# Anmälan mot Polismyndigheten i Blekinge län med anledning av att felaktiga uppgifter lämnats till socialtjänsten

JO 2002-10-15 dnr 2902-2002

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2002-10-15             2902-2002             1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Blekinge län med anledning av att
                        felaktiga uppgifter lämnats till socialtjänsten

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA kritik mot Polismyndigheten i Blekinge
                        län. Av hennes anmälan framgick bl.a. följande. Den 8 augusti 2002 fick hon ett
                        brev från socialförvaltningen i Karlskrona i vilket det stod att de hade mottagit
                        en anmälan från polismyndigheten angående henne och hennes äldsta dotter. Vid
                        kontakt med socialförvaltningen framkom det att enligt en polisrapport skulle hon,
                        dottern och en kriminellt belastad man ha företagit en vansinnesfärd med en
                        personbil den 10 juli 2002. Mannen skulle ha varit hennes före detta pojkvän BB.
                        Hon kontaktade därefter polismyndigheten och fick se polisrapporten, varvid hon
                        kunde konstatera att det stod att den aktuella kvinnan troligtvis var identisk med
                        henne och att barnet ännu var oidentifierat till namn. Hon var gravid vid tillfället.
                        – AA frågade i anmälan om polismyndigheten hade rätt att överlämna ärendet till
                        socialförvaltningen utan att ha förvissat sig om att personen i fråga verkligen var
                        hon.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet T1618-02 granskades. I en primärrapport
                        upprättad av polisinspektören CC hade bl.a. följande antecknats.

                                  Kvinnan som var med är troligtvis identisk med ... AA Barnet, troligtvis i 4-5 års
                                  åldern, är för närvarande inte känd till namn.
                        Enligt en promemoria upprättad den 28 augusti 2002 av inspektören DD hade AA
                        kontaktat polisen den 8 augusti 2002 och då förnekat att hon hade varit tillsammans
                        med BB den aktuella dagen. Eftersom den rapporterande polismannen hade
                        semester togs vid tillfället en kopia av hennes körkort för att man skulle få klarlagt
                        hur det låg till med den aktuella kvinnans identitet. Samtidigt kontaktades
                        socialförvaltningen som underrättades om att de skulle ”ligga lågt” med ärendet
                        eftersom en förväxling kunde ha skett. Av promemorian framgick vidare att det var
                        DD som hade fått i uppdrag att kontakta de sociala myndigheterna.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 2902-2002     Sid 2 (3)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar om och yttrande över
vad som hade framförts i AA:s anmälan till JO. Polismyndigheten kom in med ett
yttrande till vilket hade fogats en promemoria från polisinspektören CC.

I promemorian lämnade CC bl.a. följande upplysningar. Eftersom kvinnan och
barnet inte blev identifierade på platsen tog han kontakt med andra polismän vid
avrapporteringen på polisstationen för att försöka få fram vem BB hade sällskap
med. I samband med detta kom AA:s namn upp. Dels hade hon varit synlig med
BB, dels var det känt att hon var mamma till ett minderårigt barn. I den upprättade
primärrapporten angavs det att AA troligtvis var identisk med kvinnan som var
med i bilen. Efter att i efterhand ha tittat på AA:s körkort är han av den
uppfattningen att den kvinna som var inblandad i händelsen inte var AA. Han har
inte heller något minne av att kvinnan som var med på platsen var gravid.

