# Fråga om lagligheten av en lantmäterimyndighets avgiftsfinansiering av tjänster, villkor för rådgivning och information, avgiftsuttag för kopiering m.m.

JO 2005-06-14 dnr 29-2004

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2005-06-14              29-2004                1 (9)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om lagligheten av en lantmäterimyndighets avgiftsfinansiering av
                        tjänster, villkor för rådgivning och information, avgiftsuttag för kopiering
                        m.m.

## Anmälan

I en anmälan begärde AA att JO skulle granska Lantmäterimyndighetens i
                        Gotlands län uppgifter i en annons om att myndigheten i större utsträckning skulle
                        avgiftsfinansiera sina tjänster. AA anförde att annonsen i stora delar stred mot
                        intentionerna i tryckfrihetsförordningen, särskilt mot 2 kap. 12 §: ”Handlingar som
                        får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan
                        avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingen kan läsas,
                        avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.” Hon ifrågasatte det lagenliga i att
                        avgiftsbelägga all kopiering och datautskrift liksom all hjälp med att läsa och tolka
                        kartor och handlingar. Hon var även kritisk mot storleken på de avgifter som
                        myndigheten informerade om i annonsen jämfört med de taxor som framgår av
                        avgiftsförordningen samt mot den begränsade tiden för fri rådgivning av en
                        lantmätare. Slutligen vände hon sig mot att det i annonsen talades om fri
                        rådgivning av en lantmätare viss tid i veckan ”för våra medborgare” då lagen gäller
                        ”envar”.

                        Till anmälan fanns fogad den aktuella annonsen, som var införd i Gotlands
                        Tidningar den 31 december 2003. Annonsen hade i huvudsak följande innehåll.
                                  Lantmäteriet informerar
                                  Genom statsmakternas beslut skall lantmäteriet i större utsträckning avgifts-
                                  finansiera sina tjänster. Från den 1 januari 2004 gäller därför följande:
                                  Fastighetsregistreringen är avgiftsbelagd
                                  All fastighetsregistrering som sker efter att genomförda lantmäteriförrättningar
                                  vunnit laga kraft är avgiftsbelagd. Avgiftens storlek är beroende av den tid
                                  registreringen tar. På fakturan som betalande sakägare erhåller, tillkommer alltså en
                                  kostnadspost för registreringen.
                                  Villkor för rådgivning och information
                                  Alla handlingar i Lantmäteriets arkiv är offentliga. Det kostar inget att läsa
                                  handlingar och titta på kartor. De två dataterminalerna som står i visningssalen är
                                  också avgiftsfria.
                                  All kopiering och datautskrift är avgiftsbelagd.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                            Dnr 29-2004     Sid 2 (9)




      All hjälp med att läsa och tolka kartor och handlingar är avgiftsbelagd.
      All rådgivning och hjälp från lantmätare och ingenjörer är avgiftsbelagd. Observera
      att det även gäller telefonförfrågningar! (Undantag, se nedan.) Avgiften är 180 kr
      (per påbörjad kvart) vid kontantbetalning. Vid betalning mot faktura tillkommer 50
      kr.
      För våra medborgare har en av våra lantmätare mottagning för fri rådgivning (i
      kortare frågor) varje tisdag 09.00–10.00 och fri telefonrådgivning (högst 5 min)
      varje tisdag 10.30–11.30.
      Telefon- och besökstid 09.00–11.30 och 13.00–15.00 under tiden 1 september–29
      april. Under tiden 30 april–31 augusti har vi endast öppet på förmiddagarna.

Utredning
Muntliga upplysningar inhämtades den 29 januari 2004 från lantmäteri-
myndigheten och myndighetens beslut den 9 december 2003 om avgifter för
myndighetsservice begärdes in. Anmälan remitterades därefter den 9 februari 2004
till Lantmäteriverket som anmodades att, efter hörande av Lantmäterimyndigheten
i Gotlands län, yttra sig över vad som framfördes i anmälan.

I Lantmäteriverkets remissvar yttrades följande (bilagan utelämnad här).

