# Kritik mot Kriminalvården för hur myndigheten anvisat att försändelser till intagna ska adresseras

JO 2024-12-20 dnr 284-2024

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                  2024-12-20              284-2024                1 (8)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kritik mot Kriminalvården för hur myndigheten anvisat
                   att försändelser till intagna ska adresseras


                    Beslutet i korthet: JO har i ärendet utrett vissa frågor kring Kriminalvårdens
                    information om hur försändelser till intagna ska adresseras och om myndighetens
                    efterföljande hantering. Granskningen har skett i ljuset av rätten till förtrolig
                    kommunikation enligt regeringsformen och den särskilda kriminalvårdsregleringen på
                    området.
                    Det har framkommit att Kriminalvården på sin webbplats anvisar att de aktuella
                    försändelserna ska adresseras till myndigheten, följt av den intagnes namn. JO är
                    mycket kritisk till detta, bl.a. då det försvårar bedömningen av vem en försändelse är
                    avsedd för och riskerar leda till att försändelser öppnas och läses utan lagstöd. Av
                    utredningen framgår att en anstalt fram till nyligen hanterade försändelser
                    adresserade på det anvisade sättet som avsedda för myndigheten. JO välkomnar att
                    Kriminalvården nu ska se över informationen och förtydliga vad som gäller.
                    Mot bakgrund av iakttagelser i hennes tillsyn ser JO ett behov av att närmare
                    undersöka Kriminalvårdens hantering av paket till intagna och kommer därför inom en
                    snar framtid att återkomma till saken.

## Bakgrund och initiativ

Jag har under en tid haft ett speciellt fokus på intagnas kontakter med
                   omvärlden och därför utrett flera tillsynsärenden om Kriminalvårdens hantering
                   av intagnas försändelser. Under förra året genomförde jag även några
                   inspektioner med särskild inriktning på sådana frågor.

                   Vid en inspektion av anstalten Beateberg i januari 2023 framkom att anstalten
                   krävde att de intagna i förhand sökte och fick ett medgivande för att ta emot ett
                   paket. Om medgivande saknades förekom det att anstalten öppnade och
                   returnerade paketet till avsändaren, alternativt returnerade det i oöppnat skick.
                   Den intagne informerades inte om att försändelsen hade skickats tillbaka till
                   avsändaren. I protokollet efter inspektionen var jag mycket kritisk till anstaltens
                   förfaringssätt med att på detta sätt skicka försändelser i retur till avsändaren,
                   dessutom utan att informera den intagne om saken, och framhöll att det strider
                   mot fängelselagens regler. (Se JO:s dnr 208-2023.)




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 284-2024       Sid 2 (8)




Vidare kritiserade jag anstalten Gävle i ett beslut den 30 juni 2022 för att ha
tillämpat en rutin som innebar att paket som inkom till anstalten utan att den
intagne fått innehav av paketet godkänt skickades tillbaka till avsändaren (se
gemensamt beslut i ärendena med dnr 7314-2021 och 7316-2021).

Därutöver har jag uppmärksammats på viss information som Kriminalvården
lämnar på sin webbplats. För många anstalter och häkten anges nämligen att
post och paket till intagna ska adresseras på följande sätt:

    Kriminalvården
    Intagens namn

samt därefter den specifika box- och postadressen för det aktuella
verksamhetsstället.

För anstalterna Tygelsjö och Ringsjön angavs att post och paket ”måste företas
av beviljad hemställan, annars skickas dessa åter”.

Mot denna bakgrund beslutade jag i januari 2024 att inom ramen för ett särskilt
ärende utreda vissa frågor kring Kriminalvårdens information om och hantering
av försändelser till intagna. Initiativet har handlagts i det här ärendet.

Utredning
JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över anledningen till att för-
sändelser till intagna ska ställas till myndigheten, och hur inkomna försändelser
som har adresserats på det sättet hanteras. Myndigheten ombads att i det
sammanhanget redogöra för om verksamhetsställen bedömer att en sådan
försändelse är ställd till anstalten/häktet och att den därmed får öppnas av
personalen.

