# Initiativärende mot en kommunal nämnd rörande ett uppdrag som stadsarkitekt. Bland annat fråga om uppdraget varit förenligt med föreskrifterna om överlämnande av förvaltningsuppgift

JO 2005-06-30 dnr 2816-2003

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2005-06-30          2816-2003              1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot en kommunal nämnd rörande ett uppdrag som
                        stadsarkitekt. Bland annat fråga om uppdraget varit förenligt med
                        föreskrifterna om överlämnande av förvaltningsuppgift

## Inledning

Vid min inspektion av Miljö- och byggnadsnämnden i Hultsfreds kommun den 25–
                        26 februari 2003 (JO:s dnr 325-2003) observerades följande (punkten 3.10 i
                        protokollet).

                        Mellan Hultsfreds kommun och ”arkitekt SAR AA, AB AA Arkitektbyrå” hade
                        den 16 december 1998 och den 20 december 2002 träffats skriftliga avtal som
                        gällde för var sin period. De var för kommunens motpart undertecknade av AA
                        ”För AB AA Arkitektbyrå”. I avtalen angavs att AA åtog sig att genom AB AA
                        Arkitektbyrå upprätthålla stadsarkitektfunktionen inom Hultsfreds kommun. Enligt
                        avtalen omfattade åtagandena bl.a. följande arbetsuppgifter: tillståndsprövning
                        inom plan-och bygglagen, bygg-, mark- och rivningslov, tillståndsprövning enligt
                        miljölagstiftningen beträffande strandskydd, skydd för landskapsbilden samt
                        lokaliseringsprövningar och tillståndsgivning enligt delegationsordning. Enligt ett
                        delegationsbeslut den 28 mars 2001 hade stadsarkitekten befogenhet att bl.a., inom
                        vissa ramar, bifalla ansökningar om bygglov.

                        Det kunde ifrågasättas om avtalen var förenliga med bestämmelserna om
                        överlämnande av förvaltningsuppgifter. I 3 kap. 16 § kommunallagen (1991:900)
                        föreskrivs att kommuner och landsting efter beslut av fullmäktige får lämna över
                        vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild ordning inte
                        föreskrivits, till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell
                        förening, en stiftelse eller en enskild individ. Vården av en angelägenhet som
                        innefattar myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen
                        överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.

                        Det fanns också anledning att ifrågasätta om nämndens delegationsordning i den
                        aktuella delen var förenlig med bestämmelserna i kommunallagen om vilka som
                        kan motta delegationsuppdrag. I 6 kap. 33 § kommunallagen föreskrivs att en
                        nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                      Dnr 2816-2003    Sid 2 (6)




kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller
en viss grupp av ärenden.

Jag beslutade att inhämta miljö- och byggnadsnämndens yttrande i saken.

Utredning
Miljö- och byggnadsnämnden uppgav följande.

      Miljö- och byggnadsnämnden beslutar meddela att de synpunkter och påpekanden
      som JO meddelat kommer att beaktas.
      Standardformuleringar och handläggningsrutiner ses för närvarande över.
      JO:s inspektion och resultat av densamma beaktas därvid. Vad avser punkten – – –
      beträffande delegering av vården av angelägenheter som innefattar
      myndighetsutövning har miljö- och byggnadsnämnden samrått med
      kommunledningen.
      Stadsarkitektavtalet och delegationsordningen kommer att justeras så att de är
      förenliga med kommunallagens 3 kap. 16 §.

Bedömning
Inledning
Det som kom fram vid min inspektion av miljö- och byggnadsnämnden gav
anledning att ifrågasätta om förhållandena rörande stadsarkitektens arbetsuppgifter
hos kommunen var förenliga med föreskrifterna om överlämnande av
förvaltningsuppgifter och om delegering av rätten att fatta kommunala
myndighetsbeslut. Av betydelse i dessa avseenden är bl.a. om stadsarkitekten
kunnat betraktas som en befattningshavare hos kommunen – anställd eller
uppdragstagare – eller som en helt utomstående avtalspart.