1. Inledning

      LM är en liten myndighet med åtta (8) anställda. Trycket på myndigheten från
      allmänheten är stort eftersom myndigheten innehar mycket arkivhandlingar och har
      en verksamhet som berör många – som exempel kan nämnas att antalet frågor från
      Storstockholmsområdet numera är av stor omfattning. De frågor och den arkiv-
      service som LM svarar för är till stor del av samma karaktär som Landsarkivet som
      arkivmyndighet svarar för. Uppgifterna är resurskrävande för en liten enhet som LM
      utgör.
      I de frågor som ärendet rör vill LMV anföra följande:
      2. Kopiering, utskrift av allmänna handlingar och tillhandahållande av uppgifter ur
      sådana
      I LM:s annons har anförts att ”all kopiering och datautskrift är avgiftsbelagd”.
      Bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i 2 kap. 12–13 §§
      tryckfrihetsförordningen (TF). Avgift för kopior av allmänna handlingar regleras i
      16 § avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftsförordningen skall dock endast
      tillämpas om något annat inte följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut
      av regeringen (2 §). LMV har i regeringens regleringsbrev bemyndigats att utfärda
      föreskrifter, LMVFS, som komplement till avgiftsförordningen. Regeringens
      bemyndigande avser kopior av handlingar som är större än A 4 eller avser utskrift
      från digital registerkarta.
      Lantmäterimyndigheterna bedriver även – enligt 19 § instruktionen (1995:1418) för
      det statliga lantmäteriet – viss uppdragsverksamhet, s.k. myndighetsservice.
      Avgifterna för denna verksamhet beslutas enligt 16 § lantmäteriinstruktionen av
      LMV i särskilda föreskrifter, LMVFS. Enligt denna kan lantmäterimyndighet för
      varje län besluta om viss ersättning.
      LM har anfört att myndigheten beslutat om en lokal myndighetstaxa med stöd av 16
      § tredje stycket avgiftsförordningen, vilket innebär att första stycket och andra
      stycket nämnda paragraf inte skall tillämpas. Myndighetens avsikt har varit att
      tillämpa samma avgifter som närbelägna Landsarkiv, som enligt LM tar betalt för all
      kopieringsverksamhet och har i stort sett samma medborgare som besökare.
                                                                    Dnr 29-2004      Sid 3 (9)




