# En man hade beviljats bistånd i form av en plats vid ett kommunalt korttidsboende. Fråga om kommunens skyldighet att underrätta de anhöriga om att mannen avlidit

JO 2005-05-04 dnr 2882-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2005-05-04        2882-2003             1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En man hade beviljats bistånd i form av en plats vid ett kommunalt
                        korttidsboende. Fråga om kommunens skyldighet att underrätta de
                        anhöriga om att mannen avlidit


                        I en anmälan, som inkom till JO den 3 juli 2003, framförde AA och BB klagomål
                        mot Eskilstuna kommun. Klagomålen avsåg underlåtenhet att efterforska och
                        underrätta anhöriga om ett inträffat dödsfall samt underlåtenhet att följa upp ett
                        ärende rörande dödsboanmälan.

                        AA och BB anförde följande. I samband med begravningen av deras mor år 2003
                        informerades de om att deras far, CC, hade avlidit den 30 oktober 2001. Fadern
                        avled på en av kommunens vårdavdelningar. Efter kontakter med Skatteverket
                        framkom att det inte hade upprättats någon dödsboanmälan eller bouppteckning. I
                        kommunens uppdrag till Fonus att anordna begravningen av fadern ingick att
                        upprätta en dödsboanmälan. Det gjordes ingen uppföljning av ”beställningen” av
                        dödsboanmälan. Efter flera kontakter gjorde vuxenförvaltningen den 27 juni 2003
                        en dödsboanmälan. Ingen kan svara på vart faderns bohag tog vägen.

                        När det gäller hur socialtjänsten i Eskilstuna kommun är organiserad inhämtades
                        att det ålåg vuxennämnden att underrätta anhöriga om ett inträffat dödsfall och
                        dåvarande socialnämnden att göra dödsboanmälan. Den 1 oktober 2003
                        sammanlades socialnämnden och arbetsmarknadsnämnden till arbetsmarknads- och
                        integrationsnämnden. Den nya nämnden antog fr.o.m. den

                        1 januari 2004 namnet arbetsmarknads- och familjenämnden.

                        Inledningsvis inhämtades handlingar rörande CC för tiden september 2001 och
                        framåt från vuxenförvaltningen, arbetsmarknadsförvaltningen och
                        socialförvaltningen. Från vuxenförvaltningen begärdes särskilt
                        journalanteckningarna från det särskilda boendet.

                        Därefter anmodades vuxennämnden och dåvarande socialnämnden att inkomma
                        med utredning och yttrande över vad som hade anförts i anmälan till den del det
                        föll under respektive nämnds ansvarsområde.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 2882-2003       Sid 2 (5)




