# Kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för bristande handläggning av ett ärende där ett 13-årigt barn som vårdades i ett familjehem med stöd av socialtjänstlagen kunde antas ha blivit utsatt för ett sexualbrott

JO 2022-01-14 dnr 2856-2020

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2022-01-14             2856-2020             1 (9)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för bristande
                        handläggning av ett ärende där ett 13-årigt barn som vårdades i ett
                        familjehem med stöd av socialtjänstlagen kunde antas ha blivit utsatt
                        för ett sexualbrott


                          Beslutet i korthet: Barnet BB vårdades med stöd av socialtjänstlagen och var
                          placerad i ett familjehem. När BB var 13 år gammal fick socialnämndens förvaltning
                          vid ett telefonsamtal med en s.k. familjehemskonsulent reda på att BB träffat en kille
                          via nätet och att de haft sex. Socialtjänsten inledde inte någon utredning om BB och
                          polisanmälde inte heller det inträffade. BB:s mor anmälde i stället saken till polisen.
                          I beslutet framhåller JO att det på grund av uppgifterna från familjehemskonsulenten
                          borde ha stått klart för nämnden att det kunde misstänkas att BB varit utsatt för ett
                          sexualbrott. JO konstaterar vidare att eftersom BB vårdades i ett familjehem hade
                          nämnden ett långtgående ansvar för vården av henne. Mot den bakgrunden borde
                          nämnden omgående ha inlett en utredning för att allsidigt kunna belysa hennes
                          situation. JO kritiserar nämnden för att den inte inledde en utredning.
                          Nämnden vidtog dock vissa åtgärder med anledning av det inträffade; t.ex.
                          kontaktades en kurator som träffade BB. Det framgår dock att nämnden varken
                          utredde eller funderade på vad som var bäst för BB i den uppkomna situationen.
                          Enligt nämndens svar till JO verkar den främsta anledningen till att BB fick träffa en
                          kurator ha varit att lugna hennes mor.
                          JO påpekar att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut och andra åtgärder som
                          rör vård- eller behandlingsinsatser för barn. Det är anmärkningsvärt att nämnden inte
                          synes ha funderat över detta vid handläggningen och vid valet av åtgärder och att
                          nämnden inte analyserat eller redovisat en bedömning av vad som var bäst för BB.
                          Nämndens avsaknad av ett barnperspektiv vid handläggningen av ärendet är allvarlig
                          och JO kritiserar nämnden för detta.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på bl.a. socialtjänsten i Södertälje kommun och
                        uppgav i huvudsak följande: Hennes dotter BB vårdades i ett familjehem med
                        stöd av socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Under våren 2019 utreddes BB av en
                        psykolog och det kom då fram att BB bl.a. hade ett riskfyllt beteende när det
                        gällde killar och vuxna män som hon haft kontakt med via internet. I mars 2020




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2856-2020       Sid 2 (9)




berättade BB, som då var 13 år gammal, att hon fått kontakt med en kille via
internet och att de även haft sex. Varken socialtjänsten eller familjehemmet
kontaktade AA med anledning av det inträffade, och socialtjänsten
polisanmälde inte heller händelsen. En av socialtjänstens handläggare gav i
stället BB rådet att gå till en ungdomsmottagning för att få hjälp med lämpligt
preventivmedel.

Utredning
JO hämtade in vissa handlingar från socialförvaltningen i Södertälje kommun.
Därefter begärde JO att socialnämnden i kommunen skulle yttra sig över AA:s
anmälan.

Socialnämnden lämnade in ett remissvar och uppgav i huvudsak följande:

