# Fråga om en kammarrätt i ett mål rörande utlämnande av allmän handling fullgjort sitt utredningsansvar enligt 8 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291)

JO 2010-10-15 dnr 2816-2009

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2010-10-15         2816-2009             1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en kammarrätt i ett mål rörande utlämnande av allmän
                        handling fullgjort sitt utredningsansvar enligt 8 §
                        förvaltningsprocesslagen (1971:291)

## Bakgrund

En journalist begärde att från Skatteverket få en kopia av verkets beslut i ett
                        folkbokföringsärende rörande AA och hennes make. Skatteverket avslog begäran
                        med hänvisning till att det förelåg s.k. folkbokföringssekretess enligt 7 kap. 15 § i
                        den då gällande sekretesslagen (1980:100). Efter överklagande förordnade
                        Kammarrätten i Stockholm att Skatteverket skulle lämna ut de efterfrågade
                        handlingarna till journalisten.

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan till JO klagade AA på Kammarrätten i Stockholm. Hon anförde bl.a.
                        följande. Hon och hennes make är ”efter beslut från Skatteverket 2006
                        sekretessmarkerade efter omprövning av tidigare beslut”. Det stod helt klart för
                        kammarrätten att makarnas personuppgifter var sekretessmarkerade. Trots detta
                        utredde inte domstolen vad som var grunden för sekretessmarkeringarna, utan
                        avgränsade sin prövning till innehållet i Skatteverkets beslut i
                        folkbokföringsärendet. Kammarrätten har brustit i sin utredningsskyldighet, vilket
                        medfört att makarnas liv är utsatta för allvarlig fara.

                        AA kompletterade sin anmälan.

## Utredning

Inledningsvis lånades akten i kammarrättens mål nr 1090-09 in.

                        Föredraganden inhämtade därefter per telefon upplysningar från sektionschefen
                        BB, Skatteverket. Vidare inhämtades Skatteverkets beslut den 10 februari 2009 i
                        ärende dnr 18 8173691.

                        Skatteverket gav in ett aktomslag, en s.k. skyddsakt.

                        Kammarrätten anmodades att inkomma med utredning och yttrande över vad som
                        hade framförts i AA:s anmälan till JO.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 2816-2009      Sid 2 (6)




Kammarrättspresidenten CC hänvisade som remissvar till ett yttrande från
kammarrättsrådet DD, som var referent i det aktuella målet.

DD anförde följande.