Vuxennämnden avgav som sitt svar ett av områdeschefen DD upprättat
tjänsteyttrande. I yttrandet anfördes i huvudsak följande.
      /– – –/
      Vid genomgång av anmälan har vuxennämnden funnit att den del som avser
      skyldigheten att underrätta anhörig om dödsfall ligger inom vuxennämndens ansvar.
      Vid den interna granskningen har vi gått igenom dokumentation i ärendet samt
      kontaktat berörda sjuksköterskor och biståndshandläggare. Då framkommer följande
      i vår handläggning av ärendet.
      Rutiner för underrättelse om dödsfall finns. I dessa framgår dock inte vilka
      skyldigheter nämnden har att underrätta anhöriga om dödsfallet när en vårdtagare
      som i detta fall så uttryckligt sagt ifrån all kontakt med anhöriga. Rutinerna har
      därmed inte kunnat ge vägledning i detta ärende.
      Enligt förvaltningens interna utredning har handläggare fått uppgift om att anhörig
      med samma efternamn som den avlidne finns. Denna uppgift har dock inte nått de
      som har till uppgift att underrätta anhöriga om dödsfall.
      De som har till uppgift att underrätta anhöriga har inte heller funnit anledning att
      göra egna efterforskningar om anhöriga på grund av den avlidnes uttryckliga önskan
      om att inte ha någon kontakt med anhöriga.
      I vår kommun hanteras dödsboanmälan av socialnämnden och med anledning av att
      patologen hörde av sig till Lotsen ca en månad efter dödsfallet kontaktades
      socialförvaltningen av vuxenförvaltningens biståndshandläggare för vidare
      handläggning av ärendet.
      Bristerna i detta ärendes handläggning föranleder att vuxennämnden nu ser över
      gällande rutiner för underrättelse om dödsfall så att inga oklarheter om skyldigheter
      och ansvar råder i framtiden oavsett ärendets karaktär.
Den dåvarande arbetsmarknads- och integrationsnämnden avgav som remissvar en
av enhetschefen EE utförd utredning. I utredningen anfördes i huvudsak följande.
      Anmälan gäller anmälarnas fars dödsfall, samt handläggning och omständigheterna
      kring dödsboanmälan och begravning. Fadern avled enligt uppgift från anmälarna på
      kommunens vårdavdelning Lotsen 2001-10-30 och kroppen överfördes därifrån till
      bårhuset. Ansvaret för rutiner i samband med dödsfall vid Lotsen ansvarar
      vuxennämnden för varför detta inte kommenteras i detta yttrande.
      Enligt den ansvarsfördelning mellan Eskilstuna kommuns nämnder som gällde vid
      tidpunkten för aktuell händelse ansvarade dåvarande socialnämnden bl.a. för
      dödsboförvaltning enligt 18 kap. 2 § ärvdabalken när det inte finns någon som tar
      hand om dödsboet och dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken.
      Kommunens ansvar enligt 5 kap. 2 § begravningslagen då den avlidne inte
      efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen låg vid denna tidpunkt på
      dåvarande arbetsmarknadsnämnden.
      Rutinerna för dödsboanmälan vid den aktuella tidpunkten var att det sköttes av
      respektive distrikt inom socialförvaltningen. Distriktet fick en anmälan antingen från
      anhöriga, från äldreomsorgsverksamheten, från hälso- och sjukvården eller
      annorledes. Efter detta beställdes själva arbetet med uppgiftsinhämtning m.m. av en
      av begravningsbyråerna på orten. Beställningen bevakades så att man hade koll på
      om en dödsboanmälan tog onormalt lång tid. När begravningsbyrån färdigställt
      uppgifterna fick distriktet tillbaka dödsboanmälan för undertecknande av behörig
      tjänsteman som sedan skickade dödsboanmälan till tingsrätten (numera
      skattemyndigheten).
      I nu aktuellt ärende saknas dokumentation över hur och när dåvarande socialför-
      valtningen fick reda på att det fanns en avliden som det var aktuellt att göra en
      dödsboanmälan på. Däremot finns en kopia på rekvisition till Fonus
                                                                         Dnr 2882-2003     Sid 3 (5)




      begravningsbyrå som undertecknades av utredaren 011219 på distrikt Nordost.
      Denna beställning förnekar Fonus att de har fått. Vid årsskiftet 2001/2002 övergick
      ansvaret för dödsboanmälan till dåvarande socialförvaltningens vuxenenhet. Det kan
      bero på denna organisatoriska förändring att någon uppföljning på att distrikt
      Nordost ej erhållit någon dödsboanmälan från Fonus ej gjorts. Utredaren blir 020103
      uppringd av personal från Mälarsjukhuset som menar att den avlidne ej kunde ligga
      på bårhuset längre utan måste begravas. Utredaren tog kontakt med
      arbetsmarknadsförvaltningen som sedan beställde av Fonus att ombesörja en
      begravning, då ingen efterfrågade den avlidne.
      När det gäller dödsboförvaltningen så fick bitr. enhetschef på socialförvaltningens
      vuxenenhet FF den 28 maj 2002 reda på att lägenheten där CC bott inte var uppsagd,
      samt att ingen varit där för att teckna boet och se till att det blev tömt.
      Den 29 maj 2002 fick assistent GG uppdraget av FF att tillsammans med honom åka
      till adressen. Där gick man igenom tillhörigheter, packade lite saker i en kartong för
      att spara. Uppdrag gick till kooperativet Talko att packa den avlidnes tillhörigheter.
      Dessa magasinerades några månader för att sedan forslas bort.
      I maj eller i början av juni 2003 kom en son till den avlidne på besök till GG. Tre
      söner fanns i livet till den avlidne men hade inte fått reda på sin fars bortgång. Detta
      förmedlades dem när deras mor hade avlidit. Vid mötet med GG överlämnades en
      del av den avlidnes tillhörigheter som hade sparats i en kartong.
      En dödsboanmälan är sedermera gjord först i juni 2003.
      Det pågår en översyn av gällande rutiner beträffande kommunens ansvar i samband
      med dödsfall varvid bristerna i detta ärende kommer att beaktas.
AA och BB yttrade sig över remissvaren. Till yttrandet fogades registerutdrag m.m.

