# Kritik mot Polismyndigheten i Blekinge län, som utan rättsligt stöd genomfört en husrannsakan hos en tolvåring

JO 2013-05-15 dnr 2816-2012

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2013-05-15              2816-2012             1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Kritik mot Polismyndigheten i Blekinge län, som utan rättsligt stöd
                        genomfört en husrannsakan hos en tolvåring


                          Beslutet i korthet: Sedan misstankar uppkommit om att en tolvåring stulit en
                          mobiltelefon genomfördes en husrannsakan i dennes hem. Polismyndigheten kritiseras
                          eftersom det inte funnits särskilda skäl för åtgärden enligt 36 § lagen med särskilda
                          bestämmelser om unga lagöverträdare.

## Anmälan

AA anmälde den 14 maj 2012 Polismyndigheten i Blekinge län till JO. Hon var
                        kritisk till att polismyndigheten genomfört en husrannsakan hos hennes son BB,
                        som var tolv år gammal. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        Den 6 maj 2012 knackade tre personer, två i polisuniform och en civilklädd, på
                        hennes lägenhetsdörr. Poliserna uppgav att de skulle genomföra en husrannsakan
                        och genomsöka BB:s rum, eftersom det fanns misstankar om att han stulit en
                        mobiltelefon. Enligt poliserna hade det gjorts en sökning med sökfunktionen Hitta
                        iPhone, som visade att telefonen skulle finnas i lägenheten.

                        BB kallades hem eftersom poliserna ville ”föra samtal” med honom. Samtalet
                        liknade ett regelrätt förhör och pågick i över en timme. Under hela samtalet för-
                        nekade BB att han stulit telefonen, men han kände sig inte trodd och han upplevde
                        attityden som obehaglig. Polisen var inte intresserad av att BB uppgav att han hade
                        alibi.

                        De omständigheter som låg till grund för beslutet om husrannsakan var svaga
                        indicier och uppgifterna hade inte kontrollerats innan beslutet fattades. T.ex. var
                        den sökfunktion som användes inte tillräckligt precis för att kunna utvisa att mobil-
                        telefonen fanns i lägenheten. Dessutom deltog för många poliser i åtgärden. Sam-
                        manfattningsvis var åtgärden oproportionerlig i förhållande till det brott som BB
                        var misstänkt för. Polisen borde vidare ha fört en dialog med sociala myndigheter
                        om ärendet. Vid tidpunkten för anmälan hade AA ännu inte hört något mer från
                        polisen och BB trodde följaktligen att han fortfarande var misstänkt för brott.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 2816-2012   Sid 2 (5)




Utredning
Handlingar hämtades in. Polismyndigheten (polismästaren CC) inkom efter
anmodan med yttrande.

Av polismyndighetens yttrande framgick bl.a. följande.

Den 6 maj 2012 gjordes en polisanmälan om stöld av en mobiltelefon. Telefonen
skulle ha tillgripits samma dag i ett olåst omklädningsrum. Anmälan innehöll inga
uppgifter om någon misstänkt gärningsman. Senare samma dag lämnade
målsäganden och hans pappa kompletterande uppgifter om att mobiltelefonens
spårsökningsfunktion var påslagen. Spårsökningsfunktionen visade att mobil-
telefonen befann sig på den adress där BB, som spelade i målsägandens fotbollslag,
bor. En patrull åkte och träffade målsäganden och dennes pappa och en bild på
positioneringen av mobilen visades upp för patrullen. Målsäganden uppgav i
samband därmed att han sett BB ensam i omklädningsrummet och att BB lämnat
omklädningsrummet snabbt.

Utifrån dessa uppgifter bedömde inre befäl att BB var skäligen misstänkt för stöld
av mobiltelefonen och beslut fattades om reell husrannsakan hos BB i syfte att
eftersöka det stulna godset. Patrullen som skulle verkställa beslutet bestod av
biträdande yttre befäl och en polisassistent. Patrullen hade med sig en polisstu-
derande. Eftersom BB var under 15 år påtalade inre befäl för patrullen att endast ett
fåtal frågor, som hade betydelse för eftersökandet av den stulna telefonen, fick
ställas. Inre befäl och biträdande yttre befäl förde också samtal om att patrullen
skulle försöka prata med BB i samråd med föräldrarna.

