# En person som skulle förhöras av polisen förbjöds att göra en egen ljudinspelning av förhöret utan att det fanns något sakligt skäl för det

JO 2023-04-13 dnr 2837-2022

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr
                                                                           2023-04-13             2837-2022           Sid 1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En person som skulle förhöras av polisen förbjöds att göra en egen
                        ljudinspelning av förhöret utan att det fanns något sakligt skäl för det


                          Beslutet i korthet: En man som skulle förhöras av polisen ville göra en egen
                          ljudinspelning av förhöret med sin mobiltelefon. När han kontaktade polisen inför
                          förhöret fick han information om att någon inspelning inte skulle tillåtas och att
                          telefonen kunde tas om hand om han ändå gjorde en inspelning.
                          JO konstaterar att det inte finns någon rätt grundad på författning för en enskild
                          person att göra en egen inspelning av ett polisförhör, men inte heller något uttryckligt
                          förbud mot det. Som utgångspunkt är det enligt JO tillåtet att göra en egen inspelning
                          av ett förhör.
                          I en förundersökning förekommer ofta uppgifter som omfattas av sekretess och det är
                          angeläget att det som kommer fram vid ett förhör inte röjs för utomstående på ett sätt
                          som kan medföra skada eller men för brottsutredningen eller andra skyddsvärda
                          ändamål. Det finns också ett intresse av att kunna upprätthålla ordningen vid ett
                          förhör och genomföra det på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Enligt JO kan en
                          förhörsledare eller undersökningsledare neka en person att göra en egen inspelning
                          om det finns konkreta och sakligt godtagbara omständigheter av det slag som nu
                          nämnts. Ett sådant ställningstagande ska dokumenteras.
                          Polismyndigheten kritiseras för att ha förbjudit mannen att göra en egen inspelning av
                          förhöret utan att det fanns godtagbara skäl för det och för att ha förmedlat att
                          telefonen kunde omhändertas trots att det inte fanns något lagstöd för ett sådant
                          omhändertagande.
                          Enligt JO talar rättssäkerhetsskäl för att en reglering i författning bör övervägas av de
                          frågor som aktualiseras i beslutet. En kopia av JO:s beslut skickas därför till
                          regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO i mars 2022 och i senare kompletteringar förde
                        AA fram klagomål mot Polismyndigheten. AA invände bl.a. mot att polisen inte
                        tillät honom att spela in ett förhör som han skulle delta i och att polisen sa att
                        hans mobiltelefon kunde komma att tas i beslag om han ändå gjorde det. När
                        han inställde sig hos polisen uppmanades han att lämna sin jacka och telefon i
                        ett skåp. Syftet var att han inte skulle kunna spela in förhöret.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 2837-2022        Sid 2 (8)




Till sin anmälan bifogade AA en ljudinspelning av ett telefonsamtal med
polisen.

Utredning
JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig över AA:s påstående om att han
inte fick spela in förhöret och redovisa sin bedömning av under vilka rättsliga
förutsättningar en person kan nekas att spela in ett polisförhör som han eller hon
själv deltar i.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig till JO i september 2022 efter att
underlag hämtats in från samtliga polisregioner och berörda befattningshavare
fått tillfälle att lämna synpunkter.

Enligt polisregionerna är det ovanligt med önskemål om att få göra egna
inspelningar av förhör. I förekommande fall görs en bedömning av om
inspelningen ska tillåtas. Undersökningsledaren gör ofta bedömningen i samråd
med förhörsledaren, men i brådskande fall kan förhörsledaren göra en egen
bedömning. I vissa fall tillåts att en inspelning görs, men det händer att
inspelningar nekas. Reglerna om förundersökningssekretess används ofta som
grund för att neka en inspelning. Ett beslut att neka en inspelning kan också
grundas på reglerna i 23 kap. 9 a och b §§ rättegångsbalken (RB) om tillfälligt
omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning. I vissa fall finns en
risk för att t.ex. en mobiltelefon ska användas som tillhygge mot förhörsledaren.
Förhörspersonen kan då även av den anledningen nekas att ta med sig telefonen.

