# Kritik mot Migrationsverket bl.a. för att en person som utvisats tagits i förvar trots att tidsfristen för frivillig avresa inte hade löpt ut

JO 2016-11-03 dnr 2827-2015

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2016-11-03                2827-2015              1 (10)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Migrationsverket bl.a. för att en person som utvisats tagits
                        i förvar trots att tidsfristen för frivillig avresa inte hade löpt ut


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket beslutade att avslå en mans asylansökan och
                          utvisa honom till USA. I beslutet angavs att han fick en tidsfrist på fyra veckor för att
                          lämna landet frivilligt och att tidsfristen började löpa när beslutet vann laga kraft. Innan
                          tidsfristen hade löpt ut togs mannen i förvar av Migrationsverket.
                          I beslutet redogör JO för den rättsliga regleringen när en tidsfrist för frivillig avresa
                          beviljas i ett beslut om avvisning eller utvisning och för de förarbetsuttalanden som
                          gjordes när regleringen infördes. Enligt JO måste den som beviljats en tidsfrist för
                          frivillig avresa ha rätt att på egen hand lämna landet fram till dess att tidsfristen löpt ut
                          eller upphävts. Lagstiftningen medger enligt JO:s uppfattning inte att några
                          tvångsåtgärder vidtas mot den enskilde för att säkerställa verkställigheten under
                          denna tid. Enligt JO var det således fel av Migrationsverket att ta mannen i förvar.
                          Efter att mannen släppts ur förvaret lämnade Migrationsverket över utvisningsärendet
                          till Polismyndigheten för verkställighet med uppgift om att utvisningsbeslutet var
                          verkställbart. Tidsfristen för frivillig avresa löpte dock fortfarande när ärendet
                          lämnades över, och utvisningsbeslutet kunde därför inte verkställas av
                          Polismyndigheten. Överlämnandet var således felaktigt. Det fick dessutom till följd att
                          mannen på nytt togs i förvar under tidsfristen för frivillig avresa.
                          JO är sammanfattningsvis mycket kritisk till hur Migrationsverket hanterat mannens
                          ärende.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot bl.a. Migrationsverket för
                        handläggningen av hans utvisningsärende. Av anmälan framgick att
                        Migrationsverket hade avslagit AA:s asylansökan och beslutat att utvisa honom
                        till USA. Det framgick också att han enligt utvisningsbeslutet hade fått fyra
                        veckor på sig att lämna Sverige frivilligt.

                        AA var bl.a. kritisk till att Migrationsverket tog honom i förvar trots att
                        tidsfristen för frivillig avresa inte hade löpt ut. Han var vidare kritisk till att
                        Migrationsverket lämnade över ärendet till Polismyndigheten för verkställighet,
                        vilket fick till följd att han på nytt togs i förvar innan tidsfristen för frivillig
                        avresa hade löpt ut.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                     Dnr 2827-2015     Sid 2 (10)




Utredning
Bakgrund
AA, som är medborgare i USA, ansökte i september 2014 om asyl i Sverige.
Den 8 oktober 2014 beslutade Migrationsverket att avslå hans ansökan och
utvisa honom till USA med stöd av 8 kap. 6 § utlänningslagen eftersom han
saknade tillstånd att vistas i Sverige. Av beslutet framgick att AA fick en
tidsfrist på fyra veckor för att lämna landet frivilligt och att tidsfristen började
gälla när beslutet vann laga kraft.

Under perioden oktober–december 2014 kallade Migrationsverket AA till
möten vid ett flertal tillfällen för att underrätta honom om utvisningsbeslutet.
AA kontaktade verket inför mötena och meddelade att han var förhindrad att
komma. Den 10 december 2014 besökte Migrationsverkets handläggare AA:s
boende och försökte underrätta honom om beslutet, men samtalet fick avbrytas
eftersom han inte ville lyssna på den information som gavs. Den 23 december
2014 informerades AA av personalen på Migrationsverkets boende om att
verket skulle använda förenklad delgivning för att delge honom
utvisningsbeslutet om han inte kom till det möte som skulle äga rum samma
dag. Han uteblev trots det från mötet.

