# Kritik mot tre domare vid Svea hovrätt för underlåtenhet att ange skälen till ett förordnande om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader till staten

JO 2013-04-15 dnr 2836-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2013-04-15                                      1 (3)
                                                                                                  2836-2012
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot tre domare vid Svea hovrätt för underlåtenhet att ange skälen
                        till ett förordnande om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader
                        till staten


                          Beslutet i korthet: Den som döms för ett brott ska enligt lagen betala tillbaka bl.a.
                          försvararkostnader till staten. Hur mycket som ska betalas beror i första hand på den
                          tilltalades ekonomi. Vid en huvudförhandling inför Svea hovrätt uppgav den tilltalade att
                          han saknade inkomst och förmögenhet. Hovrätten beslutade trots det om full
                          återbetalningsskyldighet. Juristdomarna i hovrätten får kritik för att de inte angett några
                          skäl för hovrättens ställningstagande.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot bl.a. Svea hovrätt. Han uppgav att
                        han i ett brottmål förpliktats att till staten återbetala kostnader för försvarare och
                        särskild företrädare för barn trots att han sagt vid huvudförhandlingen i hovrätten
                        att han inte hade någon inkomst. Domstolen hade inte heller angett några skäl till
                        att den inte beaktat det han uppgett angående sina inkomstförhållanden.

## Utredning

Handlingar i hovrättens mål B 5663-11 och Södertörns tingsrätts mål B 17082-10
                        begärdes in och granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande. Vid
                        tingsrättens huvudförhandling i juni 2011 uppgav AA att han hade viss inkomst.
                        Tingsrätten skrev i domen att AA hade ekonomisk förmåga att ersätta kostnaderna
                        för sitt försvar och för den särskilda företrädaren samt beslutade att han skulle
                        återbetala dessa kostnader till staten. När hovrätten i januari 2012 höll
                        huvudförhandling uppgav AA att han numera inte hade några inkomster och att han
                        hade förbrukat det kapital han tidigare haft. Hovrätten beslutade att AA till staten
                        skulle återbetala kostnaderna för försvararen och den särskilda företrädaren. Några
                        skäl till beslutet angavs inte. I hovrättens avgörande deltog hovrättsråden BB och
                        CC samt tf. hovrättsassessorn DD. Dessutom deltog två nämndemän.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från referenten i hovrättens mål, tf.
                        hovrättsassessorn DD. Anmälan remitterades därefter till hovrätten som bereddes
                        tillfälle att lämna kompletterande upplysningar om anledningen till att hovrätten
                        inte angett de skäl som beslutet om återbetalningsskyldighet avseende



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 2836-2012     Sid 2 (3)




rättegångskostnader grundades på, samt redovisa sin bedömning av det som
kommit fram.

Hovrätten, genom presidenten EE, hänvisade i sitt remissvar till ett bilagt yttrande
från hovrättslagmannen FF, jämte ett underyttrande från hovrättsråden BB och CC
samt tf. hovrättsassessorn DD.

BB, CC och DD upplyste följande.
      ---
      Vid överläggning till dom togs frågan om återbetalningsskyldigheten upp och vi var
      ense om att de uppgifter som AA i hovrätten lämnade om sina ekonomiska
      omständigheter inte gav anledning att frångå huvudregeln i 31 kap. 1 § första stycket
      rättegångsbalken om att en tilltalad som döms för brottet ska ersätta staten för
      kostnader i målet. Ett domskoncept avfattades av referenten och cirkulerade därefter
      på sedvanligt sätt mellan juristledamöterna. Vi kan inte erinra oss att vi förde några
      särskilda diskussioner om huruvida motiveringen till vårt ställningstagande i fråga
      om återbetalningsskyldigheten skulle framgå av domen eller inte. Vi kan i efterhand
      konstatera att skälen till vårt beslut i denna del borde ha angetts i domen och att det
      beror på ett förbiseende att så inte skedde.

FF tillade följande.