Beträffande utredningen i ärendet konstaterar jag att miljö- och byggnadsnämnden
i sitt remissyttrande inte har lämnat några upplysningar för att komplettera de
uppgifter som framgick av handlingar hos myndigheten. Utredningen i ärendet
består sålunda i huvudsak av avtal, enligt ordalydelsen mellan stadsarkitektens
aktiebolag och kommunen, samt av nämndens delegationsordning. Av det
materialet kan utläsas att stadsarkitektens arbetsuppgifter hos kommunen har
bestått i bl.a. prövning av olika typer av ärenden enligt plan- och bygglagen
(1987:10).

Angående överlämnande av förvaltningsuppgifter
Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommuner och landsting efter beslut av
fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars
handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett handelsbolag,
en ekonomisk förening, en ideell förening, en stiftelse eller en enskild individ.
Vidare föreskrivs att enligt 11 kap. 6 § regeringsformen får vården av en
angelägenhet som innefattar myndighetsutövning överlämnas endast om det finns
stöd för det i lag.
                                                                  Dnr 2816-2003    Sid 3 (6)




Föreskrifterna i 3 kap. 16 § kommunallagen har kommit till för att reglera
förutsättningarna för att lägga ut verksamhet på kommunala företag. Regeln har
emellertid getts en sådan utformning att den allmänt reglerar förutsättningarna för
kommuner och landsting att lämna över förvaltningsuppgifter till privaträttsliga
subjekt (se bet. 1990/91:KU38 s. 44). Vad som avses i paragrafen med att en
särskild ordning har föreskrivits har berörts i förarbetsuttalanden (prop. 1992/93:43
s. 5). En kommunal angelägenhet får i princip inte överlåtas till ett särskilt
rättssubjekt, om det i en författning har angetts att ett visst kommunalt organ skall
handha denna. Detta utesluter dock inte att vissa delar av en specialreglerad
uppgift, t.ex. vissa driftsfrågor eller andra verkställighetsuppgifter, kan bedrivas i
privaträttsliga former. Möjligheten till detta är beroende främst av hur
speciallagstiftningen är utformad inom det aktuella området.

Enligt 1 kap. 7 § plan- och bygglagen skall det i varje kommun finnas en eller flera
nämnder som skall fullgöra kommunens uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet och ha det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten. Vad
som sägs i den lagen om byggnadsnämnd skall tillämpas på den eller de nämnder
som utses. Härigenom och genom regleringen i övrigt i lagen angående
byggnadsnämndens uppgifter har beträffande prövningen av ärenden enligt lagen
enligt min uppfattning föreskrivits en särskild ordning i den mening som avses i 3
kap. 16 § kommunallagen (se även JO 2002/03 s. 440). Sådana
förvaltningsuppgifter får därför inte överlämnas till privaträttsliga subjekt.

Det beslutsfattande som stadsarkitekten har fått utföra enligt avtalen och
delegationsordningen har innefattat myndighetsutövning, exempelvis i ärenden om
bygglov. I sådana fall anses även beredningen inför beslut innefatta
myndighetsutövning (se JO 2001/02 s. 250). Bestämmelsen i 11 kap. 6 § tredje
stycket regeringsformen bör inte ges annan innebörd än att den tar sikte på hela
handläggningen av ett ärende. Beredningen av och beslutet i ärendet anses i princip
utgöra oskiljaktiga delar av en och samma förvaltningsuppgift. Detta medför att om
ärendet innefattar myndighetsutövning så kan en myndighet inte överlämna
handläggningen till ett privaträttsligt subjekt, om det inte finns stöd för det i lag.
Något sådant lagstöd finns inte beträffande de förvaltningsuppgifter som är aktuella
i detta ärende.

I sammanhanget bör nämnas att en myndighet inför ett beslut i ett ärende kan
inhämta expertsynpunkter från någon utomstående, t.ex. rörande tolkningen av
gällande bestämmelser på det ifrågavarande området, utan att en
förvaltningsuppgift därigenom skall anses ha överlämnats (se JO 2002/03 s. 352).