Den 22 januari 2015 skickade Migrationsverket utvisningsbeslutet till AA. Fem
dagar senare, den 27 januari 2015, skickades ett kontrollmeddelande med
information om innebörden av förenklad delgivning till AA.

Den 13 februari 2015 beslutade Migrationsverket att ta AA i förvar med stöd av
10 kap. 1 § andra stycket 2 och tredje stycket utlänningslagen. Som skäl för
beslutet angavs att det var sannolikt att AA skulle utvisas. Det angavs vidare att
AA medvetet hållit sig undan för att slippa ta del av utvisningsbeslutet och att
det fanns en risk att han skulle hålla sig undan eller på annat sätt hindra
verkställigheten. Förvarsbeslutet verkställdes den 18 februari 2015. Dagen
därpå, den 19 februari 2015, underrättades AA om utvisningsbeslutet.

Migrationsverket prövade förvarsbeslutet på nytt den 4 mars 2015 och beslutade
att AA skulle hållas kvar i förvar. AA överklagade beslutet till
Förvaltningsrätten i Luleå, migrationsdomstolen, som den 6 mars 2015
upphävde förvarsbeslutet och beslutade att AA skulle ställas under uppsikt.

AA överklagade därefter även utvisningsbeslutet. Hans överklagande kom in till
Migrationsverket den 13 mars 2015. Migrationsverket beslutade den
22 mars 2015 att avvisa överklagandet eftersom det kommit in för sent.

Den 23 mars 2015 överlämnade Migrationsverket ärendet för verkställighet till
gränspolisen vid Polismyndigheten, polisregion Nord, med stöd av 12 kap. 14 §
utlänningslagen. Som skäl för beslutet angavs att verket bedömde att tvång var
nödvändigt för att genomföra utvisningen. I överlämnandebeslutet angavs att
utvisningsbeslutet blev verkställbart den 13 mars 2015. Polismyndigheten tog
                                                                 Dnr 2827-2015      Sid 3 (10)




den 2 april 2015 AA i förvar med stöd av 10 kap. 1 § utlänningslagen för att
förbereda och genomföra verkställigheten.

Migrationsverket återtog handläggningen av ärendet den 7 april 2015 med stöd
av 27 § förvaltningslagen. Som skäl angavs att överlämnandebeslutet var
uppenbart oriktigt eftersom ärendet inte kunde överlämnas utan att fristen för
frivillig avresa först hävdes. I samband med detta hävde Polismyndigheten
förvarsbeslutet.

Samma dag som Migrationsverket återtog ärendet beslutade verket att upphäva
den tidigare meddelade tidsfristen för frivillig avresa. I samband med detta togs
AA på nytt i förvar, nu med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje
stycket utlänningslagen. Den 14 april 2015 överlämnade Migrationsverket
återigen ärendet till Polismyndigheten för verkställighet med stöd av 12 kap.
14 § utlänningslagen.

Efter att AA överklagat förvarsbeslutet upphävde Förvaltningsrätten i Luleå,
migrationsdomstolen, beslutet den 17 april 2015 och ställde i stället AA under
uppsikt.

Den 30 augusti 2015 reste AA från Sverige på egen hand.

Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket uppmanades att yttra sig över AA:s klagomål och då särskilt
redogöra för

 Migrationsverkets överväganden vid försöken att underrätta AA om
  utvisningsbeslutet och de rutiner verket tillämpar vid underrättelse om
  utvisningsbeslut,
 grunden för Migrationsverkets beslut att ta AA i förvar innan den tidsfrist för
  frivillig avresa som angetts i utvisningsbeslutet hade löpt ut, och
 Migrationsverkets överväganden i samband med beslutet att överlämna
  ärendet till Polismyndigheten den 23 mars 2015 och därefter återta
  handläggningen.

Av Migrationsverkets (generaldirektören BB) yttrande framgick huvudsakligen
följande.