      ———
      Anmälan gäller flickan BB som vid tidpunkten för den anmälda händelsen var 13
      år (skulle fylla 14 år om drygt en månad) och var placerad i familjehem enligt
      socialtjänstlagen. Den 4 mars 2020 kontaktades BB:s handläggare på social-
      tjänsten per telefon av familjehemskonsulenten CC. CC informerade att
      BB samma dag besökt skolsköterskan för att få ett dagen efter-piller eftersom
      hon dagen innan hade haft oskyddat sex. Skolsköterskan kontaktade därefter
      familjehemsmamman och informerade henne om det inträffade. Under
      telefonsamtalet mellan familjehemskonsulenten och handläggaren framkom att
      både familjehemskonsulenten och familjehemmet kände en viss tveksamhet till
      om BB:s berättelse verkligen stämde. Vidare resonerade man kring hur man
      skulle gå vidare i ärendet, såväl vad gällde information till vårdnadshavaren som
      eventuell polisanmälan. Handläggaren diskuterade därefter saken med sin
      gruppledare och tillsammans rådfrågade de även kommunens jurist, varvid
      särskilt frågan om flickans integritet kontra vårdnadshavarens rätt till
      information dryftades.
      Handläggaren och gruppledaren gjorde bedömningen att händelsen behövde
      utredas ytterligare och då särskilt frågan om flickans egen inställning till att
      information om det inträffade skulle lämnas till vårdnadshavaren liksom frågan
      med vem flickan haft sex. BB ska själv ha uppgett att det rörde sig om
      ”jämnårig” kille vilket, om det visat sig stämma, skulle ha inneburit att inget
      brott begåtts eftersom ingen av ungdomarna var över femton år och därmed
      straffmyndig. BB ska också ha uppgett att det rört sig om frivilligt sex.
      Under tiden dessa frågor utreddes vidare kontaktade BB själv sin mamma och
      berättade för henne vad som hänt. Exakt när vårdnadshavaren informerades av
      BB är inte klarlagt men torde ha skett under helgen efter själva händelsen, dvs.
      4-5 dagar efter det inträffade. Mamman gjorde en orosanmälan till social-
      nämnden den 9 mars 2020 där hon uppgav att BB själv berättat för mamman att
      hon hade haft ett sexuellt umgänge veckan innan. Mamman informerades alltså
      allra senast en vecka efter händelsen. Mamman berättade vidare att BB tidigare
      haft sexuellt självskadebeteende och att hon (mamman) var jätteorolig eftersom
      BB har autism och har svårt att förstå sociala koder.
      Vårdnadshavaren valde att göra en polisanmälan vilket handläggaren samtalade
      med familjehemskonsulenten om under ett telefonsamtal den 26 mars. Journal-
      anteckningen från samtalet kan tolkas som att en polisanmälan då redan hade
      gjorts, eller i vart fall att handläggaren uppfattat det så. I själva verket gjorde
      vårdnadshavaren och hennes sambo en polisanmälan först den 30 mars 2020. I
      polisanmälan sägs att det skulle röra sig om en ”äldre man”. Vad som
      framkommit i utredningen är att det rört sig om en pojke i klassen ”över” BB:s
      som fyllt femton år i januari 2020. Pojken är alltså drygt ett år äldre än BB. I
                                                                        Dnr 2856-2020        Sid 3 (9)




      polisanmälan sägs även att händelsen skulle ha inträffat tre månader tidigare,
      vilket kan tolkas som att den gäller en annan händelse än den nu ifrågavarande.
      Troligtvis rör det sig dock om en felskrivning/feltolkning och att det rätteligen
      borde ha stått att händelsen inträffat tre veckor tidigare.

      Vilka överväganden gjordes och vilka åtgärder vidtog nämnden med anledning av
      det inträffade?
      Som framgår av redogörelsen ovan fördes en diskussion mellan handläggare,
      gruppledare och kommunjurist om hur man skulle gå vidare i ärendet med
      hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga art. Man kom fram till att vissa frågor
      (se ovan) borde utredas ytterligare innan man kunde ta ställning dels till frågan
      om huruvida information skulle lämnas till vårdnadshavare, dels till eventuell
      polisanmälan. Efter att mamman informerats om det inträffade av BB hörde hon
      av sig till socialnämnden och uttryckte oro över vad hon uppfattade som ett
      självskadebeteende hos dottern. Under ett telefonsamtal med
      familjehemskonsulenten den 24 mars föreslog denne ett nätverksmöte med
      samtliga parter för att klargöra förväntningarna mellan dem. Handläggaren
      upplyste familjehemskonsulenten om att han bokat in ett möte med mamman två
      dagar senare i syfte att prata med mamman om hennes oro. Mötet avbokades av
      mamman.
      Handläggaren kontaktade istället en kurator på BUP angående vårdnadshavarens
      oro. Kuratorn uppgav att BUP skulle kalla BB med familjehemmet och göra en
      kartläggning om sexuellt självskadebeteende. Vidare hölls ett online-möte den
      22 april 2020 varvid bland annat diskuterades BB:s kontakter med okända
      personer på nätet och risken att hon for illa av detta. Under mötet beskrev
      familjehemmet hur de försökt balansera BB:s frihet och tillgång till kompisar
      och livet via mobilen och hur de försökt begränsa hennes rörelsefrihet med regler
      kring vilka hon träffar och när.