      Skatteverket beslutade den 11 februari 2009 (dnr 410-207416-09/263) att inte lämna
      ut en allmän handling avseende beslut om folkbokföring. Skatteverket motiverade
      beslutet enligt följande.
               Om begärd handling lämnas ut kan det antas att enskilda personer kan lida
               men varför Skatteverket beslutar att inte lämna ut begärd handling.
      Skatteverkets beslut överklagades till kammarrätten den 16 februari 2009.
      Tillsammans med överklagandet skickade Skatteverket med en kopia på det
      överklagade beslutet, ett yttrande från Skatteverket där man vidhöll sin tidigare
      inställning att inte lämna ut beslutet samt de handlingar som föregått Skatteverkets
      beslut, bl.a. sökandens begäran via e-post till Skatteverket om att få ut det aktuella
      beslutet. Efter påbörjad genomgång av målet konstaterades att behörighets-
      handlingar från Skatteverket saknades, varvid dessa infordrades. När dessa
      inkommit och fortsatt genomgång av målet gjordes, framkom att även kopia av den
      handling som begärdes ut saknades, varvid denna rekvirerades.
      Sekretesslagen (1980:100) är sedan den 30 juni 2009 upphävd och ersatt med
      offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Någon materiell ändring av aktuella
      bestämmelser har dock inte skett.
      Enligt 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (tidigare 7 kap. 15 §
      sekretesslagen), gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. huvudregeln i bestämmelsen är att
      uppgifterna i registret ska vara offentliga. Endast om det av särskild anledning kan
      antas att ett utlämnande skulle leda till skada eller men kan uppgifterna
      hemlighållas. En sekretessmarkering innebär således inte någon absolut sekretess för
      skyddade uppgifter. Fråga om sekretess föreligger ska prövas när uppgiften begärs
      ut. Sekretessmarkeringen motsvarar således i princip den hemligstämpel som, enligt
      5 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (tidigare 15 kap. 3 § SekrL), kan åsättas
      en allmän handling.
      I aktuellt mål anförde klaganden att eftersom en av personerna i beslutet var
      kommunchef och allmänintresset runt den personen var så stort, borde uppgifterna
      lämnas ut. Han ansåg att det var av allmänintresse att ta reda på om kommunchefen
      var folkbokförd i den kommun denna arbetade och åtminstone till stor del även
      bodde i.
      Under målets handläggning var kammarrätten i kontakt med Skatteverket två gånger
      skriftligen och en gång muntligen (se dagboksanteckning den 25 mars 2009). Enligt
      25 § förvaltningslagen (1986:223) ska den myndighet som har meddelat beslutet
      överlämna överklagandeskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den
      myndighet som ska pröva överklagandet. Inte någonstans i det material, yttrande,
      beslut eller vid de kontakter som kammarrätten hade med Skatteverket framkom det
      att verket ansåg att andra handlingar än de som myndigheten lämnat över till
      kammarrätten skulle ha betydelse för kammarrättens avgörande. Kammarrätten kan
      inte ha full insyn i vilka handlingar som underinstanserna har, utan är beroende av
      att dessa, enligt 25 § förvaltningslagen, lämnar med samtliga handlingar i ärendet
      som är erforderliga för kammarrättens prövning. Kammarrätten fann inte anledning
      anta att andra handlingar av betydelse – som myndigheten inte redan sänt över –
      förelåg, utan bedömde att ytterligare handlingar inte behövde begäras in och att
      målet således var så utrett som dess beskaffenhet kräver.
      Kammarrätten bedömde vid en avvägning av om det av särskild anledning kunde
      antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde skulle lida men om
      uppgiften röjdes, att beslutet om i vilken kommun makarna rätteligen
                                                                        Dnr 2816-2009     Sid 3 (6)




      skulle vara folkbokförda kunde lämnas ut och att Skatteverkets beslut således var
      felaktigt. Kammarrätten beaktade härvid även bl.a. att den ena av makarna arbetar
      som kommunchef och således är en offentlig person, samt äger fastighet i aktuell
      kommun.
      Kammarrätten har att göra en överprövning av ett stort antal olika myndigheters
      beslut. De överklagade besluten är av varierande svårighetsgrad – vissa är mycket
      komplicerade och svårbedömda, andra av enkel beskaffenhet. Vid kammarrättens
      överprövning av underinstansernas beslut är det inte någon ovanlig situation att
      domstolen utan att behöva göra mer djupgående överväganden kan konstatera att
      beslut inte är tillräckligt rättsligt underbyggda. Det är heller inte ovanligt att
      kammarrätten ändrar underinstansens beslut. I sammanhanget kan nämnas att
      kammarrätten hanterar ca 20 000 inkomna mål per år.
      Kammarrätten kan omöjligt göra en korrekt prövning om inte den beslutsfattande
      myndigheten, i förevarande fall Skatteverket, förser kammarrätten med det material
      som Skatteverket har haft när verket fattade sitt beslut. Givetvis ankommer det på
      kammarrätten att se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Om
      kammarrätten uppmärksammar att ytterligare handlingar behöver krävas in, ska
      detta också göras. Kammarrätten kan dock inte i varje enskilt fall anta att
      underliggande myndigheten eller beslutsorganet har ytterligare handlingar och heller
      inte i varje fall utgå från att beslutsunderlaget inte är komplett. Det är i första hand
      de underliggande myndigheternas uppgift att se till att behövliga handlingar lämnas
      över. Ett annat synsätt skulle omöjliggöra arbetet för kammarrätten.
Till remissvaret hade ett dagboksblad i kammarrättens mål nr 1090-09 fogats.