Ansökningar om uppehållstillstånd på grund av asyl handläggs av
Migrationsverkets asylprövningsenheter. När en prövningsenhet har fattat beslut
i ett asylärende skickar enheten beslutet till den av Migrationsverkets
mottagningsenheter som sökanden tillhör för att mottagningsenheten ska
underrätta sökanden om beslutet. Den enheten kallar därefter till ett
underrättelsesamtal för att underrätta sökanden om beslutet. Detta ska ske inom
sju dagar.

Syftet med underrättelsesamtalet är att den asylsökande ska förstå innehållet av
beslutet och den fortsatta processen. Vid samtalet informeras den asylsökande
                                                                      Dnr 2827-2015       Sid 4 (10)




bl.a. om innebörden av att ha blivit underrättad om beslutet, inom vilken tid
beslutet kan överklagas, vad ett lagakraftvunnet beslut innebär och om
självmant återvändande. Samtalet dokumenteras i ett protokoll, och för att
säkerställa att sökanden har tagit del av beslutet ska han eller hon underteckna
ett kvitto. Därefter skickas en kopia av protokollet och kvittot till bl.a.
asylprövningsenheten. Efter underrättelsesamtalet kallas sökanden vanligtvis till
två uppföljningssamtal.

Migrationsverket redovisade följande bedömning.

      Sedan Migrationsverket fattat beslut om att avslå en ansökan om
      uppehållstillstånd på grund av asyl ska sökanden underrättas om beslutet. I
      enlighet med myndighetens rutiner för underrättelse av avslagsbeslut i
      asylansökningar kallar verket sökanden till samtal för att säkerställa att
      vederbörande underrättats och förstått innebörden [av] avslagsbeslutet, bl.a.
      följden av om det fastställs av migrationsdomstol, i syfte att underlätta ett
      självmant återvändande. Samtalen är en väsentlig del av arbetet med att
      förbereda sökanden för att kunna återvända och Migrationsverket gjorde därför
      flera försök för att få AA att komma till ett möte med en handläggare både
      skriftligen och personligen. Först efter en längre tidsperiod beslutade
      Migrationsverket att ta honom i förvar bl.a. med bedömningen att han medvetet
      hållit sig undan för att inte få del av beslutet. Migrationsverket underrättade
      därefter honom om avslagsbeslutet vid förvarsenheten.
      Vid tidpunkten för beslutet att ta AA i förvar handlade Migrationsverket ärendet
      om återvändande och var således ansvarig för handläggningen av
      återvändandeärendet. Beslutet att ta honom i förvar fattades i enlighet med vad
      som myndigheten får besluta om enligt tillämplig lagstiftning.
      Migrationsverket kan häva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa om det
      uppstår en risk för att personen avviker. Överlämnar Migrationsverket ärendet
      till Polismyndigheten för verkställighet av beslutet om utvisning på grund av att
      det föreligger en risk för avvikande och därmed ett antagande om att det behövs
      tvång måste myndigheten först upphäva tidsfristen innan ärendet kan
      överlämnas. Migrationsverkets beslut att överlämna ärendet till polisen den
      23 mars 2015 utan att först häva tidsfristen var därmed oriktigt. Genom att ta
      tillbaka ärendet för fortsatt handläggning rättade Migrationsverket till sitt
      misstag.

Rättslig reglering
Tidsfrist för frivillig avresa
Ett beslut om avvisning eller utvisning ska enligt 8 kap. 21 § utlänningslagen
innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen ska lämna landet frivilligt.
Tidsfristen ska som huvudregel bestämmas till två veckor om personen avvisas
och till fyra veckor om personen utvisas. En tidsfrist ska dock inte meddelas om
det t.ex. finns en risk för att den som avvisats eller utvisats avviker.

Tidsfristen för frivillig avresa börjar löpa när beslutet om avvisning eller
utvisning vunnit laga kraft eller när utlänningen förklarat sig nöjd med beslutet
(8 kap. 22 § utlänningslagen).