Patrullen åkte till den aktuella adressen och knackade på. AA öppnade dörren och
hon informerades om att de hade tillstånd att genomföra en husrannsakan. Väl inne
i lägenheten fick AA veta vad som hade hänt och varför polisen var där. BB, som
var hos en kompis, kallades hem och under tiden började patrullen att leta efter
telefonen i BB:s rum. Det var dock svårt att leta eftersom det var väldigt stökigt i
rummet.

När BB kom hem förklarade det biträdande yttre befälet vem han var, varför han
var där och att han skulle hålla ett samtal med BB tillsammans med AA. Polis-
assistenten och polisstuderanden deltog inte i samtalet. BB berättade att han varit i
omklädningsrummet när målsäganden upptäckte att telefonen var borta. BB uppgav
att han inte visste var telefonen var. Efter en stund anslöt BB:s pappa. Pappan blev
mycket arg och var tuff mot sin son.

Efter ca 40 minuter beslutades att patrullen åter skulle tala med målsäganden för att
kontrollera de uppgifter som BB lämnat. Eftersom det fortfarande var en pågående
husrannsakan kallades ett annat yttre befäl till lägenheten. Medan patrullen åkte till
målsäganden samtalade såväl det yttre befälet som BB:s pappa med BB.

När patrullen konfronterade målsäganden med BB:s uppgifter om att han varit i
omklädningsrummet när målsäganden upptäckte att telefonen var borta vidgick
                                                                            Dnr 2816-2012      Sid 3 (5)




målsäganden att det kanske var så det var. En ny kontroll gjordes av spårsöknings-
funktionen varvid det framkom att den information som tidigare lämnats till
polisen, om att telefonen befunnit sig på BB:s adress, var felaktig.

Det yttre befälet som befann sig i BB:s lägenhet informerades om att ärendet skulle
avslutas. Eftersom AA hade frågor om positionering av mobiltelefoner fick hon
förklarat för sig att polisen inte kan fatta beslut om att positionera mobiltelefoner
annat än vid grövre brott men att en civilperson däremot kan begära in uppgifter
om sin mobiltelefon. Vidare fick BB:s föräldrar veta att misstanken mot BB med
största sannolikhet skulle avskrivas eftersom polisens inledande åtgärder gjort att
misstankegraden sjunkit. När polisen lämnade BB:s lägenhet hade det gått ungefär
en timme sedan husrannsakan påbörjades.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      Polismyndigheten anser att handläggningen skett på ett korrekt sätt.
      Beslut om skälig misstanke grundades på vad som framkom i anmälan tillsammans
      med de kompletterande och trovärdiga uppgifter om dels positionering av telefonen
      på en adress som gjorts av målsäganden och inte polisen, dels att en pojke i samma
      fotbollslag som målsägande bodde på adressen och hade setts vara i omklädnings-
      rummet ensam och att han lämnade omklädningsrummet snabbt efter träningen. Det
      förelåg således konkreta omständigheter som talade för att den misstänkte pojken
      hade begått den gärning som misstanken avsåg.
      Eftersom den misstänkte pojken var under femton år beslutade polismyndigheten att
      inleda en utredning enligt 31 § punkten 3 lagen med särskilda bestämmelser om
      unga lagöverträdare, d.v.s. för att efterforska gods som har åtkommits genom brott.
      Den stulna telefonen var en iPhone och hade ett förhållandevis högt värde.
      Vid husrannsakan är det naturligt att polisen redogör för bakgrund och varför de är
      på en viss plats och därmed har ett inledande samtal, precis som skett i detta fall med
      såväl pojken som dennes föräldrar. Vid efterforskning av gods får dessutom frågor
      ställas som har samband med efterforskningen. Den aktuella lägenheten och framför
      allt pojkens rum var så pass stökig att poliserna på plats tidigt insåg att det skulle bli
      näst intill omöjligt att hitta telefonen varför det var av vikt att ställa frågor till pojken
      för att försöka underlätta eftersöket och för att eventuellt utesluta att telefonen fanns
      där. Frågor ställdes därför till pojken inledningsvis. Därefter samtalade pappan den
      mesta delen av tiden med pojken […]. Polismyndigheten anser inte att det
      biträdande yttre befälet har hållit förhör med pojken utan det har ställts frågor som
      får anses ha ett samband med efterforskningen av telefonen.
      När en husrannsakan pågår kan polis inte lämna platsen utan tillsyn. Eftersom
      patrullen på plats behövde träffa målsägande för att stämma av nya uppgifter
      kallades en ny polis till lägenheten, vilket medförde att pojken fick träffa ytterligare
      en polis. Vid tillfället var en civilklädd polisstudent medföljande i bilen och följde
      således med på de uppdrag patrullen skickades på. Polismyndigheten beklagar om
      familjen inte uppfattat att det var en polisstuderande som var med vid husrannsakan.
      Det har dock på intet sätt varit fråga om att ”sätta in fyra poliser mot en tolvårig
      pojke”.
      En person som i en utredning har påförts som skäligen misstänkt för brott får med-
      delande från polisen när en förundersökning läggs ned. När det gäller personer under
      femton år registreras de inte i misstankeregister eller brottsregister. I aktuellt ärende
      fortsatte utredningen men lades ned den 11 juli 2012 på grunden ej spaningsresultat.
      Den inledningsvis misstänkte pojken var inte delgiven misstanke om brott men har
      varit uppsatt som skäligen misstänkt. Direkt efter kompletterande förhör med mål-
      säganden i samband med husrannsakan avfärdades pojken från utredningen.
                                                                      Dnr 2816-2012    Sid 4 (5)