LM har hänvisat till de avgiftsprinciper som tillämpas av Landsarkivet på Gotland.
Såvitt LMV kunnat finna är Landsarkivets befogenhet att ta betalt för allmänna
handlingar reglerad i 34 § förordningen (1995:679) med instruktion för Riksarkivet
och landsarkiven. Landsarkivet har sålunda författningsstöd för sina avgifter och kan
därför avvika från avgiftsförordningen för att ta betalt bl.a. för material och tjänster
som erbjuds enskilda. Bortsett från befogenheten att bedriva myndighetsservice
saknas motsvarande rättslig grund för LM. Den möjlighet som Lantmäteriverkets
regleringsbrev ger att avvika från avgiftsförordningen avser som ovan anförts endast
tillhandahållande av kopior i större format än A 4 och utskrift från digital
registerkarta.
Av LM:s annons framgår vidare följande: ”All hjälp med att läsa och tolka kartor
och handlingar är avgiftsbelagd.”
”För våra medborgare har en av våra lantmätare mottagning för fri rådgivning (i
kortare frågor) varje tisdag 09.00–10.00 och fri telefonrådgivning (högst 5 min)
varje tisdag 10.30–11.30.”
Enligt 2 kap. TF och 15 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) har myndigheterna en
skyldighet att lämna uppgifter ur allmänna handlingar i den mån hinder inte möter
på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.
Myndigheten har dessutom en allmän serviceskyldighet som regleras i 4 §
förvaltningslagen (FL). Offentlighetsprincipen går dock i vissa avseenden längre än
serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen (3 § FL).
Annonsen anger å ena sidan att all hjälp är avgiftsbelagd, å andra sidan ges
möjlighet för fri rådgivning i kortare frågor och fri telefonrådgivning i högst fem
minuter. I LM:s beslut om avgifter för myndighetsservice anges att rådgivningstaxan
gäller när kunden begär mer service än vad som har stöd i tryckfrihetsförordningen.
LMV återkommer under p. 3 till frågan om myndighetens serviceskyldighet.
Ovanstående gäller frågor till arkivservice. Rådgivning beträffande lantmäteri-
förrättningar är inte avgiftsbelagd.
3. Rådgivning
I annonsen har LM beträffande rådgivning anfört: ”All rådgivning och hjälp från
lantmätare och ingenjörer är avgiftsbelagd. Observera att det även gäller telefon-
förfrågningar! (Undantag, se nedan.) Avgiften är 180 kr (per påbörjad kvart) vid
kontantbetalning. Vid betalning mot faktura tillkommer 50 kr.”
”För våra medborgare har en av våra lantmätare mottagning för fri rådgivning (i
kortare frågor) varje tisdag 09.00–10.00 och fri telefonrådgivning (högst 5 min)
varje tisdag 10.30–11.30.”
Regler om skyldighet för statliga myndigheter att gå allmänheten till handa med att
lämna upplysningar finns i förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande
av domar och beslut m.m. I 13 § denna förordning har tagits in hänvisningar bl.a. till
bestämmelserna i 15 kap. 4 § och 10–12 §§ sekretesslagen samt till 4 och 5 §§ FL
som reglerar myndighetens serviceskyldighet. Hjälpen skall lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av
hjälp och myndighetens verksamhet. Varje myndighet får anpassa sin service efter
en mer allmän lämplighetsbedömning. Hjälpen skall lämnas avgiftsfritt, om det inte
finns författningsstöd för att ta ut en avgift.
Rådgivning och annan liknande service kan avgiftsbeläggas enligt 4 § 4 p.
avgiftsförordningen. Enligt 4 § 10 p. finns även möjlighet att avgiftsbelägga
upplysningar per telefon. Båda fallen gäller endast under förutsättning att tjänsten är
förenlig med myndighetens uppgifter och innebär en service som går utöver den
hjälp som skall utföras avgiftsfritt enligt ovannämnda regler.
Avgifter för myndighetsservice och uppdrag för LM finns reglerade i LMVFS.
De frågor som ställs till LM är av blandad karaktär och de kan lika ofta röra
verksamhetsområdet i en vid bemärkelse som de kan röra sådant som ligger direkt
                                                                         Dnr 29-2004     Sid 4 (9)




      inom LM:s myndighetsansvar. Frågan är var gränsen för myndighetens service-
      skyldighet går. Det är uppenbart att någon form av begränsning för myndighetens
      serviceskyldighet måste finnas. Den service som lämnas bör i största möjliga
      utsträckning vara likvärdig för alla besökare hos LM, och det kan därför vara
      lämpligt att som utgångspunkt för rådgivningsskyldigheten fastställa en tidsgräns,
      som tillämpas i normalfallet. Ett vägledande uttalande i denna del är enligt LMV:s
      uppfattning värdefullt.
      4. Uttrycket ”våra medborgare”
      En medborgare är enligt LM en person som utnyttjar sina medborgerliga rättigheter
      att ta del av offentliga register och allmänna handlingar. En medborgare kan vara
      anonym i sina kontakter med myndigheter. En medborgare har ingen affärsrelation
      med myndigheten.
      I 2 kap. 1 § TF stadgas att varje svensk medborgare har rätt att ta del av allmänna
      handlingar. I 14 kap. 4 § TF stadgas att utlänning likställs med svensk medborgare
      om inte annat stadgas i TF eller annan lag. LMV anser att ordet medborgare kan
      användas som ett samlingsbegrepp på alla som omfattas av offentlighetsprincipen,
      dvs. envar.
      5. Sammanfattning
      LMV har förståelse för LM:s uppfattning att de frågor både inom och utom
      myndighetens verksamhetsområde som myndigheten har att hantera är så
      omfattande att det numera allvarligt stör den ordinarie verksamhetens behöriga gång
      och att de principer som gäller allmänna handlingar inte är anpassade till denna
      verksamhet. En generell vägledning av JO hur långt serviceskyldigheten sträcker sig
      är därför av stort intresse. När det gäller frågan att jämställa LM:s arkivservice med
      den service som tillhandahålls av Landsarkivet bör den frågan enligt LMV:s
      uppfattning bli föremål för särskild reglering, och LMV har under hand tagit upp
      frågan och kommer att göra en framställning därom till Miljödepartementet.
AA gavs tillfälle att kommentera yttrandet men hördes inte av.