Om det under tidsfristen uppstår en risk för att personen avviker får den
myndighet som ansvarar för verkställigheten upphäva ett beslut om tidsfrist för
frivillig avresa. Ett beslut om att upphäva ett beslut om tidsfrist ska förenas med
                                                                   Dnr 2827-2015      Sid 5 (10)




ett återreseförbud, om inte särskilda skäl som kan hänföras till utlänningens
personliga förhållanden talar mot det. Beslutet att upphäva ett beslut om tidsfrist
för frivillig avresa gäller omedelbart. (Se 12 kap. 14 a § utlänningslagen.)

I 1 kap. 15 § utlänningslagen anges vilka omständigheter som får beaktas vid
bedömningen av om det finns en risk att en utlänning avviker. Enligt
bestämmelsen får hänsyn bl.a. tas till om utlänningen tidigare har hållit sig
undan.

Förvar
I 10 kap. utlänningslagen finns bestämmelser om förvar av den som ska avvisas
eller utvisas. De närmare förutsättningarna för ett sådant frihetsberövande finns
bl.a. i 10 kap. 1 §. Av bestämmelsens andra stycke 2 respektive 3 framgår att en
utlänning som fyllt 18 år får tas i förvar om det är sannolikt att personen
kommer att avvisas eller utvisas enligt bl.a. 8 kap. 6 § utlänningslagen (s.k.
sannolikhetsförvar) eller om det är fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning (s.k. verkställighets-
förvar). En förutsättning för att ett beslut om sannolikhetsförvar eller
verkställighetsförvar ska få fattas är att det finns en risk för att utlänningen
bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat
sätt hindrar verkställigheten. För att ett beslut om verkställighetsförvar ska få
fattas krävs normalt att avvisnings- eller utvisningsbeslutet vunnit laga kraft (se
Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, tionde upplagan
s. 546).

Verkställighet
I 12 kap. utlänningslagen finns bestämmelser om verkställighet av beslut om
avvisning och utvisning.

Av 12 kap. 14 § utlänningslagen framgår att Migrationsverket har
huvudansvaret för verkställighet av beslut om avvisning och utvisning. Om den
som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan
Polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att
behövas för att verkställa beslutet får Migrationsverket lämna över avvisnings-
eller utvisningsärendet till Polismyndigheten för verkställighet. Syftet med att
lämna över ärendet ska vara att göra det möjligt att genomföra verkställigheten.
Ett ärende som har överlämnats kan inte återlämnas till Migrationsverket av
Polismyndigheten. (Se prop. 1997/98:173 s. 63.)

När ett beslut om avvisning eller utvisning innehåller en tidsfrist för frivillig
avresa ska utlänningen lämna landet senast när tidsfristen löper ut. Om
utlänningen inte lämnat landet när tidsfristen löpt ut eller om beslutet om
tidsfrist för frivillig avresa dessförinnan upphävts enligt 14 a §, ska beslutet om
avvisning eller utvisning verkställas snarast möjligt därefter. (Se 12 kap. 15 §
andra stycket utlänningslagen.)
                                                                 Dnr 2827-2015       Sid 6 (10)




Underrättelse om beslut
Av 21 § förvaltningslagen framgår att en sökande, klagande eller annan part
ska underrättas om innehållet i det beslut genom vilket myndigheten avgör ett
ärende, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild, och en
underrättelse inte är uppenbart obehövlig. Myndigheten bestämmer om
underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på
något annat sätt. Underrättelsen ska dock alltid ske skriftligt, om parten begär
det.

Delgivning med en fysisk person kan enligt delgivningslagen ske genom bl.a.
vanlig delgivning, muntlig delgivning och förenklad delgivning.

Vanlig delgivning får användas vid all delgivning och sker genom att
handlingen som ska delges skickas eller lämnas till den person som ska delges.
Delgivning anses ha skett när personen har tagit emot handlingen. (Se 16–18 §§
delgivningslagen.)

I 19–21 §§ delgivningslagen finns bestämmelser om muntlig delgivning.
Muntlig delgivning får användas av en myndighet när delgivning ska ske i ett
mål eller ärende. Delgivningen sker genom att innehållet i den handling som ska
delges läses upp för den berörda personen. Därefter ska handlingen eller
beslutet skickas eller lämnas till personen om det kan ske och inte bedöms
obehövligt.