Polismyndigheten redovisade sammanfattningsvis följande om förhöret med
AA.

AA kallades till förhör som misstänkt för ett brott. Samma dag som förhöret
skulle hållas frågade AA, under ett telefonsamtal med förhörsledaren, om han
fick spela in förhöret med sin mobiltelefon. Förhörsledaren svarade att någon
inspelning inte kunde tillåtas och att telefonen kunde tas om hand om AA ändå
spelade in förhöret. När AA kom till förhöret lämnade han, efter tillsägelse av
förhörsledaren, ytterkläder och mobiltelefon i ett skåp på polisstationen. Mot
bakgrund av att AA sedan tidigare var dömd för våldsbrott och skulle höras om
ytterligare ett sådant brott gjordes bedömningen att han skulle kunna använda
telefonen som tillhygge. En inspelning bedömdes också kunna försvåra
utredningen och påverka utredarnas arbetsmiljö negativt. Bedömningen
grundades på reglerna i 23 kap. 9 a § RB.

Polismyndigheten redogjorde för den rättsliga regleringen och redovisade
följande bedömning.

      Allmänt om inspelningar av förhör
      När det gäller enskildas rätt att göra egna inspelningar av polisförhör eller
      möjligheter för de brottsbekämpande myndigheterna att neka sådana saknas
      specifik reglering. … Det är tydligt att bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB inte kan
                                                               Dnr 2837-2022        Sid 3 (8)




användas som lagstöd för att omhänderta exempelvis en mobiltelefon endast i
syfte att hindra en inspelning.
Polismyndighetens uppfattning är att det skulle leda till orimliga konsekvenser
om en misstänkt eller annan förhörsperson skulle ha en oinskränkt rätt att spela
in polisförhör som personen själv deltar i. Polismyndigheten delar därför den
uppfattning som riksåklagaren och JK har uttryckt [i JK:s beslut den
21 april 1986, dnr 551-85-21; JO:s anm.]. Utgångspunkten bör därmed vara att
egna inspelningar av förhör ska tillåtas i så stor utsträckning som möjligt. Det
måste dock finnas ett utrymme för förhörsledare och förundersökningsledare att
efter en bedömning i varje enskilt fall neka en privat inspelning av förhöret om
det finns godtagbara skäl för det. Godtagbara skäl kan vara kollusionsfara,
ordningsproblem och hänsyn till förundersökningssekretessen samt risk för
spridning av sekretessbelagda uppgifter om enskilda.
Även omständigheter som innebär att syftet med förhöret kan gå förlorat bör
kunna godtas som skäl att neka en inspelning. Det är exempelvis viktigt att den
hörde inte känner sig besvärad av inspelningen och blir mindre benägen att uttala
sig fritt. I sådana situationer kan en privat bandupptagning vara till men för
förutsättningarna att hålla ett effektivt förhör.
Ett ställningstagande att neka en inspelning behöver dock vara motiverat och
grundas på konkreta och relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Ett
eventuellt nekande måste således vara sakligt och objektivt grundat (jfr 1 kap.
9 § regeringsformen). Det får givetvis inte förekomma att en person vägras spela
in förhör av ovidkommande hänsyn.
Bedömningen av om en inspelning ska tillåtas kan göras såväl inför som under
förhöret. Ett nekande med hänvisning till att det föreligger kollusionsfara eller
sekretesskäl torde i normalfallet grundas på omständigheter som är kända redan
före förhöret. När det gäller ett nekande på grund av andra omständigheter, som
exempelvis att en inspelning kan antas störa ordningen vid förhöret, förefaller
utrymmet att neka på förhand vara mer begränsat. Ett nekande torde dock vara
motiverat om det finns någon objektiv omständighet som ger stöd åt ett
antagande att det kan uppstå ordningsproblem eller att syftet med förhöret kan gå
förlorat om inspelningen tillåts vid förhöret.
–––
Det saknas bestämmelser om hur ett beslut om att neka någon att spela in förhör
ska dokumenteras. Bestämmelser om vad ett förundersökningsprotokoll ska
innehålla finns bl.a. i 20 § förundersökningskungörelsen. Polismyndigheten
anser att ett beslut om att neka en egen upptagning bör betraktas som en uppgift
som ”i övrigt är av betydelse” i bestämmelsen. Ett sådant beslut och grunderna
för det bör därför dokumenteras i förundersökningen eller på annat lämpligt sätt,
t.ex. genom en tjänsteanteckning.
Polismyndighetens uppfattning är vidare att det saknas lagstöd för att tvångsvis
omhänderta en mobiltelefon eller annan inspelningsutrustning i de fall som en
person på godtagbara grunder enligt ovan nekas att spela in ett förhör och det
inte finns grund för att tillämpa 23 kap. 9 a § RB. Polismyndigheten vill dock
peka på möjligheten att besluta om yppandeförbud för att begränsa risken för att
uppgifterna som spelats in sprids av förhörspersonen.

