# Tillförlitligheten av snabbtest för analys av narkotiska preparat

JO 2002-12-13 dnr 2830-2002

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2002-12-12        2830-2002              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Tillförlitligheten av snabbtest för analys av narkotiska preparat


                        I ett beslut den 12 december 2002 anförde chefsJO Eklundh följande.

## Initiativet

Enligt en tidningsartikel i Svenska Dagbladet den 7 juli 2002 satt två personer i
                        Malmö i häkte i tre veckor på grund av polisens okunnighet. Av artikeln framgick
                        vidare följande. En man och en kvinna i Malmö greps i mitten av juni. I den bil
                        som de färdades i hittade polisen närmare ett halvt kilo vitt pulver i en plastpåse.
                        Den preliminära undersökningen av pulvret tydde på att det rörde sig om
                        amfetamin. Detta ledde till att paret häktades. När provresultatet kom från Statens
                        kriminaltekniska laboratorium visade det sig att pulvret i påsen var socker. De två
                        misstänkta personerna släpptes omedelbart.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från Polismyndigheten i Skåne. Därvid
                        framkom att polisen i samband med att två personer misstänktes för stöld och olaga
                        intrång anträffade en påse med ca 475 g vitt pulver. En snabbanalys av pulvret
                        gjordes på länskriminalen dagen efter gripandet. Analysen visade att det var
                        amfetamin. Pulvret sändes därefter till Statens kriminaltekniska laboratorium
                        (SKL) för analys. När beskedet kom från SKL visade det sig att pulvret i påsen var
                        socker.

                        Mot bakgrund av det anförda beslutade jag att ta upp saken till utredning som ett
                        initiativärende.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i bl.a. ärendet – – – granskades.

                        Av polisanmälan framgick följande. I samband med en husrannsakan i ett fordon
                        anträffades ca 500 g vitt pulver inlindat i packtejp. Förpackningen låg i en tygpåse
                        som i sin tur låg i en axelremsväska mellan framstolarna i fordonet. På fråga till de
                        båda misstänkta vems väskan var svarade de först undvikande, men sedan sade den
                        ene att det var den andres väska, vilket denne medgav. Efter det att pulvret
                        anträffats ändrade personerna sina uppgifter om väskan och uppgav att denna legat
                        bak i bilen hela dagen och att de inte visste vems väskan var.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 2830-2002      Sid 2 (4)




Av en promemoria från länskriminalavdelningen avseende snabbtestet framgick
följande. Vid testet användes engångshandskar. Det inlindade tejpförsedda paketet
lades i ett dragskåp på ett C4-kuvert. Engångstestpinnar användes och något korn
togs för att köra snabbtestet. Metod A användes och den orangefärgade ”rutan” på
testet överensstämde med vätskan där pulvret lagts ned. Resultatet påvisade
amfetamin.

Ärendet remitterades till Rikspolisstyrelsen för yttrande om tillförlitligheten av den
snabbtest för analys av narkotiska preparat som Polismyndigheten i Skåne använt i
ärendet samt om i vilken mån analysresultatet kunde utgöra underlag för
tvångsåtgärder. Rikspolisstyrelsen (rikspolischefen AA) anförde följande.

## Bakgrund

Lördagen den 15 juni 2002 greps två personer av polisen i Malmö misstänkta för
      stöld alternativt olaga intrång. I samband med gripandet hittades ett paket
      innehållande 520 gram vitt pulver vilket misstänktes vara amfetamin. Polisens s.k.
      snabbtest visade att pulvret var amfetamin. Misstankarna utvidgades till att omfatta
      även grovt narkotikabrott, och personerna anhölls och häktades. Vid efterföljande
      laboratorietest vid Statens kriminaltekniska laboratorium visade det sig att pulvret
      var socker. Personerna hade då varit häktade i tre veckor och frigavs omedelbart.

      Tillförlitligheten av snabbtest för analys av narkotika
      Rikspolisstyrelsen har i samarbete med Statens kriminaltekniska laboratorium tagit
      fram snabbtest för narkotika (fabrikat NIK). Snabbtestet har använts sedan år 1994.
      Testet består av en tillsluten plastförpackning som innehåller en eller flera ampuller
      beroende på vilken typ av narkotika som skall testas. Testet utförs genom att
      förpackningen öppnas och en viss mängd av den misstänkta narkotikan hälls i
      förpackningen som därefter tillsluts. Glasampullerna krossas genom att tryckas
      sönder utifrån. Det misstänkta materialet blandas med kemikalierna från
      glasampullerna och avläses därefter mot en färgskala som, vid positivt resultat,
      indikerar vilken typ av narkotika det är fråga om.
      Snabbtesten finns i regel inne på polisstationerna och handhas endast av personal
      som genomgått särskild utbildning i ämnet.
      Det skall också framhållas att snabbtestet bara kan ge en indikation på att det testade
      materialet är narkotika. Under förutsättning att snabbtestet handhas på rätt sätt
      bedöms tillförlitligheten som mycket hög. Alla resultat från snabbtest följs upp med
      en verifikationsanalys vid ett laboratorium, i regel Statens kriminaltekniska
      laboratorium. I några fall har även Tullverkets laboratorium använts.
      Om instruktionen för hantering av snabbtest inte följs, så kan det leda till ett oriktigt
      positivt besked. När oriktigt resultat erhålls beror det vanligtvis på hanteringsfel – att
      en för stor mängd av undersökningsmaterialet används i testet eller att den
      rekommenderade processen fram till avläsning inte följs. Kriminaltekniska
      laboratoriet har vid några tillfällen kunnat konstatera att handhavandefel varit den
      troligaste orsaken när felaktiga besked har erhållits. De efterföljande kontrollerna
      vid laboratoriet har dock gett de korrekta resultaten.
      År 1995 gjorde Rikspolisstyrelsen en uppföljning av utförda snabbtest. Styrelsens
      bedömning var att användandet av snabbtest för analys av narkotiska preparat är av
      stort värde och innebär en förbättring i förundersökningsarbetet.
      Vid uppföljningen ansåg Styrelsen
         att tillförlitligheten av snabbtesten är mycket hög
         att tillbuden vid handhavandet varit få
         att snabbtesten underlättar beslut om frihetsberövande eller frigivning
         att rättssäkerheten som en följd av detta har förbättrats.
                                                                         Dnr 2830-2002     Sid 3 (4)