      När och hur informerade nämnden barnets vårdnadshavare om det inträffade? För
      det fall vårdnadshavaren inte informerades av nämnden om det inträffade ska
      redogöras för varför så inte skedde.
      En vårdnadshavare har inte någon absolut rätt att ta del av uppgifter rörande en
      underårigs personliga förhållanden. Sekretess gäller enligt 26 kap. 1 § första
      stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, inom socialtjänsten
      för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att
      uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
      men. När det gäller sekretessen i förhållande till vårdnadshavare ska särskilt den
      unges ålder och mognad vägas in. Vid prövningen av om en uppgift rörande en
      underårigs personliga förhållanden ska lämnas ut till vårdnadshavare måste
      därför först klargöras vem av dem som disponerar över sekretessen. Även om
      barnet inte nått en sådan mognad att det fått ett integritetsskydd mot föräldrarna
      kan uppgifter hemlighållas för föräldrarna om det kan antas att den underårige
      skulle lida betydande men … om uppgifterna röjs för vårdnadshavaren (12 kap.
      3 § OSL).
      Att vårdnadshavaren skulle informeras om det inträffade var alltså inte en
      självklarhet och bland annat frågan om flickans egen inställning till att mamman
      skulle informeras behövde först redas ut. BB föregrep dock nämndens ställnings-
      tagande i frågan genom att själv informera sin mamma om händelsen, vilket
      skedde inom en vecka från det att handläggaren fick vetskap om det inträffade.
JO begärde därefter att socialnämnden på nytt skulle yttra sig i ärendet.
Nämnden skulle särskilt yttra sig över vissa frågor (JO:s frågor framgår av
nämndens svar nedan).

I sitt nya remissvar uppgav nämnden i huvudsak följande:
                                                                   Dnr 2856-2020         Sid 4 (9)




Fråga 1
Av nämndens remissvar framgår inte hur nämnden hanterade den orosanmälan som
AA ska ha gett in till socialtjänsten den 9 mars 2020. JO noterar att det av inhämtade
journalanteckningar inte framgår att AA gett in någon orosanmälan till socialtjänsten.
Nämnden ska redogöra för vilka åtgärder som den vidtog med anledning av oros-
anmälan. Inledde nämnden t.ex. en utredning med anledning av orosanmälan? Om
inte, hur hanterades orosanmälan? Hur dokumenterades orosanmälan?

