# Kritik mot Kriminalvården för att en intagen under lång tid förblev placerad i avskildhet till följd av den ansträngda beläggningssituationen

JO 2023-01-11 dnr 2902-2022

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                    Sid
                                                                          2023-01-11            2902-2022             1 (7)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården för att en intagen under lång tid förblev
                        placerad i avskildhet till följd av den ansträngda beläggnings-
                        situationen


                          Beslutet i korthet: En intagen som placerades i avskildhet av konstellationsskäl
                          förblev avskild under några månader eftersom det saknades en ledig s.k. SRI-plats i
                          någon anstalt av säkerhetsklass 1.
                          JO kritiserar Kriminalvården för att avsaknaden av en sådan plats resulterade i att den
                          intagne var placerad i avskildhet under lång tid. Hon uttalar att det inte är förenligt
                          med vare sig bestämmelsen i 2 kap. 1 § fängelselagen eller en human kriminalvård,
                          och inte heller ägnat att underlätta återanpassning i samhället.
                          Ärendet illustrerar på ett tydligt sätt de följder som den fortsatt mycket höga
                          beläggningen får, här för myndighetens möjlighet att besluta om adekvata placeringar
                          och s.k. inre differentiering. Av utredningen framgår att bl.a. antalet SRI-platser är
                          förhållandevis få men att behovet är stort. Enligt JO framstår det som angeläget att
                          Kriminalvården i samband med de ut- och nybyggnationer som pågår av häkten och
                          anstalter överväger behovet av att inrätta fler sådana platser.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 4 april 2022 framförde AA bl.a. följande
                        klagomål mot anstalten Kumla.

                        Anstalten menar att han inte kan placeras i gemensamhet eftersom det skulle
                        medföra en verklig och omedelbar fara för hans liv eller hälsa. Om anstalten har
                        kännedom om att det finns en hotbild mot honom borde en polisanmälan göras.
                        Han mår psykiskt dåligt av vetskapen att det finns en hotbild mot honom.

                        AA bifogade bl.a. ett beslut från anstalten Kumla om kontinuerlig omprövning
                        av avskildhet och ett placeringsunderlag från anstalten.

                        Av beslutet om avskildhet, som är daterat den 9 mars 2022, framgår att AA kom
                        till anstalten Kumla den 8 februari 2022 och att han initialt placerades i
                        avskildhet i väntan på lämplig placering i gemensamhet. Placeringen i
                        avskildhet skedde enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 fängelselagen. I beslutet
                        anges att anstalten för närvarande inte kan anvisa plats i gemenskap utan att



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                       Dnr 2902-2022         Sid 2 (7)




säkerheten kan komma att åsidosättas för AA:s egen säkerhet med anledning av
konstellationsskäl. Vidare framgår det att anstalten den 15 februari 2022
initierade ett ärende om förflyttning till en annan anstalt eftersom det bedömdes
som utsiktslöst att få ut AA i gemensamhet, och att placeringssektionen därefter
beslutade att han skulle stanna kvar i anstalten Kumla.

I placeringsunderlaget anges bl.a. att anstalten bedömde att AA omgående
borde flyttas till en annan anstalt eftersom han var i behov av placering i
gemensamhet.

Utredning
Inledningsvis tog JO del av placeringssektionens beslut om anstaltsplacering
den 5 mars 2022 och beslut om omprövning den 24 mars samma år, enligt vilket
det ursprungliga beslutet inte ändrades. I det förstnämnda beslutet anges i de
egentliga beslutsskälen följande (i beslutet nämns den intagnes namn):

      Mot bakgrund av vad som har framkommit i ärendet kring AA:s personliga
      förhållanden, särskilt beaktat hans psykiska ohälsa, finner Kriminalvården att
      risken för fortsatt brottslighet, missbruk eller annan misskötsamhet bedöms vara
      sådan att han ska vara placerad i anstalt av säkerhetsklass 1. AA uppfyller
      kriterierna för att vara placerad i en avdelning för särskilt resurskrävande
      intagna. Dock utgör den ansträngda platssituationen i Kriminalvården hinder för
      en sådan placering, då plats inte kan anvisas inom överskådlig tid. Anstalten
      Kumla är därför en anstalt som har lämplig nivå av övervakning och kontroll för
      att ordningen och säkerheten ska kunna upprätthållas samt kan tillhandahålla
      passande sysselsättning. AA ska vara placerad i anstalten Kumla.

