# Socialnämnden i Melleruds kommun får allvarlig kritik för att ha dröjt med att underrätta ett särskilt ungdomshem om att stöd för vård enligt 3 § LVU inte fanns och för att inte ha återkallat en begäran om s.k. polishandräckning

JO 2019-03-19 dnr 2845-2017

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2019-03-19             2845-2017              1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Socialnämnden i Melleruds kommun får allvarlig kritik för att ha dröjt
                        med att underrätta ett särskilt ungdomshem om att stöd för vård
                        enligt 3 § LVU inte fanns och för att inte ha återkallat en begäran om
                        s.k. polishandräckning


                          Beslutet i korthet: Vice ordföranden i en socialnämnd beslutade att omedelbart
                          omhänderta en ung person enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
                          om vård av unga, LVU. Grunden för beslutet var att det var sannolikt att ungdomen
                          behövde vårdas enligt 2 och 3 §§ LVU. Samma dag beslutade vice ordföranden att
                          ungdomen skulle placeras på ett s.k. särskilt ungdomshem som drivs av Statens
                          institutionsstyrelse (SiS). Vice ordföranden begärde också s.k. polishandräckning för
                          att föra ungdomen till ungdomshemmet.
                          Socialnämnden ansökte vid förvaltningsrätten om att ungdomen skulle vårdas enligt
                          1, 2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten höll en muntlig förhandling och avkunnade sin
                          dom efter förhandlingen. Förvaltningsrätten beslutade att ungdomen skulle ges vård
                          med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU men avslog nämndens ansökan om vård
                          enligt 3 § LVU. Efter att domen hade avkunnats fördes ungdomen till
                          ungdomshemmet av polis.
                          Enligt JO borde socialnämndens företrädare ha förstått när förhandlingen i
                          förvaltningsrätten avslutades att den avkunnade domen ändrade förutsättningarna för
                          vården av ungdomen vid ungdomshemmet. De skulle därför ha sett till att
                          ungdomshemmet utan dröjsmål fick information om att ungdomen inte kunde vårdas
                          med stöd av 3 § LVU. JO riktar allvarlig kritik mot socialnämnden för dröjsmålet.
                          JO riktar också allvarlig kritik mot socialnämnden för att nämnden inte återkallade en
                          begäran om polishandräckning.

## Bakgrund

Vice ordföranden i Socialnämnden i Melleruds kommun beslutade den 28 juli
                        2015 att omedelbart omhänderta AA, som då var 17 år, enligt 6 § lagen
                        (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Grunden för
                        beslutet var att det var sannolikt att AA behövde vårdas enligt 2 och 3 §§ LVU.
                        Samma dag beslutade vice ordföranden att AA skulle placeras på
                        ungdomshemmet Margretelund i Falköping, som är ett s.k. särskilt
                        ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS). Vidare begärde




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 2845-2017   Sid 2 (6)




vice ordföranden biträde av polis, s.k. polishandräckning, för att föra AA till
ungdomshemmet. Ungdomshemmet skrev in AA i hemmet samma dag.

Förvaltningsrätten i Göteborg fastställde den 3 augusti 2015 socialnämndens
beslut om att omedelbart omhänderta AA.

Socialnämnden ansökte vid Förvaltningsrätten i Göteborg om att AA skulle
vårdas enligt 1, 2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten höll en muntlig förhandling
den 11 augusti 2015. Efter förhandlingen avkunnade förvaltningsrätten sin dom.
Förvaltningsrätten beslutade att AA skulle ges vård med stöd av 1 § andra
stycket och 2 § LVU. Förvaltningsrätten ansåg dock inte att det fanns skäl för
att bereda AA vård enligt 3 § LVU och avslog därför socialnämndens ansökan
om vård på den grunden. Förvaltningsrätten förordnade att domen om vård
enligt 2 § LVU skulle gälla omedelbart.

Efter att domen hade avkunnats fördes AA till ungdomshemmet av polis enligt
socialnämndens tidigare begäran om handräckning. Samma kväll, vid kl. 18.30,
meddelade företrädare för socialnämnden ungdomshemmet att AA enligt
förvaltningsrättens dom inte skulle vårdas enligt 3 § LVU och att hon därför
inte fick hållas kvar i hemmet. AA lämnade ungdomshemmet samma kväll.

Den 1 september 2015 beslutade socialnämndens ordförande att AA skulle
placeras på HVB-hemmet Hoppet Skredsvik i Uddevalla. AA fördes till HVB-
hemmet av polis den 3 september 2015 efter nämndens begäran om
handräckning. Dagen efter, den 4 september 2015, avvek AA från hemmet.
Samma dag begärde företrädare för socialnämnden polishandräckning för att
föra AA tillbaka till HVB-hemmet.

AA överklagade förvaltningsrättens dom. Den 14 oktober 2015 beslutade
Kammarrätten i Göteborg, med ändring av förvaltningsrättens dom, att avslå
socialnämndens ansökan om vård enligt LVU av AA. AA skulle alltså inte
längre vårdas enligt LVU.