I beslut den 14 juni 2005 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Min granskning av lantmäterimyndighetens beslut om att i större utsträckning
avgiftsbelägga sina tjänster sker i första hand mot bakgrund av följande
bestämmelser.

Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (TF) skall en allmän handling som får
lämnas ut på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift
tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen.

Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en allmän handling även
har rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del
den får lämnas ut.

Myndigheten skall vidare, enligt 15 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100), på begäran
av enskild lämna uppgift ur allmän handling som förvaras hos myndigheten i den
mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till
arbetets behöriga gång.

Till skillnad från vad som gäller i 2 kap. TF saknas det i 15 kap. 4 § sekretesslagen
bestämmelser om möjlighet att ta ut avgift. Uttalanden i förarbetena synes utgå från
                                                                      Dnr 29-2004    Sid 5 (9)




att rätten till muntlig, till skillnad från skriftlig, upplysning är ”ovillkorlig” i den
meningen att den inte får förenas med avgift. I förarbetena till bestämmelsen (prop.
1979/80:2, del A, s. 361) framhålls nämligen att ”bestämmelsen inte ger den
enskilde någon ovillkorlig rätt till skriftligt svar. Bestämmelsen utgör alltså inte
hinder mot föreskrifter som innebär att skriftlig uppgift i vissa fall lämnas endast
mot avgift.”

Jag konstaterar inledningsvis att det i lantmäterimyndighetens beslut sägs att det
inte införs någon avgift för att läsa handlingar, använda dataterminaler eller titta på
kartor hos myndigheten. All kopiering och datautskrift blir emellertid förenad med
en avgift. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § TF gäller dock även för ADB-upptagningar.
Om myndigheten väljer att lämna ut en sådan allmän handling i form av en
datautskrift skulle det därför strida mot 2 kap. 12 § TF att ta ut en avgift. Mot
denna bakgrund ifrågasätter jag åtgärden att avgiftsbelägga all datautskrift. Jag
återkommer nedan till frågan om avgifter för kopiering.

Genom beslutet avgiftsbeläggs även all hjälp med att läsa och tolka kartor och
handlingar. I annonsen sägs också att all rådgivning och hjälp från lantmätare och
ingenjörer är avgiftsbelagd. Skilda former av tidsdebitering gäller enligt beslutet
för ”enkel rådgivning” respektive ”tidersättningsdebiterad myndighetsservice”. Av
beslutet framgår att ”rådgivning i fastighetsrättsliga frågor” alltid föreligger då det
begärs mer service än vad som har stöd i tryckfrihetsförordningen samt att alla
frågor som inte direkt kan besvaras genom innantilläsning i ett Visa-utdrag är att
betrakta som rådgivning. Som exempel på en typisk fackfråga som kräver
expertkunskaper nämns i beslutet, bilaga 4, frågan om en viss fastighet belastas av
servitut.

Som framgått av det nyss sagda torde myndigheten inte kunna ta ut avgift för att
fullgöra skyldigheten enligt 15 kap. 4 § sekretesslagen att lämna muntlig
upplysning om uppgift ur allmän handling. Att ta ut avgift för att lämna biträde
med att t.ex. tolka kartor i samband med att någon tar del av handlingar hos
myndigheten innebär emellertid inte någon inskränkning av handlings-
offentligheten som sådan och strider därför inte mot 2 kap. 12 § TF. Frågan om
omfattningen av och avgift för sådant biträde får i stället i första hand ses mot
bakgrund av reglerna om myndigheternas serviceskyldighet.

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje myndighet lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. Serviceskyldigheten är
dock inte obegränsad; myndigheten avgör själv i vilken utsträckning det kan vara
lämpligt att ge hjälp, i vilken form svar på frågor skall ges etc. Det framgår av
lagens förarbeten att sådan hjälp normalt skall lämnas kostnadsfritt, men där uttalas
samtidigt att det kan finnas författningsstöd för att ta ut en avgift i exempelvis
myndigheternas instruktion (prop. 1985/86:80 s. 60).
                                                                     Dnr 29-2004   Sid 6 (9)




Det framgår även av 18 § förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga
lantmäteriet att lantmäterimyndigheten i länet bl.a. skall ge råd och stöd inom
verksamhetsområdet. Det får antas att bestämmelsen i instruktionen, som
tillkommit efter förvaltningslagen, varit avsedd att tillföra regleringen något utöver
vad som följer av denna (jfr Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med
kommentarer, 2003, s. 62), vilket skulle kunna innebära att service skall lämnas i
större utsträckning än vad en lantmäterimyndighet är skyldig att göra enligt
förvaltningslagen.