Vuxennämnden ingav som komplettering till sitt remissvar ”Riktlinjer för
underrättelse om dödsfall” som hade fastställts den 22 januari 2004.

Kompletterande upplysningar inhämtades från HH, medicinskt ansvarig
sjuksköterska i Eskilstuna kommun.

I ett beslut den 4 maj 2005 anförde JO André följande.

Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag (2001:453), SoL, i kraft. I
förevarande ärende behandlas händelser och omständigheter som ägde rum under
den tid socialtjänstlagen (1980:620) var gällande. Jag har emellertid valt att här
hänvisa till den nya socialtjänstlagen, som – i de avseenden som nu behandlas –
inte har inneburit någon ändring i sakligt hänseende.

Underrättelse till anhöriga
CC hade beviljats bistånd till ett boende på Lotsen, ett hem för korttidsboende, dit
han överfördes från Mälarsjukhuset den 6 september 2001. Upplysningarna från
HH ger vid handen att det är ett sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket
SoL (förutvarande 20 § socialtjänstlagen [1980:620]). Varje kommun skall – enligt
18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL – erbjuda en god hälso- och
sjukvård bl.a. åt dem som bor i en sådan boendeform.

I 1 § HSL stadgas följande.
                                                                       Dnr 2882-2003     Sid 4 (5)




      Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga,
      utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även
      sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.
Bestämmelsen i 1 § första stycket HSL om att omhändertagande av avlidna hör till
hälso- och sjukvårdens ansvar tillkom genom en ändring av HSL som trädde i kraft
den 1 juli 1992. I förarbetena (prop. 1991/92:152 s. 12) konstaterades att de
åtgärder som skall vidtas i anslutning till en människas död är ett naturligt led i
hälso- och sjukvårdsverksamheten och att omhändertagandet av de avlidna i
praktiken regelmässigt utgör en integrerad del av den offentliga hälso- och
sjukvården. Utvidgningen av hälso- och sjukvårdsbegreppet är generell och det
görs således inte någon skillnad på om ett dödsfall sker på eller utanför en
sjukvårdsinrättning.

Enligt 29 § första stycket HSL skall det inom hälso- och sjukvården finnas någon
som svarar för verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen skall, enligt 2
§ 1 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården,
ansvara för att någon närstående omedelbart underrättas när en patient avlider.

CC avled på ett sådant kommunalt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket
SoL. Därigenom har ytterst verksamhetschefen för hälso- och sjukvården, för
vilken vuxennämnden i sin tur svarar, varit ansvarig för att någon anhörig till CC
underrättades om dödsfallet. Någon underrättelse kom inte att ske. Ett skäl därtill
har uppgivits vara att CC hade förklarat att han motsatte sig kontakt med de
anhöriga. Det är en önskan som personalen har haft att respektera. CC:s vilja i det
hänseendet har emellertid inte inverkat på skyldigheten att underrätta de anhöriga
om dödsfallet. Med hänsyn till att bristerna i ärendets handläggning har föranlett
vuxennämnden att se över och ändra rutinerna för underrättelse om dödsfall nöjer
jag mig den kritik som ligger i det anförda.