Angående anställnings- och uppdragstagarförhållanden
Huruvida stadsarkitekten varit att betrakta som en till myndigheten knuten
befattningshavare – anställd eller uppdragstagare – har betydelse när det gäller
frågan om det över huvud taget har skett ett överlämnande av förvaltningsuppgifter
i detta fall. Samma slags överväganden aktualiseras med anledning av
kommunallagens föreskrifter om möjligheterna till delegation av en nämnds
                                                                  Dnr 2816-2003   Sid 4 (6)




beslutanderätt. I 6 kap. 33 § kommunallagen anges att en nämnd får uppdra åt ett
utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller
landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av
ärenden. Med hänsyn till utformningen av denna föreskrift torde enligt min mening
delegation av en nämnds beslutanderätt inte kunna ske till en uppdragstagare.

Av 11 kap. 4 § plan- och bygglagen framgår att byggnadsnämnden till sitt biträde
skall ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal
i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden
skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. I motiven till
bestämmelsen anfördes att byggnadsnämnden kan få hjälp att fullgöra sina
uppgifter på i princip tre olika sätt, genom att ha anställd personal i eget kansli,
genom att anlita personal från någon annan förvaltning inom kommunen eller
genom att anlita personal utanför kommunförvaltningen, t.ex. konsulter (prop.
1985/86:1 s. 309 f.). Vad som uttalades om medverkan av konsulter kan dock i
avsaknad av särskilda författningsföreskrifter angående detta enligt min mening
inte medföra att förvaltningsuppgifter får överlämnas till någon utomstående i strid
med 3 kap. 16 § kommunallagen.

Utifrån allmänna utgångspunkter torde med personal normalt avses personer som
är anställda av kommunen. En anställning gäller enligt huvudregeln tills vidare. En
kommun anses dock, liksom andra arbetsgivare, ha möjlighet att anlita
uppdragstagare för att utföra en viss arbetsuppgift (jfr 5 § lagen [1997:297] om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor, prop. 1996/97:90 s. 44 f.).

Beträffande frågan vem som skall betraktas som anställd hos byggnadsnämnden är
det naturligt att man håller sig till den allmänna innebörden av
anställningsbegreppet eller det motsvarande begreppet arbetstagare (se bl.a. 1 §
lagen [1982:80] om anställningsskydd). Vid en prövning om ett
anställningsförhållande föreligger brukar man göra en helhetsbedömning vid vilken
beaktas inte bara alla viktigare avtalsvillkor utan också de faktiska förhållanden
under vilka arbetet utförs. Omständigheter som enligt rättspraxis starkt tyder på att
ett anställningsförhållande föreligger är bl.a. att den presterande parten har att
utföra det arbete som huvudmannen efter hand anvisar samt att arbetet utförs under
huvudmannens ledning och kontroll. I samma riktning talar att den
arbetspresterande parten förutsätts utföra och också utför arbetet personligen samt
att han helt eller väsentligen får sin sysselsättning hos huvudmannen. Att
arbetsförhållandet är varaktigt tyder ofta på att anställning föreligger. I motsatt
riktning talar omständigheter som visar att den arbetspresterande parten typiskt sett
har en stark position vid förhandlingar om arbetsavtal, t.ex. att han har värdefull
utrustning som i samband med arbetsavtal kan ställas till huvudmannens
förfogande. Arbetstagaren är alltid en fysisk person. Ett arbetstagarförhållande kan
dock föreligga även om i ett avtal en juridisk person formellt har betecknats som
arbetspresterande part (se Sigeman, Arbetsrätten, 3 u. 2001, s. 24 f.).
                                                                  Dnr 2816-2003   Sid 5 (6)