Förelåg grund för att neka AA att spela in förhöret?
Förhöret med AA gällde misstankar om ett brott mot vapenlagen bestående i ett
olovligt innehav av en mindre mängd ammunition som beslagtagits i dennes
bostad. Det fanns inga ytterligare misstänkta eller andra personer som hade hörts
i ärendet vid tidpunkten för AA:s förhör. Mot denna bakgrund gör
Polismyndigheten bedömningen att det inte fanns grund att tillämpa 23 kap. 9 a §
RB och inte heller skäl att neka en inspelning på grund av kollusionsfara eller
med hänsyn till förundersökningssekretessen.
                                                                       Dnr 2837-2022        Sid 4 (8)




      Som framgår av yttrandet från berörda befattningshavare har ställningstagandet
      att neka AA att spela in förhöret grundats även på andra omständigheter bl.a.
      risken för våldsanvändning vid förhöret. Polismyndigheten anser, i linje med …
      JK …, att ordningsfrågor är något som ska kunna vägas in i en bedömning av om
      en inspelning ska tillåtas eller inte. En sådan bedömning måste grundas främst på
      förhörspersonens agerande och uppträdande i den specifika situationen. Har
      personen tidigare varit våldsam i samband med förhörssituationer kan det också
      vara av betydelse men torde inte ensamt vara avgörande vid bedömningen.
      Utredningen visar att AA nekades att spela in förhöret redan innan han kom till
      polisstationen. Som framgått är det Polismyndighetens uppfattning att ett
      nekande i en sådan situation förutsätter att det finns någon objektiv omständighet
      som ger stöd åt ett antagande att det kan uppstå ordningsproblem eller att syftet
      med förhöret kan gå förlorat om inspelningen tillåts vid förhöret. I detta fall kan
      Polismyndigheten inte se att det finns något i utredningen som talar för att det
      förelegat några sådana omständigheter. Det finns inte heller något i utredningen
      som tyder på att eventuella ordningsproblem kunde kopplas till just inspelningen
      som sådan. Enbart den omständigheten att en förhörsperson tidigare har dömts
      för eller ska höras om ett våldsbrott är i sig inte tillräckliga skäl att neka
      inspelning. Vid en sammantagen bedömning anser Polismyndigheten därför att
      utredningen inte ger stöd för att det har funnits tillräckliga skäl att neka AA:s
      inspelning av förhöret.
      Av utredningen framgår att AA:s telefon inte omhändertogs utan lämnades
      utanför förhörsrummet efter tillsägelse. De berörda befattningshavarna har inte
      vidtagit en åtgärd som krävt dokumentation genom protokoll enligt 23 kap. 9 b §
      RB då någon egendom inte har omhändertagits (jfr prop. 2015/16:68 s. 78).
      Dokumentationen har istället skett genom en tjänsteanteckning i ärendet.
      Polismyndigheten anser att det har varit ett lämpligt sätt att dokumentera i detta
      fall.

