutar därför ärendet.
Under rubriken Skälen för beslutet står bl.a. följande:




14
  Se JO 2021/22 s. 42.
15
   Inspektionen för vård och omsorg, Bedömningsstöd för beslut i ärendeslagen
frekvenstillsyn (3.2.1 och 3.2.2) egeninitierad tillsyn (3.5.1) och lämplighetsprövning
(3.5.2), 2019-10-28.
                                                                     Dnr 2797-2020     Sid 15 (16)




      Sammantaget gör IVO bedömningen att brukaren erbjuds insatser med god
      kvalitet och att brukaren uppnår goda levnadsvillkor i enlighet med 6 och 7 §§
      LSS i de delar som tillsynen omfattade.
När ett beslut är motiverat på ett sådant sätt måste det naturligtvis också tydligt
framgå vilka områden som tillsynen omfattade. I beslutet lämnas det inte några
sådana besked. Dessutom har IVO inte mer än i mycket allmänna ordalag
redogjort för de uppgifter som AA:s syster hade lämnat i klagomålet. Inte heller
har myndigheten redogjort för de allvarliga uppgifter som kom fram vid
samtalet med ledningen för boendet. Enligt min mening är det därför inte
möjligt att utifrån beslutet avgöra om huruvida myndighetens bedömningar var
korrekta eller ens relevanta utifrån syftet med inspektionen.

Av utredningen i ärendet framgår att AA:s syster den 8 januari 2019 hade ett
telefonsamtal med IVO. Vid samtalet lämnade hon allvarliga uppgifter om AA:s
förhållanden på boendet. Dessutom framkom oroväckande uppgifter vid det
samtal som IVO:s inspektörer hade med boendets ledning. Trots de relativt
omfattande och allvarliga uppgifter som lämnats om missförhållanden på
boendet gjorde IVO bedömningen att AA erbjöds insatser med god kvalitet och
att han uppnådde goda levnadsvillkor. Enligt min mening är det svårt att förstå
hur IVO resonerade när myndigheten, trots de uppgifter som fanns i besluts-
underlaget, kom fram till denna slutsats. I vart fall är de resonemangen inte
redovisade.

Det kan rimligen krävas att myndigheten i beslutet redovisat hur den förhöll sig
till de oroväckande uppgifter som hade lämnats av AA:s syster men också av
boendets ledning. Dessutom borde IVO ha förklarat hur myndigheten
resonerade när den kom fram till slutsatsen att verksamheten inte uppvisade
några brister som på allvar påverkade AA:s förhållanden på hemmet.
Avsaknaden av sådana resonemang gör beslutet svårförståeligt. I det här
sammanhanget vill jag särskilt peka på att beslutet helt saknade en bedömning
av uppgifterna om tvångs- och begränsningsåtgärder. Jag vill även understryka
att det inte är tillräckligt att IVO i beslutet skrev att ”det råder olika
uppfattningar om förhållandena i det enskilda ärendet”. IVO har medgett att
beslutet innehöll brister i de avseenden som jag nu uppehåller mig vid.

IVO får kritik för sin tillsyn av LSS-boendet Skogsbo
IVO:s tillsyn fyller en viktig funktion när det gäller att säkerställa att den
enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor enligt LSS. Det måste därför ställas
höga krav på myndighetens tillsynsverksamhet. Brister i tillsynen riskerar att
försämra den enskildes möjligheter till goda levnadsvillkor. Dessutom påverkar
brister i tillsynen såväl offentliga verksamheters som allmänhetens förtroende
för IVO negativt. Tillsynen måste också vara rättssäker. Detta ställer
naturligtvis höga krav på hur myndigheten genomför en inspektion men också
på dess dokumentation och utformning av beslut.
                                                                   Dnr 2797-2020       Sid 16 (16)




När IVO genomför en inspektion är det viktigt att den görs noggrant och att den
inte blir alltför summarisk. Vid en inspektion bör IVO som huvudregel utgå från
de uppgifter som föranlett tillsynen. Om tillsynen inleds efter det att uppgifter
kommit fram om tvångs- eller begränsningsåtgärder är det alltså viktigt att dessa
utreds ordentligt vid inspektionen. Detta är viktigt inte minst när inspektionen
avser ett LSS-boende med endast en brukare. En sådan brukare befinner sig i en
särskilt utsatt situation och måste kunna förlita sig på att tillsynsinsatserna
uppfyller högt ställda krav. Det är vidare viktigt att myndighetens dokumenta-
tion i ett tillsynsärende är korrekt och rättvisande, och att myndighetens beslut
är tydligt och väl genomarbetat. Språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
Det får inte råda någon osäkerhet om vilka omständigheter som myndighetens
bedömning grundar sig på. Det måste därför tydligt framgå hur myndigheten
har resonerat, oavsett om den funnit brister eller inte i den verksamhet som
granskats.

Av den granskningsrapport som Riksrevisionen redovisade i november 2019
framgår att IVO redan 2015 påbörjade ett arbete med att följa upp kvaliteten i
sina tillsynsbeslut. Vid sin granskning konstaterade Riksrevisionen att IVO i en
uppföljning iakttagit bl.a. att dokumentationen och beslutsmotiveringar var
bristfälliga. Det är för mig oklart om IVO fortfarande arbetar med denna
uppföljning. Jag kan dock slå fast att jag i det nu aktuella ärendet funnit samma
slags brister som alltså konstaterats tidigare. Det är inte tillfredsställande.

I IVO:s tillsyn av LSS-boendet Skogsbo har det funnits brister i såväl
genomförandet av inspektionen som i dokumentationen och utformningen av
beslutet. Jag ser mycket allvarligt på detta och IVO ska därför kritiseras.

Jag utgår från att de uttalanden som jag har gjort i detta ärende leder till att IVO
vidtar nödvändiga åtgärder.

Ärendet avslutas.