Svar
Den orosanmälan som gjordes av mamman den 9 mars 2020 finns dokumenterad i
BB:s journal, närmare bestämt i den verkställighet av insatsen
öppenvård/rehabilitering som påbörjades 180219 och avslutades 210428. Under
verkställigheten beslutades även om insatsen familjehemsplacering enligt SoL.
Sammanlagt 16 orosanmälningar inkom till socialnämnden under denna
verkställighet varav fyra inkom från mamman. Varje orosanmälan kan av naturliga
skäl inte leda till att en ny utredning inleds, däremot leder varje orosanmälan till
någon form av åtgärd. I detta fall ledde mammans orosanmälan inte till att en ny
utredning inleddes. Däremot föranledde mammans orosanmälan att samtal fördes
med familjehem, familjebehandlare och flickan själv samt till att en kontakt togs
med BUP. Kontakten med BUP togs den 1 april och en kurator uppgav att flickan
och familjehemmet skulle få en kallelse till BUP för kartläggning av flickans
sexuella självskadebeteende.
I samtalet med familjehemmet betonades vikten av att familjehemmet skulle vara
extra observant på flickans mående och hennes kontakter utanför familjen. Familje-
hemmet uppmanades även att mentalt förbereda henne inför polisutredningen med
tillhörande polisförhör.
Handläggaren planerade också in ett möte den 26 mars 2020 med mamman och
familjebehandlare, som varit aktuella i ärendet sedan 2018, för att prata om
mammans oro kring familjehemmet och hur kommunikationen framdeles skulle se
ut. Under mötet skulle bl.a. följande frågor diskuteras.
   • BB:s mående och situation,
   • BB:s umgänge och nätkontakt,
   • Mammans oro och bakgrund till denna,
   • Familjens åtgärder och mammas syn på dessa.
Mamman avstod från att delta vid mötet. Vid telefonsamtal med mamman den 9 april
2020 uppgav mamman att hon inte vill prata mer om kommunikation utan hon
vill att det ska hända saker. Hon uppgav att hon är trött på allt prat om
kommunikation. Mamma uppgav under samtalet att hon önskade att
familjehemmet skulle börja med dagsschema för dottern. Man kom överens om
att handläggaren skulle ta kontakt med familjehemmet och fråga om de kunde
börja med ett schema för påsken som de sedan återkopplade till mamma.
Under ett online-möte mellan socialsekreterare och familjehemmet den 22 april
diskuterades bland annat BB:s kontakter med okända på nätet och risken att hon
far illa i detta. Under mötet beskrev familjehemmet hur de försöker balansera
BB:s frihet och tillgång till kompisar och livet via mobilen, och hur de försökt
begränsa hennes rörelsefrihet med regler kring vilka hon träffar och när (hon får
träffa kompisar i hemmet och ska åka hem efter skolan direkt). Familjehems-
mamman förklarade att detta är en svår balansgång ibland.
Dokumentation av orosanmälningar
Orosanmälningar dokumenteras antingen i en utredning eller i den eventuella
verkställighet/insats som för tillfället pågår. Orosanmälningar dokumenteras
däremot inte i de löpande journalanteckningarna.
                                                                   Dnr 2856-2020         Sid 5 (9)




Fråga 2
I remissvaret nämns att nämnden bedömde att händelsen behövde utredas
ytterligare innan man kunde ta ställning till om information kunde lämnas till
vårdnadshavare och om man skulle göra en polisanmälan. Vad hände med den
utredningen? Genomförde nämnden en närmare utredning av händelsen, eller ska
remissvaret tolkas som att nämnden inte vidtog några utredningsåtgärder i och
med att barnet självt berättade för AA om det inträffade?

Svar
De åtgärder som planerades var att ta reda på mer om
   •      den person som BB haft sex med (om det var en jämnårig pojke – som
          hon själv uppgett – eller en vuxen man),
   •      hur hon kommit i kontakt med pojken/mannen (om det var en skolkamrat
          som hon kanske hade ett förhållande med eller någon okänd man hon
          träffat via internet),
   •      BB:s egen inställning till att mamman informerades om händelsen,
   •      På vilket sätt mamman skulle informeras – t.ex. om hon själv skulle vara
          med när informationen lämnades,
   •      Vad som gäller i frågan om den avvägning av den unges integritet och
          vårdnadshavares rätt till information som måste göras när det gäller
          sekretess gentemot barnets vårdnadshavare.
Utredningsåtgärderna enligt ovan syftade enbart till att få ett bättre underlag vid
bedömningen av om och hur mamman skulle informeras. Utredningsåtgärderna i
dessa delar bedömes inte längre behövliga efter att BB själv informerat sin mamma
om vad som inträffat. Då inriktades insatserna istället på hur flickan skulle få bästa
stöd i samband med förhör och polisutredning.

Fråga 3
Av journalanteckningarna framgår att socialtjänsten hade kontakt med barnet den
21 april 2020 och att man då bl.a. diskuterade den pågående polisutredningen
och ev. förhör. Socialtjänsten hade därefter kontakt med polismyndigheten den
27 april och den 4 maj 2020. Ingen av dessa kontakter nämns i nämndens svar
till JO. Av remissvaret framgår att AA själv gjorde en polisanmälan mot
bakgrund av uppgifterna om övergrepp. Vilka åtgärder vidtog nämnden när man fick
veta detta, inleddes t.ex. en utredning? (Se bestämmelserna i 5 kap. 11 § och 6 kap.
7 och 7b §§ SoL).

