# Fråga om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) haft rätt att begära in uppgifter med stöd av 24 § lagen (1999:130) under tid som det pågår en tvist i domstol där DO för en enskild arbetssökandes talan

JO 2005-06-30 dnr 2808-2003

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                     Sid
                                                                            2005-06-30              2808-2003              1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) haft rätt att
                        begära in uppgifter med stöd av 24 § lagen (1999:130) om åtgärder mot
                        diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller
                        annan trosuppfattning under tid som det pågår en tvist i domstol där DO
                        för en enskild arbetssökandes talan

## Bakgrund

AA sökte i början av år 2002 en vikariatsanställning som introduktionssekreterare
                        vid Fosie stadsdelsförvaltning i Malmö kommun. Tjänsten tillsattes med annan
                        sökande. Sedan AA vänt sig till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)
                        tillskrev DO den 4 september 2002 kommunen i ärendet. Efter viss kommunicering
                        gav DO den 14 mars 2003 in en ansökan om stämning mot Malmö kommun till
                        Arbetsdomstolen. DO gjorde gällande att kommunen, genom att inte anställa AA
                        och inte ens ta ut henne till anställningsintervju, hade brutit mot förbuden mot
                        direkt diskriminering i 8 § jämförd med 10 § 1 lagen (1999:130) om åtgärder mot
                        etnisk diskriminering i arbetslivet (ny rubrik från den 1 juli 2003 lagen om åtgärder
                        mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan
                        trosuppfattning, i det följande benämnd EDA) och 15 § jämförd med 17 § 1
                        jämställdhetslagen (1991:433).

                        Den 27 maj 2003 skickade DO, genom juristen BB, en skrivelse till kommunen
                        med i huvudsak följande innehåll.

                                  Angående AA:s anmälan om etnisk diskriminering i samband med anställningsförfarande
                                  Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, har i yttrande från Fosie SDF
                                  daterat den 14 november 2002 erhållit vissa uppgifter om vilken utbildning och
                                  arbetslivserfarenhet de åtta personer har som kallades till intervju för den aktuella
                                  tjänsten som introduktionssekreterare.
                                  DO önskar nu, med stöd av 24 § lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk
                                  diskriminering i arbetslivet, erhålla skriftlig och fullständig uppgift från Fosie SDF
                                  om vilken utbildning, yrkeserfarenhet och andra relevanta meriter de åtta personer
                                  har som kallades till intervju. Uppgifterna bör ha inkommit till DO senast den 16
                                  juni 2003.
                        I en skrivelse den 3 juni 2003 ställd till DO:s ombud i målet hos AD förklarade
                        kommunen, genom sitt ombud jur.kand. CC, bl.a. att kommunen inte ansåg sig ha




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2808-2003     Sid 2 (6)




någon skyldighet enligt det åberopade lagrummet att lämna några ytterligare
uppgifter.

Anmälan
I en anmälan till JO uppgav Malmö kommun, genom CC, att DO felaktigt hade
återgått från att vara part till en myndighetsroll när upplysningar från kommunen
begärdes in med stöd av 24 § EDA. Kommunen menade också att DO borde ha
vänt sig till kommunens ombud och inte direkt till kommunen. Vidare uppgav
kommunen att DO i sin begäran om upplysningar felaktigt hade gett intryck av att
ha rätt att få uppgifter även om andra medsökande än den som hade blivit anställd.
Kommunen anförde att en sådan rätt inte under några omständigheter finns när DO
agerar i ett enskilt ärende. I en komplettering till anmälan gjorde kommunen
gällande att DO:s bristande reaktion på kommunens vägran att lämna ut
uppgifterna styrkte kommunens uppfattning att DO hade agerat felaktigt.

Utredning
Anmälan remitterades till DO för utredning och yttrande.

