# Uttalanden om åklagares vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, underhandskontakter med befattningshavare som en polisanmälan avsåg

JO 2009-10-27 dnr 2839-2008

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2009-10-27        2839-2008             1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Uttalanden om åklagares vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för
                        polismål, underhandskontakter med befattningshavare som en
                        polisanmälan avsåg

## Anmälan

I en anmälan till JO ifrågasatte AA vice överåklagaren BB vid Åklagar-
                        myndigheten, Riksenheten för polismål, handläggning av en polisanmälan och
                        uppgav i huvudsak följande.

                        AA gjorde den 1 april 2008 en polisanmälan mot icke namngivna poliser
                        och åklagare. BB beslutade några dagar senare att inte inleda för-undersökning.
                        Han kontaktade då BB för att höra sig för om varför anmälan lagts ned innan han
                        hörts i saken och kunnat precisera sig. BB bad då att få återkomma och när han
                        gjorde det uppgav han att AA skulle bli förhörd. När inget sedan hände ringde AA
                        till BB på nytt. Då uppgav BB att han kontaktat de två åklagare som polisanmälan
                        kunde avse och förhört sig om det hade begåtts några felaktigheter och att det då
                        inte framkommit något som var värt att utreda. Det var därför meningslöst att höra
                        AA i ärendet. – AA ifrågasatte åklagarens objektivitet och ansåg att
                        handläggningen stred mot vad som kunde anses vara ”rättsäkerhet”.

## Utredning

Handlingar i Polismyndighetens i Västra Götaland ärende K50673-08 och riks-
                        enhetens ärende AM-55063-08 infordrades och granskades. Av dessa framgick
                        följande. Den 1 april 2008 upprättades en polisanmälan om tjänstefel mot polis och
                        åklagare med AA som målsägande. Den 4 april beslutade BB att inte inleda
                        förundersökning i ärendet med motiveringen att anmälningsuppgifterna inte gav
                        anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal förövats. Det framgick inte
                        av handlingarna att BB haft kontakt med någon av de åklagare som kunde vara
                        aktuella i ärendet.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från BB som uppgav att uppgiften i anmälan att
                        han talat med två åklagare om det bakomliggande ärendet och att han inte
                        dokumenterat samtalen var riktig. Han uppgav också att han haft en
                        underhandskontakt med en polis och att han inte mindes varför han inte hade
                        dokumenterat samtalen.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 2839-2008     Sid 2 (5)



Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
ärendets handläggning, särskilt vad avsåg de kontakter BB under hand hade haft
med två åklagare och en polis.

Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren CC) inkom med yttrande, till
vilket hade fogats upplysningar från överåklagaren DD (här utelämnade) och BB.

BB upplyste följande.

      Jag saknar minnesbild av händelsen med undantag utav att AA ringt mig med
      anledning av att anmält polismän för tjänstefel. Han delgav mig sin version av ett,
      för mig då, okänt händelseförlopp.
      Anledningen till att jag kontaktade mina kolleger, som handlade det för AA:s
      anmälan bakomliggande händelsen, var att AA vid vårt samtal gav uttryck för, vad
      jag upp-fattade som, livsleda.
      Detta förhållande oroade mig, enär AA är en ung man med livet framför sig. Jag
      kontaktade mina kolleger EE och FF samt polis-intendent GG. Samtliga tre delade
      inte min oro för AA:s hälsa utan fastmera motsatsen.
      Mina kontakter i ärendet saknar rättsliga överväganden utan har helt sin grund i min
      oro för AA:s hälsa.
      Kontakterna har inte dokumenterats enär jag inte har för vana att dokumentera
      informella samtal med kolleger.
CC anförde följande.