För statliga myndigheters uttag av avgifter för vissa varor och tjänster gäller
avgiftsförordningen (1992:191). Denna skall enligt 2 § tillämpas om inte något
annat följer av en annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Enligt
3 § förordningen gäller att en myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster
som den tillhandahåller bara om det följer av en lag eller förordning eller av ett
särskilt beslut av regeringen.

I 4 § finns ett generellt bemyndigande för samtliga statliga myndigheter att, om det
är förenligt med myndighetens uppgift enligt lag, instruktion eller annan
förordning, mot avgift tillhandahålla bl.a. rådgivning och annan liknande service (4
p.) och automatisk databehandlingsinformation i annan form än utskrift, dvs.
allmän handling på ADB-medium (9 p.). Bemyndigandet omfattar också
upplysningar per telefon, om den servicen går utöver myndighetens
serviceskyldighet enligt förvaltningslagen och sekretesslagen (10 p.). Enligt
paragrafens andra stycke gäller att varor och tjänster enligt bestämmelsen får
tillhandahållas bara om verksamheten är av tillfällig natur eller av mindre
omfattning. I Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd till
avgiftsförordningen (ESV cirkulär 1999:6) föreskrivs i fråga om 4 § 4 p. att
myndigheten, innan den beslutar att ta ut en avgift, skall pröva att tjänsten är
förenlig med myndighetens uppgift och att tjänsten innebär en service som går
utöver den hjälp som skall utföras avgiftsfritt enligt bl.a. 4 § förvaltningslagen.

I 19 § i instruktionen ges därutöver ett bemyndigande för lantmäterimyndigheten i
länet att mot avgift bedriva myndighetsservice som har ett naturligt samband med
myndighetsutövningen. Enligt 16 § i instruktionen beslutar Lantmäteriverket om
föreskrifter om avgifter för bl.a. tillhandahållande av grundläggande landskaps-
och fastighetsinformation, innefattande de allmänna kartorna och för den
myndighetsservice som enligt 19 § bedrivs av lantmäterimyndigheterna i länen. Av
16 § i Lantmäteriverkets föreskrifter om avgifter för uppdrag och
myndighetsservice (LMVFS 2001:6), (jfr numera LMVFS 2004:3, 14 §) framgår
att bl.a. rådgivning ingår i lantmäteriets fastighetsrättsliga service. Genom 19 § i
instruktionen finns således författningsstöd för att ta ut avgift för bl.a.
”rådgivning”, under förutsättning att det är fråga om s.k. ”myndighetsservice”.
Begreppet definieras dock inte närmare i instruktionen.

I en av de propositioner som låg till grund för riksdagens beslut om omstruk-
tureringen av det statliga lantmäteriet (prop. 1993/94:214 s. 33) nämndes följande
                                                                         Dnr 29-2004    Sid 7 (9)




som exempel på lokalt utförd uppdragsverksamhet av karaktären myndighets-
service: att göra husutsättning, upprätta fastighetsplan och nybyggnadskarta, utföra
lägeskontroll, ajourhålla primärkarta, göra fastighetsutredningar och fastighetsägar-
förteckningar samt lämna viss annan fastighetsrättslig service. I propositionen
uttalades att regeringen avsåg att i instruktionen för myndigheterna avgränsa denna
verksamhet så noggrant att förutsättningarna skulle bli klarlagda för bl.a. aktörer på
marknaden. Någon sådan avgränsning finns, som konstaterats ovan, emellertid inte
i instruktionen.