Polismyndigheten
      I detta ärende finns en anteckning i en s.k. primärrapport där klagandens namn
      förekommer. Anteckningen lyder ”Kvinnan som var med är troligtvis identisk med
      – – –, AA. Barnet, troligtvis 4 - 5 års åldern, är för närvarande inte känd till namn.”
      Mot bakgrund av innehållet i primärrapporten och denna anteckning har från Polis-
      myndighetens sida en kontakt tagits med socialförvaltningen i Karlskrona. Vad som
      nyss antecknats har hämtas från den promemoria som inspektör DD upprättat den 28
      augusti 2002, – – –
      Grund för att lämna särskilda upplysningar till socialnämnden (-förvaltningen) torde,
      efter vad som framgår av innehållet i den nyss nämnda promemorian, i detta fall
      vara vad som i 71 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620) stadgas om anmälan
      om misshandel m.m. mot minderåriga.
      Om handläggning av sådan anmälan sägs i Polismyndighetens arbetsordning, att
      polisman vid Polismyndigheten äger göra en sådan. Detta skall så förstås att polis-
      man, som handlägger ett ärende som innehåller uppgifter som bör föranleda en
      anmälan enligt bestämmelsen, har att efter en egen bedömning göra en sådan an-
      mälan, alternativt att underställa sin närmaste förman frågan om en anmälan skall
      ske. I detta ärende har DD rådgjort med sin chef, kommissarien EE. Denne är chef
      för trafikavdelningen vid Polismyndigheten i Blekinge län.
      Polismyndigheten konstaterar att det i bestämmelsen sägs att anmälan skall ske till
      socialnämnden. I detta fall har informationen lämnats per telefon till en enskild
      befattningshavare vid socialförvaltningen i Karlskrona – – –. Huruvida den fortsatta
      handläggningen vid kommunen innebär att det brev som klaganden i denna sak tar
      emot från kommunen, sänds på initiativ av socialnämnden, eller om handläggningen
      skett på annat sätt, är inte känt för Polismyndigheten.
      Det är Polismyndigheten bekant att socialnämnden delegerat till chefen för fält-
      gruppen att vara mottagare av sådan information som är aktuell i detta ärende.
      Mellan Polismyndigheten och socialnämnden har emellertid inte överenskommits att
      Polismyndigheten i dessa fall skall ha direktkontakt med chefen för fältgruppen.
      Polismyndigheten anser att eftersom personuppgifter på kvinnan, som i detta fall
      varit passagerare i en viss bil, framstått som osäkra så borde de på något sätt ha
      kontrollerats innan vidare kontakt riktad mot ”de sociala myndigheterna” tagits i
      denna sak.
      –––
      Med anledning av vad som här förekommit kommer Polismyndigheten att vidta nöd-
      vändiga åtgärder för att undvika upprepning av en sådan hantering som redovisas i
      remisshandlingarna.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret men hördes inte av.
                                                                   Dnr 2902-2002    Sid 3 (3)



Bedömning
Polisens samverkan med andra myndigheter och organisationer regleras i 3 §
polislagen (1984:387). I bestämmelsen föreskrivs bl.a. att polisen skall samarbeta
med myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten
och att det särskilt åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna
inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör för-
anleda någon åtgärd av dem.

I den nya socialtjänstlagen (2001:453), som trädde i kraft den 1 januari 2002,
behandlas anmälan om missförhållanden i 14 kap. Enligt 1 § andra stycket är
myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skyldiga att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära
att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, och att detta även gäller dem
som är anställda hos sådana myndigheter. I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att
myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av ett barns behov av skydd. Motsvarande bestämmelse fanns i 71 § den
tidigare gällande socialtjänstlagen (1980:620).

Det kan således konstateras att polismyndigheten i förevarande fall i och för
sig hade lagligt stöd för att underrätta socialtjänsten om den aktuella händelsen.
En förutsättning för att polisen i en sådan situation skall få lämna uppgifter om
namngivna personer är emellertid självfallet att de angivna personernas identitet
är fastställd. Om polisen i en underrättelse till socialtjänsten gör gällande exempe-
lvis att en namngiven person har handlat på ett klandervärt sätt eller att det finns
anledning att ingripa till ett visst namngivet barns skydd får det således inte finnas
något utrymme för tvivel om vem det är frågan om. Jag vill sammanhanget peka
på det krav på att den enskildes identitet skall vara fastställd som gäller för att
socialnämnden skall få underrättas när någon har omhändertagits enligt lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (se Rikspolisstyrel-
sens författningssamling FAP 023-1, 6 kap.). Om identiteten inte har fastställts
skall någon underrättelse till socialtjänsten således inte göras beträffande namn-
givna personer. Skälet härtill är att ingen felaktigt skall bli föremål för sådana
åtgärder från de sociala myndigheternas sida som kan föranledas av en anmälan.

Som framgår av utredningen underrättade polismyndigheten i det nu aktuella fallet
socialtjänsten om att det rörde sig om AA och hennes dotter trots att det i primär-
rapporten endast stod att kvinnan troligtvis var identisk med AA och att barnet inte
var identifierat. Eftersom det var uppenbart att AA:s identitet inte var
vederbörligen fastställd är det anmärkningsvärt att de sociala myndigheterna
kontaktades i ärendet. Polismyndigheten förtjänar därför kritik för det inträffade,
och jag utgår från att myndigheten vidtar åtgärder för att förhindra att liknande fel
begås i framtiden.

Ärendet avslutas.