I sitt remissvar redogjorde dåvarande DO DD för handläggningen av det ärende
hos DO som anmälan avsåg samt för den rättsliga regleringen på området. Därefter
anförde hon som sin bedömning i huvudsak följande.
      EDA och dess förarbeten ger inte någon vägledning för bedömning av om DO, efter
      det att talan väckts i domstol, kan använda tvångsmedel för att få upplysningar från
      en arbetsgivare, än mindre hur arbetsgivarens upplysningsplikt i förhållande till DO
      påverkas av ett sådant förhållande. Inte heller har frågan tagits upp av någon av de
      andra diskrimineringslagarna, t.ex. jämställdhetslagen, som i detta hänseende är en
      förebild för de övriga diskrimineringslagarna i arbetslivet. Den befogenhet som 24 §
      EDA ger DO att begära in upplysningar respektive 25 § EDA ger DO att använda
      tvångsmedel gäller självfallet under det utredande skedet i ett ärende hos DO. Det är
      mot bakgrund av att vägledning saknas i lagar och förarbeten förståeligt, som jag ser
      det, att en handläggare på myndigheten inte uppmärksammar att det kan finnas något
      problem med att använda den ”vanliga” mallen när DO begär in uppgifter i ett
      diskrimineringsärende.
      Om DO fattar ett beslut i sakfrågan kan DO normalt sägas ha skiljt sig från ärendet
      och det ligger nära till hands att anse att någon vidare tillämpning av möjligheten till
      tvångsmedel inte kan ske, och att därmed 24 § EDA inte längre kan åberopas av DO.
      Om DO ansöker om stämning, får DO normalt anses ha övergått från att vara
      undersökande och utredande myndighet till att vara part inför domstol. Det kan
      göras gällande att det i en sådan situation inte skulle vara förenligt med allmänna
      processrättsliga principer om DO skulle tillerkännas möjlighet att efter eget
      bestämmande tillämpa de tvångsmedel som EDA innebär för att inhämta uppgifter
      om förhållanden som är föremål för den pågående processen. Marknadsdomstolen
      har i ett beslut (2001 nr 7) i en liknande fråga rörande Konkurrensverkets roll gjort
      en sådan bedömning, till vilken jag i princip ansluter mig. För DO står här, liksom
      för varje annan part, de möjligheter till buds att inhämta uppgifter från motparten
      eller annan som erbjuds inom ramen för det processuella förfarandet. Om en part
      inte frivilligt lämnar önskade upplysningar är det i sista hand närmare bestämt
      möjligheten till editionsföreläggande som DO får använda sig av. Ett liknande
      synsätt får nog anses göra sig gällande när det gäller den mindre långtgående
      åtgärden att i ett brev till motparten hänvisa till arbetsgivarens skyldighet enligt
      EDA att under vissa omständigheter lämna upplysningar till DO. Det gäller oavsett
                                                                      Dnr 2808-2003      Sid 3 (6)




att brevet i övrigt är utformat som ett önskemål, detta för att det hos motparten inte
ska råda någon tvekan om att myndigheten uppträder som likställd part.
Jag är alltså närmast av den uppfattningen att önskemålet om kompletterande
upplysningar borde ha framställts utan hänvisning till något lagrum i EDA.
Emellertid saknade enheten särskilda riktlinjer för den uppkomna situationen och
den är så pass ovanlig att det inte heller kan sägas att den borde ha förutsetts så att
den borde ha föranlett ett särskilt mallbrev. I just detta fall saknade egentligen
åberopandet av lagrummet betydelse, eftersom handlingarna borde lämnats ut med
stöd av offentlighetsprincipen. Jag har dock nu vidtagit åtgärder och rutinerna har
ändrats så att det i ärendet tillämpade förfarandet inte ska upprepas i liknande
ärenden framöver.
Till detta vill jag lägga att det till följd av de korta preskriptionsfrister som gäller för
DO att väcka talan i arbetsrättsliga tvister inte sällan inträffar att DO nödgas väcka
talan innan en utredning blivit slutförd, i syfte att undgå preskriptionsinvändning. I
ett sådant fall bör DO som jag ser det trots den väckta talan, kunna åberopa
uppgiftsskyldigheten, om det redan i stämningsansökan angetts att utredningen inte
slutförts och att DO därför begär anstånd med utveckling av talan. Situationen var
dock inte sådan i det aktuella ärendet.
Eftersom förutsättningarna för DO:s rätt att som myndighet begära in uppgifter
måste anses svårbedömd och långt ifrån självklar avser jag att hemställa hos
regeringen att den uppdrar åt Diskrimineringskommittén att ta upp saken vid sin
behandling av frågan hur ombudsmännens behov av uppgifter under utredningen av
diskrimineringsanmälningar ska tillgodoses och villkoren härför. Frågan om
preskriptionsfrister är redan aktualiserad i kommittén.
I anslutning till vad kommunen anför i sin kompletterande anmälan den 12 augusti
2003 konstaterar jag att frågan om tvångsmedel mot kommunen, varom endast jag
själv kan fatta beslut, inte har aktualiserats. Vitesföreläggande är en möjlighet för
DO, inget tvång.
När det till sist gäller åtgärden att söka få uppgifter direkt av motparten och inte via
det ombud som DO anlitat, ser jag inte något principiellt hinder mot detta. Så sker
inte sällan som en ren arbetsfördelningsåtgärd och i fullt samförstånd mellan
ombudet och myndighetens handläggare. Från rättegångskostnadssynpunkt torde det
dessutom vara till fördel, inte minst för motparten i händelse av förlust, att åtgärder
vidtas av en handläggare hos DO och inte av ombudet.
Redan i förarbetena till lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering (prop.
1993/94:101 s. 77) utgår man ifrån att DO vid behov kan anlita en advokat som
rättegångsombud. Att så sker innebär dock rättsligt sett inte att DO avhänder sig
bestämmanderätten över hur processen ska drivas eller t.ex. om förlikning ska ingås.
Utgångspunkten är att ett rättegångsombud naturligtvis alltid är skyldigt att följa sin
huvudmans instruktioner. I vad mån en part som har ombud själv kan agera ser jag,
som redan framgått, i första hand som en fråga mellan parten och det egna ombudet,
i vart fall så länge parten inte agerar på ett sätt som motparten kan uppfatta som
motstridigt jämfört med ombudets.
Kommunen har i punkten 2 i sin anmälan, som jag uppfattar den, ifrågasatt att DO
alls har rätt att inhämta de efterfrågade uppgifterna.
Kommunen tycks grunda sin uppfattning på att DO endast skulle ha rätt att begära in
uppgifter i samband med tillsynen av arbetsgivarnas aktiva åtgärder. Som jag
anförde /…/ tar dock 24 § EDA sikte både på den del av lagen som avser tillsyn över
hur arbetsgivare efterlever kravet på att vidta aktiva åtgärder för att främja ”etnisk
mångfald i arbetslivet” och på tillsyn av efterlevnaden av diskrimineringsförbudet.
Jag delar därför inte kommunens uppfattning att DO har samma men inte större rätt
att ta del av uppgifter än den enskilde. Det framgår även av 24 § jämförd med 11 §
EDA. Hur vidsträckt DO:s rätt är prövas i sista hand av Nämnden mot
diskriminering.
                                                                          Dnr 2808-2003     Sid 4 (6)