Bestämmelserna i 18 och 19 §§ måste dock läsas i ett sammanhang. En rimlig
tolkning blir då att bemyndigandet i 19 § gäller åtgärder av annat slag än vad som
avses i såväl 18 § i instruktionen som 4 § förvaltningslagen, åtgärder där någon
önskar få ett särskilt uppdrag utfört. Min slutsats blir därför att det saknas stöd i ett
bemyndigande att avgiftsbelägga all hjälp utöver ren innantilläsning på det sätt som
skett i lantmäterimyndighetens beslut. Avgränsningen är dock oklar och det
föreligger behov av en tydligare definition av vad som utgör myndighetsservice
enligt 19 § instruktionen bl.a. i det hänseende som Lantmäteriverket har pekat på.

Jag övergår därmed till frågan om avgifter för kopiering. Rätten att ta ut avgift för
kopia eller avskrift av en allmän handling framgår som ovan nämnts av 2 kap. 13 §
TF.

Enligt 15 § avgiftsförordningen skall myndigheten ta ut avgift enligt 16–22 §§ för
att efter särskild begäran lämna ut kopior, bevis och registerutdrag m.m. I 16 §
avgiftsförordningen anges att avgift tas ut för beställningar av kopior och utskrifter
som omfattar mer än tio sidor, att avgiften för tio sidor är 50 kr och 2 kr för varje
sida därutöver. Enligt tredje stycket får myndigheten besluta om undantag om det
finns särskilda skäl.

För lantmäterimyndigheternas del finns bestämmelser i regleringsbrev för
budgetåret 2004 avseende Lantmäteriverket, regeringsbeslut den 18 december
2003, s. 13. Under rubriken ”Villkor för avgiftsbelagd verksamhet” anges
inledningsvis följande två punkter.

      1. Avgifternas storlek bestäms av Lantmäteriverket, dock ej i de fall som avses i
      förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, i förordningen
      (1994:598) om pantbrevsregister, i de fall ersättning utgår enligt förordningen
      (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar och i de fall som avses i 15 §
      avgiftsförordningen (1992:191) med de undantag som anges i följande punkt.


      2. Avgifter för handlingar i större format än A 4 och utskrifter från automatisk
      databehandlad registerkarta, som utlämnas av Lantmäteriverket och statlig
      lantmäterimyndighet med stöd av 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen, beslutas av
      Lantmäteriverket. Avgifterna skall motsvara självkostnaden för kopieringen eller
      utritningen och får inte avse ersättning för att ta fram eller återställa handlingen.
      Avgifterna skall framgå av en särskild av Lantmäteriverket beslutad taxa.
      Bestämmelserna i 23 och 24 §§ avgiftsförordningen är tillämpliga på avgifter enligt
      nämnda taxor.
                                                                               Dnr 29-2004      Sid 8 (9)




Enligt villkoren i regleringsbrevet gäller således i princip att Lantmäteriverket
beslutar om avgifternas storlek i samtliga nu aktuella fall utom i fråga om avgifter
för kopior m.m., som regleras i 15–22 §§ avgiftsförordningen. Lantmäteriverket
har dock bemyndigats att bestämma avgifter även avseende handlingar i större
format än A 4 och utskrifter från ADB-registerkarta, som utlämnas med stöd av 2
kap. 13 § TF.

Möjligheten i 16 § tredje stycket avgiftsförordningen att, om det finns särskilda
skäl, besluta om undantag från de regler som föreskrivs i de första två styckena är
därför i och för sig tillämplig för lantmäterimyndighetens del.

Av regeringens förordningsmotiv 1992:3, utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 23 april 1992, anförs följande beträffande möjligheten
att göra sådant undantag (s. 16 f.).