## Avslutande synpunkter

Som framgår ovan visar utredningen att det i dagsläget är ovanligt att
      förhörspersoner framställer önskemål om att spela in förhör. Undersökningen
      visar dock att det varierar mellan olika polisregioner hur frågan hanteras, hur
      bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB tillämpas och hur beslut enligt denna
      bestämmelse dokumenteras. Det är självklart inte tillfredsställande att frågan
      hanteras på olika sätt inom myndigheten. I kommande arbeten med
      Polismyndighetens styrdokument på området kommer därför behovet av
      ytterligare styrning i frågorna om hur beslut enligt 23 kap. 9 a § RB ska
      dokumenteras och förhörspersoners rätt att spela in förhör att ses över. I det
      sammanhanget kan nämnas att det vid myndigheten bl.a. pågår ett arbete med att
      ta fram en nationell handbok för hur man håller förhör.

Rättsliga utgångspunkter
Grundläggande bestämmelser
Legalitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § tredje stycket
regeringsformen (RF) och innebär att all maktutövning ska vara grundad på lag
eller annan föreskrift.

Kravet på normmässighet inom den offentliga verksamheten följer även av
1 kap. 9 § RF. Enligt den bestämmelsen ska domstolar och
förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet.
                                                                   Dnr 2837-2022       Sid 5 (8)




Europakonventionen innehåller bestämmelser om skydd för egendom. Skyddet
får inskränkas genom lag. (Se artikel 1 i första tilläggsprotokollet till
konventionen.)

Förhör under förundersökningen
Under en förundersökning får förhör hållas med den som antas kunna lämna
upplysning av betydelse för utredningen (se 23 kap. 6 § RB).

En person som ska förhöras är skyldig att på tillsägelse tillfälligt lämna ifrån sig
elektronisk kommunikationsutrustning som han eller hon bär med sig eller har
på sig om det kan antas att utredningen annars försvåras. Om förhörspersonen
vägrar får en polis tillfälligt omhänderta utrustningen. (Se 23 kap. 9 a § första
stycket RB.)

Bestämmelsen syftar till att begränsa en förhörspersons möjligheter att försvåra
eller motverka åtgärder i en brottsutredning genom att kommunicera med andra
personer. Den utgör inte lagstöd för att omhänderta utrustning i syfte att
upprätthålla ordningen vid ett förhör eller för att polisen upplever det som
obehagligt att en inspelning görs. Bestämmelsen utgör inte heller lagstöd för att
omhänderta utrustning i syfte att förhindra att en eventuell inspelning används
på ett visst sätt sedan förhöret avslutats. (Se JO 2022/23 s. 260, dnr 8063-2019.)

Ett förhör får dokumenteras av brottsutredande myndigheter genom en
ljudupptagning eller en ljud- och bildupptagning. Vid bedömningen av om ett
förhör bör dokumenteras genom en ljudupptagning eller en ljud- och
bildupptagning ska brottets beskaffenhet, utsagans förväntade betydelse och den
hördes personliga förhållanden särskilt beaktas. (Se 23 kap. 21 b § RB.)

När en förundersökning inleds ska en undersökningsledare tillsättas.
Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet och ska se
till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen
tas till vara (se 1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen).

Bedömning
Granskningens inriktning
Min granskning har avsett under vilka rättsliga förutsättningar en person får
nekas att göra en egen ljudinspelning av ett förhör som han eller hon själv deltar
i. Andra närliggande frågor, t.ex. om den hörde har rätt att filma förhöret, går
jag inte in på.

Allmänna utgångspunkter för egna ljudinspelningar av polisförhör
Frågan är inte reglerad i författning
Polisen har sedan länge dokumenterat förhör genom ljudinspelning. Det är nu
också reglerat i rättegångsbalken att polisen får dokumentera ett förhör genom
inspelning av både ljud och bild. Däremot är det inte obligatoriskt för polisen att
spela in ett förhör på nu nämnt sätt, utan det bör ske i de fall det är motiverat.
                                                                 Dnr 2837-2022       Sid 6 (8)




Vad som ska gälla vid det enskilda förhöret bestäms ytterst av
undersökningsledaren.