Svar
Nej, någon utredning inleddes inte. De bestämmelser i socialtjänstlagen som hänvisas
till i frågan pekar framförallt på nämndens ansvar för att barn som placerats utanför
det egna hemmet och deras vårdnadshavare får det stöd och den hjälp de behöver.
Nämnden anser att sådant stöd kan ges under löpande verkställighet och att någon
särskild utredning inte behöver inledas för att kunna ta det ansvar som föreskrivs i
socialtjänstlagen. Beträffande frågan om vilka åtgärder som vidtogs hänvisas till
svaret på fråga nr 1.

Fråga 4
Av en journalanteckning den 4 mars 2020 framgår att en socialsekreterare gav rådet
till familjehemskonsulenten att be familjehemsföräldrarna att ta med barnet till en
mottagning. Detta kommenteras inte av nämnden i svaret till JO. Hur ser nämnden på
det rådet som socialsekreteraren gav till familjehemskonsulenten? (Jfr JO 2020/21
s. 505).
                                                                           Dnr 2856-2020          Sid 6 (9)




      Svar
      Nämnden bestrider påståendet att socialsekreteraren skulle ha rått
      familjehemskonsulenten att be familjehemsföräldrarna ta med flickan till
      ungdomsmottagningen. Det handlade snarare om en överenskommelse mellan
      socialsekreteraren och familjehemskonsulenten. Det bör i sammanhanget nämnas att
      detta var första gången socialsekreteraren hörde talas om händelsen och att de
      uppgifter som då lämnades var att det skulle rört sig om en jämnårig pojke - i vilket
      fall det inte hade varit fråga om ett brott. Syftet var inte bara att se över möjligheten
      till preventivmedel utan också att utreda hur flickan mådde och undersöka om hon
      hade några könssjukdomar.
      Flickans bakgrund, den aktuella händelsen, vad mamman berättat om hennes tidigare
      riskfyllda sexuella beteende ledde fram till ställningstagandet att preventivmedel
      borde provas ut i syfte att skydda flickan mot oönskad graviditet. Även om det
      givetvis inte är önskvärt att ungdomar i BB:s ålder har sex överhuvudtaget är det
      praktiskt omöjligt att hindra ungdomar från att ha sex. Med beaktande av vad som
      förevarit och vad mamman berättat om flickans tidigare sexuella riskbeteende har
      nämnden inga synpunkter på att flickan gavs möjlighet prova ut lämpligt
      preventivmedel.

AA yttrade sig över nämndens remissvar.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
AA har klagat på flera olika delar av socialnämndens hantering av BB:s ärende.
Jag har valt att rikta in min granskning på nämndens handläggning efter det att
den fått in uppgifter om att BB haft sex med en kille trots att hon bara var 13 år.
Jag kommer alltså inte att uttala mig om alla de klagomål som AA tagit upp.

Rättsliga utgångspunkter
Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut och
andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är
bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § SoL).

En socialnämnd ansvarar enligt 5 kap. 11 § tredje stycket SoL för att ett barn
som har utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som
de behöver.

I fråga om barn som placerats av socialnämnden i t.ex. ett familjehem, ska
nämnden enligt 6 kap. 7 § SoL bl.a. medverka till att de får god vård och fostran
och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Socialnämnden ska också enligt
6 kap. 7 b § SoL noga följa vården av de barn och unga som vårdas i ett
familjehem. En socialnämnd har alltså ett särskilt ansvar för barn och unga som
har placerats i familjehem.

Socialnämnden ska enligt 11 kap. 1 § första stycket SoL utan dröjsmål inleda
utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit
till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.
Enligt 11 kap. 1 § andra stycket SoL ska vad som har kommit fram vid
utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande tillvaratas på ett
betryggande sätt.
                                                                  Dnr 2856-2020      Sid 7 (9)




Av 11 kap. 5 § första stycket SoL framgår vidare att handläggningen av ärenden
som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och
behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska utvisa beslut och åtgärder
som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Av bestämmelsen i 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken följer att alla sexuella
handlingar mot någon som inte fyllt 15 år är otillåtna (jfr dock bestämmelsen
om sexuellt utnyttjande av barn i 6 kap. 5 § och ansvarsfrihetsregeln i 6 kap.
14 § brottsbalken). Det har inte någon betydelse om barnet har deltagit frivilligt
i de sexuella handlingarna (se prop. 2004/05:45 s. 21 f.).