      En enskild som inte anställts har enligt 11 § endast rätt att få en skriftlig uppgift om
      vissa meriter hos den som fick arbetet och regeln tar sikte på att någon anmälan om
      diskriminering ännu inte gjorts. Den bestämmelsen har också sin förebild i
      jämställdhetslagen. Som framgår av prop. 1984/85:60 har den bestämmelsen för
      övrigt avseende på den privata delen av arbetsmarknaden. En offentlig arbetsgivare
      är skyldig att hålla allmänna handlingar tillgängliga. Den skyldigheten täcker i sig
      mer än väl den uppgiftsskyldighet som gäller enligt 11 §.
      I mål där motparten/arbetsgivaren är en myndighet eller motsvarande är det normalt
      alltså relativt enkelt att få del av handlingar av olika slag som kan ha betydelse för
      en tvist. Detta är naturligtvis till nackdel för arbetsgivaren men tillhör spelets regler
      för de offentliga myndigheterna. Det kan nämnas att den omvända situationen
      förelåg i ett annat mål med en privat arbetsgivare som DO:s motpart. Arbetsgivaren
      begärde att få del av handlingarna i DO:s ärende, bl.a. tjänsteanteckningar rörande
      telefonsamtal med presumtiva vittnen, och eftersom de fogats till akten var
      uppgifterna offentliga och lämnades ut till motparten.
Till remissvaret hade DO fogat ett yttrande från tf. enhetschefen för
arbetslivsenheten vid DO, EE. I detta yttrande anfördes bl.a. följande.

      Mitt ställningstagande till JO-anmälan
      Jag finner inget stöd för Malmö stads uppfattning att DO har två skilda roller
      gentemot arbetsgivare som DO granskar. Jag finner heller inget stöd för att DO
      skulle ha olika rättigheter i de av kommunen beskrivna olika rollerna. Jag menar och
      det styrks av vad som framgår tidigare att DO har en roll och att DO i denna roll har
      rätt att av en arbetsgivare begära de uppgifter som myndigheten behöver för sin
      verksamhet.
      Jag kan därför inte uppfatta det på annat sätt än att juristen BB:s agerande gentemot
      Malmö kommun är rättsenligt. Hon har också handlagt ärendet i enlighet med de
      interna regler som gäller handläggning av diskrimineringsärenden inom
      arbetslivsenheten. Jag har mot den bakgrunden ingen anledning bemöta de
      synpunkter som ombudet framför i kommunens komplettering.
      I frågan om det är lämpligt att DO begär uppgifter direkt av motparten eller om detta
      bör ske genom ombud ser jag gärna ett klarläggande. Men även i denna del har
      myndighetens jurist agerat i enlighet med myndighetens praxis för
      uppgiftsinsamlande.
      Malmö kommun kommenterade remissvaret.
I mellandom (nr 8/04) den 11 februari 2004 i mål nr A 58/03 förklarade
Arbetsdomstolen att DO på grund av preskription hade förlorat rätten till talan.