Vidare uppmanades Kriminalvården, beträffande anstalterna Tygelsjö och
Ringsjön, att redogöra för vad som avses med att försändelser måste "företas av
beviljad hemställan" för att inte skickas åter till avsändaren. Om detta innebär
att anstalten kräver att intagna i förväg ska hemställa och få anstaltens god-
kännande för att få ta emot försändelser, ombads myndigheten att även yttra sig
över om det finns stöd i författning för en sådan hantering.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom chefen för enheten för
klientjuridik, i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter har inhämtats från Kriminalvårdens samtliga regioner, som i sin tur har
      inhämtat uppgifter från respektive verksamhetsområde, samt från kommunika-
      tionsavdelningen och Kriminalvårdens servicecenter. Sammanfattningsvis har
      följande framkommit.

      Anledningen till att försändelser till intagna ska ställas till myndigheten
      Informationen på Kriminalvårdens webbsida om hur försändelser till intagna ska
      adresseras skiljer sig något åt mellan de olika verksamhetsställena. Vanligt
                                                                   Dnr 284-2024       Sid 3 (8)




förekommande är att anhöriga uppmanas att på en försändelse till en intagen
först ange Kriminalvården och sedan den intagnes namn och verksamhetsställets
postadress.
Enligt uppgifter från Kriminalvårdens servicecenter har Postnord informerat om
att adresseringens utformning påverkar hur Postnord hanterar leveransen. För
posttjänsterna för rekommenderade brev och postpaket ("Rek", "Mypack
Collect" och "Postpaket") måste Kriminalvården stå före den intagnes namn för
att omfattas av utkörningsavtalet. Om den intagnes namn anges överst, behöver
försändelsen hämtas ut vid ett utlämningsställe. För vanliga brev fungerar
adressering med personnamn först.
Som anledning till att Kriminalvården ska anges först i adresseringen har flera
verksamhetsställen angett att det underlättar hanteringen av paket till intagna.
Om Kriminalvården anges först kan nämligen personal hämta ut och ta emot
paket för intagnas räkning.
Oavsett vilken information som lämnas på webbplatsen informerar flera
verksamhetsställen intagna om att vanliga brev ska ställas direkt till den intagne.

Hanteringen av försändelser som har adresserats på det ovannämnda
sättet, dvs. genom att Kriminalvården anges före den intagnes namn
Även om Kriminalvården anges före den intagnes namn på en försändelse,
hanterar samtliga verksamhetsställen en sådan försändelse som en försändelse till
en intagen. Ett verksamhetsställe, anstalten Ljustadalen, har fram till den nu
aktuella remissen från JO hanterat försändelser där Kriminalvården anges före
den intagnes namn som försändelser till myndigheten, dvs. som försändelser som
personal alltid får öppna. Vid verksamhetsstället fanns en bristande kännedom
om den information om adressering som finns på webbplatsen. Så är inte längre
fallet och försändelserna hanteras numera normalt som försändelser till intagna.

Anstalterna Tygelsjö och Ringsjön
Informationen om att en försändelse måste "företas av beviljad hemställan"
stämmer inte överens med den praktiska hanteringen vid anstalterna. Det har inte
med säkerhet gått att utreda vad som varit avsikten med skrivelsen eller när i tid
den uppkommit. Efter att JO initierat sin granskning har anstalterna begärt att
texten på webbplatsen ska tas bort och sedan den 12 mars 2024 är texten
borttagen.
[Redovisning av rättslig reglering har utgått, se vidare nedan.]

Kriminalvårdens bedömning

Anledningen till att försändelser till intagna ska ställas till myndigheten
Som framkommit i ärendet skiljer sig informationen på Kriminalvårdens
webbplats om hur försändelser till intagna ska adresseras åt mellan olika
verksamhetsställen inom Kriminalvården. I de flesta fall uppmanas anhöriga att
ange Kriminalvården före den intagnes namn i adressen. Anledningen till detta är
att underlätta hanteringen av paket och rekommenderade brev till intagna. Enligt
uppgifter från Postnord är det nödvändigt att Kriminalvården anges före den
intagnes namn för att denna typ av försändelser ska levereras till verksamhets-
stället. Enligt uppgifter från verksamheten är hanteringen nödvändig för att
personal ska kunna hämta ut och ta emot paket och rekommenderade brev för
intagnas räkning. Även om behovet av att Kriminalvården anges före den
intagnes namn endast finns för paket och rekommenderade brev, noteras att
uppmaningen i flera fall gäller samtliga typer av försändelser till intagna.
Myndigheten har för avsikt att se över vilken information som verksamhets-
ställena förmedlar och säkerställa att den information som lämnas på
webbplatserna är aktuell.
                                                                         Dnr 284-2024       Sid 4 (8)