AA kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 15 oktober 2010 anförde JO André följande.

Rättslig reglering m.m.
Sekretesslagen (1980:100) ersattes den 30 juni 2009 av offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL. I det följande hänför jag mig till den nya lagen
som i berörda hänseenden inte har inneburit några sakliga ändringar.

Enligt 22 kap. 1 § OSL gäller sekretess inom folkbokföringen för uppgift om en
enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. En
motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 7 kap. 15 § sekretesslagen.

En myndighet får på en handling som omfattas av en sekretessbestämmelse göra en
anteckning om att hinder mot utlämnande föreligger (2 kap. 16 § tryckfrihets-
förordningen). Vidare framgår det av 5 kap. 5 § första stycket OSL att en
myndighet, om det kan antas att en uppgift i en allmän handling inte får lämnas ut
på grund av en bestämmelse om sekretess, får markera detta genom att en särskild
anteckning (sekretessmarkering) görs på handlingen eller, om handlingen är
elektronisk, införs i handlingen eller i det datasystem där den elektroniska
handlingen hanteras. Bestämmelser om s.k. hemligstämpling av pappershandlingar
fanns före den 30 juni 2009 i 15 kap. 3 § sekretesslagen.

En sekretessmarkering ska ange tillämplig sekretessbestämmelse, datum för
anteckningen och vilken myndighet som gjort den. Anteckningen fyller inte någon
                                                                       Dnr 2816-2009     Sid 4 (6)




självständig rättslig funktion, utan dess syfte är att utgöra en varningssignal” till
den som har att hantera uppgiften om att denna från sekretessynpunkt är känslig
och att ett eventuellt utlämnande av den därför kräver noggrann sekretessprövning.

Folkbokföringsutredningen har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av
folkbokföringslagen (1991:481) och särskilt utreda bl.a. om det är lämpligt att
införa en författningsreglering av sekretessmarkering av uppgifter i
folkbokföringsdatabasen. Utredningen föreslog i september 2009 en sådan
reglering (se SOU 2009:75). Förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.

_______________________

Av 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, framgår att en
förvaltningsdomstol ska tillse att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

Bedömning
En journalist begärde att från Skatteverket få en kopia av verkets beslut i ett
folkbokföringsärende rörande AA och hennes make. Skatteverket avslog begäran
genom ett beslut den 11 februari 2009. I beslutet anfördes bl.a. följande.

      Av 7 kap. 15 § sekretesslagen framgår följande. Sekretess gäller i verksamhet som
      avser folkbokföringen för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av
      särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde
      lider men om uppgiften röjs.
      Om begärd handling lämnas ut kan det antas att enskilda personer kan lida men
      varför Skatteverket beslutar att inte lämna ut begärd handling.
Efter att beslutet hade överklagats skickade Skatteverket överklagandet och ett
yttrande till Kammarrätten i Stockholm i en s.k. skyddsakt. I yttrandet anförde
Skatteverket att fattat avslagsbeslut vidhölls och yrkade att överklagandet skulle
avslås. Efter anmodan från kammarrätten översände Skatteverket de
folkbokföringsbeslut som hade begärts utlämnade. Även dessa handlingar
skickades i en skyddsakt. På en skyddsakt anges bl.a. att akten ”innehåller
handlingar gällande person som har sekretessmarkerade personuppgifter” och att
en sådan akt ”ska användas vid handläggning av skatte- och folkbokföringsärenden
som gäller person som har sekretessmarkerade personuppgifter”.

Genom en dom den 13 maj 2009 biföll kammarrätten överklagandet och
förordnade att Skatteverket skulle lämna ut de efterfrågade handlingarna till
journalisten. I domen anfördes bl.a. följande.