      Rikspolisstyrelsen har i dag ingen annan uppfattning än den som kom fram i
      uppföljningen från år 1995.

      Kan analysresultatet utgöra underlag för tvångsåtgärder?
      Rikspolisstyrelsen anser att snabbtesten är ett viktigt och tillförlitligt hjälpmedel som
      kan stärka eller försvaga misstankar om att testat material kan vara narkotika. Det är
      dock styrelsens uppfattning att testresultatet inte ensamt bör utgöra grund för
      tvångsåtgärder. En helhetsbedömning bör göras av de omständigheter som förelåg
      när den misstänkta narkotikan påträffades. Testresultatet är en sådan omständighet.
      Förpackningssätt, platsen där den påträffas, innehavarens person m.m. är andra
      omständigheter som alltid vägs in vid bedömningen.
      I det nu aktuella fallet fanns det andra omständigheter som konstituerade misstanke
      om brott. Det gällde exempelvis att det misstänkta pulvret låg paketerat på ett sådant
      sätt som är brukligt i narkotikasammanhang, att ingen i bilen ville kännas vid
      paketet och att de misstänkta var kända sedan tidigare av polisen för viss
      brottslighet. Även tiden och platsen för ingripandet gav näring åt misstankarna.
      Resultatet av snabbtestet kombinerat med andra omständigheter torde med andra ord
      kunna ge tillräckliga förutsättningar för att tillgripa tvångsåtgärder.
      Rikspolisstyrelsen bedömer att snabbtesten har bidragit till ett bättre underlag för
      åklagarna vid beslut om t.ex. frihetsberövanden, vilket har stärkt rättssäkerheten för
      den enskilde.
      Snabbtesten utgör ett bra hjälpmedel för poliserna som underlag i avrapporteringen
      till åklagarna. Resultaten av test gör det möjligt att i ett tidigt skede av utredningen
      få en klar indikation på vilket slag av preparat som beslagtagits. Denna tidiga
      information är av betydelse vid de inledande förhören med den misstänkte och anses
      också ha medfört såväl en stärkt rättssäkerhet som en effektivisering av
      utredningsarbetet.

      Information och utbildning
      Rikspolisstyrelsen har förmedlat både utbildning och information beträffande
      snabbtest, bl.a. till polisens regionala kontaktpersoner i narkotikafrågor.
      Statens kriminaltekniska laboratorium har särskilt uppmärksammats på eventuella
      problem med snabbtesten. Laboratoriet överväger för närvarande också att
      ytterligare förtydliga instruktionen för hantering av snabbtest.
      Rikspolisstyrelsen kommer givetvis även i fortsättningen att, tillsammans med
      Kriminaltekniska laboratoriet, följa upp frågan om utbildning i syfte att undvika alla
      former av hanteringsfel i samband med snabbtestet.

Bedömning
Rikspolisstyrelsen har förklarat att den bedömer det aktuella snabbtestets
tillförlitlighet som mycket hög under förutsättning att testet handhas på rätt sätt.
Enligt styrelsen beror oriktiga resultat vanligtvis på hanteringsfel. Det har vidare
upplysts att testet handhas endast av personal som genomgått särskild utbildning i
ämnet. Jag noterar att Rikspolisstyrelsen tillsammans med SKL kommer att följa
upp frågan om utbildning i syfte att undvika alla former av hanteringsfel i samband
med snabbtestet.

Trots att tillförlitligheten av snabbtestet bedöms som mycket hög inträffar det
uppenbarligen fall då testet visar ett oriktigt resultat. Som Rikspolisstyrelsen anfört
bör därför testresultatet inte ensamt utgöra grund för tvångsåtgärder. Man måste i
stället göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring påträffandet av
                                                                  Dnr 2830-2002     Sid 4 (4)




den misstänkta narkotikan. Vid en sådan bedömning är testresultatet således endast
en av flera omständigheter som skall beaktas.

Det här aktuella fallet visar på det angelägna i att svarstiderna för SKL:s
undersökningar blir så korta som möjligt. Denna fråga har nyligen behandlats i
delbetänkandet (SOU 2002:45) Snabbare lagföring 4 – Ett snabbförfarande för
brottmål, som avgetts av beredningen för rättsväsendets utveckling (se s. 56 f.).