Det finns olika typer av uppdragstagare. En del har en mycket lös anknytning till
sin uppdragsgivare och är närmast att jämföra med entreprenörer, medan andra kan
vara så nära knutna till uppdragsgivarens verksamhet att de kan betraktas som
införlivade i dess organisation. En kommun har möjlighet att anlita uppdragstagare
som är fysiska personer och som knyts till myndigheten på ett sådant sätt att de kan
anses delta i dess verksamhet. En sådan uppdragstagare förutsätts stå under
myndighetens arbetsledning och utföra arbetsuppgifter som normalt ankommer på
en anställd. Vid sådant förhållande blir bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100)
direkt tillämpliga på uppdragstagaren. Vidare gäller att de handlingar som
uppdragstagaren upprättar anses ha tillkommit i myndighetens verksamhet och
därmed vara allmänna. Även andra grundläggande regler, t.ex. bestämmelserna i
brottsbalken om tjänstefelsansvar och i skadeståndslagen om det allmännas
skadeståndsansvar, blir direkt tillämpliga i förhållande till en sådan uppdragstagare
eller någon som på annan liknande grund deltar i myndighetens verksamhet.
Uppdragstagare av detta slag brukar kallas beroende eller osjälvständiga
uppdragstagare (se JO 2001/02 s. 250). Som nyss anförts torde dock delegering av
en nämnds beslutanderätt inte få ske till någon som endast är att anse som
uppdragstagare hos myndigheten.

Närmare rörande stadsarkitektens arbetsuppgifter hos nämnden
I detta fall har enligt avtal med kommunen en fysisk person genom ett aktiebolag
åtagit sig att ”på konsultbasis” utföra omfattande arbetsuppgifter innefattande bl.a.
prövning av ärenden enligt plan- och bygglagen. Det är givetvis av synnerligen stor
betydelse att ett sådant arrangemang är förenligt med föreskrifter som rör de
grundläggande förutsättningarna för en myndighets verksamhet. Jag har i det
föregående konstaterat att sådana arbetsuppgifter som stadsarkitekten kunnat utföra
enligt avtalen och delegationsordningen inte har fått överlämnas till någon
utomstående. För att stadsarkitekten skulle ha rätt att fatta beslut med stöd av
delegationsordningen har det vidare enligt min mening fordrats att han varit att
anse som anställd hos nämnden. Endast om ett anställningsförhållande förelegat
har således stadsarkitektens arbetsuppgifter varit fullt rättsligt underbyggda.

Av utredningen i ärendet framgår omständigheter som talar för att stadsarkitekten
har kunnat betraktas som anställd hos nämnden. För detta talar verksamhetens
karaktär och anknytningen till nämnden. I samma riktning pekar bl.a. att
stadsarkitekten har arvoderats med ett fast belopp månatligen och att han inte har
fått åta sig andra konsultuppdrag inom Hultsfreds kommuns geografiska område.
Även om full klarhet i frågan inte har nåtts finner jag med hänsyn till det sagda inte
anledning att driva utredningen vidare i den delen. Jag vill dock med anledning av
vad som har kommit fram i ärendet anmärka följande.

Det förhållandet att det funnits anledning att på ovan angivna grunder ifrågasätta
om stadsarkitektens arbetsuppgifter hos nämnden varit rättsenliga visar att de i
ärendet aktuella avtalen har fått en mindre lämplig utformning. Ett avtal av detta
slag bör formuleras på ett sådant sätt att det inte finns anledning till någon
tveksamhet om att det som har överenskommits är förenligt med de grundläggande
                                                                 Dnr 2816-2003    Sid 6 (6)




föreskrifter som nu är i fråga. Från i synnerhet enskildas synpunkt är det angeläget
att det klart framgår att en person som av en nämnd anförtrotts att avgöra ärenden
är behörig. Rättsverkningarna av ett avtal bör sålunda stå klara redan från början
och inte riskera att vara beroende av utfallet av en framtida prövning av avtalets
innebörd, t.ex. i domstol. Om avsikten är att stadsarkitekten även framdeles skall
utföra de ifrågavarande arbetsuppgifterna hos nämnden bör, om så inte redan har
skett, klargöras att han är anställd hos myndigheten.

Med dessa uttalanden avslutar jag initiativärendet.