JO remitterade därefter ärendet till Kriminalvården. Myndigheten uppmanades
att yttra sig över behovet av och möjligheterna att placera AA i en anstalt där
han inte omedelbart behövde placeras i avskildhet med hänvisning till risk för
hans säkerhet till liv eller hälsa. Vidare ombads myndigheten att redogöra för
vilka åtgärder anstalten Kumla vidtagit för att motverka de negativa effekter
som avskildheten kunde medföra för AA. JO efterfrågade också Kriminal-
vårdens överväganden i fråga om att platssituationen inom myndigheten utgör
hinder mot att placera AA på en avdelning för särskilt resurskrävande intagna.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen för
sektionen för verksjuridik, i huvudsak följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har inhämtats från placeringssektionen.
      Uppgifter om sakförhållandena har även inhämtats från region Mitt, som i sin tur
      hämtat in uppgifter från anstalten Kumla. Av uppgifterna framgår i huvudsak
      följande.
      AA dömdes den 7 december 2021 till fängelse tio månader. AA påbörjade verk-
      ställigheten den 7 februari 2022 då han själv ställde in sig på häktet i Örebro utan
      att dessförinnan ha fått ett beslut om inställelse. Dagen efter förflyttades AA till
      anstalten Kumla som samma dag beslutade om placering i avskildhet med stöd
      av 6 kap. 7 § 1 p fängelselagen (2010:610). Den 15 februari 2022 initierade
      anstalten Kumla ett ärende om anstaltsplacering av AA och den 5 mars samma år
      bedömde placeringssektionen att AA skulle vara placerad i anstalt av säkerhets-
                                                                   Dnr 2902-2022         Sid 3 (7)




klass 1. Samtidigt bedömdes att AA uppfyllde kriterierna för att placeras i en
avdelning för särskilt resurskrävande intagna, en s.k. SRI-avdelning. Vid bedöm-
ningen vägdes bl.a. in utfallet av tidigare verkställighet. I beslutet konstaterade
placeringssektionen att den ansträngda platssituationen under överskådlig tid
utgjorde hinder för en sådan placering. Eftersom anstalten Kumla hade lämplig
nivå av övervakning och kontroll för att ordningen och säkerheten ska kunna
upprätthållas och kunde tillhandahålla en lämplig sysselsättning beslutades att
AA skulle vara placerad där. Mot bakgrund av omständigheterna i ärendet
bedömdes förutsättningarna för placering i gemensamhet i annan anstalt av
säkerhetsklass 1 som utsiktslös. Vid omprövning den 24 mars 2022 ändrades inte
beslutet.
Eftersom anstalten Kumla, mot bakgrund av rådande klientkonstellation,
bedömde att AA inte kunde erbjudas lämplig placering i gemensamhet initierade
anstalten den 23 maj 2022 på nytt frågan om omplacering av honom. Placerings-
sektionen beslutade den 25 maj samma år att AA skulle vara fortsatt placerad i
anstalten Kumla. I beslutet konstaterades att det visserligen fanns behov av
omplacering, men att det inte fanns några lediga platser på SRI-avdelning.
Förutsättningarna för placering i gemensamhet i annan anstalt av säkerhets-
klass 1 bedömdes fortfarande som utsiktslösa. AA skulle därför vara fortsatt
placerad i anstalten Kumla.
Den 30 juni 2022 initierade anstalten Kumla återigen frågan om omplacering av
AA Samma dag beslutade placeringssektionen att AA skulle placeras i anstalten
Norrtälje på en SRI-avdelning. AA skrevs in i anstalten Norrtälje den 4 juli 2022.
Under tiden AA har varit placerad i avskildhet har anstalten Kumla erbjudit AA
samtal en gång per vecka med NAV-medarbetare (nämnden för andlig vård). AA
har också erbjudits att låna böcker varje vecka. Vidare har AA erbjudits, men
tackat nej till att delta i kollegium och att samtala med sin kontaktman och med
övrig personal. AA har inte heller deltagit i de dagliga promenader som han har
haft möjlighet till. Den 20 april 2022 bedömde anstalten att AA kunde placeras i
gemensamhet på en viss avdelning på anstalten och erbjöd honom därför plats
där. AA vägrade dock att gå ut på den avdelningen.
På anstalten Norrtälje (säkerhetsklass 1) finns sammanlagt tolv platser för
särskilt resurskrävande intagna fördelade på två avdelningar och på anstalten
Tidaholm (säkerhetsklass 1) finns en avdelning med sex platser för särskilt
resurskrävande intagna.

Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 1 § fängelselagen får en intagen inte placeras så att han eller hon
underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nödvändigt för
att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vid beslut om placering
ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av
sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.
Enligt 10 § fängelseförordningen (2010:2010) ska, vid beslut om placering,
risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan
misskötsamhet samt behovet av att undvika en olämplig sammansättning av
intagna och att i övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt
särskilt beaktas.
Av 2 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS
2011:1), FARK Fängelse, ska vid bedömningen av de risker som framgår av
10 § 1 fängelseförordningen särskilt beaktas karaktären och omfattningen av den
intagnes tidigare och aktuella brottslighet, utfallet av tidigare och pågående
verkställighet, strafftidens längd och återstående verkställighetstid, om den
intagne ska utvisas eller avvisas efter frigivning eller saknar anknytning till riket,
om den intagne är medlem i eller har annan koppling till ett kriminellt nätverk
eller grov organiserad brottslighet, och den intagnes personliga förhållanden,
såsom missbruk eller psykisk ohälsa.
                                                                        Dnr 2902-2022        Sid 4 (7)




      Av 2 kap. 3 § FARK Fängelse framgår att om graden av övervakning och
      kontroll där en intagen är placerad inte motsvarar vad som är nödvändigt för att
      ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas ska han eller hon, omplaceras
      till en annan anstalt eller avdelning. Det framgår vidare att – i den utsträckning
      det är möjligt – omplacering ska ske även om det behövs för att tillgodose den
      intagnes behov av sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivnings-
      planering.
      Enligt 6 kap. 1 § fängelselagen ska en intagen under den tid då han eller hon är
      skyldig att utföra eller delta i sysselsättning vistas tillsammans med andra
      intagna (gemensamhet) och enligt 2 § ska den intagne även på sin fritid visats i
      gemensamhet. Frånsteg från reglerna får göras på de grunder som anges i
      fängelselagen.
      Enligt 6 kap. 7 § första stycket 2 p samma lag får en intagen hållas avskild från
      andra intagna om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den
      intagnes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skade-
      görelse på egendom som tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården. Ett beslut
      om avskildhet enligt första stycket ska omprövas så ofta det finns anledning till
      det, dock minst var tionde dag.

## Kriminalvårdens bedömning

En utgångspunkt vid placering i anstalt är att ordningen och säkerheten ska
      kunna upprätthållas utan att en intagen placeras i högre säkerhetsklass än
      nödvändigt. Samtidigt ska hänsyn tas till samtliga intagnas behov av syssel-
      sättning, omvårdnad och lämplig frigivningsplanering. I varje enskilt fall görs en
      sammantagen bedömning av risker och den intagnes behov av skydd mot över-
      grepp under verkställigheten. Intagna som kräver särskilda resurser avseende
      säkerhet, omhändertagande och kontroll bör placeras på en s.k. SRI-plats. Det
      ska till följd av klientens beteende finnas behov av särskild omvårdnad som inte
      kan tillgodoses utan särskilda resurser.
      Frågan om placering av AA har försvårats av att han behöver placeras på SRI-
      avdelning i en anstalt i säkerhetsklass 1. Placeringssektionen har noggrant utrett
      och analyserat möjligheterna att omplacera AA och därvid vid två tillfällen
      konstaterat att det saknats sådana platser. Möjligheterna att omplacera AA har
      därmed varit begränsade. Det har mot bakgrund av omständigheterna i ärendet
      och vad som framkommit om AA:s personliga förhållanden inte bedömts möjligt
      med placering i gemensamhet i normalavdelning på annan anstalt i säkerhets-
      klass 1. Så snart det blev en ledig plats på SRI-avdelning i en anstalt i säkerhets-
      klass 1 omplacerades AA dit.
      Kriminalvården har sammanlagt 18 platser i säkerhetsklass 1 för särskilt resurs-
      krävande intagna. Platserna är fördelade på tre avdelningar varav två avdelningar
      finns på anstalten Norrtälje och en avdelning på anstalten Tidaholm. Kriminal-
      vården har under lång tid haft en extremt hög beläggning i både anstalter och
      häkten. Dessutom är behovet av placering på en s.k. specialplats, till vilken SRI-
      platser räknas, stort och det är inte ovanligt med en väntetid på flera månader till
      en sådan plats. Det är naturligtvis beklagligt att AA på grund av rådande plats-
      situation inte tidigare kunde beredas en sådan plats.
      Anstalten Kumla har vidtagit ett flertal åtgärder för att motverka de negativa
      effekterna som placeringen i avskildhet kan innebära. Som exempel kan nämnas
      att anstalten har erbjudit AA samtal med NAV-medarbetare, att låna böcker och
      delta i promenader. AA har dock motsatt sig vissa av de åtgärder som anstalten
      Kumla har erbjudit. Vidare har anstalten Kumla i april 2022 erbjudit AA plats i
      gemensamhet på en viss avdelning, men han avböjde detta.