Den 19 oktober 2015 beslutade socialnämnden att avsluta sin utredning enligt
11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, om AA utan åtgärd.

Anmälan
I en anmälan klagade AA på Socialnämnden i Melleruds kommun och anförde
bl.a. att hon blev intagen på ungdomshemmet Margretelund på fel rättslig
grund. Vidare anförde AA att när hon hade kontakt med polisen i juni 2016 kom
det fram att socialnämnden inte hade återkallat sin begäran om
polishandräckning den 4 september 2015 efter att kammarrätten hade avslagit
nämndens ansökan om vård enligt LVU. I stället fick hon ringa till nämnden
och be dem återkalla sin begäran.
                                                                      Dnr 2845-2017         Sid 3 (6)




Utredning

Inledningsvis begärde JO in journalanteckningar gällande AA från
socialtjänsten i Melleruds kommun. Därefter begärde JO att socialnämnden i
kommunen skulle yttra sig över det som AA hade anfört i sin anmälan till JO. I
remissvaret anförde nämnden bl.a. följande:

      Socialnämnden beslutar att lämna följande yttrande till JO:
              Socialnämnden anser att tjänstemännen agerade så fort det blev
               konstaterat efter deras ankomst till förvaltningen i Mellerud, att AA inte
               kunde vistas vid SiS-hem, eftersom 3 § LVU inte längre var
               tillämplig.
               Uppgiften att AA påtalade för polisen eller handläggande
               socialsekreterare uppfattas som en efterkonstruktion. Socialnämnden
               beklagar att det inte blev ett omedelbart agerande efter beskedet i
               förvaltningsrätten.
               ___


              Vad gäller handräckning, som inte återtagits, så har det saknats
               rutiner för denna åtgärd. I den åtgärdslista som gäller vid handläggning
               av LVU-ärenden är tillagt följande: ”Om begäran om handräckning
               inte längre är aktuell och inte har verkställts, ska handläggande
               socialsekreterare svara för att begäran återkallas.”
               Åklagaren har utrett och beslutat att lägga ned ärendet, då gärningen
               är att bedöma som ringa fall och därför inte är brottslig.
      Socialnämnden konstaterar att 2015 var ett mycket ansträngande år för den
      kommunala individ- och familjeomsorgen. Förvaltningsledning byttes ut och
      myndighetschef/sektorchef för individ- och familjeomsorgen slutade. Erfarna
      socialsekreterare inom gruppen barn och unga, valde också att sluta och
      nyanställda socialsekreterare hade högskolekompetens, men var inte
      socionomer. Visstidsförordnad l:e socialsekreterare och timanställd
      myndighetschef/sektorchef var utbildade socionomer.
      Utöver det omfattande tillflödet av anmälningar och ansökningar till barn -
      och ungdomsgruppen under 2015, handlades också ett stort antal ärenden
      rörande ensamkommande barn, vilket medförde utökad övertid och en mycket
      ansträngd arbetssituation.


      Sammanfattning av ärendet
      ___


      I skrivelsen till JO anför AA att hon blev förd till ett 12 §-hem efter
      förhandling i förvaltningsrätten den 11 augusti 2015, där rätten beslutade om
      vård enbart enligt 2 § LVU och inte enligt 3 § LVU, som socialnämnden också
      ansökt om. Först på kvällen samma dag meddelades SiS-hemmet att hon inte
      skulle kvarhållas och att hon skulle få hjälp att kunna åka till föräldrahemmet.
      Den skriftliga domen sändes per fax till socialnämnden den 17 augusti 2015.
      ___


      Efter att AA avvikit från HVB-hem, begärdes handräckning från polisen för att
      hon skulle kunna föras tillbaka till HVB-hemmet. Efter att kammarrätten den
                                                                   Dnr 2845-2017       Sid 4 (6)




      14 oktober 2015 beslutat om att LVU inte var tillämplig, återtogs inte
      socialnämndens begäran om handräckning. Polisen kallades åtta månader senare
      till AA och hennes pojkvän, som bråkat. När polisen kollade upp AA, fann den
      en begäran om handräckning. AA kunde visa domen från kammarrätten, varför
      handräckningen inte verkställdes.
      Frågan om att en begäran om handräckning inte återkallats av socialnämnden har
      efter polisanmälan om tjänstefel utretts av åklagare, som konstaterat att
      gärningen, att inte återkalla, är att bedöma som ringa fall. Gärningen är
      därför inte brottslig […].
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Dröjsmål med att underrätta ungdomshemmet om att förvaltningsrätten
hade avslagit socialnämndens ansökan om att AA skulle beredas vård
enligt 3 § LVU
Den 1 oktober 2018 infördes vissa ändringar i LVU. Jag kommer i det följande att
hänvisa till LVU i den lydelse som gällde vid tidpunkten för socialnämndens
handläggning.

Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med den unge
och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i SoL. Barn och ungdomar
kan under vissa förutsättningar beredas vård utan samtycke med stöd av LVU. Vård
enligt LVU kan beslutas på grund av brister i den unges hemmiljö (2 § LVU) eller den
unges eget beteende (3 § LVU). Förvaltningsrätten beslutar om vård enligt LVU efter
ansökan av socialnämnden (4 § LVU).

Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska
vistas under vårdtiden (11 § LVU). För vård av unga som på någon grund som anges i 3 §
LVU behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem
(12 § LVU). Även barn och unga som behöver vård enligt 2 § LVU eller de som vårdas
på frivillig grund med stöd av bestämmelserna i SoL kan placeras på ett särskilt
ungdomshem.

För att kunna genomföra vården eller för att upprätthålla ordningen och säkerheten vid de
särskilda ungdomshemmen har SiS särskilda befogenheter som regleras i 15–20 §§ LVU.
De särskilda befogenheterna innebär begränsningar i rörelsefrihet och kontakter med
omvärlden samt möjligheter att kontrollera vad som förs in i hemmen. De särskilda
befogenheter som ger SiS rätt att begränsa de ungas rörelsefrihet i 15–15 c §§ LVU gäller
uteslutande de som vårdas enligt 3 § LVU.

Förvaltningsrätten i Göteborg avkunnade den 11 augusti 2015 en dom som innebar att
AA skulle vårdas enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU. Socialnämndens ansökan om
vård enligt 3 § LVU avslogs dock. Efter att förvaltningsrätten avkunnat sin dom fördes
AA till ungdomshemmet av polis.

När förvaltningsrätten avkunnade sin dom var två företrädare för socialnämnden
närvarande. Efter förhandlingen åkte de tillbaka till socialförvaltningens kontor i
                                                                Dnr 2845-2017      Sid 5 (6)




Mellerud. Då konstaterade man att AA inte längre kunde vistas vid ett särskilt
ungdomshem eftersom hon inte vårdades enligt 3 § LVU.

De som företrädde nämnden vid förhandlingen i förvaltningsrätten borde ha förstått att
domen ändrade förutsättningarna för vården av AA vid ungdomshemmet. De skulle
därför ha sett till att ungdomshemmet utan dröjsmål fick information om att AA inte
kunde vårdas med stöd av 3 § LVU. Socialnämnden borde också omgående efter
förvaltningsrättens dom ha tagit ställning till om AA skulle placeras någon annanstans än
vid Margretelunds ungdomshem.

Socialnämnden hade kontakt med ungdomshemmet först på kvällen den 11 augusti och
upplyste då hemmet om att AA inte var föremål för vård enligt 3 § LVU. Eftersom AA
hade förts till ungdomshemmet direkt efter det att förvaltningsrätten avkunnat sin dom
fanns det en risk för att hon där under mellantiden utan lagstöd skulle ha kunnat bli
föremål för sådana tvångsåtgärder som hemmet får vidta endast i fråga om dem som
vårdas med stöd av 3 § LVU. Även om AA inte blev utsatt för några sådana åtgärder ser
jag ändå allvarligt på det inträffade.


Underlåtenhet att hos polisen återkalla begäran om handräckning
Enligt 43 § första stycket 2 LVU ska Polismyndigheten på begäran av
socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat
lämna biträde för att genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd
av LVU. Det ligger i sakens natur att en begäran om polishandräckning måste
återkallas utan dröjsmål om det inte längre finns någon grund för handräckning,
t.ex. därför att förvaltningsrätten har avslagit socialnämndens ansökan om vård
enligt LVU.

AA avvek från HVB-hemmet Hoppet Skredsvik den 4 september 2015. Samma
dag begärde en företrädare för socialnämnden polishandräckning för att föra
henne tillbaka till hemmet. Den 14 oktober 2015 beslutade Kammarrätten i
Göteborg att avslå socialnämndens ansökan om vård av AA. Efter denna
tidpunkt fanns det inte längre någon grund för polishandräckning. Det tog dock
åtta månader innan socialnämnden återkallade sin begäran om
polishandräckning. Eftersom socialnämndens begäran om handräckning under
den tiden var ”öppen” fanns det under samma period en risk för att polisen
skulle föra AA till HVB-hemmet trots att LVU-vården hade upphört. Om AA
vid polisens besök hos henne i juni 2016 inte hade kunnat visa upp
kammarrättens dom om att LVU-vården upphört hade det funnits en betydande
risk för att hon skulle ha förts till HVB-hemmet.

Av remissyttrandet framgår att socialnämnden är medveten om att
handläggningen har brustit samtidigt som rutiner har tagits fram för att undvika
att en liknande situation uppstår igen. Det finns därför inte skäl för mig att
ytterligare uppehålla mig vid saken. Jag vill dock framhålla att det inträffade
naturligtvis inte är acceptabelt.
                                                                 Dnr 2845-2017   Sid 6 (6)




Övrigt
Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande eller
någon ytterligare åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som innefattas i det ovan anförda.