I beslut den 30 juni 2005 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Enligt 24 § första meningen EDA är en arbetsgivare skyldig att på uppmaning av
DO lämna de uppgifter om förhållandena i arbetsgivarens verksamhet som kan
vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn. Av andra meningen följer att en
arbetsgivare dessutom är skyldig att lämna uppgifter när DO biträder en begäran av
en enskild arbetssökande eller arbetstagare enligt 11 §. Bestämmelsen i 11 §
reglerar rätten bl.a. för en enskild arbetssökande som inte har anställts att själv få ut
uppgifter från arbetsgivaren om vilka meriter den som fick arbetet har. Om det
finns särskilda skäl är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter enligt 24 §.
                                                                  Dnr 2808-2003   Sid 5 (6)




Före den 1 juli 2003 gällde dessutom att en arbetsgivare inte fick betungas onödigt
genom uppgiftsskyldigheten.

Frågan om DO:s rätt att begära upplysningar om andra sökande än den som har
blivit anställd behandlades uttryckligen i förarbetena till motsvarande bestämmelse
i lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering (6 §). I fråga om möjligheten att med
stöd av den bestämmelsens första mening begära sådana uppgifter om det inte
behövdes för DO:s egen verksamhet utan för en enskild arbetssökande uttalades
endast att detta förutsatte att DO ansåg att det fanns skäl att infordra uppgifterna,
att uppgifterna alltså var nödvändiga för DO:s verksamhet på arbetslivets område
(se prop. 1993/94:101 s. 91). Någon avsikt att inskränka DO:s möjligheter i detta
avseende har inte kommit till uttryck i förarbetena till EDA.

DO har således i och för sig rätt att begära in sådana uppgifter som efterfrågades i
BB:s skrivelse den 27 maj 2003.

Beträffande frågan om DO:s rätt att begära in uppgifter med stöd av 24 § EDA
även efter det att talan har väckts har DO DD för egen del uttalat att hon närmast
var av den uppfattningen att det i det aktuella fallet var fel att göra det. Hon har
hänvisat till att Marknadsdomstolen i ett avgörande har förklarat att
Konkurrensverket med hänsyn till allmänna processrättsliga principer inte har rätt
att under pågående process utnyttja sin befogenhet enligt 45 § konkurrenslagen
(1993:20) att ålägga det företag mot vilket talan hade väckts att komma in med
uppgifter. Möjligheten bör dock enligt vad DD uttalade kunna tillgripas under vissa
särskilda förutsättningar.

Enligt min mening kan det inte sägas att en tillsynsmyndighet som väckt talan i
domstol därigenom generellt har undandragits sina befogenheter i den sak varom
talan har väckts. Å andra sidan bör myndigheten i denna situation naturligtvis inte
använda sina befogenheter på ett sätt som rubbar jämvikten mellan parterna. Ett
sådant förfarande får anses strida mot allmänna processrättsliga principer. Av det
sagda följer att myndigheten i varje enskilt fall har att bedöma om och på vilket sätt
myndighetens lagliga befogenheter skall användas under den pågående processen.

I frågan om det i detta fall förelegat något rättsligt hinder för DO att på sätt som
skett begära uppgifter från kommunen vill jag anmärka att det av EDA, förarbetena
till denna eller den tidigare gällande lagstiftningen inte kan utläsas något hinder
mot att DO agerar med stöd av 24 § EDA samtidigt som det pågår en tvist där DO
för en enskild arbetssökandes talan. Eftersom talan i många fall med hänsyn till de
preskriptionsfrister som gäller kan behöva väckas i relativt snar anslutning till
anmälan och innan DO:s utredning har hunnit färdigställas, kan det rimligen inte ha
varit lagstiftarens avsikt att ställa upp något sådant hinder.

Även om DO:s önskemål enligt skrivelsen den 27 maj 2003, på sätt som DD
utvecklat, kunnat framställas på annat sätt finner jag mot den angivna bakgrunden
och med hänsyn till vad som kommit fram i utredningen här inte skäl att kritisera
myndigheten i denna del. Mot bakgrund av den av DD i ärendet uttalade
                                                                 Dnr 2808-2003      Sid 6 (6)




uppfattningen att rättsläget i den nyss behandlade frågan är något oklart kan det
dock vara värdefullt att denna och angränsande frågor uppmärksammas, lämpligen
i samband med det pågående arbetet med en översyn av
diskrimineringslagstiftningen. Jag noterar också att DO har infört rutiner som
begränsar tillämpningen av 24 § EDA efter det att talan har väckts, i vart fall i de
ärenden där utredningen dessförinnan har hunnit färdigställas. Jag finner inte
anledning att utöver detta för egen del vidta någon annan åtgärd än att jag
översänder en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet för kännedom.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet ger inte anledning till något uttalande
eller någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