Förenklad delgivning får användas av en myndighet vid delgivning med den
som är part eller har liknande ställning i ett mål eller ärende, om denne har fått
information av myndigheten om att delgivningssättet kan komma att användas.
Informationen ska som huvudregel delges och detta kan ske genom exempelvis
vanlig delgivning eller muntlig delgivning. Förenklad delgivning sker genom att
handlingen som ska delges skickas till den berörda personen och att det närmast
följande arbetsdag skickas ett kontrollmeddelande om att handlingen har
skickats. (Se 22–26 §§ delgivningslagen.)

Överklagande och omprövning av beslut
Av 23 § förvaltningslagen framgår att ett beslut ska överklagas skriftligt.
Skrivelsen ska ges in till den myndighet som har meddelat beslutet och den ska
ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Om myndigheten väljer att underrätta någon om ett beslut genom delgivning
börjar klagotiden löpa den dag personen delgavs beslutet. Om myndigheten
väljer någon annan form av underrättelse än delgivning enligt delgivningslagen
räknas klagotiden från den dag då personen skriftligen fick del av beslutet
genom myndighetens försorg. (Se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen
med kommentarer, tredje upplagan, s. 320 f.)

Enligt 27 § förvaltningslagen ska en myndighet som finner att ett beslut som
den har meddelat som första instans är uppenbart oriktigt på grund av nya
                                                                   Dnr 2827-2015       Sid 7 (10)




omständigheter eller av någon annan anledning ändra beslutet, om det kan ske
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Av utredningen framgår att Migrationsverket den 8 oktober 2014 beslutade att
avslå AA:s asylansökan och utvisa honom till USA. Det framgår vidare att
verket i samband med detta gav honom en tidsfrist på fyra veckor att frivilligt
lämna landet och att tidsfristen började löpa när beslutet vann laga kraft. Det är
klarlagt att AA fick del av utvisningsbeslutet den 19 februari 2015 och att han
inte överklagade beslutet i rätt tid. Detta innebar att han hade tid på sig till den
10 april 2015 att lämna landet på egen hand. Det är vidare klarlagt att AA togs i
förvar vid två tillfällen innan tidsfristen hade löpt ut och att han var
frihetsberövad i 14 respektive 5 dagar.

Underrättelse om beslut
När det gäller Migrationsverkets försök att underrätta AA om utvisningsbeslutet
framgår det av utredningen att Migrationsverket kallade AA till ett flertal samtal
för att underrätta honom om avslagsbeslutet under hösten 2014 och även
besökte honom på hans boende i december samma år, utan att lyckas underrätta
honom om beslutet. Därefter försökte verket delge honom beslutet med
förenklad delgivning, men även detta misslyckades bl.a. eftersom
kontrollmeddelandet skickades för sent. Fyra månader efter att
utvisningsbeslutet meddelades hade Migrationsverket alltså fortfarande inte
lyckats underrätta AA om beslutet.

Migrationsverkets hantering av underrättelsen till AA framstår som
ogenomtänkt och delvis slarvig. Enligt min mening borde Migrationsverket
noggrant ha tänkt igenom vilket tillvägagångssätt som var bäst för att i enlighet
med 21 § förvaltningslagen underrätta AA om beslutet, och sedan arbetat i
enlighet med detta. Man borde naturligtvis även, när man avsåg att tillämpa
delgivningslagen, ha sett till att man följde lagens regler. Om verket hade gjort
det skulle AA sannolikt ha kunnat underrättas om beslutet betydligt tidigare än
vad som skedde. Nu underrättade Migrationsverket honom om beslutet först
efter att han tagits i förvar.

Det är svårt att frigöra sig från misstanken om att förvarsbeslutet i huvudsak
fattades för att Migrationsverket misslyckats med sina försök att underrätta AA
om utvisningsbeslutet. Även om jag inte har underlag för att påstå att det
förhåller sig på det sättet vill jag understryka vikten av att ett förvarsbeslut
endast får fattas om förutsättningarna i utlänningslagen verkligen är uppfyllda.