      Hanteringen av försändelser som adresserats på visst sätt
      Av utredningen framgår att ett verksamhetsställe tidigare har bedömt att en
      försändelse som adresserats på det ifrågavarande sättet är ställd till och får
      öppnas av Kriminalvården, med undantag för myndighetspost. Det framgår dock
      även att samtliga verksamhetsställen numera hanterar försändelser där Kriminal-
      vården angetts före den intagnes namn som försändelser till intagna. I vilka fall
      försändelser till intagna får granskas och hållas kvar framgår av verkställighets-
      lagstiftningen. Kriminalvården har i tidigare yttranden till JO redogjort för vad
      myndigheten anser är en korrekt hantering i fråga om granskning (se t.ex. JO:s
      ärende med dnr 9875-22).
      Som nämnts har ett verksamhetsställe tidigare hanterat försändelser där Kriminal-
      vården angetts före den intagnes namn som försändelser till myndigheten. Att
      uppmana anhöriga att ange Kriminalvården före den intagnes namn i adress-
      eringen och sedan hantera försändelserna som försändelser till myndigheten är
      såklart en orimlig hantering, som innebär att grundlagsskyddet för förtroliga
      försändelser åsidosätts.
      Kriminalvårdens uppfattning är att en försändelse där en intagens namn angetts i
      adresseringen som utgångspunkt ska ses som en försändelse till en intagen, även
      om Kriminalvården också angetts i adressfältet. Skulle Kriminalvården anges
      överst, som huvudadressat, kan det dock i vissa fall finnas anledning till annan
      bedömning (jfr JO 2009/10 s. 184). Här kan särskilt noteras att en försändelse
      från Polismyndigheten innehållandes ett hävt beslag till en intagen, enligt en
      överenskommelse mellan Polismyndigheten och Kriminalvården, ska ställas till
      Kriminalvården. Det ovan beskrivna behöver förtydligas inom myndigheten.

      Information på webbplatserna beträffande anstalterna Tygelsjö och
      Ringsjön
      När det gäller informationen om att försändelser måste ”företas av beviljad
      hemställan” för att inte skickas åter har verksamhetsställena redogjort för att det
      inte funnits någon faktisk efterlevnad av informationen i verksamheten. Sedan
      den 12 mars 2024 är informationen borttagen från den externa webbplatsen.

Rättslig reglering
Av 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF, framgår att var och en
gentemot det allmänna är skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan
förtrolig försändelse. Denna rättighet gäller även en person som är intagen i
anstalt eller häkte.

Rätten till förtrolig kommunikation får under vissa förutsättningar begränsas
genom lag (2 kap. 20 och 21 §§ RF). Genom bestämmelser i fängelselagen
(2010:610), FäL, och häkteslagen (2010:611), HäL, har det gjorts sådana
begränsningar beträffande intagna i Kriminalvården. Denna reglering ger
myndigheten rätt att under vissa givna förutsättningar granska, hålla kvar och
omhänderta försändelser till eller från en intagen. I 1 kap. 6 § FäL respektive
HäL klargörs att verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den
intagnes frihet än vad som följer av dessa lagar eller som är nödvändiga för att
ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. När det gäller begräns-
ningen av rätten till förtrolig kommunikation är regleringen i fängelselagen och
häkteslagen uttömmande, dvs. Kriminalvården får inte begränsa de intagnas
rättigheter på något annat sätt än vad som följer av dessa lagar (se prop.
2009/10:135 s. 121 och 183).
                                                                     Dnr 284-2024       Sid 5 (8)




För all granskning av försändelser gäller att den måste stå i rimlig proportion till
syftet med åtgärden. En granskningsåtgärd får alltså i det enskilda fallet inte
vara mer långtgående än vad som är nödvändigt. Detta följer av de nyss nämnda
bestämmelserna som reglerar proportionalitetsprincipen.