## Bakgrund

AA har i en anmälan till Riksdagens ombudsmän framfört klagomål mot en åklagare
      vid Riksenheten för polismål. Av handlingarna i ärendet framgår bl.a. följande.
      AA har varit föremål för en förundersökning (hädanefter grundärendet) vid 2:a
      åklagarkammaren i Göteborg. Därvid har två olika åklagare, HH och JJ, den 19
      respektive 25 mars 2008 fattat beslut om att AA skulle hämtas till förhör. Beslutet
      har verkställts av polismyndigheten den 25 mars 2008.
      AA har den 1 april 2008 anmält Polis- och Åklagarmyndigheten för tjänstefel då han
      ansett att myndigheterna har använt felaktiga och onödiga tvångsåtgärder i samband
      med att han kallats till förhör.
      Anmälan inkom till Riksenheten för polismål den 4 april 2008. Av handlingarna i
      grundärendet framgick bl.a. vilka åklagare som fattat det aktuella tvångsmedels-
      beslutet.
      Åklagaren KK har den 4 april 2008 beslutat att inte inleda förundersökning med
      anledning av AA:s anmälan med motiveringen att anmälningsuppgifterna inte ger
      anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
      AA har därefter kontaktat åklagaren KK per telefon. KK har i sin skrivelse hit
      redogjort för vad som enligt hans mening förevarit vid samtalet. Vid telefonsamtalet
      har AA gjort sådana uttalanden att KK känt oro för dennes hälsa. Med anledning
      härav har KK tagit kontakt med åklagarna HH och JJ som handlagt grundärendet
      samt polis-intendenten LL, vilken har deltagit i ett arbetsrättsligt beslut hos
      polismyndigheten med anledning av tjänstefelsanmälan. KK har uppgett att dessa
      kontakter helt haft
      sin grund i hans oro för AA:s hälsa och han har därför inte gjort några rättsliga
      överväganden. KK har uppgett att han inte har dokumenterat dessa kontakter
      eftersom han inte brukar dokumentera informella samtal med kollegor.
      Av yttrandet från riksenhetens chef framgår att det händelseförlopp KK har
      omnämnt i sin skrivelse har rört AA:s relationsproblem. AA har således enligt
      chefens uppfattning inte tillfört några uppgifter i sak.
                                                                        Dnr 2839-2008    Sid 3 (5)

## Bedömning

Åklagaren KK har i början av april 2008 beslutat att inte inleda förundersökning
      med anledning av AA:s anmälan om tjänstefel avseende åklagare och polis.
      AA har därefter kontaktat åklagaren KK. Samtalet synes bl.a. ha rört AA:s relations-
      problem. Det förefaller vid samtalet inte ha framkommit något som har haft
      betydelse för åklagarens beslut eller handläggningen av ärendet. Inte heller tycks det
      ha funnits skäl för någon formell åtgärd med anledning av samtalet. Åklagaren KK
      har därför, enligt min mening, inte haft anledning att upprätta en tjänsteanteckning.
      Åklagaren KK har med anledning av AA:s uppgifter dock blivit allvarligt bekymrad
      över AA:s hälsotillstånd. På grund härav har han kontaktat de åklagare som handlagt
      grundärendet samt en polisintendent. Eftersom samtalen inte har rört AA:s anmälan
      mot polis och åklagare har det enligt min mening inte funnits något hinder att ta
      dessa kontakter. Jag delar också åklagarens uppfattning att det inte har förelegat skäl
      att dokumentera dessa samtal.
Åklagarmyndigheten anmodades därefter att lämna upplysningar om anledningen
till att BB lämnat andra uppgifter till handläggare hos JO än de som lämnats till
Åklagarmyndigheten när det gällde hans underhandskontakter med berörda
personer.

Åklagarmyndigheten (CC) inkom med yttrande till vilket hade fogats upplysningar
från BB (här utelämnade).

CC anförde följande.

## Bakgrund

Efter att AA framfört klagomål hos JO mot en åklagare vid Riksenheten för polismål
      har en handläggare hos JO per telefon kontaktat åklagaren KK. KK har under
      samtalet bekräftat att han talat med två åklagare ”om det bakomliggande ärendet”.
      Efter att JO begärt att Åklagarmyndigheten skulle lämna upplysningar och yttrande i
      ärendet har åklagaren KK till riksåklagaren inkommit med upplysningar. I upp-
      lysningarna hit har KK bl.a. anfört att anledningen till att han kontaktade de aktuella
      åklagarna, vilka handlade det för AA:s anmälan bakomliggande ärendet, var att AA
      vid samtalet uttryckt sig på sådant sätt att åklagaren känt oro för AA:s hälsa.
      Åklagaren KK har i sina kompletterande upplysningar hit uppgett att han inte har
      några detaljerade minnesbilder av samtalet med handläggaren hos JO men att han
      inte betvivlar riktigheten av den upprättade tjänsteanteckningen. Enligt KK mening
      kan uttryckssättet ”bakomliggande ärendet” väl medge att KK samtalat med
      åklagarna om AA:s hälsotillstånd.

## Bedömning

Det har inte kunnat klarläggas exakt vad åklagaren sa vid samtalet med
      handläggaren hos JO. Det förefaller som om åklagaren har uttryckt sig på ett sätt
      som kunnat missuppfattas. Det inträffade visar på vikten av att åklagare uttrycker sig
      på ett sådant noggrant sätt att missförstånd i möjligaste mån undviks.
AA yttrade sig över remissvaren och framförde även nya klagomål mot polis och
åklagare.