Förvar
När det så gäller det förvarsbeslut som Migrationsverket fattade kan jag
konstatera att det verkställdes den 18 februari 2015 och att det var fråga om ett
sannolikhetsförvar enligt 10 kap. 1 § andra stycket 2 utlänningslagen, dvs. ett
                                                                        Dnr 2827-2015     Sid 8 (10)




förvar av en person som ännu inte har ett lagakraftvunnet utvisnings- eller
avvisningsbeslut. Som skäl för beslutet angav Migrationsverket att det varit
svårt att nå AA för att underrätta honom om utvisningsbeslutet, och att det
därför fanns en risk för att han skulle hålla sig undan eller på annat sätt hindra
verkställigheten.

Migrationsverket har i sitt yttrande inte närmare kommenterat det förhållandet
att AA togs i förvar innan den tidsfrist för frivillig avresa som angetts i beslutet
hade löpt ut, trots att JO särskilt efterfrågat verkets synpunkter i frågan. När det
gäller den frågan gör jag följande bedömning.

I tidigare lagstiftning angavs att en utlänning som avvisats som regel skulle
lämna landet inom två veckor och att en utlänning som utvisats skulle lämna
landet inom fyra veckor efter det att beslutet vunnit laga kraft, om inte annat
bestämts i beslutet. Tidpunkten för när ett sådant beslut kunde verkställas av en
myndighet angavs på följande sätt i 8 kap. 12 § tredje stycket då gällande
utlänningslag (1989:529).

      Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det med
      säkerhet måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom
      denna tid, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart det kan ske.
Av förarbetena framgick att i de fall där det med säkerhet måste antas att den
som avvisats eller utvisats inte avsåg att självmant rätta sig efter beslutet och
polismyndigheten alltså hade möjlighet att verkställa beslutet utan att avvakta
tidsfristen för frivillig verkställighet, kunde myndigheten även ta utlänningen i
förvar, om förutsättningarna för detta var uppfyllda. I förarbetena finns
uttalanden som kan tolkas som att regeringen ansåg att det var möjligt att ta den
som avvisats eller utvisats i förvar under den tid för frivillig verkställighet som
gällde enligt bestämmelsen även i andra fall. (Se prop. 1988/89:86 s. 202.)

Efter några mindre justeringar av paragrafen fördes bestämmelsen över till
12 kap. 15 § i den nuvarande utlänningslagen (se prop. 1997/98:173 s. 6,
1999/2000:43 s. 6 och 2004/05:170 s. 38, 298 och 501).

I samband med genomförandet av det s.k. återvändandedirektivet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008
om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelands-
medborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna) ändrades bestämmelsen i 12
kap. 15 § utlänningslagen och man införde de regler som redovisats ovan under
rubriken Rättslig reglering om tidsfrist för frivillig avresa, upphävande av sådan
tidsfrist och när ett beslut som innehåller en tidsfrist för frivillig avresa blir
verkställbart (se 8 kap. 21 §, 12 kap. 14 a § och 15 § utlänningslagen).

Tidsfristen för frivillig avresa ska numera anges i själva avvisnings- eller
utvisningsbeslutet efter en prövning i det enskilda fallet, och beslutet kan
verkställas av en myndighet först när tidsfristen löpt ut eller beslutet om tidsfrist
för frivillig avresa upphävts. I förarbetena uttalas bl.a. att om man vid en
                                                                   Dnr 2827-2015      Sid 9 (10)




prövning finner att en utlänning ska ges förtroendet att återvända frivilligt bör
han eller hon ha en rimlig tid på sig för att kunna uppfylla kravet. Om
prövningen däremot resulterar i att det anses finnas en risk för avvikande ska
någon tidsfrist inte beviljas. (Se prop. 2011/12:60 s. 31 f.)