Av 7 kap. 6 § FäL framgår att en försändelse mellan intagna och bl.a. advokater
och svenska myndigheter, s.k. myndighetspost, ska vidarebefordras utan
granskning. Det är endast om det finns anledning att anta att uppgiften om
avsändare av en sådan försändelse till en intagen är oriktig som försändelsen får
granskas, och då enbart i syfte att utreda vem avsändaren är. I 3 kap. 6 och 8 §§
HäL finns en motsvarande reglering för häktessidan, med de skillnaderna att
den avser försändelser till och från försvarare, i stället för advokater i allmänhet,
och att granskning förutsätter att den intagne gett sitt medgivande.

För andra slags försändelser än myndighetspost framgår förutsättningarna för att
dessa ska få granskas av 7 kap. 7 § FäL respektive 3 kap. 7 och 8 §§ HäL. På
fängelsesidan gäller att en försändelse får granskas om det är nödvändigt med
hänsyn till ordningen eller säkerheten. Syftet med granskningen ska vara att
undersöka om försändelsen innehåller något otillåtet föremål, eller är ett led i en
pågående eller planerad brottslig verksamhet, ett planerat avvikande eller något
annat liknande förfarande. På häktessidan gäller att en intagen får vägras att
sända eller ta emot en försändelse om det är nödvändigt med hänsyn till
ordningen eller säkerheten. En försändelse som den intagne inte får sända eller
ta emot får hållas kvar, och därefter granskas endast om den intagne har
medgett det eller om det är absolut nödvändigt av säkerhetsskäl.

Av 7 kap. 8 § FäL och 3 kap. 9 § HäL framgår att en försändelse som granskats,
eller såvitt avser häkten hållits kvar, som huvudregel ska lämnas ut till den
intagne så snart som möjligt och senast när han eller hon inte längre ska vara
berövad friheten.

I 7 kap. Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om
fängelse, FARK Fängelse, och 3 kap. Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte, FARK Häkte, finns närmare
bestämmelser om hur granskningen av försändelser får gå till. Av dessa framgår
att granskning sker genom antingen genomlysning av försändelsen i oöppnat
skick, öppnande utan genomläsning av innehållet eller öppnande och
genomläsning av innehållet. Dessutom klargörs att intagna ska underrättas när
en försändelse har granskats och på vilket sätt.

Bedömning
Adresseringen och hanteringen av försändelser till intagna
På Kriminalvårdens webbplats anges alltså för många anstalter och häkten att
försändelser till intagna ska adresseras till myndigheten, följt av den intagnes
namn på nästa rad. Kriminalvården har förklarat att skälet till detta är att det
underlättar hanteringen av rekommenderade brev och postpaket; för att sådana
                                                                   Dnr 284-2024       Sid 6 (8)




försändelser ska omfattas av utkörningsavtalet med Postnord krävs det att
myndighetens namn står före den intagnes. Om namnet på den intagne i stället
anges överst måste försändelsen hämtas vid ett utlämningsställe. Något
motsvarande behov finns inte när det gäller vanliga brev, och flera
verksamhetsställen informerar de intagna om att sådana kan ställas direkt till
den enskilde. Kriminalvården har vidare uppgett att samtliga verksamhetsställen
numera hanterar försändelser adresserade på anvisat sätt som försändelser till de
intagna. Fram till remissen i det nu aktuella ärendet behandlade dock anstalten
Ljustadalen dessa som försändelser till myndigheten som därmed alltid fick
öppnas av personalen. Detta berodde på att det i anstalten fanns en bristande
kännedom om den information om adressering som lämnas på webbplatsen.