Ytterligare handlingar i åklagarkammarens och polismyndighetens ärenden
infordrades. Av dessa framkom bl.a. att överåklagaren MM vid överprövning i
december 2008 beslutade att inleda förundersökning i ärendet. Sedan vissa
utredningsåtgärder vidtagit lades förundersökningen ned i mars 2009.
                                                                    Dnr 2839-2008   Sid 4 (5)



Bedömning
De grundläggande reglerna om förundersökning finns i 23 kap. rättegångsbalken
(RB). Förundersökning ska enligt 1 § inledas så snart det på grund av angivelse
eller av annat skäl finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har
förövats.

Tröskeln för att inleda förundersökning är således låg. Det räcker att det före-
kommer anledning till misstanke om brott. Utrymmet för att vidta åtgärder med
anledning av en brottsanmälan utanför ramen för en förundersökning är däremot
mycket begränsat. Vissa enklare s.k. förutredningsåtgärder som t.ex. att infordra
visst skriftligt material eller be anmälaren att komplettera sina uppgifter i något
avseende kan vidtas i syfte att förbättra underlaget för att kunna ta ställning i frågan
om förundersökning ska inledas eller inte. Det kan däremot inte komma i fråga att
vidta åtgärder som har karaktär av brottsutredning. Förhör med vittnen eller
personer som har pekats ut som gärningsmän får inte heller förekomma inom
ramen för en förutredning (se bl.a. JO 1997/98 s. 98).

Vidare gäller enligt 4 § att en förundersökning ska bedrivas med objektivitet. Det
kravet gäller också vid ställningstagande till frågan om förundersökning ska
inledas. För all brottsutredande verksamhet gäller att handläggningen måste ske i
sådana former att den inte ger fog för ifrågasättande av de utredande
myndigheternas objektivitet. Denna princip äger en alldeles särskild tyngd när
fråga är om utredning av brott som påstås ha begåtts av poliser eller åklagare. Det
krävs således att verksamheten bedrivs i former som inte ger upphov till misstankar
om att ovidkommande hänsyn har tagits.

I sin anmälan till JO uppgav AA att han polisanmält icke namngivna poliser och
åklagare för ett ingripande och att BB beslutade att inte inleda förundersökning.
Vid en efterföljande kontakt med BB, när AA ifrågasatt varför han inte förhörts,
ska BB enligt AA ha uppgett att han kontaktat de två åklagare som polisanmälan
kunde avse och förhört sig om det hade begåtts några felaktigheter och att det då
inte framkommit något som var värt att utreda. BB har i och för sig bekräftat att
han haft kontakt med åklagarna och även en polis men uppgett att kontakterna
enbart varit föranledda av en oro för AA:s hälsa. Jag konstaterar således att ord står
mot ord och jag har inte funnit det meningsfullt att ytterligare försöka utreda vad
kontakterna gällt.

Enligt Åklagarmyndighetens bedömning fanns det inte något hinder mot att
kontakterna togs eftersom dessa rörde AA:s hälsa och inte hans anmälan mot polis
och åklagare. Myndigheten har även bedömt att det inte förelåg skäl att
dokumentera vare sig samtalet med AA eller samtalen med berörda åklagare och
berörd polis.

Jag delar inte Åklagarmyndighetens uppfattning i fråga om åklagares möjligheter
att i ett ärende för vilket han ansvarar ta kontakt och samtala med åklagare eller
poliser mot vilka en polisanmälan gjorts. Det krav på objektivitet som gäller för all
brottsutredande verksamhet, och som gör sig särskilt gällande i utredningar rörande
poliser eller åklagare, innebär enligt min mening att handläggande åklagare i
                                                                   Dnr 2839-2008    Sid 5 (5)



princip bör avhålla sig från att ta sådana kontakter under hand. Det gäller även om
kontakten inte är avsedd att gälla de påståenden om brott som ärendet avser. Inte
minst i ärenden av nu aktuellt slag är det nämligen, som jag redan antytt, av
avgörande betydelse för tilltron till den brottsutredande verksamheten att
anmälningar om brott inte bara prövas noggrant och utan ovidkommande hänsyns-
taganden utan också uppfattas bli föremål för en sådan prövning. Särskild
försiktighet måste också iakttas i ett så tidigt skede av utredningen som det i det
aktuella fallet var fråga om, eftersom då inga åtgärder för att utreda vad som
faktiskt inträffat ännu vidtagits. Om en kontakt ändå undantagsvis måste tas bör
denna dokumenteras, så att det i efterhand kan klargöras vad samtalet avsett.

BB har, som framgått, inte dokumenterat vad samtalen i det aktuella fallet gällde
och jag anser mig inte ha tillräckligt underlag för att kritisera honom för att han tog
dessa kontakter.

När det däremot gäller BB samtal med AA har uppgetts att detta inte tillförde något
i sak. Jag har därför inga synpunkter på att det inte dokumenterades.

Vad AA i övrigt framfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