      Av utredningen i målet framgår att de personer uppgifterna i målet avser erhållit
      ”skyddade personuppgifter” i samband med beslut om folkbokföring. Någon speciell
      omständighet beträffande varför personuppgifterna ska vara skyddade framkommer
      inte.
      Kammarrätten finner att vad som förekommit i målet inte innefattar någon särskild
      anledning till antagande att de personer som avses eller någon dem närstående lider
      men om besluten om dem i folkbokföringsärendet röjs [– – –].
                                                                   Dnr 2816-2009   Sid 5 (6)




I 8 § FPL stadgas, som redogjorts för ovan, att en förvaltningsdomstol ska tillse att
ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Härav framgår att domstolen har
ansvaret för att mål blir tillfredsställande utredda, den s.k. officialprincipen, men
att utredningsansvaret inte sträcker sig lika långt i alla mål utan varierar med
hänsyn till målets ”beskaffenhet”.

Utredningsansvarets omfattning och innebörd påverkas av bl.a. om det finns en
offentlig motpart i processen och styrkeförhållandena i processen. Vidare kan det
ha en viss betydelse om en myndighet som intar partställning i målet har ett eget
utredningsansvar. Förvaltningsdomstolen bör i ett sådant fall kunna förutsätta att
myndigheten inom ramen för sina uppgifter tillför processen viss grundläggande
information.

Det är dock viktigt att komma ihåg att officialprincipen utgör grundprincipen för
all handläggning av förvaltningsmål. Förvaltningsdomstolen har således under alla
omständigheter ett visst eget ansvar för att utredningen blir fullständig och korrekt.
Den måste följaktligen se till att de faktiska förhållandena blir tillräckligt utredda
och att de av en part påstådda omständigheterna styrks. Domstolen ska leda
utredningen och inhämta material men behöver inte själv ombesörja utredningen
(se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 179).

Frågan som är föremål för min bedömning är om kammarrätten vid
handläggningen av det aktuella målet kan anses ha fullgjort det utredningsansvar
som åvilat domstolen.

Inledningsvis måste det framhållas att det aktuella målet var ett enpartsmål, där
endast klaganden – vars begäran om att få ta del av handlingar hade avslagits – var
att betrakta som part. Varken Skatteverket, AA eller hennes make intog således
partställning i målet. Detta innebar att kammarrätten hade ett särskilt stort ansvar
för att tillse att målet blev tillfredsställande utrett.

Av utredningen framgår att det vid tidpunkten för kammarrättens avgörande stod
klart för rätten att AA och hennes make hade sekretessmarkerade personuppgifter.
Under sådana förhållanden borde inte kammarrätten, på det sätt som skedde, ha
nöjt sig med att enbart konstatera att det inte framkommit ”någon speciell
omständighet beträffande varför personuppgifterna ska vara skyddade”. För att
kunna ta ställning till om det av särskild anledning kunde antas att AA och hennes
make eller någon närstående till dem skulle lida men om uppgifterna i de
efterfrågade folkbokföringsbesluten röjdes, var det nödvändigt för kammarrätten
att känna till vad som var grunden för att Skatteverket hade sekretessmarkerat AA:s
och hennes makes personuppgifter. Jag är därför kritisk till att kammarrätten inte
utredde denna fråga innan sekretessprövningen gjordes. Det förhållandet att
Skatteverket, i samband med överlämnandet av överklagandet eller senare under
handläggningen av kammarrättens mål, på eget initiativ hade kunnat förse
kammarrätten med handlingar rörande de aktuella sekretessmarkeringarna ändrar
inte min bedömning. Jag vill framhålla att det anförda inte innebär att jag tar
                                                                Dnr 2816-2009   Sid 6 (6)




ställning till om utgången i själva utlämnandefrågan skulle ha blivit en annan om
kammarrätten hade fullgjort sin utredningsskyldighet.

Med den kritik som har uttalats avslutas ärendet.