      Familjen upplystes vid husrannsakan om att misstanken mot pojken med största
      sannolikhet skulle avskrivas eftersom polisens inledande åtgärder gjorde att miss-
      tankegraden sjönk. När ärendet slutredovisades den 11 juli 2012 avfördes den
      skäliga misstanken och underrättelse om detta skickades till pojkens föräldrar.
Polismyndigheten upplyste att det inte skickats någon underrättelse till
socialnämnden.

AA kommenterade polismyndighetens yttrande.

Rättslig reglering
Förundersökning ska enligt 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, RB, inledas
så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett
brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Är gärningsmannen under femton år ska förundersökning inte inledas (jfr 1 kap.
6 § brottsbalken). I sådant fall kan i stället en utredning om brottet genomföras med
stöd av 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL). Det får ske bl.a. om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits
genom brottet. När en utredning enligt 31 § LUL har inletts ska socialnämnden
omedelbart underrättas (34 § LUL).

Tvångsmedel mot den som inte fyllt 15 år ska tillämpas restriktivt. Om någon är
misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott får husrannsakan mot den unge
enligt bestämmelserna i 28 kap. RB endast företas om det finns särskilda skäl
(36 § LUL).

Bestämmelser om husrannsakan finns i bl.a. 28 kap. 1 § RB. Om det finns anled-
ning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan
företas hos den som är skäligen misstänkt i syfte att söka efter föremål som kan tas
i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för
utredning om brottet.

JO har vid ett flertal tillfällen (se t.ex. JO 2006/07 s. 76 och JO 2009/10 s. 72)
uttalat att för att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att det
föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den miss-
tänkte har begått den gärning som misstanken avser. Omständigheterna måste alltså
vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke. Det är emeller-
tid inte möjligt att lägga fast några mer bestämda riktlinjer för vad som ska krävas
för att en misstanke ska anses vara skälig. Frågan får i stället besvaras från fall till
fall och vanligen finns det ett visst utrymme för olika bedömningar.

Av 28 kap. 3 a § RB följer att husrannsakan får beslutas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den
misstänkte eller för något annat motstående intresse (proportionalitetsprincipen).
                                                                  Dnr 2816-2012   Sid 5 (5)




Bedömning
Det som framkommit ger inte grund för kritik mot polismyndighetens bedömning
att förutsättningarna för husrannsakan enligt 28 kap. 1 § RB i och för sig var upp-
fyllda. Eftersom BB var under 15 år krävdes dock enligt 36 § LUL särskilda skäl
för åtgärden. Det innebär att misstanke om allvarligare brottslighet eller brottslig-
het av större omfattning i allmänhet bör föreligga (prop. 1983/84:187 s. 29).
Polismyndigheten har inte närmare redogjort för vilka överväganden som gjordes i
den frågan. Enligt min mening kan stöld av en mobiltelefon inte anses vara sådan
brottslighet som bestämmelsen tar sikte på. Det har med andra ord framkommit att
det inte fanns särskilda skäl för husrannsakan. Polismyndigheten ska därför
kritiseras för att ha företagit åtgärden utan rättsligt stöd.

Det finns också anledning att erinra polismyndigheten om föreskriften i 34 § LUL
om underrättelse till socialnämnden.

Vad som i övrigt förekommit ger inte anledning till något uttalande.