Utredningen i ärendet
Den 4 mars 2020 fick nämndens förvaltning vid ett telefonsamtal med en
familjehemskonsulent information om att BB, som då var 13 år, hade träffat en
kille via nätet och att de även haft sex. Vid samtalet kom en handläggare
överens med familjehemskonsulenten om att familjehemmet skulle ta med sig
BB till en ungdomsmottagning för att se över möjligheten till preventivmedel.

Vid ett telefonsamtal den 9 mars 2020 fick förvaltningen reda på att BB varit på
ungdomsmottagningen och att familjehemmet gjort upp vissa regler med BB för
att möjliggöra för familjehemmet att ha kontroll över vilka hon umgicks med.
Vid samtalet diskuterades vidare om BB:s vårdnadshavare AA skulle
informeras om det inträffade, men det framgår att förvaltningen i det läget ville
utreda händelsen mer för att kunna väga BB:s intresse av att skydda sin
integritet mot AA:s rätt att som vårdnadshavare få information om dottern.

Det framgår av utredningen i ärendet att BB därefter själv berättade om
händelsen för AA och att AA sedan anmälde saken till polisen någon gång i
slutet av mars 2020.

Den 1 april 2020 kontaktade en handläggare vid förvaltningen en kurator vid
barn- och ungdomspsykiatrin med anledning av att AA var orolig över att
BB hade ett sexuellt självskadebeteende samt att BB haft sex trots sin unga
ålder. Kuratorn uppgav vid samtalet att BB tillsammans med familjehemmet
skulle kallas till mottagningen för att göra en kartläggning om sexuellt
självskadebeteende och att AA under kartläggningen också skulle kontaktas.

Vid ett möte den 21 april 2020 berättade förvaltningen för BB om polisanmälan
och att hon skulle bli kontaktad av polis för förhör. Vid mötet informerades
BB vidare om den 15-årsgräns som gäller i Sverige för att ha sex och varför
polisen behövde göra en utredning av händelsen.

Den 29 april 2020 informerades förvaltningen vid ett möte med bl.a. familje-
hemsmamman och en familjehemskonsulent om att BB besökt barn- och
ungdomspsykiatrin och en kurator för samtal.
                                                                    Dnr 2856-2020       Sid 8 (9)




Därefter hade förvaltningen viss kontakt med polisen och BB:s målsägande-
biträde om kommande polisförhör. Vid ett möte den 14 maj 2020 fick sedan
förvaltningen reda på att polisens förundersökning av händelsen hade lagts ned.

Bedömning av nämndens agerande
Nämnden fick den 4 mars 2020 in uppgifter om att BB, som då var 13 år, träffat
en kille via nätet och att de även haft sex. Som jag redan framhållit har barn
under 15 år behov av ett absolut skydd mot sexuella handlingar. Mot den
bakgrunden borde det redan den 4 mars 2020 ha stått klart för nämnden att det
kunde misstänkas att BB varit utsatt för ett sexualbrott.

I sitt svar till JO har nämnden uppgett att den inledningsvis hade uppgifter om
att den kille som BB haft sex med var under 15 år och att BB av den
anledningen inte kunde ha varit utsatt för något brott. Jag vill med anledning av
detta påpeka för nämnden att det av bestämmelsen i 1 kap. 6 § brottsbalken
framgår att barn under 15 år kan begå brott men att de inte får dömas till någon
påföljd för gärningen. Nämndens uppfattning om att BB inte kunde ha varit
utsatt för brott för att killen eventuellt var under 15 år är alltså felaktig. Det är
oroväckande att det vid nämndens förvaltning verkar saknas grundläggande
straffrättsliga kunskaper. När en ansvarig myndighet på detta vis missbedömer
rättsläget kan det att få allvarliga konsekvenser för den som behöver skyddas
och därför är beroende av myndigheten.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla att polis- och åklagarmyndigheten
å ena sidan och socialnämnden å andra sidan ska utreda misstankar om sexuella
övergrepp mot barn, men att myndigheterna har olika roller. De brottsutredande
myndigheterna ska genom en förundersökning utreda om brott har begåtts och
finna en gärningsman. Socialnämnden har till uppgift att utreda barnets och
familjens situation samt barnets behov av hjälp och stöd. Socialnämnden ska
alltså, oberoende av en eventuell polisutredning och åklagarens bedömning,
bilda sig en egen uppfattning om barnets behov av insatser för skydd eller stöd.
Jag vill även betona att socialnämndens ansvar är helt oberoende av om det
gjorts någon polisanmälan.