Det finns inledningsvis anledning att påminna om det synsätt beträffande
Kriminalvårdens roll i befordran av post till intagna som jag och tidigare
justitieombudsmän flera gånger har gett uttryck för, och som jag menar alltjämt
gäller. Nämligen att myndigheten måste ses som den sista länken i den
postbefordran som postbefordringsföretagen står för såvitt avser personer som
inte är berövade friheten. Det här innebär bl.a. att Kriminalvården har en
skyldighet att hjälpa intagna med att hämta ut brev och paket från utlämnings-
ställen om uthämtningen inte kan lösas på annat sätt, t.ex. genom en anhörig
som ombud (se mitt beslut den 3 mars 2021, dnr 7464-2019, och JO 2014/15
s. 182, dnr 5877-2011).

Jag har förståelse för att anstalter och häkten av praktiska och resursmässiga
skäl i möjligaste mån vill undvika att behöva hämta ut intagnas försändelser på
utlämningsställen. Som jag uttalade i mars 2021 har jag inte heller några
synpunkter på att andra alternativ uttöms först om det finns sådana förut-
sättningar. Om Postnord tolkar utkörningsavtalet med Kriminalvården på så sätt
att vissa försändelser inte alls omfattas, p.g.a. hur de är adresserade, ligger det
enligt min mening också nära till hands att förvänta sig att myndigheten helt
enkelt diskuterar saken med Postnord för att försöka komma till en bättre
lösning. Det går inte att utläsa av remissvaret om några sådana försök har gjorts.
Strävan efter att förenkla hanteringen av intagnas försändelser får däremot
givetvis inte medföra att den riskerar att hamna i konflikt med gällande
regelverk om skyddet för förtrolig kommunikation. Jag menar att Kriminal-
vårdens anvisningar om hur försändelser till intagna ska adresseras, och det
myndigheten uppger i sitt yttrande, inger starka betänkligheter i detta avseende.

Till att börja med kan det konstateras att post adresserad på det sätt som
Kriminalvården anvisar för intagnas försändelser – dvs. att en myndighets namn
anges före ett personnamn – allmänt brukar betraktas som ställd till
myndigheten och inte till den enskilde personen, och till följd därav som post
som det är fritt fram för myndigheten att öppna (jfr JO 2019/20 s. 425,
dnr 4397-2017). Redan av den här anledningen framstår den aktuella
anvisningen som mycket tveksam. I remissvaret förs det dessutom ett
resonemang om att försändelser där en intagens namn angetts i adresseringen
                                                                     Dnr 284-2024       Sid 7 (8)




”som utgångspunkt” ska ses som en försändelse till den intagne även om också
Kriminalvården står i adressfältet men att det i vissa fall kan finnas skäl till en
annan bedömning om myndigheten anges överst, som huvudadressat. Det är
svårt att få detta att gå ihop med det som Kriminalvården uppger om att alla
verksamhetsställen numera hanterar post adresserad enligt anvisningen så som
avsedd för den intagne. Jag kan inte uppfatta det förstnämnda resonemanget på
annat vis än att det sätt att adressera försändelser till intagna som anvisas på
webbplatsen trots allt kan leda till oklarheter om vem en försändelse är avsedd
för, och i förlängningen till att sådana av misstag hanteras som försändelser till
myndigheten.

Vidare framgår det av utredningen att en anstalt uppenbarligen har tolkat den
anvisade adresseringen på det konventionella sättet, dvs. att post där
Kriminalvården står överst är avsedd för myndigheten, och därför fram till
nyligen har hanterat intagnas försändelser som post till anstalten. I remissvaret
lämnas motstridiga uppgifter om vilken omfattning den felaktiga hanteringen
har haft. På ett ställe anges att försändelser adresserade på det aktuella sättet har
hanterats som sådana som ”personal alltid får öppna”, och på ett annat att det
här har gällt ”med undantag för myndighetspost”. Under alla förhållanden finns
det anledning att anta att anstalten regelmässigt har öppnat och läst intagnas
försändelser i en utsträckning som inte är förenlig med gällande regelverk.
Detta är mycket allvarligt.