Förutsättningarna för en enskild person att göra en egen ljudinspelning av ett
förhör är inte reglerade i vare sig rättegångsbalken eller
förundersökningskungörelsen. Det finns därmed inte någon rätt grundad på
författning för den enskilde att göra en egen inspelning, men inte heller något
uttryckligt förbud mot det.

Det är som utgångspunkt tillåtet att göra en egen inspelning av ett förhör
JO har i flera beslut uttalat sig om förutsättningarna att neka någon som deltar i
ett samtal eller ett möte med en tjänsteman att göra en egen inspelning (se t.ex.
JO 2008/09 s. 320, dnr 1418-2007, samt JO 2016/17 s. 107, dnr 5043-2014, och
s. 523, dnr 2595-2015). Det har i dessa fall handlat om kontakter med
tjänstemän vid en socialförvaltning respektive en läkare och hörande av ett barn
under en vårdnadsutredning.

JO har konstaterat att en ljudupptagning som utgångspunkt är tillåten, men att
det finns förutsättningar att neka en inspelning med hänvisning till sekretess i
fråga om en person som inte deltar i samtalet samt om inspelningen är tänkt att
användas på ett sätt som är provokativt eller förlöjligande för tjänstemannen. I
ärendet med vårdnadsutredningen togs även hänsyn till eventuella konsekvenser
för det berörda barnet. En bedömning ska alltid göras i det enskilda fallet.

I JO 2006/07 s. 419, dnr 4168-2004, uttalades att en förrättningslantmätare har
möjlighet att förbjuda att bandinspelning sker vid ett sammanträde under
förutsättning att han eller hon i det enskilda fallet bedömer att upptagningen
skulle vara så störande att syftet med sammanträdet skulle äventyras.

När det gäller polisförhör har Justitiekanslern (JK) uttalat att
undersökningsledaren så långt det är möjligt bör tillåta den misstänkte eller
dennes försvarare att göra en egen inspelning av förhör. En självklar
utgångspunkt är då enligt JK att sekretessen vid förundersökningen inte träds
för när. (Se JK:s beslut den 21 april 1986, dnr 551-85-21.)

Jag har för egen del ingen annan uppfattning än att det som utgångspunkt är
tillåtet att göra en egen inspelning av ett polisförhör.

Det finns omständigheter som medför att en inspelning kan nekas
För uppgifter som hänför sig till en förundersökning gäller ofta sekretess, både
till skydd för förundersökningen och för uppgifter om enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden (se 18 kap. 1 § och 35 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen). Sekretess kan även gälla med hänsyn till andra allmänna eller
enskilda intressen, exempelvis rikets säkerhet. Även utan att en
sekretessbestämmelse är tillämplig kan det förekomma uppgifter i en
förundersökning som kan anses känsliga, t.ex. med hänsyn till andras personliga
integritet.
                                                                   Dnr 2837-2022      Sid 7 (8)




Samhället har ett självklart intresse av att utreda och lagföra brott. Förhör är en
viktig del av en förundersökning och det är angeläget att det som kommer fram
vid ett förhör inte röjs för utomstående på ett sätt som medför skada eller men
för brottsutredningen (kollusionsfara) eller för andra skyddsvärda ändamål.

Den som förhörs är visserligen inte förhindrad att återge vad som sagts under
förhöret så länge undersökningsledaren inte har beslutat om s.k. yppandeförbud
(se 23 kap. 10 § sista stycket RB). Den som närvarar vid ett förhör kan alltså
sprida uppgifter från förhöret vidare även om han eller hon inte spelar in det.
Skadeverkningar av att uppgifterna sprids blir dock typiskt sett större om de
sparats genom en inspelning. Intresset av att brottsutredningen inte försvåras,
sekretesshänsyn och skyddet för andras personliga integritet är därför
omständigheter som enligt min mening är godtagbara för att neka en inspelning.

En annan situation när en inspelning bör kunna nekas hänger samman med
möjligheterna att upprätthålla ordningen vid förhöret och intresset av att kunna
genomföra det på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Beroende på
förhörspersonens uppträdande kan en inspelning utgöra ett störande inslag och
vara till men för möjligheterna att genomföra förhöret. Endast det förhållandet
att den som leder förhöret känner sig obekväm med att en inspelning görs, kan
dock i princip inte utgöra ett giltigt skäl till att neka en inspelning.