AA fick tillfälle att kommentera remissvaret och anförde bl.a. följande. Han har
inte erbjudits kontakt med NAV eller möjlighet att låna böcker. Anledningen till
                                                                   Dnr 2902-2022       Sid 5 (7)




att han inte deltog i kollegium var att personal som skulle närvara hade
misshandlat honom. Han ville inte heller gå ut på promenadgården eftersom
personalen utsatte honom för trakasserier och kränkningar. Vidare är Kriminal-
vårdens uppgifter om att anstalten Kumla erbjöd honom en plats i gemensamhet
en efterhandskonstruktion.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter m.m.
Kriminalvården har redogjort för viss rättslig reglering. Därutöver kan nämnas
att verkställigheten enligt 1 kap. 5 § första stycket fängelselagen (2010:610),
FäL, ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så
att negativa följder av frihetsberövandet motverkas.

Beläggningssituationen inom Kriminalvården har under lång tid varit föremål
för utredning hos JO. Mina företrädare har tidigare uppmärksammat att myndig-
heten till följd av den höga beläggningen placerat intagna i avskildhet under
lång tid när det har funnits svårigheter att omplacera dem inom anstalten eller
till en annan anstalt, se t.ex. JO 2004/05 s. 134 och JO 2007/08 s. 215. I det sist-
nämnda beslutet uttalade JO att det från humanitär synpunkt inte är acceptabelt
att hålla en intagen placerad i avskildhet i månader på grund av att myndigheten
inte kan finna en ny placering.

Jag har i motsvarande sammanhang uttalat att det ingår i Kriminalvårdens
uppdrag att fortlöpande anpassa antalet platser till behovet och att det därför är
angeläget att myndigheten tar fram metoder för både häktes- och anstalts-
verksamheterna för att på ett bättre sätt dels planera för framtida platsbehov,
dels skapa en flexibilitet som gör det möjligt att hantera tillfälliga beläggnings-
toppar utan att det egentliga innehållet i kriminalvården eftersätts
(se JO 2021/22 s. 261).

Avskildhetsplaceringen av AA
Inledningsvis vill jag framhålla att JO som regel brukar avstå från att uttala sig i
bedömningsfrågor. Skälet till det är att JO varken kan ändra eller upphäva andra
myndigheters beslut. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa eller
ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. De
speciella förhållanden som gav upphov till att AA var placerad i avskildhet
under några månader gör dock att jag finner anledning att frångå denna
huvudregel och ge min syn på de skäl som har angetts för åtgärden.

Som Kriminalvården har redogjort för ska en intagen som utgångspunkt vistas
tillsammans med andra intagna under den tid då han eller hon är skyldig att
utföra eller delta i sysselsättning och har även rätt att vistas i gemensamhet med
andra intagna på sin fritid (6 kap. 1 och 2 §§ FäL). Syftet är att minska de
negativa följderna av frihetsberövandet. Det kan emellertid finnas behov för
Kriminalvården att under vissa omständigheter placera intagna i avskildhet.
Lagstiftaren har därför i 6 kap. 3–9 §§ FäL angett ett antal situationer när en
                                                                    Dnr 2902-2022       Sid 6 (7)




anstalt har rätt att vidta en sådan åtgärd. Uppräkningen är uttömmande.
Kriminalvården har alltså inte möjlighet att neka en intagen rätt till
gemensamhet av något annat skäl än de som framgår där.

Eftersom en placering i avskildhet med stöd av fängelselagen utgör en
tvångsåtgärd är det viktigt att Kriminalvården använder sig av åtgärden med
urskiljning. Av samma skäl är det centralt att en avskildhetsplacering inte pågår
längre än vad som är nödvändigt för att syftet med åtgärden ska kunna uppnås
(1 kap. 6 § andra stycket FäL).