      ---
      Jag kan för egen del inte bidra med några ytterligare upplysningar utöver vad som
      anförs i det yttrandet. Jag gör inte heller någon annan bedömning av det som kommit
      fram än vad ledamöterna har gjort; det är uppenbart, inte minst i ljuset av vad AA
      uppgav vid huvudförhandlingen i hovrätten om sina ändrade inkomst - och
      förmögenhetsförhållanden, att hovrätten borde ha angett skälen till varför han skulle
      betala tillbaka rättegångskostnaderna i hovrätten. Vidare saknar jag anledning att dra
      någon annan slutsats än att det rör sig om ett rent förbiseende. När jag tagit upp
      frågan under hand på avdelningen har mina medarbetare undantagslöst förklarat att
      de, när någon åläggs återbetalningsskyldighet för rättegångskostnad er, regelmässigt
      också anger skälen för beslutet. Några ytterligare särskilda åtgärder med anledning
      av det nu aktuella ärendet har jag därför inte ansett påkallade.

AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Den som döms för ett brott ska enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken, RB, ersätta
staten för vad som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Detta
gäller även för kostnader som enligt rättens beslut har betalats av allmänna medel
för särskild företrädare för barn (se 8 § [lagen 1988:609] om målsägandebiträde
och 12 § lagen [1999:997] om särskild företrädare för barn). Den dömde är dock
som huvudregel inte skyldig att betala mera av kostnaderna än vad han eller hon
skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1996:1619). Återbetalningsskyldigheten enligt rättshjälpslagen bestäms av regler i
23 § samma lag. Den baseras på den enskildes ekonomiska underlag som i regel
motsvarar årsinkomsten med avdrag för underhållsskyldighet. Exempelvis framgår
av bestämmelsen att den vars ekonomiska underlag inte överstiger 50 000 kr ska
betala två procent av kostnaderna. Vad den tilltalade ska betala får vidare enligt 31
kap. 1 § RB jämkas eller efterges om det finns skäl till det med hänsyn till den
                                                                  Dnr 2836-2012    Sid 3 (3)




tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska
förhållanden.

Av 31 kap. 9 § RB framgår att rätten självmant ska ta ställning till om den tilltalade
ska betala tillbaka kostnaderna för försvarare m.m. till staten. Utgångspunkten är
att det är den tilltalades ekonomiska situation vid huvudförhandlingen som ska
ligga till grund för bedömningen. Det är rättens uppgift att se till att det finns
tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till frågan om återbetalnings-
skyldighet. Domstolens beslut om återbetalningsskyldighet för den som döms i ett
brottmål ska grunda sig på en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Utgången är alltså inte given och torde inte heller framstå som självklar för den
enskilde som berörs av beslutet.

Ett beslut om återbetalningsskyldighet enligt 31 kap. 1 § RB är med lagens
terminologi ett beslut som inte är slutligt. Enligt 30 kap. 11 § RB ska rätten ange
skälen för ett sådant beslut i den utsträckning det behövs. AA uppgav vid
huvudförhandlingen i hovrätten att han inte längre hade några inkomster eller
någon förmögenhet. Om hovrätten hade utgått från den uppgiften, skulle AA inte
ha ålagts att betala tillbaka alla kostnader för försvararen och den sär-skilda
företrädaren. AA hade naturligtvis intresse av att få veta varför hovrätten trots detta
beslutade om full återbetalningsskyldighet. Det innebär att hovrätten enligt 30 kap.
11 § RB var skyldig att ange skälen för sitt beslut. BB, CC och DD har hänvisat till
att det rört sig om ett rent förbiseende från deras sida att någon motivering till
beslutet om återbetalningsskyldighet inte angavs. Jag har ingen anledning att
ifrågasätta att så var fallet även om jag har svårt att förstå att inte någon av de tre
domarna upptäckte att skälen för beslutet om återbetalningsskyldighet saknades.

BB, CC och DD förtjänar alltså kritik för att de inte i domskälen förklarat
hovrättens ställningstagande om återbetalningsskyldighet.

Det AA i övrigt framfört i sin anmälan ger inte anledning till någon ytterligare
åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