Ett barn som misstänks vara utsatt för brott ska skyddas, stödjas och vid behov
få insatser. För att kunna bedöma barnets behov av skydd måste nämnden
genomföra en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. En socialnämnd har ett
långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara i behov av skydd
och stöd, och sådana utredningar bör ha högsta prioritet inom socialtjänsten (se
prop. 1996/97:124 s. 110). Syftet med utredningen är att nämnden ska klarlägga
barnets situation och behov samt föreslå insatser för att tillgodose behoven (se
prop. 2012/13:10 s. 64). Det är viktigt att nämnden fullgör sin utrednings-
skyldighet och tar sitt ansvar även i ärenden där det inte inletts någon
förundersökning eller en förundersökning lagts ned.

BB vårdades i ett familjehem och nämnden hade därmed ett långtgående ansvar
för vården av henne. Av utredningen i ärendet framgår dock att nämnden inte
                                                                  Dnr 2856-2020       Sid 9 (9)




inledde någon utredning av BB:s behov av stöd och hjälp. Mot bakgrund av de
uppgifter som nämnden fick i mars 2020 om att BB kunde ha blivit utsatt för
sexualbrott borde nämnden omgående ha inlett en utredning för att allsidigt
kunna belysa BB:s situation. Det är viktigt att en socialnämnd tar sitt ansvar i
dessa delar på allvar och vidtar relevanta åtgärder. Om så inte sker riskerar det
enskilda barnet att fara illa och en utebliven utredning kan innebära stora
konsekvenser för barnet och dess anhöriga. Nämnden ska kritiseras för att den
inte inledde en utredning.

Det framgår av utredningen och av nämndens svar till JO att nämnden vidtagit
vissa åtgärder; t.ex. kontaktades en kurator som sedan träffade BB, och hon fick
också stöd i samband med förhör och polisens utredning. Det framgår dock
varken av remissvaret eller utredningen i övrigt hur nämnden bedömt BB:s
behov av hjälp. Det framgår inte heller att nämnden utrett eller funderat på vad
som var bäst för BB i den uppkomna situationen. Enligt nämndens remissvar
verkar vidare den främsta anledningen till att BB fick träffa en kurator ha varit
att lugna AA. Som jag redan påpekat ska barnets bästa vara avgörande vid
beslut och andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn
(1 kap. 2 § SoL). Det är anmärkningsvärt att nämnden inte synes ha funderat
över detta vid handläggningen och vid valet av åtgärder och att nämnden inte
analyserat eller redovisat en bedömning av vad som var bäst för BB. Nämndens
avsaknad av ett barnperspektiv vid handläggningen av BB:s ärende är allvarlig
och nämnden ska kritiseras för detta.

Till sist vill jag ta upp den överenskommelse som en handläggare vid nämndens
förvaltning uppges ha träffat med familjehemskonsulenten om att familje-
hemmet skulle ta med BB till en ungdomsmottagning och se över möjligheten
till preventivmedel. Som jag redan påtalat har barn under 15 år behov av ett
absolut skydd mot sexuella handlingar. Av uppgifterna som nämnden fick in
den 4 mars 2020 framgick att det kunde misstänkas att BB varit utsatt för ett
allvarligt brott. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att den första
åtgärd som nämndens förvaltning vidtog var att träffa den ovannämnda
överenskommelsen. I en situation där det kan misstänkas att ett barn varit utsatt
för sexualbrott måste nämnden, som jag pekat på ovan, inleda en utredning för
att klargöra barnets behov av skydd och stöd. Enligt min mening bör nämnden
vidare i ett sådant läge bedöma risken för att barnet utsätts för ytterligare brott
och vidta åtgärder för att skydda barnet i syfte att eliminera en sådan risk.
Möjligen tyder det inträffade på att nämnden inte har insett det allvarliga i de
uppgifter som kom in i mars 2020. Oavsett hur det förhåller sig ska nämnden
kritiseras också i detta avseende.

Det som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till något uttalande eller
någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
