# Granskning av brev mellan intagen i kriminalvårdsanstalt och advokat

JO 2001-06-08 dnr 2804-2000

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2001-06-08           2804-2000              1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Granskning av brev mellan intagen i kriminalvårdsanstalt och advokat


                        I ett beslut den 8 juni 2001 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

AA framförde klagomål mot kriminalvårdsanstalten Saltviks rutiner för
                        brevgranskning och anförde följande. Den 31 juli 2000 mottog han ett brev från en
                        advokatbyrå. Trots detta öppnades brevet och lästes i sin helhet av
                        kriminalvårdaren BB. Denne tillämpar generellt den rutinen att han öppnar och
                        granskar officiella brev till intagna.

                        Till anmälan hade fogats en kopia av det aktuella kuvertet. På kuvertet återfinns
                        texten HANSA ADVOKATBYRÅ AB förtryckt samt två alternativa adresser – en
                        i Stockholm och en i Uppsala – med möjlighet för avsändaren att kryssa i en ruta
                        för respektive alternativ. I det aktuella fallet hade rutan för den angivna adressen i
                        Uppsala markerats.

## Utredningen

Ärendet remitterades till Kriminalvårdsmyndigheten Härnösand. Av
                        kriminalvårdschefen CC remissvar framgick bl.a. följande.
                                  –––

## Utredning

Av Kriminalvårdsmyndigheten Härnösand vidtagen utredning angående rutinerna
                                  för brevgranskning vid anstalten Saltvik framgår följande.
                                  Bemyndiganden att utföra brevgranskning har dels anstaltens två
                                  kriminalvårdsinspektörer, dels ett par vårdare med funktionsansvar (tidigare
                                  benämnda vaktchefer). Granskning av inkommande försändelser utförs
                                  huvudsakligen vid misstanke om att försändelsen innehåller otillåtet föremål och
                                  mycket stickprovsvis. Vid ett granskningsförfarande är vårdaren med
                                  funktionsansvar och ytterligare en vårdare närvarande. När ett brev har granskats
                                  förses det med en följelapp med informationen att brevet har öppnats och med
                                  upplysning och vilka beslag som eventuellt har gjorts. Lappen signeras av de två
                                  tjänstemännen innan försändelsen överlämnas till den intagne. Vid beslag av pengar
                                  sätts pengarna in på den intagnes konto, vid beslag av narkotika polisanmäls
                                  händelsen. Myndighetspost öppnas inte såvida det inte föreligger misstanke om att




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                      Dnr 2804-2000    Sid 2 (3)



      uppgiften om avsändare är oriktig. Om sådan misstanke finns är den intagne normalt
      närvarande vid öppningen.
      Den i ärendet ansvarige tjänstemannen BB har i särskilt yttrande, se bilaga
      (utelämnad i JO:s beslut) anfört att han har fattat misstanke om att det aktuella
      brevets avsändare inte har varit korrekt. Han har grundat sin misstanke på att Hansa
      Advokatbyrå AB Uppsala inte har funnits med i Sveriges advokatsamfunds matrikel
      2000. I övrigt har BB dementerat AA:s påstående att all post ställd till intagna
      generellt öppnas.