Som anges i remissvaret är det möjligt för Kriminalvården att hålla en intagen
avskild om det bedöms nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den
intagnes säkerhet till liv eller hälsa (6 kap. 7 § första stycket 2 FäL). Paragrafen
innehåller inte några bestämmelser om hur länge en intagen får vara placerad i
avskildhet. Ett sådant beslut ska dock omprövas så ofta det finns anledning till
det och minst var tionde dag. Jag har nyss redogjort för att avskildhetsplacering
är en mycket ingripande tvångsåtgärd som inte får pågå längre än nödvändigt.

I detta fall tar avskildhetsbeslutet sin utgångspunkt i att det bedömdes finnas en
risk för AA:s säkerhet till liv eller hälsa. Jag finner inte anledning ifrågasätta
den bedömningen. Det framgår emellertid att det avgörande för den fortsatta
avskildheten var att Kriminalvården på grund av den ansträngda platssituationen
saknade möjligheter att placera AA på en sådan avdelning som han bedömdes
vara i behov av. Kriminalvården har visserligen anfört att anstalten Kumla den
20 april erbjöd AA placering i gemensamhet men att han vägrade gå ut på den
aktuella avdelningen. AA menar dock att han inte fick något sådant erbjudande.
Eftersom AA och Kriminalvården har olika uppfattningar i frågan och
myndigheten inte har redogjort närmare för omständigheterna, är det svårt för
mig att ha någon uppfattning om hanteringen i detta avseende.

Även om avskildheten hade kunnat brytas i slutet av april kan jag konstatera att
Kriminalvården till följd av platssituationen inte hade möjlighet att placera AA
på en sådan avdelning som han var i behov av förrän den 4 juli 2022. Jag har
svårt att se saken på något annat sätt än att avsaknaden av en plats av det slaget
resulterade i att AA var placerad i avskildhet under lång tid. Som JO tidigare
har uttalat är det inte acceptabelt att hålla en intagen placerad i avskildhet i
månader på grund av att myndigheten inte kan få fram en ny placering. Det är
inte förenligt med vare sig bestämmelsen i 2 kap. 1 § FäL eller en human
kriminalvård, och inte heller ägnat att underlätta återanpassning i samhället.
Mot den bakgrunden förtjänar Kriminalvården kritik.

Kriminalvården och AA har delvis olika uppfattningar om vilka åtgärder som
anstalten Kumla vidtog för att motverka de negativa effekterna av avskildhets-
placeringen och hur AA:s delaktighet i detta sett ut. Det finns inte tillräckliga
skäl att fortsätta utreda den frågan. Jag vill emellertid understryka vikten av att
ett verksamhetsställe alltid fortsätter arbetet för och försöken att lindra följderna
av vad en sådan placering kan leda till för en berörd intagen.
                                                                   Dnr 2902-2022       Sid 7 (7)




Platser för särskilt resurskrävande intagna
Jag har tidigare kunnat konstatera att den ansträngda beläggningssituationen får
negativa konsekvenser för intagna (se t.ex. mina uttalanden i JO 2021/22 s. 261
och JO 2022/23 s. 158). Även detta ärende illustrerar på ett tydligt sätt de
följder som den fortsatt mycket höga beläggningen får, här för Kriminalvårdens
möjlighet att besluta om adekvata placeringar och s.k. inre differentiering. Av
remissvaret framgår att antalet platser för intagna som bedöms ha speciella
omvårdnadsbehov eller av andra skäl anses vara särskilt resurskrävande är
förhållandevis få men att behovet är stort. I ett tidigare beslut har jag ställt mig
frågande till om det finns tillräckligt med anpassade omvårdnadsplatser i häkte
(se JO 2020/21 s. 180). Myndighetens prognos är att antalet intagna kommer
fortsätta att öka. Mot denna bakgrund framstår det enligt min mening som
angeläget att Kriminalvården i samband med de ut- och nybyggnationer som
pågår av häkten och anstalter överväger behovet av att inrätta fler specialplatser,
bl.a. SRI-platser. Jag har emellertid noterat att myndigheten relativt nyligen
uttalat att den som en del i sin strategiska inriktning för infrastrukturen har för
avsikt att minska antalet specialplatser (se rapporten Kriminalvårdens
platskapacitet 2022–2031, dnr 2022-244). Det kan därför finnas anledning för
mig att återkomma till dessa frågor.

Ärendet avslutas.