      Som exempel på situationer när det kan finnas anledning att frångå regeln om
      avgiftsfrihet i första stycket kan nämnas att någon ständigt återkommer med
      ”småbeställningar” som lämpligen hade kunnat göras i ett sammanhang, dvs.
      beställningar som var och en avser färre än tio kopior oavsett antalet kopierade
      dokument, eller att flera personer från exempelvis samma företag på ett mera
      systematiskt sätt beställer ett antal kopior var. I sådana fall har myndigheten att
      konstatera att vederbörande egentligen överskridit tiosidorsgränsen och kan därmed
      beräkna avgiften enligt huvudregeln, dvs. 40 kr (anm.: nu 50 kr) för de första tio
      sidorna plus 2 kr per ytterligare sida. Det finns inget krav på att utlämnande av
      avgiftsfria kopior registreras eller diarieförs. Detta leder i sin tur till att det endast är
      i uppenbara fall av missbruk som undantagsbestämmelsen kan tillämpas på detta
      sätt.
      Myndigheten får göra avsteg även från de fastställda avgiftsbeloppen i andra stycket
      om det finns särskilda skäl. Som exempel på en situation när det kan finnas
      anledning att ta ut en lägre avgift än den föreskrivna kan nämnas beställningar av
      mer omfattande datautskrifter, där en strikt tillämpning av andra stycket skulle
      kunna leda till ett kraftigt överuttag av avgift. I ett sådant fall får myndigheten själv
      fastställa avgiften. Detsamma gäller om kostnaden för framställningen av de begärda
      kopiorna eller utskrifterna skulle avsevärt överstiga den föreskrivna avgiften och det
      därför finns särskilda skäl att ta ut en högre avgift. I båda fallen har myndigheten att
      beakta den grundläggande principen att full kostnadstäckning bör uppnås. Emellertid
      måste även beaktas att, enligt praxis, kostnaderna för framtagande och återställande
      av handlingar inte får ingå i den avgift som därvid fastställs.
Av motivuttalandena framgår att undantaget är avsett att tillämpas för speciella
situationer. Uttalandena ger däremot inte stöd för att, så som lantmäteri-
myndigheten har tolkat bestämmelsen, fatta beslut om en från 15–22 §§
avgiftsförordningen avvikande avgiftstaxa. Som Lantmäteriverket har yttrat, har
rättslig grund således saknats för att besluta om en lokal myndighetstaxa av
innebörden bl.a. att all kopiering avgiftsbeläggs.

Vad gäller frågan om avgifternas storlek i övrigt har lantmäterimyndigheten, som
Lantmäteriverket har påpekat, enligt föreskrifterna i vissa fall rätt att besluta om
viss ersättning. Enligt 1 § i Lantmäteriverkets föreskrifter om avgifter för uppdrag
och myndighetsservice (LMVFS 2001:6) skall ersättning betalas för verkets
uppdrag och myndighetsservice utförd av lantmäterimyndighet i län. Av 2 §
framgår att lantmäterimyndigheten får avvika 10 % från de av verket angivna
                                                                   Dnr 29-2004   Sid 9 (9)




sakersättningarna för myndighetsservice. I 3 § sägs bl.a. att lantmäterimyndighet
fastställer timkostnader för verksamheten i respektive län.

I anmälan riktas även kritik mot den begränsade tiden för fri rådgivning. Jag har
ovan konstaterat att förutsättningar inte har förelegat att avgiftsbelägga hjälp och
rådgivning i så stor utsträckning som lantmäterimyndigheten har gjort. Jag vill
tillägga följande. Myndigheternas skyldighet att ta emot besök och telefonsamtal
från enskilda framgår av 5 § förvaltningslagen. Bestämmelsen utesluter inte att
myndigheter begränsar sitt öppethållande. I förarbetena nämns som exempel på
inskränkningar av tillgängligheten att en myndighet kan begränsa sin telefonservice
till vissa timmar på dagen, när det är nödvändigt (prop. 1985/86:80 s. 61). Hur
mycket tillgängligheten kan begränsas är en avvägning som får avgöras av
myndigheten med hänsyn främst till verksamhetens art, arbets- och resurs-
situationen och den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar. Jag
finner ingen anledning att rikta kritik mot de öppettider som
lantmäterimyndigheten har bestämt.

Offentlighetsprincipen gäller varje svensk medborgare, 2 kap. 1 § TF. Enligt 14
kap. 5 § andra stycket TF likställs utlänning med svensk medborgare om inte annat
föreskrivs i TF eller annan lag. Mot denna bakgrund förefaller det mindre lämpligt
att i beslutet/annonsen erbjuda service till ”våra medborgare”.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.

Vad som kommit fram i ärendet kan enligt min mening vara av intresse för
regeringens författningsarbete inom området. Jag översänder därför ett exemplar av
detta beslut till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet för kännedom.