I sammanhanget kan jag konstatera att det både mot bakgrund av iakttagelser i
samband med inspektioner, och många anmälningar som JO tar emot från
intagna, förefaller vara vanligt att verksamhetsställen gör olika fel i
postgranskningen. Jag noterar att Kriminalvården i ett ärende, som gällde att en
annan anstalt av misstag hade öppnat en intagens myndighetspost, i sitt
remissvar uppgav att detta sannolikt berodde på att personalen inte varit
uppmärksam på att försändelsen var ställd till den intagne och inte till anstalten
(se mitt beslut den 10 oktober 2024, dnr 6541-2023). I ett annat ärende, där
anmälaren bifogat ett kuvert med postgranskningsstämpel, hade en försändelse
som adresserats enligt de aktuella anvisningarna på Kriminalvårdens hemsida
granskats med stöd av 7 kap. 7 § FäL genom ”öppnande och genomläsning av
innehållet”, trots att försändelsen att döma av kuvertet kom från en myndighet.
Jag erinrade nyligen den berörda anstalten om vad som gäller beträffande
granskning av myndighetspost (JO:s ärende dnr 10389-2024). I vilken
utsträckning felaktig postgranskning beror på oklar adressering är förstås svårt
att säga. Att Kriminalvården aktivt anvisar ett sätt för adresseringen av intagnas
försändelser som försvårar bedömningen av vem en försändelse är avsedd för,
och i förlängningen riskerar leda till att de öppnas och läses utan lagstöd, är
under alla förhållanden inte acceptabelt.

När det gäller vanliga brev uppfattar jag Kriminalvårdens uppgifter som att de
aktuella anvisningarna för adressering av försändelser – som alltså i sig är
mycket problematiska – inte ens fyller någon funktion, och att flera
                                                                    Dnr 284-2024     Sid 8 (8)




verksamhetsställen därför informerar de intagna om att sådana brev i stället kan
ställas direkt till den intagne. Jag vill här understryka det helt grundläggande
ansvar som Kriminalvården har för att den information som lämnas på
myndighetens hemsida, t.ex. om hur man kommer i kontakt med intagna, är
korrekt och relevant. Att det läggs på de intagna att informera anhöriga och
andra som vill skicka brev till dem om att anvisningarna på hemsidan inte
behöver följas framstår som fullständigt orimligt.

Mot bakgrund av det anförda är jag sammantaget mycket kritisk till den
information som Kriminalvården lämnar på sin webbplats om hur försändelser
till intagna ska adresseras. Jag välkomnar att myndigheten ska se över vilken
information som lämnas och förtydliga vad som gäller.

Anstalterna Tygelsjö och Ringsjön
På anstalterna Tygelsjös och Ringsjöns webbsidor har det således angetts att
försändelser måste ”företas av beviljad hemställan” för att inte skickas åter till
avsändaren. Som nämnts har jag tidigare kritiserat andra anstalter för att ha
tillämpat rutiner som innebar att paket som inkom till anstalterna utan att den
intagne hade fått innehav av paketet godkänt skickades tillbaka till avsändaren.

I det här fallet har Kriminalvården uppgett att informationen på webbsidorna
inte stämt överens med hur hanteringen av försändelser faktiskt har gått till, att
det är oklart vad syftet med skrivningen har varit och när den kom till, samt att
uppgiften nu är borttagen.

Med hänsyn till Kriminalvårdens uppgifter utgår jag från att hanteringen av
försändelserna har skett i enlighet med fängelselagens regler, och det är bra att
den felaktiga informationen nu har tagits bort. Jag finner därför inte anledning
att uttala någon kritik i denna del. Det är dock olyckligt och framstår som
märkligt att uppgiften över huvud taget har lämnats. Enligt min mening är det
självklart att Kriminalvården har ett helhetsansvar för den information som
lämnas på myndighetens webbplats, även sådan information som avser
specifika verksamhetsställen, och jag förutsätter att myndigheten tar detta
ansvar i fortsättningen.

Avslutningsvis kan det nämnas att JO en längre tid har tagit emot ett flertal
klagomål rörande hanteringen av paket till intagna inom Kriminalvården. Jag
avser att återkomma och närmare undersöka saken inom en snar framtid.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Emma Söderberg Majanen har föredragit ärendet och
byråchefen Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