Det är förhörsledaren, och ytterst undersökningsledaren, som ansvarar för
genomförandet av förhöret och om en egen inspelning ska tillåtas. En
bedömning måste göras i varje enskilt fall. Ställningstagandet i frågan ska
dokumenteras (se 20 § förundersökningskungörelsen).

Kravet på saklighet och opartiskhet måste iakttas
Som vid all offentlig verksamhet måste kravet på saklighet och opartiskhet
iakttas vid bedömningen av om en egen inspelning ska tillåtas eller inte (se
1 kap. 9 § RF). För att en förhörsledare eller undersökningsledare ska kunna
neka en person att göra en egen inspelning måste det därför finnas konkreta och
sakligt godtagbara omständigheter som gör att det finns skäl för det.

Det är också viktigt att en förhörsledare eller undersökningsledare inte utger sig
för att ha befogenheter som han eller hon saknar.

Polisen borde inte ha nekat en inspelning av förhöret
De berörda befattningshavarna har beskrivit att AA kunde försvåra utredningen
om han tilläts att spela in förhöret, men har inte närmare redogjort för på vilket
sätt utredningen kunde komma att försvåras. Det framgår av utredningen hos JO
att det inte fanns några ytterligare personer som var misstänkta för det aktuella
brottet och att det inte heller fanns någon kollusionsfara.

Det saknades således förutsättningar att förbjuda inspelningen med hänvisning
till bestämmelsen i 23 kap. 9 a § RB.
                                                                  Dnr 2837-2022      Sid 8 (8)




Vidare konstaterar jag att det med hänsyn till förundersökningssekretessen inte
fanns någon saklig anledning att neka inspelningen och att det inte kommit fram
något tillräckligt konkret i utredningen som talade för att det under förhöret
kunde uppstå ordningsproblem som var kopplade till en eventuell inspelning.
Utrymmet att på förhand neka en inspelning med hänvisning till risk för
ordningsstörningar under ett förhör är begränsat.

Jag anser således att utredningen inte ger stöd för att det fanns sakliga skäl att
förbjuda AA att spela in förhöret. Den berörda polisen borde inte heller ha
uttryckt sig på ett sätt som gav intryck av att telefonen kunde komma att tas om
hand om en inspelning ändå gjordes, eftersom något lagstöd för ett sådant
omhändertagande inte fanns. Det var dock naturligtvis bra att det inträffade
dokumenterades genom en tjänsteanteckning.

Polismyndigheten kritiseras
Polismyndigheten kritiseras för att AA förbjöds att göra en egen inspelning av
polisförhöret utan att det fanns något godtagbart skäl för det och för att det
felaktigt förmedlades att telefonen kunde omhändertas om en inspelning ändå
gjordes.

En reglering i författning bör övervägas
Min granskning visar att det saknas en reglering i författning om vad som gäller
för egna inspelningar av ett polisförhör. Rättssäkerhetsskäl talar för att en
reglering bör övervägas. Det kan också finnas skäl att överväga om det finns
behov av en reglering om upprätthållandet av ett meddelat förbud, särskilt om
det bedöms finnas behov av att tillfälligt omhänderta inspelningsutrustningen.
Ett tillfälligt omhändertagande av egendom kan utgöra en inskränkning av
äganderätten, vilket kräver uttryckligt lagstöd (se artikel 1 i första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen).

Enligt Polismyndigheten är det ovanligt att önskemål om egna inspelningar förs
fram. Jag ser dock exempel på det i min tillsyn och har inte anledning att utgå
från annat än att frågeställningen även fortsättningsvis kommer att vara aktuell.
Jag vill därför göra regeringen uppmärksam på förhållandena och vad som
kommit fram i granskningen. En kopia av detta beslut skickas därför till
regeringen för kännedom.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet ger inte anledning till några uttalanden
från min sida.

Ärendet avslutas.