## Yttrande

Av 25–28 §§ KvaL framgår bland annat följande. Brev mellan intagen och svensk
      myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot
      klagomål från enskilda eller advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges
      brevet vara avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat
      och kan det skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får brevet dock granskas,
      om förhållandet inte kan klarläggas på annat sätt. – – – Granskningen får inte vara
      mer ingående än som är nödvändigt med hänsyn till granskningens syfte. Vid
      granskning av brev eller andra försändelser bör den intagne vara närvarande om det
      lämpligen kan ske.
      Lagbestämmelserna kompletteras av 72–77 §§ Kriminalvårdsstyrelsens
      anstaltsföreskrifter, KVVFS 1998:8, varav bland annat framgår att
      granskningsåtgärderna kan vara mer eller mindre ingående beroende på
      omständigheterna. Brev eller andra försändelser får öppnas om inte syftet med
      granskningen kan uppnås på annat sätt.
      Kriminalvårdsmyndigheten Härnösand kan inte finna annat än att anstaltens rutiner
      är i överensstämmelse med gällande regelverk. Det bör i sammanhanget tilläggas att
      anstalten Saltvik till övervägande del, mer än 90 procent, består av intagna med
      missbruksproblematik. Det är vanligt förekommande att kontanter tillställs intagna
      av avsändare utanför anstalten. Kontanter av varierande belopp påträffas dagligen
      vid brevgranskning. Då och då påträffas även narkotika i brev. Misstankar om att
      brev innehåller otillåtna föremål föreligger alltså ofta och misstankarna bekräftas
      vanligen genom de beslag som dagligen faktiskt görs. Anledning till misstanke kan
      uppstå främst på grund av brevets utseende men också på grund av avsändaren,
      tidigare beslag hos den intagne eller den intagnes övriga korrespondens.
      I det aktuella ärendet har tjänstemannen BB haft misstanke om att avsändaren har
      varit oriktig. Han har kontrollerat avsändaren genom att konsultera
      advokatsamfundets matrikel och när han inte har hittat avsändaren där har han ansett
      sig inte kunna klarlägga förhållandet på annat sätt än genom brevöppning. Han har
      därför låtit hämta AA och öppnat brevet i dennes närvaro. BB har dementerat
      uppgiften att han har läst hela brevet, varför granskningen inte torde ha varit mer
      ingående än nödvändigt. Hur omfattande kontroller som skall vidtas från
      myndighetens sida för att skälig misstanke om oriktig avsändare skall anses
      föreligga överlåtes till justitieombudsmannens bedömning.
      –––
AA, liksom den biträdande jurist som var avsändare till det aktuella brevet, yttrade
sig över remissvaret.

Bedömning
Av utredningen har framgått att den kriminalvårdare som vid det aktuella tillfället
hade ansvaret för brevgranskningen vid anstalten inte närmare kände till Hansa
Advokatbyrå AB, vilket föranledde honom att slå upp namnet i
Advokatsamfundets matrikel för år 2000. Frågan om huruvida kriminalvårdaren
kunde eller borde ha känt till advokatfirman bättre saknar relevans i
sammanhanget.
                                                                   Dnr 2804-2000    Sid 3 (3)




Av utredningen har vidare framgått att Hansa Advokatbyrå AB fanns med i
matrikeln, dock endast med angivande av en adress i Stockholm. Med hänsyn till
att det aktuella kuvertet angav en annan adress på en annan ort kan
kriminalvårdaren anses ha haft visst fog för sin bedömning att det skäligen kunde
misstänkas att uppgiften om att Hansa Advokatbyrå AB var avsändare till brevet
var oriktig. I den situationen har kriminalvårdaren haft rätt att granska brevet, dock
endast under förutsättning att avsändarens riktighet inte kunde klarläggas på annat
sätt.

Det skydd för förtrolig kommunikation som regleras i 25 § KvaL kan ses som en
för intagna i kriminalvårdsanstalt anpassad form av det skydd som gäller varje
medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Det är därför av synnerlig vikt att
den som har att bedöma huruvida ett brev från t.ex. en advokat skall granskas
vinnlägger sig om att göra en seriös bedömning av möjligheterna att klarlägga vem
som är avsändare av ett brev.

Huruvida det i praktiken kan klarläggas vem som är ett brevs avsändare på annat
sätt än genom att granska och öppna brevet, beror självfallet på omständigheterna i
det särskilda fallet. Många gånger står sannolikt inte några andra möjligheter till
buds än att öppna brevet. Andra gånger skulle en efterforskning av annat slag i och
för sig kunna göras, men inte med mindre än att det skulle inverka på anstaltens
dagliga rutiner, och kanske inte heller med ett säkert resultat. I sådana fall kan det
som regel knappast heller anses fel att i stället granska brevet i enlighet med de
rutiner som redogjorts för i remissvaret.

I det nu aktuella fallet hade den som skulle bedöma huruvida granskning var
nödvändigt eller inte genom Advokatsamfundets matrikel omedelbar tillgång till
telefonnumret till den uppgivna avsändaren. Genom att ringa upp advokatbyrån
hade avsändarens riktighet med all sannolikhet kunnat klarläggas utan att brevet
hade behövt öppnas. Med hänsyn till detta kan jag inte finna annat än att
kriminalvårdaren i den aktuella situationen inte haft rätt att öppna brevet. För att så
ändå skedde kan kriminalvårdsmyndigheten inte undgå viss kritik.