Dödsboförvaltning m.m.
I 18 kap. 2 § ärvdabalken (ÄB) regleras vården av den dödes egendom tills denna
kommer under förvaltning av samtliga delägare såsom sägs i 1 § eller blir föremål
för särskild förvaltning enligt 19 kap. ÄB. Stadgandet lyder som följer.
      Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den
      som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av
      förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den
      avlidna eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om
      egendomen skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det
      behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyndaren enligt 11
      kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make
      som inte är delägare.
      Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av
      hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta
      hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till
      socialnämnden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir känt, skall
      socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare.
      För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.
I 20 kap. 8 a § första och andra styckena ÄB stadgas följande.
                                                                       Dnr 2882-2003     Sid 5 (5)




      Räcker den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans
      andel i makens giftorättsgods inte till annat än begravningskostnader och andra
      utgifter med anledning av dödsfallet och omfattar tillgångarna inte fast egendom
      eller tomträtt, behöver bouppteckning inte förrättas, om dödsboanmälan görs till
      Skatteverket av socialnämnden.
      Dödsboanmälan skall vara skriftlig och innehålla den dödes fullständiga namn (– – –
      ) samt intyg, utvisande att beträffande tillgångarna föreligger fall som avses i första
      stycket. I anmälan skall även dödsbodelägares namn och bostadsadresser anges, om
      uppgifterna kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör göras inom
      två månader efter dödsfallet. Den skall förvaras hos skattemyndigheten.
Det ankommer således i första hand på delägarna i dödsboet att ta hand om den
avlidnes egendom och ombesörja bouppteckning. Undantag från skyldigheten att
förrätta bouppteckning inträder om en dödsboanmälan sker. Nämndens ansvar för
såväl boets förvaltning som upprättande och ingivande av dödsboanmälan
aktualiseras således endast under vissa i ÄB närmare angivna förhållanden.

En följd av att CC:s anhöriga inte underrättades om dödsfallet genom
vuxennämndens försorg blev att dödsbodelägarna inte kunde fullgöra sina
uppgifter.

Enligt remissvaret ”saknas dokumentation över hur och när dåvarande
socialförvaltningen fick reda på att det fanns en avliden som det var aktuellt att
göra en dödsboanmälan på”. EE har den 19 december 2003 undertecknat en till
Fonus gjord beställning av en dödsboanmälan. I remissvaret har inte närmare
berörts anledningen till eller vilka överväganden som föregick beställningen. Mot

## Anmälan och bakgrund

bakgrund av att det primära ansvaret för dödsboförvaltningen åvilar
dödsbodelägarna och att huvudregeln är att bouppteckning skall förrättas, borde det
ha legat närmast till hands att kontakta de anhöriga och underrätta dem om
förhållandena.

Det kan i sammanhanget finnas anledning att påpeka att det framstår som oklart
vilken omfattning uppdraget till Fonus var avsett att ha, t.ex. om uppdraget avsåg
endast inhämtande av registeruppgifter eller om det ingick att på annat sätt utreda
om förutsättningarna för att göra en dödsboanmälan var uppfyllda. Oavsett hur det
förhöll sig med uppdragets omfattning, har det under givna förhållanden ålegat
nämnden att bevaka att uppdraget fullgjordes. Inte ens sedan nämnden i maj 2002
av hyresvärden fått vetskap om att CC:s lägenhet inte var uppsagd, följdes
uppdraget till Fonus upp. Nämndens hantering i dessa avseenden är inte acceptabel.
Den organisatoriska förändring som ägde rum kring årsskiftet 2001/2002 utgör inte
någon godtagbar förklaring till de brister i handläggningen som har påvisats. Med
hänsyn till den översyn som har skett av rutinerna beträffande ansvar i samband
med dödsfall, avstår jag från vidare uttalanden.

Övrigt
Vad som i övrigt har anförts föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.