När bestämmelserna infördes övervägde regeringen även den möjlighet
direktivet ger att ålägga en tredjelandsmedborgare särskilda förpliktelser, t.ex.
reseförbud, i syfte att hindra honom eller henne från att avvika under tidsfristen
för frivillig avresa. Regeringen ansåg dock inte att det fanns något skäl att
utnyttja den möjligheten. Man uttalade i stället att när det finns anledning att
anta att det kommer att krävas tvångs- eller kontrollåtgärder för att förhindra att
en person avviker ska någon tidsfrist för frivillig avresa inte meddelas. (Se a.
prop. s. 35 f.)

Enligt min mening kan förarbetsuttalandena till den nuvarande regleringen och
regelsystemets uppbyggnad inte tolkas på något annat sätt än att den som i ett
beslut om avvisning eller utvisning har beviljats en tidsfrist för frivillig avresa
har rätt att på egen hand lämna landet fram till dess att tidsfristen löpt ut eller
upphävts. Lagstiftningen medger enligt min uppfattning inte att några
tvångsåtgärder vidtas gentemot den enskilde för att säkerställa verkställigheten
under denna tid. Om det, som Migrationsverket gör gällande, fanns en risk för
att AA skulle avvika borde verket antingen ha avstått från att meddela en
tidsfrist för frivillig avresa eller upphävt beslutet om tidsfrist enligt 12 kap.
14 a § utlänningslagen. Ordalydelsen i 12 kap. 14 a § tyder dock på att
Migrationsverket inte skulle ha kunnat upphäva tidsfristen förrän
utvisningsbeslutet vunnit laga kraft och tidsfristen därmed börjat löpa.

Mot bakgrund av den bedömning jag nu redovisat anser jag att det var fel av
Migrationsverket att ta AA i förvar.

Överlämnande av ärendet till Polismyndigheten
När det gäller Migrationsverkets beslut att lämna över ärendet till
Polismyndigheten för verkställighet gör jag följande överväganden.

Som jag tidigare angett kan en myndighet inte verkställa ett beslut om avvisning
eller utvisning som innehåller en tidsfrist för frivillig avresa förrän tidsfristen
löpt ut eller dessförinnan upphävts (se 12 kap. 15 § andra stycket
utlänningslagen). AA:s tidsfrist för frivillig avresa löpte alltjämt den 23 mars
2015 och beslutet om utvisning kunde därmed inte verkställas av
Polismyndigheten. Trots det överlämnades beslutet till Polismyndigheten den
dagen med uppgift om att utvisningsbeslutet blev verkställbart den 13 mars
2015. Detta fick till följd att Polismyndigheten fattade ett beslut om
verkställighetsförvar av AA den 2 april 2015. Förvarsbeslutet hävdes först den
7 april 2015 i samband med att Migrationsverket uppmärksammade
Polismyndigheten på att överlämnandet varit felaktigt.
                                                                  Dnr 2827-2015       Sid 10 (10)




Migrationsverkets hantering av ärendet resulterade alltså i att AA en andra gång
togs i förvar trots att tidsfristen för frivillig avresa inte hade löpt ut eller
upphävts. Mot bakgrund av att Migrationsverket i överlämnandebeslutet
uttryckligen angav att utvisningsbeslutet var verkställbart har jag inte funnit
någon anledning att granska Polismyndighetens handläggning av ärendet
närmare.

Det förhållandet att Migrationsverket återtog handläggningen av ärendet när det
felaktiga överlämnandet uppmärksammades har jag inte några synpunkter på.

Avslutning
Som jag konstaterat ovan har Migrationsverkets handläggning av underrättelsen
till AA brustit. Migrationsverket har vidare fattat beslut om att ta AA i förvar
trots att tidsfristen för frivillig avresa inte löpt ut. Därefter har verket lämnat
över utvisningsärendet till Polismyndigheten för verkställighet med uppgift om
att utvisningsbeslutet var verkställbart, trots att detta var felaktigt.
Överlämnandet resulterade i att AA på nytt togs i förvar under tidsfristen för
frivillig avresa. Jag är sammanfattningsvis mycket kritisk till hur
Migrationsverket hanterat AA:s ärende.
